Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd till studerande och för studiekostnader m. m.

1965-03-04 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1965:14, Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd till studerande och för studiekostnader m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1965

1

Nr 14

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner om

rätt till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd till

studerande och för studiekostnader m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 211 av herr Wallmark samt II: 267 av herrar

Nordstrandh och Ringaby, vari hemställts, att riksdagen måtte

a) besluta att avdrag för studiekostnader skall medges i förhållande till ett

belopp motsvarande 2 500 kronor per normalstudieår samt i övrigt enligt de

i motionerna angivna riktlinjerna,

b) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t matte till innevarande

års höstriksdag framlägga förslag till sådana ändringar i skatteförfattningarna

som må föranledas av bifall till förslaget under a);

2) de likalydande motionerna I: 303 av herr Harald Pettersson m. fl. samt

II: 362 av herrar Antonsson och Mattsson, vari hemställts, att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning om rätt

till skatteavdrag på den statliga inkomstskattens slutbelopp för periodiskt understöd

till studerande och därmed enligt vad i motionerna angivits jämförbar

studiefinansiering samt om framläggande för riksdagen av de förslag, som kan

föranledas härav; ävensom

3) de likalydande motionerna 1:467 av herr Hilding och fru Segerstedt

Wiberg samt II: 574 av herrar Jönsson i Ingemarsgården och Westberg, vari

hemställts, ”att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t efter överarbetning av framlagda utredningsförslag måtte till riksdagen

inkomma med proposition om avdragsrätt vid beskattningen för periodiska

understöd till studerande”.

Beräffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda yrkandena,

får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna I: 303, II: 267 och II: 574.

Gällande rätt

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §

kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader

Bihang till riksdagens protokoll 1965. 7 samt. Nr 15

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1965

för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag må därvid icke ske för

den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter.

I praxis har avdrag för studiekostnader icke ansetts kunna medgivas (se t. ex.

RÅ 1936 not. Fi 211).

Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som varit här

i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen njuta avdrag

för bland annat periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,

som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla, dock att

avdrag icke må ske för vad som utgått till person, tillhörande givarens hushåll,

och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd, för vad som utgått till

annans undervisning eller uppfostran. I 31 § och 32 § 1 mom. stadgas, att till

intäkt av tjänst hänföres periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk

intäkt, därest givaren enligt bland annat 46 § är berättigad till avdrag därför.

Samma bestämmelser med avseende å avdragsrätt och skattskyldighet för

periodiskt understöd gäller jämväl enligt 2 § och 4 § 1 mom. förordningen om

statlig inkomstskatt vid den statliga beskattningen.

Historik

I sitt år 1950 avgivna betänkande nr IV (SOU 1950: 21) framlade 1944 års

allmänna skattekommitté förslag angående bl. a. ändrade bestämmelser för

beskattning av periodiskt understöd. I fråga om periodiskt understöd till undervisning

eller uppfostran föreslog kommittén att avdrag skulle medgivas under

förutsättning bl. a. att mottagaren fyllt 17 år och icke tillhörde givarens hushåll.

Vidare föreslog kommittén att avdrag å 700 kronor skulle medgivas skattskyldig,

som underhållit hemmavarande barn över 16 år vilket åtnjutit heltidsundervisning

vid läroanstalt. Mot dessa förslag reserverade sig två av kommitténs

ledamöter.

År 1951 avgav 1944 års allmänna skattekommitté betänkande nr V (SOU

1951:13) angående studiekostnaders behandling i beskattningshänseende, vari

föreslogs införande av rätt till avdrag under vissa förutsättningar för amortering

av studieskulder. En ledamot av kommittén anförde reservation mot detta

förslag.

I ett den 20 december 1956 avgivet betänkande med förslag till bestämmelser

om avdragsrätt och skatteplikt för periodiskt understöd samt om avdragsrätt

för studieunderstöd, m. m., (stencilerat) har skattelagssaklcunniga föreslagit en

genomgripande omdaning av beskattningsreglerna rörande periodiska understöd.

Enligt förslaget skulle de nuvarande avdragsmöjlighetema för periodiska

utbetalningar inskränkas väsentligt. Avdrag skulle i princip medges endast i

fråga om understöd på grund av bindande förpliktelser eller då behov av understöd

förelåg. Å andra sidan borde enligt de sakkunnigas mening understöd från

föräldrar till barn under dessas studietid i viss omfattning vara avdragsgilla.

