Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående avdrag vid beskattningen för värdeminskning av maskiner, inventarier och byggnader m. m.

1965-03-30 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1965:10, Betänkande i anledning av väckta motioner angående avdrag vid beskattningen för värdeminskning av maskiner, inventarier och byggnader m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1965

1

Nr 10

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående avdrag vid beskattningen för värdeminskning

av maskiner, inventarier och byggnader m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 50 av herr Sundin m. fl. och II: 59 av herr

Berglund m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t begära fortsatt, skyndsamt utredningsarbete i syfte att utarbeta och

för riksdagen framlägga förslag om rätt vid beskattning till avskrivning på

återanskaffningsvärdet för maskiner och inventarier;

2) de likalydande motionerna I: 308 av herr Virgin m. fl. och II: 369 av

herr Heckscher m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 3 c samt punkt 4 av anvisningarna till

29 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

Anvisningar

till 29 §

3 c. Värdcminskningsavdrag med — — —■ särskilda bestämmelser.

Jämkning av---i räkenskaperna.

Har skattskyldigs--- —- för utskylder.

Ådagalägger skattskyldig,---- bokförda värdet.

Har ett — — —- återstående beloppet.

Skattskyldig må utöver avdrag enligt bestämmelserna i denna punkt åtnjuta

avdrag för beräknad framtida prisstegring med ett belopp, motsvarande

en femtedel av anskaffningskostnaderna för sådana under beskattningsåret

anskaffade maskiner och andra inventarier, vilka vid utgången

av beskattningsåret fortfarande tillhörde rörelsen. Vid tillämpning av

denna bestämmelse skall iakttagas, att kostnaderna för anskaffning av

maskiner och inventarier med en varaktighetstid av högst tre år samt av

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 7 samt. Nr in

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1965

begagnade inventarier icke må medräknas samt att, då fråga är om inventarier,

som av den skattskyldige förvärvats från rörelseidkare med vilken

lian är förbunden i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, anskaffningskostnaden

må medräknas endast om tillgången tillverkats under beskattningsåret.

4. Skattskyldig må,---undgå taxering.

Avdrag för---tillgångarna anskaffats.

Hava under---lägre belopp.

Har ett -—• —■ — av anskaffningsvärdet.

Har skattskyldig —--anskaffade tillgångar.

Oaktat vad--—-en skattskyldig.

Då tillgångar, ----till 28 §.

Finnes skattskyldig---fråga verkställdes.

Den omständigheten--— tredje stycket.

Har före ---tillgodoräknats honom.

Vad i punkt 3 c sista stycket stadgas om extra avdrag på grund av prisstegring

skall äga motsvarande tillämpning i fråga om maskiner och andra

inventarier, för vilka avdrag för avskrivning åtnjutes enligt bestämmelserna

i denna punkt.

Har aktiebolag---följande åren .

Angående avdrag —• ---till 41 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1966 års taxering samt i fråga om

eftertaxering för år 1965 eller tidigare år. I samband härmed skall iakttagas

följande. Oaktat bestämmelserna i punkt 3 c sista stycket samt i

punkt 4 elfte stycket av anvisningarna till 29 § skola för de beskattningsår,

beträffande vilka taxering verkställes åren 1967—1969, extra avdrag

för beräknad framtida prisstegring medgivas med i det följande angiven

procentuell andel av anskaffningskostnaderna för under vederbörande beskattningsår

anskaffade maskiner och andra inventarier, nämligen

såvitt angår det beskattningsår, för vilket taxering i första instans verkställes

år 1967, fem procent av anskaffningskostnaderna,

såvitt angår det beskattningsår, för vilket taxering i första instans verkställes

år 1968, tio procent av anskaffningskostnaderna, samt

såvitt angår det beskattningsår, för vilket taxering i första instans verkställes

år 1969, femton procent av anskaffningskostnaderna»;

3) de likalydande motionerna I: 311 av herr Virgin m. fl. och II: 337 av

herr Heckscher m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t uttala, att den på grundval av gällande skattelagstiftning i

praxis tillämpade schablonmässiga avskrivningsprocenten vad gäller byggnad

som ingår i rörelse icke är tillräcklig för att motsvara den faktiska

normala förslitningen av byggnader utan bör sättas högre;

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1965

4) de likalydande motionerna I: 476 av herr Harald Pettersson in. fl. och

It: 566 av herr Carbell m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta,

att värdeminskningsavdrag å anordningar för vatten- och luftvård vid inkomsttaxeringen

måtte medgivas med 20 procent per år och att utskottet

mätte utarbeta härför erforderlig författningstext; samt

5) de likalydande motionerna I: 481 av herr Stefanson in. fl. och II: 571

av herr Gustafsson i Skellefteå m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtle

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära åtgärder för att en avskrivning

av industribyggnader med 35 procent under de första fem åren skall

medges i de stödområden som gäller för lokaliseringspolitiken samt uppdraga

åt Kungl. Maj :t att fastställa bestämda geografiska gränser för denna stödform».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 11:59, 11:367 (11:365), 11:369 (11:365),

II: 566 och II: 571 (II: 498).

Gällande rätt

Maskiner och inventarier

Vid beräkning av inkomst av rörelse och av jordbuksfastighet enligt bokföringsmässiga

grunder får i princip åtnjutas årliga värdeminskningsavdrag

för kostnader för anskaffande av maskiner och andra för stadigvarande

bruk avsedda inventarier. Undantagsvis må sådan anskaffningskostnad i sin

helhet avdragas som omkostnad redan under anskaffningsåret, nämligen i

de fall då tillgången beräknas bli förbrukad inom högst tre år.

