Betänkande i anledning av väckta motioner om ändring av reglerna för beskattning av realisationsvinst vid försäljning av egnahem.
1965-03-04 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1965:13, Betänkande i anledning av väckta motioner om ändring av reglerna för beskattning av realisationsvinst vid försäljning av egnahem.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1965
1
Nr 13
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om ändring av reglerna för beskattning av realisationsvinst
vid försäljning av egnahem.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade sinsemellan
likalydande motionerna I: 212 av herrar Wallmark och Skärman samt
II: 253 av herr Antby m. fl. ävensom I: 479 av herr Schött m. fl. och II: 585
av herr Rimds m. fl. har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla att lagförslag snarast förelägges riksdagen om ändring
av reglerna för beskattning av realisationsvinst vid försäljning av eget
hem, eller viss annan därmed likställd bostadstyp, i syfte att eliminera de
orimliga skattekonsekvenser som nu framträder på grund av penningvärdeförsämringen,
särskilt vid egnahemsägares flyttning på grund av arbetslöshet
å hemorten eller i övrigt ändrade arbetsförhållanden».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen 11:253.
Enligt 35 § kommunalskattelagen skall till skattepliktig intäkt av tillfällig
förvärvsverksamhet räknas vinst å avyttring av fastighet (realisationsvinst)
under förutsättning att fråga är om icke yrkesmässig avyttring (yrkesmässig
avyttring av fastighet hänföres till rörelse), att säljaren förvärvat fastigheten
genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, samt att fastigheten
varit i den skattskyldiges ägo under mindre än tio år (i fråga om strömfall
femton år).
Realisationsvinst beskattas i sin helhet endast då avyttrad fastighet innehafts
mindre än sju år. I övrigt begränsas skatteplikten till viss del av vinsten
efter en fallande skala. Såsom skattepliktig realisationsvinst räknas
nämligen vid avyttring av fastighet:
7028 65
om fastigheten innehafts
mindre än 7 år
100
%
av vinsten
7 år men mindre än 8 år
75
%
8 » » » » 9 »
50
%
9 » » » » 10 »
25
%
Bihang till riksdagens protokoll 1965.
7 samt. Nr 13
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1965
Beträffande realisationsvinst vid avyttring av strömfall gäller motsvarande
reduktion under trettonde, fjortonde och femtonde åren av innehavstiden.
Från skatteplikt är undantagen vinst, som uppkommit genom att egendom
tagits i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller
eljest avyttrats under sådana förhållanden, att tvångsförsäljning måste anses
vara för handen. Dock föreligger skatteplikt enligt eljest gällande grunder
därest det skäligen kan antagas, att avyttringen skulle ha ägt rum även
om tvång ej förelegat.
Ytterligare undantag från skatteplikt tillkom genom beslut av 1959 års
riksdag. Till 35 § kommunalskattelagen fogades nämligen därvid bestämmelse
om skattefrihet för realisationsvinst vid avyttring av fastighet i samband
med åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering.
För det fall att fastighetsägaren i samband med sådan rationaliseringsåtgärd
förvärvar annan fastighet i den avyttrades ställe, infördes vidare regler
som i huvudsak kan sägas innebära att förvärvet inte skall anses som nytt
fång vad beträffar realisationsvinstbeskattningen. Vid avyttring av den nyinköpta
fastigheten skall alltså frågan om skatteplikt för realisationsvinst
bedömas med utgångspunkt från tiden för förvärvet av den ursprungliga
fastigheten och från arten av sistnämnda fång.
Frågan om utredning av möjligheterna att från beskattning för realisationsvinst
undantaga vinst vid egnahemsförsäljning har på senare tid årligen
motionsvägen varit föremål för riksdagens prövning men antingen förfallit
eller avvisats, senast vid förra årets riksdag, som lämnade motioner
i ämnet utan åtgärd i enlighet med vad bevillningsutskottet hemställt i sitt
betänkande nr 6.
I detta framhöll bevillningsutskottet bl. a. att värdesäkringskommittén
avgivit ett betänkande om indexlån (SOU 1964: 1 och 2), i vilket kommittén
inte tar direkt ställning till frågan om realisationsvinst vid försäljning
av egnahem men likväl i en bilaga redovisar en av professorn Leif Mutén
utarbetad promemoria angående realisationsvinstskatt vid bostadsbyte. Enligt
Mutén synes frågan om realisationsvinstbeskattning vid avyttring av egnahem
enklast kunna lösas genom ett stadgande, som undantar detta slags
vinster liksom motsvarande vinster vid avyttring av andelar i bostadsrättsföreningar
in. m. från realisationsvinstbeskattning. Skulle en sådan reform
anses för vittgående, kan en uppskovsmetod övervägas, som skulle göra
skattelättnaden vid vinst av förevarande slag avhängig av huruvida motsvarande
ny egendom förvärvats till ersättning för den gamla. Med hänsyn
till att en utredning föreligger i ämnet och då densamma är föremål för
Kungl. Maj:ts uppmärksamhet, ansåg bevillningsutskottet, att syftet med
motionerna i huvudsak fick anses tillgodosett.