Barnen föreslogs icke skola beskattas för dylikt studieunderstöd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1965

3

Även frågan om avdragsrätt för studiekostnader i övrigt har behandlats av

skattelagssakkunniga. I ett den 20 januari 1960 dagtecknat betänkande (SOU

1960: 6) har de sakkunniga utarbetat ett författningsförslag med bestämmelser

om avdrag i vissa fall för amorteringar å studieskulder. I betänkandet lämnas

redogörelse för skälen för och emot hänsynstagande vid beskattningen till

kostnader för utbildning. De sakkunniga framhåller emellertid i samband härmed

att, för den händelse hänsyn från det allmännas sida anses böra tas till det

förhållandet att vissa personer med dyrbarare utbildning tynges av studieskulder,

denna grupps speciella förhållanden i stället kan beaktas genom direkta

statsbidrag till amorteringarna. De sakkunniga tillägger att åtskilliga skäl kan

anföras för att stödet till personer med tyngande studieskulder ges denna form.

De sakkunniga har likväl inte ansett det ligga inom ramen för sitt uppdrag att

såsom alternativ till de ifrågavarande avdragsreglerna upprätta förslag till

statsbidrag enligt de nu antydda grunderna. Med hänsyn till de betänkligheter,

som de sakkunniga funnit att avdragsalternativet obestridligen är ägnat att

framkalla, har de sakkunniga ansett ett system med direkta bidrag vara förtjänt

att närmare övervägas, om särskilda åtgärder anses erforderliga för att

minska bördan för personer som tynges av studieskulder.

Direkta bidrag till de studerande utgår numera enligt studiehjälpsreglementet

och studiemedelsförordningen av den 4 juni 1964 (nr 401 och 402).

Studiehjälpen är avsedd för studerande inom de gymnasiala skolformerna

och innefattar ett begränsat antal typer av förmåner, som utgår efter enkla och

schablonmässiga regler. Förmånerna utgöres av studiebidrag, inackorderingstillägg,

resetillägg och inkomstprövade tillägg.

Studiemedelsförordningen innebär att alla studerande vid universitet och

högskolor, som uppfyller vissa krav på studielämplighet, skall kunna få studiemedel

för sitt uppehälle under hela studietiden med högst 6 720 kronor om året

jämte barntillägg med 1 200 kronor om året för varje barn. I dessa studiemedel

ingår ett återbetalningsfritt bidrag å 1 750 kronor om året.

Frågan om de periodiska understödens och studiekostnademas behandling

i beskattningshänseende har vid upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens

uppmärksamhet, senast vid 1963 och 1964 års riksdagar i anledning av

då väckta motioner.

I sitt av 1963 års riksdag godkända betänkande nr 17 avstyrkte bevillningsutskottet

bifall till motionerna i dessa frågor och anförde därvid i fråga om

avdragsrätt för studiekostnader att en sådan avdragsrätt hittills inte införts

i den svenska skattelagstiftningen på grund av att detta inte ansetts motiverat

ur rättvisesynpunkt. En avdragsrätt för studiekostnader skulle nämligen till

följd av skatteskalornas progressivitet framstå som ett privilegium för vissa

skattskyldiga. Härtill kommer att införandet av en sådan avdragsrätt skulle

innebära ett genombrytande av den eljest vid beskattningen upprätthållna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1965

principen att avdrag ej medges för kapitalavbetalning å skuld eller för utbildningskostnad.

Systemet med direkta bidrag åt de studieskuldsatta avsågs skola

ersätta en avdragsrätt vid beskattningen för studiekostnader. Denna ståndpunkt

borde alltjämt vidhållas. Angående yrkandena om avdragsrätt för periodiskt

understöd till studerande anförde bevillningsutskottet att behovet av en dylik

avdragsrätt numera var betydligt mindre än tidigare, sedan systemet med bidrag

till amortering av studiekostnader och omfattande stipendiegivning genomförts.

Enligt särskilda utskottets utlåtande nr 1 år 1964 hade sedan föregående års

riksdag icke förekommit något som borde föranleda till ändrat ställningstagande.

