Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar jämte i ämnet väckta motioner.

1965-05-04 · 17 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1965:30, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1965

1

Nr 30

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning om särskild

skatteberäkning i vissa fall för makar jämte i ämnet

väckta motioner.

I en den 26 februari 1965 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 84, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning

om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen föreslås att samtaxerade makar, som båda haft arbetsinkomst,

skall kunna få skatten för arbetsinkomsten beräknad såsom om de

blivit särtaxerade för denna inkomst. Den särskilda skatteberäkningen avser

statlig inkomstskatt och folkpensionsavgift.

Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse.

Förslag

till

Förordning

om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För samtaxerade makar må, under de förutsättningar som anges i denna

förordning, statlig inkomstskatt och folkpensionsavgift för arbetsinkomst

beräknas enligt de grunder som gälla för ensamstående skattskyldig.

Bestämmelserna i denna förordning om makar äga motsvarande tillämpning

i fråga om skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket kommunalskattelagen.

2 §•

I denna förordning avses, om annat icke anges särskilt, med

skatt: statlig inkomstskatt och folkpensionsavgift,

1 liihang till riksdagens protokoll 19f>5. 7 samt. Nr 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1965

arbetsinkomst: inkomst av arbete samt pension m. in.,

sidoinkomst: inkomst av annat slag än arbetsinkomst,

förvärvsavdrag: avdrag som avses i 46 § 3 mom. kommunalskattelagen,

taxeringen: den för beskattningsåret fastställda taxeringen till statlig

inkomstskatt.

(Se vidare anvisningarna)

3 §■

Skatteberäkning enligt denna förordning må ske endast om för båda

makarna uppkommer beskattningsbar arbetsinkomst vid omräkning enligt

5 §.

4 §•

Vid skatteberäkning enligt denna förordning beräknas skatt för arbetsinkomst

på sätt i 6 och 7 §§ anges efter omräkning för vardera maken av

taxeringen. För omräkningen gälla bestämmelserna i 5 §. Skatt för sidoinkomst

beräknas för makarna gemensamt.

5 §■

Vid omräkning av taxeringen upptages arbetsinkomsten till belopp vartill

den beräknats vid taxeringen. Allmänna avdrag och förlustavdrag som

inedgetts vid taxeringen avräknas från arbetsinkomsten.

Statligt ortsavdrag beräknas såsom för ensamstående enligt bestämmelserna

i 8 § förordningen om statlig inkomstskatt, jämförd med 48 § 2 mom.

fjärde stycket kommunalskattelagen. Har avdrag för väsentligen nedsatt

skatteförmåga tillgodoräknats vid taxeringen avräknas detta i sin helhet

från arbetsinkomsten.

Vad som återstår av arbetsinkomsten efter avdrag enligt första och andra

styckena utgör, avrundat nedåt till helt hundratal kronor, beskattningsbar

arbetsinkomst.

6 §•

Skatt på makarnas beskattningsbara arbetsinkomster beräknas för vardera

maken för sig med tillämpning av bestämmelserna i 10 § 1 mom. tredje

stycket förordningen om statlig inkomstskatt ävensom 2 § samt 3 § första

och tredje styckena lagen om finansiering av folkpensioneringen. Folkpensionsavgift

redovisas därvid i förekommande fall särskilt.

7§.

Makarnas statliga inkomstskatt på sidoinkomst beräknas till skillnaden

mellan sådan skatt på sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara

inkomster enligt taxeringen och sådan skatt på sammanlagda beloppet av

makarnas beskattningsbara arbetsinkomster. Vid beräkningen tillämpas bestämmelserna

i 10 § 1 mom. andra stycket förordningen om statlig inkomstskatt.

Om makarnas folkpensionsavgifter vid beräkningen enligt 6 § sammanlagt

understiga de folkpensionsavgifter som skulle ha utgått på grund av

taxeringen, utgår skillnadsbeloppet som skatt på sidoinkomst.

Makarnas skatt på sidoinkomst fördelas på makarna efter förhållandet

mellan deras sidoinkomster. Folkpensionsavgift redovisas därvid i förekommande

fall särskilt.

