Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om utbyggnad av Gymnastiska centralinstitutet, m. m., angående idrottens hålsofrämjande betydelse, m. m. och angående samhällets stöd åt idrotten.

1965-11-03 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1965:41, Utlåtande i anledning av motioner om utbyggnad av Gymnastiska centralinstitutet, m. m., angående idrottens hålsofrämjande betydelse, m. m. och angående samhällets stöd åt idrotten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr M år 1965

1

Nr 41

Utlåtande i anledning av motioner om utbyggnad av Gymnastiska

centralinstitutet, m. m., angående idrottens hålsofrämjande

betydelse, m. m. och angående samhällets stöd åt

idrotten.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

I: 16 av herrar Lager och Adolfsson samt II: 20 av herr Hermansson m. fl.

föreslås, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om en

skyndsam utredning om de aktuella behoven för en starkare utveckling av

den idrottsliga verksamheten centralt och lokalt samt att frågan om möjligheterna

av en väsentlig utbyggnad av Gymnastiska centralinstitutet

(GCI) eller inrättande av särskilda idrottsinstitut i syfte att utbilda elitinstruktörer

för idrottens behov jämväl blir föremål för utredning.

I de likaledes likalydande och till utskottet hänvisade motionerna 1:201

av herr Sundin m. fl. och II: 238 av herr Hedlund m. fl. hemställes, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en allsidig utredning

rörande förbättrade utvecklingsmöjligheter för såväl elitidrotten som motionsidrotten

i friskvårdens syfte samt i samband därmed jämväl av möjligheterna

till förstärkt idrottsmedicinsk forskning och till en allmän läkarkontroll

av idrottsutövare, allt i enlighet med motionens syfte.

Slutligen hemställes i de likalydande, till utskottet hänvisade motionerna

I: 592 av herr Schött m. fl. och II: 681 av herr Allard m. fl. att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag angående

den framtida omfattningen och utformningen av samhällets stöd åt

idrotten.

Utskottet har upptagit motionerna till samtidig behandling.

I motionerna I: 16 och II: 20 anföres, att frågan om stöd åt idrottsrörelsen

blivit en alltmer påträngande angelägenhet. Med en allt större del av

landets befolkning koncentrerad till städer och tätorter blir idrottens betydelse

särskilt accentuerad. Statsmakternas hållning har emellertid varit

restriktiv, men riksdagen bör nu överväga om icke idrotten bör ges ett avsevärt

starkare ekonomiskt stöd. Statsanslagens storlek har icke vuxit i

takt med idrottsrörelsens numerära expansion.

Rörelsens snabba tillväxt motsvaras icke av inre stabilitet. Den har finansiella

svårigheter, lider brist på ledare, instruktörer, idrottsplatser och klubblokaler.

En ökad statlig stödverksamhet skulle också kunna motverka de

Bihang till riksdagens protokoll 1965. 11 samt. Nr M

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 41 år 1965

tydliga tendenser till kommersialisering, som visat sig. En generalplan bör

göras upp men det är icke nödvändigt att vänta tills en sådan föreligger

färdig utan de mest oundgängliga åtgärderna kan sättas in etappvis.

Följande bör särskilt beaktas:

1. Nya idrottsanläggningar av skiftande slag behövs, icke minst mindre

anläggningar för träningsändamål. Kommunernas villighet till samarbete

måste därvid förutsättas.

2. Korporationsidrotten bör stödjas icke minst på grund av dess stora

betydelse för motionsidrott.

3. Utbildningen av gymnastiklärare måste ökas, ev. genom inrättande

av nya utbildningsinstitutioner. Samtidigt bör man pröva frågan om en

utökad och förbättrad skolning av idrottsinstruktörer. Möjligheterna för

en rationell idrottsutövning vid de akademiska läroanstalterna måste radikalt

förbättras.

4. De idrottsliga grundorganisationerna bör ges direkt hjälp för anskaffande

av ledare, instruktörer, lokaler m. m.

I motionerna 1:201 och 11:238 framhålles idrottens betydelse för ungdomens

fritidsfostran och att den ökade motoriseringen medfört ökat stillasittande

och försämrad allmän kondition. Idrottens allmänt hälsofrämjande

betydelse har därigenom blivit allt större. Idrotten och då särskilt motionsidrotten

måste ses som ett led i förebyggande av sjukdom och olycksfall.

Elitidrotten verkar stimulerande på idrottsintresset men elitidrottsmännen

måste offra mycken tid för träning och tävling. Det är därför rimligt

att de hjälpes till yrkesutbildning och arbete. Man bör överväga att inrätta

särskilda idrottsfolkhögskolor, där eleverna kan få studiestöd. Specialkurser

bör anordnas för idrottsmän. Vid universiteten bör linjer kunna inrättas

med särskild hänsyn till idrottsutövandet. Klara riktlinjer bör utarbetas för

beskattning av inkomster av idrottsutövande.

Motionsidrotten bör stödjas. Elitidrottsmännen kan utnyttjas för direkt

propaganda, om tillräckliga ekonomiska möjligheter ges. Kommunala

idrottsinstruktörer bör anställas, eventuellt med statligt stöd. Lokalbehovet

måste tillgodoses genom eu långsiktig och samordnad planering. Studentkårernas

krav på utökning av antalet idrottslärare bör tillgodoses.

Idrottsutövning medför vissa risker för utövarna. Någon form av läkarkontroll

bör därför införas, varför det är nödvändigt att man vid utbildning

av läkare i kursplanerna inlägger undervisning om behandling av

idrottsskador. Frågan om länsidrottsläkartjänster bör utredas liksom möjligheterna

att till större idrottsanläggningar knyta speciella läkare.