Motionerna

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

I de likalydande motionerna I: 211 och II: 267 anför motionärerna inledningsvis

att ett direkt samband föreligger mellan tjänsteinkomst och studier, särskilt

då viss examen är ett villkor för erhållande av en tjänst. I enlighet med den generella

regeln i 20 § kommunalskattelagen om avdrag för alla omkostnader för

intäkternas förvärvande och bibehållande borde därför avdragsrätt föreligga

för studiekostnader. Enligt motionärernas mening är kostnader för studier en

investering med begränsad ekonomisk varaktighetstid och avdrag för värdeminskning

därav borde medgivas med så avpassade belopp att anskaffningskostnaden

för den immateriella tillgång kunskaper och färdigheter utgör blir

till fullo avskriven under den tidsperiod tillgången kan utnyttjas. Detta skulle

innebära att studiekostnaden i sin helhet skulle vara avdragen först vid inträdet

i pensionsåldern. I praktiken låter sig detta inte göra då det i det enskilda fallet

blir omöjligt att avgöra under hur lång tid den skattskyldige kan tillgodogöra

sig de kunskaper han skaffat sig genom sin investering. Därtill kommer att de

närmaste åren efter examen ofta är förknippade med familjebildning och därmed

följande betydande kostnader. Den skattemässiga effekten av avdragsrätten

i fråga om inkomstgrupper med skilda inkomstförhållanden blir även jämnast

med en relativt kort avskrivningsperiod.

Det är enligt motionärerna nödvändigt att det avdragsgilla beloppet fastställes

efter schablonmässiga grunder. Utgångspunkten bör vara ett avdragsgillt

belopp å 2 500 kronor för varje studieår av en på normal tid avlagd examen.

Motionärerna har därvid beaktat ofrånkomliga kostnader för litteratur, avgifter,

försäkringspremier och resor liksom förhöjda levnadskostnader. Hänsyn har

även tagits till att de studerande som regel inte kan tillgodogöra sig ortsavdrag

under studietiden samt att studerande drabbas hårdare av progressiviteten i

skatteskalorna än andra skattskyldiga. Avdragsrätten bör vidare få åtnjutas

under de fem år som löper från och med det år under vilket den studerande

erhåller inkomst under helt år och fördelas jämnt under den ifrågavarande

femårsperioden.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1965

5

I de likalydande motionerna I: 467 och II: 574 åberopas bl. a., att riksdagen

vid flera tillfällen under 1950-talet givit uttryck för att periodiskt understöd

till annans undervisning, utbildning eller uppfostran bör föranleda rätt till

avdrag för givaren och skatteplikt för mottagaren. På grundval av förefintligt

utredningsmaterial bör det vara möjligt att skyndsamt genomföra en sådan

reform. Motionärerna anför bl. a., att skatteförmågeprincipen bör vara utslagsgivande

för skatteplikt respektive avdragsrätt för periodiskt understöd om inte

andra skäl med betydande styrka talar mot en sådan lösning. Sådana skäl föreligger

när det gäller periodiskt understöd i fall där givare och mottagare lever

i gemensamt hushåll. Beträffande periodiskt understöd till annans undervisning

eller uppfostran föreligger däremot ej några skäl att frångå skatteförmågeprincipen.

Det är dessutom stötande, att avdrag medges för periodiskt understöd

till person som är sysslolös men ej till studerande. Avsaknaden av avdragsrätt

i fall där mottagaren studerar torde sakna stöd i allmänhetens rättsuppfattning.

Enligt studiemedelssystemet skall erhållet periodiskt understöd dessutom

räknas som inkomst vid bedömning av och med vilken storlek inkomstprövade

tillägg skall utgå. Detta förstärker ytterligare skälen för beviljande av

avdragsrätt.

I de likalydande motionerna I: 303 och 11: 362 anför motionärerna bl. a., att

samhället genom olika engagemang underlättat ungdomens möjligheter till

utbildning, särskilt genom fjolårets studiefinansieringsreform. Trots detta måste

s. k. periodiska understöd till studerande anses vara av stor betydelse. En konsekvens

av samhällets engagemang för att underlätta ungdomens utbildning bör

därför vara att sörja för en rimlig skattemässig behandling av frivilliga ekonomiska

uppoffringar. En reform som bättre tillgodoser den enskilda studiehjälpen

skattemässigt bör därför komma till stånd.

Motionärerna framhåller emellertid att viss kritik kan riktas mot ett system

där bidrag till annans studier ger större förmåner vid beskattningen för en

person i högre inkomstläge och förordar därför att avdrag för periodiskt understöd

till studerande ges formen av avdrag direkt på den slutliga skatten. De

fall, då den studerande finansierar sina studier med egna medel t. ex. genom

tidigare besparingar eller till följd av att han upprätthåller förvärvsarbete i

viss omfattning, bör skattemässigt kunna behandlas på samma sätt.

