Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om bekämpande av narkotikahandeln.

1965-03-02 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1965:9, Utlåtande i anledning av väckt motion om bekämpande av narkotikahandeln.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1965

13

Nr 9

Utlåtande i anledning av väckt motion om bekämpande av narkotikahandeln.

I en inom. andra kammaren väckt och till allmänna beredningsutskottet

hänvisad motion II: 133 av herrar Börjesson i Falköping och Sjönell hemställes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning

av frågan om förstärkta svenska insatser i bekämpningen av narkotikahandeln,

nationellt och internationellt.

I motionen erinras om att den illegala narkotikahandeln tagit oroväckande

proportioner. Motåtgärder har vidtagits från samhällets sida bl. a. genom

förbättring av apotekens stöldskydd. Vidare har en ny narkotikaförordning

med skärpta straffbestämmelser kommit till. Ytterligare åtgärder behövs

dock.

Motionärerna påpekar att den svenska handeln med narkotika endast är

en liten del i ett stort internationellt sammanhang och att det är av stor vikt

att Sverige aktivt engagerar sig internationellt för bekämpningen av narkotikahandeln.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från rikspolisstyrelsen,

som anför:

Inledningsvis vill styrelsen framhålla, att när man i Sverige talar om

narkotikamissbruk bör man ha klart för sig vad ordet har för innebörd.

Man har internationellt sett enat sig om vilka preparat som skall betraktas

som narkotika, t. ex. opium och dess derivat (morfin, heroin m. fl.), kokain

samt cannabis (indisk hampa, marihuana) d. v. s. vad som ursprungligen

betraktats som narkotika. Sedermera har även vissa syntetiska morfinersättningsmedel,

t. ex. peditin, förts in under internationella bestämmelser. Betraktar

man missbruket med utgångspunkt från de under internationell

kontroll stående medlen, kan man kanske säga, att situationen i Sverige

icke förvärrats i alltför hög grad. Ur internationell synpunkt har man sålunda

i Sverige ett förhållandevis begränsat problem, vilket kanske i viss

mån beror på de kraftiga motåtgärder som i ett tidigt skede satts in från

polis- och åklagarmyndigheternas samt medicinalstyrelsens sida. Utvecklingen

under senare tid tyder dock på ett tilltagande missbruk av cannabis.

På grund av de skärpta åtgärderna från medicinalstyrelsens sida beträffande

förskrivningen av narkotika övergick missbrukarna efter hand till

preparat med stimulerande verkan som från början icke löd under narkotikaförordningens

bestämmelser. I ett tidigt skede uppmärksammades detta,

och dessa preparat fördes in under bestämmelserna i narkotikaförordningen.

I Sverige har det sålunda blivit lika svårt att komma över dessa preparat

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1965

som de medel vilka faller under den internationellt reglerade handeln med

narkotika. När man från svensk sida till FN redovisar den illegala narkotikahanteringen

i landet, skiljer sig sålunda dessa uppgifter i hög grad från vad

vi här hemma betraktar som illegal handel med narkotika, eftersom man

till FN endast redovisar den illegala handel som strider mot internationella

bestämmelser.

\ad narkotikamissbruket i Sverige beträffar kan sägas, att problemet i

början av 1950-talet var av en sådan storleksordning, att det endast i enstaka

fall kom till polisens kännedom. Mot slutet av 1950-talet började emellertid

missbruket sprida sig. Problemet har därefter fått en allt större omfattning,

trots de insatser som gjorts från olika håll. Utvecklingen tyder på

att det i Sverige numera finns en allt större illegal narkotikamarknad.

Svenska medborgare, som i regel har ett kriminellt förflutet, synes etablera

sig utomlands som grossister, och stora kvantiteter förs in till Sverige. Denna

utveckling har varit möjlig genom att de på den illegala marknaden i

Sverige mest gångbara preparaten i flera länder kan inköpas ntan recept.

Det är icke blott ökningen av antalet missbrukare som oroar, utan det är

även formerna för missbruket som inger farhågor. Förr svalde man ned

tabletterna med litet vatten. Numera har det blivit allt vanligare, att man

slammar upp dem i vatten eller något annat lösningsmedel och injicerar

preparatet i en åder. Detta har antagit sådana proportioner, att man t. o. in.

övervägt åtgärder mot försäljningen av injektionssprutor. Missbrukarna är

inte nogräknade, när det gäller hygienen, utan genom orena injektionssprutor

ådrar de sig ibland sjukdomar, t. ex. en viss form av gulsot.

För att effektivisera bekämpningen av den illegala narkotikahanteringen

inom landet har fr. o. in. den 1 januari 1965 en samordning skett mellan

rikspolisstyrelsen och utredningsavdelningen i Stockholm. Den kommission

om fyra befattningshavare som tidigare avdelats för samordning av den

riksomfattande spaningen har utökats med sex befattningshavare från utredningsavdelningen

i Stockholm. Härigenom räknar man med att kunna

få en bättre överblick över den illegala narkotikahanteringen i landet. Narkotikakommissionen

vid rikspolisstyrelsens kriminalsektion omfattar f. n.

således en bitr. kriminalkommissarie, tio förste kriminalassistenter samt ett

kanslibiträde.

