Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
1965-04-08 · 28 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 21 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1965:24, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1965
1
Nr 24
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370) jämte
i ämnet väckta motioner.
I en den 5 februari 1965 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 30, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).
Propositionen har, såvitt densamma avser förslag till lag om ändrad lydelse
av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370),
behandlats i bevillningsutskottets betänkande nr 16.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen föreslås att repartitionstalet vid fastighetsbeskattningen
och det procenttal som ligger till grund för inkomstbeskattningen i fråga
om en- och tvåfamilj sfastigheter sänks från 2,5 till 2. De nya bestämmelserna
föreslås tillämpade första gången vid 1966 års taxering.
Vidare föreslås bl. a. att skattepliktsgränsen för byggnad på annans mark,
som enligt stadgandet i 5 § 4 mom. kommunalskattelagen utgör 3 000 kr.,
höjs till 5 000 kr. Den nya skattepliktsgränsen föreslås tillämpad redan vid
1965 års fastighetstaxering.
Det ovannämnda författnings förslaget är av följande lydelse.
1 liihang till riksdagens protokoll 1965. 7 samt. Nr 24
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1965
Förslag
till
Lag
om ändring i kommun als katlelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 5 § 4 mom., 24 § 2 mom., 46 § 3 mom. och
47 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 samt anvisningarna till
47 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
5 §•
4 mom. Därest värdet av byggnad
eller med varandra sammanhängande
byggnader, som äro uppförda
å mark, för vilken garantibelopp
icke skall upptagas såsom skattepliktig
inkomst för byggnadsägaren,
understiger 3 000 kronor, föreligger
icke skatteplikt för byggnaden
eller byggnaderna.
4 mom. Därest värdet av byggnad
eller med varandra sammanhängande
byggnader, som äro uppförda
å mark, för vilken garantibelopp
icke skall upptagas såsom skattepliktig
inkomst för byggnadsägaren,
understiger 5 000 kronor, föreligger
icke skatteplikt för byggnaden
eller byggnaderna.
24 §.
2 mom. Är annan fastighet in- 2 m o m. Är annan fastighet inrättad
till bostad åt en familj jämte rättad till bostad åt en familj jämte
personliga tjänare (enfamiljsfastig- personliga tjänare (enfamiljsfastighet)
eller två familjer jämte per- het) eller två familjer jämte personliga
tjänare (tvåfamiljsfastighet) sonliga tjänare (tvåfamiljsfastighet)
och föreligger ej fall, som avses ne- och föreligger ej fall, som avses nedan
i sista stycket, skall såsom in- dan i sista stycket, skall såsom intäkt
av fastigheten upptagas ett be- täkt av fastigheten upptagas ett belopp
motsvarande för helt år räknat lopp motsvarande för helt år räknat
två och en halv procent av fastig- två procent av fastighetens taxe
hetens
taxeringsvärde året näst fö- ringsvärde året näst före taxerings
re
taxeringsåret. Finnes ej taxerings- året. Finnes ej taxeringsvärde åsatt
värde åsatt för året näst före taxe- för året näst före taxeringsåret, be
ringsåret,
beräknas intäkten på räknas intäkten på grundval av fasgrundval
av fastighetens värde, upp- tighetens värde, uppskattat enligt de
skattat enligt de grunder, som gällt grunder, som gällt för åsättande av
för åsättande av taxeringsvärde för taxeringsvärde för året näst före
året näst före taxeringsåret. taxeringsåret.
Vad i---------— — använda fastighetsdelen.
Har fastighet, —-------icke ske.
Vad i-----—---publikt boställe.
1 Senaste lydelse av 5 § 4 mom., 24 § 2 mom., 47 § och anvisningarna till 47 § se 1957:105
samt av 46 § 3 mom. se 1964:298.
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 2i år 1965
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
46 §.
3 mom. Har kvinna med hemmavarande
barn under 16 år haft
inkomst av rörelse, vari hon varit
verksam i ej blott ringa omfattning,
eller inkomst av eget arbete, må hon
åtnjuta avdrag med 300 kronor jämte
20 procent av nämnda inkomst,
sammanlagt dock högst med 2 000
kronor. Gift kvinna som icke har
hemmavarande barn under 16 år,
må, därest hon levt tillsammans med
sin man och haft inkomst som nyss
sagts, åtnjuta avdrag med 300 kronor.
Avdrag med sistnämnda belopp
må jämväl åtnjutas av kvinna, som
haft inkomst av jordbruksfastighet
och utfört arbete i förvärvskällan
till minst 300 kronors värde, därest
kvinnan antingen varit gift och levt
tillsammans med sin man eller ock
haft hemmavarande barn under 16
år.
Har man —
3 m o in. Har kvinna med hemmavarande
barn under 16 år haft
inkomst av rörelse, vari hon varit
verksam i ej blott ringa omfattning,
eller inkomst av eget arbete, må hon
åtnjuta avdrag med 300 kronor jämte
20 procent av nämnda inkomst,
sammanlagt dock högst med 2 000
kronor. Gift kvinna som icke har
hemmavarande barn under 16 år,
må, därest hon levt tillsammans med
sin man och haft inkomst som nyss
sagts, åtnjuta avdrag med 300 kronor.
Avdrag med sistnämnda belopp
må jämväl åtnjutas av kvinna, som
haft inkomst av jordbruksfastighet
och utfört arbete i förvärvskällan
till minst 300 kronors värde, därest
kvinnan varit gift och levt tillsammans
med sin man.
av jordbruksfastighet.
Har gift--—---—--nämnda belopp.
Avdrag enligt —----—------- 2 000 kronor.
Avdrag enligt---------sagda kommun.
47 §.
För fastighet, som året näst före
taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas
garantibelopp till två och en
halv procent av fastighetens taxeringsvärde
förstnämnda år. Garantibeloppet
upptages inom den kommun,
där fastigheten är belägen, såsom
skattepliktig inkomst för fastighetens
ägare. Såsom ägare anses
jämväl den, vilken innehar fastighet
med fideikommissrätt eller eljest
utan vederlag besitter fastighet på
grund av testamentariskt förordnande.
Vad som----
Såsom innehavare
Skall avkastning------
Där beträffande-----
Garanlibelopp beräknas —
För fastighet, som året näst före
taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas
garantibelopp till två procent
av fastighetens taxeringsvärde förstnämnda
år. Garantibeloppet upptages
inom den kommun, där fastigheten
är belägen, såsom skattepliktig
inkomst för fastighetens ägare.
Såsom ägare anses jämväl den,
vilken innehar fastighet med fideikommissrätt
eller eljest utan vederlag
besitter fastighet på grund av
testamentariskt förordnande.
■--------anslagen jord.
--såsom innehavare.
— fastighetens skogsvärde.
- ingående skogsvärdet.
------hänsyn härtill.
lf Bihang till riksdagens protokoll 1965. 7 samt. .Yr 24
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1965
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Anvisningar
till 47 8.
Till ledning —- -— ----—--
1. Har rörelseidkare, som använder
av honom ägd fastighet i rörelsen,
gjort sådan omläggning av räkenskapsår
att beskattningsåret
kommit att omfatta 9 månader, beräknas
garantibeloppet till 9/12 av
det belopp, som motsvarar två och
en halv procent av fastighetens taxeringsvärde.
Har beskattningsåret
kommit att omfatta 15 månader, beräknas
garantibeloppet till 15/12 av
nyss angivet belopp.
2. Har i fall, då beskattningsår
sammanfaller med kalenderår, fastighet
bytt ägare den 1 september
beskattningsåret, beräknas garantibeloppet
för den tidigare ägaren till
8/12 och för den nye ägaren till 4/12
av det belopp, som motsvarar två
och en halv procent av fastighetens
taxeringsvärde.
3. Har en rörelseidkare gjort sådan
omläggning av räkenskapsår att
det beskattningsår, som ligger till
grund för 1958 års taxering, omfattar
tiden 1/7 1956 —31/12 1957 samt
har han för sin rörelse förvärvat en
fastighet den 1 september 1956 och
en annan fastighet den 1 april 1957,
beräknas garantibeloppet vid nyssnämnda
taxering för förstnämnda
fastighet till 16/12 och för sistnämnda
fastighet till 9/12 av vad som
motsvarar två och en halv procent
av respektive fastigheters taxeringsvärden.
följande exempel.
1. Har rörelseidkare, som använder
av honom ägd fastighet i rörelsen,
gjort sådan omläggning av räkenskapsår
att beskattningsåret
kommit att omfatta 9 månader, beräknas
garantibeloppet till 9/12 av
det belopp, som motsvarar två procent
av fastighetens taxeringsvärde.
Har beskattningsåret kommit att
omfatta 15 månader, beräknas garantibeloppet
till 15/12 av nyss angivet
belopp.
2. Har i fall, då beskattningsår
sammanfaller med kalenderår, fastighet
bytt ägare den 1 september
beskattningsåret, beräknas garantibeloppet
för den tidigare ägaren till
8/12 och för den nye ägaren till 4/12
av det belopp, som motsvarar två
procent av fastighetens taxeringsvärde.