Bevillningsutskottets betänkande nr 13 är 1965 3
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.
Det måste räknas som en allt vanligare företeelse att en arbetstagare eller
företagare på grund av ändrade arbetsförhållanden måste flytta till annan
ort och därvid är tvungen att försälja sin egnahemsfastighet, oftast för att
kunna förvärva en ny sådan på den nya bosättningsorten. Anledningen kan
vara att sysselsättnings- och försörjningsmöjligheter inte längre står öppna
på den gamla bostadsorten. Förflyttningen kan också vara föranledd
av befordran eller i övrigt ändrade förhållanden för vederbörande i tjänsten.
Sådana flyttningar i kombination med egnahemsför sälj ning är naturligtvis
särskilt vanliga i områden där man har brist på sysselsättningsmöjligheter.
I sådana fall som här angivits är egnahemsförsäljningen att betrakta som
en nödvändighet för vederbörande. Nuvarande beskattningsregler utgör
emellertid ofta ett betydande hinder för försäljningen och därmed också
för flyttningen. På grund av penningvärdeförsämringen blir försäljningssumman
i regel högre än det belopp som erlades vid förvärvet av fastigheten.
I händelse av realisationsvinst lägges densamma ovanpå vederbörandes
normala inkomst, varvid det oftast blir fråga om en mycket betungande
skatteskärpning. Om vederbörande på den nya arbetsorten förvärvar
ett nytt egnahem till bostad, måste han för detta erlägga ett pris som uppgår
till eller kanske oftast överstiger det som han erhöll vid försäljningen
av det gamla.
I den mån den s. k. realisationsvinsten svarar mot inträffad penningvärdeförsämring
har någon verklig vinst inte uppstått. I allmänhet torde vinsten
vid egnahemsförsäljningar vara uteslutande av detta slag. Realisationsvinstbeskattningen
drabbar sålunda en fiktiv vinst. För den skattskyldige
kan härmed följa betydande ekonomiska svårigheter. Dessa orimliga konsekvenser
står givetvis inte i överensstämmelse med vår skattelagstiftnings
syfte.
De från rättvisesynpunkt stötande konsekvenserna av beskattningen gäller
givetvis all vinst som inte är reell utan endast en följd av penningvärdeförsämringen.
Problemet har emellertid varit särskilt framträdande vid
egnahemsförsäljningar, varför en tillfredsställande lösning på detta område
synes motionärerna i första hand böra eftersträvas.
Motionärerna erinrar härefter om att en försöksverksamhet med inlösen
av egnahem i enlighet med beslut av 1964 års riksdag inletts i vissa markerade
avflyttningsområden inom de fyra övre norrlandslänen i syfte att
bereda ekonomiskt stöd åt arbetstagare, som till följd av arbetslöshet måste
flytta till annan ort. Detta inlösningsförfarande har dock inte någon inverkan
på de påtalade konsekvenserna av realisationsvinstbeskattningen och
torde i regel inte komma att avse sådana fall då realisationsvinstbeskattning
kan komma i fråga.
Motionärerna åberopar jämväl innehållet i Muténs promemoria i ovan
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1965
redovisade delar och tillägger att riksskattenämnden i sitt remissvar på
värdesäkringskommitténs betänkande förordat att det av Mntén utarbetade
alternativet med en uppskovsbeskattning måtte — med vissa inskränkningar
— läggas till grund för lagstiftning. Skatteuppskov bör således enligt
riksskattenämndens mening främst medgivas vid försäljning av egnahem
eller därmed likställd bostad i samband med ombyte av verksamhetsort
men också i sådana fall då ägare av eget hem pensioneras och i samband
härmed avflyttar från en tidigare verksamhets- och bostadsort eller då
han på grund av hälsoskäl tvingas att bosätta sig på annan ort än sin dittillsvarande.
Avslutningsvis uttalar motionärerna sin anslutning till den av riksskattenämnden
hävdade uppfattningen att frågan om realisationsvinstbeskattning
i samband med bostadsbyte — med hänsyn till att frågan sedan ganska
lång tid tillbaka varit föremål för uppmärksamhet — nu bör erhålla sin
lösning. Det är därför angeläget att lagförslag i enlighet med de riktlinjer
riksskattenämnden förordat skyndsamt framlägges att behandlas av riksdagen.
