Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om utredning angående möjligheterna att medge rörelseidkare rätt till skattefria avsättningar till särskilt riskkonto i enlighet med de allmänna riktlinjer som motionärerna angivit. Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionerna 1:206, 11:368

1965-04-22 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1965:27, Skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om utredning angående möjligheterna att medge rörelseidkare rätt till skattefria avsättningar till särskilt riskkonto i enlighet med de allmänna riktlinjer som motionärerna angivit. Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionerna 1:206, 11:368

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1965

1

Nr 27

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om vidgad rätt till avsättning till investeringsfonder för

konjunkturutjämning, m. m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:206 av herr Mattsson m. fl. och 11:265 av

herr Nilsson i Svalöv m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om prövning och förslag till riksdagen om sådana

ändringar i förordningen om investeringsfonder för konjunkturutjämning

att rätten till avsättning till sådana fonder utsträckes även till andra

företagsformer än aktiebolag och ekonomiska föreningar»;

2) de likalydande motionerna 1:310 av herr Virgin m. fl. och 11:368 av

herr Heckscher m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa om förslag senast till 1966 års riksdag angående rätt

för rörelseidkare och jordbrukare att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag

för avsättning till självfinansieringsfond i huvudsaklig överensstämmelse

med av motionärerna uppdragna riktlinjer; samt

3) de likalydande motionerna 1:480 av herr Stefanson m. fl. och 11:579

av herr Nordgren m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t måtte hemställa om utredning angående möjligheterna att medge

rörelseidkare rätt till skattefria avsättningar till särskilt riskkonto i enlighet

med de allmänna riktlinjer som motionärerna angivit.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:206, 11:368 (11:365) och 11:579.

Gällande bestämmelser

Genom 1955 års lagstiftning om investeringsfonder för konjunkturutjämning

har åsyftats att på beskattningsområdet skapa en anordning, som

bidrager till utjämning i produktion och sysselsättning. Bestämmelserna

innebär, att företagen skattefritt får fondera vinstmedel för framtida investeringsändamål.

Man har velat uppmuntra företagen att uppskjuta investeringar

vid högkonjunkturer och att i stället förlägga dem till tider, då

en ökad investeringsverksamhet från sysselsättningssynpunkt befinnes

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 7 samt. Nr 27

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1965

önskvärd. Redan före år 1955 fanns liknande bestämmelser. Den första lagstiftningen

om investeringsfonder tillkom år 1938 och karakteriserades

därvid som en försökslagstiftning. Lagstiftningen utbyggdes efter hand och

gavs år 1947 permanent karaktär. 1947 års förordning upphävdes genom

1955 års lagstiftning; dock äger förordningen fortfarande tillämpning i

fråga om sådana investeringsfonder, som bildats jämlikt samma och tidigare

förordningar.

I proposition nr 159 till 1963 års riksdag framlades förslag till vissa

ändringar i lagstiftningen om konjunkturinvesteringsfonder i syfte att

göra lagstiftningen till ett mera verksamt medel i konjunkturpolitiken. De

i propositionen framlagda förslagen godtogs med vissa jämkningar av riksdagen

på hemställan av bevillningsutskottet i betänkande nr 44.

Rätt att göra avsättning enligt 1955 års förordning tillkommer endast

svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening och svensk sparbank.

Avsättning får ske till investeringsfond för skogsbruk med högst tio

procent av den för beskattningsåret redovisade bruttointäkten av skogsbruk

och till investeringsfond för rörelse med högst fyrtio procent av

årsvinsten före skatt. Avdrag får dock åtnjutas endast under förutsättning

att ett belopp motsvarande, för aktiebolag, fyrtiosex procent och, för

ekonomisk förening samt sparbank, fyrtio procent av den gjorda avsättningen

inbetalats till ett särskilt räntelöst konto i riksbanken. Inbetalningen

skall ha verkställts senast den dag, då företaget har att avgiva allmän självdeklaration

för det beskattningsår, då avsättning till investeringsfond skett.