3. Har en rörelseidkare gjort sådan
omläggning av räkenskapsår att
det beskattningsår, som ligger till
grund för 1966 års taxering, omfattar
tiden 1/7 1964—31/12 1965 samt
har han för sin rörelse förvärvat en
fastighet den 1 september 1964 och
en annan fastighet den 1 april 1965,
beräknas garantibeloppet vid nyssnämnda
taxering för förstnämnda
fastighet till 16/12 och för sistnämnda
fastighet till 9/12 av vad som
motsvarar två procent av respektive
fastigheters taxeringsvärden.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna
skola tillämpas första gången, såvitt avser 5 § 4 mom., vid
1965 års allmänna fastighetstaxering, såvitt avser 46 § 3 mom., vid 1965
års taxering och i övrigt vid 1966 års taxering. Äldre bestämmelser skola
fortfarande gälla, såvitt avser 46 § 3 mom., i fråga om eftertaxering för
år 1964 eller tidigare år och i övrigt i fråga om eftertaxering för år 1965
eller tidigare år.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 2b år 1965 5
Till utskottet bär hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 641 av herr Eric Carlsson m. fl. samt II:
764 av herrar Larsson i Hedenäset och Jonasson, vari hemställts,
a) att riksdagen måtte besluta att repartitionstalet vid fastighetsbeskattningen
må bibehållas vid 2,5 för fastigheter som ägs av andra juridiska personer
än dels dödsbon, dels bostadsföreningar, bostadsaktiebolag eller allmännyttiga
bostadsföretag och att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag
till härför erforderlig författningstext; samt
b) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam
utredning av frågan om beskattningsföremålens fördelning i syfte att tillföra
främst skogs- och vattenfallskommunerna ett ökat skatteunderlag;
2) de likalydande motionerna I: 642 av herr Per Jacobsson m. fl. och II:
763 av hen- Jönsson i Ingemarsgården m. fl., vari hemställts,
dels att riksdagen måtte
a) fastställa repartitionstalet vid fastighetsbeskattningen för samtliga
slags fastigheter med undantag av vattenfallsfastigheter till 1,8;
b) fastställa repartitionstalet för vattenfallsfastigheter till 2,5; samt
c) fastställa procenttalet för schablonmässig beräkning av inkomst av enoch
tvåfamilj sfastigheter till 1,8;
dels ock att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderlig författningstext;
3)
de likalydande motionerna 1: 643 av herrar Bertil Petersson och Herbert
Larsson samt II: 766 av herr Svenning m. fl., vari hemställts,
A) i första hand, att riksdagen måtte besluta
a) att som ett led i tidigare fattade principbeslut den särskilda fastighetsskatten
omedelbart avvecklas för en- och tvåfamilj shus samt bostadsföreningar,
bostadsrättsföreningar och allmännyttiga bostadsföretag;
b) att inkomstbeskattningen av nämnda slag av fastigheter likaledes avvecklas
och att i analogi därmed avdragsrätten för omkostnader upphör;
samt
c) att regler utarbetas för att lägre inkomsttagare, som är ägare till och
själva bebor en- och tvåfamilj shus inte drabbas av ökad skatt till stat och
kommun genom att räntor å fastighetslånen generellt icke blir avdragsgilla;
ävensom
B) i andra hand, att riksdagen måtte
a) därest förslaget i Kungl. Maj:ts proposition nr 30 om sänkning av repartitionstalet
från två och en halv till två skulle av riksdagen antagas, besluta
sänkning av schablonprocenten vid inkomstbeskattningen av fastigheter
tillhöriga bostadsföreningar, bostadsrättsföreningar och allmännyttiga
bostadsföretag från tre till två procent; samt
b) bemyndiga Kungl. Maj :t att skyndsammast föranstalta om den i pro
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1965
positionen varskodda utredningen, vilken utöver vad departementschefen
meddelat även bör undersöka möjligheten av en kategorimässig avveckling
av fastighetsskatten och inkomstbeskattningen av fastighet efter de principiella
grunder och med i princip de syften som framgår av innehållet i
motionerna;
4) de likalydande motionerna I: 644 av herr Sundin och II: 759 av herr
Boo m. fl., vari hemställts,
A) att riksdagen måtte besluta
a) att det procenttal, som skall ligga till grund för inkomstbeskattningen
i fråga om en- och tvåfamilj sfastigheter, må utgöra 1,5;
b) att det procenttal, som skall ligga till grund för inkomstberäkningen
av fastigheter, som äges av bostadsrättsföreningar, bostadsaktiebolag eller
allmännyttiga bostadsföretag, må utgöra 2,5; samt
c) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till enligt ovan erforderlig
författningstext; ävensom
B) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
a) om skyndsam översyn i enlighet med motionernas syfte av de interkommunala
fördelningsreglerna i fråga om inkomst av förvärvskälla, vari
fastighet ingår; samt
b) om skyndsam prövning av frågan om undantagande av tomtvärde från
garantibelopp och inkomstbelopp beträffande fastigheter med av kommun
upplåten tomträtt, i enlighet med vad i motionerna anförts;
5) de likalydande motionerna I: 645 av herrar Wikberg och Erik Olsson
samt II: 762 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl., vari hemställts,
att riksdagen vid behandling av proposition nr 30 måtte besluta den ändringen
av propositionens förslag att garantibeloppet för fastighet, som till
sin huvudsakliga natur utgör vattenfallsfastighet, beräknas till 2,5 procent
och att åt vederbörande utskott måtte uppdragas att utarbeta härför erforderlig
lagtext;
6) de likalydande motionerna I: 646 av herr Virgin in. fl. och II: 761 av
herr Heckscher m. fl., vari hemställts,
A) att riksdagen med ändring av Kungl. Maj :ts proposition nr 30, såvitt i
motionerna är i fråga, måtte antaga det vid proposition nr 30 fogade författningsförslaget
med de ändringar, att 24 § 2 inom., 47 g och punkt 1 av
anvisningarna till 47 § erhåller följande lydelse:
24 §.
2 mom. År annan fastighet inrättad till bostad åt en familj jämte personliga
tjänare (enfamiljsfastighet) eller två familjer jämte personliga tjänare
(tvåfamiljsfastighet) och föreligger ej fall, som avses nedan i sista stycket,
skall såsom intäkt av fastigheten upptagas ett belopp motsvarande för helt
år räknat 1,5 procent av fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret.
Finnes ej taxeringsvärde åsatt för året näst före taxeringsåret,
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1965
beräknas intäkten på grundval av fastighetens värde, uppskattat enligt de
grunder, som gällt för åsättande av taxeringsvärde för året näst före taxeringsåret.
Vad i--— använda fastighetsdelen.
Har fastighet, —---icke ske.
Vad i--- — publikt boställe.
47 §.
För fastighet, som året näst före taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas
garantibelopp till 1,5 procent av fastighetens taxeringsvärde förstnämnda
år. Garantibeloppet upptages inom den kommun, där fastigheten är belägen,
såsom skattepliktig inkomst för fastighetens ägare. Såsom ägare anses
jämväl den, vilken innehar fastighet med fideikommissrätt eller eljest
utan vederlag besitter fastighet på grund av testamentariskt förordnande.
Vad som---anslagen jord.
Såsom innehavare---- såsom innehavare.
Skall avkastning--— fastighetens skogsvärde.
Där beträffande — --ingående skogsvärdet.
Garantibelopp beräknas-----hänsyn härtill.
Anvisningar
till 47 §.
Till ledning---- följande exempel.
1. Har rörelseidkare, som använder av honom ägd fastighet i rörelsen,
gjort sådan omläggning av räkenskapsår att beskattningsåret kommit att
omfatta 9 månader, beräknas garantibeloppet till 9/12 av det belopp, som
motsvarar 1,5 procent av fastighetens taxeringsvärde. Har beskattningsåret
kommit att omfatta 15 månader, beräknas garantibeloppet till 15/12 av nyss
angivet belopp.
B) att riksdagen måtte uttaia, att sänkningen av repartitionstalet bör kompletteras
med ändrade fördelningsregler beträffande inkomst av fastighet
som beskattas i flera kommuner varvid fastighetskommunen bör i första
hand få tillgodoräkna sig all inkomst av fastigheten intill dess denna överstiger
5 procent av taxeringsvärdet;
7) motionen II: 760 av herrar Ekström i Iggesund och Sundelin, vari
hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr
50 med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 måtte besluta sådan ändring att repartitionstalet vid fastighetsbeskattningen
icke sänkes från 2,5 till 2 för av juridiska personer ägda skogsfastigheter,
anläggningar och industribyggnader, och att vederbörande utskott
måtte utarbeta härför erforderligt förslag till ändring av författningstexten;
ävensom
2f Bihang till riksdagens protokoll 1065. 7 samt. Nr 21
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1965
8) motionen II: 765 av herrar Nelander och Mundebo, vari hemställts,
att riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 30 måtte fastställa
repartitionstalet vid fastighetsbeskattningen och det procenttal som ligger
till grund för inkomstbeskattningen i fråga om en- och tvåfamilj sfastigheter
till 1,5, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderlig lagtext.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna 1:641, 1:644, 11:760, 11:761, 11:762, II:
763, II: 765 och II: 766.
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes — förutom å s. 5—6 — under följande rubriker å nedan angivna
sidor i propositionen, nämligen
Den beräknade höjningen av taxeringsnivån vid 1965 års allmänna fastighetstaxering,
s. 6—7.
Fastighetsbeskattningen, s. 7—9.
Inkomstberäkningen för en- och tvåfamilj sfastigheter, s. 9—10.
Utredningsmannens förslag, s. 10—16.
Remissyttrandena, s. 16—24.
Departementschefen, s. 24—27.
1 anledning av propositionen har till utskottet ingivits två skrivelser, en
från representanter för 27 norrländska landskommuner och städer och en
frän Skuru fastighetsägareförening.