Utskottet

Enligt 20 § kommunalskattelagen skall vid beräkning av inkomsten från särskild

förvärvskälla avräknas alla omkostnader för intäkternas förvärvande och

bibehållande. Avdrag får därvid inte göras för levnadskostnader och därtill

hänförliga utgifter. I praxis medges inte avdrag för studiekostnader. Enligt

46 § 2 mom. kommunalskattelagen, som innehåller bestämmelser om de s. k.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1965

allmänna avdragen, äger skattskyldig i regel inte åtnjuta avdrag såsom för

periodiskt understöd för belopp som utgått till annans undervisning eller uppfostran.

I de föreliggande motionerna förordas åtgärder i syfte att genom avdragsrätt

i någon form vid beskattningen underlätta finansieringen av studier eller förbättra

de färdigutbildades ekonomiska villkor. Motionärerna i motionerna

1:467 och 11:574 föreslår sålunda avdragsrätt för periodiska understöd till

studerande. I motionerna I: 303 och II: 362 hemställes om utredning och förslag

till riksdagen om rätt till skatteavdrag på den statliga inkomstskattens slutbelopp

för sådana understöd. Slutligen föreslås i motionerna I: 211 och II: 267

lagstiftning av innebörd att avdragsrätt för studiekostnader medges genom

schablonmässigt bestämda avdrag, sedan vederbörande trätt ut i förvärvslivet.

Vid 1964 års riksdag antogs ett nytt studiesocialt system för studerande inom

olika skolformer ovanför grundskolan. Härigenom har de studiesociala stödåtgärderna

förstärkts och utvidgats att omfatta väsentligt fler studerande än

tidigare.

För gymnasiala skolformer utgår således numera till studerande mellan 16

och 21 års ålder studiehjälp bl. a. i form av dels återbetalningsfria studiebidrag

jämte tillägg, dels studielån. För postgymnasiala studier äger enligt de nya

reglerna alla studerande, som uppfyller vissa krav på studielämplighet — oberoende

av sina föräldrars ekonomi — rätt att under hela studietiden uppbära

studiemedel med högst 6 720 kronor om året jämte barntillägg med 1 200 kronor

om året för varje barn. Av studiemedlen utgör 1 750 kronor återbetalningsfritt

bidrag, medan återstoden skall återbetalas medelst årliga avgifter. Reglerna om

återbetalningsskyldighet har utformats så, att denna vid varje tidpunkt kommer

att vara anpassad till betalningsförmågan, mätt i beskattningsbar inkomst

och förmögenhet.

Genom tillkomsten av studiehjälpsreglementet och studiemedelsförordningen

har enligt utskottets mening frågan om avdrag vid beskattning såsom för

periodiskt understöd för belopp som utgår till annans studier kommit i ett

väsentligt annat läge än tidigare. Den nya lagstiftningen får anses innebära ett

stadfästande av principen att utbildningen på såväl låg- som högstadiet — för

att komma så många studerande till godo som möjligt — bör främjas i första

hand genom statliga stödåtgärder och inte genom en rätt till skattefrihet för

enskilda understöd. Utskottet anser det inte rimligt att jämsides med en studiesocial

reform, som innebär en avsevärd utgiftsökning för staten, vid beskattningen

införa en avdragsrätt, som otvivelaktigt skulle komma att medföra ett

högst avsevärt skattebortfall. Vad särskilt angår den i motionerna I: 467 och

II: 574 påtalade orättvisa som ligger däri, att avdrag medges för periodiskt

understöd till sysslolös person men inte till studerande, vill utskottet erinra om

att skattelagssakkunniga i ett den 20 december 1956 avgivet betänkande föreslagit

en genomgripande omdaning av beskattningsreglerna rörande periodiska

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1965

7

understöd och att enligt detta förslag nuvarande avdragsmöjligheter skulle

komma att väsentligt inskränkas.

Med det anförda avstyrker utskottet utredningsyrkandena i motionerna I: 303

och II: 362 samt I: 467 och II: 574.

Vad härefter angår det i motionerna 1:211 och 11:267 framställda lagstiftningsyrkandet

vill utskottet som sin mening uttala, att också frågan om avdrag

för studiekostnader kommit i ett annat läge genom den studiesociala reformen.

