Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om avdrag vid beskattningen för avsättning till reparation av hyresfastighet samt för iståndsättande av ekonomibyggnad å jordbruksfastighet.

1965-04-01 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1965:17, Betänkande i anledning av väckta motioner om avdrag vid beskattningen för avsättning till reparation av hyresfastighet samt för iståndsättande av ekonomibyggnad å jordbruksfastighet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1965

1

Nr 17

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om avdrag vid beskattningen för avsättning till reparation

av hyresfastighet samt för iståndsättande av

ekonomibyggnad å jordbruksfastighet.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1)

de likalydande motionerna I: 124 av herr Stefanson m. fl. och II:

159 av herr Nordgren m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om en skyndsam utredning i syfte att så

ändra beskattningsreglerna i fråga om beräkning av inkomst av annan

fastighet (hyresfastighet) att avdrag får göras med visst belopp för avsättningar

avsedda för framtida reparationsbehov; samt

2) de likalydande motionerna I: 475 av herr Harald Pettersson m. fl.

och II: 565 av herr Börjesson i Glömminge m. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära förslag om sådana ändringar

i kommunalskattelagen, att avdrag för reparation och underhåll medges

för kostnader för iståndsättande av ekonomibyggnad tillhörande jordbruksfastighet

till eu nivå som motsvarar en rationell användning.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna II: 159 och II: 565.

Å byggnad nedlagda kostnader som hänför sig till intäkternas förvärvande

eller bibehållande kan enligt gällande bestämmelser avdragas antingen

omedelbart vid taxeringen för det beskattningsår, under vilket skattskyldig

fått vidkännas kostnaderna, eller ock genom årliga värdeminskningsavdrag.

I fråga om inkomstkällorna jordbruksfastighet och annan fastighet, som

inte taxeras enligt schablon, samt rörelse (22, 25 och 29 §§ kommunalskatlelagen)

gäller sålunda att kostnader för reparation och underhåll

av byggnad får avdragas på en gång, medan kostnader för ny-,

till- eller ombyggnad i princip medgives till avdrag allenast i den mån de

täckes av årliga värdeminskningsavdrag.

—7053 65 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 7 samt. Nr 17

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1965

Till reparations- och underhållsarbeten räknas sådana åtgärder, som erfarenhetsmässigt

måste vidtas någon eller några gånger under en byggnads

livslängd på grund av normal förslitning och som inte medför att byggnadens

karaktär förändras. Till underhållsarbeten räknas i enlighet härmed

regelmässigt ommålning, omläggning av tak, insättning av nya fönster o. d.

Det är den tekniska beskaffenheten hos arbetet som sådant som är avgörande

för om reparation skall anses föreligga eller inte. Härvidlag är i princip

utan betydelse om byggnaden i det speciella fallet ökat i värde. Avdrag

för beräknad (inte verklig) kostnad kan under vissa omständigheter få

göras, nämligen då det är fråga om sådant i och för sig till reparation hörande

arbete, som utförts med dyrbarare material än det som ursprungligen

kommit till användning. I detta fall får avdragas vad det skulle ha kostat

att utföra arbetet med ursprungsmaterialet.

Vid total ombyggnad medgives inte — här bortses naturligtvis från värdeminskning

— avdrag för någon del av kostnaderna, inte ens för beräknade

reparationskostnader (jfr RÅ 1951 not. Fi 65). Svårlösta gränsbedömningar

uppkommer emellertid i samband med byte av delar av byggnad.

Till en början kan härvid konstateras att byte av hela stommen till en byggnad

givetvis bör anses som nybyggnad, medan däremot byte av en tröskel

lika klart är hänförligt till reparation. Byte av ytterväggar torde i regel

böra hänföras till ombyggnad, eftersom väggarna normalt bör ha samma

livslängd som byggnaden. Också byggnadsgrunden bör normalt ha samma

varaktighet som byggnaden i övrigt och ett byte av grunden i dess helhet

kan därför endast i undantagsfall hänföras till reparation. Enahanda är

förhållandet med helt utbyte av bjälklag och takstolar. Byte av även betydande

delar av bjälklag eller takkonstruktion hänföres emellertid i praxis

till reparation.

Ersättande av övriga delar av byggnad, såsom takbeläggning, dörrar,

fönster, golv, korkmattor, tapeter, skåpanordningar in. m. i kök, spis, skorstensstock,

värmepanna m. m., hänföres i regel till reparation och underhåll.