Idrottsmedicinsk och idrottsfysiologisk forskning bör stödjas. Genom

forskning om vad olika idrottsgrenar kräver av sina utövare kan man nå

fram till effektivare träningsmetoder. Det behövs därför en fast forskningsorganisation,

som bör byggas upp kring en professur i idrottsfysiologi.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 41 år 1965 3

I motionerna 1:592 och II: C81 framhålles, att ju mer mångskiftande

samhällets struktur blir, ju mer behövs fysisk rekreation, motion och planmässigt

bedriven idrott. Idrottsorganisationernas tillväxt är därför glädjande,

och speciellt betydelsefull är den idrottsliga ungdomsverksamhetens starka

expansion. Det krävs emellertid större resurser, om motionsidrotten skall

nå önskvärd omfattning.

Tävlingsidrotten verkar stimulerande på »breddidrotten». Den internationella

konkurrensen har avsevärt ökat under senare år och den svenska

idrottsrörelsens organisationer har därför ställts inför krav i fråga om förberedelser

som aldrig tillförne. Behovet av bättre utbildade ledare och särskilt

instruktörer är synnerligen stort och detta behov måste tillgodoses,

om den elitbetonade tävlingsidrotten skall kunna öka sin internationella

konkurrenskraft. Även tävlingsverksamheten inom landet fordrar mer kostnadskrävande

insatser.

Inom primärkommunerna utgår bidrag till de lokala idrottsorganisationerna

för olika ändamål. Det har också blivit allt vanligare att landstingen

ekonomiskt stöder de regionala idrottsorganisationerna i första hand för

ledarutbildning och ungdomsverksamhet. Staten lämnar ekonomiskt stöd

genom årliga anslag. Detta samhälleliga stöd åt idrotten har kontinuerligt

ökat, men den allmänna samhällsutvecklingen och den enskilda människans

ändrade levnadsvanor gör det angeläget att pröva hur samhället framdeles

än bättre skall kunna främja idrotten. Vissa begränsade utredningar pågår

visserligen redan nu, men en mera omfattande och allsidig utredning är

behövlig.

Beträffande motiveringarna i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna

II: 20, II: 238 och II: 681.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från Gymnastiska centralinstitutet,

skolöverstyrelsen, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet,

Svenska kommunförbundet, Sveriges riksidrottsförbund och

Svenska korporationsidrottsförbundet.

Inkomna yttranden har såsom bilaga fogats till detta utlåtande.

Utskottet

Idrottsverksamheten har sedan länge en fast förankring inom hela vårt

samhälle och har sedan åtskilliga årtionden varit i stark tillväxt. Utskottet

åsyftar härmed idrottsverksamhet i vidsträckt mening, således innefattande

inte endast elit- och tävlingsidrott utan även motionsidrott och s. k. massidrott

samt gymnastik i olika former. Den snabba utvecklingen ställer allt

större krav på den enskildes prestationsförmåga och fysiska och psykiska

motståndskraft. Den pågående urbaniseringen, bilismens utbredning och

den fortskridande mekaniseringen inom arbetslivet är exempel på sådana

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr it år 1965

drag i samhällsutvecklingen. Det torde numera vara en allmänt omfattad

mening att idrotten liar en viktig uppgift att fylla som medel för en förbättrad

folkhälsa. Intresset för de handikappades situation har fört fram

till olika former av organiserad idrott och gymnastik för denna grupp av

medborgare. Detsamma gäller vissa andra grupper, exempelvis husmödrar

och äldre personer. Inom den moderna företagshälsovården spelar motionsidrott

och gymnastik en viktig roll för att förebygga yrkesskador och i rehabiliteringsarbetet.

Idrottens betydelse när det gäller att påverka ungdomens

levnadsvanor i positiv riktning och utforma dess livsstil är allmänt erkänd.

Det torde även stå klart att idrotten kan verksamt bidraga till att ge meningsfyllt

innehåll åt den utökade fritid som följer med arbetstidens förkortning.

Av vad ovan anförts torde framgå att utskottet ser den idrottsliga verksamheten,

i dess ovan angivna vidsträckta bemärkelse, som en samhällsangelägenhet

av mycket stor vikt.

Enligt utskottets mening bör elitidrotten betraktas som en viktig del av

idrottsverksamheten i stort. Utskottet vill särskilt framhålla dess värde som

en nödvändig stimulans för hela idrottslivet och då inte minst för ungdomens

idrottsintresse. Dess förmåga att genom det internationella tävlingsutbytet

skapa kontakter över nationsgränserna och goodwill i olika avseenden för

vårt land måste vidare tillmätas icke oväsentlig betydelse. Det bör emellertid

samtidigt fastslås, att en grundförutsättning för att idrotten skall kunna

effektivt bidraga till den förbättring av folkhälsan som enligt utskottets mening

bör vara idrottsrörelsens yttersta syfte är att även betingelserna för

den på större bredd upplagda verksamheten för motions- och massidrott i

olika former blir så goda som möjligt.

Med idrottsrörelsens utveckling har även de samhälleliga insatserna till

stöd för idrotten från staten, kommunerna och landstingen ökat i omfattning

och en fortsatt ökning är att emotse. Trots detta föreligger vissa brister i

fråga om resurser för olika ändamål och i organisatoriska och andra hänseenden.

I de här förevarande motionerna har upptagits ett antal för idrottsrörelsen

betydelsefulla frågor och hemställts om utredningar beträffande

olika spörsmål. Motionernas allmänna syfte kan sägas vara att såväl elitidrotten

som motionsidrotten skall beredas förbättrade utvecklingsmöjligheter.

Enligt utskottets mening är tiden nu inne för en ingående utredning av

frågorna om samhällets stöd till idrotten och om de åtgärder i övrigt som

bör vidtagas för att trygga en ändamålsenlig utveckling av idrottsrörelsen.

Utskottet, som i fortsättningen kommer att beröra vissa av de i motionerna

upptagna huvudfrågorna, får härom anföra följande.

