Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående förlustutjämning, progressionsutjärnning och allmän öppen resultatutjämning.

1965-04-08 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1965:25, Betänkande i anledning av väckta motioner angående förlustutjämning, progressionsutjärnning och allmän öppen resultatutjämning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1965

1

Nr 25

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående förlustutjämning, progressionsutjärnning och

allmän öppen resultatutjämning.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna, 1:92 av herr Mattsson m.fl. och 11:121 av herr Nilsson i Svalöv

m.fl., har hemställts att riksdagen måtte

1) antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändring av 2, S och 9 §§ förordningen den 8 april

1960 (nr 68) om rätt till förlustut jämning vid taxering för inkomst

Härigenom förordas, att 2, 8 och 9 §§ förordningen den 8 april 1960

(nr 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst skola erhålla

följande ändrade lydelse.

2 §.

Med förlust---samma år.

Till förlustavdrag berättigar endast sådan förlust, som hänför sig till beskattningsår,

för vilket skattskyldig varit jämlikt 22 § 1 mom. första stycket

vid 1) taxeringsförordningen skyldig avlämna självdeklaration till ledning

för sin taxering för inkomst eller varunder skattskyldigs bruttointäkter

av en eller flera förvärvskällor uppgått till sådant belopp att han jämlikt

bestämmelserna vid 2) eller 3) nämnda stycke varit skyldig avlämna

deklaration som nyss sagts, eller till något av de två närmast föregående

beskattningsåren. Vid hedömande av fråga om rätt till förlustavdrag föreligger

skall beträffande äkta makar och oskift dödsbo tillika iakttagas vad

i tredje och sjätte styckena sagda moment stadgas. För rätt till förlustavdrag

erfordras härutöver att deklarationsskyldigheten för förluståret fullgjorts

under vederbörligt taxeringsår.

Hätten till---- minst I 000 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

8 §.

Om aktierna i aktiebolag eller andelarna i ekonomisk förening vid ingången

av förluståret eller utgången av det beskattningsår, för vilket taxering

skall ske, till huvudsaklig del ägdes eller på därmed jämförligt sätt

— direkt eller genom förmedling av juridisk person — innehades av eu

fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, må vid sagda taxering förlustavdrag

ej medgivas med mindre samtliga eller så gott som samtliga

aktier eller andelar vid nämnda båda tillfällen ägdes eller på angivet sätt

innehades av samma fysiska person eller personer samt under förutsätt
1

Bihang till riksdagens protokoll 1965. 7 sand. Nr 25

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1965

ning tillika, då fråga är om två eller flera aktie- eller andelsägare, att

envar av dessa ägde eller innehade ungefärligen lika stor andel i aktieeller

andelskapitalet vid det ena som vid det andra tillfället. Hinder för

förlustavdrag möter dock ej, där skiljaktighet i ägarförhållandena betingas

av att aktierna eller andelarna genom arv, testamente eller bodelning övergått

å annan fysisk person eller andra fysiska personer eller av att på

nämnt sätt förvärvade aktier överlåtits å sådan fysisk person eller sådana

fysiska personer som sedan beskattningsårets ingång innehaft aktier i företaget.

9 §.

Har bolag (dotterbolag) genom fusion enligt 174 § 1 mom. lagen den

14 september 1944 om aktiebolag upplösts och uppgått i annat bolag (moderbolag),

äger moderbolaget samma rätt till förlustavdrag, som — om

fusionen ej skett — tillkommer dotterbolaget. Därest aktierna i moderbolaget

vid utgången av beskattningsåret eller aktierna i dotterbolaget vid ingången

av förluståret till huvudsaklig del ägdes eller på därmed jämförligt

sätt innehades — direkt eller genom förmedling av juridisk person — av

en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, skall vad nyss sagts angående

moderbolags rätt att utnyttja dotterbolags förlustavdrag gälla endast

därest moderbolaget jämväl vid sistnämnda tidpunkt ägde mer än nio

tiondelar av aktiekapitalet i dotterbolaget. Ägdes eller innehades på sätt

nyss sagts aktierna i moderbolaget vid utgången av beskattningsåret av

en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, skall såsom förutsättning för

förlustavdragets utnyttjande jämväl gälla, att denna person eller dessa personer

ägde eller innehade samtliga eller så gott som samtliga aktier i moderbolaget

jämväl vid ingången av dotterbolagets ifrågavarande förlustår.