De närmare bestämmelserna om avdrag för värdeminskning av maskiner

och inventarier återfinns i punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 29 § komjnunalskattelagen

(jfr punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 22 §

samma lag). Såvitt här är av intresse innebär bestämmelserna i huvudsak

följande. Vid tillämpning av s. k. planenlig avskrivning bestämmes det

ärliga värdeminskningsavdraget normalt enligt avskrivningsplan till viss

procent av tillgängens anskaffningsvärde. Saknas utredning om anskaffningsvärdet,

må avdrag beräknas till viss procent av bokförda värdet eller

av annat lämpligt värde. Huvudregeln för s. k. räkenskapsenlig avskrivning

medger avdrag årligen med högst trettio procent av summan av ingående

bokfört värde å inventariebeståndet och anskaffningskostnaden för

under året inköpta inventarier. Enligt en kompletterande regel får tillgångarna

nedskrivas till ett värde motsvarande restvärdet vid en årlig avskrivning

med tjugu procent av inventariebeståndets anskaffningsvärde. Understiger

inventariebeståndets verkliga värde även det angivna restvärdet,

Bihang till riksdagens protokoll 1.905. 7 samt. A''r 10

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1965

medges avdrag även för härav betingad ytterligare avskrivning. Vare sig

man tillämpar planenlig eller räkenskapsenlig avskrivning utgår man från

tillgängens »historiska» anskaffningskostnad. Någon upp- eller nedräkning

vid höjd resp. sänkt återanskaffningskostnad ifrågakommer alltså inte. Skillnaden

mellan de båda avskrivningsmetoderna ligger främst däri, att medan

den planenliga avskrivningen är ställd i relation till tillgångens antagna årliga

förslitning, den räkenskapsenliga avskrivningen är i princip oberoende

av förslitningens omfattning.

Frågan om avskrivning å inventarier på grundval av annat värde än

anskaffningsvärdet behandlades av företagsbeskattningskommittén i dess

år 1954 avgivna betänkande med förslag till ändrad företagsbeskattning

(SOU 1945: 19). Kommittén föreslog inte någon ändring i tidigare gällande

bestämmelser om avskrivning på grundval av anskaffningsvärdet. Härvid

erinrade kommittén om den kritik, som riktats mot avskrivningsregler

innebärande en periodisering av den historiska anskaffningskostnaden. I

lider med fallande penningvärde medför dylika regler att det sammanlagda

beloppet av gjorda avskrivningar inte svarar mot kostnaden för ett återanskaffande

av en med den avskrivna maskinen likvärdig sådan. Det kan

således göras gällande att i angivna läge en viss förtäring av företagets kapital

äger rum genom beskattningen. Från näringslivets sida bär också vid

skilda tillfällen yrkats, att avskrivningarna borde få grundas på maskinens

nuvärde vid varje avskrivningstillfälle. Vid övervägande av frågan om avskrivning

på anskaffningsvärde eller nuvärde fann kommittén, att så starka

invändningar från såväl teoretisk som praktisk synpunkt måste framställas

mot en avskrivning på nuvärdet, att kommittén inte kunde förorda något

förslag i denna riktning. Härvidlag hänvisade kommittén till det förhållandet

att någon enhetlig uppfattning inte råder om det teoretiskt riktiga i eu

avskrivning på nuvärdet. Det hävdas nämligen, anförde kommittén, att något

godtagbart resultat inte uppnås om man isolerat beaktar prisförändringarna

för allenast en post i balansräkningen. En förlust på tillgångssidan

sammanhängande med en nedgång i penningvärdet kan mycket väl från

företagets synpunkt vara kompenserad genom en vinst på passivsidans skulder.

Det sagda exemplifierades av kommittén med det tänkta fallet att en

maskin helt finansierats med lånade medel och att de mot avskrivningarna

svarande beloppen skulle användas för amorteringar å lånet. Om avskrivning

på nuvärdet skulle medges i en sådan situation, innebar detta endast att

företaget tillfördes en vinst lika stor som den förlust, vilken långivaren

åsamkades. Kommittén underströk vidare de utomordentliga praktiska svårigheter,

som skulle vara förenade med tillämpningen av en bestämmelse

av dylik innebörd. Härom anförde kommittén följande.

Skulle nuvärdet fastställas för varje tillgång för sig, föreligger merendels

det förhållandet, att på grund av teknikens utveckling den äldre maskinen

ersatts av en ny med helt eller delvis annorlunda konstruktion, varför rätta

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr It) år 1965

jämförelser mellan anskaffningskostnaderna vanligen inte kan göras. Eu

undersökning och omräkning av antytt slag skulle behöva verkställas för

varje maskin och varje år. En annan möjlighet skulle vara att söka fastställa

ett för vissa grupper av inventarier gemensamt prisindex, men även

ett sådant prisindex är då det gäller det enskilda företaget ofta nog högst

missvisande, beroende på en skiftande sammansättning av inventariebestånd

och maskinernas individuella ålder. Med denna metod skulle alltså

nås högst ojämna resultat samtidigt som tillämpningssvårigheterna i det

väsentliga likväl skulle bestå.

Kommittén framhöll tillika, att spörsmålet om avskrivning på anskaffnings-

eller nuvärdet i väsentlig mån reducerades till följd av den av kommittén

föreslagna degressiva avskrivningsmetoden, vilken tillät en avskrivning

av mer än 50 procent av anskaffningsvärdet under de två första åren,

samt än ytterligare på grund av kommitténs förslag i fråga om lagstiftningen

rörande investeringsfonder.