För avdragsrätt kräves härvid — såsom förut nämnts — inte att byte

sker till delar av samma typ och material som de utbytta delarna men avdraget

begränsas till att avse beräknade kostnader för ett utbyte till ursprungsföremålet

respektive ursprungsmaterialet.

Eftersom till reparations- och underhållskostnader räknas endast »normala»

utgifter för byggnaden, hänföres kostnader föranledda av extraordinära

omständigheter vanligen till icke avdragsgill kapitalförlust. Exempel

härå utgör brand, naturkatastrof, översvämning och explosion m. m. (jfr

dock RÅ 1940 not. Fi 368 och 1958 not. Fi 1723, där avdrag medgavs för

iståndsättande av stormskadade eller genom snötryck ramponerade lador).

Åtgärder för avhjälpande av rena felaktigheter i en byggnads konstruktion

medför inte rätt till reparationsavdrag. Kostnader för flyttning av en byggnad

är inte heller avdragsgilla. Däremot kan arbeten utförda på byggnaden

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1965

3

i samband med flyttningen vara att anse som reparation. Härför förutsattes

emellertid att arbetena verkligen föranletts av ett reparationsbehov och inte

av flyttningen (jfr RÅ 1961 not. Fi 1319). Om man vid flyttning av byggnad

nedmonterar densamma och sedan uppför den på nytt, blir arbetena att anse

som ombyggnad (RÅ 1949 not. Fi 196). Vad angår byggnad, som rasat,

har regeringsrätten i ärende angående förhandsbesked uttalat att skattskyldig

i sådant fall icke äger åtnjuta avdrag för kostnader för byggnadsarbeten

till annan del än de avser reparation som utförts på byggnaden före

raset (se riksskattenämndens meddelande nr 4/1955 p. 3).

I fråga om samtliga här berörda förvärvskällor gäller från och med 1959

års taxering att avdrag får göras för kostnader för anskaffning och insättning

av vissa utrustningsdetaljer i skyddsrum, vilken utrustning endast

har värde ur civilförsvarssynpunkt, såsom speciella dörrar, luckor och karmar

för dessa m. in. Detta gäller även om arbetena till sin natur är ätt

hänföra till om- eller tillbyggnad.

Vad angår annan fastighet, som delvis användes i rörelse och delvis såsom

bostad, gäller att en fördelning av havda reparationskostnader skall

göras mellan rörelsedelen och bostadsdelen.

Intäkter och kostnader i inkomstkällan annan fastighet — här bortses

från bestämmelserna om schablontaxering — redovisas enligt kontantprincipen.

Intäkter upptas sålunda i deklaration avseende det beskattningsår

de kontant influtit. Avdrag får göras för utgifter, bl. a. reparationskostnader,

i den mån de kontant erlagts under beskattningsåret. Någon

rätt till inkomstutjämning mellan olika beskattningsår genom skattefri

avsättning av medel för framtida reparationer föreligger alltså

inte. Frågan om sådan inkomstutjämning med tillämpning av en kontometod

prövades av 1957 års skätteutredning men avvisades under hänvisning

främst till de stats- och kommunfinansiella verkningar en sådan anordning

— åtminstone på kortare sikt — skulle medföra. Utredningen underströk

även den begränsning i kontometoden, som ligger däri att den endast

kan bli av värde för den, som från början har så goda vinstförhållanden

att han äger möjlighet göra de för framtida utjämning erforderliga

avsättningarna — och också gör dem. Även andra skäl talade enligt utredningens

mening mot införande av en kontometod. Det var förenat med avsevärda

svårigheter att finna eu rationell grund för såväl maximeringen

av den årliga avsättningen som den sammanlagda storleken av de avsatta

beloppen. Vidare måste kontometoden antagas ge upphov till ett så stort

antal konton, att därigenom myndigheternas kontrollmöjligheter i hög grad

försvårades.

Motionsyrkanden av samma innebörd som i de nu förevarande motionerna

har senast prövats av T964 års riksdag men i enlighet med bevillningsutskottets

hemställan i betänkande nr 38 avvisats.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1965

I fråga om kostnader för iståndsättande av ekonomibyggnad

å jordbruksfastighet uttalade 1964 års bevillningsutskott, som

ansåg sig inte kunna dela motionärernas uppfattning, att rättstillämpningen

i fråga om avdrag för sådana kostnader var särskilt restriktiv, att en

utvidgad avdragsrätt skulle rubba de principer på vilka det nuvarande avdragssystemet

är uppbyggt och därigenom avvägningen mellan sådana

kostnader som får avdragas på en gång och sådana som får tillgodoräknas

genom värdeminskningsavdrag.