Är i fall, som sist sagts, fråga om två eller flera aktieägare, kräves ytterligare

att envar av dessa ägde eller innehade ungefärligen lika stor andel i

aktiekapitalet vid det ena som vid det andra av sistnämnda båda tillfällen.

Hinder för förlustavdragets utnyttjande möter dock ej, där skiljaktighet i

ägareförhållandena betingats av att aktierna genom arv, testamente eller bodelning

övergått å annan fysisk person eller andra fysiska personer eller

av att på nämnt sätt förvärvade aktier överlåtits å sådan fysisk person

eller sådana fysiska personer som sedan beskattningsårets ingång innehaft

aktier i företaget.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1965 års taxering samt eftertaxering

för år 1965 eller tidigare år.

2) antaga följande

Förslag

till

förordning om rätt till utjämning i vissa fall av statlig inkomstskatt i samband

med inkomststegring eller inkomstminskning

Härigenom förordnas som följer.

1 §:

Fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse må, under de förutsättningar

och på det sätt nedan i denna förordning sägs, erhålla utjämning

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 är 1965 3

av statlig inkomstskatt i samband med inkomststegring eller inkomstminskning.

2 §.

Uppgår den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten för i 1 §

omförmäld skattskyldig till belopp, som med minst 10 000 kronor överstiger

eller understiger den skattskyldiges motsvarande inkomst under det nästföregående

beskattningsåret (jämförelseåret), skall utjämningen av skatten

verkställas sålunda att den skatt, som den skattskyldige har att jämlikt

förordningen om statlig inkomstskatt erlägga, nedsättes till sådant belopp,

att den sammanlagda statliga inkomstskatten för det ifrågavarande

beskattningsåret och för jämförelseåret blir lika stor som summan av den

skatt, som han hatt att erlägga för nämnda båda år, därest den sammanlagda

beskattningsbara inkomsten för dessa år med lika delar belöpt på

vartdera av åren.

Vid tillämpningen av bestämmelsen i forsta stycket skall beräkning av

skatt ske efter det procenttal av grundbeloppet för statlig inkomstskatt, som

jämlikt 12 § förordningen om statlig inkomstskatt skall tillämpas för slutlig

skatt på grund av taxeringen för beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

3 §.

Finnes vid jämförelse som i 2 § sägs mellan de beskattningsbara inkomsterna

merinkomsten eller inkomstminskningen uppgå till lägre belopp än

10 000 kronor, skall den statliga inkomstskatten för beskattningsåret eller

för jämförelseåret likväl icke utgå med högre belopp, än soin skolat beräknas,

därest merinkomsten eller inkomstminskningen uppgått till 10 000

kronor.

4 §.

Oaktat vad i 2 och 3 §§ stadgas, må dock skatteutjämning, som där sägs,

ej ske med mindre denna föranleder att skatten beräknas till ett minst 50

kronor lägre belopp än enligt förordningen om statlig inkomstskatt.

5 §.

i fråga om äkta makar, vilka för beskattningsåret icke taxerats såsom

av varandra oberoende skattskyldiga, gäller att frågan, huruvida i 2 § angiven

lägsta merinkomst eller inkomstminskning föreligger, skall bedömas på

grundval av sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara inkomster

enligt taxeringarna för nämnda år och för jämförelseåret. Jämväl vid tilllämpning

av 3 § gäller, att hänsyn skall tagas till sammanlagda belopppet av

statlig inkomstskatt, som belöper på makarna vid skatteberäkning enligt i

2 ^ angiven grund. Den efter utjämningen reducerade skatten fördelas å makarna

etter förhållandet mellan deras beskattningsbara inkomster enligt

taxeringen för beskattningsåret.

Hava makarna samtaxerats vid taxeringen för jämförelseåret men icke

för beskattningsåret, skola förutsättningarna för skatteutjämning jämlikt

2 och 3 §S bedömas för vardera maken för sig.

(Se vidare anvisningarna.)

6 S.

Har skattskyldig avlidit under beskattningsåret, skall med avseende å rätt

till skatteutjämning, som i denna förordning avses, oskift dödsbo efter honom

äga samma rätt, som eljest skulle hava tillkommit den skattskyldige.

J Hihuny till riksdagens protokoll 1965. 7 sand. .Yr 25

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 är 1965

Var den skattskyldige under beskattningsåret gift och skola dödsboet och

den efterlevande maken jämligt gällande bestämmelser samtaxeras, skall

vad i 5 § sägs äga motsvarande tillämpning.

7 §.