Två reservanter inom kommittén uttalade, att de inte kunde godta de

mera teoretiska argument på vilka majoriteten grundat sitt avvisande av

frågan om avskrivning på ett högre värde än anskaffningsvärdet. De betonade

den betydelse den fria avskrivningen haft för företagen i tider av

starkt stigande återanskaffningskostnader på maskiner och inventarier.

Om det i företaget arbetande kapitalet i ett sådant läge skulle kunna hållas

intakt, var enligt reservanternas mening en avskrivning på återanskaffningsvärdet

eller i varje fall på de löpande nuvärdena erforderlig.

Företagsbeskattningskommitténs förslag i nu berörda del lades — med

vissa jämkningar — till grund för nu gällande lagstiftning.

Byggnader m. m.

För kostnad för anskaffning av byggnad, som är avsedd att användas i

ägarens rörelse får avdrag i princip åtnjutas endast i form av årliga

värdeminskningsavdrag. (Bestämmelserna härom återfinns i punkt 7 av

anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen.) 1 vissa särskilda fall får

emellertid byggnadskostnaden i sin helhet avdragas under det år, då utgiften

för byggnadens uppförande ägt rum, nämligen i sådana fall då

fråga är om rent tillfälliga byggnader, avsedda att användas endast ett fåtal

år.

Värdeminskningsavdraget beräknas till viss procent av byggnadens värde.

I princip bör det verkliga anskaffningsvärdet läggas till grund för beräkningen.

Då svårigheter i många fall föreligger att styrka den faktiska anskaffningskostnaden

för byggnad har i praxis godtagits en avskrivning på

taxeringsvärdet (byggnadsvärdet) under beskattningsåret. Understundom

torde även andra värden kunna komma till användning, beroende på utredningen

i det särskilda fallet, såsom bokförda värdet, brandförsäkringsvärdet

eller ett särskilt efter värdering beräknat värde.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1965

I fråga om fabriker och andra för industriell verksamhet avsedda byggnader

får emellertid som underlag för beräkning av värdeminskningsavdraget

inte alltid användas hela byggnadsvärdet. Från detta värde måste

nämligen i förekommande fall avdragas värdet å sådana maskiner, som vid

fastighetstaxeringen åsatts särskilt maskinvärde eller, om fastighetstaxering

ännu inte ägt rum, vid sådan taxering kommer att åsättas särskilt

maskinvärde. Värdet av i byggnad ingående maskiner som åsatts särskilt

maskinvärde får nämligen avskrivas enligt reglerna för räkenskapsenlig eller

planenlig avskrivning å inventarier beroende på om den skattskyldige

är berättigad till räkenskapsenlig avskrivning beträffande dylika tillgångar

eller inte. I fråga om avdrag för värdeminskning å övriga inventarier

vilkas värde vid fastighetstaxeringen visserligen inräknats i byggnadsvärdet,

men inte åsatts särskilt maskinvärde, gäller däremot de för värdeminskning

av byggnad fastställda bestämmelserna. Detta innebär emellertid inte

att sådana inventarier måste avskrivas efter samma låga procentsats som

byggnaden i övrigt. I praxis har högre avdrag medgivits för hissar, värmepannor,

varmvattencisterner in. m.

Storleken av procentsatserna för beräkningen av värdeminskningsavdraget

har i praxis gjorts beroende av den förebragta utredningen om byggnadernas

livslängd. Utan närmare utredning torde avdrag för värdeminskning

å fabriksbyggnader merendels medgivas med 2—3 procent å anskaffningsvärdet.

Efter utredning, som visar att byggnaden är underkastad

särskilt stor slitning, kan högre avdrag få åtnjutas. Sålunda har exempelvis

avdrag för värdeminskning av cellulosafabrik av sten medgivits med 4

procent å anskaffningsvärdet.

Vid försäljning av byggnad, som är avsedd för stadigvarande bruk i rörelse,

hänföres köpeskillingen för byggnaden inte till intäkt av rörelse —

inte ens till den del som motsvaras av vid taxeringen tidigare åtnjutna avdrag

för värdeminskning. Intäkten blir hänförlig till förvärvskällan inkomst

av tillfällig förvärvsverksamhet. Om influtet belopp blir skattepliktigt eller

inte bedöms sålunda enligt reglerna för realisationsvinstbeskattning vid försäljning

av fast egendom.

Frågornas tidigare behandling

Maskiner och inventarier

Frågan om rätt till avdrag för avskrivning å maskiner och inventarier

på grundval av återanskaffningskostnaden har vid flera tillfällen varit föremål

för riksdagens prövning. Motionsvis framställt lagstiftningsyrkande om

rätt till avdrag för framtida prisstegring å maskiner och inventarier har

av riksdagen avvisats såväl 1963 som 1964 och motionsyrkande om utredning

i syfte att möjliggöra avskrivning å återanskaffningsvärdet av ma
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 är 1965

skiner och inventarier har avvisats senast 1964. Utskottet avstyrkte samtliga

yrkanden med motivering bl. a. (bet. nr 27/1963 och nr 23/1964) att

frågan om värdeminskningsavdrag å maskiner och inventarier borde prövas

i samband med allmänna skatteberedningens överväganden rörande

företagsbeskattningen i dess helhet. 1964 års bevillningsutskott hänvisade

till att i ett av värdesäkringskommittén år 1963 avgivet betänkande (SOU

1964: 1 och 2) lämnats en redogörelse för en indexvärdemetod dels vid

planenlig avskrivning och dels vid räkenskapsenlig avskrivning. Enligt

denna redogörelse skulle ett ställningstagande till avskrivning å ett indexvärde

vid såväl planenlig som räkenskapsenlig avskrivning kräva ingående

och allsidiga överväganden. Sistnämnda avskrivningsmetod fick för

övrigt anses så fördelaktig, att med fog kunde ifrågasättas om tillräckliga

skäl för en indexreglering av avskrivningsunderlaget förelåg.