8 §•

Skatteberäkning enligt denna förordning sker efter ansökan hos den

lokala skattemyndigheten i hemortskommunen av båda makarna eller en

av dem. Ansökan bör innehålla de uppgifter som fordras för tillämpning

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 196ö

av 5 § och skall avfattas på blankett enligt formulär, som fastställes av

riksskattenämnden efter samråd med centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden.

Ansökan om skatteberäkning skall senast den 1 juli under taxeringsåret

göras i den ordning som i 35 § taxeringsförordningen stadgas för avlämnande

av allmän självdeklaration. Har taxeringsnämnden icke följt makes

självdeklaration vid taxeringen till statlig inkomstskatt eller har nämnden

åsatt make, som icke lämnat deklaration, sådan taxering, må dock ansökan

om skatteberäkning göras hos den lokala skattemyndigheten senast den

15 augusti under taxeringsåret.

Om prövningsnämnd ändrat taxeringsnämnds beslut i fråga om taxering

till statlig inkomstskatt eller såsom första instans meddelat beslut i

fråga om taxering som nyss sagts, må ansökan göras hos den lokala skattemyndigheten

inom två månader från det taxeringen vunnit laga kraft.

Eftertaxeras make till statlig inkomstskatt må ansökan om särskild skatteberäkning

göras inom två månader från det eftertaxeringen vunnit laga

kraft.

9§.

Föranleder skatteberäkning enligt denna förordning högre sammanlagd

skatt för makarna än som skulle ha utgått enligt taxeringen, må ansökan

bifallas endast om make, vars skatt höjes, förklarat sig likväl påfordra den

särskilda skatteberäkningen.

Avslås ansökan om särskild skatteberäkning eller bifalles ansökan med

avvikelse från de uppgifter som lämnats i ansökan, skall underrättelse om

den lokala skattemyndighetens beslut tillställas sökanden. Underrättelsen

skall innehålla upplysning om skälen för beslutet och, i förekommande

fall, i vilka hänseenden ansökan frångåtts samt om vad som skall iakttagas

vid anförande av besvär över beslutet. Bestämmelserna i 69 § 4 mom. andra

stycket taxeringsförordningen äga därvid tillämpning.

Det åligger den lokala skattemyndigheten att ofördröj ligen underrätta

taxeringsintendenten i länet om beslut, varigenom särskild skatteberäkning

verkställes.

10 §.

Bifalles ansökan om skatteberäkning enligt denna förordning senast den

20 november under taxeringsåret, skall skatteberäkningen iakttagas vid

debitering av slutlig skatt.

Bifalles ansökan om skatteberäkning senare, skall belopp varmed skatt

nedsättes avkortas eller, där restitution skall ske, tillställas den skattskyldige

på sätt som anges i uppbördsförordningen. På restituerat belopp utgår

icke ränta.

Föranleder skatteberäkning, varom beslut meddelats efter den 20 november

under taxeringsåret, att ytterligare skatt skall uttagas, äga uppbördsförordningens

bestämmelser om tillkommande skatt tillämpning.

11 §•

Har skatteberäkning skett enligt denna förordning men ändras taxeringen

genom beslut av prövningsnämnd eller utslag av kammarrätten eller

Kungl. Maj :t eller eftertaxeras make till statlig inkomstskatt genom sådant

beslut eller utslag, skall förnyad särskild skatteberäkning ske. Uppgår

makarnas sammanlagda skatt enligt denna skatteberäkning till högre

belopp än som skulle ha utgått, om skatten bestämts utan särskild skatteberäkning,

äger 9 § första stycket motsvarande tillämpning.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1965. 7 samt. Xr .70

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 30 är 1965

Det åligger den lokala skattemyndigheten att underrätta sökanden och

taxeringsintendenten i länet om förnyad särskild skatteberäkning enligt

första stycket. Därvid äga bestämmelserna i 9 § andra stycket andra punkten

och tredje stycket motsvarande tillämpning.

12 §.