I fråga om rätt att vid beräkning av inkomst av hyresfastighet

göra avdrag med visst belopp för avsättningar till fond

för framtida reparationsbehov yttrade utskottet bl. a. att principen

om beskattningsårets slutenhet alltjämt var grundläggande för vår

skattelagstiftning och att de särskilt påtagliga nackdelarna av denna princip

fick anses ha blivit undanröjda genom den år 1960 införda rätten till förlustutjämning

vid inkomsttaxeringen. Med hänsyn härtill och då frågan

om en mera omfattande progressionsutjämning, bl. a. genom ökat användande

av kontometoden, ägde samband med den översyn av hela skattesystemet,

som verkställdes av allmänna skatteberedningen, förelåg enligt

utskottets mening inte anledning att tillsätta en särskild utredning i ämnet.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

I motionerna I: 124 och II: 159 framhålles, att det, såvitt angår fastighetskostnaderna,

speciellt är underhålls- och reparationskostnaderna som

varierar år från år. Erfarenhetsmässigt vet man att reparations- och underhållskostnaderna

i allmänhet är ringa under de första åren efter fastighetens

färdigställande. Kostnaderna ökas därefter successivt och torde omkring

7—10 år efter det inflyttning skett i fastigheten uppnå ett maximalt

belopp, överstigande det i den årliga hyreskalkylen beräknade reparationsbehovet,

för att sedan gradvis minska till ett visst minimibelopp. Denna

variation upprepas sedan under större delen av fastighetens varaktighetsperiod.

Den väsentliga skillnaden mellan olika inkomstår i reparations- och underhållskostnader

medför att underskott kan uppkomma de år då större reparationer

måste göras, under dét att inkomstberäkningen andra år kan utvisa

nettointäkt. Detta förhållande medför att en enskild fastighetsägare

med exempelvis en marginalskatt på 50 procent de år nettointäkt redovisas,

d.v.s åren med låga reparationsbehov, ofta endast kan avsätta hälften

av det belopp som är avsett för fastighetens yttre och inre reparationer,

vilket belopp för nybyggda fastigheter är reglerat till 0,70 procent av byggnadskostnaderna.

På grund härav kan likvida medel komma att saknas, då

de uppdämda reparationsbehoven måste fyllas för lägenhetsreparationer,

större inålningsarbeten, puts av fasad, reparation av ledningar m. m., vilket

förhållande helt naturligt återverkar på hyresgästerna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1965 5

Om enskilda fastighetsägare beredes möjlighet att göra skattefria avsättningar

för täckande av framtida kostnader för reparationer, skulle den del

av hyran som enligt hyreskalkylen avser kostnader för reparationer kunna

till fullo användas härför. Fastighetsförvaltningen blev härigenom rationellare

och fastigheterna kunde bibehålla sin standard. Reglerna för en sådan

avsättning borde utformas på det sättet att fondavsättningarna var bundna

vid fastigheten som sådan för att därigenom säkerställa att de avsatta

reparationsmedlen endast kom resp. fastighet till godo.

Motionärerna erinrar även om den möjlighet de allmänna bostadsföretagen,

vilkas fastigheter taxeras enligt särskild schablonregel, har att under

år med ringa reparationsbehov skattefritt fondera hyresintäkter för framlida

reparationer. Det framhålles slutligen att frågan har betydelse från arbetsmarknadssynpunkt.

De fonderade reparationsmedlen skulle kunna

komma till användning i sysselsättningshänseende för t. ex. äldre arbetskraft

på hemorten.

Till stöd för yrkandet i motionerna I: 475 och II: 565 åberopas bl. a. ätt

taxeringsmyndigheterna liksom kammarrätten och regeringsrätten tillämpar

bestämmelserna om avdrag för reparation och underhåll av byggnad å

jordbruksfastighet mycket restriktivt. Utvecklingen inom byggnadsbranschen

liksom inom jordbruket har — framhåller motionärerna — gått

snabbt. Man använder i dag i stor utsträckning andra byggnadsmaterial än

tidigare, och driftomläggningar inom jordbruket har medfört behov av omdisponeringar.

