Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd till studerande och för studiekostnader m. m.
1965-03-04 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1965:14, Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd till studerande och för studiekostnader m. m.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1965
1
Nr 14
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner om
rätt till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd till
studerande och för studiekostnader m. m.
(2:a avd.)
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 211 av herr Wallmark samt II: 267 av herrar
Nordstrandh och Ringaby, vari hemställts, att riksdagen måtte
a) besluta att avdrag för studiekostnader skall medges i förhållande till ett
belopp motsvarande 2 500 kronor per normalstudieår samt i övrigt enligt de
i motionerna angivna riktlinjerna,
b) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t matte till innevarande
års höstriksdag framlägga förslag till sådana ändringar i skatteförfattningarna
som må föranledas av bifall till förslaget under a);
2) de likalydande motionerna I: 303 av herr Harald Pettersson m. fl. samt
II: 362 av herrar Antonsson och Mattsson, vari hemställts, att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning om rätt
till skatteavdrag på den statliga inkomstskattens slutbelopp för periodiskt understöd
till studerande och därmed enligt vad i motionerna angivits jämförbar
studiefinansiering samt om framläggande för riksdagen av de förslag, som kan
föranledas härav; ävensom
3) de likalydande motionerna 1:467 av herr Hilding och fru Segerstedt
Wiberg samt II: 574 av herrar Jönsson i Ingemarsgården och Westberg, vari
hemställts, ”att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t efter överarbetning av framlagda utredningsförslag måtte till riksdagen
inkomma med proposition om avdragsrätt vid beskattningen för periodiska
understöd till studerande”.
Beräffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda yrkandena,
får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna I: 303, II: 267 och II: 574.
Gällande rätt
Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §
kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader
Bihang till riksdagens protokoll 1965. 7 samt. Nr 15
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1965
för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag må därvid icke ske för
den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter.
I praxis har avdrag för studiekostnader icke ansetts kunna medgivas (se t. ex.
RÅ 1936 not. Fi 211).
Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som varit här
i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen njuta avdrag
för bland annat periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla, dock att
avdrag icke må ske för vad som utgått till person, tillhörande givarens hushåll,
och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd, för vad som utgått till
annans undervisning eller uppfostran. I 31 § och 32 § 1 mom. stadgas, att till
intäkt av tjänst hänföres periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk
intäkt, därest givaren enligt bland annat 46 § är berättigad till avdrag därför.
Samma bestämmelser med avseende å avdragsrätt och skattskyldighet för
periodiskt understöd gäller jämväl enligt 2 § och 4 § 1 mom. förordningen om
statlig inkomstskatt vid den statliga beskattningen.
Historik
I sitt år 1950 avgivna betänkande nr IV (SOU 1950: 21) framlade 1944 års
allmänna skattekommitté förslag angående bl. a. ändrade bestämmelser för
beskattning av periodiskt understöd. I fråga om periodiskt understöd till undervisning
eller uppfostran föreslog kommittén att avdrag skulle medgivas under
förutsättning bl. a. att mottagaren fyllt 17 år och icke tillhörde givarens hushåll.
Vidare föreslog kommittén att avdrag å 700 kronor skulle medgivas skattskyldig,
som underhållit hemmavarande barn över 16 år vilket åtnjutit heltidsundervisning
vid läroanstalt. Mot dessa förslag reserverade sig två av kommitténs
ledamöter.
År 1951 avgav 1944 års allmänna skattekommitté betänkande nr V (SOU
1951:13) angående studiekostnaders behandling i beskattningshänseende, vari
föreslogs införande av rätt till avdrag under vissa förutsättningar för amortering
av studieskulder. En ledamot av kommittén anförde reservation mot detta
förslag.
I ett den 20 december 1956 avgivet betänkande med förslag till bestämmelser
om avdragsrätt och skatteplikt för periodiskt understöd samt om avdragsrätt
för studieunderstöd, m. m., (stencilerat) har skattelagssaklcunniga föreslagit en
genomgripande omdaning av beskattningsreglerna rörande periodiska understöd.
Enligt förslaget skulle de nuvarande avdragsmöjlighetema för periodiska
utbetalningar inskränkas väsentligt. Avdrag skulle i princip medges endast i
fråga om understöd på grund av bindande förpliktelser eller då behov av understöd
förelåg. Å andra sidan borde enligt de sakkunnigas mening understöd från
föräldrar till barn under dessas studietid i viss omfattning vara avdragsgilla.
