Betänkande i anledning av väckta motioner angående beskattningen av skytteorganisationer, de handikappades organisationer m. fl.
1965-03-30 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1965:23, Betänkande i anledning av väckta motioner angående beskattningen av skytteorganisationer, de handikappades organisationer m. fl.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1965
1
Nr 23
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående beskattningen av skytteorganisationer, de
handikappades organisationer m. fl.
(2:a avd.)
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 300 av herrar Göran Karlsson och Lars
Larsson samt II: 372 av herr Martinsson m.fl., vari hemställts, »att riksdagen
måtte besluta att från den 1 juli 1965 i skattehänseende jämställa handikapporganisationer
och därmed likställda föreningar med idrottssammanslutningar
samt uppdraga åt vederbörande utskott att utarbeta erforderlig
lagtext»; ävensom
2) de likalydande motionerna I: 465 av herr Arvidson m. fl. samt II: 587
av herrar Ståhl och Mellqvist, vari hemställts, att riksdagen måtte antaga
följande
Förslag
till
lag om ändring av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370).
Härigenom förordnas, att punkt 13 av anvisningarna till 29 § skall erhålla
följande ändrade lydelse:
13. Ideell organisation,---skattepliktig inkomst.
Till organisation, som avses i föregående stycke, hänföres även organisation,
vilken har till uppgift att befrämja färdighet i gevärs- eller pistolskytte.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna I: 300 och II: 587.
7109 66 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 7 samt. Nr 23
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1965
I fråga om skytteorganisationerna samt de handikappades organisationer
och därmed likställda ideella föreningar gäller att, i den mån de utövar ekonomisk
verksamhet av skattepliktig natur, skattskyldighet till kommunal
och statlig inkomstskatt föreligger i samma utsträckning som för fysiska
personer (se 53 g 1 mom. kommunalskattelagen samt 6 och 7 gg förordningen
om statlig inkomstskatt). Jämväl för förmögenhet är de i samma
mån skattskyldiga (se 6 § 1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt).
Vad angår den statliga inkomstbeskattningen intager de en förmånligare
ställning än såväl fysiska personer som flertalet ekonomiska föreningar.
Skatten är nämligen icke progressiv utan proportionell, varjämte skattesatsen,
som för ekonomiska föreningar utom sambruksföreningar är fastställd
till 40 procent av den beskattningsbara inkomsten, för ideella föreningar
är bestämd till allenast 15 procent. Genom beslut av 1948 års riksdag infördes
i anvisningarna till 29 g (punkt 13) och 36 § (punkt 4) kommunalskattelagen
särskilda bestämmelser rörande beskattningen av idrottsorganisationer.
Dessa bestämmelser innebär, att ideell organisation, som har till huvudsaklig
uppgift att främja icke professionell idrott eller gymnastik, från bruttointäkt
av idrottstävlingar, försäljning av idrottsmärken eller dylikt får
åtnjuta avdrag för alla omkostnader under beskattningsåret för intäktens
förvärvande och bibehållande, även om omkostnaderna endast medelbart
eller delvis haft avseende å intäktens förvärvande eller bibehållande. Med
sådana omkostnader avses bl. a. omkostnader för idrottsmateriel, instruktions-
och träningsverksamhet, propaganda- och upplysningsverksamhet
samt administration. Att nämnda kostnader tillika främjat organisationernas
ideella syften inverkar ej på deras egenskap av avdragsgilla omkostnader
i förvärvskällan. Avdrag medgives dock inte för omkostnader, som bestritts
av icke skattepliktiga bidrag av allmänna medel m. m.