Ingår i den beskattningsbara inkomsten enligt taxeringen för beskattningsåret

ackumulerad inkomst och har av den skattskyldige framställt yrkande

om tillämpning av förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt

för ackumulerad inkomst vunnit bifall, må skatteutjämning enligt

förevarande förordning ej medgivas för skatt, som i anledning av samma

taxering påföres. Var den skattskyldige gift och skall andra maken med

honom samtaxeras för inkomst under beskattningsåret, äger i fall som nyss

sagts ej heller den maken erhålla skatteutjämning.

Därest i den beskattningsbara inkomsten enligt taxeringen för jämförelseåret

ingått ackumulerad inkomst och om i anledning därav särskild skatteberäkning

skett enligt förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt

för ackumulerad inkomst, skall vid den nu ifrågavarande skatteutjämningen

så anses soin om den beskattningsbara inkomsten uppgått till

det belopp, vilket legat till grund för skatteberäkningen enligt nämnda förordning,

respektive som om skatten beräknats å sistnämnda belopp enligt

förordningen om statlig inkomstskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

8 §.

Rätt till skatteutjämning enligt denna förordning föreligger endast för

sådan i 1 § omförmäld skattskyldig, som på grund av vad i 22 § 1 inom. vid

1)—3) taxeringsförordningen sägs varit skyldig att utan anmaning avlämna

självdeklaration till ledning för sin taxering för inkomst under jämförelseåret

eller något av de två närmast föregående beskattningsåren, därvid vad

i tredje och sjätte styckena sagda moment stadgas angående äkta makar och

oskift dödsbo skall äga motsvarande tillämpning. Tillika skall gälla att

deklarationsskyldigheten fullgjorts under iakttagande av de härför i taxeringsförordningen

lämnade föreskrifterna.

Oaktat vad i föregående stycke sägs, må skatteutjämning åtnjutas av äkta

make, därest beträffande den andra maken ovan angivna förutsättningar

äro för handen; jämför 5 §.

9 §.

Skattskyldig, som önskar erhålla skatteutjämning enligt denna förordning,

har att därom göra ansökan hos prövningsnämnden i det län, där den

skattskyldige skall taxeras till statlig inkomstskatt för inkomsten under beskattningsåret.

Ansökan ingives eller insändes till prövningsnämndens kansli och skall,

med undantag för fall varom i 13 § sägs, vara till kansliet inkommen före

utgången av april månad året efter taxeringsåret.

10 §.

Bifalles ansökning, varom i 9 § förmäles, skall länsstyrelsen — därest beslutet

icke kan iakttagas vid påföringen av slutlig skatt enligt taxeringen,

varom fråga är — meddela förordnande om avkortning eller, där restitution

skall ske, tillställa den skattskyldige honom tillkommande belopp över

postgiro.

Å restituerat belopp utgår icke ränta.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1965

5

11 §.

Kan ansökning om skatteutjämning enligt denna förordning icke av prövningsnämnd

upptagas till avgörande, emedan den skattskyldiges taxering

för jämförelseåret icke vunnit laga kraft, skall prövningsnämnden genom

särskilt beslut förklara ansökningen vilande. Det ankommer därefter på

den skattskyldige att, sedan ifrågavarande taxering vunnit laga kraft, till

prövningsnämnden inkomma med framställning om ansökningens upptagande

till förnyad behandling. Sådan framställning skall göras inom ett år

från det slutligt beslut eller utslag meddelades i taxeringsfrågan.

12 §-

Har skatteutjämning enligt denna förordning skett, men ändras den beskattningsbara

inkomst, varå den utjämnade skatten beräknas, genom beslut

av prövningsnämnd eller utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj:t

eller åsättes den skattskyldige genom sådant beslut eller utslag eftertaxering

till statlig inkomstskatt så att grunderna för skatteutjämningen eller

förutsättningarna för rätten att komma i åtnjutande därav ändras, skall

prövningsnämnden vidtaga den ändring av skatteutjämningen vartill förhållandena

kunna föranleda.

13 §.

Föreligga förutsättningar för skatteutjämning enligt denna förordning

först efter meddelandet av sådant beslut av prövningsnämnd eller utslag av

kammarrätten eller Kungl. Maj :t, som i 12 § sägs, eller har den beräknade

merinkomsten eller inkomstminskningen ökat till följd av sådant beslut

eller utslag, äger den skattskyldige inkomma med ansökning enligt 9 § inom

ett år från det ifrågavarande beslut eller utslag meddelades.

Äger skattskvldig enligt 99 § taxeringsförordningen i särskild ordning anföra

besvär hos prövningsnämnd. må han tillika inom där angiven tid inkomma

med ansökning enligt 9 g.