Byggnader m. m.

Frågan om avdrag för värdeminskning av byggnad i rörelse har likaledes

prövats av riksdagen flera gånger. Senast skedde detta 1964, då motionsyrkanden

om bl. a. rätt till högre initialavskrivning å byggnader lämnades

utan åtgärd. Riksdagen godtog därvid utskottets hemställan i bet. nr 21,

däri utskottet vitsordade att gällande avskrivningsregler kunde vara i behov

av översyn men att detta var en fråga som borde övervägas i samband

med prövningen av företagsbeskattningen över huvud taget, särskilt som

införande av generösare regler i fråga om avdrag för värdeminskning av

byggnader inte torde kunna ske utan en samtidig prövning av frågan hur

inkomstbegreppet bör vara utformat för byggnad som är anläggningstiUgång.

I motionen II: 544 till 1961 års riksdag framställdes — i syfte att stimulera

industrin och näringslivet i övrigt att göra investeringar i vattenvårdande

syfte — yrkande om liberalisering av avskrivningsreglerna för anordningar

till motverkande av vattenförorening. Utskottet avstyrkte yrkandet

i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 29 och yttrade därvid

bl. a.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om att förevarande fråga är av

stor betydelse för företagen, inte minst med hänsyn till att det ofta gäller

kostsamma investeringar, som i allmänhet inte kan räknas ge något ekonomiskt

utbyte. Redan nu föreligger vissa möjligheter att få eu snabbare avskrivning

till stånd än som är möjligt enligt reglerna i kommunalskattelagen.

Utskottet åsyftar de möjligheter, som föreligger för aktiebolag eller

ekonomisk förening enligt lagstiftningen om investeringsfonder för konjunkturutjämning.

Sådan fond får nämligen tas i anspråk för avskrivning

å byggnad som ny-, till- eller ombyggts under beskattningsåret ävensom för

avskrivning av maskiner eller andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier

som anskaffats under beskattningsåret. I den mån sådan fond

användes får således i motsvarande grad byggnaden resp. maskinen ned
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1965

skrivas på en gång med det ianspråktagna fondbeloppet och på därefter

återstående belopp får avdrag för värdeminskning ske i vanlig ordning.

Om särskilda skäl föreligger, kan arbetsmarknadsstyrelsen medge att investeringsfond

för rörelse får tas i anspråk för avskrivning av kostnader

för bl. a. anordnande av vatten- och avloppsledningar. I den mån så sker

kan således på denna väg avdrag erhållas för kostnader, som eljest över

huvud taget icke är avdragsgilla vid beskattningen.

Utskottet ansåg att man även i denna fråga borde avvakta resultatet avallmänna

skatteberedningens arbete.

Motioner med begäran om särskilda åtgärder — bl. a. införande av skattefrihet

för nystartade och utvidgade företag inom sysselsättningssvaga områden

och av förhöjt investeringsavdrag vid investeringar i sådana områden

— i syfte att där stimulera näringslivets utveckling har utskottet haft att

taga ställning till såväl 1961 som 1962. I sitt betänkande nr 9/1962 åberopade

utskottet att en tillämpning av särskilt gynnsamma regler för företag

som etablerades på viss ort innebar ett principiellt avsteg från de principer

på vilka vårt skattesystem vilar. Vad särskilt angår den förordade skattefriheten

för nyetablerade företag ifrågasatte utskottet starkt dess stimulerande

effekt på viljan att starta företag med hänsyn till att vinstmöjligheterna

under de första verksamhetsåren i allmänhet var begränsade och till att

verksamheten under denna tid inte sällan var förlustbringande. Utskottet

ansåg att näringslivet på sysselsättningssvaga orter borde stimuleras på annat

och effektivare sätt. Främst borde detta ske genom statliga stödåtgärder.

Utskottet hänvisade till att lokaliseringsutredningen vid sina överväganden

skulle komma att uppmärksamma frågan och erinrade om de direkta statliga

stödåtgärder som redan vidtagits genom inrättandet av Norrlandsfonden

och Malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete samt om det statliga

kreditstödet och den statliga garantigivningen för lån till mindre företag.

— Riksdagen avvisade i enlighet med utskottets hemställan motionerna.

1964 års bankoutskott avstyrkte i sitt utlåtande nr 48 i anledning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 angående riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik

motionsyrkande av enahanda innehåll som i motionerna I: 481

och II: 571 och anförde till stöd härför bl. a. att det enligt utskottets mening

skulle vara olämpligt att — jämsides med statligt stöd åt lokaliseringspolitiken

i form av bidrag och lån — också införa förmåner av skattemässigt

slag.

Motionerna

Maskiner och inventarier

1 de likalydande motionerna I: 50 och II: 59 framhålles att grundtanken

ur företagsekonomisk synvinkel är att avskrivning skall ske på det värde

som är erforderligt för att vid en utrangering återanskaffa ifrågavarande

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1965

tillgång. I annat fall kommer avskrivningen inte att förslå till återanskaffningen.

Genom införandet av rätt till avskrivning på återanskaffningsvärdet

stimuleras företagen till från samhällssynpunkt önskvärda investeringar i

maskiner och inventarier.

Önskvärdheten av att hänsyn vid avskrivningarna skall kunna tas till

penningvärdets försämring underströks redan av 1924 års skatteberedning.

I och med den år 1938 genomförda fria avskrivningsrätten minskade behovet

av avskrivning på återanskaffningsvärdet. Genom 1955 års skattelagstiftning

slopades den fria avskrivningsrätten, och frågan har därefter fått förnyad

aktualitet.