I 7944 års skattesakkunnigas betänkande II (SOU 1946:56) med förslag
angående idrottssammanslutningars beskattning för inkomst bär gjorts vissa
begreppsbestämningar i avsikt att åstadkomma en gränsdragning mellan
vad som är att hänföra till idrott och gymnastik å ena sidan samt vad som
är hänförligt till sport å andra sidan. De sakkunniga har härutinnan anfört:
Med idrott torde i allmänhet förstås utförandet av kroppsövningar inriktade
på att nå vissa mätbara resultat. Denna verksamhet kan utövas såväl
utan redskap, t. ex. vid löpning, simning och brottning, som med användande
av redskap, t. ex. vid stavhopp, skidåkning och tennis. Det väsentliga
vid idrott är dock enligt vedertagen uppfattning utövarens personliga,
kroppsliga insats, medan de redskap, som förekomma inom vissa idrottsgrenar,
ej i nämnvärd grad inverka på resultatet till förmån för den ene eller
den andre idrottsutövaren. Huvudsyftet med idrotten är att uppfostra och
utveckla människan både fysiskt och psykiskt. Idrotten skall befordra individernas
kroppsliga utveckling samt deras karaktärsdaning. Detta sker dels
genom idrottsutövarnas träning och dels genom deras deltagande i tävlingar.
Tävlingsidrotten är sålunda icke något slutmål för idrottsverksamhe
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1965 3
ten, men den är ett oumbärligt hjälpmedel för idrottens fortbestånd och
utveckling.
Gymnastik brukar beskrivas såsom systematiskt ordnade, efter människokroppens
behov avpassade kroppsövningar, vilkas mål är att stärka och
utveckla människan såväl kroppsligt som andligt. Genom en harmonisk utbildning
av människans fysiska färdigheter och karaktärsegenskaper eftersträvas
ett sunt behärskande av kropp och själ. Gymnastik bedrives huvudsakligen
genom övningar och uppvisningar. Gymnastiktävlingar förekomma
endast i obetydlig omfattning. Till sin allmänna karaktär skiljer sig gymnastiken
från idrotten endast därigenom att den icke syftar till att nå direkt
mätbara resultat.
Till sport brukar begreppsmässigt räknas sådana kroppsövningar för uppnående
av vissa mätbara resultat, vari användandet av redskap utgör ett
väsentligt moment. Redskapens beskaffenhet är vid olika slags sport av stor
betydelse för resultatet, t. ex. vid segel-, motor- och hästsport. Inom sporten
tilldraga sig tävlingsresultaten oftast det allt överskuggande intresset, medan
anslutningens storlek och verksamhetens allmännyttiga karaktär framstå
såsom faktorer av mera underordnad betydelse. Utmärkande för såväl
idrott och gymnastik som sport får anses vara att de resultat, som primärt
eftersträvas, icke äro av ekonomisk art.
Uttrycket sport användes emellertid även i en vidsträcktare bemärkelse
såsom omfattande jämväl de olika slagen av idrott. Det talas sålunda om
simsport, skidsport, skridskosport o. s. v. fastän det är fråga om typiska
idrottsgrenar enligt den ovan antydda gränsdragningen mellan idrott och
sport.
Ett i betänkandet framlagt förslag till lösning av spörsmålet om idrottssainmanslutningars
inkomstbeskattning blev föremål för ytterligare överväganden
inom finansdepartementet, varvid i en inom departementet utarbetad
promemoria framlades ett delvis nytt förslag. I promemorian anfördes
rörande omfattningen av de tilltänkta bestämmelserna följande:
Den ifrågasatta lagstiftningen nödvändiggör ett närmare angivande av
vilka ideella föreningar, som med densamma avses. Det synes därvid lämpligt
att i viss utsträckning anknyta till ordalagen i 15 § förordningen den 21
december 1945 (nr 823) om nöjesskatt. Stadgandets räckvidd bör sålunda
begränsas till sådana ideella organisationer, som hava till huvudsaklig uppgift
att främja icke professionell idrott eller gymnastik. Med en dylik avfattning
av stadgandet uteslutes bl. a. föreningar å sportens område. Bevillningsutskottet
har i sitt betänkande nr 63 vid 1933 års riksdag anfört, att
till sistnämnda område vore att hänföra »kroppsövningar, vid vilkas utövande
använda redskap eller djur ha en mera huvudsaklig betydelse och
desamma i regel äro jämförelsevis dyrbara». Som exempel å föreningar, som
härigenom ej skulle komma att omfattas av stadgandet, kunna då nämnas
sådana, som avse att främja segel-, motor- och hästsport.