Motionerna
l motionerna I: 641 och II: 764 framhålles att den föreslagna sänkningen
av repartitionstalet kommer att medföra ett betydande bortfall av skatteunderlag
för ett flertal skogs- och kraftverkskommuner. Det är enligt motionärernas
mening därför angeläget att den kommunala skatteutjämning,
varom förslag förelagts riksdagen, får en sådan utformning att nämnda
kommuners intressen så långt möjligt kan tillgodoses. Det synes emellertid
angeläget att ytterligare åtgärder i sådant syfte vidtas. En sådan åtgärd bör
vara att bibehålla nu gällande repartitionstal om 2,5 procent för fastigheter,
som ägs av andra juridiska personer än dödsbon och allmännyttiga bostadsföretag.
Men skogs- och vattenfallskommunernas ställning kan också förstärkas
genom ändrade regler för fördelning av inkomst mellan kommuner.
Enligt motionärernas mening finns det i regel inte skäl att såsom
9
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 är 1965
nu i stor utsträckning sker — upptaga huvudkontorsandelen i fråga om
rörelseinkomst till tio procent. I de fall då produktion inte äger rum i huvudkontorskommunen
torde det för övrigt kunna övervägas att helt borttaga
huvudkontorsandelen. Den inkomst som återstår efter huvudkontorsandelen
hänföres enligt gällande praxis till två tredjedelar till produktionskommunen
och till en tredjedel till försäljningskommunen. Det kan — menar
motionärerna — ifrågasättas om inte en större andel bör föras på produktionskommunen,
och detta gäller i viss utsträckning också i fråga om skogsegendomar,
som tillhör inkomstkällan jordbruksfastighet.
Motionärerna i motionerna I: 642 och II: 763 framhåller att en sänkning av
repartitionstalet från 2,5 till 2 motsvarar en genomsnittlig höjning av taxeringsvärdena
inom en kommun med 25 procent utan att garantibeloppet
undergår några beloppsmässiga förändringar. En höjning av taxeringsnivån
med 40 procent skulle motivera ett repartitionstal av 1,8, medan en höjning
med 65 procent motiverar ett repartitionstal av 1,5.
Med hänsyn till den vid 1965 års allmänna fastighetstaxering företagna
höjningen av taxeringsnivån för enfamilj svillor och till att riksdagen tidigare
uttalat, att fastighetsskatten skall avvecklas, bör repartitionstalet sänkas
till 1,8 procent av fastighetens taxeringsvärde.
Den omständigheten, att repartitionstalet för samtliga grupper fastigheter
sänkes till 1,8, kommer för vissa kommuner att innebära en betydande försvagning
av skatteunderlaget. Detta beror på att höjningarna av taxeringsvärdet
för vissa typer av fastigheter — framför allt skogs- och vatten! allsfastigheter
— - torde bli ytterst begränsade och under inga förhållanden ge
kompensation för en sänkning av repartitionstalet med 0,7 enheter. Med
hänsyn till att gruppen skogsegendonr ofta sammanfaller med gruppen
jordbruksegendom anser motionärerna praktiska invändningar av betydande
styrka kunna resas mot att tillämpa olika repartitionstal för dessa båda
grupper.
De kommuner, där skogen utgör en betydande del av skatteunderlaget,
torde erhålla ett betydande skattebortfall vid en sänkning av repartitionstalct.
Taxeringsvärdet för skogsfastigheter väntas nämligen stiga endast i
mycket begränsad omfattning. Kompenserande åtgärder måste för dessa
kommuners vidkommande vidtagas inom ramen för den kommunala skatteutjämningen.
Vattenfallsfastigheterna, som i likhet med skogsfastigheterna
inte väntas genomgå någon mer betydande uppräkning, kan utan svårigheter
särskiljas från andra fastigheter och därmed också särbehandlas vad
gäller repartitionstalet.
I motionerna I: 643 och ll: 766 erinras om att redan 1953 års bevillningsutskott
i sitt betänkande nr 49 ansåg »att fastighetsskatten inte alltid fyllde
kraven på eu jämn och rättvis beskattning». Med den utveckling som bostadsmarknaden
genomgått sedan 1957, och framför allt under 1960-talet.
10 Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1965
har enligt motionärernas mening detta utskottets uttalande fått ökad aktualitet.
För att få hela bilden av fastighetsbeskattningen klar måste även
den taxerade inkomsten av fastighet tagas med. För en- och tvåfamilj shus
samt bostadsföretag tillkommer den genom schablonprocenten beräknade
inkomsten. Denna kombination av garantiskatt och schablonmässigt taxerad
inkomst får på grund av gällande regler för avdragsrätt samt det förhållandet
att bostadsföretagen drivs utan vinst högst varierande och även
orättvisa effekter.
Då det gäller en- och tvåfamilj shus har det för vissa kategorier inkomsttagare
visat sig synnerligen gynnsamt att vara ägare till sådana med stora
ränteutgifter. Räntorna är avdragsgilla, och skatten blir negativ såväl
till stat som kommun. Skattelindringen som uppstår härigenom kan bli
betydande för stora inkomsttagare med som följd ett lika stort skattebortfall
för stat och kommun. En stor grupp — kanske den största — av ägarna
till en- och tvåfamilj shus torde utgöras av personer i lägre inkomstlägen
och med sådan skuldsättning av fastigheten att skatten blir positiv. Hit hör
exempelvis bl. a. ett stort antal pensionärer och lägre inkomsttagare i småstugeområdena
samt anställda vid landsortsindustrier.
Bostadsföretagen träffas alltid av fastighetsskatt till kommunen. Dessa
företag har ingen vinst och ej heller några andra taxeringsbara inkomstkällor.
Någon negativ skatt kan —- i motsats till vad som är fallet för
andra fastighetsägare — aldrig uppstå. Hur lågt repartitionstalet än är
och hur stor förlust bostadsföretaget än har haft under beskattningsåret
kan fastighetsskatten ändock aldrig kompenseras av någon annan motsvarande
skattelättnad. Det anförda ger vid handen, att en stor och f. n. växande
inkomststark grupp av ägare till en- och tvåfainiljshus får skattelättnader,
medan stat och kommun får vidkännas motsvarande skattebortfall, att en
stor grupp mindre inkomststarka ägare till en- och tvåfamilj shus får ökad
skatt samt att kommunernas skatteinkomst från bostadsföretagen begränsas
till endast fastighetsskatt.
Såväl den kommunala fastighetsbeskattningen som inkomstbeskattningen
av en- och tvåfamilj sfastigheter liksom av bostadsföretagens fastigheter
bör därför avvecklas. Därest så icke sker, bör i vart fall inkomstbeskattningen
av bostadsföretagens fastigheter ske enligt samma schablonprocent som
för en- och tvåfamilj sfastigheterna.
I motionerna I: 644 och II: 759 understrykes angelägenheten av att höjningen
av taxeringsvärdena inte tillätes medföra ökad betydelse för fastighetsbeskattningen,
vilken enligt riksdagens tidigare principuttalanden bör
avskaffas. Samtidigt måste tillses att de kommuner, som är beroende av garantibeskattningen,
inte åsamkas ett försämrat ekonomiskt läge. Beträffande
de fastigheter, för vilka den statliga inkomstbeskattningen beräknas
schablonmässigt i förhållande till taxeringsvärdet, är det givetvis också
11
Bevillningsutskottets betänkande nr 2h år 1965
angeläget att tillse att den pågående fastighetstaxeringen inte leder till
skärpt inkomstbeskattning.
Den i propositionen föreslagna sänkningen av repartitionstal och procenttal
till 2 medför oförändrat garantibelopp och inkomstbelopp vid en höjning
av fastighetsvärdet med 25 %. För en- och tvåfamiljsfastiglieter måste man
emellertid räkna med en genomsnittlig höjning av taxeringsnivån med
40 %. För dessa fastighetsägare skulle alltså propositionen medföra en icke
oväsentlig skatteskärpning, som enligt motionärernas mening måste undvikas.
Fn höjning av fastighetsvärdena med 40 % motiverar en sänkning av
ifrågavarande repartitionstal och procenttal till 1,8. I fråga om fastighetsbeskattningen
medför emellertid redan en sänkning av repartitionstalet till
2 ett skattebortfall för ett flertal skogs- och vattenfallskommuner. Fn ytterligare
sänkning av repartitionstalet synes därför i nuvarande läge inte
möjlig att genomföra. Den erforderliga kompensationen för egnahemsägarna
bör på grund härav ske genom en sänkning av procenttalet vid intäktsberäkningen
till 1,5.
Man måste vidare räkna med att taxeringsnivån för bostadsföretagens
fastigheter genom den pågående fastighetstaxeringen kommer att höjas med
20—30 procent. Det måste i sammanhanget beaktas att en allt större del av
småhusproduktionen i landet avser upplåtelse med bostadsrätt eller hyresrätt.
Motionärerna föreslår därför att procenttalet för inkomstberäkningen
i fråga om fastigheter, som ägs av bostadsförening, bostadsaktiebolag eller
allmännyttigt bostadsföretag, fastställes till 2,5.
Fn höjning av taxeringsvärdet påverkar uppenbarligen även tomträttens
taxeringsvärde. Tomträttsliavaren påföres här genom repartitionstal och
procenttal eu skatt såväl kommunalt som statligt för en tomt, som han ej
äger och som han har att erlägga tomträttsavgäld för. Det riktiga måste
enligt motionärernas mening vara att tomtvärdet inte medräknas vid fastställande
av garantibelopp och inkomstbelopp beträffande fastigheter med
av kommunen upplåten tomträtt.