Motionärerna betonar att frågan om införande av rätt till avskrivning å

återanskaffningsvärdet för maskiner och inventarier utan olägenhet bör

kunna lösas för sig utan samtidig lösning av de mer omfattande problem

som sammanhänger med den s. k. realbeskattningen i dess helhet. Enligt

motionärernas mening bör därför riksdagen nu uttala önskemål om ett

skyndsamt utredningsarbete i fråga om rätt till sådan avskrivning. En sådan

utredning kan ske antingen fristående eller inom ramen för allmänna

skatteberedningens arbete.

Motiveringen för yrkandet i motionerna I: 308 och II: 369 återfinnes i motionen

II: 365. Häri framhålles att företagens självfinansieringsmöjligheter

skulle förbättras om de skulle medges rätt till avskrivning å maskiners och

inventariers återanskaffningsvärde. Avskrivning på sådana tillgångars historiska

anskaffningsvärde medför att de samlade avskrivningarna i tider av

fallande penningvärde är otillräckliga för anskaffning av ett mot den avskrivna

tillgången svarande nytt inventarium.

Under den fria avskrivningsrättens tid kunde kapitalförtäring undvikas

om företaget besatt tillräckligt avskrivningsunderlag och uppvisade ett bruttoresultat

som medgav större årliga avskrivningar och alltså en förkortad

avskrivningstid. Genom att den fria avskrivningsrätten togs bort har de företag

som är skyldiga att följa kommunalskattelagens bestämmelser om

redovisning av intäkt av rörelse kommit i ett sämre läge. Att avskrivning

på återanskaffningsvärdet är en företagsekonomiskt korrekt redovisningsprincip

illustreras bl. a. av att postverket, statens järnvägar och televerket

sedan länge tillämpar denna princip.

Eftersom det inte är möjligt att beräkna en tillgångs framtida återanskaffningsvärde

får ett schablonmässigt förfarande tillämpas. Erfarenhetsmässigt

vet man att prisstegringen under ett inventariums ekonomiska varaktighetstid

rör sig om 25 å 30 %. Eu avskrivning å 120 % av den ursprungliga

anskaffningskostnaden skulle sålunda ge ett i stort sett tillfredsställande

resultat.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1965

Byggnader m. m.

I motionen II: 365, som också innehåller motiveringen för yrkandet i motionerna

1: 311 och II: 367 uttalas, att avdrag för värdeminskning å fabriksbyggnader

i Sverige får ske medelst årliga värdeminskningsavdrag om i regel

2 ä 3 procent av taxeringsvärdet. De svenska bestämmelserna framstår

vid en internationell jämförelse som synnerligen restriktiva. I t. ex. Danmark

får man under de fyra första åren av avskrivningsperioden avdrag

för inte mindre än 50 % av anskaffningsvärdet, varefter återstoden får avdragas

under loppet av 20 år. Även Norge och Finland har väsentligt generösare

bestämmelser än de som gäller i Sverige.

En byggnad som används i rörelse undergår under de första åren av dess

livslängd en förhållandevis större värdeminskning än senare. Avskrivningsreglerna

bör därför vara anpassade efter byggnadens ekonomiska livslängd

och icke efter dess fysiska varaktighet. En modifiering av avskrivningsrätten

efter dessa riktlinjer skulle ge en riktigare bild av företagens verkliga

resultat och bättre möjligheter till konsolidering.

Motionärerna i de likalydande motionerna I: >k76 och II: 566 uttalar bl. a.

att näringslivets kostnader för att motverka vatten- och även luftföroreningar

uppgår till mycket betydande belopp. Eftersom fråga är om kostnader

för icke produktiva investeringar, framstår de för det enskilda företaget

som särskilt betungande. Den övervägande delen av kostnaderna avser sådana

arbeten för vilka avdrag inte alls får åtnjutas eller får åtnjutas endast

i form av årliga värdeminskningsavdrag. I fråga om sådana anordningar för

vatten- och luftvård, som i beskattningshänseende är att anse som byggnader,

är avskrivningsreglerna sådana de tillämpas i praxis, helt otillfredsställande.

Det sagda gäller byggnader över huvud taget, men missförhållandena

framstår särskilt tydligt då fråga är om kostnader för icke produktiva byggnadsinvesteringar.

Enligt motionärernas mening talar starka skäl för att avskrivningsreglerna

för sådana byggnadsarbeten, vilka utgör ett led i vatten- och luftvården,

ges en särbehandling i skattehänseende. Exempel på sådan lagstiftning finns

på några håll i utlandet där vatten- och luftvårdsfrågorna alltmer börjat

uppmärksammas.

Med hänsyn till vatten- och luftvårdsfrågans speciella karaktär och då

snara åtgärder är påkallade bör statsmakterna provisoriskt söka lösa frågan

redan nu och inte avvakta att allmänna skatteberedningen avslutar översynen

av de generella avskrivningsreglerna för byggnader och andra tillgångar.

Ett i dagens läge godtagbart resultat synes kunna ernås genom att rätt införes

till förhållandevis snabb avskrivning. För att undvika gränsdragningsproblem

och för att få ett materiellt tillfredsställande resultat bör samma

avskrivningstid tillämpas för byggnader och andra anordningar avsedda för

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1965

vatten- eller luftvård, som nn gäller för maskiner och inventarier, d. v. s.

fem år. Alla anordningar för vatten- och luftvård bör således behandlas lika

och kostnaderna kunna avdras i form av årliga värdeminskningsavdrag om

20 procent.