Vad först beträffar det allmännas ekonomiska stöd till idrottsverksamheten

lämnas sådant, som ovan antytts, av såväl staten som av kommuner och

landsting. Särskilt kommunernas insatser härvidlag synes betydande. Kom
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 47 år 1965 5

munernas kostnader för idrott och friluftsliv har således beräknats f. n.

uppgå till mer än 200 milj. kronor om året, innebärande en fyrdubbling på

tio år. Även landstingens insatser har ökat under de senaste åren. Från staten

utgår stöd huvudsakligen över idrottsfonden, som även den kraftigt

ökats och till vilken innevarande budgetår anslagits drygt 20 milj. kronor,

samt från friluftsfonden. Som allmän riktlinje för fördelningen av kostnaderna

mellan staten och kommunerna brukar emellanåt anföras, att kommunerna

skall svara för uppförande och drift av idrottsanläggningar medan

staten i första hand skall täcka kostnaderna för den levande idrotten, d. v. s.

idrottsorganisationernas verksamhet, ledarutbildning, kursverksamhet

o. d. Någon sådan uppdelning har emellertid icke strikt genomförts —

bl. a. har under senare år kommunerna påtagit sig avsevärda utgifter för

kontanta bidrag till idrottsföreningar m. fl., för bidrag till utbildning av ledare

och instruktörer och till ungdomsläger, fritidsgrupper o. d.

De reformer en utredning torde leda till kan komma att ställa ökade krav

på ekonomiska insatser från det allmänna. Utredningen bör företaga en

noggrann planering med sikte på att medlen skall komma till effektivaste

möjliga användning. En avvägning av statens stöd måste vidare ske med

beaktande av vad som kan tillföras idrottsrörelsen från kommunerna och

från andra håll.

Som ovan nämnts bär f. n. kommunerna i allt väsentligt kostnaderna för

uppförande och drift av idrottsanläggningar. Det är uppenbart att en allmän

upprustning av idrottsverksamheten förutsätter ökad tillgång till anläggningar

av olika slag och att därvid behovet av anläggningar inte endast

för elit- och tävlingsidrott utan även för motionsidrott och träning och andra

mindre publikdragande former av idrottsutövning måste beaktas. Frågan

om finansieringen av anläggningarna torde få prövas förutsättningslöst och

ingå i de allmänna övervägandena om fördelningen mellan staten och kommunerna

av det ekonomiska ansvaret för idrottsrörelsens utveckling. I detta

sammanhang kan exempelvis en sådan fråga som storleken av den avgift

som rimligen bör erläggas för medlemskap i idrottsföreningar behöva övervägas.

Av stor betydelse bl. a. när det gäller att åstadkomma en rationell användning

av tillgängliga medel är spörsmålen om idrottsrörelsens organisation.

Idrotten administreras huvudsakligen av fristående och av staten obundna

organisationer. De största av dessa är Riksidrottsförbundet och Korporationsidrottsförbundet,

i vars omfattande arbetsprogram ingår bl. a. husmorsgymnastik

och gymnastik på arbetsplatser. Den nuvarande organisationen innebär

bl. a. att betydande insatser i idrottsrörelsen göres av frivilliga, delvis

oavlönade eller mycket knapphändigt honorerade krafter. Det värde som

detta ideella intresse representerar bör bevaras, men för att de samfällda

ansträngningarna från det allmännas och från idrottsrörelsens egen sida

att åstadkomma goda förutsättningar för idrottsverksamhetens utveckling

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr M år 1965

skall få största möjliga effekt bör en fastare samordning av det arbete som

nu bedrives på olika håll komma till stånd. Ett steg i denna riktning har

redan tagits genom tillsättandet år 1963 av idrottens samarbetsnämnd, vari

Riksidrottsförbundet, Korporationsidrottsförbundet och De handikappades

riksförbund är representerade, men frågan om ytterligare åtgärder för samordning

torde böra prövas.

Ett av den svenska idrottens f. n. mest brännande problem synes vara

bristen på tränare och instruktörer samt ledare som är kvalificerade för

olika uppgifter inom idrottsverksamheten. Spörsmålen härom har också

upptagits i motionerna och enligt utskottets mening bör staten i stor utsträckning

påtaga sig ansvaret för utbildning av dessa funktionärer. Utskottet

vill framhålla att en utredning om ökad utexaminering av gymnastiklärare

verkställts av gymnastiska centralinstitutet och att ett förslag i ämnet

inom den närmaste tiden kommer att framläggas för Kungl. Maj :t. Förslaget

lär avse bl. a. inrättande av en ny enhet för utbildning av gymnastiklärare.

Någon utbildning på högskolenivå förekommer emellertid icke utanför

den utbildning som bedrives vid gymnastiska centralinstitutet och denna

innefattar f. ö. icke studier för högre akademisk examen. Det bör därför

även kunna prövas om man icke inom universiteten kunde upptaga rent

idrottsliga ämnen, som får inräknas i akademiska examina. Såvitt utskottet

kunnat bedöma är det emellertid nödvändigt, om vi i fortsättningen skall

kunna göra oss gällande i internationella idrottsliga sammanhang och om

arbetet för motionsidrotten skall kunna bedrivas så ändamålsenligt som

möjligt, att ytterligare utbildningslinjer skapas, som ger kompetens på andra

nivåer än de nyss antydda. Utskottet kan självfallet icke taga ställning till

hur detta bör genomföras men vill framhålla att såväl möjligheterna att

förlägga sådan utbildning till särskilda idrottsinstitut som att utvidga den

centrala och lokala kursverksamheten eller anknyta utbildningen till befintliga

skolformer, exempelvis folkhögskolorna och eventuellt fackskolorna,

bör prövas. I samband härmed bör även frågan om utbyggnad av konsulentorganisationen

tagas upp.