De kommuner, som genom sänkningen av repartitionstalet får ett minskat
skatteunderlag, måste naturligtvis kompenseras i första hand genom
ett effektivt skatteutjämningsförfarande. Av stor betydelse i sammanhanget
är också att en sådan fördelning av beskattningsföremålen mellan kommunerna
uppnås att en utjämning mellan kommunerna kan främjas. I första
hand synes nu böra övervägas en allmän ändring av reglerna för fördelningen
av rörelseinkomst mellan olika kommuner. Som en huvudregel gäller
för närvarande att minst fem procent av inkomsten skall tilldelas kommun
där huvudkontor funnits. Det torde emellertid i mycket stor utsträckning
förekomma att huvudkontorsandelen upptas till tio procent av
inkomsten. Denna procentsats bedömer motionärerna vara alltför hög. Det
synes dem vidare motiverat att överväga om inte mer än 2/3 av den efter
12 Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1965
huvudkontorsandelen återstående inkomsten bör hänföras till tillverkningseller
produktionskommunen. Motionsledes har tidigare förordats sådan ändring
av reglerna för fördelningen av rörelseinkomst mellan olika kommuner
att, i de fall fastighet ingår i rörelsen, inkomst motsvarande viss procent
av fastighetens taxeringsvärde alltid skall beskattas i den kommun där fastigheten
är belägen. Även eu sådan lösning synes böra övervägas.
Ifrågavarande problem gäller enligt motionärernas mening i viss utsträckning
även inkomst av jordbruksfastighet och annan fastighet. Träförädlingsfdretag
har oftast sin verksamhet baserad på uttag av virke ur egna
skogar, belägna i olika kommuner. Oftast torde sådana företag anse sitt bestånd
av jordbruksfastigheter utgöra en enda förvärvskälla och således tördela
den gemensamma inkomsten i förvärvskällan i förhållande till fastigheternas
taxeringsvärden. Detta är dock inte en generell regel. Beträffande
inkomst av annan fastighet förtjänar sommarstugorna särskild uppmärksamhet.
Enligt motionerna l: 645 och II: 762 har i propositionen nr 30 icke tillräckligt
beaktats de verkningar förslaget kommer att få speciellt för kraftverkskomniunerna.
Länsstyrelsen i Jämtlands län har under remissbehandlingen
särskilt påtalat detta förhållande och påvisat att ett betydande skattebortfall
måste påräknas för länets kraftverkskommuner. Enligt vad motionärerna
erfarit skulle förslaget t. ex. för länets största kraftverkskommun
(Fors) medföra ett skattebortfall på omkring 10 000 skattekronor, vilket
motsvarar fi procent av denna kommuns hela skattekraft. För flera
andra kommuner blir skattebortfallet 4 å 5 procent. För de norrlandskommuner
med i allmänhet svag skattekraft det här gäller måste denna konsekvens
te sig allvarlig. Motionärerna förordar ett bibehållande av nuvarande
repartitionstal om 2,5 procent för vattenfallsfastigheter och understryker
att det rimligen icke kan vålla några större svårigheter att för dessa tillämpa
ett annat repartitionstal än för övriga fastigheter.
Motionärerna i motionerna I: 646 och II: 761 understryker att en höjning
av taxeringsvärdena inte bör tillåtas medföra högre skattebelastning
för en- och tvåfamilj sfastigheterna. Den i propositionen föreslagna sänkningen
av repartitionstalet torde emellertid inte vara tillräcklig för att eliminera
verkningarna av de höjda taxeringsvärdena för dessa fastigheter. Av
nu framlagda preliminära taxeringsvärden att döma torde nämligen 1965
års fastighetstaxering komma att medföra avsevärt högre värden för enoch
tvåfamilj sfastigheterna än man utgått ifrån i propositionen.
Fastighetsskatten är unik för vårt land. Den överensstämmer inte med de
principer på vilka vår beskattning i övrigt bygger. Skattskyldig som på
grund av låg skuldsättning eller i övrigt gynnsamma förhållanden får eu
god inkomst av sin fastighet drabbas i regel inte av fastighetsskatten. Denna
drabbar i stället skattskyldig som har hög skuldsättning, som på grund av
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1965 13
sjukdom eller eljest nedsatt arbetsförmåga inle kunnat utvinna så gott resultat
av fastighetens skötsel eller som på grund av ogynnsamma konjunkturer,
olämpliga skördeförhällanden eller eljest olyckliga omständigheter
lätt en låg inkomst av sin fastighet. Fastighetsskatten står alltså i direkt
strid mot skatteförmågeprincipen. Del vore därför en rättvis åtgärd om riksdagens
principuttalande för avveckling av denna skatteform snarast möjligt
blev tillgodosett.
Fn viktig förutsättning för den snara och successiva avvecklingen av fastighetsskatten,
som riksdagen förutsatt, är att kommunernas beroende av
denna skatt för tillgodoseende av sina inkomstbehov inte ökas. Strävandena
bör i stället inriktas på att i görligaste mån begränsa fastighetsskattens relativa
betydelse som inkomstkälla för kommunerna.
Motionärerna hänvisar i detta sammanhang till vad riksskattenämnden
anfört i sitt remissyttrande över den promemoria som ligger till grund för
propositionen. Nämnden uttalar nämligen att en ökning av garantibeloppen
skulle vara ägnad att försvåra en kommande avveckling av fastighetsbeskattningen.
Den omständigheten att ett antal kommuner är i högre grad beroende av
fastighetsskatten än andra har hittills utgjort skäl mot en total avveckling
av denna skatt. Departementschefen har dock i detta sammanhang hänvisat
till ett förslag till kommunal skatteutjämning som inom kort kan väntas bli
underställt riksdagen och som torde eliminera riskerna för inkomstbortfall
av betydelse för dessa kommuner. Sänkningen av repartitionstalet bör
åtföljas av ändrade fördelningsregler beträffande inkomst av fastighet som
beskattas i flera kommuner. Fastighetskommnnen bör därvid tillerkännas
rätt att i första hand tillgodoräkna sig all inkomst av fastigheten intill
dess denna inkomst överstiger 5 procent av taxeringsvärdet.
För en- och tvåfamilj sfastigheter tillämpas sedan år 1953 i regel en schablonmetod
vid inkomstberäkningen. Metoden innebär att intäkten av fastigheten
beräknas till viss procent av taxeringsvärdet samt att avdrag från
denna intäkt enligt huvudregeln endast får göras med ränta på lånat i fastigheten
nedlagt kapital och tomträttsavgäld. Denna schablonmetod leder
icke till en rättvis beskattning, och det procenttal som ligger till grund för
inkomstberäkningen får därför sättas med viss försiktighet. Motionärerna
förordar att såväl repartitionstalet som procenttalet bestämmes till 1,5.
l^agstiftningsyrkandet i motionen II: 760 motiveras bl. a. med att fastighetsskatteunderlaget
utgör en icke betydelselös del av hela skatteunderlaget
för vattenfalls-, skogs- och sominarstugekominuner. Även om propositionen
nr 43 till innevarande års riksdag med förslag till kommunal skatteutjämning
kan komma att lösa vissa av de problem som en sänkning av repartitionstalet
medför för nämnda kommuner, innehåller samma proposition
också förslag bl. a. om borttagande av vissa nu utgående statsbidrag —
vilka inte ininst för glesbygderna betyder en avsevärd inkomstminskning.
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 2b år 1965
Motionen II: 765 innehåller enahanda yrkande i fråga om repartitionstal
och procenttal för en- och tvåfamilj sfastigheter, som framställts i de
likaiydande motionerna I: 646 och II: 761. Motiveringen för yrkandet är i
stort densamma som i sistnämnda motioner.
Utskottet
Fastighetsbeskattningen m. m.
Enligt gällande bestämmelser bildar fastighet och inkomst tillsammans
det kommunala inkomstskatteunderlaget. För fastighet, som året näst före
taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas garantibelopp till 2,5 procent av
fastighetens taxeringsvärde för förstnämnda år. Det procenttal, efter vilket
garantibeloppet beräknas, kallas vanligtvis repartitionstal. Vid taxering till
kommunal inkomstskatt lägges detta garantibelopp till summan av den
skattskyldiges till sådan skatt skattepliktiga inkomster av olika förvärvskällor
efter det att från denna summa avräknats de allmänna avdrag, som
den skattskyldige enligt kommunalskattelagens bestämmelser är berättigad
till. Det sålunda framräknade summabeloppet utgör taxerad inkomst. Om
inkomsten av förvärvskällorna, minskad med de allmänna avdragen, skulle
resultera i ett negativt tal, tillåts ett sådant underskott inte reducera garantibeloppet.
Den taxerade inkomsten kommer därför alltid att uppgå till
minst garantibeloppets storlek,. Den kommunala inkomstskatten uträknas
emellertid på en beskattningsbar inkomst, som utgörs av den taxerade inkomsten
i förekommande fall minskad med ortsavdrag och avdrag för nedsatt
skatteförmåga. I de fall den skattskyldiges inkomst av olika förvärvskällor,
minskad med allmänna avdrag, understiger beloppet av honom tillkommande
ortsavdrag och — i förekommande fall — avdrag för nedsatt
skatteförmåga beskattas alltså garantibeloppet allenast till ett reducerat belopp
eller också inte alls.
Garantibeloppet skall inom den kommun, där fastigheten är belägen,
upptas såsom skattepliktig inkomst för fastighetens ägare. I de fall där
fastighet ligger i annan kommun än fastighetsägarens hemortskommun,
måste därför fastighetsägaren taxeras till kommunal inkomstskatt i varje
kommun, där han äger fastighet. Skattskyldig, som åtnjutit inkomst i annan
kommun än hemortskommunen och vars inkomst i hemortskommunen inte
förslår till utnyttjande vid den kommunala inkomsttaxeringen av ortsavdrag
och sådana allmänna avdrag, som omförmäles i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen,
äger rätt att avräkna återstående del i den andra kommunen.
