Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om viss rätt för jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse till avdrag vid beskattningen.

1965-03-25 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1965:21, Betänkande i anledning av väckta motioner om viss rätt för jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse till avdrag vid beskattningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1965

1

Nr 21

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om viss rätt för jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse

till avdrag vid beskattningen.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:299 av herrar Eskilsson och Hubinette samt 11:371 av herr

Hedin m. fl., har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

begära sådan översyn av skattelagstiftningen att jordbrukets ekonomiska

föreningsrörelse medgives avdragsrätt för kostnader för forsknings- och

annat utvecklingsarbete inom jordbruket».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen 11:371.

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt

20 § kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader

för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag må därvid

inte ske för den skattskyldiges levnadskostnader eller därmed jämförliga

utgifter.

I gällande skatteförfattningar finnes inte något uttryckligt stadgande om

rätt till avdrag för försöks- och forskningskostnader. I stället får man bedöma

avdragsrätten enligt kommunalskattelagens regler om vad som är att

hänföra till driftkostnad. I praxis medges således avdrag för kostnad för

vetenskaplig forskning under förutsättning att kostnaden kan anses som

en utgift för intäkternas förvärvande och bibehållande. Denna förutsättning

har ansetts uppfylld endast i det fall att den vetenskapliga forskningen haft

karaktär av s. k. målforskning eller på annat sätt haft en mera påtaglig

eller direkt betydelse för intäktsförvärvet. I det fall att bidrag utgått till vetenskaplig

forskning synes praxis såsom krav för avdragsrätt ha uppställt,

att bidragsmottagaren driver verksamhet av sådan art, att kostnaderna för

verksamheten skulle varit avdragsgilla för bidragsgivaren, om denne själv

utövat verksamheten. Mottagarens forskningsverksamhet får således inte

vara av alltför allmän natur, d. v. s. vara hänförlig till s. k. grundforskning.

I punkt 1 av anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen föreskrives, att

till skattskyldigs levnadskostnader skall räknas bl. a. »avgifter till kassor,

Bihung till riksdagens protokoll 1969. 7 sand. Nr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1965

föreningar och andra sammanslutningar, i vilka den skattskyldige är medlem».

Vidare stadgas i anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen att till

föreningar influtna medlemsavgifter inte är hänförliga till skattepliktig

inkomst.

På grundval av de återgivna bestämmelserna har utbildats en praxis innebärande

bl. a., att medlemmar i s. k. branschorganisationer och liknande

sammanslutningar inom näringslivet vägras avdrag vid taxeringen för sina

avgifter till sådana organisationer och detta oavsett om avgiften kan betraktas

som en direkt omkostnad i utgivarens förvärvskälla. Därmed har möjligheten

att genom indirekta bidrag via en branschorganisation få avdrag

för kostnader för försöks- och forskningsverksamhet starkt begränsats.

I de fall då medlemsavgifter utgår till arbetsgivareföreningar och vissa

rörelsedrivande föreningar erhåller medlemmarna enligt praxis avdrag för

sådana avgifter. Beträffande arbetsgivareföreningarna betraktas avgiften

som medlems försäkringsavgift mot förlust i händelse av arbetskonflikt,

därvid mot avdragsrätten svarar skattskyldighet för utfallande konfliktbidrag.

När det gäller de rörelsedrivande föreningarna grundar sig avdragsrätten

på att avgifterna — ehuru betecknade som medlemsavgifter — inte

anses utgöra föreningsavgifter i vanlig mening utan ersättning för direkta

tjänster åt den skattskyldige medlemmen i hans förvärvsverksamhet. Föreningen

driver oftast i dessa fall rörelse av sådan art, att den erlagda avgiften

utgör intäkt i denna rörelse. För förening, som både driver rörelse

och utövar en mera allmän verksamhet till medlemmarnas nytta, anses dock

medlemsavgifterna inte utgöra skattepliktig intäkt för föreningen, även

om rörelsen utgör den väsentliga delen av föreningens verksamhet. Medlemsavgifterna

anses i dessa fall i första hand utgöra bidrag till den allmänna

föreningsverksamheten och blir därför inte avdragsgilla för medlemmarna.

I praxis beskattas kooperativa konsumtions- och produktionsföreningar inte

för uppburna medlemsavgifter, därvid emellertid vid beräkning av sådana

föreningars rörelseinkomst avdrag vägras för omkostnader med ett mot

medlemsavgifterna svarande belopp. Man presumerar nämligen att omkostnaderna

till detta belopp inte har samband med rörelsen utan den allmänna

föreningsverksamheten.