Talan mot lokal skattemyndighets beslut enligt denna förordning föres

genom besvär hos prövningsnämnden i länet eller i fall som avses i 73 §

andra och tredje styckena taxeringsförordningen hos den mellankommunala

prövningsnämnden.

Sökanden eller hans make må hos prövningsnämnden anföra besvär över

lokal skattemyndighets beslut om ansökan om särskild skatteberäkning

avslagits eller bifallits med avvikelse från den omräkning av taxeringen

som gjorts i ansökan enligt 8 §.

Taxeringsintendent eller, i förekommande fall, allmänna ombudet hos

mellankommunala prövningsnämnden må anföra besvär över lokal skattemyndighets

beslut om särskild skatteberäkning.

13 §.

Besvär enligt 12 § skola inges eller insändas till kansliet hos den prövningsnämnd

som har att pröva besvären. Den omständigheten att besvären

ingetts eller insänts till kansliet hos annan prövningsnämnd utgör

dock ej hinder för målets prövning. I sådant fall skola handlingarna omedelbart

översändas till kansliet hos den prövningsnämnd som har att pröva

besvären.

14 §.

Besvär av skattskyldig skola ha inkommit inom två månader från det

underrättelse enligt 9 eller 11 § kommit sökanden till handa.

Taxeringsintendent äger anföra besvär intill utgången av april månad

året efter taxeringsåret, om lokal skattemyndighets beslut meddelats före

den 1 mars förstnämnda år, och i annat fall inom två månader från den

dag beslutet meddelades. Har prövningsnämnden avgjort besvär över särskild

skatteberäkning, må taxeringsintendenten dock ej därefter anföra

besvär hos prövningsnämnden rörande samma skatteberäkning.

15 §.

Vad som i fråga om taxering för inkomst stadgas i taxeringsförordningen

om prövningsnämndernas verksamhet, om besvär över prövningsnämnds

beslut och kammarrättens utslag samt om besvär i särskild ordning gäller i

tillämpliga delar vid besvär över beslut om tillämpning av denna förordning.

Därvid gäller bestämmelserna om skattskyldigs rätt att anföra besvär

även hans make.

16 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda de föreskrifter som fordras för tillämpning

av denna förordning.

Anvisningar

till 2 §.

Till arbetsinkomst hänföres inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse

om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning

samt inkomst av tjänst, dock icke periodiskt understöd eller där
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1963

med jämförlig periodisk intäkt som avses i 31 § kommunalskattelagen.

Inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse hänföres i sin helhet antingen

till arbetsinkomst eller till sidoinkomst.

I fråga om inkomst av jordbruksfastighet, där jordbruket under beskattningsåret

helt eller till huvudsaklig del varit utarrenderat, torde förhållandena

merendels vara sådana att inkomsten av fastigheten icke är att hänföra

till arbetsinkomst. Om den skattskyldige i nämnda fall exempelvis

aktivt deltagit i skogsbruk i förvärvskällan genom eget arbete i skogen eller

genom direkt arbetsledning må dock, när nettointäkten av fastigheten till

övervägande del härrör från inkomst av skogsbruket, nettointäkten i sin

helhet anses utgöra arbetsinkomst. Inkomst av jordbruksfastighet som åtnjutes

av den som icke är bosatt på fastigheten eller med denna sambrukad

egendom och vars huvudsakliga inkomst är av annat slag än inkomst

av jordbruksfastighet må icke hänföras till arbetsinkomst oavsett om jordbruket

är utarrenderat eller ej.

Inkomst av annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital

utgör sidoinkomst.