Vid framläggandet av det slutliga förslaget till nu gällande regler om
idrottsorganisationers beskattning framhöll departementschefen att bestämmelserna
borde begränsas till ideella organisationer med huvudsaklig uppgift
att främja icke professionell idrott eller gymnastik och att man vid
bedömandet av vilka sammanslutningar som omfattades av lagstiftningen
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1965
i första hand borde beakta de av 1944 års skattesakkunniga återgivna begreppsbestämningarna
med avseende å idrott, gymnastik och sport.
Genom utslag den 24 september 1957 (RÅ 1957 ref. 37) och den 9 december
1958 (RÅ 1958 ref. 60) har regeringsrätten förklarat Svenska pistolskytteförbundet
resp. Västmanlands skytteförbund inte vara att hänföra till
sådan idrottsorganisation som bör taxeras jämlikt punkt 13 av anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen.
Frågan om skytteorganisationers beskattning har varit föremål för riksdagens
behandling senast år 1964, då motionsvis väckt lagstiftningsyrkande
av innebörd att skytteorganisationerna skulle i beskattningshänseende
jämställas med idrottssammanslutningarna på förslag av bevillningsutskottet
i betänkande nr 27 avvisades av riksdagen. Utskottet anförde
därvid bl. a. följande.
Om man bortser från den rent formella skillnad mellan å ena sidan
idrottssammanslutningar och å andra sidan skytteorganisationer som ligger
däri, att de senare inte gärna kan sägas främja »idrott eller gymnastik»,
kan — som motionärerna framhåller — någon större principiell skillnad
de olika sammanslutningarna emellan knappast anses föreligga. En omprövning
av nu gällande regler kan därför, inte minst från rättvisesynpunkt,
framstå som motiverad.
En sådan omprövning måste emellertid ske i ett större sammanhang. Ett
genomförande av motionärernas förslag skulle innebära en orättvisa inte
endast mot alla idella sammanslutningar inom sportens område, som nu
inte omfattas av stadgandet, utan även mot en mängd andra ideella organisationer,
vilka med rätta kan kräva att deras inkomst av rörelse bör beräknas
på liknande sätt som de ideella idrottsorganisationernas.
Av innehållet i förevarande motioner må här återges följande.
I motionerna I: 300 och II: 372 framhålles att de ideella folkrörelserna i
stor utsträckning får lita till enskilda människors offervilja och till olika
slag av försälj ningsverksamhet för att kunna klara sin ekonomi. Så är
bl. a. förhållandet för handikapporganisationerna, vilkas försäljningsverksamhet
är tillkommen för att organisationerna skall få medel till sin verksamhet.
Vinsten av dessa ideella organisationers försäljningsverksainhet är emellertid
beskattningsbar, varigenom de enskilda förbunden inte får behålla
inkomsten av sin försäljningsverksainhet.
Idrottsrörelsen har tack vare ett kraftigt stöd i den allmänna opinionen
kunnat tillkämpa sig skattefrihet på de inkomster som idrottsföreningar får
och som användes för att bestrida kostnaderna för idrottsändamål.
Motionärerna anser att motsvarande bestämmelser borde gälla även för
handikapporganisationerna och andra ideella folkrörelser.
Ur samhällets synpunkt spelar de skatter som man får in från dessa
organisationer ingen roll, men ur de enskilda organisationernas synpunkt
har de skatter som organisationerna skall erlägga en mycket stor betydelse.
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1965 5
Motionärerna i motionerna I: 465 och II: 587 framhåller att taxeringsmyndigheterna
ansett anvisningarna till 29 och 36 §§ kommunalskattelagen
närmast tillämpliga på idrottsorganisationer som anslutit sig till Riksidrottsförbundet.
Det är givet att man härigenom når det stora flertalet i
lagstiftningen avsedda organisationer. Att helt och hållet följa en sådan
gränsdragning kan dock enligt motionärernas mening inte vara riktigt. Under
senare år har nämligen flera specialförbund vunnit anslutning till Riksidrottsförbundet,
t. ex. de som omhänderhar bordtennis, varpa och bågskytte.