Motiveringen för yrkandet i motionerna 1: 481 och II: 571 återfinns i motionen

II: 498. Häri anföres bl. a. att det inte bör föreligga något hinder att

— i avbidan på en reform av företagsbeskattningen, som innebär möjlighet

till snabbare initialavskrivning på industribyggnader — de medel som skall

stå till förfogande för lokaliseringspolitiken utökas med en rätt till viss

snabbare avskrivning på industribyggnader inom stödområdet. Visserligen

kan enligt motionärerna invändas, att ett nystartat företag i stödområdet inte

visar ett sådant vinstresultat under de första åren att dessa avskrivningsmöjligheter

kan utnyttjas. Det gäller emellertid att även stimulera redan

existerande företag att bygga ut sin verksamhet och uppmuntra välkonsoliderade

företag i Syd- och Mellansverige att förlägga filialer och dotterföretag

i stödområdena. För sådana företag bör denna skattereform utgöra en

verksam stimulans. Det bör, enligt motionärernas mening, uppdras åt Kungl.

Maj :t att till riksdagen inkomma med förslag till en klar avgränsning av de

områden där rätt till särskild avskrivning skall medges.

Utskottet

I förevarande betänkande har utskottet att ta ställning till yrkanden rörande

avdrag vid taxeringen för värdeminskning av byggnader, maskiner

och inventarier.

Utskottet upptar först till behandling de motionsyrkanden, som avser införande

av gynnsammare regler i fråga om avdrag för värdeminskning av

maskiner och inventarier.

Enligt gällande regler för beräkning av inkomst av rörelse och inkomst

av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder åtnjuter skattskyldig

i princip avdrag för kostnad för anskaffning av maskiner och inventarier

för stadigvarande bruk i form av värdeminskningsavdrag. För bestämmande

av avdragets storlek anvisar kommunalskattelagens regler olika avskrivningsmetoder,

vilka har det gemensamt att på kortare eller längre

sikt hela anskaffningskostnaden får avskrivas. I allmänhet får avdrag ske

ärligen med en på visst sätt beräknad del av anskaffningskostnaden, men i

fråga om inventarier med en varaktighetstid av högst tre år gäller alt hela

kostnaden för tillgången får avdragas på eu gång det år under vilket tillgången

i fråga anskaffats.

1 motionerna I: 50 och II: 59 yrkas skyndsamt utredningsarbete — antingen

fristående eller inom ramen för företagsskatteutredningen — i syfle

att möjliggöra införande av rätt till avdrag för värdeminskning av maskiner

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1905

och inventarier på grundval av återanskaffningsvärdet. I motionerna I: 308

och 11: 369 yrkas lagstiftning av liknande innebörd. Motionärerna anser att

avdrag bör medges enligt en schablon för beräknad framtida prisstegring

på maskiner och inventarier.

Inledningsvis kan erinras om att frågan om avdrag för värdeminskning avmaskiner

och inventarier på ett högre värde än den ursprungliga anskaffningskostnaden

prövades redan av företagsbeskattningskommittén, vars

majoritet emellertid avvisade en sådan lösning under hänvisning främst

till de svårigheter som från taxeringsteknisk synpunkt var förenade med en

dylik avskrivningsmetod. Även värdesäkringskommittén berörde i sitt i oktober

1963 avlämnade betänkande (SOU 1964: 1 och 2) frågan om värdeminskningsavdrag

för maskiner och inventarier. Kommittén framhöll därvid

att en indexreglerad avskrivningsmetod skulle komma att ge upphov

till åtskilliga deklarations- och taxeringstekniska problem och att ett införande

av en dylik avskrivningsmetod därför krävde ingående och allsidiga

överväganden.

Utskottet är inte berett att för närvarande medverka till en ändring avgällande

avskrivningsregler. Såsom utskottet tidigare upprepade gånger

understrukit bör förevarande fråga med hänsyn till sin komplicerade natur

prövas i samband med behandlingen av företagsbeskattningen över huvud

laget. Det kan enligt utskottets mening förutsättas att företagsskatteutredningen

i sitt utredningsarbete kommer att ägna de för företagsbeskattningen

sä betydelsefulla avskrivningsreglerna särskild uppmärksamhet.

I sammanhanget bör understrykas att de i Sverige gällande reglerna för

avskrivning av maskiner och inventarier som helhet framstår såsom tämligen

liberala i förhållande till vad som tillämpas i andra, med vårt land

jämförbara länder. Särskilt gäller detta om man vid beskattningen också

beaktar att svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar genom att utnyttja

lagstiftningen om konjunkturinvesteringsfonder har möjlighet att på

en gång avskriva nu ifrågavarande tillgångar.

Utskottet anser sig också här böra upprepa vad utskottet tidigare flera

gånger uttalat, nämligen att 1955 års beslut rörande företagsbeskattningen

bl. a. innebar en viss liberalisering av avskrivningsrätten å maskiner och

inventarier för enskilda företagare. Dessa jämställdes då i detta hänseende

med företag som drivs i aktiebolagsform. Tidigare hade enskilda företagare

endast haft rätt att avskriva dylika tillgångar efter plan. Genom 1955 års

lagstiftning erhöll samtliga rörelseidkare rätt till s. k. räkenskapsenlig avskrivning.

Detta avskrivningssystem motsvarar — låt vara med något begränsad

avskrivningsrätt — den tidigare s. k. fria avskrivningen, vilken

endast tillämpades av aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Med det anförda avstyrker utskottet ulredningsyrkandet i motionerna

1: 50 och II: 59 liksom lagstiftningsyrkandet i motionerna I: 308 och II: 369.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1965 13

Utskottet behandlar härefter de motionsyrkanden som avser värdeminskningsavdrag

för byggnader in. in. i rörelse.