Bl. a. medför övergång till kreaturslöst jordbruk att många

byggnader vid reparation samtidigt behöver ändras. Genom avdragsbestämmelserna

vid taxering av inkomst från jordbruksfastighet och den restriktiva

tolkning av dessa som tillämpas utföres emellertid reparationer och

ombyggnader mer med tanke på största möjliga skatteavdrag än med sikte

på rationell användning. Följden blir därför att man hellre försöker återställa

byggnaderna i sitt ursprungliga skick trots att driftförhållandena nu

är annorlunda och nyare byggnadsmaterial är fördelaktigare än tidigare

använda. Byggnaderna kommer därför inte att motsvara tidens standard

och kan inte heller utnyttjas rationellt. — Jordbrukets ekonomibyggnader

befinner sig enligt motionärernas uppfattning i en fortgående försämring.

Det kan därför inte vara samhällsekonomiskt riktigt att skatteregler lägger

hinder i vägen för ett rationellt utnyttjande av de ekonomiska resurserna.

Utskottet

I förevarande motioner upptas vissa frågor som sammanhänger med

rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnader för omändrings- och

reparationsarbeten m. in. å fastigheter.

Utskottet behandlar först det i motionerna I: 475 och II: 565 framställda

lagstiftningsyrkandet om en utvidgad rätt till avdrag för kostnader för

reparation och underhåll av ekonomibyggnader å jordbruksfastighet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1965

Enligt 22 § kommunalskattelagen får vid beräkning av inkomst av

jordbruksfastighet kostnader för reparation och underhåll av byggnad avdragas

på en gång, medan kostnader för ny-, till- eller ombyggnad endast får

dras av i form av årliga värdeminskningsavdrag. Till reparation och underhåll

räknas sådana arbeten som erfarenhetsmässigt måste vidtas någon

eller några gånger under en byggnads livslängd (t. ex. ommålning, omläggning

av tak och omtapetsering) för att avhjälpa brister på grund av

normal förslitning, medan till ny-, till- eller ombyggnad brukar hänföras

sådana arbeten, som innebär en väsentlig förnyelse av byggnadens mera

varaktiga delar.

Motionärerna framhåller att skattedomstolarna måste anses vara mycket

restriktiva vid sin bedömning av vad som utgör i beskattningshänseende avdragsgilla

kostnader för reparation och underhåll av byggnad. Genom att

skatteavdrag endast kan erhållas för sådana arbeten som innebär ett

återställande av byggnaderna i deras ursprungliga skick och inte i de fall

då nyare och bättre byggnadsmaterial kommit till användning, kan jordbrukets

ekonomibyggnader inte underhållas på ett sätt som motsvarar

tidens standard och kravet på ett rationellt utnyttjande.

Utskottet anser sig inte kunna dela motionärernas uppfattning, att rättstillämpningen,

då det gäller avdrag för kostnader för reparation och underhåll

av byggnad, är särskilt restriktiv. Sålunda förtar den omständigheten,

att annat material än ursprungsmaterialet kommer till användning, inte i

och för sig rätten till avdrag. I de — sannolikt ofta förekommande — fall

då användning av ett nytt och bättre material än ursprungsmaterialet ställer

sig billigare eller i vart fall inte kostsammare än ett användande av

ursprungsmaterialet anses kostnaden regelmässigt i dess helhet avdragsgill,

under förutsättning att det utförda arbetet tekniskt sett kan hänföras

till reparation. Ett studium av regeringsrättsavgöranden i mål av hithörande

beskaffenhet ger vid handen att avdragsrätten inte ens vid arbete av mycket

genomgripande art anses böra gå helt förlorad.

Motionärerna synes mena att till reparations- och underhållsarbeten

skall kunna hänföras också sådana arbeten, som innebär mera väsentliga

ingrepp i byggnadskroppen och medför att byggnadens karaktär i avsevärd

grad förändras.

Som ovan nämnts medges årliga värdeminskningsavdrag för den normala

förslitning, som själva byggnadskroppen är utsatt för. I den mån vissa

delar av byggnaden förslits snabbare än byggnaden i övrigt medges däremot

avdrag för reparation utöver de årliga värdeminskningsavdragen.