Spörsmålen om den högre utbildningen har ett nära samband med frågorna

angående den idrottsvetenskapliga forskningen. Även denna bör ägnas

stor uppmärksamhet. I vårt land bedrives sedan länge en kvalificerad forskning,

främst vid gymnastiska centralinstitutets fysiologiska institution och

vid karolinska sjukhuset. Enligt utskottets mening bör frågan om de ytterligare

forskartjänster som i dagens läge kan vara önskvärda prövas. Prövningen

bör ske i samråd med ovannämnda institutioner och självfallet måste

beaktas att forskningsarbetet bör vara inriktat på såväl elitidrottens som

motionsidrottens särskilda problem.

Utskottet får mot bakgrunden av vad tidigare anförts om elitidrottens betydelse

bl. a. som stimulans för motionsidrotten och annan breddidrott

framhålla, att elitidrotten i våra dagar kräver mycket stora personliga upp
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr åt år 1965 7

offringar av sina utövare. Om de skall kunna göra sig gällande i internationella

sammanhang är de i många fall nödsakade att eftersätta sin yrkesutbildning

och sitt förvärvsarbete med därav följande otrygghetsproblem. Det

kan böra prövas i vad mån särskilda anordningar kan vidtagas för att bereda

elitidrottsmän möjlighet att vid sidan av sin idrottsutövning få teoretisk

och praktisk yrkesutbildning. En lösning av hithörande problem som kan

ligga nära till hands och som i viss utsträckning redan förekommer är att

elitidrottsmän som är lämpade för och intresserade av uppgifterna utbildas

till tränare, instruktörer eller ledare.

I de stora idrottsnationerna — framför allt Sovjetunionen och USA —

rekryteras elitidrottsmännen i stor utsträckning från den vid högskolor

studerande ungdomen. Det synes utskottet som om i vårt land motsvarande

möjligheter icke skulle finnas att kombinera högre studier med elitidrott.

En sådan kombination kan bl. a. medföra risk för att studietiden förlängs

och att vederbörande kommer i ett försämrat läge exempelvis i fråga om

stipendier. Frågan om lämpliga åtgärder för att vid våra universitet och

högskolor möjliggöra rationell idrottsutövning vid sidan av studierna bör

undersökas.

I ett par av motionerna har upptagits spörsmål om läkarkontroll i samband

med idrott — såväl elitidrott som motionsidrott — och förslag har

framlagts bl. a. om inrättande av länsidrottsläkartjänster och om speciella

läkare vid de större idrottsanläggningarna. Utskottet kan icke bedöma i vad

mån, med hänsyn till den allmänna bristen på läkare, dylika förslag är

möjliga att genomföra men förutsätter att behovet av läkare i olika idrottsliga

sammanhang beaktas av utredningen.

Utskottet får sammanfattningsvis anföra att, som ovan nämnts, en utredning

beträffande det allmännas stöd till idrotten och angående åtgärder

som bör vidtagas för att främja idrottens utveckling nu bör tillsättas. Utredningen

bör främst taga sikte på att alla medborgare i vårt land skall

kunna få en för olika kategorier lämpligt avpassad fysisk träning. Inte minst

bör vad som rör den för bl. a. arbetslivet och för de handikappades situation

betydelsefulla motionsidrotten därvid uppmärksammas. Men även elitidrottens

villkor måste med hänsyn till såväl denna idrottsforms egenvärde som

dess roll som stimulans för motionsidrotten tillmätas stor vikt. Utskottet

har i det föregående endast berört vissa i motionerna upptagna huvudfrågor

och åtskilliga andra spörsmål kan självfallet behöva prövas. Utskottet

vill i detta sammanhang erinra om att, som framgår av remissyttrandena,

inom idrottsorganisationerna verkställts ett antal utredningar angående

olika förhållanden inom idrottslivet och att ytterligare utredningsarbete

pågår. Utskottet förutsätter att utredningen tillgodogör sig resultaten härav

och även i övrigt intimt samarbetar med de centrala organisationerna på

området.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr il år 1965

Utskottet får slutligen framhålla, att utredningsuppdraget bör anförtros

en kommitté med parlamentarisk representation.

Under hänvisning till det ovan anförda får utskottet hemställa

att riksdagen i anledning av

1) de likalydande motionerna 1:16 och II: 20,

2) de likalydande motionerna I: 201 och II: 238 samt

3) de likalydande motionerna 1: 592 och II: 681

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om tillsättande av en

utredning angående det allmännas stöd till idrottsverksamheten

m. m.

Stockholm den 3 november 1965

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller*, Sörlin, Enarsson, Hellebladh,

Oscar Carlsson, Hedlund, Axel Kristiansson, fru Hamrin-Thorell, fru Hultell

och herr Kilsmo;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herr Skoglösa, fru

Jäderberg, herrar Svensson i Kungälv, Dickson, Lundmark*, Haglund, Rimås,

Wikner, Börjesson i Glömminge, Nilsson i Bästekille och Andersson i

Örebro.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr bl år 1965

Yttranden

9

Bilaga

Gymnastiska centralinstitutet

Motionerna I: 16 och II: 20, I: 201 och II: 238 samt I: 592 och II: 681

I samtliga berörda motioner framhålles att samhällsutvecklingen och

den därav föranledda ändringen i samhällets struktur och de enskilda individernas

levnadsförhållanden medfört att idrottsrörelsen fått en helt annan

och större uppgift att fylla än tidigare. Särskild vikt lägger motionärerna

i samband därmed på idrottens allmänt hälsobefrämjande betydelse.

Med denna bakgrund har samhällets stöd till såväl elit- som breddidrott

diskuterats.

