Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning angående sådana ändringar i gällande författningar, tillämpningsföreskrifter och administrativa anvisningar att förutsättningar skapas för en friare bostadsbebyggelse på landsbygden.
1965-11-30 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1965:55, Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning angående sådana ändringar i gällande författningar, tillämpningsföreskrifter och administrativa anvisningar att förutsättningar skapas för en friare bostadsbebyggelse på landsbygden.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1965
1
Nr 55
Utlåtande i anledning au väckta motioner angående bostadsbebyggelsen
på landsbygden.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
1:589 av herrar Johan Olsson och Hilding samt 11:712 av herr Westberg
in. fl. hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om skyndsam utredning angående sådana ändringar i gällande författningar,
tillämpningsföreskrifter och administrativa anvisningar att förutsättningar
skapas för en friare bostadsbebyggelse på landsbygden.
I motionerna anföres, att teknikens utveckling och strukturrationaliseringen
medfört befolkningsomflyttning från landsbygden till tätorterna.
Det är emellertid icke uteslutet, att omflyttningen kan kastas om, och
många torde för övrigt föredra att bo utanför tätorter. Det möter emellertid
betydande svårigheter att få statligt stöd för bostadsbyggande på landsbygden.
Vid prövningen för långivning utgår man nämligen från förhållandena
i tätorter t. ex. i fråga om sanitetsanläggningar. Det är dock möjligt
att lösa sanitetsfrågorna på andra sätt än som kräves i tätorter. Man
bör därför bearbeta landsbygdens bostadsfrågor från nya förutsättningar.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 712.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från bostadsstyrelsen,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet.
Bostadsstyrelsen hänvisar till bostadslånekungörelsens bestämmelser om
att bostadslägenheterna i fråga om storlek, utformning och utrustning skall
uppfylla skäliga krav på god bostadsstandard samt att husets storlek och
form ävensom för de boende avsedda anordningar i husets närmaste omgivning
skall vara sådana, alt en tillfredsställande bostadsmiljö erhålles.
I tillämpningsföreskrifterna anges att lägenhet skall vara utrustad med
hl. a. vatten- och avloppsledningar samt vattenklosett. Undantag må medgivas,
om särskilda skäl föranleda därtill. Har hälsovårdsmyndigheterna
godkänt viss anläggning, föreligger från här ifrågavarande synpunkter ej
hinder för beviljande av bostadslån. Den omständigheten att en lägenhet
icke kan eller får utrustas med vattenklosett måste tillmätas betydelse vid
kreditvärdesbedöinningen.
Styrelsen erinrar vidare om att bostadslån må beviljas endast om det
kan antagas föreligga elt varaktigt behov av de bostäder och lokaler som
avses med låneansökningen. Om del på eu ort förelegat svårighet att för
Bihang
till riksdagens protokoll 1965. 11 samt. Nr 55
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 11)65
sälja statsbelånade fastigheter är detta en omständighet som hör beaktas
vid prövningen av ansökningar om lån för ytterligare hus i orten.
Anvisningarna lämnar utrymme för hänsynstagande till att en bostadslägenhet
är belägen inom en tätorts s. k. reszon. Reszonen kan emellertid icke
betraktas som ett område inom eu viss radie omkring tätorten. Eu nyanserad
bedömning måste göras.
Det är tämligen ovanligt, att bostadslån vägras i anledning av att tomtplatsen
är olämpligt belägen. Styrelsen har under år 1964 handlagt ett 20- tal besvär över avslagsbeslut, i vilka lokaliseringen utgjort avslagsskäl.
Antalet nybyggda lägenheter på icke detaljplanerad mark uppgick år 1963
till 2 629.
Styrelsen erinrar till slut om att bostadspolitiska kommittén skall ta
upp vissa frågor om statlig långivning för bostadsbyggande i glesbygder.
Styrelsen säger sig därför sakna anledning att tillstyrka ytterligare utredning.
Väg- och vattenbyggnadsstgrelsen anser de i motionerna anförda synpunkterna
riktiga. Några svårigheter av allvarlig art uppstår i regel dock
icke när det gäller att lösa problem på detta område. Vid förtätning av
glesbebyggelse till tätbebyggelse kan besvärligheter uppstå, om hänsyn
till behovet av gemensamhetsanläggningar icke tagits. Styrelsen anser att
riskerna i nu berörda avseenden måste beaktas.
Stadsförbundet framhåller, att man bör eftersträva, att standardkraven
hålles höga även för nya bostadsbyggen i glesbygd, ty ett första bostadsbygge
där kan vara upptakten till en blivande tätbebyggelse. Motionärerna påpekar,
att det kan finnas andra tekniska möjligheter att uppnå en tillfredsställande
standard i glesbygd än i tätorter. Förbundet finner det tveksamt om detta
utgör ett skäl för särskild utredning. I den mån tekniska nyheter visar
sig användbara, torde det icke finnas några hinder i gällande författningar
eller i andra föreskrifter mot ett godkännande av dem även för byggnader,
för vilka statliga lån sökes.
Det måste alltid möta svårigheter att göra de bedömningar som erfordras
innan man kan veta om utspridda bostäder i glesbygder lämpligen bör stödjas
med bostadslån. Några entydiga normer för prövning av standard och
kreditvärdighet m. m. kan därför knappast uppställas. Det måste ankomma
på de ansvariga bostadsmyndigheterna och förmedlingsorganen att avgöra
dessa frågor.