Det bidragssystem som tidigare fanns och som numera utbyggts får nämligen

anses ersätta en avdragsrätt vid beskattningen för studiekostnader. Härtill

kommer att reglerna om den återbetalningspliktiga delen av studiemedlen erhållit

en för de skattskyldiga gynnsam avfattning så till vida, att återbetalningsskyldigheten

vid varje tidpunkt kommer att vara anpassad till betalningsförmågan

mätt i beskattningsbar inkomst och förmögenhet och att i

allmänhet någon återbetalning ej behöver ske under ett år, då den återbetalningsskyldiges

inkomst ej överstiger i dagens penningvärde 14 000—21 000

kronor. Med hänsyn härtill och då — som utskottet tidigare upprepade gånger

uttalat — införandet av en rätt till avdrag för studiekostnader skulle innebära

ett genombrytande av den eljest vid beskattningen upprätthållna principen att

avdrag ej medges för kapitalavbetalning å skuld, anser utskottet sig inte kunna

biträda yrkandet i motionerna I: 211 och II: 267.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 211 av herr Wallmark samt

II: 267 av herrar Nordstrandh och Ringaby om rätt till avdrag

vid beskattningen för studiekostnader,

2) de likalydande motionerna I: 303 av herr Harald Pettersson

m. fl. samt II: 362 av herrar Antonsson och Mattsson om

rätt till skatteavdrag för periodiskt understöd till studerande,

ävensom

3) de likalydande motionerna I: 467 av herr Hilding och fru

Segerstedt V/iberg samt II: 574 av herrar Jönsson i Ingemarsgården

och Westberg om rätt till avdrag vid beskattningen för

periodiskt understöd till studerande,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 mars 1965

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1965

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

Ranmark, herrar Yngve Nilsson, Wärnberg, Lundström, Gösta Jacobsson, Billman,

Paul Jansson och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Gustafson i Göteborg, Engkvist,

Asp, Andersson i Essvik, Boo, Kristenson, Larsson i Umeå, Dahlgren och Björkman.

Reservationer

I) av herrar Yngve Nilsson, Lundström, Gösta Jacobsson, Billman, Gustafson

i Göteborg, Larsson i Umeå och Björkman, vilka ansett,

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på s. 6 med ”Vid 1964”

och slutar på s. 7 med ”och II: 267” bort ha följande lydelse:

Vid flera tidigare tillfällen har riksdagen uttalat sig för en positiv lösning

av fragan om den skattemässiga behandlingen av studiekostnader. I främsta

rummet borde enligt riksdagens uttalade mening frågan om avdragsrätt för

periodiskt understöd åt studerande regleras, men även i fråga om skattereglerna

avseende studiekostnader i övrigt var enligt riksdagens uppfattning en

omprövning ”synnerligen önskvärd”. Uttalanden av sagda innebörd har bl. a.

gjorts av 1952, 1953 och 1956 års riksdagar.

Genom beslut av 1961 års riksdag infördes ett system med avskrivning med

en fjärdedel av vissa studielån. Avskrivningssystemet motiverades bl. a. med

att det utgjorde ett alternativ till avdragsrätt för amortering av studieskuld,

varom förslag framlagts av 1950 års skattelagssakkunniga.

Det nya studiesociala system som antogs av förra årets riksdag innebär att

avskrivningsförfarandet slopas. De med studiekostnaderna sammanhängande

beskattningsfrågorna har därmed kommit att stå helt olösta.

Utskottet — som icke kan dela den understundom framförda meningen att

frågan om avdrag för studiekostnader och för periodiskt understöd till studerande

genom tillkomsten av studiehjälpsreglementet och studiemedelsförordningen

kommit i ett väsentligt ändrat läge — anser att beskattningsproblemen

mot bakgrund av riksdagens tidigare uttalade mening bör få en skyndsam

lösning.

Utskottet är emellertid medvetet om att frågan om studiekostnadernas behandling

i skattehänseende innesluter flera detaljproblem, som för sin tekniska

lösning kräver viss fortsatt utredning. Ifrågavarande problem bör därför tagas

upp till skyndsam prövning i syfte att åstadkomma tekniskt acceptabla lösningar.