Direktionen delar motionärernas åsikt att målsättningen för den moderna

idrotten måste bli långt vidare än vad den hittills varit och att man därför

bör ompröva arbetsmetoderna och samhällets ekonomiska engagemang såväl

när det gäller bidrag till anläggningar som bidrag till administration,

utbildning och tävlingsverksamhet.

Direktionen tillstyrker därför motionärernas förslag till utredning

i vad gäller dessa frågor.

Motionerna nr 1:201 och 11:238 samt I: 16 och 11:20 behandlar också

den idrottsvetenskapliga forskningen och frågan om utbyggnad av gymnastiska

centralinstitutet. Direktionen understöder livligt det i motionerna

I: 201 och II: 238 framförda förslaget till utökat stöd för idrottsvetenskaplig

forskning. Genom det forskningsarbete som bedrivits vid GCI:s fysiologiska

institution känner direktionen väl till det stora behov av hjälp, som

idrottens organisationer har, när det gäller frågor som endast kan besvaras

genom undersökningar utförda med vetenskapliga arbetsmetoder. Trots

hjälp från idrottsorganisationerna, som har mycket små medel till förfogande,

och från olika privata företag har denna forskning på grund av

knappheten på medel icke kunnat bedrivas på ett för idrottsrörelsen tillfredsställande

sätt.

Direktionen anser det vara ytterst viktigt att man vid en utredning angående

utökad idrottsvetenskaplig forskning beaktar betydelsen av en samordning

av denna forskning och att den anknytes till den verksamhet som

redan bedrives vid befintliga institutioner för forskning inom detta område.

I den mån utredningen kommer att behandla dessa frågor förutsätter

direktionen att utredningsarbetet inom detta område bedrivs i intimt samarbete

med gymnastiska centralinstitutet.

I motionerna I: 16 och II: 20 framhålles att utbildningen av gymnastiklärare

för närvarande är underdimensionerad i förhållande till behovet och

att möjligheterna att höja utbildningskapaciteten följaktligen bör ökas,

eventuellt genom inrättande av ett nytt institut.

Direktionen har redan beslutat att med anledning bl. a. av den prognos,

som gjorts av arbetsmarknadsstyrelsen angående gymnastiklärarbehovet,

inom kort förelägga Kungl. Maj:t ett förslag om utökning av examinationen

genom inrättandet av en ny enhet för utbildning av gymnastiklärare.

Direktionen har därvid grundat sitt förslag på kännedomen om utbyggnadsmöjligheterna

vid GCI och på det av arbetsmarknadsstyrelsens prognos

påvisade behovet fram till 1980. Eftersom alla förutsättningar redan är väl

kända och prövade synes det icke vara anledning till ytterligare utredning

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 41 år 1965

för att kunna framlägga ett förslag, särskilt som denna fråga är brådskande.

Däremot anser direktionen det vara högst nödvändigt med en undersökning

av möjligheterna för en utökad och förbättrad utbildning av idrottsinstruktörer

på olika nivå.

Skolöverstyrelsen

Motionerna I: 201 och 11: 238 samt I: 592 och 11: 681

Från de synpunkter skolöverstyrelsen har att företräda delar överstyrelsen

i allt väsentligt de båda motionernas principiella syn på idrottens

betydelse i vårt samhälle och vill särskilt understryka den växande betydelse

idrotten fått och framgent kommer att ha för fritidsfostran bland

ungdom vid sidan av hem och skola.

När det gäller motionsidrotten — idrott på bredden — vill överstyrelsen

vitsorda idrottens propagandaaktioners stora betydelse. Sålunda har

exempelvis TV:s motionsprogram, Sport 60 och Snöstjärnan haft en stimulerande

verkan även på skolans fysiska fostran.

En långsiktig och samordnad planering för att lösa såväl motion,sidrottens

som elitidrottens lokalbehov är givetvis angelägen. Enligt överstyrelsens

förmenande har därvidlag väsentliga förbättringar skett under de senaste

årtiondena. Vid de lokalplaneringar som äger rum för att tillgodose

skolans behov av undervisningslokaler är det vanligt att kommunerna samordnar

skolplaneringen med lokalplanering för elit- och motionsidrotten.

1 detta sammanhang kan nämnas, att i överstyrelsens anvisningar för handläggning

av skolbyggnadsärenden föreskrivs att i utredning rörande lokalbehovet

alltid bör ingå »uppgift om att inom kommunen har övervägts huruvida

behov av lokaler för det allmänna (allmänna samlingslokaler, folkbibliotek,

gymnastikhall etc.) föreligger och bör tillgodoses i samband med

planerat skolbyggnadsföretag . . .». Den för närvarande rådande bristen på

lokaler för elit- och motionsidrott torde till stor del bero på de bvggnadsrestriktioner

som fortfarande verkar hämmande på byggande av gymnastikoch

idrottsanläggningar.

En översiktlig teknisk och ekonomisk planering för att tillgodose lokalbehovet

för idrottslig verksamhet bör enligt motionärernas mening prövas.

Överstyrelsen ser detta som ett angeläget samhällsintresse.

De i motionerna 1:201 och 11:238 angivna forskningsområdena är av

vital betydelse även för skolans fysiska fostran, överstyrelsen finner det

därför angeläget att den idrottsmedicinska och idrottsfysiologiska forskningen

byggs ut. Inte minst i anslutning till de krav som måste ställas på

lärare och på fritidspedagoger verksamma på inom motionerna behandlade

fält vill överstyrelsen framhålla vikten av att förutsättningarna för att

stärka den pedagogiska forskningen och undervisningen inom hithörande

områden såväl teoretiskt som praktiskt förbättras. Inte minst för den frivilliga

idrottsrörelsen är detta av vitalt intresse. Idrottsrörelsen har enligt

överstyrelsens mening behov av fler och bättre utbildade ledare och instruktörer.