Vid beräkning av den skattskyldiges inkomst av jordbruksfastighet, annan
15
Bevillningsutskottets betänkande nr 2 b år lf/65
fastighet och rörelse får — i den mån fastighet ingår i förvärvskällan och
garantibelopp för fastigheten upptagits såsom skattepliktig inkomst för den
skattskyldige — avdrag (procentavdrag) göras med belopp motsvarande
garantibeloppet, d. v. s. 2,5 procent av fastighetens taxeringsvärde.
1 propositionen föreslås att repartitionstalet vid fastighetsbeskattningen
sänkes från nuvarande 2,5 till 2. Förslaget motiveras främst av att de höjda
fastighetstaxeringsvärden, som väntas bli resultatet av 1965 års allmänna
fastighetstaxering, med hänsyn till fastighetsbeskattningens konstruktion,
kommer att för fastighetsägarna innebära en ökad kommunal fastighetsbeskattning.
Vid bestämmandet av det nya repartitionstalet har man i propositionen
utgått från en för hela riket genomsnittlig höjning av taxeringsnivän
med för jordbruksfastigheter 25 procent, för enfamilj svillor 40 procent,
för tvåfamilj svillor 25 procent och för hyreshus 10 procent.
I motionerna I: 643 och II: 766 yrkas att riksdagen måtte — med avslag å
propositionen — besluta att fastighetsbeskattningen av en- och tvåfamilj svillor
samt fastigheter tillhöriga bostadsrättsföreningar och allmännyttiga
bostadsföretag omedelbart avvecklas. I vart fall bör enligt motionärernas
mening genom en utredning möjligheterna till en avveckling av skatten på
sådana fastigheter undersökas.
Vid 1953 års riksdag beslutades en teknisk omläggning av den kommunala
beskattningen av fastighet. I samband därmed togs ett första steg mot avskaffandet
av denna skatteform genom att repartitionstalet sänktes från 5
till 4. Genom beslut av 1957 års riksdag ägde en fortsatt successiv avveckling
av fastighetsbeskattningen rum genom en ytterligare sänkning av repai
tilionstalet till nuvarande 2,5. I sitt av 1957 års riksdag godkända betänkande
nr 32 underströk bevillningsutskottet angelägenheten av att fastighetsbeskattningen
avvecklades så snart förutsättningar därför förelåg och
hemställde att en utredning skulle igångsättas för att klargöra de frågor,
som sammanhängde med den slutliga avvecklingen. I anledning därav tillkallades
samma år särskilda sakkunniga — 1957 års fastighetsskattesakkunniga
— med uppdrag att utreda frågan om fastighetsbeskattningens
avveckling.
1 sitt den 20 januari 1960 avlämnade betänkande (SOU 1960:4) konstaterade
de sakkunniga, att ett borttagande av fastighetsbeskattningen skulle
ge upphov till utdebiteringshöjningar av mycket varierande storlek, vilket i
sin tur skulle medföra att skillnaden i skattetryck kommunerna emellan
kraftigt skärptes samt att i vissa kommuner eu betydande omfördelning av
skattebördan från juridiska till fysiska personer skulle äga rum. Med hänsyn
bl. a. härtill ansåg de sakkunniga sig endast kunna förorda en fortsatt
partiell avveckling av fastighetsbeskattningen.
Utskottet anser de skäl mot ett bibehållande av nuvarande fastighetsbeskattning,
som motionärerna åberopat och som tidigare upprepade gånger
framförts i motioner till riksdagen, i och för sig värda beaktande. Ut
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
16 Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1965
skottet är emellertid inte berett att för närvarande medverka till att fastighetsbeskattningen
avskaffas vare sig helt eller för vissa fastigheter. Även
om det kategorimässiga slopande av fastighetsskatten, som motionärerna
avser, kan antagas för det stora flertalet kommuner komma att innebära
endast måttliga utdebiteringshöjningar, torde för vissa kommuner av speciell
karaktär, därest särskilda åtgärder inte vidtas, motsvarande höjningar
kunna bli relativt betydande. Detta skulle föranleda att det totala skatteunderlaget
för kommunerna minskade och att inkomstfördelningen mellan
stat och kommun i väsentlig mån rubbades. Mot bakgrunden härav bör inte
utan tvingande skäl genomföras en åtgärd, som är ägnad att minska det
kommunala skatteunderlaget. Utskottet är därför inte berett medverka till
en sådan avveckling av fastighetsbeskattningen, som förordas i motionerna
I: 643 och II: 766, och avstyrker således lagstiftnings- och utredningsyrkandena
i dessa motioner i nu berörda del.
Åtskilliga motioner innehåller lagstiftningsyrkanden i fråga om repartitionstalets
höjd. Sålunda yrkas i motionerna 1:646 och 11:761 ävensom
i motionen II: 765 att repartitionstalet skall utgöra 1,5 för alla fastigheter.
I motionerna I: 642 och II: 763 yrkas att repartitionstalet skall utgöra 1,8
för alla fastigheter utom vattenfallsfastigheter. För dessa anser motionärerna
att repartitionstalet bör vara 2,5. Yrkande om motsvarande repartitionstal
återfinns i fråga om vattenfallsfastigheter i motionerna I: 645 och II: 762,
i fråga om fastigheter tillhöriga andra juridiska personer än dödsbon samt
bostadsrättsföreningar och allmännyttiga bostadsföretag i motionerna I:
641 och II: 764 samt i fråga om juridiska personer tillhöriga skogsfastigheter.
anläggningar och industribyggnader i motionen II: 760.
Genom den i propositionen föreslagna sänkningen av repartitionstalet
kan beräknas att, genomsnittligt sett, fastighetstaxeringens verkningar för
garantibeloppen för jordbruksfastighet helt elimineras, medan för hyresfastigheter
garantibeloppen kommer att minska. Även i fråga om rörelselastigheter
torde en sänkning av garantibeloppen kunna förutses, och detsamma
torde i än högre grad gälla för kommuner med stora kraftverks- och
skogsfastigheter. För vissa en- och tvåfamilj sfastigheter —■ och utskottet
tänker härvidlag främst på en- och tvåfamilj sfastigheter i storstadsområden
och på fritidshus i närheten av större tätorter torde å andra sidan
garantibeloppen komma att i avsevärd mån ökas. Det är givetvis svårt att
på nuvarande stadium mera detaljerat bedöma vilka verkningar utfallet av
1965 års allmänna fastighetstaxering kommer att få på skilda kategorier
av fastigheter. Enligt utskottets mening torde emellertid knappast behöva
befaras att den höjda taxeringsnivån kommer att medföra några väsentliga
skal teskärpningar för det stora flertalet fastighetsägare. Utskottet kan därför
i princip ansluta sig till det i propositionen föreslagna repartitionstalet.
Som framgår av propositionen torde det inte vara möjligt att sänka re
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
17
Bevillningsutskottets betänkande nr 2 i år 1965
partitionstalet till en nivå, som för en- och tvåfamilj sfastigheternas del helt
eliminerar verkningarna av de höjda taxeringsvärdena och samtidigt tillgodoser
skogs- och kraftverkskommunernas krav på skatteunderlag. I själva
verket torde också den i propositionen föreslagna sänkningen av repartitionstalet
till 2 komma att medföra ett icke obetydligt skattebortfall för
vissa kommuner.
I den promemoria, som propositionen bygger på, har berörts olika alternativ
för att så långt möjligt eliminera de mindre önskvärda verkningarna
av höjningen av taxeringsnivån. Utredningsmannen har därvid avvisat ett
system med olika repartitionstal för skilda grupper av fastigheter, främst
med hänvisning till de stora praktiska tillämpningssvårigheter ett sådant
system skulle innebära. Inte heller har han ansett en justering av repartitionstalet
för allenast en- och tvåfamilj sfastigheterna lämplig.
Utskottet ansluter sig till uppfattningen, att repartitionstalet bör vara
detsamma för samtliga grupper av fastigheter och att varje differentiering
av repartitionstalet måste vara ägnad att komplicera deklarations- och
laxcringsförfarandet. Då som nämnts redan en sänkning av repartitionstalet
till 2 kan väntas medföra ett skattebortfall för åtskilliga kommuner,
anser utskottet det för närvarande inte möjligt att gå utöver förslaget i propositionen.
Utskottet, som i det föregående ställt sig avvisande till en kategorimässig
avveckling av fastighetsskatten, kan därför inte heller biträda
yrkandet om en generell sänkning av repartitionstalet till 1,5. Inte heller
anser utskottet sig kunna biträda förslaget i motionerna I: 642 och II: 764
om en sänkning av repartitionstalet till 1,8 för alla fastigheter utom vattenfallsfastigheterna.
Vad särskilt angår de yrkanden, som går ut på ett bibehållande av nu
gällande repartitionstal för vattenfallsfastigheter eller fastigheter tillhöriga
juridiska personer och som alla avser att kompensera främst skogs- och vatten
fallskommuner för det skattebortfall, som sänkningen av repartitionstalet
för dem kan väntas medföra, vill utskottet framhålla följande.