Självfallet kan dessa förbunds beskattningsstatus inte med en gång ha
förändrats i och med att de sökt och vunnit inträde i Riksidrottsförbundet.
Frågan om lagändring synes numera ha kommit i ett nytt läge därigenom,
att regeringsrätten fastställt att Svenska pistolskytteförbundet och Västmanlands
skytteförbund icke ansetts vara sådana ideella organisationer
varom förmäles i punkt 13 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen.
Målet RA 1958 ref. 60 angående Västmanlands skytteförbund avgjordes av
regeringsrätten i dess helhet, därvid av minoriteten sex regeringsråd som sin
mening uttalade att förbundet vore att hänföra till sådan organisation
som avsågs i nämnda lagrum. Av det nu anförda framgår således att den
frivilliga skytterörelsens organisationer enligt gällande rättstillämpning
inte kan hänföras under ifrågavarande lagrum. Det stora antalet skiljaktiga
regeringsråd får å andra sidan anses utgöra ett starkt belägg för att en lagändring
bör övervägas i detta ämne.
Härtill kommer — menar motionärerna — att vad som är utmärkande
för idrott i allt väsentligt även gäller i fråga om skyttet. Skyttet i alla dess
former har nämligen en karaktärsdanande och fostrande syftning, vilket
bl. a. understrykes i de av Kungl. Maj :t den 25 maj 1945 fastställda grundstadgarna
för Frivilliga skytteväsendet i Sverige. Frivilliga skytterörelsens
mål och uppgift är just att nå så stor bredd som möjligt. Rörelsen omfattar
236 000 aktiva skyttar i 2 156 skytteföreningar.
Utskottet
För de organisationer, vilka avhandlas i detta betänkande, gäller att de
vid utövandet av rörelse skatterättsligt behandlas som fysiska personer, i det
att skattskyldighet till statlig och kommunal inkomstskatt föreligger i full
utsträckning. Dessa organisationer är även skattskyldiga för förmögenhet
men åtnjuter i förhållande till flertalet andra juridiska personer viss lindring
vid den statliga inkomstbeskattningen därigenom att den proportionella
skattesatsen endast utgör 15 procent.
Med hänsyn till de särpräglade inkomst- och utgiftsförhållanden, som
utmärker idrottssammanslutningar, infördes år 1948 särskilda bestämmelser
rörande beskattningen av sådana föreningar. Från bruttointäkt av rörelse,
som består i anordnande av idrottstävlingar, försäljning av idrottsinär
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1965
ken eller annan därmed jämförlig verksamhet, medges enligt punkt 13 av
anvisningarna till 29 § och punkt 4 av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen
sålunda avdrag för alla omkostnader under beskattningsåret
för intäkternas förvärvande och bibehållande, även om omkostnaderna jämväl
och i första hand främjat organisationernas ideella syften. Såsom exempel
på sådana omkostnader anges utgifter för idrottsmateriel, instruktionsoch
träningsverksamhet, propaganda- och upplysningsverksamhet samt
administration. Dessa bestämmelser får icke ses som en inskränkning i
principen om dessa föreningars fulla skattskyldighet utan innebär endast
en schablonregel för beräkning av sammanslutningarnas skattepliktiga
inkomst.
I de förevarande motionerna har framställts lagstiftningsyrkanden av
innebörd att de handikappades organisationer och därmed likställda föreningar
ävensom sådana organisationer, som har till uppgift att främja
färdighet i gevärs- eller pistolskytte, i skatterättsligt hänseende skall jämställas
med sådana idrottsorganisationer, som avses i nämnda författningsrum.
När bevillningsutskottet tidigare behandlat frågan om skytteorganisationers
beskattning, har utskottet förklarat sig inte vara berett tillstyrka
motionsvis framförda yrkanden av samma innebörd som i motionerna
I: 465 och II: 587. Utskottet har därvid framhållit att en utvidgning av de
ovannämnda anvisningspunkternas tillämpningsområde till att avse jämväl
skytteorganisationer skulle innebära en diskriminering av åtskilliga
andra ideella organisationer inom sportens område, vilka inte omfattas av
stadgandet. Vidare kunde enligt utskottets mening även från andra ideella
organisationer göras gällande att för deras del borde finnas en liknande bestämmelse,
innebärande rätt till avdrag från skattepliktig inkomst genom
t. ex. märkesförsäljning, för kostnader för propaganda eller upplysningsverksamhet
o. d.