14 §.

Beträffande underrättelse om beslut av prövningsnämnd enligt denna förordning

ävensom beträffande rätt att föra talan över dylikt beslut skola de

i taxeringsförordningen givna bestämmelserna i fråga om taxering för inkomst

äga motsvarande tillämpning: dock att besvär över prövningsnämnds

beslut att förklara ansökningen vilande enligt 11 § icke må föras.

15 8.

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

A nvisningar

till 2 §.

Till ledning för skatteberäkningen anföres följande exempel:

Beskattningsbar inkomst för jämförelseåret............................ 10 000 kronor

Beskattningsbar inkomst för beskattningsåret ........................ 20 100 kronor

Sammanlagd beskattningsbar inkomst .................................... 30 100 kronor

Efter utjämning fördelad beskattningsbar inkomst (delbeloppen avjämnas

till närmaste hundratal kronor så att summan av delbcloppen motsvarar

den sammanlagda beskattningsbara inkomsten):

för jämförelseåret ........................................................................ 15 000 kronor

för beskattningsåret .................................................................... 15 100 kronor

30 100 kronor

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 25 är 1965

Skatt å fördelad inkomst enligt grunderna vid taxeringen för det beskattningsår

varunder merinkomst uppkommit antages utgöra:

å 15 000 kronor ............................................................................ 1 800 kronor

å 15 100 kronor ............................................................................ 1 820 kronor

3 620 kronor

Avgår skatt å 10 000 kronor enligt samma grunder............... 1 000 kronor

Skatt att erlägga enligt taxering för beskattningsåret ............ 2 620 kronor

Det aninärkes. att — för att skatteutjämning enligt denna förordning för

den i exemplet avsedda skattskyldige må äga rum jämväl vid taxering för

nästföljande år —- den beskattningsbara inkomsten enligt sistnämnda års

taxering skall uppgå till lägst 30 100 kronor, dvs. med minst 10 000 kronor

överstiga den tidigare beskattningsbara inkomsten. 20 100 kronor.

till 5 §.

Av 5 § första stycket framgår, att beträffande äkta makar som för beskattningsåret

samtaxerats prövning av förutsättningarna för skatteutjämning

skall — oberoende av om makarna samtaxerats för jämförelseåret eller

ej — ske sålunda att makarnas beskattningsbara inkomster för å ena sidan

beskattningsåret och å andra sidan jämförelseåret sammanräknas och jämföras.

Om en av makarna vid taxeringen för ettdera av de båda åren eller

den ene av makarna vid taxeringen för det ena året och den andre vid taxeringen

för det andra året icke åsatts beskattningsbar inkomst, skall därvid

anses som om beskattningsbar inkomst åsatts den maken till belopp av noll

kronor. Har vid taxeringen för beskattningsåret blott en av makarna påförts

beskattningsbar inkomst, tillgodoföres den maken hela den skattelindring,

som föranledes av skatteutjämningen.

Vad i 5 § första stycket sägs är tillämpligt även å makar, som ingått äktenskap

under jämförelseåret.

Det erinras, att skatteutjämning för äkta makar icke ifrågakommer med

mindre åtminstone en av dem varit skyldig avgiva självdeklaration för inkomst

under jämförelseåret eller något av de två närmast föregående beskattningsåren

och tillika iakttagit denna skyldighet (jämför 8 §).

till 7 §.

Innebörden av 7 § andra stycket belyses av följande exempel.

En skattskyldigs beskattningsbara inkomst enligt taxeringen för jämförelseåret

har uppgått till 40 000 kronor. I inkomsten under jämförelseåret

har emellertid ingått ackumulerad inkomst till belopp av 30 000 kronor, hänförlig

till jämförelseåret och ytterligare två år. Skatteberäkning för ackumulerad

inkomst har skett. Vid tillämpningen av förevarande förordning

anses den skattskyldiges beskattningsbara inkomst för jämförelseåret ha

utgjort 20 000 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1066. Förordningen skall

dock icke äga tillämpning i avseende å skatteberäkning i anledning av 1965

års eller tidigare års taxering eller på föranledande av eftertaxering för år

1965 eller tidigare år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1965

i

3) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att skyndsam utredning måtte

företagas om möjligheterna till en fullständig resultatutjämning, varvid

i första hand prövas frågan om resultatutjämning genom den s.k. kontometoden.

samt att förslag i detta syfte snarast måtte föreläggas riksdagen.

Boträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionen 11:121.