1 propositionen nr 43 till innevarande års riksdag har framlagts förslag
till förordning om skatteutjämningsbidrag. Förslaget innebär att alla kommuner
med brist på skattekraft eller med hög utdebitering skall ha rätt till
skatteutjämningsbidrag. Skatteutjämningsbidraget vid brist på skattekraft
bygger på ett tillskott av skatteunderlag. Riket indelas härvid i tre skattekraltsområden
med olika gränser för tillskottens storlek. Kommunerna
garanteras en skattekraft som, beroende på inom vilket skattekraftsområde
kommunen är belägen, varierar mellan 90 och 125 procent av medelskattekraften
för riket i dess helhet. Dessa procenttal skall dock reduceras på visst
sätt om landskommuns, köpings eller stads sammanlagda utdebitering för
allmän kommunalskatt understiger medelutdebiteringen i riket. — Skatteutjämningsbidraget
vid hög utdebitering beräknas på kommunens totala
skatteunderlag och utgår efter en viss procent av den del av den samman
-
18 Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1965
lagda utdebiteringen för året före bidragsåret som överstiger medelutdebiteringen.
Enligt vad utskottet erfarit torde systemet med kommunal skatteutjämning
komma att innebära att de kommuner, för vilka repartitionstalet är
av särskild betydelse som skatteunderlag, även i fortsättningen garanteras
en skattekraft som i huvudsak överensstämmer med den de nu har.
Motionärernas farhågor för att repartitionstalets sänkning kommer atl
medföra att kraftverks- och skogskommunernas skatteunderlag blir avsevärt
försämrat torde sålunda vara betydligt överdrivna.
Av väsentligt större betydelse än repartitionstalet som en faktor för tillgodoseende
av skogs- och vattenkraftskommunernas skatteunderlag torde
emellertid enligt utskottets mening de spörsmål vara, vilka sammanhänger
med frågan om fördelning av inkomst mellan olika kommuner. Flera av
motionerna innehåller också yrkanden, som syftar till att genom ändrade
fördelningsregler garantera skogs- och vattenfallskommunerna samt över
huvud taget kommun, där fastighet är belägen, visst skatteunderlag. I motionerna
I: 641 och II: 764 yrkas sålunda utredning i syfte att tillföra
främst skogs- och vattenfallskommuner ökat skatteunderlag, medan motionärerna
i motionerna I: 644 och II: 759 hemställer om skyndsam översyn
av reglerna om fördelning mellan kommuner av inkomst av förvärvskälla,
vari fastighet ingår. I motionerna 1:646 och 11:761 slutligen hemställes
om riksdagsuttalande av innebörd att, i fråga om inkomst av fastighel.
som beskattas i flera kommuner, fastighetskommunen skall äga tillgodoräkna
sig all inkomst intill fem procent av taxeringsvärdet.
Med anledning härav vill utskottet till en början erinra om de ändringar
som 1963 års riksdag vidtog i reglerna för fördelning mellan kommuner av
skatteunderlag, som härrör från kraftverksrörelse. Dessa tillkom för all
tillförsäkra de kommuner, där regleringsdammar eller kraftverk finnes,
större andel av skatteunderlaget än de dittills haft och motiverades bl. a.
med att tidigare gällande regler för inkomstfördelning inte tillgodosåg dessa
kommuners berättigade anspråk på beskattningsrätt. De nya reglerna, som
trätt i kraft vid 1964 års taxering, innebär i huvudsak, att de kommuner,
där kraften produceras, förbehålles 30 procent av rörelseinkomsten, medan
huvudkontorskommunens andel av samma inkomst är begränsad till fem
procent.
1 detta sammanhang vill utskottet också erinra om att till innevarande
års riksdag kommer att framläggas proposition med förslag till en skatternässig
reglering av vissa vinstöverföringar inom koncerner. Propositionen
bygger på ett betänkande om koncernbidrag m. m., avgivet av skatteutredningen
angående ackumulerad inkomst m. in. (SOU 1964: 29), som bl. a.
innehåller förslag till ändrad lydelse av 57 § 3 mom. kommunalskattelagen.
Detta författningsrum reglerar taxeringsmyndigheternas möjligheter att ingripa
mot obehöriga vinstöverföringar mellan företag inom skilda kommuner
och innebär för närvarande att, om vid affärer mellan intressentförelag
Bevillningsutskottets betänkande nr 2''t är 1905
19
(moder- och dotterföretag eller företag under i huvudsak gemensam ledning)
genom onormal prissättning eller eljest åstadkommes, att en inkomst
i avsevärd mån redovisas hos företag i annan kommun, företaget skall skatta
för den överförda inkomsten i den kommun, där inkomsten skulle beskattats
om normal prissättning tillämpats.
Utredningen har ansett denna bestämmelse ineffektiv med hänsyn till
kravet på att avvikelsen från det normala priset skall »i avsevärd mån» ha
föranlett en vinstöverflyttning och förordar en regel av innebörd att taxeringsmyndigheterna
skall kunna ingripa också vid fall av »icke oväsentlig»
vin stöver flyttning. I en specialmotivering till den föreslagna författningsändringen
har utredningen anfört bl. a. följande.
EU beaktande av kommunernas anspråk på ett riktigt beskattningsunderlag
såsom grund för uttaxeringen kan —----vara befogat framför
allt, när fråga är om beskattning av sådan verksamhet, som avser ett utnyttjande
av värdefulla naturtillgångar inom kommunen, såsom vattenkraft,
järnmalm, skog in. m. Ofta redovisas den verkliga avkastningen av
annat företag, i regel moderföretaget, med huvudkontor i annan del av
landet. Den ökade möjligheten för kommunerna att bevaka sina skattean
språk,
som förslaget —--innebär, har i första hand avsett just fall som
dessa, där det ofta kan vara fråga om inkomster av betydelse för kommunerna.
Utredningens förevarande förslag bär generell räckvidd för alla slag av
rörelse och skulle därför enligt utskottets mening, därest det antages, otvivelaktigt
innebära ett värdefullt komplement till övriga inkomstfördelningsregler
för tillgodoseende av kommunernas skatteunderlag.
Utskottet är med hänsyn till det anförda inte berett att nu medverka till
en ändring av reglerna om fördelning av inkomst mellan olika kommuner.
Utskottet vill emellertid understryka att, om den kommunala fastighetsbeskattningen
upphäves eller ytterligare avvecklas, en omprövning av fördelningsreglerna
kan bli aktuell.
Utskottet avstyrker med det anförda de lagstiftningsyrkanden i motionerna
I: 641 och II: 764, I: 642 och II: 763, I: 645 och II: 762 samt i motionen
II: 760, vilka avser bibehållande av nu gällande repartitionstal för vissa
typer av fastigheter.. Utskottet avstyrker också utredningsyrkandena i motionerna
I: 641 och II: 764 samt I: 644 och II: 759 ävensom det särskilda yrkande
i motionerna I: 646 och II: 761, som syftar till införande av ändrade
fördelningsregler i fråga om inkomst av fastighet, som beskattas i flera
kommuner.
Inkomstberäkningen för en- och tvåfamiljsfastigheter m. m.
För en- och tvåfamiljsfastigheter tillämpas sedan år 1953 i regel en
schablonmetod vid inkomstberäkningen. Metoden innebär att intäkten av
fastigheten beräknas till viss procent — för närvarande 2,5 — av taxeringsvärdet
samt att avdrag från nämnda intäkt inte medges för andra utgifter
20 Bevillningsutskottets betänkande nr 24 är 1965
än ränta på lånat, i fastigheten nedlagt kapital och tomträttsavgäld. Härtill
kommer i regel ett extra avdrag med 200 kr. för fysisk person, som är
mantalsskriven på fastigheten. I propositionen föreslås, att procenttalet —
i likhet med repartitionstalet — skall sänkas till 2.
För de fastigheter (flerfamiljsfastigheter), vilka ägs av bostadsrättsföreningar
och allmännyttiga bostadsföretag, gäller för närvarande att inkomsten
beräknas till 3 procent av taxeringsvärdet. För dylika fastigheter
föreslås oförändrat procenttal.
I motionerna I: 643 och II: 766 föreslås att inkomstbeskattningen — liksom
fastighetsbeskattningen — avvecklas för en- och tvåfamilj sfastigheter
samt bostadsrättsföreningarnas och de allmännyttiga bostadsföretagens fastigheter.
I motionerna I: 644 och II: 759, I: 646 och II: 761 samt i motionen
II: 765 föreslås en sänkning av procenttalet för en- och tvåfamilj sfastighcter
till 1,5, medan i motionerna I: 642 och II: 763 föreslås en motsvarande
sänkning till 1,8. Några motioner innehåller yrkanden i fråga om procenttalet
för inkomstberäkning av bostadsrättsföreningarnas och bostadsföretagens
fastigheter. Härutinnan yrkas i motionerna I: 644 och II: 759
en sänkning till 2,5 och i motionerna 1:643 och II: 766 en sänkning till 2.
Sistnämnda yrkande har framställts i andra hand och under förutsättning
alt yrkandet om en avveckling av inkomstbeskattningen för bostadstöretagens
fastigheter skulle komma att ogillas.
Utskottet, som i det föregående avvisat yrkande om en avveckling av fastighetsbeskattningen
för bl. a. en- och tvåfamilj sfastigheter, är inte berett
medverka till en avveckling av inkomstbeskattningen för samma fastigheter.
Utskottet avstyrker således lagstiftningsyrkandet i motionerna I: 643
och II: 766 i förevar ande de!.
Vad härefter angår yrkandena om ett lägre procenttal för inkomstberäkningen
vill utskottet erinra om att schablontaxeringsreglerna utformats sä,
att de enligt gjorda beräkningar genomsnittligt skulle leda till ett något
gynnsammare utfall än vid taxering enligt tidigare gällande bestämmelser,
vilken grundades på en redovisning av samtliga intäkter och utgifter i inkomstkällan.