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts förordnande, arbetsmarknadsstyrelsen

äger besluta, att investeringsfond under den tid och under de villkor

i övrigt, som läget å arbetsmarknaden påkallar, skall eller må tagas i

anspråk för sitt ändamål. Beslutet kan vara generellt, d. v. s. avse samtliga

företag eller företag av viss beskaffenhet eller också gälla visst eller vissa

företag. Om sådant beslut meddelats, äger företaget från riksbanken utfå

fyrtio procent eller, om aktiebolag uttager medel, som inbetalats efter den

30 juni 1960, eller ekonomisk förening uttager medel, som inbetalats efter

nämnda dag men före den 1 juli 1963, fyrtiosex procent av det belopp av

investeringsfonden, som skall eller må tagas i anspråk.

Emellertid äger Kungl. Maj :t efter ansökan från vederbörande företag besluta

att investeringsfond får tagas i anspråk för sitt ändamål under längre

tid än nyss sagts. Bestämmelser härom är införda i 9 § 3 mom. Förutsättningen

för sådant beslut är, att det med hänsyn till läget på arbetsmarknaden

och övriga förekommande omständigheter befinnes vara av synnerlig

vikt för det allmänna att viss investering igångsättes.

Under samma förutsättning kan Kungl. Maj:t även meddela preliminärt

beslut att investeringsfond, som framdeles avsättes, får tagas i anspråk för

sitt ändamål. Om sådant preliminärt beslut meddelats, skall arbetsmarknadsstyrelsen

meddela slutligt beslut i enlighet med det preliminära beslu
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1965

3

tet, sedan uppgift inkommit från länsstyrelsen om att avdrag för avsättning

till investeringsfond medgivits vid inkomsttaxeringen.

Investeringsfond för skogsbruk får användas för skogsvårdande arbeten

in. m. och investeringsfond för rörelse för underhåll och grundförbättring

av byggnad, för avskrivning å maskiner och inventarier samt för vissa kostnader

för arbeten i gruva, stenbrott eller annan liknande fyndighet in. in.

Fråga skall i princip vara om investeringar som verkställts eller kostnader

som uppkommit under det beskattningsår, då fonden tages i anspråk.

Då avdrag medgivits vid inkomsttaxeringen för avsättningen till investeringsfond,

följer därav att avdrag icke får åtnjutas för avskrivningar

in. in., som verkställts med anlitande av fonden.

Kungl. Maj:t eller arbetsmarknadsstyrelsen äger jämväl meddela tillstånd

för företag, som verkställt avsättning till investeringsfond för rörelse, att taga

fonden i anspråk för ändamål, som avses med investeringsfond för skogsbruk,

eller vice versa ävensom i övrigt för investering i annan förvärvskälla

än den, i vilken avsättning skett. Vidare kan Kungl. Maj it eller arbetsmarknadsstyrelsen

— om särskilda skäl föreligger — medgiva att investeringsfond

för rörelse får tagas i anspråk för vissa speciella ändamål, såsom

för avskrivning av kostnader för vägarbete, anordnande av vatten- och

avloppsledningar, iordningställande i övrigt av tomtområden för bebyggelse

samt liknande arbeten ävensom för iordningställande av markområde

för sjöreglering och kraftverksbygge, d. v. s. för kostnader, vilka eljest i

regel icke är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen eller icke är avdragsgilla

1 annan form än genom årliga värdeminskningsavdrag. Kungl. Maj it eller

arbetsmarknadsstyrelsen äger vidare medgiva att investeringsfond för rörelse

får tagas i anspråk för överföring till lagerinvesteringskonto. Till sådant

konto överfört belopp skall återföras till beskattning senast vid taxeringen

för det tredje beskattningsåret efter det, under vilket överföringen verkställts.

Om särskilda förhållanden föranleder därtill äger dock Kungl. Maj:t

medgiva att återföringen sker vid en senare tidpunkt.

För att stimulera till avsättningar föreskrives att sedan fem år förflutit

från ingången av det år, varunder inbetalningen hos riksbanken verkställts,

företaget äger att efter uppsägning hos riksbanken uttaga högst trettio

procent av det ursprungligen inbetalade beloppet, dock minskat med vad

som eventuellt tidigare återbetalats. Även denna »fria sektor» av investeringsfonden

skall emellertid tagas i anspråk för investeringar bl. a. i byggnader

och maskiner. Om så icke sker, skall en mot uttaget svarande del av

investeringsfonden återföras till beskattning med tillägg av en tiondel av det

återförda beloppet. Kungl. Maj:t äger dock medgiva att sistnämnda tillägg

inte skall göras, om synnerliga skäl föreligger därtill.