Barnen föreslogs icke skola beskattas för dylikt studieunderstöd.
Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1965
3
Även frågan om avdragsrätt för studiekostnader i övrigt har behandlats av
skattelagssakkunniga. I ett den 20 januari 1960 dagtecknat betänkande (SOU
1960: 6) har de sakkunniga utarbetat ett författningsförslag med bestämmelser
om avdrag i vissa fall för amorteringar å studieskulder. I betänkandet lämnas
redogörelse för skälen för och emot hänsynstagande vid beskattningen till
kostnader för utbildning. De sakkunniga framhåller emellertid i samband härmed
att, för den händelse hänsyn från det allmännas sida anses böra tas till det
förhållandet att vissa personer med dyrbarare utbildning tynges av studieskulder,
denna grupps speciella förhållanden i stället kan beaktas genom direkta
statsbidrag till amorteringarna. De sakkunniga tillägger att åtskilliga skäl kan
anföras för att stödet till personer med tyngande studieskulder ges denna form.
De sakkunniga har likväl inte ansett det ligga inom ramen för sitt uppdrag att
såsom alternativ till de ifrågavarande avdragsreglerna upprätta förslag till
statsbidrag enligt de nu antydda grunderna. Med hänsyn till de betänkligheter,
som de sakkunniga funnit att avdragsalternativet obestridligen är ägnat att
framkalla, har de sakkunniga ansett ett system med direkta bidrag vara förtjänt
att närmare övervägas, om särskilda åtgärder anses erforderliga för att
minska bördan för personer som tynges av studieskulder.
Direkta bidrag till de studerande utgår numera enligt studiehjälpsreglementet
och studiemedelsförordningen av den 4 juni 1964 (nr 401 och 402).
Studiehjälpen är avsedd för studerande inom de gymnasiala skolformerna
och innefattar ett begränsat antal typer av förmåner, som utgår efter enkla och
schablonmässiga regler. Förmånerna utgöres av studiebidrag, inackorderingstillägg,
resetillägg och inkomstprövade tillägg.
Studiemedelsförordningen innebär att alla studerande vid universitet och
högskolor, som uppfyller vissa krav på studielämplighet, skall kunna få studiemedel
för sitt uppehälle under hela studietiden med högst 6 720 kronor om året
jämte barntillägg med 1 200 kronor om året för varje barn. I dessa studiemedel
ingår ett återbetalningsfritt bidrag å 1 750 kronor om året.
Frågan om de periodiska understödens och studiekostnademas behandling
i beskattningshänseende har vid upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens
uppmärksamhet, senast vid 1963 och 1964 års riksdagar i anledning av
då väckta motioner.
I sitt av 1963 års riksdag godkända betänkande nr 17 avstyrkte bevillningsutskottet
bifall till motionerna i dessa frågor och anförde därvid i fråga om
avdragsrätt för studiekostnader att en sådan avdragsrätt hittills inte införts
i den svenska skattelagstiftningen på grund av att detta inte ansetts motiverat
ur rättvisesynpunkt. En avdragsrätt för studiekostnader skulle nämligen till
följd av skatteskalornas progressivitet framstå som ett privilegium för vissa
skattskyldiga. Härtill kommer att införandet av en sådan avdragsrätt skulle
innebära ett genombrytande av den eljest vid beskattningen upprätthållna
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1965
principen att avdrag ej medges för kapitalavbetalning å skuld eller för utbildningskostnad.
Systemet med direkta bidrag åt de studieskuldsatta avsågs skola
ersätta en avdragsrätt vid beskattningen för studiekostnader. Denna ståndpunkt
borde alltjämt vidhållas. Angående yrkandena om avdragsrätt för periodiskt
understöd till studerande anförde bevillningsutskottet att behovet av en dylik
avdragsrätt numera var betydligt mindre än tidigare, sedan systemet med bidrag
till amortering av studiekostnader och omfattande stipendiegivning genomförts.
Enligt särskilda utskottets utlåtande nr 1 år 1964 hade sedan föregående års
riksdag icke förekommit något som borde föranleda till ändrat ställningstagande.
Motionerna
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.