Den allvarligaste kritiken har gällt den skattemässiga behandlingen av periodiskt

understöd till annans undervisning eller uppfostran. För sådant understöd

medger skattelagstiftningen för närvarande i regel ingen avdragsrätt. Endast

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1965

9

i det fall det periodiska understödet utgör skadestånd kan avdrag erhållas.

Avsaknaden av avdragsrätt i studiefallet torde sakna förståelse hos en mycket

utbredd folkopinion och innebär också i sak en orättvisa gentemot de föräldrar

som bidrar till barnens studier. Enligt studiemedelssystemet räknas erhållet

periodiskt understöd som inkomst vid inkomstprövningen. Studiemedel kan

alltså komma att reduceras på grund av erhållet periodiskt understöd. Också

detta förhållande, som är en konsekvens av studiemedelssystemets inkomstbegrepp,

talar för att skattelagstiftningen anpassas härtill och att avdragsrätt

i princip medges för periodiskt understöd även i de fall då mottagaren bedriver

studier.

Förutom i fråga om de periodiska understöden har i nu förevarande motioner

anförts skäl för att även studiekostnader i övrigt, t. ex. amortering å studieskuld,

borde beaktas vid beskattningen. Detsamma gäller de till det nya studiemedelssystemet

knutna avgifterna ( = återbetalningarna).

Frågan om avdragsrätt för periodiskt understöd till studerande synes utskottet

kunna avgöras på grundval av redan verkställda utredningar, som dock tarvar

viss överarbetning. Utskottet tillstyrker därför det i motionerna I: 467 och

II: 574 framförda kravet härvidlag. Genom att utredningen kommer till stånd

torde även yrkandena i motionerna I: 303 och II: 362 kunna anses beaktade.

Frågan om utformning av avdragsrätt för studiekostnader bör enligt utskottets

mening göras till föremål för ytterligare utredning. Utskottet föreslår att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t gör framställning härom

dels ock att utskottet bort hemställa,

under punkten 1)

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

1:211 av herr Wallmark samt 11:267 av herrar Nordstrandh

och Ringaby måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

utredning och förslag angående studiekostnadernas behandling

i skattehänseende; ävensom

under punkten 3)

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

1:467 av herr Hilding och fru Segerstedt Wiberg samt 11:574

av herrar Jönsson i Ingemarsgården och Westberg måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t efter överarbetning

av framlagda utredningsförslag måtte till riksdagen

inkomma med proposition om avdragsrätt vid beskattningen

för periodiskt understöd till studerande.

II) av herrar Sundin, Boo och Dahlgren, vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 6 med orden

”Genom tillkomsten” och slutar på s. 7 med ”och II: 574” bort ha följande lydelse:

Även om inte alla studerande genom reformen 1964 fick en förbättrad situa
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1965

tion har denna i stort sett avsevärt förbättrats. Likväl kan det i vissa fall vara

befogat med andra åtgärder än de som föreskrives i studiehjälpsreglementet

och studiemedelsförordningen. Enskilda ekonomiska uppoffringar måste ske

trots de genomförda reformerna. Dessa uppoffringar bör enligt utskottet fa en

rimlig skattemässig behandling. Särskilt angeläget är detta, då studier finansieras

med periodiskt understöd i sådan mån att stöd enligt nämnda reglemente

och förordning inte utnyttjas i den utsträckning som eljest skulle vara fallet,

men också i de fall då den studerande i avsevärd omfattning finansierar sina

studier med egna medel, t. ex. genom tidigare besparingar eller genom att han

upprätthåller förvärvsarbete i viss omfattning. Enligt utskottets mening kan

det i sådana fall vara starkt befogat med en viss lättnad genom skatteavdrag.

Utskottet förordar att frågan om dylik avdragsrätt skyndsamt prövas och att

förslag i ärendet förelägges riksdagen så snart som möjligt. Den i motionerna

1:303 och II: 362 förordade metoden med avdrag på den statliga inkomstskattens

slutbelopp bör ligga till grund för prövningen. Genom att utredningen

kommer till stånd torde även yrkandet i motionerna I: 467 och II: 574 kunna

anses tillgodosett.

dels ock att utskottet under punkten 2) bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna 1:303 av herr

Harald Pettersson m. fl. samt II: 362 av herrar Antonsson och

Mattsson måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam

utredning om rätt till skatteavdrag på den statliga inkomstskattens

slutbelopp för periodiskt understöd till studerande

i enlighet med vad utskottet anfört.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.