Om branschorganisation ombildas till aktiebolag kan enligt praxis avdrag

i viss utsträckning erhållas för avgift till organisationen. Detta framgår

bl. a. av regeringsrättens utslag den 28 maj 1957 i ärende angående förhandsbesked

och av ett riksskattenämndsmeddelande samma år (nr

5/1957 p. 4).

Frågans tidigare behandling

Frågan om avdrag för bidrag till vetenskaplig forskning har varit föremål

för riksdagens prövning åren 1959, 1961 och 1963. I en år 1959 väckt motion

s. 3 Kontrollera mot PDF

Renillninpsnt.skottets betänkande nr 2/ år 1965

3

(11:421) yrkades sådan ändring i lagstiftningen att väsentligt vidgade

möjligheter infördes till avdrag såsom omkostnad för bidrag till vetenskaplig

verksamhet. Avdrag borde enligt motionärens mening medges för bidrag

till vetenskaplig verksamhet, för så vitt verksamheten inte uppenbarligen

saknar betydelse för förvärvande och bibehållande av den skattskyldiges

intäkter. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 59 framhöll bevillningsutskottet,

att det förelåg skäl för en omprövning av frågan om avdragsrätt

för bidrag till forskningsverksamhet. Utskottet var dock inte

berett att tillstyrka motionsyrkandet om omedelbar lagstiftning medförande

en så vidsträckt avdragsrätt som den av motionären åsyftade.

Emellertid ansåg utskottet frågan vara av sådan karaktär att den borde

göras till föremål för närmare utredning. Därvid borde bl. a. övervägas

om och i så fall under vilka förutsättningar avdrag borde ges för bidrag

till grundforskning. Tillika skulle undersökas om åtskillnad lämpligen

borde göras mellan bidrag av engångskaraktär och löpande bidrag till verksamheten.

Även andra problem, som kunde uppkomma under utredningens

gång, borde förutsättningslöst utredas. Utskottet föreslog riksdagen att i

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en utredning i ämnet.

Den av riksdagen begärda utredningen har ännu inte kommit till stånd.

I de till 1961 års bevillningsutskott hänvisade iikalydande motionerna

1:147 och 11:171 anhölls om utredning beträffande en utvidgad rätt till

avdrag för kostnader i samband med vetenskaplig forskning vid beskattning

av rörelse. Även dessa motioner avstyrktes av bevillningsutskottet i

dess av riksdagen godkända betänkande nr 19 under hänvisning bl. a. till

att spörsmålet om avdrag för kostnader för forskningsverksamhet i den

skattskyldiges egen regi torde komma att uppmärksammas, då den av

riksdagen år 1959 begärda utredningen av bidragsfrågan kommer till stånd.

Även i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 8 år 1963 avstyrkte utskottet

motionsyrkanden om utredning i syfte att möjliggöra för de mindre

företagen — jordbruk och småindustri — att i beskattningsavseende få

göra avdrag för kostnader, som bär samband med försöks- och forskningsverksamhet

utom det egna företaget.

Frågan om avdragsrätt och skatteplikt för medlemsavgifter vid inkomsttaxeringen

har under längre tid varit föremål för uppmärksamhet. I proposition

nr 173 till 1949 års riksdag framlades ett förslag till ändrade regler

angående avdragsrätt och skatteplikt för medlemsavgifter vid inkomsttaxeringen.

Enligt förslaget skulle de skattskyldiga vara berättigade till avdrag

för avgifter till bl. a. branschorganisationer och därmed jämförliga organisationer.

Avgifterna skulle hos de mottagande organisationerna utgöra

skattepliktig inkomst. På hemställan av bevillningsutskottet i dess betänkande

nr 48 avslogs dock propositionen av riksdagen, som i stället i

skrivelse till Kungl. Maj:t begärde nytt förslag. Skrivelsen överlämnades

till skattelagssakkunniga, som den 2 december 1958 avlämnade promemoria

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 År 1965

angående avdragsrätt vid beskattningen för vissa medlemsavgifter och

bidrag. Skattelagssakkunnigas förslag angående medlemsavgifter innebar i

korthet att avdrag för sådan avgift skall medges vid beräkning av inkomst

av rörelse för avgifter till bl. a. branschorganisationer. I fråga om inkomst

av jordbruksfastighet föreslogs avdragsrätt inte skola föreligga. I proposition

nr 137 till 1959 års riksdag uttalade departementschefen beträffande

skattelagssakkunnigas förslag rörande avdragsrätt för medlemsavgifter att

det vid genomgång av remissvaren kunnat konstateras, att förslaget inrymmer

åtskilliga problem, i fråga om vilka skilda lösningar kan diskuteras.