Med hänsyn till de stora samhälleliga resurser som numera mobiliseras

för att främja idrott bör man överväga på vilket sätt man kan stödja

undervisning och forskning inom det idrottsliga ungdomsarbetet. Dessutom

bör undersökas om inte det idrottsliga ungdomsarbetet på ett bättre sätt

än nu sker bör samordnas med ungdomsarbetet i övrigt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr M år 1965

11

Svenska landstingsförbundet

Motionerna I: 201 och II: 238 samt I: 592 och II: 681

Som ett naturligt led i utbyggnaden av sjuk- och hälsovården ingår strävandena

att genom förebyggande åtgärder inriktade på allmän hälsovård

och hälsokontroll söka begränsa behovet av direkt sjukvård. Landstingen

som huvudmän för denna vård måste därför med största tillfredsställelse

hälsa alla åtgärder som är ägnade att förbättra den allmänna folkhälsan.

Bland, de områden som härvid ifrågakommer intar givetvis idrotten en

framskjuten plats. I första hand gäller det den mera allmänna motionsidrotten,

som i och med att den omfattas av breda folklager kan få ett betydande

inflytande på det allmänna hälsotillståndet i landet. Främst genom

den stimulanseffekt, som tävlingsidrotten representerar, kan indirekt

även denna anses ha sin stora betydelse för att locka allmänheten till

idrottsutövning och friluftsliv. Ur de intressen landstingsförbundet har att

representera vill styrelsen sålunda uttala sin positiva inställning till ett

vidgat statligt stöd såväl åt idrottsrörelsen som åt olika arrangemang, som

i personellt och materiellt avseende är ägnade att stimulera allmänheten

till idrotts- och friluftsutövande, inom eller utom den organiserade idrottsrörelsen.

Vilka former och vilken omfattning detta ökade statliga stöd skall

taga sig, undandrar sig emellertid styrelsens bedömande.

Svenska stadsförbundet

Motionerna I: 201 och II: 238 samt I: 592 och II: 681

Idrottslivets utveckling och det ökade idrottsbyggandet under senare år

har omfattats med stort intresse av praktiskt taget alla medborgare i alla

samhällsgrupper. Idrottsrörelsens organisationer och idrottsledare av olika

kategorier utför därvid ett omfattande och i många fall oavlönat arbete i

syfte att främja fysisk fostran och det ökade behovet av motionsidrott i

olika former. När det gäller samhällets stöd till idrottsrörelsen bör emellertid

erinras om att det främst är kommunerna, som får finansiera denna

verksamhet. Uppförande, underhåll och drift av idrottsanläggningar bekostas

nästan uteslutande av kommunerna. Kommunerna har emellertid

även fått ikläda sig en stor del av kostnaderna för den »levande idrotten»,

d. v. s. idrottsorganisationernas verksamhet, ledarutbildning, kursverksamhet

etc. Sådana kostnader har tidigare ansetts huvudsakligen böra bestridas

av de statliga bidrag av tipsmedel, som utgår från fonden för idrottens

främjande.

Såsom motionärerna anfört torde behov av ytterligare stödåtgärder till

idrotten bli aktuella i framtiden. Förbundsstyrelsen vill därför tillstyrka

att en utredning kommer till stånd rörande den framtida omfattningen

och utformningen av samhällets stöd till idrotten. Fn av de viktigaste uppgifterna

för denna utredning bör därvid vara att framlägga förslag till en

rimligare kostnadsfördelning mellan staten och kommunerna än som för

närvarande råder i detta avseende. Utredningen bör vidare kunna behandla

de spörsmål, som berörts i motion nr It: 238 angående idrottens hälsofrämjande

betydelse in. in.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 41 år 1965

Svenska kommunförbundet

Motionerna I: 201 och II: 238

Styrelsen har under de senaste åren vid flera tillfällen avgivit yttranden

över motioner med i huvudsak samma innehåll som den här föreliggande.

I samtliga fall har styrelsen tillstyrkt att föreslagna utredningar skulle

komma till stånd. Styrelsen har grundat sitt ställningstagande på att det

alltmera blivit en kommunal uppgift att på olika sätt stödja idrottsverksamheten.

Det ökade kommunala engagemanget torde delvis vara en följd

av att statens ekonomiska stöd till idrotten trots de senaste årens anslagshöjningar

mte svarat mot det ökade behovet.

Ur kommunal synpunkt är det givetvis angeläget att kommunernas ekonomiska

bidrag till idrotten får bästa möjliga effekt. En viktig förutsättning

härför är att det finns tillräcklig tillgång på väl utbildade idrottsledare

och -instruktörer. För närvarande råder stor brist på sådana krafter, vilket

i första hand beror på otillräckliga utbildningsmöjligheter.

Redan nu har många kommuner anställt instruktörer för idrotts- och

friluftsverksamhet. Förestående kommunsammanläggningar kan emellertid

förutses leda till att allt flera sådana tjänster inrättas i kommunerna.

Det är därför synnerligen angeläget att utbildningsmöjligheterna på detta

område snabbt förbättras så att tillgången på ledarkrafter av detta slag

kommer att motsvara efterfrågan.

Styrelsen, som inte har något att invända mot att även sådana frågor

som »idrott under läkarkontroll» och »idrott och forskning» ägnas uppmärksamhet,

tillstyrker sålunda att den begärda utredningen kommer till

stånd.

Motionerna 1: 592 och II: 681

Motionärerna framhåller bl. a. att primärkommunerna på olika sätt främjar

idrotts- och motionsverksamheten. Sålunda lämnas bidrag till de lokala

idrottsorganisationerna för t. ex. lokalkostnader, utbildning av frivilliga

ledare och driftskostnaderna för idrottsanläggningar. Vidare sker betydande

investeringar i idrottsanläggningar av olika slag och vissa kommuner har

anställt idrottsintendenter och kommuninstruktörer.