Såsom framhållits i den promemoria som ligger till grund för förslaget
i propositionen torde några principiella invändningar knappast kunna göras
mot att en ägare av fastighet, vilken redovisas enligt s. k. schablonmetod,
till följd av att fastighetens taxeringsvärde höjs får en ökad intäkt att
redovisa för inkomstkällan i fråga. A andra sidan kan det knappast anses
tillfredsställande att fastighetsägaren som en direkt följd av höjda taxeringsvärden
åsamkas en stegring av sina bostadskostnader, som inte står
i rimlig proportion till den allmänna kostnadsutvecklingen.
Den utredning om bl. a. schablonfastigheternas beskattning som departementschefen
talar om i propositionen har numera tillsatts. Den har till uppgift
att överse reglerna angående den schablonmässiga inkomstbeskattningen
21
Bevillningsutskottets betänkande nr 2i år 1965
av egna hem och vissa andra fastigheter. Då det kan förutsättas att denna
utredning bl. a. kommer att pröva alla de spörsmål som sammanhänger
med beskattningen av en- och tvålamiljsfastigheterna samt bostadsrättsföreningarnas
och bostadsföretagens fastigheter, är utskottet, som anser att
det från deklarations- och taxeringsteknisk synpunkt är en fördel att repartitionstalet
för garantiskatten och procenttalet för inkomstberäkningen
i största möjliga utsträckning beloppsmässigt sammanfaller, inte berett alt
för närvarande medverka till en större sänkning av schablonprocenten vid
inkomstbeskattningen än som föreslagits i propositionen. Med det anförda
avstyrker utskottet motionerna I: 642 och II: 763, I: 643 och II: 766, I: 644
och It: 759, I: 646 och II: 761 ävensom motionen II: 765 i nu förevarande
del.
Utskottet har slutligen att ta ställning till det utredningsyrkande i motionerna
I: 644 och II: 759 som avser undantagande av tomtvärde från inkomst-
och fastighetsbeskattning. Motionärerna framhåller att tomlrättshavaren
genom repartitionstal och procenttal påföres skatt såväl kommunalt
som statligt för en tomt, som han inte äger och för vilken han har att
erlägga tomträttsavgäld. Enligt motionärernas mening måste det riktiga
vara att tomtvärdet inte medräknas vid fastställande av garantibelopp och
inkomstbclopp för med tomträtt upplåtna fastigheter.
Enligt 47 § kommunalskattelagen skall garantibeloppet för fastighet i
regel upptas som skattepliktig inkomst för fastighetens ägare. Samma lagrum
innehåller emellertid också en föreskrift om att vad som enligt huvudregeln
gäller i fråga om fastighetens ägare i förekommande fall i stället
skall gälla den som innehar fastighet med tomträtt. Någon dubbelbeskattning
av garantibelopp eller inkomstbclopp för tomträttsfastighet förekommer
således inte. Byggnader och andra anläggningar å ett område, som besväras
av inskriven tomträtt utgör, oavsett vem som äger dem, tillbehör till besittningsrätten,
och innehavaren har befogenhet att tillgodogöra sig dem i belåningsavseende.
Med hänsyn härtill och då tomträttshavare enligt föreskrift
i 25 S kommunalskattelagen är berättigad till avdrag för tomträttsavgäld anser
utskottet i motsats till motionärerna, att tomtvärde bör jämställas med
taxeringsvärde vid bestämmande av garanti- och inkomstbelopp för fastighet.
Utskottet avstyrker således utredningsyrkandet i motionerna 1:644 och
II: 759.
Mot de delar av propositionen, vilka i det föregående inte upptagits till
särskild behandling, har utskottet inte funnit anledning till erinran. Dock
bör vid det förhållandet, att utskottet i sitt betänkande nr 16/1965 redan
behandlat den i propositionen föreslagna ändringen av förvärvsavdragsreglerna
i 46 § 3 mom. kommunalskattelagen, detta författningsrum utgå ur
propositionens förslag till författningstext.
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1965
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen — med förklarande att Kungl. Maj:ts
proposition nr 30 icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas
— måtte antaga vid propositionen fogat förslag till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) med de ändringar att
dels 46 § 3 mom. utgår och att i anledning därav ingressen
erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:
Kungl. Maj.ts förslag
Härigenom förordnas, att 5 § 4
inom., 24 § 2 mom., 46 § 3 mom.
och 47 § kommunalskattelagen den
28 september 1928 samt anvisningarna
till 47 § samma lag skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
dels ock ikraftträdandebestämmelserna erhåller följande
såsom utskottets förslag betecknade lydelse:
Utskottets förslag
Härigenom förordnas, att 5 § 4
mom., 24 § 2 mom. och 47 § kommunalskattelagen
den 28 september
1928 samt anvisningarna till 47 §
samma lag skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
Kungl. Maj:ts förslag
Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket
i Svensk författningssamling. De nya
bestämmelserna skola tillämpas första
gången, såvitt avser 5 § 4 mom..,
vid 1965 års allmänna fastighetstaxering,
såvitt avser 46 § 3 mom.,
vid 1965 års taxering och i övrigt
vid 1966 års taxering. Äldre bestämmelser
skola fortfarande gälla, såvitt
avser 46 § 3 mom., i fråga om eftertaxering
för år 1964 eller tidigare år
och i övrigt i fråga om eftertaxering
för år 1965 eller tidigare år.
Utskottets förslag
Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket
i Svensk författningssamling. De nya
bestämmelserna skola tillämpas första
gången, såvitt avser 5 § 4 mom.,
vid 1965 års allmänna fastighetstaxering
och i övrigt vid 1966 års
taxering. Äldre bestämmelser skola
fortfarande gälla i fråga om eftertaxering
för år 1965 eller tidigare år.
B) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 641 av herr Eric Carlsson
samt II: 764 av herrar Larsson i Hedenäset och Jonas
-
son,
2) de likalydande motionerna I: 642 av herr Per Jacobsson
in. fl. och II: 763 av herr Jönsson i Ingemarsgården
m. fl.,
3) de likalydande motionerna I: 643 av herrar Bertil Petersson
och Herbert Larsson samt II: 766 av herr Svenning
m. fl.,
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1965 23
4) de likalydande motionerna I: 644 av herr Sundin och
II: 759 av herr Boo m. fl.,
5) de likalydande motionerna I: 645 av herrar Wikberg
och Erik Olsson samt II: 762 av herr Jönsson i Ingemarsgården
m„ fl.,
6) de likalydande motionerna I: 646 av herr Virgin m. fl.
och II: 761 av herr Heckscher m. fl.,
7) motionen II: 760 av herrar Ekström i Iggesund och
Sundelin, ävensom
8) motionen II: 765 av herrar Nelander och Mundebo,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 8 april 1965
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Yngve Nilsson, Wärnberg, Tage Johansson, Lundström,
Enarsson, Sundin* och Erik Filip Petersson; samt
från andra kammaren: herrar Brandt, Allard*, Kärrlander, Engkvist*,
fru Nettelbrandt, herrar Eriksson i Bäckmora, Andersson i Essvik, Enskog,
Boo och Nilsson i Svalöv.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer
Beträffande repartitionstalet
1) av herrar Yngve Nilsson, Lundström, Enarsson, Erik Filip Petersson,
fru Nettelbrandt, herrar Enskog och Nilsson i Svalöv, vilka — under åberopande
av innehållet i de likalydande motionerna I: 642 av herr Per Jacobsson
m. fl. och II: 763 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl., I: 646
av herr Virgin m. fl. och II: 761 av herr Heckscher in. fl., ävensom motionen
11:765 av herrar Nelander och Mundebo, samtliga motioner, såvitt avser
törevarande fråga — ansett, att repartitionstalet bort bestämmas till 1,7
och att således utskottet bort hemställa,
24 Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1965
att riksdagen måtte besluta att repartitionstalet vid fastighetsbeskattningen
skall utgöra 1,7 och att till följd härav
47 § samt anvisningarna till 47 § koinmunalskattelagen den
28 september 1928 skall erhålla följande ändrade lydelse:
47 §.
För fastighet, som året näst före taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas
garantibelopp till en och sju tiondedels procent av fastighetens taxeringsvärde
förstnämnda år. Garantibeloppet upptages inom den kommun, där fastigheten
är belägen, såsom skattepliktig inkomst för fastighetens ägare. Såsom
ägare anses jämväl den, vilken innehar fastighet med fideikommissrätt
eller eljest utan vederlag besitter fastighet på grund av testamentariskt förordnande.
Vad som -----anslagen jord.
Såsom innehavare---såsom innehavare.
Skall avkastning---fastighetens skogsvärde.
Där beträffande----ingående skogsvärdet.
Garantibelopp beräknas----hänsyn härtill.
Anvisningar
till 47 §.
Till ledning---följande exempel.
1. Har rörelseidkare, som använder av honom ägd fastighet i rörelsen,
gjort sådan omläggning av räkenskapsår att beskattningsåret kommit att
omlatta 9 månader, beräknas garantibeloppet till 9/12 av det belopp, som
motsvarar en och sju tiondedels procent av fastighetens taxeringsvärde. Har
beskattningsåret kommit att omfatta 15 månader, beräknas garantibeloppet
till 15/12 av nyss angivet belopp.