Denna fråga borde därför underkastas mera ingående överväganden än som

dittills kunnat ske. I samband därmed syntes önskvärt att närmare klarlägga

de statsfinansiella konsekvenserna av skattelagssakkunnigas förslag

i angivna del.

Såväl 1959 års som 1960 års riksdag behandlade vid höstsessionen motioner,

vari hemställdes att avgifter till branschorganisationer måtte hänföras

till avdragsgilla omkostnader. Bevillningsutskottet har i sina av riksdagen

godkända betänkanden nr 63 år 1959 och nr 75 år 1960 avstyrkt motionerna.

I sitt sistnämnda betänkande framförde utskottet som sin mening

att det i 1949 års förenämnda proposition framlagda förslaget, varigenom

avsågs att generellt reglera frågan om beskattning av medlemsavgifter,

måste anses vara den ur principiell synpunkt helt tillfredsställande lösningen

av denna fråga. Utskottet hänvisade till att de av 1949 års bevillningsutskott

påtalade svårigheterna av praktisk natur med en sådan lösning

alltjämt kvarstod och att det därför knappast längre kunde anses

aktuellt att åstadkomma en lagstiftning efter dessa linjer. Utskottet utgick

emellertid från att ärendet skulle bli föremål för fortsatta överväganden

från Kungl. Maj :ts sida. Även i sitt ovannämnda betänkande nr 8 år

1963 behandlade utskottet frågan om beskattning av medlemsavgifter. Utskottet

åberopade därvid vad utskottet anfört i sitt betänkande nr 75 år 1960

samt erinrade om att frågan om avdragsrätt varit föremål för särskild utredning

inom finansdepartementet men att Kungl. Maj :t ännu inte ansett

sig kunna förelägga riksdagen proposition i ämnet. Utskottet förutsatte

dock att frågan blev föremål för fortsatta överväganden från Kungl. Maj:ts

sida.

Motionerna

I motionerna erinras inledningsvis om det svenska jordbrukets tekniska

effektivitetsnivå och att denna ständigt måste höjas dels för att ge jordbrukets

utövare och anställda möjlighet att följa med i den allmänna standardhöjningen

i vårt land, dels för att vår jordbruksproduktion skall kunna

konkurrera med andra länders. Som näring är det svenska jordbruket jämställt

med svensk industri. Fusionering, storleksrationalisering och samverkan

mellan intressegrupper har inom industrien skapat underlag för att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1965

5

kunna bära kostnaderna för den forskning, försöks- och utvecklingsverksamhet,

som är nödvändig för att kunna på sikt bevara vårt ekonomiska

försprång. För jordbruket är det lika angeläget som för industrien att med

utnyttjande av näringens egna resurser föra utvecklingsarbetet vidare. Detta

utvecklingsarbete kan emellertid inte utföras i så små enheter som det

enskilda jordbruket eller de lokala ekonomiska föreningarna utgör. Däremot

skulle riksorganisationerna inom jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse

ha förutsättning att påtaga sig detta utvecklingsarbete. Kostnaderna

härför skulle ytterst bäras av den samlade jordbruksproduktionen men tillskjutas

av medlemmarna. Dessa organisationer erhåller emellertid inte skattemässig

avdragsrätt för ifrågavarande kostnader, varför jordbruket som

näring kommer i ett sämre läge än storföretagen inom industri eller handel.

Storföretagen kan utan skattebelastning lösa dessa produktiva uppgifter.

Utskottet

Vid tiden för tillkomsten av 1928 års kommunalskattelag var frågan om

avdragsrätt för försöks- och forskningskostnader knappast aktuell. Den

forskning, som ansågs ha ett speciellt intresse för företagen bedrevs i allmänhet

av företagets anställda och kostnaden därför blev avdragsgill såsom

driftkostnad. I och med att man inom företagen alltmer kommit till insikt

om den vetenskapliga forskningsverksamhetens stora betydelse har många

näringsidkare funnit det nödvändigt att investera mer i forskning och utbildning.

