Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående hundskatten.

1965-03-30 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1965:15, Betänkande i anledning av väckta motioner angående hundskatten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1965

1

Nr 15

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående hundskatten.

(1 :a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:471 av fru Olsson och 11:568 av herr Elmwall

m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla om utredning rörande hundskatten i enlighet med vad i motionerna

anförts; samt

2) motionen 11:573 av herrar Johansson i Dockered och Börjesson i Falköping,

vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

anhålla om utredning angående rätt för kommuner att besluta om olika belopp

för skatt å hund i enlighet med vad i motionen anförts.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 11:568 och 11:573.

Enligt 1 § förordningen den 17 maj 1923 (nr 116) angående skatt för hundar

skall för varje hund årligen erläggas hundskatt till kommunen. Skatteplikt

föreligger dock icke för hund, som ej uppnått en ålder av tre månader,

för hundar, vilka av lapparna användes för renskötseln, för krigsmakten tillhörig

tjänstehund eller för enskild person tillhörig hund så länge densamma,

efter godkänd tjänstedressyr, på grund av särskild förbindelse skall hållas

till krigsmaktens förfogande. Ej heller föreligger skatteplikt för hund, som

enligt 12 § lagen om djurskydd användes för vetenskapligt eller därmed jämförligt

ändamål, för utbildad ledarhund, avsedd att betjäna blind, eller för

hund, som tillhör tjänsteman vid främmande makts härvarande beskickning

eller lönade konsulat. Medel, som till kommunen inflyter i hundskatt,

må för kommunens behov användas på sätt som av kommunen bestämmes.

Hundskatt skall erläggas till den kommun, där hunden stadigvarande innehaves

(2 § 1 inom.). Skattskyldig för viss hund är den person, som stadigvarande

innehar hunden, när skatteplikt inom kommunen för året inträder

(3 §). I fråga om skattens belopp stadgas i 4 §, att skatten skall av kommunen

bestämmas lika för varje hund samt utgöra lägst tio och högst sjuttiofem

kronor för kalenderår. Enligt 5 § skall skattskyldig under januari månad

Bilxang till riksdagens protokoll 1965. 7 samt. Nr 15

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1965

varje år till vederbörande kommunala uppbördsmyndighet skriftligen anmäla

de hundar för vilka skatteplikt vid ingången av året förelegat. Anmälan

skall även ske beträffande vissa skattefria hundar, över de hundar som

anmälts skall föras särskilt hundskatteregister med uppgift tillika om hundens

innehavare och, i förekommande fall, om skattefrihet.

I bl. a. lagen den 30 juni 1943 om tillsyn över hundar, i 21 och 22 §§

lagen den 3 juni 1938 om rätt till jakt samt i 9 § jaktstadgan samma

dag återfinnes vissa i motionerna 1:471 och 11:568 åsyftade bestämmelser,

enligt vilka hund skall hållas under sådan tillsyn att skada eller avsevärd

olägenhet förebygges. Även vid tillkomsten av 1923 års hundskatteförordning

fanns bestämmelser som riktade sig mot att hundar löpte lösa.

Vid 196i års riksdag hemställdes i en till allmänna beredningsutskottet

hänvisad motion, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam

utredning rörande hundskattemedlens användning.

Utskottet inhämtade yttrande över motionen från Svenska stadsförbundet

och Svenska kommunförbundet.

Stadsförbundet anförde bl. a., att vid hundskatteförordningens tillkomst

som skäl framfördes, att kontroll över hundarna erfordrades av sanitära

orsaker och att en särskild avgift borde uttagas för att bestrida de därmed

förenade kostnaderna. Vidare framhölls därvid den skada och de olägenheter

i övrigt som orsakas av hundar. Dessa skäl syntes alltjämt äga giltighet.

Registrering, debitering och uppbörd medför ganska omfattande administrativa

besvär och icke obetydliga kostnader för kommunerna. Hundskatten

är därför att anse som en skälig registreringsavgift. Liksom hittills bör

det kunna överlåtas på kommunerna att besluta om hundskattemedlens

användning. Förbundet avstyrkte motionen.

Även Kommunförbundet avstyrkte motionen och anförde i stort sett

samma synpunkter. Skulle kommunerna även i fortsättningen ombesörja

registrering, debitering och uppbörd av hundskatten borde de också få bestämma

över medlens användning.

Allmänna beredningsutskottet fann enligt sitt av riksdagen godkända betänkande

nr 42 de ändamål, för vilka motionärerna ansett hundskatten

böra användas, i och för sig vara beaktansvärda. Enligt utskottets mening

utgjorde detta dock icke tillräckligt starka skäl att ändra regeln om kommunernas

fria bestämmanderätt över skattemedlen. Motionärernas förslag

ingav också principiella betänkligheter. Utskottet ville således erinra om att

statsmakterna intagit den ståndpunkten att specialdestination av skatter i

allmänhet icke borde förekomma och att därför under de senaste årtiondena

en successiv avveckling av dylika specialdestinationer skett. Under hänvisning

till det anförda hemställde utskottet att motionen icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1965 3

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återgivas

följande.