Det ökade kommunala engagemanget har samband med att statens ekonomiska

stöd till idrotten trots de senaste årens anslagshöjningar inte svarat

mot det ökade behovet. Att de kommunala insatserna på grund härav

blivit större är ett uttryck för att man i kommunerna anser idrotts- och

motionsverksamhet vara sainhällsnyttig.

Vad i motionen sägs om behovet av dels förbättrade utbildningsmöjligheter

för ledare och instruktörer, dels ökat statsbidrag till idrottsanläggningar,

vill styrelsen särskilt understryka.

Ur kommunal synpunkt är det givetvis angeläget att kommunernas ekonomiska

bidrag till idrotten får bästa möjliga effekt. En riktig förutsättning

härför är att det finns tillräcklig tillgång på väl utbildade idrottsledare

och -instruktörer. För närvarande råder stor brist på sådana krafter,

vilket i första hand synes bero på otillräckliga utbildningsmöjligheter.

Även med hänsyn till att förestående kommunsammanläggningar kan komma

att leda till att allt flera instruktörstjänster inrättas i kommunerna är

det synnerligen angeläget att utbildningsmöjligheterna på detta område

snabbt förbättras.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr M år 1965

Ökat statsbidrag till idrottsanläggningar är erforderligt framförallt för

att även de ekonomiskt sämre ställda kommunerna skall kunna tillgodose

behovet av dylika anläggningar.

Av ovan anförda skäl tillstyrker styrelsen att den begärda utredningen

kommer till stånd.

Sveriges riksidrottsförbund

Motionerna I: 16 och 11: 20, I: 201 och II: 238 samt I: 592 och II: 681

Riksidrottsförbundet anser i likhet med motionärerna att samhällsutvecklingen

utan tvivel kommer att ställa idrottsrörelsen inför allt större

uppgifter. Detta inte endast i vad avser organisationernas verksamhet till

fromma för de anslutna medlemmarna utan i hög grad även då det gäller

att bjuda en bredare allmänhet möjligheter till regelbunden motion och

rekreation. I båda dessa avseenden gör idrottsrörelsen redan nu betydande

insatser genom sin huvudsakligen av frivilligt och ideellt arbetande ledare

bedrivna verksamhet. Denna idrottsrörelsens karaktär av en ideell folkrörelse

måste bevaras också för framtiden. Skall den emellertid kunna fylla

kraven på väsentligt vidgad och än mångsidigare insats, måste ökat samhälleligt

stöd komma rörelsen till del.

Inom Riksidrottsförbundet har idrottsrörelsens framtidsplanering med

hänsyn till samhällsutvecklingen blivit föremål för ingående diskussioner

vid konferenser och ledaresamlingar. För att erhålla ett säkrare underlag

för bedömning av vilka nya behov, som nu är eller i eu snar framtid kan

bli aktuella, och hur dessa skall bäst kunna tillgodoses, har en rad utredningar

företagits genom riksidrottsstyrelsens försorg. Av dessa utredningar

har ett flertal direkt anknytning till förslag, som framförts av

motionärerna. Sålunda kan nämnas en utredning, avseende utbildning av

ledare både inom idrottsorganisationerna och för att det personalbehov,

som i ökad omfattning förefinnes inom kommunala organ för idrott och

friluftsliv, skall kunna täckas. Vidare utredningar angående kommunala

myndigheters totala ekonomiska stöd till idrottsrörelsen och utredningar

i syfte att klarlägga allmänhetens intresse för olika former av motionsidrott

och tävlingsverksamhet. Denna idrottsrörelsens egna kartläggning

av önskemål och behov med avseende på eu än aktivare idrottslig verksamhet

bör uppenbarligen bli av värde för sådan utredning, som föreliggande

motioner kan komma att föranleda.

Riksidrottsförbundet har icke funnit det motiverat att avge yttrande

över de särskilda synpunkter och förslag, som motionerna innehåller. Samtliga

dessa rör problem och önskemål som i huvudsak är identiska med dem,

som Riksidrottsförbundet bedömer som väsentliga, nämligen ökning av avsättningen

till fonden för idrottens främjande, tillskapandet av fler idrottsanläggningar

såväl för tränings- och annan motionsidrott som för tävlingsidrott,

intensifiering av verksamheten för utbildning av föreningsledare och

specialinstruktörer, ökade ekonomiska och personella resurser för vetenskaplig

forskning samt sist men inte minst bättre resurser för befrämjandet

av elitidrott och för en ytterligare breddning av motionsinriktad verksamhet.

På grundval av de erfarenheter, som vunnits under senare år, anser Riksidrottsförbundet

sig således böra särskilt understryka önskvärdheten av en

allmän utredning, som med beaktande av bär förut redovisade behov och

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 47 år 1965

med uppgift att ange lämpliga åtgärder för att möta dem, särskilt inriktas

på en allsidig kartläggning av i vilka former och i vilken omfattning samhällets

stöd till idrotten bör utgå, därvid även bör övervägas på vilket sätt

detta det allmännas ansvar bör fördelas mellan staten och kommunerna.

Svenska korporationsidrottförbundet

Motionerna I: 16 och II: 20

!• Beträffande motionens punkt 1 vill vi speciellt understryka behovet

av mindre anläggningar för motionsidrott, lek och träning. Korpidrotten som

arbetar med mycket låga anmälningsavgifter och en idrottsverksamhet utan

nämnvärt publikunderlag har ofta svårigheter att disponera de stora idrottsanläggningarna

därför att hyreskostnaderna blir för höga.

Vid åtskilliga av korpidrottens arrangemang med exempelvis familje- och

pensionärsverksamhet är anmälningsavgifterna mycket låga varför arrangemangen

måste subventioneras.