I syfte att ytterligare stimulera till avsättningar föreskrives, att, om investeringsfond

i enlighet med meddelat beslut tagits i anspråk för sitt

ändamål, ett extra avdrag (investeringsavdrag) medgives vid inkomst
2

Bihang till riksdagens protokoll 1965. 7 sand. Nr 27

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 är 1965

taxeringen, lnvesteringsavdraget utgör tio procent av ianspråktagna fondmedel.

Sådant avdrag åtnjutes inte, när företaget utan tillstånd utnyttjar

den fria sektorn och icke heller i de fall då investeringsfond tages i anspråk

enligt de ovannämnda bestämmelserna i 9 § 3 mom. Om investeringsfond

tagits i anspråk för överföring till lagerinvesteringskonto äger företaget jämväl

åtnjuta investeringsavdrag, vilket skall motsvara tio procent av det

belopp, varmed värdet av lagret ökat under beskattningsåret, dock högst

tio procent av det belopp, som överförts till lagerinvesteringskonto.

Om investeringsfond tages i anspråk utan tillstånd och fråga icke är om

ianspråktagande av den fria sektorn, återföres fonden till beskattning.

Samma gäller om investeringsfond enligt meddelat beslut skall tagas i anspråk

för sitt ändamål och så ej sker. Vid återföringen skall till beskattning

upptagas även ett belopp motsvarande en tiondel av vad som återförts av

investeringsfonden. Kungl. Maj:t äger dock medgiva att sistnämnda tillägg

inte skall göras, om synnerliga skäl föreligger därtill. Även i vissa andra i

författningen närmare angivna fall skall investeringsfond återföras till

beskattning. Har investeringsfond återförts till beskattning, återbetalas de

hos riksbanken insatta medlen.

Vid 1963 års riksdag antogs även ett i förenämnda proposition nr 159

framlagt förslag till förordning om extra avskrivning och särskilt investeringsavdrag

vid inkomsttaxeringen. Enligt nämnda förordning, som har

karaktär av en fullmaktslagstiftning, äger Kungl. Maj:t, om läget på

arbetsmarknaden det påkallar, besluta att rörelseidkare och jordbrukare,

som under viss tid anskaffar maskiner och inventarier med en varaktighetstid

av mer än tre år, vid taxeringen får åtnjuta avdrag för extra avskrivning

(initialavskrivning) å dessa tillgångar med 30 procent och ett särskilt

investeringsavdrag motsvarande 10 procent av anskaffningskostnaden. Extra

avdrag för avskrivning får dock endast åtnjutas, om inkomsten av förvärvskällan

beräknats enligt bokföringsmässiga grunder. — Kungl. Maj :t har

ännu icke beslutat att förordningen skall tillämpas.

Enligt förordningen den 10 april 1964 (nr 79) om särskilt investeringsavdrag

i vissa fall vid taxering till slutlig inkomstskatt äger fysisk eller juridisk

person, som driver rörelse avseende industriell tillverkning och som

under år 1964 anskaffat maskiner avsedda för stadigvarande bruk i tillverkningen,

åtnjuta sådant avdrag med 10 procent av anskaffningskostnaderna.

Avdrag må dock icke åtnjutas därest investeringsfond i enlighet med

beslut av Kungl. Maj:t eller arbetsmarknadsstyrelsen tagits i anspråk för

anskaffande av tillgångarna.

1 de ldrevarande motionerna hänvisas bl. a. till lagstiftningen om skogskonto

och om förlustavdrag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1965

5

Enligt förordningen den 27 mars 195b (nr 1b2) om taxering för inkomst av

medel, som insatts å skogskonto, äger fysisk person, oskift dödsbo eller

familjestiftelse, som haft intäkt av skogsbruk, rätt att för det beskattningsår

varunder sådan intäkt uppburits insätta viss del av intäkten på

särskilt konto i bank. s. k. skogskonto. För sålunda insatta medel erhåller

den skattskyldige uppskov vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt.

Skogskonto kan uppläggas hos riksbanken, affärsbank, sparbank eller

centralkassa för jordbrukskredit. Lagstiftningen om skogskonto är således

tillämplig endast på skattskyldig, som är underkastad progressiv beskattning.

Detta sammanhänger med att bestämmelserna i första hand avser att

mildra verkningarna av beskattningens progressivitet och att desamma således

ur denna synpunkt kan betraktas som ett komplement till 1951 års

regler om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst.