Om det sammanlagda beloppet av makarnas sidoinkomster icke överstiger

1 000 kronor, skola dessa inkomster vid skatteberäkningen hänföras

till arbetsinkomst.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966 och skall äga tillämpning

första gången i fråga om skatt på grund av 1967 års taxering.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna 1:687 av fröken Mattson samt 11:812 av

fröken Bergegren och fröken Andersson i Strängnäs, vari hemställts, att

riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 84 i vad avser rätten

till förvärvsavdrag och att till följd därav till 5 § förordningen om särskild

skatteberäkning i vissa fall för makar fogas ett tillägg av innebörd, att i de

fall makar särbeskattas sådant avdrag, som avses i 46 § 3 mom. kommunalskattelagen,

icke må medgivas;

II) de likalydande motionerna I: 702 av fru Hamrin-Thorell och fru Segerstedt

Wiberg samt II: 829 av fru Gärde Widemar m. fl, vari hemställts,

1) att riksdagen måtte besluta, att den i propositionen nr 84 föreslagna

rätten till frivillig särbeskattning skall få verkan från och med inkomståret

1965, samt

2) att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderliga ändringar i författningsförslaget;
III)

de likalydande motionerna I: 703 av herr Lundström in. fl. och II:

830 av herr Ohvall in. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

1) att 10 § andra stycket i förslaget till förordning om särskild skatteberäkning

i vissa fall för makar ges en sådan utformning, att å restituerat belopp

ränta utgår utom för tid före utgången av året efter taxeringsåret,

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1965

2) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anmäler behovet av en översyn

av andra likartade föreskrifter om ränta å restituerad skatt, samt

3) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext;

ävensom

IV) motionen II: 828 av fru Eriksson i Stockholm, vari hemställts, att

riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 84 med förslag om frivillig

särbeskattning.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 703, II: 812, II: 828 och II: 829.

I anledning av propositionen har till utskottet ingivits en skrivelse från

Svenska kvinnors vänsterförbund.

Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

Inledning, s. 6.

Gällande bestämmelser m. m., s. 6—13.

Departementschefen, s. 13—27.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges

följande.

Till stöd för yrkandet att förvärvsavdrag inte skall medges vid särbeskattning

anföres i motionerna I: 687 och II: 812 följande. Den föreslagna möjligheten

till frivillig särbeskattning kommer att medföra betydande skattelättnader

i många fall. På grund därav och av principiella skäl anser motionärerna

det olämpligt att vid särbeskattning av makar bibehålla någon

avdragsrätt, som icke tillkommer ensamstående skattskyldig. De skäl som

anföres i propositionen för att förvärvsavdraget bör kunna godtas, nämligen

de besvärligheter, som eljest uppstår vid de nya bestämmelsernas tillämpning,

tillmäter motionärerna inte sådan betydelse, att avdragsrätten, som

principiellt ej är motiverad, bör bibehållas.

Motionärerna i motionerna I: 702 och II: 829 finner det angeläget att reformen

träder i kraft så snart som möjligt. Då denna form av särbeskattning

inte synes påverka preliminärskatten och ansökan enligt författningsförslaget

ej behöver ske förrän senast den 1 juli året efter inkomståret, torde

det enligt motionärernas mening inte innebära några tekniska svårigheter

att låta reformen också avse inkomsterna under innevarande år.

I motionerna 1: 703 och II: 830 anföres, att stadgandet i 10 § i författningsförslaget,

att ränta inte skall utgå å restituerat belopp, kan kritiseras

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1965

7

från rättssäkerhetssynpunkt. Om en skattskyldig nödgas föra besvärstalan

om restitution, kan förfarandet dra ut på tiden. Även om han efter kanske

många år får skattebeloppet restituerat, blir värdet härav reducerat genom

den okompenserade ränteförlusten under processtiden. Samma blir förhållandet

om det är från det allmännas sida som talan förs, eftersom restitution

icke torde äga rum förrän lagakraftvunnet utslag föreligger. Ett konkret

exempel illustrerar förhållandet: I ett fall angående ackumulerad inkomst,

avseende skatt på grundval av 1958 års taxering, har en skattskyldig, oaktat

prövningsnämnden bifallit ansökan om särskild skatteberäkning och kammarrätten

avslagit taxeringsintendentens besvär häröver, ännu 1965 icke

fått ut det belopp, varom fråga är, eftersom taxeringsintendenten hos Kungl.

Maj :t överklagat kammarrättens utslag och målet ännu icke föredragits.