Kommunförbundet hänvisar till gällande bestämmelser och framhåller,
att länsbostadsnämnderna har att i hithörande frågor samråda med vederbörande
kommun och länsorgan. Kommunerna har att söka åstadkomma
en funktionell bebyggelse till så lågt pris som möjligt men även alt avgöra
med vilka medel olämplig bebyggelse skall motarbetas. Motionärernas önskemål
om att förutsättningar skall skapas för en friare bostadsbebyggelse på
landsbygden sammanfaller därför icke helt med de nuvarande allmänt omfattade
strävandena med avseende å kommunernas ansvar för bebyggelseplaneringen.
Förbundet avstyrker motionerna.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1965 3
Utskottet
I motionerna hemställes om en utredning i syfte att genom ändringar
i lagar in. in. bereda förutsättningar för en friare bostadsbebyggelse på
landsbygden. En ledande synpunkt i motionernas motivering är att vid
prövningen av ärenden om statlig långivning för bostadsbyggande ställes
exempelvis i fråga om sanitetsanläggningar även beträffande byggnader
på landsbygden krav som är avpassade efter tätortsförhållanden.
I vissa av remissyttrandena över motionerna har anförts betänkligheter
emot att på grund av en bostads belägenhet utom tätort i alltför stor utsträckning
göra eftergifter i fråga om kraven på sanitära anläggningar.
Ett sådant förfarande skulle i fall då tätortsbebyggelse uppstår i en tidigare
glesbebyggd trakt kunna skapa svårlösta planeringsproblem. Det framhålles
vidare bl. a. att vid prövning av frågor om lån enligt bostadslånekungörelsen
undantag kan medgivas bl. a. från kraven på att bostadsbyggnad skall vara
utrustad med vattenklosett och att gällande bestämmelser icke torde utgöra
hinder för att godtaga användbara tekniska nyheter på det sanitära området.
I samtliga remissyttranden avstyrkes motionärernas förslag.
Utskottet kan i allt väsentligt ansluta sig till de i remissvaren anförda
synpunkterna och vill vidare erinra om att bostadspolitiska kommittén
prövar vissa frågor gällande kreditstödet till bostadsbyggandet i glesbygder.
Med hänsyn till att resultatet av denna prövning bör avvaktas och till att enligt
utskottets mening tillräckliga skäl i övrigt icke föreligger för tillsättande
av den föreslagna utredningen får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:589 och 11:712 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 30 november 1965
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
HARALD J. SKOGLÖSA
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sörlin, Eric Gustaf Peterson, Enarsson,
Hellebladh, Oscar Carlsson*, Hedlund, fru Olsson*, herrar Helge Karlsson,
Torsten Hansson, Blomquist och Kilsmo*;
från andra kammaren: herr Skoglösa, fru Jäderberg, herrar Svensson
i Kungälv*, Lundmark, Haglund, Wikncr, Börjesson i Glömminge*, Nilsson
i Bästekille, Gustafsson i Uddevalla*, Westberg, Nilsson i Agnäs* och Andersson
i Örebro.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1965
Reservation
av herrar Skoglösa, Enarsson, fru Olsson, herrar Blomquist, Kilsmo, Börjesson
i Glömminge, Nilsson i Bästekille, Westberg och Nilsson i Agnas, vilka
ansett,
A) att det avsnitt av utskottets utlåtande som hörjar med orden »I vissa
av» och som slutar med orden »får utskottet hemställa» bort ersättas med
text av följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att man vid bedömning av
frågan om kreditgivning för bostadsbebyggelse på landsbygden bör intaga
en generösare hållning än vad för närvarande ofta är fallet. Valfrihetens
princip fordrar att personer som av olika skäl icke vill bosätta sig inom en
tätort får reella möjligheter att bygga sig en bostad utanför tätorten och
därvid tillgodogöra sig de fördelar landsbygden har att erbjuda i fråga
om god bostadsmiljö och goda tomtförhållanden. Lån bör därför i större
utsträckning givas för egnahemsbebyggelse även utanför de egentliga tätorterna,
i första hand inom den s. k. reszonen.
Utskottet vill därjämte anföra att det är av allmänt intresse för landsbygden
att icke all bebyggelse lokaliseras till tätorter.
Gentemot det mot bostadsbebyggelse på landsbygden ofta åberopade
argumentet att de sanitära frågorna inte låter lösa sig på samma sätt som
inom tätorter vill utskottet anföra, att det numera finns möjligheter att på
fullt tillfredsställande sätt lösa de sanitära frågorna, även på de platser där
anslutning till centralt avloppsnät inte kan komma i fråga. Utskottet hänvisar
här bl. a. till vad som anförts härom i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
remissyttrande.
Bostadspolitiska kommittén prövar vissa frågor rörande kreditstödet till
bostadsbyggande i glesbygder. Kommitténs uppgifter härvidlag är emellertid
begränsade. Med hänsyn till detta och till frågans stora vikt anser utskottet
att den av motionärerna föreslagna särskilda utredningen bör komma till
stånd samt bedrivas med skyndsamhet.
B) att utskottet bort hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
1:589 och 11:712 må i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om skyndsam utredning angående sådana ändringar i gällande
författningar, tillämpningsföreskrifter och administrativa
anvisningar att förutsättningar skapas för en friare
bostadsbebyggelse på landsbygden.
ESSELTE AB. STHLM 69
614820
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.