2. Beträffande motionens punkt 2 vill vi endast anföra att svensk korporationsidrott

noterar fortsatta stora framgångar inom samtliga verksamhetsområden.

Vi har i dag 165 lokala korporationsidrottsförbund, 8 kollektivt anslutna

idrottsförbund exempelvis Statens Järnvägars-Polisen och Statens Sjukhuspersonal

och drygt 6 000 korporationer (= arbetsplatser) som till samtliga

anställda och deras familjer förmedlar vår materiel, idéer och program för

en personlighetsfostrande fritidssysselsättning.

Genom rikskommittén för pensionärsgymnastik bedriver Svenska Korporationsidrottsförbundet

och Svenska Gymnastikförbundet en kraftigt ökad,

landsomfattande motionsverksamhet för ålderspensionärer. Målsättningen

är att behålla och förbättra rörelseförmågan för vardagens skilda sysselsättningar.

Korporationsidrottsförbundets samtliga lokala förbund erbjuder kommuner

och pensionärssammanslutningar materiel, lokaler och utbildade ledare

dels för denna verksamhet, dels också för den så kallade PM-verksamheten

— Pensionärsmotion — som ger den enskilde ålderspensionären möjlighet

att genom regelbunden fysisk aktivitet erövi''a märken och diplom.

Vi har genom att tillsätta ett speciellt ungdomsråd skapat ökade möjligheter

för ungdom att genom sina skolor och arbetsplatser få kontakt med

motionsidrotten.

Husmorsgymnastiken, liksom den verksamhet vi bedriver för att animera

företagen att låta de anställda under arbetstiden deltaga i så kallad

pausgymnastik för att därigenom förebygga skador till följd av ensidiga

arbetsrörelser eller arbetsställningar visar en kraftig ökning. Behovet av att

regionalt anställa konsulenter kräver ökade ekonomiska resurser.

3. Beträffande motionens punkt 3 vill vi nöja oss med att understryka

behovet av en utbyggnad av utbildningsmöjligheterna för idrottsinstruktörer

till den verksamhet Svenska Ivorporationsidrottsförbundet i växande

omfattning bedriver på arbetsplatser, bland husmödrar, barn och ungdom

samt pensionärer.

4. Beträffande punkt 4 vill vi endast anmäla att ökade möjligheter för

idrottsrörelsen att honorera ledare kan ge större möjligheter att täcka ledarebehovet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr it år 1965 15

Motionerna I: 201 och 11: 238

Motionärerna anför inledningsvis att idrottens betydelse för ungdomens

fritidsfostran har utgjort en grundmotivering för samhällets stöd åt idrotten,

och vi vill kraftigt understryka detta. Den idrottsutredning vi gjorde

1962—63 visade ett kraftigt ökat deltagande från ungdomens sida i vår

motionsidrottsverksamhet.

Våren 1964 konstituerade Svenska Korporationsidrottsförbundet en särskild

ungdomskommitté som bland annat fick till uppgift att stimulera korpidrottens

olika organisationer till egna arrangemang och att i samarbete med

andra organisationer vända sig till ungdom på arbetsplatser, yrkes- och verkstadsskolor,

företagens lärlingsskolor, obligatoriska skolor och ungdomsgårdar.

Vi noterar även för detta vårt arbete ett starkt växande intresse.

Motionärernas synpunkter om att motionsidrotten bör ses som ett led i

förebyggande av sjukdom och olycksfall ansluter vi oss helt till och vill i

detta hänseende framhålla värdet av den omfattande propagandatävling för

motionsidrott som Svenska Korporationsidrottsförbundet under Hälsoåret

58 i samarbete med LO, TCO och Folksam genomförde under namnet »Bästa

spänsten». Denna verksamhet fick en uppföljning och utvidgning då Svenska

Korporationsidrottsförbundet 1962 i samverkan med 32 riksorganisationer

bland annat LO, TCO och SAF genom Arbetarskyddsnämnden genomförde

den så kallade 4M-kampanjen. Fn kampanj som genom att bland annat

lansera begreppen ergometri och ergonomi verkligen kom att spela en

roll i friskvården.

Beträffande avsnittet »Idrott under läkarkontroll» vill vi anmäla att

Svenska Korporationsidrottsförbundet redan 1949 tillskrev Kungl. Maj :t

med förslag om en allmän hälsokontroll. Vi har nu med tillfredsställelse noterat

de ansträngningar som görs för att på arbetsplatser och inom industriområden

skapa en företagshälsovård som bland annat skall ha till uppgift

att se på arbetsställningar och arbetslokaler ur hälsosynpunkt. Detta arbete

kan säkerligen ge stora grupper av arbetstagare helt nya kontakter med

motionsidrotten som en skadeförebyggande faktor.

Vad avser »Idrott och forskning» önskar vi framhålla att den idrottsmedicinska

och idrottsfysiologiska forskningen lämnat ett mycket gott stöd

åt motionsidrotten och de inledningsvis nämnda hälsokampanjerna. En fortsatt

ökad satsning på denna forskning kan bli av stor betydelse för att betona

motionsidrottens roll för friskvården i samhället.

Motionerna 1: 592 och II: 681

Vi delar motionärernas inledande synpunkter om att de organisationer

som har till syfte att befrämja fysisk fostran i skilda former ställs inför alltmer

komplicerade uppgifter beroende på förändringarna i samhällets struktur.

Vi vill understryka tävlingsidrottens betydelse för vårt samhälles internationella

goodwill liksom den stimulans detta ger för den mera omfattande

och betydelsefulla motionsidrotten.

Vi delar motionärernas synpunkter om behovet av en allsidig utredning

för den framtida omfattningen och utformningen av samhällets stöd till

idrotten.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1965:366 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motio~ ner om utbyggnad av gymnastiska centralinstitutet m.m., angående idrottens hälsofrämjande betydelse och ang a1 i texten