Rätten att erhålla uppskov för gjorda insättningar är underkastad viss

maximering. Sålunda gäller att beträffande viss förvärvskälla uppskovet

för ett och samma beskattningsår får avse högst ett belopp, motsvarande

summan av

a) sextio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för

skog, som avyttras genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) fyrtio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för

avyttrade skogsprodukter, samt

c) fyrtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret

uttagits för förädling i egen rörelse.

Beträffande ståndsskogslikvid gäller dock att uppskov för sådan intäkt

får erhållas i dess helhet.

Insättning avseende viss förvärvskälla må för ett och samma beskattningsår

inte understiga 2 000 kronor.

Medel, som uttages från skogskonto, skall redovisas såsom inkomst i

självdeklarationen för det beskattningsår, varunder uttaget skett. Längre

tid än tio år må medel inte innestå å skogskonto.

överlåter den skattskyldige fastighet, som utgör den väsentliga delen av

förvärvskälla, för vilken insättning å skogskonto verkställts, skall innestående

medel upptagas såsom bruttointäkt av skogsbruk för det beskattningsår,

under vilket överlåtelsen ägt rum. Motsvarande bestämmelser gäller bl. a.

vid skifte av dödsbo, som har medel innestående å skogskonto, samt i visst

fall vid bodelning.

Skattskyldig får för ett och samma beskattningsår och för eu och samma

förvärvskälla endast göra insättning på ett skogskonto. En uppsägningstid

av fyra månader stadgas för insatt belopp, och deluttag må ej understiga

1 000 kronor. Vid särskilda förhållanden äger Konungen medgiva uttag av

innestående. medel utan iakttagande av denna uppsägningstid.

I detta sammanhang kan även nämnas förordningen den 15 maj 1959 (nr

168) om särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier och lagertill
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

R Bevillningsutskottets betänkande nr 27 dr 1965

gångar (de s. k. eldsvådefonderna), som har till syfte att bereda möjlighet

för rörelseidkare samt jordbrukare med bokföringsmässig redovisning till

uppskov med beskattningen av försäkrings- och liknande ersättningar för

förlorade inventarier och lagertillgångar. Detta uppskov med beskattningen

kan den skattskyldige begagna sig av för att anskaffa nya tillgångar. Ersättningsanskaffningen

innebär att de nya tillgångarna i beskattningshänseende

anses avskrivna med belopp motsvarande de ianspråktagna fonderna.

Användes fondmedlen inte för avsett ändamål inom tre år. skall medlen

återföras till beskattning jämte på visst sätt beräknad ränta. Efter dispens

av riksskattenämnden kan uppskov med ersättningsanskaffningen beviljas

för ytterligare tre år. Avdraget kan tillkomma såväl fysisk som juridisk

person.

Enligt förordningen den 3 april 1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning

vid taxering för inkomst får en skattskyldig, om hans verksamhet ett

år lämnat underskott som inte kan skattemässigt avräknas mot överskott

av annan förvärvskälla samma år. utnyttja underskottet såsom förlustavdrag

senare. Detta kan ske när som helst vid taxering för de följande sex

åren. Som förlust räknas ej blott underskott i egentlig mening utan även

andra allmänna avdrag, som skattemässigt inte kunnat utnyttjas. Det kräves

för att förlustavdrag skall medges att förlusten uppkommit under ett år, då

den skattskyldige varit skyldig deklarera samt att deklarationsskyldigheten

också fullgjorts. Uppgår förlusten under förluståret icke till 1 000 kronor,

får densamma icke utnyttjas som förlustavdrag. Förlustavdragets belopp

fastställes ej förrän yrkande om dess utnyttjande vid senaste taxering framställts

av den skattskyldige.

Frågornas tidigare behandling

Vid 1963 års riksdag framfördes motionsvis yrkanden om prövning av

och förslag rörande tillämpningen av investeringsfondlagstiftningen även

för fysiska personer, antingen genom en utvidgning av gällande bestämmelser

härom eller genom rätt till avsättning till investeringskonto enligt regler

liknande dem som nu gäller för skogskonto. Vidare yrkades rätt för

främst enskilda rörelseidkare och jordbrukare att vid inkomsttaxeringen åtnjuta

avdrag för avsättning till självfinansieringsfond.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 44, vari jämväl ovannämnda

proposition nr 159 med förslag till vissa ändringar i lagstiftningen om konjunkturinvesteringsfonder

behandlades, anförde bevillningsutskottet följande.