Ändringar i förordningen om förlustul jämning

Genom förordningen den 8 april 1960 (nr 63) infördes i skattelagstiftningen

rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst. Enligt förordningen

får en skattskyldig, om hans verksamhet ett år lämnat underskott

som inte kan skattemässigt avräknas mot överskott av annan förvärvskälla

samma år, utnyttja underskottet såsom förlustavdrag senare. Detta kan

ske när som helst vid taxering för de följande sex åren. Som förlust räknas

ej blott underskott i egentlig mening utan även andra allmänna avdrag,

som skattemässigt inte kunnat utnyttjas. Det kräves för att förlustavdrag

skall medges att förlusten uppkommit under ett år, då den skattskyldige

varit skyldig deklarera, samt att deklarationsskyldigheten också fullgjorts.

Uppgår förlusten under förluståret inte till 1 000 kronor, får densamma

inte utnyttjas som förlustavdrag. Förlustavdragets belopp fastställes ej

förrän yrkande om dess utnyttjande vid senare taxering framställts av den

skattskyldige.

Om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening övergår i andra händer

genom att aktierna i bolaget eller andelarna i föreningen byter ägare, påverkar

detta i princip inte aktiebolagets eller den ekonomiska föreningens

rätt till utjämning av förluster, som uppkommit före överlåtelsen i fråga,

mot vinster efter densamma, eftersom rättigheten tillkommer den juridiska

personen som sådan. Emellertid har i förordningen intagits vissa särbestämmelser

i syfte att förhindra missbruk. Dessa regler tar främst sikte

på fåmans- (familje-) bolag och avser att förhindra att företag — utan

andra »värden» än en skattemässig rätt till förlustavdrag — börjar gå i

handeln. För att fåmansbolag skall erhålla rätt till förlustutjämning förutsättes,

att ägarförhållandena i bolaget i det väsentliga är desamma vid

förlusttillfället och då förlusten skall utnyttjas. Detta krav är enligt förordningen

uppfyllt om aktierna i bolaget eller andelarna i föreningen då avdraget

yrkas — direkt eller indirekt — helt eller så gott som helt äges av

samma personer, som ägde aktierna eller andelarna när förlusten uppkom,

eller av någon eller några som på grund av arv, testamente eller bodelning

trätt i nämnda personers ställe. Liknande inskränkning gäller för det fall,

då efter fusion moderbolag skall utnyttja förlust, som dotterbolaget haft före

fusionen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 är 1965

I motionerna framställes yrkande om vissa ändringar i förordningen

om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst. I fråga om rätt att

utnyttja förlust i familjebolag framhåller motionärerna att de nyss återgivna

bestämmelserna kan leda till obilliga resultat. I ett sådant fall då t.ex. änka

och barn efter en hälftendelägare i ett familjebolag saknar ekonomiska möjligheter

att behålla aktierna och därför överlåter dem till den andre hälftendelägaren,

kommer denne enligt de nu gällande reglerna att helt förlora sin

rätt till avdrag för förlust, som uppkommit innan han övertog de efterlevandes

aktier. Motionärerna förordar därför att rätt till förlustutjämning skall

kvarstå, om den som övertagit aktierna på grund av arv. testamente eller

bodelning överlåter dessa till tidigare ägare av aktier i företaget. Vidare framhåller

motionärerna att som villkor för rätt till förlustutjämning bör gälla

att deklarationsskyldighet förelegat under förluståret eller under något av

de två närmast föregående beskattningsåren.

Motionsyrkanden av enahanda beskaffenhet har alltsedan 1960 årligen

varit föremål för utskottets prövning. I sitt av riksdagen godkända betänkande

nr 12 år 1964 framhöll utskottet bl. a. att befogade invändningar

knappast kunde riktas mot begränsningsregeln att deklarationsskyldighet

skall ha förelegat för förluståret. Det var enligt utskottets mening rimligt

att i princip endast underskott, som uppkommit sedan den skattskyldige

inträtt i förvärvslivet, beaktas genom förlustavdrag. Det föreföll föga sannolikt

att det i praktiken i någon nämnvärd omfattning kommer att inträffa

att skattskyldiga, som driver verklig förvärvsverksamhet, genom begränsningsregeln

går miste om rätten till förlustavdrag.