I de likalydande motionerna I: 211 och II: 267 anför motionärerna inledningsvis
att ett direkt samband föreligger mellan tjänsteinkomst och studier, särskilt
då viss examen är ett villkor för erhållande av en tjänst. I enlighet med den generella
regeln i 20 § kommunalskattelagen om avdrag för alla omkostnader för
intäkternas förvärvande och bibehållande borde därför avdragsrätt föreligga
för studiekostnader. Enligt motionärernas mening är kostnader för studier en
investering med begränsad ekonomisk varaktighetstid och avdrag för värdeminskning
därav borde medgivas med så avpassade belopp att anskaffningskostnaden
för den immateriella tillgång kunskaper och färdigheter utgör blir
till fullo avskriven under den tidsperiod tillgången kan utnyttjas. Detta skulle
innebära att studiekostnaden i sin helhet skulle vara avdragen först vid inträdet
i pensionsåldern. I praktiken låter sig detta inte göra då det i det enskilda fallet
blir omöjligt att avgöra under hur lång tid den skattskyldige kan tillgodogöra
sig de kunskaper han skaffat sig genom sin investering. Därtill kommer att de
närmaste åren efter examen ofta är förknippade med familjebildning och därmed
följande betydande kostnader. Den skattemässiga effekten av avdragsrätten
i fråga om inkomstgrupper med skilda inkomstförhållanden blir även jämnast
med en relativt kort avskrivningsperiod.
Det är enligt motionärerna nödvändigt att det avdragsgilla beloppet fastställes
efter schablonmässiga grunder. Utgångspunkten bör vara ett avdragsgillt
belopp å 2 500 kronor för varje studieår av en på normal tid avlagd examen.
Motionärerna har därvid beaktat ofrånkomliga kostnader för litteratur, avgifter,
försäkringspremier och resor liksom förhöjda levnadskostnader. Hänsyn har
även tagits till att de studerande som regel inte kan tillgodogöra sig ortsavdrag
under studietiden samt att studerande drabbas hårdare av progressiviteten i
skatteskalorna än andra skattskyldiga. Avdragsrätten bör vidare få åtnjutas
under de fem år som löper från och med det år under vilket den studerande
erhåller inkomst under helt år och fördelas jämnt under den ifrågavarande
femårsperioden.
Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1965
5
I de likalydande motionerna I: 467 och II: 574 åberopas bl. a., att riksdagen
vid flera tillfällen under 1950-talet givit uttryck för att periodiskt understöd
till annans undervisning, utbildning eller uppfostran bör föranleda rätt till
avdrag för givaren och skatteplikt för mottagaren. På grundval av förefintligt
utredningsmaterial bör det vara möjligt att skyndsamt genomföra en sådan
reform. Motionärerna anför bl. a., att skatteförmågeprincipen bör vara utslagsgivande
för skatteplikt respektive avdragsrätt för periodiskt understöd om inte
andra skäl med betydande styrka talar mot en sådan lösning. Sådana skäl föreligger
när det gäller periodiskt understöd i fall där givare och mottagare lever
i gemensamt hushåll. Beträffande periodiskt understöd till annans undervisning
eller uppfostran föreligger däremot ej några skäl att frångå skatteförmågeprincipen.
Det är dessutom stötande, att avdrag medges för periodiskt understöd
till person som är sysslolös men ej till studerande. Avsaknaden av avdragsrätt
i fall där mottagaren studerar torde sakna stöd i allmänhetens rättsuppfattning.
Enligt studiemedelssystemet skall erhållet periodiskt understöd dessutom
räknas som inkomst vid bedömning av och med vilken storlek inkomstprövade
tillägg skall utgå. Detta förstärker ytterligare skälen för beviljande av
avdragsrätt.
I de likalydande motionerna I: 303 och 11: 362 anför motionärerna bl. a., att
samhället genom olika engagemang underlättat ungdomens möjligheter till
utbildning, särskilt genom fjolårets studiefinansieringsreform. Trots detta måste
s. k. periodiska understöd till studerande anses vara av stor betydelse. En konsekvens
av samhällets engagemang för att underlätta ungdomens utbildning bör
därför vara att sörja för en rimlig skattemässig behandling av frivilliga ekonomiska
uppoffringar. En reform som bättre tillgodoser den enskilda studiehjälpen
skattemässigt bör därför komma till stånd.
Motionärerna framhåller emellertid att viss kritik kan riktas mot ett system
där bidrag till annans studier ger större förmåner vid beskattningen för en
person i högre inkomstläge och förordar därför att avdrag för periodiskt understöd
till studerande ges formen av avdrag direkt på den slutliga skatten. De
fall, då den studerande finansierar sina studier med egna medel t. ex. genom
tidigare besparingar eller till följd av att han upprätthåller förvärvsarbete i
viss omfattning, bör skattemässigt kunna behandlas på samma sätt.