Ett tillgodoseende av motionärernas krav skulle enligt utskottets mening

helt rubba de principer på vilka det nuvarande avdragssystemet är uppbyggt

och därmed avvägningen mellan sådana kostnader, som får avdragas

på en gång, och sådana, som får tillgodoräknas genom årliga värdeminskningsavdrag.

En sådan ändring av avdragsreglerna torde inte kunna komma

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1965

7

till stånd utan en samtidig översyn av inkomstbegreppet. En utvidgad avdragsrätt

skulle sålunda kunna återverka på bestämmelserna om realisationsvinstbeskattningen.

Med det anförda avstyrker utskottet lagstiftningsyrkandet i motionerna

I: 475 och II: 565.

I motionerna I: 124 och II: 159 hemställes om skyndsam utredning i

syfte att för ägare av hyresfastigheter möjliggöra rätt till avdrag för avsättning

till konto för framtida reparationsbehov. Till stöd härför åberopas att

reparationsbehovet beträffande fastigheter varierar enligt vissa tidsintervaller

och att under år med låga reparationsbehov ett inkomstöverskott uppstår,

som till hälften tas i anspråk för skatt. Genom fondmetoden skulle

ifrågavarande fastighetsägare på ett bättre sätt kunna möta de år, då

reparationsbehov verkligen uppkommer, och detta skulle även komma

hyresgästerna till godo.

Under senare år har på skilda områden införts skatteregler, vilka alla

tillkommit i syfte att lindra progressionen i beskattningen och alla innebär

ett genombrytande av den i svensk skattelagstiftning tidigare upprätthållna

principen om beskattningsårets slutenhet. Utskottet tänker härvidlag främst

på bestämmelserna i förlustutjämningsförordningen, i förordningen om

beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst och i förordningen

om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto. Dessa

regler, vilka otvivelaktigt inneburit icke oväsentliga framsteg, kan emellertid

enligt utskottets mening långt ifrån anses till fyllest för att åstadkomma

den utjämning av inkomster mellan olika år som med hänsyn till skatteprogressionen

är nödvändig. Särskilt otillfredsställande måste det anses

vara att gällande skattelagstiftning inte medger någon möjlighet för ägare

av hyresfastigheter att skattefritt avsätta medel för att täcka framtida

reparationsbehov. Såsom motionärerna framhåller medför nämligen den

väsentliga skillnaden i reparations- och underhållskostnader mellan olika inkomstår

att underskott kan uppkomma de år då större reparationer måste

göras, medan inkomstberäkningen andra år kan utvisa nettointäkt. Det

föreligger därför ett verkligt behov av rätt till avdrag för avsättningar till

fonder för framtida reparationer. I sammanhanget må erinras om att de allmännyttiga

bostadsföretagen genom skattelagstiftningens utformning för

närvarande har goda möjligheter att avsätta medel för att, när det behövs,

sätta fastigheterna i stånd. Detta är till fördel inte minst för hyresgästerna.

Det är ett skälighetskrav, att övriga ägare av hyresfastigheter beredes liknande

möjligheter till fonderingar. Utskottet vill framhålla, att en anordning

med skattefria avsättningar till sådana reparationsfonder på längre sikt

inte leder till något skattebortfall för det allmänna utan endast till omfördelning

av skatten på skilda år. Härtill kommer att betryggande garanti

mot missbruk torde kunna skapas, om man binder fondavsättningen till

fastigheten som sådan.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1965

Med det anförda anser utskottet sig böra tillstyrka utredningsyrkandet

i motionerna I: 124 och II: 159.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte med bifall till de likalydande motionerna

I: 124 av herr Stefanson m. fl. och II: 159 av herr Nordgren

m. fl. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en skyndsam

utredning i syfte att så ändra beskattningsreglerna i

fråga om beräkning av inkomst av annan fastighet (hyresfastighet)

att avdrag får göras med visst belopp för avsättningar

avsedda för framtida reparationsbehov; samt

B) att de likalydande motionerna I: 475 av herr Harald Pettersson

m. fl. och II: 565 av herr Börjesson i Glömminge m. fl.

om avdrag vid beskattningen för iståndsättande av ekonomibyggnad

å jordbruksfastighet, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 april 1965

På bevillingsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

Ranmark, herrar Stefanson, Yngve Nilsson*, Wärnberg, Tage Johansson,

Lundström, Gösta Jacobsson och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard,

