Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om rätt för riksdagsledamot att vid inkomsttaxering göra avdrag för avgift till riksdagsgruppskansli.

1965-03-18 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1965:18, Betänkande i anledning av väckt motion om rätt för riksdagsledamot att vid inkomsttaxering göra avdrag för avgift till riksdagsgruppskansli.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1965

1

Nr 18

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion

om rätt för riksdagsledamot att vid inkomsttaxering

göra avdrag för avgift till riksdagsgruppskansli.

(2:a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, II:

577 av herr Larsson i Luttra m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte

besluta, att riksdagsman vid inkomsttaxeringen skall äga rätt till avdrag

för av honom erlagd avgift till riksdagsgruppskansli, samt att vederbörande

utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga författningsändringar.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Enligt 1 § stadgan den 21 februari 1941 (nr 98) om ersättning för riksdagsmannauppdragets

fullgörande, i nämnda författningsrums lydelse enligt

lag den 24 maj 1957 (nr 170), utgick till riksdagsman ersättning för

riksdagsmannauppdraget i form av dels grundarvode med visst belopp för

år, dels på visst sätt bestämd kostnadsersättning. I fråga om kostnadsersättningen,

vilken var avsedd att täcka samtliga kostnader i samband med

riksdagsarbetet, gällde enligt särskild föreskrift i 32 § 3 mom. kommunalskattelagen

att ersättningen inte behövde upptagas såsom intäkt i deklarationen.

Riksdagsmannen ansågs sålunda i sin verksamhet som riksdagsman

ha haft avdragsgilla kostnader till belopp motsvarande kostnadsersättningen.

Detta innebar å andra sidan att han för sina kostnader under riksdagsarbetet

aldrig kunde tillgodonjuta högre avdrag än som svarade mot kostnadsersättningen.

Enligt ett av 1959 års riksdag antaget förslag till ändrad lydelse av stadgan

om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande åtnjuter riksdagsman

arvode med visst belopp för år jämte traktamente. Traktamentet

är avsett att täcka uteslutande levnadskostnadsfördyringen på riksdagsorten.

Någon ersättning för andra utgifter för riksdagsmannauppdraget

utgår numera inte.

1 förevarande motion upplyser motionärerna att kammarrätten i ett den

11 december 1963 avgjort mål inte medgivit riksdagsman avdrag för hans

1—7054 95 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 7 samt. Nr 18

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1965

andel i kostnaderna för en riksdagsgrupps kansli. Avgörandet står enligt

motionärernas mening inte i överensstämmelse med de nya reglerna i fråga

om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande. Under hänvisning

dels till att riksdagsman numera endast äger uppbära traktamenten,

vilka är avsedda att täcka uteslutande levnadskostnadsfördyringen på riksdagsorten,

och dels till att riksdagsmännens avgifter till gruppkanslierna

i beskattningshänseende inte kan jämställas med sådana medlemsavgifter,

för vilka avdrag inte medges, utan fastmer måste betraktas som kostnader

för intäkternas förvärvande, hemställer motionärerna om sådan lagändring,

att avgift till riksdagsgruppskansli blir avdragsgill.

Utskottet

Regeringsrätten har genom utslag den 2 februari 1965 i det av motionärerna

åberopade målet bifallit av vederbörande riksdagsman framställt

yrkande om avdrag för den ifrågakomna avgiften till riksdagsgruppskansli.

Regeringsrättens motivering, »enär ifrågavarande avgift utgör

ersättning för biträde med utförande av göromål avseende — — —

riksdagsmannauppdrag samt avgiften vid sådant förhållande och med hänsyn

till omständigheterna i övrigt är att anse som kostnad för fullgörande

av riksdagsmannauppdraget —- --», får anses innebära att en avgift till

riksdagsgruppskansli, som har karaktären av en kostnad för fullgörande av

tjänsten, redan enligt nu gällande regler är avdragsgill vid beskattningen.

Regeringsrättens avgörande innebär å andra sidan inte något avsteg från

principen att medlemsavgifter i regel inte är avdragsgilla. I den mån avgiften

till ett riksdagsgruppskansli har karaktären av medlemsavgift i

egentlig mening, d.v.s. om den utgör ersättning för annat än vid taxeringen

avdragsgilla kostnader, torde avdrag för avgiften inte kunna medges.

Under åberopande av vad sålunda anförts, och då motionärernas yrkande

genom regeringsrättens utslag synes vara tillgodosett, får utskottet hemställa,

att motionen II: 577 av lierr Larsson i Luttra in.fl. om rätt

för riksdagsledamot att vid inkomsttaxering göra avdrag för

avgift till riksdagsgruppskansli, i den mån den icke kan anses

besvarad genom vad utskottet ovan anfört, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 mars 1965.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1965

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

Ranmark, herrar Yngve Nilsson, Wärnberg, Elof sson, Tage Johansson,

Gösta Jacobsson, Billman och Skårman; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard,

Gustafson i Göteborg, Kärrlander, Engkvist, fru Nettelbrandt, herrar Eriksson

i Bäckmora, Boo och Carlstein.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.