Utskottet
Enligt 20 § kommunalskattelagen skall vid beräkning av inkomsten från särskild
förvärvskälla avräknas alla omkostnader för intäkternas förvärvande och
bibehållande. Avdrag får därvid inte göras för levnadskostnader och därtill
hänförliga utgifter. I praxis medges inte avdrag för studiekostnader. Enligt
46 § 2 mom. kommunalskattelagen, som innehåller bestämmelser om de s. k.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1965
allmänna avdragen, äger skattskyldig i regel inte åtnjuta avdrag såsom för
periodiskt understöd för belopp som utgått till annans undervisning eller uppfostran.
I de föreliggande motionerna förordas åtgärder i syfte att genom avdragsrätt
i någon form vid beskattningen underlätta finansieringen av studier eller förbättra
de färdigutbildades ekonomiska villkor. Motionärerna i motionerna
1:467 och 11:574 föreslår sålunda avdragsrätt för periodiska understöd till
studerande. I motionerna I: 303 och II: 362 hemställes om utredning och förslag
till riksdagen om rätt till skatteavdrag på den statliga inkomstskattens slutbelopp
för sådana understöd. Slutligen föreslås i motionerna I: 211 och II: 267
lagstiftning av innebörd att avdragsrätt för studiekostnader medges genom
schablonmässigt bestämda avdrag, sedan vederbörande trätt ut i förvärvslivet.
Vid 1964 års riksdag antogs ett nytt studiesocialt system för studerande inom
olika skolformer ovanför grundskolan. Härigenom har de studiesociala stödåtgärderna
förstärkts och utvidgats att omfatta väsentligt fler studerande än
tidigare.
För gymnasiala skolformer utgår således numera till studerande mellan 16
och 21 års ålder studiehjälp bl. a. i form av dels återbetalningsfria studiebidrag
jämte tillägg, dels studielån. För postgymnasiala studier äger enligt de nya
reglerna alla studerande, som uppfyller vissa krav på studielämplighet — oberoende
av sina föräldrars ekonomi — rätt att under hela studietiden uppbära
studiemedel med högst 6 720 kronor om året jämte barntillägg med 1 200 kronor
om året för varje barn. Av studiemedlen utgör 1 750 kronor återbetalningsfritt
bidrag, medan återstoden skall återbetalas medelst årliga avgifter. Reglerna om
återbetalningsskyldighet har utformats så, att denna vid varje tidpunkt kommer
att vara anpassad till betalningsförmågan, mätt i beskattningsbar inkomst
och förmögenhet.
Genom tillkomsten av studiehjälpsreglementet och studiemedelsförordningen
har enligt utskottets mening frågan om avdrag vid beskattning såsom för
periodiskt understöd för belopp som utgår till annans studier kommit i ett
väsentligt annat läge än tidigare. Den nya lagstiftningen får anses innebära ett
stadfästande av principen att utbildningen på såväl låg- som högstadiet — för
att komma så många studerande till godo som möjligt — bör främjas i första
hand genom statliga stödåtgärder och inte genom en rätt till skattefrihet för
enskilda understöd. Utskottet anser det inte rimligt att jämsides med en studiesocial
reform, som innebär en avsevärd utgiftsökning för staten, vid beskattningen
införa en avdragsrätt, som otvivelaktigt skulle komma att medföra ett
högst avsevärt skattebortfall. Vad särskilt angår den i motionerna I: 467 och
II: 574 påtalade orättvisa som ligger däri, att avdrag medges för periodiskt
understöd till sysslolös person men inte till studerande, vill utskottet erinra om
att skattelagssakkunniga i ett den 20 december 1956 avgivet betänkande föreslagit
en genomgripande omdaning av beskattningsreglerna rörande periodiska
Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1965
7
understöd och att enligt detta förslag nuvarande avdragsmöjligheter skulle
komma att väsentligt inskränkas.
Med det anförda avstyrker utskottet utredningsyrkandena i motionerna I: 303
och II: 362 samt I: 467 och II: 574.
Vad härefter angår det i motionerna 1:211 och 11:267 framställda lagstiftningsyrkandet
vill utskottet som sin mening uttala, att också frågan om avdrag
för studiekostnader kommit i ett annat läge genom den studiesociala reformen.