I fråga om de spärregler som gäller i fråga om fåinansbolagen anförde

bevillningsutskottet att utskottet var medvetet om att även i andra fall

än då aktierna bytt ägare genom arv, testamente eller bodelning kunde

föreligga sådana omständigheter, att det framstod som rimligt att förlustavdrag

helt eller delvis fick utnyttjas. Emellertid ansåg utskottet det knappast

vara möjligt att genom generella föreskrifter tillgodose dessa fall; därtill

var riskerna för missbruk alltför påtagliga.

Progressionsutjämning

1957 års skatteutredning. vars förslag låg till grund för lagstiftningen om

förlustutjämning, framlade i sitt betänkande (SOU 1958:35) jämväl förslag

till förordning om rätt till utjämning av statlig inkomstskatt å merinkomst

i vissa fall. Förslaget blev i denna del inte föremål för lagstiftningsåtgärder.

Sammanfattningsvis innebar utredningens förslag till progressionsutjämning

följande.

Fysisk person ägde påkalla progressionsutjämning, om den beskattningsbara

inkomsten med minst 12 000 kronor översteg nästföregående års

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2ö är 1965

9

motsvarande inkomst. En jämförelse skulle sålunda göras allenast mellan

två på varandra följande år.

Förelåg förutsättningar för utjämning, skedde denna sålunda att skatten

för det andra året. då inkomstökning förelåg, i erforderlig omfattning

jämkades nedåt.

Uppgick inkomstökningen till ett något lägre belopp än det föreskrivna

minimibeloppet 12 000 kronor, skulle det kunna inträffa att en lägre inkomst

gav en högre skatt. Då en sådan konsekvens enligt utredningen måste

förhindras, kunde enligt förslaget skatteomräkning jämväl i detta fall ske,

nämligen som om inkomstökningen likväl uppgått till minimibeloppet

12 000 kronor.

Om progressionsutjämningen ej gav större effekt än en skattereduktion

understigande 50 kronor, förföll rätten till utjämning.

Beträffande äkta makar föreslogs regler av innebörd att hänsyn togs till

sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara inkomster. Detta

medförde bl. a. en viss skattelindring första året för nygifta, som ingick äktenskap

i samband med att en av makarna fick ökad inkomst eller båda

började förvärvsarbete.

En förutsättning för skatteutjämning var att den skattskyldige även under

jämförelseåret haft sådan inkomst att han varit deklarationsskyldig.

I motionerna framhålles. att genomförandet av en progressionsutjämning

är motiverat och synnerligen önskvärt. Motionärerna förordar därför att utredningens

förslag genomföres, dock med vissa ändringar. Rätten till utjämning

bör sålunda förefinnas även vid fallande inkomst. Vad deklarationsskyldigheten

angår bör det räcka med att sådan förelegat antingen för jämförelseåret

eller för något av de två beskattningsåren dessförinnan. Starka

skäl talar även för en sänkning av det minimibelopp — 12 000 kronor —

som enligt utredningen bör krävas såsom skillnad mellan två års inkomster

för att utjämning skall få ske. Motionärerna föreslår ett minimibelopp av

10 000 kronor.

Yrkanden om införande av 1957 års skatteutrednings förslag till förordning

om rätt till utjämning av statlig inkomstskatt å merinkoinst i vissa

fall — med de jämkningar som förut nämnts — behandlades av riksdagen

åren 1960- 1964 men avvisades vid samtliga tillfällen.

Bevillningsutskottet avstyrkte år 1964 (bet. nr 12) nu förevarande yrkande

med den motiveringen att särskild hänsyn borde tas till de invändningar

av principiell natur, som under remissbehandlingen riktats mot införande

av progressionsutjämning i beskattningssystemet. Utskottet ansåg att spörsmålet

om åstadkommande av eu progressionsutjämning borde betraktas som

en fråga på längre sikt och att de mest iögonenfallande verkningarna av progressionen

vid den statliga inkomstbeskattningen fick anses undanröjda

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1965

genom lagstiftningen om beskattning av ackumulerad inkomst, om taxering

för inkomst av medel som insatts på skogskonto och om förlustutjämning.

Allmän öppen resnltatutjämning

I motionerna föreslås slutligen en utredning rörande möjligheterna till

en allmän öppen resultatutjämning, varvid i första hand bör prövas frågan

om resultatutjämning genom den s. k. kontometoden.

Yrkanden av samma innebörd har jämväl avvisats av riksdagen åren

1960—1964. I sitt förenämnda betänkande nr 12/1964 åberopade utskottet

att frågan om en allmän öppen resultatutjämning genom den s. k. kontometoden

ingående prövades av 1957 års skatteutredning, som fann att man.

i vart fall för det dåvarande, inte borde införa regler om en sådan resultatutjämning.