Till stöd för det i de likalydande motionerna I:i71 och 11:568 framförda

yrkandet har anförts bl. a., att avsikten med hundskatten från början synes

ha varit att begränsa antalet hundar. Att skatten fått denna verkan är ostridigt.

Antalet löslöpande okynneshundar torde numera vara mycket begränsat.

I allmänhet hålles hundarna under mycket noggrann kontroll, och ingen

hundägare tar avsiktligt risken att låta hund vara lös på olaga sätt. Givetvis

händer likväl att hund kommer lös och gör ofog. Sådant händer dock även

med andra djur utan att särskild skatt fördenskull aktualiserats.

Från olika synpunkter kan det enligt motionärerna därför numera vara

diskutabelt, om hunden skall utgöra skatteobjekt. Motionärerna erinrar därvid

om att vissa nyttohundar undantagits från beskattning, medan däremot

andra, såsom polishundar, jakthundar samt hundar, som ensligt boende

äldre människor håller som sällskap och skydd, däremot är skattebelagda.

Därest hundskatten skall bibehållas, talar starka skäl för att här åsyftade

hundar undantages.

Kommunerna fastställer hundskatten och uppbär densamma. Medlen

införes nu i den kommunala budgeten, utan att den kommer till sådan användning

som avsågs när den infördes, nämligen för sociala ändamål. Skattens

storlek bestämmes av varje kommun och varierar avsevärt. Det är

svårt att finna sakligt underlag för skillnaderna, och det förefaller som om

hundskattens storlek många gånger är beroende av det aktuella kommunala

medelsbehovet.

Hundskatten skulle vara mera acceptabel som skatteform, om större delen

av skattemedlen användes för ändamål som på något sätt gagnade hundägarna

och deras hundar, t. ex. för rastplatser samt för viltvård och naturvård.

Det bör allvarligt övervägas, därest hundskatt skall uttagas, om medlen bör

användas för sådana ändamål. Uttages en punktskatt på ett så speciellt

objekt som hunden, motiverar detta en användning på de eftersatta områden

som rör hundens vård och trivsel.

Sammanfattningsvis förordar motionärerna att en utredning rörande

hundskatten tillsättes. Utredningen bör i första hand överväga, huruvida

hundskatten kan anses förenlig med nutida beskattningsprinciper. Om skatten

bibehålies, kan ett ökat undantag från beskattning av hundar för vissa

ändamål ifrågasättas. Det bör även övervägas, om skatten framgent skall

utgå med lika belopp, oberoende av kommungränser. Frågan huruvida uppbörden

skall anförtros kommunerna eller annan torde även böra behandlas

och åtgärder övervägas för att hundskattemedlen skall komma med hundvården

och viltvården förknippade ändamål till godo.

I motionen 11:573 framhålles huvudsakligen följande. Hundskatten avser

bl. a. att begränsa de sanitära olägenheter som kan uppstå om en ohämmad

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1965

tillväxt av hundstammen finge ske. Dessa olägenheter blir större i ett tättbefolkat

samhällsområde, och kostnaderna för att avhjälpa dessa olägenheter

blir där större. Detta avspeglas i de skillnader som finns i de olika kommunernas

beslut om skatt för hund. Där framgår klart en stegring av hundskatten

i städer och tätorter.

Genom införlivning med omkringliggande landsbygdsområden har städerna

i många fall även fått ren landsbygd inom sina administrativa områden.

För hundägarna i dessa landsbygdsområden kommer den i staden beslutade

höga hundskatten att te sig omotiverad och orättvis.

Nu gällande bestämmelser att skatt skall bestämmas till ett för varje

hund lika belopp ger ej kommunen möjlighet att differentiera skatten. Sedan

1923 har förhållandena så helt förändrats, att en översyn av hundskatteförordningen

kan anses motiverad.

Utskottet

Gällande föreskrifter beträffande hundskatt återfinnes i förordningen den

17 maj 1923 angående skatt för hundar. Där stadgas bl. a. att sådan

skatt årligen skall erläggas till kommunen för varje hund med undantag

för vissa särskilt angivna kategorier, exempelvis hundar för renskötseln,

ledarhundar för blinda och vissa hundar inom försvaret. Kommunen skall

bestämma skatten lika för varje hund samt till lägst tio och högst sjuttiofem

kronor om året. Influtna skattemedel må för kommunens behov användas

på sätt som av kommunen bestämmes. Under år 1962 inflöt i hela

riket 11,1 milj. kr i hundskatt.

I de förevarande motionerna I:b71 och 11:568 hemställer motionärerna

om utredning i avsikt att pröva huruvida hundskatten bör bibehållas eller

om undantagen från skatteplikt bör utvidgas att avse vissa nyttohundar,

såsom polishundar, jakthundar med flera. Därest skatten bibehålies bör

det enligt motionärernas mening ifrågasättas, om den inte bör utgå med

enhetliga belopp, oberoende av kommungränser, och om inte annan än

kommunen bör ansvara för uppbörden. Vidare bör åtgärder övervägas

för att hundskattemedlen skall komma hund- och viltvården till godo.