Härutinnan yrkas i motionerna 1:311 och 11:367 riksdagsuttalande av

innebörd att »den på grundval av gällande skattelagstiftning i praxis tillämpade

schablonmässiga avskrivningsprocenten» inte är tillräcklig för att motsvara

den faktiska normala förslitning som byggnad i rörelse är underkastad.

I motionerna I: 476 och II: 566 hemställes att i fråga om anordning för

vatten- och luftvård skall införas en lagstadgad rätt till planenlig avskrivning

på fem år. Slutligen yrkar motionärerna i motionerna I: 481 och II: 571

riksdagsskrivelse med begäran om högre initialavskrivning å industribyggnader

i de lokaliseringspolitiska stödområdena.

Såsom motionärerna i motionerna I: 311 och II: 367 åberopat torde byggnad,

som används i rörelse, under de första åren regelmässigt undergå en

förhållandevis större värdeminskning än senare. Eu degressiv avskrivningsmetod

skulle därför otvivelaktigt ge en riktigare bild av byggnadens faktiska

förslitning. Att den svenska skattelagstiftningen — i motsats till vad som

gäller i Danmark, Norge och Finland — tillämpar en planenlig avskrivningsmetod

med lika stora värdeminskningsavdrag per år torde sammanhänga

med de regler som i Sverige gäller för försäljning av byggnad som är anläggningstillgång.

Då utskottet tidigare haft att ta ställning till motionsyrkanden om högre

initialavskrivning å byggnader har utskottet flera gånger uttalat att ett införande

av regler, som möjliggör högre värdeminskningsavdrag under eu

byggnads första tid, knappast torde kunna ske utan en samtidig omprövning

av inkomstbegreppet och av reglerna om beskattning av realisationsvinst.

Utskottet vill erinra om att 1955 års riksdag vidtog en omredigering av

lörevarande bestämmelser i syfte att tydligare än tidigare varit fallet markera

att hänsyn vid bedömningen av skälig avskrivningsprocent bör tas till

en byggnads ekonomiska livslängd. Denna ändring av tidigare gällande regler,

vilken avsåg att åstadkomma en viss liberalisering av avskrivningsreglernas

tillämpning, torde ha medfört en gynnsammare bedömning av värdeminskningsavdragen

för byggnader i rörelse. Utskottet vill också erinra om

att enligt praxis avdrag medges för överpris eller merkostnader, däiest

byggnad, som användes i rörelse, anskaffats för utnyttjande under en speciell

konjunktur, och att skattskyldig vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet

enligt bokföringsmässiga grunder och av rörelse äger rätt

till utrangeringsavdrag å byggnad.

Vad särskilt angår det i motionerna 1:481 och 11:571 framförda önskemålet

om rätt till högre initialavskrivning på byggnader i stödområdena

talar enligt utskottets mening starka principiella skäl mot ett system, som

genom att bereda förmåner vid beskattningen särskilt gynnar företag, vilka

etableras på viss ort. Detta innebär givetvis inte atl utskottet inte anser det

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr It) år 1965

vara ett angeläget samhällsintresse att företagsamheten i områden med sysselsättningssvårigheter

i möjligaste mån främjas. Som uttalats senast av

1964 års bankoutskott i dess av riksdagen godkända utlåtande nr 48 bör

emellertid det statliga ekonomiska stödet för lokalisering i huvudsak ges i

enlighet med de riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik, varom förslag

framlagts i proposition 1964: 185, d. v. s. i form av bidrag och lån och inte

genom skattemässiga förmåner. Härtill kommer att värdet av den skatteförmån

som motionärerna förordar kan ifrågasättas som en åtgärd för ett

lokaliseringspolitiskt ändamål. Särskilt i fråga om nystartade företag torde

det i allmänhet förhålla sig så, att vinstmöjligheterna under de första verksamhetsåren

är starkt begränsade. Inte sällan torde verksamheten under

denna tid vara förlustbringande — ett förhållande som för övrigt utgjorde

ett av skälen till att 1960 års riksdag antog lagstiftningen om rätt till förlus

tutjämningsavdrag.

På grund av det anförda och då, enligt vad utskottet erfarit, frågan om

värdeminskningsavdrag för byggnad i rörelse för närvarande behandlas av

företagsskatteutredningen, anser utskottet sig inte kunna biträda skrivelseyrkandena

i motionerna I: 311 och II: 367 samt I: 481 och II: 571.

Vad slutligen angår lagstiftningsyrkandet i motionerna I: 476 och II: 566

kan utskottet i och för sig ansluta sig till syftet med motionerna. Utskottet

är emellertid inte berett att på nuvarande ståndpunkt biträda ett lagstiftningsyrkande,

som ger byggnadsarbeten, vilka utgör ett led i vatten- och

luftvården, en särbehandling i skattehänseende. Enligt utskottets mening

bör också denna fråga i första hand prövas av företagsskatteutredningen.

Utskottet vill emellertid understryka vikten av att man, med hänsyn till

den stora betydelse vatten- och luftvårdsfrågan kommit att få, ägnar denna

fråga särskild uppmärksamhet. Utskottet vill erinra om att man utomlands

bl. a. i Västtyskland men också i Frankrike har avdragsregler som medger

hög initialavskrivning för anläggningar avsedda för rening av avfall och

atmosfäriska utsläpp.