Vad motionärerna anfört innebar enligt utskottet inte några nya

synpunkter på ämnet.

Utskottet

De motioner, som utskottet bär att behandla i förevarande sammanhang,

syftar till att utjämna verkningarna av progressionen vid den statliga inkomstbeskattningen.

Sålunda yrkas vissa ändringar i den år 1960 antagna

förordningen om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst. I motionerna

yrkas också att det av 1957 års skatteutredning framlagda förslaget

till förordning om rätt till utjämning av statlig inkomstskatt å inerinkomst

i vissa fall måtte — med vissa ändringar — antas av riksdagen. Slutligen

hemställes om skyndsam utredning i fråga om möjligheterna till en fullständig

resultatutjämning genom i första hand en kontometod.

Enligt förordningen om rätt till förlustutjämning kräves för rätt till

förlustavdrag att deklarationsskyldighet förelegat för förluståret. Motionärerna

anser att såsom villkor för rätt till förlustavdrag bör räcka att

deklarationsskyldighet förelegat för förluståret eller för något av de två

beskattningsåren omedelbart före förluståret

Den begränsning av rätten till förlustavdrag, som det i förordningen

föreskrivna villkoret innebär, aktualiserades redan under förarbetena till

lagstiftningen. Ehuru ett flertal remissinstanser accepterade nämnda villkor

fanns det å andra sidan remissmyndigheter, vilka ansåg begränsningsregeln

för sträng och i varje fall i behov av uppmjukning. Departementschefen

anslöt sig emellertid till den av 1957 års skatteutredning

uttalade uppfattningen att det i huvudsak endast är hänsynen till sådana

skattskyldiga, som driver verklig förvärvsverksamhet eller har en mer

bestående inkomstkälla av större omfattning, som motiverar en rätt till

förlustöverföring och att därför en villkorslös rätt till förlustavdrag inte

borde medges. Den mest lättillämpade begränsningsregeln var enligt skatteutredningens

mening att anknyta avdragsrätten till deklarationsskyldig
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1965

11

heten. Utskottet delar denna uppfattning. Befogade invändningar torde

knappast kunna riktas mot syftet med den berörda begränsningsregeln.

Det är rimligt att i princip endast sådana underskott, som uppkommit

sedan den skattskyldige inträtt i förvärvslivet, beaktas genom förlustavdrag.

I praktiken torde det för övrigt mera sällan förekomma fall. då

skattskyldig, som utövar verklig förvärvsverksamhet, går förlustig rätten

till avdrag. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna i

denna del.

I förordningen om förlustutjämning har intagits en särbestämmelse i

fråga om fåmansbolagen. Denna innebär att för rätt till förlustutjämning

kräves att ägarförhållandena i bolaget eller föreningen är desamma vid

förlusttillfället som då förlusten skall utnyttjas. Detta krav anses uppfyllt

om aktierna i bolaget eller andelarna i föreningen då avdraget yrkas

helt eller så gott som helt ägs av samma personer, som ägde aktierna eller

andelarna när förlusten uppkom, eller av någon eller några som på grund av

arv, testamente eller bodelning trätt i dessa personers ställe. 1 motionerna

yrkas sådan författningsändring, att rätten till förlustutjämning skall

kvarstå, om den som övertagit aktier på grund av arv, testamente eller bodelning

överlåter dessa till tidigare ägare av aktier i företaget.

Bestämmelsen att ägarförhållandet i fåmansbolag skall vara väsentligen

detsamma vid förlusttillfället, som då förlusten utnyttjas, har tillkommit

för att förhindra missbruk. 1957 års skatteutredning uttalade

att vissa inskränkningar var ofrånkomliga och åberopade därvid att om

ett bolags eller en förenings verksamhet lämnat förlust och företagets

ställning var undergrävd, den förefintliga förlusten från rena skattesynpunkter

likväl representerade en tillgång, som i allt fall inte understeg

hälften av förlusten. Det förelåg därför stor risk för att den avveckling

av företaget, som bort vara en naturlig följd av det dåliga resultatet av

verksamheten, inte skulle komma att ske. Enligt utredningens mening

borde i görligaste mån förhindras att likvidations- eller konkursmässiga

företag började gå i handeln såsom någon form av avskrivningsobjekt. Utskottet

delar utredningens uppfattning och anser spärregeln ändamålsenligt

utformad. En rätt till förlustutjämning kan visserligen framstå som

rimlig även i andra fall än då aktier bytt ägare genom arv, testamente

eller bodelning. Men att tillgodose dessa fall genom generella föreskrifter

av den art motionärerna avser torde inte kunna ske om man vill ha betryggande

garantier mot missbruk. Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna även i denna del.