2. Har i fall, då beskattningsår sammanfaller med kalenderår, fastighet
bytt ägare den 1 september beskattningsåret, beräknas garantibeloppet för
den tidigare ägaren till 8/12 och för den nye ägaren till 4/12 av det belopp,
som motsvarar en och sju tiondedels procent av fastighetens taxeringsvärde.
8. Har en rörelseidkare gjort sådan omläggning av räkenskapsår att det
beskattningsår, som ligger till grund för 1966 års taxering, omfattar tiden
1/7 1964__31/12 1965 samt har han för sin rörelse förvärvat en fastighet
den 1 september 1964 och en annan fastighet den 1 april 1965, beräknas
garantibeloppet vid nyssnämnda taxering för förstnämnda fastighet till
16/12 och för sistnämnda fastighet till 9/12 av vad som motsvarar en och
sju tiondedels procent av respektive fastighets taxeringsvärden.
11) av herrar Sundin, Eriksson i Bäckmora och Boo, vilka ansett, att del
avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 16 börjar på rad 5 nedifrån med
opaginerad Kontrollera mot PDF
25
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1965
orden »Enligt utskottets» och slutar på råd 2 nedifrån med orden »föreslagna
repartitionstalet», bort ha följande lydelse:
Utskottet kan på de grunder, som anges i det följande, i princip ansluta
sig till det i propositionen föreslagna repartitionstalet.
Beträffande procenttalet för intäktsberäkningen
III) av herrar Yngve Nilsson, Lundström, Enarsson, Erik Filip Petersson,
fru Nettelbrandt, herrar Enskog och Nilsson i Svalöv, vilka — under åberopande
av innehållet i de likalydande motionerna I: 642 av herr Per Jacobsson
m. fl. och II: 763 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl., I: 644 av
herr Sundin och II: 759 av herr Boo m. fl., I: 646 av herr Virgin m. fl. och
II: 761 av herr Heckscher m. fl., ävensom motionen II: 765 av herrar Nelander
och Mundebo, samtliga motioner, såvitt avser förevarande fråga — ansett,
att procenttalet bort bestämmas till 1,7, och att således utskottet bort
hemställa,
att riksdagen måtte besluta att procenttalet vid beräkningen
av intäkt av en- och tvåfamilj sfastigheter skall utgöra 1,7
och att till följd härav 24 § 2 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 skall erhålla följande ändrade lydelse:
-
24 §.
2 mom. Är annan fastighet inrättad till bostad åt en familj jämte personliga
tjänare (enfamiljsfastighet) eller två familjer jämte personliga tjänare
(tvåfamiljsfastighet) och föreligger ej fall som avses nedan i sista stycket,
skall såsom intäkt av fastigheten upptagas ett belopp motsvarande för helt år
räknat en och sju tiondedels procent av fastighetens taxeringsvärde året näst
före taxeringsåret. Finnes ej taxeringsvärde åsatt för året näst före taxeringsåret,
beräknas intäkten på grundval av fastighetens värde, uppskattat
enligt de grunder, som gällt för åsättande av taxeringsvärde för året näst
före taxeringsåret.
Vad i---använda fastighetsdelen.
Har fastighet,---icke ske.
Vad i---publikt boställe.
IV) av herrar Sundin, Eriksson i Bäckmora och Boo, vilka
dels ansett, att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på s. 20 med
orden »Såsom framhållits» och slutar på s. 21 med orden »förevarande del»,
bort ha följande lydelse:
Såsom utskottet i det föregående framhållit torde med det repartitions
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1965
tal, som föreslagits i propositionen, garantibeloppen komma att i avsevärd
mån ökas för vissa en- och tvåfamiljsfastigheter. Det är enligt utskottets
mening angeläget att tillse, att höjningen av fastighetsvärdena inte leder
till en skärpt beskattning. Då utskottet med hänsyn till skogs- och vattenfallskommunerna
funnit önskvärt, att repartitionstalet för närvarande inte
fastställes till lägre tal än 2, måste kompensationen för egnahemsägarna
sökas genom ytterligare sänkning av procenttalet för inkomstberäkningen.
Utskottet anser, att procenttalet för inkomstberäkningen i fråga om enoch
tvåfamiljsfastigheter bör fastställas till 1,5 och tillstyrker sålunda motionsyrkandena
härom.
Den utredning om bl. a. schablonfastigheternas beskattning, som departementschefen
talar om i propositionen, har numera tillsatts. Med hänsyn
härtill anser sig utskottet kunna tillstyrka, att ändring för närvarande icke
sker i fråga om procenttalet för inkomstberäkning av bostadsrättsföreningarnas
och bostadsföretagens fastigheter.
dels ock ansett, att procenttalet bort bestämmas till 1,5 och att utskottet
således med bifall till de likalydande motionerna 1: 644 av herr Sundin
och II: 759 av herr Boo m. fl., ävensom i anledning av de likalydande motionerna
I: 642 av herr Per Jacobsson m. fl. och II: 763 av herr Jönsson i
Ingemarsgården in. fl., 1:646 av herr Virgin m. fl. och 11:761 av herr
Heckscher m. fl. samt motionen 11:765 av herrar Nelander och Mundebo,
samtliga motioner, såvitt avser förevarande fråga, bort hemställa,
att riksdagen måtte besluta, att procenttalet vid beräkningen
av intäkt av en- och tvåfamiljsfastigheter skall utgöra
1,5 och att således 24 § 2 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370) skall erhålla följande ändrade
lydelse:
24 §.
2 mom. Är annan fastighet inrättad till bostad åt en familj jämte personliga
tjänare (enfamiljsfastighet) eller två familjer jämte personliga tjänare
(tvåfamiljsfastighet) och föreligger ej fall, som avses nedan i sista
stycket, skall såsom intäkt av fastigheten upptagas ett belopp motsvarande
för helt år räknat en och en halv procent av fastighetens taxeringsvärde
året näst före taxeringsåret. Finnes ej taxeringsvärde åsatt för året näst
före taxeringsåret, beräknas intäkten på grundval av fastighetens värde,
uppskattat enligt de grunder, som gällt för åsättande av taxeringsvärde för
året näst före taxeringsåret.
Vad i —--använda fastighetsdelen.
Har fastighet, —---icke ske.
Vad i---publikt boställe.
Bevillningsutskottets betänkande nr dr 1965
27
Beträffande inkomstfördelning mellan kommuner
V) av herrar Yngve Nilsson, Lundström, Enarsson, Sundin, Erik Filip
Petersson, fru Nettelbrandt, herrar Eriksson i Bäckmora, Enskog, Boo och
Nilsson i Svalöv, vilka
dels ansett, att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 19 börjar
med »Utskottet är» och slutar med »flera kommuner», bort ha följande lydelse
:
Därtill bör enligt utskottets mening eu sådan utformning prövas i fråga
om beskattningen av juridiska personer, att — som ersättning för bortfallet
— ett skatteunderlag, motsvarande viss del av taxeringsvärdet av
fastighet, å vilken utvinning sker av naturtillgångar, såsom vattenkraft,
järnmalm och skog in. in., tillföres den kommun, där fastigheten är belägen.
Inte ens härigenom kan man emellertid enligt utskottets mening i tillräcklig
utsträckning beakta vissa kommuners krav på skatteunderlag. Det
förslag till liberalisering av taxeringsmyndigheternas möjligheter att ingripa
mot obehöriga vinstöverföringar som i det föregående berörts tar sikte
uteslutande på privat näringsverksamhet och reglerar således inte de tvivelsutan
mycket viktiga fall, då naturtillgångar exploateras i statlig eller
kommunal regi. Enligt utskottets mening skulle det för många kommuner
vara av största vikt att också de spörsmål som sammanhänger med vinstöverföringar
mellan .statliga och kommunala näringsföretag inom skilda
kommuner bleve föremål för särskild utredning.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet sig böra förorda en skyndsam
utredning av frågan om den skattemässiga regleringen av vinstöverföringar
mellan näringsföretag i skilda kommuner, därvid även bör beaktas
vinstredovisningen inom och vinstöverföringar mellan statliga och kommunala
näringsföretag. Med det anförda får de yrkanden i motionerna
I: 641 och II: 764, I: 644 och II: 759 samt I: 646 och II: 761, vilka syftar
till införande av ändrade regler för inkomstfördelning mellan kommuner,
anses i huvudsak tillgodosedda;
dels ock ansett att utskottet under punkt B, såvitt avser nu förevarande
fråga, bort hemställa,
att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
1:641 av herr Eric Carlsson samt II: 764 av herrar Larsson
i Hedenäset och Jonasson, de likalydande motionerna
1: 642 av herr Per Jacobsson in. fl. och II: 763 av herr Jönsson
i Ingemarsgården in. fl., de likalydande motionerna
I: 644 av herr Sundin och II: 759 av herr Boo m. fl., de
likalydande motionerna I: 645 av herrar Wikberg och
Erik Olsson samt II: 762 av herr Jönsson i Ingemarsgården
in. fl., de likalydande motionerna 1:646 av herr Virgin
28
Bevillningsutskottets betänkande nr 2b år 1965
m. fl. och II: 761 av herr Heckscher m. fl. ävensom motionen
II: 760 av herrar Ekström i Iggesnnd och Sundelin,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära skyndsam utredning
av frågan om den skattemässiga regleringen av vissa
vinstöverföringar mellan näringsföretag i skilda kommuner,
varvid även bör beaktas vinstredovisning inom och
vinstöverföring mellan statliga och kommunala näringsföretag.
MARCUS BOKTft. STHIM W6S *50028
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1965:228 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående kommunal skatteutjämning, m.m., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutsko a1 i texten