Det bidragssystem som tidigare fanns och som numera utbyggts får nämligen
anses ersätta en avdragsrätt vid beskattningen för studiekostnader. Härtill
kommer att reglerna om den återbetalningspliktiga delen av studiemedlen erhållit
en för de skattskyldiga gynnsam avfattning så till vida, att återbetalningsskyldigheten
vid varje tidpunkt kommer att vara anpassad till betalningsförmågan
mätt i beskattningsbar inkomst och förmögenhet och att i
allmänhet någon återbetalning ej behöver ske under ett år, då den återbetalningsskyldiges
inkomst ej överstiger i dagens penningvärde 14 000—21 000
kronor. Med hänsyn härtill och då — som utskottet tidigare upprepade gånger
uttalat — införandet av en rätt till avdrag för studiekostnader skulle innebära
ett genombrytande av den eljest vid beskattningen upprätthållna principen att
avdrag ej medges för kapitalavbetalning å skuld, anser utskottet sig inte kunna
biträda yrkandet i motionerna I: 211 och II: 267.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 211 av herr Wallmark samt
II: 267 av herrar Nordstrandh och Ringaby om rätt till avdrag
vid beskattningen för studiekostnader,
2) de likalydande motionerna I: 303 av herr Harald Pettersson
m. fl. samt II: 362 av herrar Antonsson och Mattsson om
rätt till skatteavdrag för periodiskt understöd till studerande,
ävensom
3) de likalydande motionerna I: 467 av herr Hilding och fru
Segerstedt V/iberg samt II: 574 av herrar Jönsson i Ingemarsgården
och Westberg om rätt till avdrag vid beskattningen för
periodiskt understöd till studerande,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 4 mars 1965
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1965
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Yngve Nilsson, Wärnberg, Lundström, Gösta Jacobsson, Billman,
Paul Jansson och Sundin; samt
från andra kammaren: herrar Brandt, Gustafson i Göteborg, Engkvist,
Asp, Andersson i Essvik, Boo, Kristenson, Larsson i Umeå, Dahlgren och Björkman.
Reservationer
I) av herrar Yngve Nilsson, Lundström, Gösta Jacobsson, Billman, Gustafson
i Göteborg, Larsson i Umeå och Björkman, vilka ansett,
dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på s. 6 med ”Vid 1964”
och slutar på s. 7 med ”och II: 267” bort ha följande lydelse:
Vid flera tidigare tillfällen har riksdagen uttalat sig för en positiv lösning
av fragan om den skattemässiga behandlingen av studiekostnader. I främsta
rummet borde enligt riksdagens uttalade mening frågan om avdragsrätt för
periodiskt understöd åt studerande regleras, men även i fråga om skattereglerna
avseende studiekostnader i övrigt var enligt riksdagens uppfattning en
omprövning ”synnerligen önskvärd”. Uttalanden av sagda innebörd har bl. a.
gjorts av 1952, 1953 och 1956 års riksdagar.
Genom beslut av 1961 års riksdag infördes ett system med avskrivning med
en fjärdedel av vissa studielån. Avskrivningssystemet motiverades bl. a. med
att det utgjorde ett alternativ till avdragsrätt för amortering av studieskuld,
varom förslag framlagts av 1950 års skattelagssakkunniga.
Det nya studiesociala system som antogs av förra årets riksdag innebär att
avskrivningsförfarandet slopas. De med studiekostnaderna sammanhängande
beskattningsfrågorna har därmed kommit att stå helt olösta.
Utskottet — som icke kan dela den understundom framförda meningen att
frågan om avdrag för studiekostnader och för periodiskt understöd till studerande
genom tillkomsten av studiehjälpsreglementet och studiemedelsförordningen
kommit i ett väsentligt ändrat läge — anser att beskattningsproblemen
mot bakgrund av riksdagens tidigare uttalade mening bör få en skyndsam
lösning.
Utskottet är emellertid medvetet om att frågan om studiekostnadernas behandling
i skattehänseende innesluter flera detaljproblem, som för sin tekniska
lösning kräver viss fortsatt utredning. Ifrågavarande problem bör därför tagas
upp till skyndsam prövning i syfte att åstadkomma tekniskt acceptabla lösningar.