Departementschefen har i propositionen ingående diskuterat frågan att

öppna möjligheter även för de fysiska personerna att göra avsättningar till

investeringsfonder för konjunkturutjämning. De skäl, som han därvid åberopat

mot en sådan anordning, finner utskottet övertygande. Med hänsyn

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1965

1

till den progressiva beskattningen för fysiska personer låter det sig inte göra

att inpassa dem i nu gällande förordning. Särskilda bestämmelser i angivet

syfte skulle för de fysiska personernas del leda till en lagstiftning av helt ny

karaktär, i synnerhet som den knappast torde kunna åstadkommas utan sterilisering

av hela det fonderade beloppet. Såsom departementschefen framhållit

måste en sådan lagstiftning förses med komplicerade regler bl. a. om

gottgörelse för överinsättning, om tidsbegränsning av fonderna och om efterbeskattning

vid återföring till beskattning. Liknande svårigheter skulle uppkomma

beträffande självfinansieringsfonder. Med hänsyn till det anförda

anser utskottet sig inte kunna tillstyrka motionsyrkandena om inrättande av

vare sig investerings- eller självfinansieringsfonder för fysiska personer. I

sammanhanget bör, såsom ovan anförts, uppmärksammas att i regel endast

de större och i viss utsträckning de medelstora företagen kan hålla sig med

en sådan fortlöpande investeringsplanering att investeringarna kan igångsättas

med kort varsel, när tillstånd meddelats att ta investeringsfond i anspråk.

Dessa företag drives företrädesvis i aktiebolags- eller föreningsform.

Enligt utskottets mening bör fondlagstiftningen därför bibehållas enbart för

företag med proportionell beskattning. Härvid bör även beaktas de ökade

förmåner som de föreslagna generella reglerna kommer att innebära för

de progressivt beskattade rörelseidkarna och jordbrukarna.

Påiahanda yrkanden framställdes i olika motioner jämväl vid /.964 års

riksdag. I sitt betänkande nr 33. vilket godkändes av riksdagen, anslöt sig

bevillningsutskottet helt till den ståndpunkt, som föregående års riksdag

intagit. Utskottet framhöll därvid bl. a., att en sådan lagstiftning som motionärerna

åsyftade svårligen kunde utformas så. att den blir enkel i den

praktiska tillämpningen. Generella avskrivningsregler måste under sådana

förhållanden enligt utskottets mening vara att föredraga.

1957 års skatteutredning, vars förslag låg till grund för lagstiftningen om

förlustutjämning, avvisade i sitt betänkande (SOU 1958:35) metoden med

förlustöverföring bakåt i tiden. Utredningen ställde sig även avvisande till

eu öppen resultatutjämning, som grundade sig på en allmän rätt till skattefria

kontoinsättningar. Motioner i syfte att vidga möjligheterna till öppen

resultatutjämning har därefter avvisats av riksdagen åren 1960—1964. Bevillningsutskottet

har i sitt betänkande nr 25 vid innevarande års riksdag

avstyrkt bifall till motioner angående förlustutjämning, progressionsutjämning

och allmän öppen resultatutjämning.

Motionerna

1 de likalydande motionerna 1:206 och 11:265 framhåller motionärerna,

att aktiebolag och ekonomiska föreningar, genom att rätten till avsättning

till investeringsfond för närvarande begränsas till dessa juridiska personer,

erhållit eu förmånsställning i jämförelse med företag, som drivs i annan

form. Detta kan enligt motionärernas mening inte anses tillfredsställande.

Det är därför angeläget att förordningen om investeringsfonder ändras så

att de blir möjligt även för andra företagare att göra avsättning till sådana

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1965

fonder. Det avgörande vid bedömningen av denna fråga får inte vara de

administrativa svårigheter, som kan följa med reformen och som bör kunna

bemästras, utan enhetlighet och konsekvens i förhållande till olika företagsformer.

Motionärerna i motionerna 1:310 och 11:368, som hänvisar till motiveringen

i motionen 11:365, åberopar att företag som drivs av fysiska personer under

enskild firma ofta har otillräckligt utrymme för självfinansiering. Dessa

saknar rätt att vid beräkning av nettointäkt av rörelsen verkställa avdrag för

avsättning till investeringsfond liksom till pensionsstiftelse med bibehållande

av medlen i rörelsen. Deras varulager och anläggningstillgångar medger i

regel endast små möjligheter att bygga upp reserver. En utväg att undvika

att dessa företag diskrimineras vore att medge företagen rätt att ur rörelsens

överskott avsätta medel till i bokföringen öppet redovisad självfinansieringsfond.