De ändrade förhållandena har medfört att intresset numera inte

endast inriktas på målforskning utan även på s. k. grundforskning. Utvecklingen

har bidragit till att forskningen mera sällan kan bedrivas inom

företagen. Därför har -— ofta med bidrag från staten — upprättats för ett

flertal branscher gemensamma forskningsinstitut med uppgift att bedriva

forskning av betydelse för branscherna.

I de förevarande motionerna föreslås att utredning vidtas i syfte att medge

jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse avdragsrätt för kostnader för

forsknings- och annat utvecklingsarbete inom jordbruket.

Möjligheten att erhålla avdrag för kostnader för försöks- och forskningsverksamhet

är mycket begränsad. Detta gäller i fråga om såväl direkta

bidrag till sådan verksamhet som indirekta bidrag via näringslivets branschorganisationer.

Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår att enligt

praxis avdrag vid beräkning av inkomst av rörelse för bidrag till vetenskaplig

forskning endast medges under förutsättning att denna bedrivs som

s. k. målforskning eller eljest har en mera direkt eller påtaglig betydelse

för bidragsgivarens intäktsförvärv. För rätt till avdrag för avgifter till

branschorganisationer förutsattes antingen att avgifterna i sin helhet utgör

ersättning för vissa prestationer, som organisationerna utför åt medlemmarna,

eller att branschorganisationen ombildas till aktiebolag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1965

Vad först angår frågan om avdrag för bidrag till vetenskaplig forskning

får utskottet erinra om att 1959 års riksdag i enlighet med utskottets hemställan

i betänkande nr 59 hos Kungl. Maj :t anhållit om utredning i ämnet.

Därvid borde enligt utskottets mening bl. a. också övervägas om och under

vilka förutsättningar avdrag borde ges för bidrag till s. k. grundforskning.

Den av riksdagen begärda utredningen har visserligen ännu inte kommit

till stånd men enligt vad utskottet erfarit har Kungl. Maj:t frågan under

fortsatt uppmärksamhet. Motionsyrkandet kan således redan anses vara i

viss mån tillgodosett.

Vad härefter angår motionsyrkandet om rätt att genom indirekta bidrag

till riksorganisationerna inom jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse erhålla

avdrag för forsknings- och annat utvecklingsarbete vill utskottet även

erinra om att spörsmålet om avdragsrätt och skatteplikt för medlemsavgifter

under en längre tid varit föremål för uppmärksamhet från Kungl.

Maj :ts sida. Riksdagen lämnade på utskottets förslag såväl 1959 (bet. nr 63)

som 1960 (bet. nr 75) motioner med yrkande om avdragsrätt för avgifter

till branschorganisationer utan åtgärd. Även i sitt betänkande nr 8 år 1963

behandlade utskottet frågan om avdrag vid beskattningen för medlemsavgifter.

Utskottet åberopade därvid den särskilda utredning som kommit till

stånd genom finansdepartementets försorg och som i december 1958 framlagt

förslag om avdragsrätt för vissa medlemsavgifter och bidrag. Utskottet

förutsatte att frågan blev föremål för fortsatta överväganden från Kungl.

Maj :ts sida.

Enligt vad utskottet erfarit har Kungl. Maj :t frågan om medlemsavgifternas

behandling i skattehänseende under fortsatt uppmärksamhet. Därmed

kan motionsyrkandet också i vad det avser rätten att via indirekta bidrag

till jordbrukets riksorganisationer erhålla avdrag för kostnader för forsknings-

och utvecklingsarbete, anses i huvudsak tillgodosett.

Med hänsyn till det anförda och då sistnämnda spörsmål är av så vittomfattande

karaktär att det bör övervägas i samband med prövningen av

företagsbeskattningen över huvud taget anser utskottet sig böra avstyrka

bifall till motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:299 av herrar Eskilsson

och Hiibinette samt 11:371 av herr Hedin m. fl. om viss rätt

för jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse till avdrag vid

beskattningen icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 25 mars 1965

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1965

7

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, fröken Ranmark, herrar

Yngve Nilsson, Wärnberg, Tage Johansson, Billman, Paul Jansson, Sundin,

Ottosson och Skårman; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Allard, Kärrlander, Engkvist, fru

Nettelbrandt, herrar Andersson i Essvik, Enskog, Boo, Nilsson i Svalöv och

Dahlgren.

Reservation

av herrar Yngve Nilsson, Ottosson och Nilsson i Svalöv.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.