Den allvarligaste kritiken har gällt den skattemässiga behandlingen av periodiskt
understöd till annans undervisning eller uppfostran. För sådant understöd
medger skattelagstiftningen för närvarande i regel ingen avdragsrätt. Endast
Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1965
9
i det fall det periodiska understödet utgör skadestånd kan avdrag erhållas.
Avsaknaden av avdragsrätt i studiefallet torde sakna förståelse hos en mycket
utbredd folkopinion och innebär också i sak en orättvisa gentemot de föräldrar
som bidrar till barnens studier. Enligt studiemedelssystemet räknas erhållet
periodiskt understöd som inkomst vid inkomstprövningen. Studiemedel kan
alltså komma att reduceras på grund av erhållet periodiskt understöd. Också
detta förhållande, som är en konsekvens av studiemedelssystemets inkomstbegrepp,
talar för att skattelagstiftningen anpassas härtill och att avdragsrätt
i princip medges för periodiskt understöd även i de fall då mottagaren bedriver
studier.
Förutom i fråga om de periodiska understöden har i nu förevarande motioner
anförts skäl för att även studiekostnader i övrigt, t. ex. amortering å studieskuld,
borde beaktas vid beskattningen. Detsamma gäller de till det nya studiemedelssystemet
knutna avgifterna ( = återbetalningarna).
Frågan om avdragsrätt för periodiskt understöd till studerande synes utskottet
kunna avgöras på grundval av redan verkställda utredningar, som dock tarvar
viss överarbetning. Utskottet tillstyrker därför det i motionerna I: 467 och
II: 574 framförda kravet härvidlag. Genom att utredningen kommer till stånd
torde även yrkandena i motionerna I: 303 och II: 362 kunna anses beaktade.
Frågan om utformning av avdragsrätt för studiekostnader bör enligt utskottets
mening göras till föremål för ytterligare utredning. Utskottet föreslår att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t gör framställning härom
dels ock att utskottet bort hemställa,
under punkten 1)
att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
1:211 av herr Wallmark samt 11:267 av herrar Nordstrandh
och Ringaby måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utredning och förslag angående studiekostnadernas behandling
i skattehänseende; ävensom
under punkten 3)
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
1:467 av herr Hilding och fru Segerstedt Wiberg samt 11:574
av herrar Jönsson i Ingemarsgården och Westberg måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t efter överarbetning
av framlagda utredningsförslag måtte till riksdagen
inkomma med proposition om avdragsrätt vid beskattningen
för periodiskt understöd till studerande.
II) av herrar Sundin, Boo och Dahlgren, vilka ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 6 med orden
”Genom tillkomsten” och slutar på s. 7 med ”och II: 574” bort ha följande lydelse:
Även om inte alla studerande genom reformen 1964 fick en förbättrad situa
-
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1965
tion har denna i stort sett avsevärt förbättrats. Likväl kan det i vissa fall vara
befogat med andra åtgärder än de som föreskrives i studiehjälpsreglementet
och studiemedelsförordningen. Enskilda ekonomiska uppoffringar måste ske
trots de genomförda reformerna. Dessa uppoffringar bör enligt utskottet fa en
rimlig skattemässig behandling. Särskilt angeläget är detta, då studier finansieras
med periodiskt understöd i sådan mån att stöd enligt nämnda reglemente
och förordning inte utnyttjas i den utsträckning som eljest skulle vara fallet,
men också i de fall då den studerande i avsevärd omfattning finansierar sina
studier med egna medel, t. ex. genom tidigare besparingar eller genom att han
upprätthåller förvärvsarbete i viss omfattning. Enligt utskottets mening kan
det i sådana fall vara starkt befogat med en viss lättnad genom skatteavdrag.
Utskottet förordar att frågan om dylik avdragsrätt skyndsamt prövas och att
förslag i ärendet förelägges riksdagen så snart som möjligt. Den i motionerna
1:303 och II: 362 förordade metoden med avdrag på den statliga inkomstskattens
slutbelopp bör ligga till grund för prövningen. Genom att utredningen
kommer till stånd torde även yrkandet i motionerna I: 467 och II: 574 kunna
anses tillgodosett.
dels ock att utskottet under punkten 2) bort hemställa,
att riksdagen med bifall till motionerna 1:303 av herr
Harald Pettersson m. fl. samt II: 362 av herrar Antonsson och
Mattsson måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam
utredning om rätt till skatteavdrag på den statliga inkomstskattens
slutbelopp för periodiskt understöd till studerande
i enlighet med vad utskottet anfört.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.