Dylikt avdrag bör enligt motionärernas mening medges

företag som redovisar rörelsens resultat enligt bokföringsmässiga grunder

och med upp till 10 procent av årsvinsten, dock högst 5 000 kr per år,

varjämte fondens totala storlek bör maximeras till 50 000 kr och en tidsgräns

om 10 år föreskrivas för dess återförande till beskattning. Reglerna

om ackumulerad inkomst bör vidare kunna tillämpas då fonden återföres

till beskattning.

I de likalydande motionerna I:i80 och 11:57!) åberopas bl. a. följande.

På grund av att den nuvarande rätten till förlustavdrag avser en oviss framtid,

är det uppenbart, att bristande skatterättvisa drabbar de rörelseidkare

som endast i begränsad utsträckning kan bygga upp reserver genom att

utnyttja möjligheterna till förtäckt resultatutjämning. Av denna anledning

synes det väl motiverat att främst för berörda företagskategorier införa

någon form av öppen resultatutjämning. Med hänsyn till kravet på skatterättvisa

bör denna vidare ha formen av »förlustöverföring bakåt i tiden».

I överensstämmelse med vad som gäller för s. k. skogskonton synes därför

en rättighet att göra skattefria avsättningar till liknande konton, exempelvis

kallade »riskkonton», vara en lämplig form av öppen resultatutjämning

för dessa rörelseidkare. Härigenom skulle en mängd mindre företag

inom olika branscher få möjligheter att stabilisera sin verksamhet. Rätten

att avsätta medel till särskilt riskkonto skulle även bidraga till att utjämna

nu förekommande orättvisor i beskattningen. Den föreslagna avsättningsrätten

är icke avsedd att ersätta den nuvarande rätten att göra förlustavdrag

framåt i tiden: båda avdragsformerna bör kunna utnyttjas i skilda

sammanhang och därigenom komplettera varandra.

Skattefria avsättningar till riskkonto bör medges för belopp som står i

viss fastställd relation till rörelseomsättningarnas storlek. Skattebefrielsen

bör vidare begränsas till att gälla endast under ett visst antal år, under vilken

tid de insatta medlen får användas för att förbättra det ekonomiska

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1965

9

resultatet av mindre gynnsamma verksamhetsår. I syfte att eliminera olägenheterna

av att ett begränsat antal skattskyldiga heredes möjligheter till progressionsutjämnande

dispositioner bör bestämmelserna utformas så att ianspråktagande

av de avsatta medlen får ske endast efter tillstånd av länsstyrelsen

eller annan lämplig myndighet.

Utskottet

De förevarande motionerna syftar till att genom olika åtgärder vid beskattningen

underlätta företagens möjligheter till konsolidering och självfinansiering.

Sålunda hemställes i motionerna 1:206 och 11:265 om utredning

och förslag till sådana ändringar i förordningen om investeringsfonder

för konjunkturutjämning, att även fysiska personer samt handels- och kommanditbolag

medgives rätt att göra avsättning till dylika fonder. Yrkandet

i motionerna 1:310 och 11:368 avser riksdagsskrivelse med begäran att

Kungl. Maj:t senast till 1966 års riksdag framlägger förslag om rätt för

rörelseidkare och jordbrukare att vid taxeringen erhålla avdrag för avsättning

till självfinansieringsfond. I motionerna 1:480 och 11:579 hemställes

om utredning angående möjligheterna att medge rörelseidkare rätt till

skattefria avsättningar till särskilt riskkonto. Som motivering för yrkandena

har motionärerna hl. a. anfört, att företag, som drives av fysiska personer,

inte har samma möjligheter som aktiebolag och ekonomiska föreningar

att genom skattefria fonderingar åstadkomma eu resultatutjämning

mellan olika år.

Utvecklingen inom näringslivet bär under senare år i många fall medfört

minskade vinstmarginaler för företagen inom så gott som alla branscher.