Erågan om införande av progressinnsutjiimning har. som framgår av

den inledningsvis lämnade redogörelsen, upprepade gånger prövats av riksdagen

men alltid avvisats. 1 sitt av 1964 års riksdag godkända betänkande nr 12

åberopade bevillningsutskottet hl. a. de invändningar av principiell natur

som under remissbehandlingen riktats mot skatteutredningens förslag till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1965

förordning om rätt till utjämning av .statlig inkomstskatt å merinkomst i

vissa fall, därvid hävdats, å ena sidan, att genom förslagets generella utformning

progressionsutjämning måste tiilåtas i åtskilliga fall, då en sådan

utjämning inte kunde anses sakligt motiverad, och å andra sidan, att

det föreslagna systemet inte alltid tillgodosåg behovet av utjämning vid

fleråriga inkomstminskningar. Som utskottet tidigare framhållit bör spörsmålet

om åstadkommande av progressionsutjämning vid beskattningen betraktas

som en fråga på längre sikt, särskilt som de mest iögonenfallande

verkningarna av progressionen får anses undanröjda genom lagstiftningen

om beskattning av ackumulerad inkomst, om taxering för inkomst av medel

som insatts på skogskonto och om förlustutjämning. Utskottet kan således

inte biträda yrkandet om införande av skatteutredningens förslag till progressionsutjämning.

Utskottet övergår slutligen till yrkandet om utredning rörande möjligheterna

till en allmän öppen resultatnt jämning genom den s. k. kontoinetoden.

Även denna fråga prövades ingående av 1967 års skatteutredning.

som emellertid avstod från att framlägga förslag till lagstiftning av sådan

innebörd. Den viktigaste invändningen mot en allmän öppen resultatutjämning

var enligt utredningens mening de stats- och kommunfinansiella

verkningar en dylik metod kunde beräknas få åtminstone på

kortare sikt. Utredningen underströk också att metodens räckvidd var

begränsad så till vida, att den endast kunde bli av värde för den, som från

början hade så goda vinstförhållanden att han ägde möjlighet att göra

de för framtida utjämning erforderliga avsättningarna och också gjorde

dem. Utskottet kan i och för sig vitsorda att det inte minst från rättvisesynpunkt

skulle vara till fördel om möjligheter öppnades till en vidsträcktare

resultatutjämning vid beskattningen. Detta är emellertid en fråga som

måste prövas i samband med prövningen av företagsbeskattningen i dess

helhet. Införandet av ett system med öppna skattefria konto- eller fondavsättningar

torde nämligen inte kunna ske utan att man omprövar gällande

regler för inventarieavskrivning, varulagervärdering och de övriga

möjligheter till skattemässig konsolidering och förtäckt resultatutjämning

som skattelagstiftningen nu erbjuder. Med det anförda avstyrker

utskottet jämväl bifall till utredningsyrkandet i motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:92 av herr Mattsson in. fl.

och 11:121 av herr Nilsson i Svalöv m. fl. angående resultatutjämning

vid beskattningen icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 april 1965

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1965

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

Hanmark, herrar Yngve Nilsson, Wärnberg, Elofsson, Tage Johansson, Billinan,

Enarsson och Skårman; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard*,

Kärrlander, Engkvist*, fru Nettelbrandt, herrar Eriksson i Bäekmora, Boo,

Carlstein’ och Sterne.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Yngve Nilsson, Elofsson, Billman, Enarsson, Skårman, Magnusson

i Borås, fru Nettelbrandt, herrar Eriksson i Bäekmora, Boo och Sterne,

vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna 1:92

av herr Mattsson m. fl. och 11:121 av herr Nilsson i Svalöv m. fl. — ansett,

att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte

1) antaga det vid motionerna fogade förslaget till förordning

angående ändring av 2, 8 och 9 §§ förordningen den 8

april 1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering

för inkomst:

2) antaga det vid motionerna fogade förslaget till förordning

om rätt till utjämning i vissa fall av statlig inkomstskatt

i samband med inkomststegring eller inkomstminskning;

samt

3) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att skyndsam

utredning måtte företagas rörande möjligheterna till en fullständig

resultatutjämning, varvid i första hand bör prövas

frågan om resultatutjämning genom den s. k. kontometoden,

och att förslag i detta syfte snarast förelägges riksdagen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.