Kärrlander, fru Nettelbrandt*, herrar Eriksson i Bäckmora, Andersson i

Essvik, Enskog, Dahlgren* och Josefsson*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

1) av herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken Ranmark, herrar

Wärnberg, Tage Johansson, Brandt, Allard, Kärrlander, Andersson i Essvik

och Josefsson, vilka

dels ansett, att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på s. 7

med »Under senare» och slutar på s. 8 med »och II: 159» bort ha följande

lydelse:

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1965

Såsom utskottet i tidigare betänkanden uttalat måste principen om

beskattningsårets slutenhet alltjämt anses vara grundläggande för den

svenska lagstiftningen. De mest påtagliga nackdelarna av denna princip

får anses ha undanröjts genom de möjligheter de skattskyldiga numera

har att erhålla särskild skatteberäkning enligt förordningen om beräkning

av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst, att avsätta medel på

skogskonto och att tillgodoräkna sig förlustavdrag enligt förlustutjämningsförordningen.

Härtill kommer att det från rättvisesynpunkt knappast kan anses tillfredsställande

att särskilt för ägare av hyresfastigheter tillskapa en möjlighet

att skattefritt avsätta medel till konto för framtida reparationer.

Liknande önskemål kan nämligen med samma styrka göras gällande av

ägare av andra fastigheter än hyresfastigheter. Likaså kan krav på skattefria

kontoavsättningar för framtida reparationsbehov göras gällande i fråga

om andra tillgångar än fastigheter.

Utskottet anser således att frågan om en mer vidsträckt användning av

kontometoden bör prövas i ett större sammanhang.

Med det anförda avstyrker utskottet utredningsyrkandet i motionerna

I: 124 och II: 159.

dels ock ansett, att utskottet under punkten A) bort hemställa,

att de likalydande motionerna I: 124 av herr Stefanson m. fl.

och II: 159 av herr Nordgren m. fl. om avdrag vid beskattningen

för avsättning till reparation av hyresfastighet, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

2) av herrar Sundin, Eriksson i Bäckmora och Dahlgren, vilka

dels ansett, att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 6 med

»Utskottet anser» och slutar på s. 7 med »och II: 565» bort ha följande lydelse:
Utskottet

delar motionärernas uppfattning att rättstillämpningen i förenämnda

avseende är alltför restriktiv. Gällande avdragsregler för reparation

och underhåll av ekonomibyggnader å jordbruksfastighet är så utformade

att de verkar hämmande på utvecklingen. Avdragsrätten är i princip

beroende av att byggnaden bibehålies i sitt ursprungliga skick. Detta förhållande

leder ofta till att ägaren, då han står inför behov av att rusta upp

byggnaden, väljer att inrätta sig efter avdragsreglerna framför att, med

förlorad avdragsrätt, tillgodose kraven på tidsenlig standard hos och rationell

användning av byggnaden. Såsom framhållits i motionerna är utvecklingen

sådan att jordbrukets ekonomibyggnader befinner sig i fortgående

försämring. Om frågan bedömes ur samhällsvetenskaplig synpunkt är det

föga tillfredsställande, att ägaren får avdrag för kostnader, som likväl inte

medger ett ändamålsenligt utnyttjande av byggnaden, medan avdrag väg
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande, nr 17 år 1965

ras om ett motsvarande belopp användes för att sätta byggnaden i stånd, låt

vara genom viss ombyggnad eller omändring. I sistnämnda fall har dock

ägaren med samma kostnad vunnit ett resultat, som möjliggör ökat ekononomiskt

utbyte och därmed även ökade skatteintäkter för det allmänna.

Det synes utskottet lämpligt att de i motionen berörda spörsmålen göres

till föremål för skyndsam översyn. Utskottet tillstyrker således motionerna

I: 475 och II: 565.

dels ock ansett, att utskottet under punkten B) bort hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till de likalydande motionerna

1: 475 av herr Harald Pettersson m. fl. och II: 565 av herr Börjesson

i Glömminge in. fl. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

om prövning och förslag om sådana ändringar i kommunalskattelagen,

att avdrag för reparation och underhåll medges för

kostnader för iståndsättande av ekonomibyggnad till förande

jordbruksfastighet till en nivå som motsvarar en ratio ell användning.

K L BECKMANS TRYCKERIER AB - STHLM 1965

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.