Orsakerna härtill är främst den allt större konkurrensen mellan svenska

företag inbördes samt mellan dessa och utlandet, men också de kraftigt ökade

arbetslönerna och sociala kostnaderna för den anställda arbetskraften.

Företagens utrymme på kapitalmarknaden har också blivit alltmer begränsat.

Behovet av vidgade möjligheter till konsolidering för att bättre kunna

möta förlustbringande verksamhetsår och i större omfattning göra erforderliga

investeringar med egna vinstmedel har därför ökat i stigande omfattning,

inte minst för de mindre företagare, som saknar möjlighet att i nämnvärd

omfattning vidtaga resullatutjämnande dispositioner.

Lagstiftningen om investeringsfonder för konjunkturuljämning syftar

till att genom vissa lättnader vid beskattningen förmå företagen att under

högkonjunktur fondera vinstmedel för framtida investeringsändamål och

därigenom åstadkomma en utjämning i produktion och sysselsättning. Möjligheterna

att göra avsättning till sådana fonder är emellertid begränsade

till aktiebolag, ekonomiska föreningar och sparbanker. Liksom för aktiebolag

och ekonomiska föreningar måste det även för de mindre företagen

anses vara ett primärt intresse, att de får möjligheter att reservera medel

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 27 är 1965

för olika investeringsändamål. De invändningar, som riktats mot att utvidga

rätten att göra avsättningar till investeringsfonder för konjunkturutjämning

även till skattskyldiga med progressiv beskattning liksom mot en begränsad

rätt till skattefria avsättningar till resultatutjämningskonton, är

inte av principiell natur utan huvudsakligen av teknisk samt av stats- och

kommunfinansiell art. Enligt utskottets mening bör de ekonomiska och

praktiska svårigheterna med en sådan lagstiftning inom ramen för gällande

progressiva skattesystem inte överskattas. Det kan erinras om att i såväl

Norge som Danmark fysiska personer har möjligheter att göra avsättning

till investeringsfonder. Motsvarande möjligheter hör kunna öppnas även

för vårt lands vidkommande. Utskottet delar således den i motionerna 1:206

och 11:265 tillkännagivna uppfattningen, att fysiska personer så långt möjligt

bör beredas samma förmåner som investeringsfondslagstiftningen ger

aktiebolag och ekonomiska föreningar.

De svårigheter, som hittills lagt hinder i vägen för en lagstiftning i denna

riktning, är väsentligen gemensamma för dem, som gäller självfinansieringsfonder

och resultatutjämningsfonder. De problem, som ansetts förenade

med en allmän rätt till resultatutjämning, kan emellertid enligt utskottets

mening inte anses särskilt svårlösta vid så relativt begränsade reformer,

som ifrågasatts i motionerna 1:310 och 11:368 samt 1:480 och 11:579.

Av det anförda framgår, att utskottet i princip tillstyrker bifall till motionärernas

utredningsyrkanden. Utredningen bör enligt utskottets mening

företrädesvis avse att tillgodose näringsidkarnas behov av skattefria avsättningar

till investeringsfonder för konjunkturutjämning samt till andra

självfinansieringsfonder och riskkonton.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

1:206 av herr Mattsson m. fl. och 11:265 av herr Nilsson i

Svalöv m. fl., de likalydande motionerna 1:310 av herr Virgin

m. fl. och 11:368 av herr Heckscher m. fl. samt de likalydande

motionerna 1:480 av herr Stefanson m. fl. och

11:579 av herr Nordgren in. fl. måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t hemställa om utredning och förslag angående rätt

för näringsidkare till skattefria avsättningar till investeringsfonder

för konjunkturutjämning samt till andra självfinansieringsfonder

och riskkonton.

Stockholm den 22 april 1965

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1965

11

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

Ranmark*, herrar Stefanson*, Wärnberg, Tage Johansson*, Lundström,

Enarsson, Sundin* och Ottosson; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard*,

Kärrlander*, Vigelsbo, Engkvist*, Asp, Eriksson i Bäckmora, Enskog och

Larsson i Umeå.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken Ranmark, herrar Wärnberg,

Tage Johansson, Brandt, Allard, Kärrlander, Engkvist och Asp, vilka

ansett,

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på s. 9 med orden

»Utvecklingen inom» och slutar på s. 10 med orden »och riskkonton» bort

ha följande lydelse:

I anledning härav får utskottet anföra följande. EU genomgående drag i

den svenska företagsbeskattningen är, att man på olika sätt, exempelvis

genom liberala avskrivnings- och värderingsregler, sökt främja företagens

konsolidering och möjligheter till självfinansiering. 1955 års lagstiftning

om investeringsfonder för konjunkturutjämning syftar emellertid i första

hand inte härtill utan till att genom vissa lättnader i beskattningen förmå

företagen att under högkonjunktur fondera vinstmedel för framtida investeringsändamål,

varigenom en utjämning åstadkommes i produktion och sysselsättning.