Såsom motionärerna framhåller är det ibland vanskligt att avgöra, huruvida
en verksamhet kan anses vara sådan, att den kan inordnas under de
särskilda reglerna för beräkning av idrottssammanslutningarnas rörelseinkomst.
Även om viss ledning kan erhållas av de begreppsbestämningar för
idrott, gymnastik och sport, som uppställts av 1944 års skattesakkunniga
och vartill departementschefen — såsom framgår av den tidigare lämnade
redogörelsen — anslutit sig, återstår likväl stor tveksamhet i den praktiska
tillämpningen. Praxis synes därvid ha intagit den ståndpunkten, att organisation,
som är ansluten till Riksidrottsförbundet, bör omfattas av bestämmelserna
i punkt 13 av anvisningarna till 29 § och punkt 4 av anvisningarna
till 36 § kommunalskattelagen. I motionerna påpekas emellertid att ett flertal
specialförbund under senare år blivit anslutna till Riksidrottsförbundet,
t. ex. sådana, som representerar bordtennis, varpa och bågskytte. Enligt
vad utskottet erfarit är även specialförbunden för sportskytte, segling,
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1965
bowling och curling anslutna till Riksidrottsförbundet. Dessa förbunds
beskattningsstatus kan — såsom motionärerna framhåller — givetvis inte
ha förändrats i och med att de vunnit inträde i Riksidrottsförbundet, och
inte heller kan de i sin verksamhet anses i väsentlig mån avvika från
skytteorganisationerna. Utskottet vill därför inte bestrida, att en omprövning
av gränsdragningen mellan å ena sidan ideella föreningar, som främjar
idrott och gymnastik, och å andra sidan övriga organisationer på sportens
område, är motiverad, inte minst från rättvisesynpunkt.
Utskottet anser emellertid denna fråga vara av större principiell betydelse.
För alla de ideella föreningar, som främjar allmännyttiga ändamål av
skilda slag, måste det framstå som en egendomlighet att särskilt för
idrottsorganisationerna tillskapats en möjlighet att vid beräkning av rörelseinkomst
göra avdrag också för sådana kostnader som främjar organisationernas
ideella syften. Även med beaktande av att ideella föreningar
redan nu kommer i åtnjutande av viss lindring i beskattningen har den
skatt som dessa skall erlägga självfallet betydelse åtminstone från den
enskilda föreningens synpunkt. Enligt utskottets mening är det önskvärt,
att de ideella föreningarna såvitt möjligt blir föremål för en enhetlig
skatterättslig behandling. Utskottet förordar därför en omprövning av
gällande bestämmelser angående de ideella föreningarnas beskattning över
huvud taget.
Med hänsyn till det anförda torde syftet med de föreliggande motionerna
huvudsakligen vara tillgodosett.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av de likalydande motionerna
1:300 av herrar Göran Karlsson och Lars Larsson samt 11:372
av herr Martinsson m. fl., ävensom de likalydande motionerna
1: 465 av herr Arvidson m. fl. samt II: 587 av herrar Ståhl och
Mellqvist, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning
rörande de ideella föreningarnas beskattning.
Stockholm den 30 mars 1965
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1965
Närvarande:
från första kammaren: herr John Ericsson, fröken Ranmark, herrar
Stefanson, Wärnberg, Tage Johansson, Lundström, Gösta Jacobsson, Enarsson,
Paul Jansson och Sundin; samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard,
Kärrlander, fru Nettelbrandt, herrar Eriksson i Bäckmora, Andersson i
Essvik, Enskog, Dahlgren och Josefsson.
K L BECKMANS TRYCKERIER AB . STHLM 196»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1965:213 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående beskattningen av skytteorganisationer, de handikappades organisationer m. fl. a1 i texten