Utskottet
I förevarande betänkande har utskottet att till behandling upptaga motionsyrkanden
rörande ändring av reglerna för beskattning av realisationsvinst
vid sådan försäljning av egnahem eller därmed likställd bostad som
föranleds av bl. a. ändrade arbetsförhållanden, allt i den mån vinsten beror
på penningvärdeförsämringen.
I motionerna erinras om att det i sysselsättningssvaga områden är en allt
vanligare företeelse att arbetstagare och företagare tvingas flytta till annan
ort och i samband därmed försälja sina egnahem. Gällande beskattningsregler
utgör ofta ett betydande hinder för försäljningen och därmed också
för flyttningen.
I enlighet med beslut av 1964 års riksdag har — i syfte att bereda ekonomiskt
stöd åt arbetstagare, som till följd av arbetslöshet måste flytta till
annan ort —- inletts försöksverksamhet med inlösen av egnahem i vissa
markerade avflyttningsområden inom de fyra nordligaste länen. Ett sådant
inlösningsförfarande har, såsom motionärerna påpekar, givetvis inte
någon inverkan på de i motionerna åberopade konsekvenserna av realisationsvinstbeskattningen
och torde normalt inte komma att avse sådana fall,
då realisationsvinstbeskattning kan bli aktuell. Enligt utskottets mening
torde det i motionerna berörda problemet knappast vara aktuellt i sysselsättningssvaga
områden på grund av den förhållandevis ringa efterfrågan
på egnahem i sådana områden och därav föranledda låga försäljningsvärden.
När utskottet i sitt av 1964 års riksdag godkända betänkande nr 6 avstyrkte
bifall till motionsyrkande av samma innebörd som i de nu före
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1965 5
varande motionerna, åberopade utskottet bl. a. att förevarande fråga prövats
av värdesäkringskommittén och var föremål för Kungl. Maj :ts uppmärksamhet.
Värdesäkringskommitténs betänkande har därefter remissbehandlats
Som
svar på en enkel fråga av herr Ohlin har chefen för finansdepartementet
den 9 februari i år — i annat sammanhang — upplyst att värdesäkringskommitténs
betänkande vid remissbehandlingen blivit föremål för
i hög grad kontroversiella meningar och att ett ställningstagande till kommitténs
förslag därför krävde ytterligare överväganden.
Utskottet vill även erinra om att den i motionerna aktualiserade frågan är
föremål för särskild prövning av 1963 års markvärdekommitté. Resultatet
av denna utredning bör enligt utskottets mening avvaktas, innan slutlig
ställning tas till frågan efter vilka linjer de av motionärerna framförda
spörsmålen bör lösas.
Med det anförda avstyrker utskottet det i motionerna framställda yrkandet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de sinsemellan likalydande motionerna I: 212 av herrar
Wallmark och Skårman samt II: 253 av herr Antby m. fl.
ävensom I: 479 av herr Schött m. fl. och II: 585 av herr Rimås
m. fl. om ändring av reglerna för beskattning av realisationsvinst
vid försäljning av egnahem icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 4 mars 1965
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Yngve Nilsson, Wärnberg, Lundström, Billman, Paul Jansson,
Sundin och Ottosson; samt
från andra kammaren: herrar Brandt, Gustafson i Göteborg, Engkvist,
Asp, Andersson i Essvik, Boo, Kristenson, Larsson i Umeå, Dahlgren och
Björkman.
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1965
Reservation
av herrar Yngve Nilsson, Lundström, Billman, Sundin, Ottosson, Gustafson
i Göteborg, Boo, Larsson i Umeå, Dahlgren och Björkman, vilka —
under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna I: 212 av herrar
Wallmark och Skårman samt 11:253 av herr Antby m. fl. ävensom
I: 479 av herr Schött m. fl. och II: 585 av herr Rimås m. fl. — ansett, att
utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till nyssnämnda motioner,
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att lagförslag snarast förelägges
riksdagen om ändring av reglerna för beskattning av
realisationsvinst vid försäljning av eget hem, eller viss annan
därmed likställd bostadstyp, i syfte att eliminera de orimliga
skattekonsekvenser, som nu framträder på grund av penningvärdeförsämringen,
särskilt vid egnahemsägares flyttning på
grund av arbetslöshet på hemorten eller i övrigt ändrade arbetsförhållanden.
K l BECKMANS TRYCKERIER AB • STHLM 1965
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.