Lagstiftningen är således främst avsedd som ett medel i konjunktur-

och arbetsmarknadspolitiken i syfte att uppnå större stabilitet i

samhällsekonomien.

Möjligheterna att göra avsättning till investeringsfond för konjunkturutjämning

är begränsade till aktiebolag, ekonomiska föreningar och sparbanker,

således uteslutande skattesubjekt med proportionell beskattning.

Såsom skäl härför har bl. a. åberopats att möjligheter att avsätta medel till

investeringsfonder i regel har föga värde för de mindre företagen och att endast

de större företagen kan hålla sig med en investeringsplanering av betydelse

från sysselsättningssynpunkt. I konjunkturpolitiskt hänseende är

därför relativt litet att vinna på att utsträcka avdragsrätten till enskilda

rörelseidkare samt till handels- och kommanditbolag.

Därtill kommer att en lagstiftning avseende såväl konjunkturutjämningsfonder

som självfinansieringsfonder, vilken skall omfatta även progressivt

beskattade näringsidkare, svårligen kan utformas så, att den blir enkel i

den praktiska tillämpningen. Utan en fullständig omarbetning av företagsoch

jordbruksbeskattningen måste bestämmelserna för att förhindra missbruk

under alla förhållanden bli mer restriktiva än i den nuvarande investe
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1965

ringsfondslagstiftningen. Med hänsyn härtill synes fördelarna för de skattskyldiga

av sådana regler för närvarande kunna ifrågasättas. De administrativa

svårigheter, som en sådan lagstiftning skulle medföra inom ramen för

gällande progressiva skattesystem, skulle heller inte stå i rimlig proportion

till värdet från det allmännas synpunkt av dylika fondavsättningar. Generella

avskrivnings- och avdragsregler utan anknytning till fondavsättningar

måste under sådana förhållanden enligt utskottets mening vara att föredraga.

Vad därefter angår möjligheter att avsätta medel till särskilda riskkonton

för förlustöverföring bakåt i tiden får utskottet framhålla, att metoden

med kontoinsättningar och -uttag endast kan bli av värde för den, som

från början har så goda vinstförhållanden att han äger möjlighet att göra

de erforderliga avsättningarna. Nystartade företag med små eller obetydliga

vinster har exempelvis föga glädje av en sådan anordning. En invändning

av annan art är, att fonderna knappast torde kunna begränsas till att avse

förlustutjämning. Snarare torde de komma att utnyttjas för resultatutjämning

i mer vidsträckt bemärkelse. I anslutning härtill må erinras om att utskottet

i sitt betänkande nr 25 vid innevarande års riksdag avstyrkt bifall

till motionsyrkanden angående allmän öppen resultatutjämning vid beskattningen

genom bl. a. kontometoden. I den mån motionärerna i de nu

förevarande motionerna åsyftar att åstadkomma en vidgad rätt i detta hänseende

får utskottet därför hänvisa till nämnda betänkande.

Under hänvisning till vad som sålunda anförts samt till att företagsskatteutredningen

vid sina överväganden givetvis har att taga ställning till de av

motionärerna anförda synpunkterna anser utskottet sig inte kunna tillstyrka

bifall till utredningsyrkandena i de förevarande motionerna.

dels ock att utskottet bort hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:206 av herr Mattsson

m. fl. och 11:265 av herr Nilsson i Svalöv m. fl. om vidgad

rätt till avsättning till investeringsfond för konjunkturutjämning,

2) de likalydande motionerna 1:310 av herr Virgin m. fl.

och 11:368 av herr Heckscher m. fl. om rätt till avdrag vid

beskattningen för avsättning till självfinansieringsfond,

samt

3) de likalydande motionerna 1:480 av herr Stefanson

m. fl. och 11:579 av herr Nordgren m. fl. om rätt för rörelseidkare

till skattefri avsättning till riskkonto,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1965

650882 e

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.