Kommissionen har till uppgift att inom Stockholms polisdistrikt utföra

spaning och utredning beträffande illegal narkotikahantering samt att samordna

den riksomfattande spaningen. Kommissionen skall därvid hålla en

god kontakt med landets polismyndigheter och delgiva dem de upplysningar

som kan vara av betydelse i utredningshänseende. Som ett led häri är man

i samarbete med rikspolisstyrelsens informationsavdelning i färd med att

utarbeta en informationsskrift avsedd för landets polismyndigheter.

Det åligger vidare narkotikakommissionen att följa utvecklingen beträffande

narkotikamissbruket samt att hålla kontakt och samarbeta med tullverket,

medicinalstyrelsens apoteksbyrå, kriminalvårdsstyrelsen, mentalsjukhusen,

sociala institutioner, såsom barnavårdsnämnder, samt utländska

polismyndigheter.

Narkotikakommissionens resurser är i dagens läge klart otillräckliga. Förslag

om viss förstärkning av resurserna har framlagts av rikspolisstyrelsen

och upptagits i innevarande års statsverksproposition. Ett bifall till styrelsens

förslag skulle tillgodose de mest trängande behoven.

Någon särskild utredning beträffande frågan om förstärkta polisiära in
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 är 1965 15

satser i kampen mot den illegala narkotikahandeln synes inte erforderlig.

Denna fråga kommer fortlöpande att följas av rikspolisstyrelsen.

Narkotikaproblemet kan dock inte lösas enbart genom polisiära åtgärder

mot den illegala handeln. Styrelsen vill här endast erinra om angelägenheten

att Sverige söker förmå vederbörande myndigheter i andra länder att införa

sådana restriktioner, att de preparat som missbrukas i Sverige blir svårare

att anskaffa utomlands. Vårdmöjligheterna och den följande återanpassningen

i samhället måste ägnas uppmärksamhet o. s. v.

Kunskaperna om narkotikaproblemet är dock f. n. alltför bristfälliga för

att man rätt ska kunna bedöma, vilka åtgärder av olika slag som bör vidtagas

i kampen mot missbruket. Styrelsen ifrågasätter därför om inte en

närmare undersökning borde göras för att utröna problemets omfattning

och karaktär. Man bör undersöka varför människor missbrukar narkotika,

vilka preparat som företrädesvis användes, varför missbruket avser just sådana

preparat o. s. v. — En kartläggning av detta slag skulle vara till stort

gagn bl. a. vid planläggningen av de polisiära insatserna för att bekämpa

narkotikamissbruket.

Utskottet

Utskottet, som tidigare vid skilda tillfällen haft att behandla frågor rörande

narkotikamissbruket, särskilt bland de unga (se utskottets utlåtanden

nr 23/1961 och nr 52/1964), delar helt motionärernas uppfattning om

nödvändigheten att myndigheterna erhåller goda resurser för bekämpande

av den illegala narkotikahandeln. Den utveckling som ägt rum under senare

år i fråga om såväl antalet missbrukare som formerna för missbruk ger anledning

till oro och det är, som utskottet i tidigare sammanhang framhållit,

en samhällsangelägenhet av största vikt att söka råda bot på dessa missförhållanden.

En viss effektivisering i kampen emot narkotikahandeln har skett genom

att fr. o. m. den 1 januari 1965 samordning kommit till stånd mellan rikspolisstyrelsen

och stockholmspolisens utredningsavdelning för narkotikaärenden.

Det särskilda organ, den s. k. narkotikakommissionen, vilken

handhar den riksomfattande spaningen på detta område, har således utökats

från fyra till tio man. I anslagsäskandena för kommande budgetår har

rikspolisstyrelsen hemställt att för riksomfattande spanings- och utredningsverksamhet

från Stockholms polisdistrikt få taga i anspråk innehavarna

av ytterligare elva tjänster, som föreslås inrättade för detta ändamål.

Avsikten är att fem av dessa tjänstemän skulle avdelas för narkotikakommissionen,

som alltså skulle komma att bestå av femton man. Förslaget har

biträtts av chefen för inrikesdepartementet (statsverkspropositionen XI

ht sid. 162).

Riksdagen kommer således att få taga ställning till ett förslag om betydligt

ökade resurser för polisens arbete i kampen emot den illegala narkotikahanteringen.

Enligt utskottets mening bör resultatet av den förestående

prövningen av denna fråga avvaktas innan ytterligare åtgärder ifrågasätts.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1965

Utskottet förutsätter att det samarbete, som pågår mellan narkotikakommissionen

och de myndigheter m. fl. som har att i skilda sammanhang taga

befattning med hithörande spörsmål — tullverket, medicinalstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen,

mentalsjukhusen samt barnavårdsnämnder och andra

sociala institutioner — ävensom mellan kommissionen och utländska polismyndigheter,

fullföljes och i mån av förbättrade resurser utökas. I övrigt

får utskottet under hänvisning till det ovan anförda hemställa,

att motion II: 133 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 2 mars 1965

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller, Sörlin, Eric Gustaf Peterson,

Hellebladh, Oscar Carlsson*, Svanström*, Hedlund, Nyman, Hubinette*,

Yngve Persson, Axel Kristiansson* och fröken Stenberg*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herr Skoglösa*, fru

Jäderberg, herrar Svensson i Kungälv, Lundmark*, Haglund, Rimås, Wikner,

Börjesson i Glömminge*, Nilsson i Bästekille, Hyltander och Nilsson i

Agnäs.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

ESSELTE AB, STHLM 65

614626

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.