Avslutningsvis vill utskottet erinra om att aktiebolag och ekonomisk förening

redan nu enligt lagstiftningen om investeringsfonder för konjunkturutjämning

har möjlighet att få en snabbare avskrivning till stånd än som

är möjligt enligt reglerna i kommunalskattelagen. Sådan fond får nämligen

tas i anspråk för avskrivning å byggnad som ny-, till- eller ombyggts under

beskattningsåret ävensom för avskrivning av maskiner eller andra för

stadigvarande brnk avsedda inventarier som anskaffats under beskattningsåret.

I den mån sådan fond användes får således i motsvarande grad byggnaden

resp. maskinen nedskrivas på en gång med det ianspråktagna fondbeloppet,

och på därefter återstående belopp får avdrag för värdeminskning

ske i vanlig ordning. Om särskilda skäl föreligger, kan vidare arbetsmarknadsstyrelsen

medge att investeringsfond för rörelse får las i anspråk för

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1965 15

avskrivning av kostnader iör bl. a. anordnande av vatten- och avloppsledningar.

I den mån så sker kan således på denna väg avdrag erhållas för

kostnader, som eljest över huvud taget icke är avdragsgilla vid beskattningen.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna I: 476 och

II: 566.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 50 av herr Sundin m. fl.

och II: 59 av herr Berglund m. fl. angående avskrivningsunderlaget

vid beskattningen för maskiner och inventarier,

2) de likalydande motionerna I: 308 av herr Virgin in. fl.

och II: 369 av herr Heckscher in. fl. om rätt till avdrag vid

beskattningen för beräknad framtida prisstegring å maskiner

och inventarier,

3) de likalydande motionerna I: 311 av herr Virgin m. fl.

och II: 367 av herr Heckscher m. fl. angående avskrivningsreglerna

för byggnad som ingår i rörelse,

4) de likalydande motionerna I: 476 av herr Harald Pettersson

m. fl. och II: 566 av herr Carbell in. fl. om rätt till

avdrag vid beskattningen för värdeminskning å anordningar

för vatten- och luftvård, samt

5) de likalydande motionerna I: 481 av herr Stefanson

m. fl. och II: 571 av herr Gustafsson i Skellefteå in. fl. angående

avskrivningen å industribyggnader i vissa fall,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 30 mars 1965

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

Ranmark, herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Wärnberg, Tage Johansson,

Lundström, Gösta Jacobsson och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard,

Gustafson i Göteborg, Kärrlander, fru Nettelbrandt, berrar Eriksson i Bäckmora,

Andersson i Essvik, Dahlgren och Josefsson.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1965

Reservationer

A) av herrar Stefanson, Lundström, Sundin, Gustafson i Göteborg, fru

Nettelbrandt, herrar Eriksson i Bäckmora och Dahlgren, vilka — under

åberopande av innehållet i motionerna I: 50 och 11:59 — ansett, att utskottet

under punkten 1) bort hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

I: 50 av herr Sundin m. fl. och II: 59 av herr Berglund

m. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära fortsatt

skyndsamt utredningsarbete i syfte att utarbeta och för

riksdagen framlägga förslag om rätt i skattelagstiftningen

till avskrivning på återanskaffningsvärdet för maskiner

och inventarier;

B) av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson och Magnusson i Borås,

vilka —- under åberopande av innehållet i motionerna I: 308 och II: 369 —

ansett, att utskottet under punkten 2) bort hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till de likalydande motionerna

I: 308 av herr Virgin m. fl. och II: 369 av herr

Heckscher m. fl. antaga det vid motionerna fogade förslaget

till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370);

C) av herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Lundström, Gösta Jacobsson, Sundin,

Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, fru Nettelbrandt, herrar

Eriksson i Bäckmora och Dahlgren, vilka — under åberopande av innehållet

i motionerna I: 311 och II: 367 — ansett att utskottet bort tillstyrka det

i nämnda motioner framställda yrkandet och att utskottet således under

punkten 3) bort hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

I: 311 av herr Virgin m. fl. och II: 367 av herr Heckscher

m. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala att den på

grundval av gällande skattelagstiftning i praxis tillämpade

schablonmässiga avskrivningsprocenten vad gäller byggnad

som ingår i rörelse icke är tillräcklig för att motsvara den

faktiska förslitningen av byggnader utan bör sältas högre;

D) av herrar Stefanson, Yngve Nilsson, J^undström, Gösta Jacobsson,

Sundin, Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, fru Nettelbrandt, herrar

Eriksson i Bäckmora och Dahlgren, vilka — under åberopande av innehållet

i motionerna I: 476 och II: 566 — ansett, att utskottet under punkten 4)

bort hemställa,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1965 17

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

I: 476 av herr Harald Pettersson in. fl. och II: 566 av herr

Carbell in. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

om skyndsam utredning rörande införandet av värdeminskningsavdrag

vid inomsttaxeringen för anordningar avsedda

för vatten- och luftvård; ävensom

E) av herrar Stefanson, Lundström, Sundin, Gustafson i Göteborg, fru

Nettelbrandt, herrar Eriksson i Bäckmora och Dahlgren, vilka — under

åberopande av innehållet i motionerna I: 481 och II: 571 samt med hänvisning

till motiveringarna i de likalydande motionerna 1: 421 av herr Stefanson

in. fl. och II: 498 av herr Gustafsson i Skellefteå m. fl. — ansett att utskottet

bort tillstyrka det i förstnämnda motioner framställda yrkandet och

att utskottet således under punkten 5) bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

I: 481 av herr Stefanson m. fl. och II: 571 av herr Gustafsson

i Skellefteå m. ti. måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

begära åtgärder för att en avskrivning av industribyggnader

med 35 procent under de första fem åren skall medges i

de stödområden som gäller för lokaliseringspolitiken samt

uppdraga åt Kungl. Maj :t att fastställa bestämda geografiska

gränser för denna stödform.

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 650028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.