Utskottet vill till en början erinra om att behovet av kontroll över hundarna

genom registrering särskilt framhölls vid tillkomsten av 1923 års

förordning om hundskatt, vilken med vissa ändringar alltjämt är gällande.

De bestämmelser, som fanns mot löslöpande hundar, hade visat sig otillräckliga,

och kostnaderna för en ordnad kontroll motiverade att den tidigare

fakultiva hundskatten gjordes obligatorisk. Därtill åberopades att

samhällets kostnader för renhållning och hygien påverkades av förekomsten

av hundar.

Även om förhållandena, såsom motionärerna anför, numera förändrats,

torde behovet av kontroll över hundarna genom registrering alltjämt kvar
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1965 5

stå. De skäl, som år 1923 ledde till en obligatorisk hundskatt, är enligt

utskottets mening fortfarande gällande. Utskottet finner därför, att hundskatten

bör bibehållas.

Vid bedömandet av motionärernas utredningsyrkande om en utvidgning

av gruppen skattefria hundar bör beaktas, att undantag från skatteplikt

hittills medgivits endast i vissa direkt angivna fall, där synnerliga skäl

förelegat för skattebefrielse. Därvid har iakttagits, att kravet på kontroll

icke eftergivits. Dessa synpunkter finner utskottet alltjämt böra vara vägledande,

och tillräckliga skäl kan inte anses föreligga för att medgiva ytterligare

undantag från beskattningen.

Motionärerna ifrågasätter även om inte hundskatten bör utgå med lika

belopp oberoende av kommungränser och om inte uppbörden bör anförtros

åt annan än kommunen. Utskottet finner att frågan om skattens

höjd vid växlande lokala förhållanden ter sig väsentligen olika. Så torde

exempelvis sanitära åtgärder erfordras i högre grad i städer än på landsbygden.

I den mån kommunerna vidtager sådana särskilda åtgärder för

hundvården, som förordas i motionerna, torde även kostnaderna i hög grad

påverkas. Med hänsyn härtill bör kommunerna äga rätt att fastställa hundskatten

till lämpligt belopp inom de i förordningen angivna gränserna.

Eftersom hundskatten till övervägande del får anses utgå såsom ersättning

till kommunerna för deras särskilda kostnader för hundarna, finner utskottet

även, att kommunerna bör ansvara för uppbörden av skatten.

Vad därefter angår åtgärder för att hundskattemedlen skall komma vissa

ändamål till godo, skulle en lagstiftning i sådant syfte innebära ändring

av regeln om kommunernas fria bestämmanderätt över skattemedlen.

Samma yrkande framställdes vid 1964 års riksdag men avvisades. Allmänna

beredningsutskottet framhöll bl. a., att specialdestination av skattemedel

i allmänhet icke borde förekomma. I de nu förevarande motionerna

har ytterligare skäl icke framkommit, som ger anledning till ändrat

ståndpunktstagande i frågan.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1:471 och

11:568.

I motionen 11:573 hemställes om utredning i syfte att medgiva kommunen

rätt att besluta om olika skattesatser för hundar inom olika delar av en

och samma kommun. Till stöd härför åberopar motionärerna huvudsakligen,

att städerna genom inkorporering fått rena landsbygdsområden inom

sina administrativa områden och att den i städerna vanligtvis höga hundskatten

i sådana områden ter sig omotiverad och orättvis, eftersom kostnaderna

för hundar är större inom tätbebyggda områden än på landsbygden.

Det torde i och för sig vara riktigt, att kostnaderna för hundarna kan

variera så som motionärerna anfört. Utgiftsstaten för en kommun med

tätbebyggelse och för en annan kommun med övervägande landsbygdsområden

torde emellertid te sig olika i mer väsentliga hänseenden än i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1965

fråga om hundarna. Kommunalskatten utgår emellertid med enhetliga belopp,

oavsett om kommunen införlivat landsbygdsområden eller ej. Den

av motionärerna förordade skattedifferentieringen skulle strida mot gängse

principer för kommunal utdebitering. Den för närvarande enkla debiteringen

av hundskatten skulle vidare genom en sådan åtgärd försvåras och

medföra ökade kostnader. Utskottet avstyrker därför bifall jämväl till motionen

11:573.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner angående hundskatten, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:471 av fru Olsson och

11:568 av herr Elmwall m. fl., samt

2) motionen 11:573 av herrar Johansson i Dockered och

Börjesson i Falköping,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 30 mars 1965

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

Ranmark, herrar Wärnberg, Elofsson, Lundström, Gösta Jacobsson, Enarsson,

Paul Jansson och Erik Filip Petersson; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard,

Gustafson i Göteborg, Kärrlander, Vigelsbo, Engkvist, fru Nettelbrandt,

herrar Eriksson i Bäckmora och Hammarsten.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1965

660380

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.