När restitution sker — om alltså taxeringsintendentens talan icke vinner bifall

— kommer någon ränta icke att utgå. Det blir den skattskyldige som

genom en ränteförlust, motsvarande inemot hälften av det belopp frågan

gäller, får betala kostnaden för att få fram det prejudikat taxeringsintendenten

önskat.

Som motivering för yrkandet om avslag på förslaget i propositionen anföres

i motionen II: 828 i huvudsak följande. I den debatt om särbeskattning,

som ägt rum under senare år, har de arbetsmarknadsmässiga skälen dominerat.

Man har genom en särbeskattning velat underlätta övergången till

förvärvsarbete för gifta kvinnor. Den tröskeleffekt, som det dubbla ortsavdraget

för familjer med en inkomst och den gynnsammare skatteskalan för

gifta medför, anses ogynnsamt påverka de gifta kvinnornas benägenhet att

ta förvärvsarbete. Ett annat motiv för särbeskattning har varit att nå en

större likställighet i skattehänseende mellan ensamstående och gifta med

sikte på skattelindring för de ensamstående. Slutligen har framförts tanken

att de skatteskärpningar, som en särbeskattning skulle medföra särskilt

för makar med en inkomst, skulle bli ett förstärkt stöd för barnfamiljerna

på de barnlösas bekostnad.

En övergång till endast frivillig särbeskattning ger enligt motionärens

mening icke något av de ovan nämnda resultaten. Allmänt har framförts

den meningen, att någon arbetsmarknadspolitisk verkan icke kan följa av

den frivilliga särbeskattningen. Den ensamståendes skattevillkor påverkas

icke i förmånlig riktning, snarare blir de relativt sett hårdare belastade genom

den lättnad, som helt kommer att gå till gifta makar. För barnfamiljernas

del medför icke heller dessa skattelättnader en förbättring framför vad

som kommer de barnlösa till del. Det kan förmodas att en mycket stor del

av de förvärvsarbetande makar, som har nytta av eu särbeskattning inom

nuvarande sambeskattningssystem, är äldre och utan minderåriga barn.

Kvar står reformen som en skattereduktion för vissa högre inkomsttagare

helt utanför de principer, som kan åberopas för eu allmän särbeskattning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1965

Mot bakgrunden härav kan det anses omotiverat att från hela frågekomplexet

rycka ut särbeskattningsfrågan för dem, som har fördel av den i ett

sambeskattningssystem med bibehållande bl. a. av förvärvsavdragen. Den

nu tillsatta utredningen om särbeskattning borde enligt motionärens mening

kunna pröva frågan i dess helhet i ett sammanhang, innan någon ändring

sker.

Utskottet

Det i propositionen framlagda förslaget om särbeskattning av makar innebär

i huvudsak följande. Samtaxerade makar och med dem i beskattningshänseende

jämställda sammanlevande skattskyldiga, vilka båda haft arbetsinkomst,

skall efter särskild ansökan kunna få skatten på arbetsinkomsten

beräknad såsom om de blivit särtaxerade för denna inkomst. Den särskilda

skatteberäkningen avser endast statlig inkomstskatt och folkpensionsavgift

och skall verkställas av den lokala skattemyndigheten, sedan taxeringen i

vanlig ordning bestämts av vederbörande taxeringsnämnd. Till arbetsinkomst

hänföres enligt förslaget inkomst av tjänst — med undantag av periodiskt

understöd — samt inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse, om den

skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Rätt

till särbeskattning föreligger dock inte vid s. k. faktisk sambeskattning. Inkomst

av annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital benämnes

i förslaget sidoinkomst och skall vid skatteberäkningen behandlas såsom

arbetsinkomst endast om det sammanlagda beloppet av makarnas sidoinkomster

inte överstiger 1 000 kr. Till grund för särbeskattningen skall ligga

en beräkning av arbetsinkomstens nettobelopp, benämnd beskattningsbar

arbetsinkomst. Därmed avses vad som återstår av arbetsinkomsten efter

frånräknande av allmänna avdrag, inklusive förvärvsavdrag, samt förlustavdrag

och ortsavdrag ävensom i förekommande fall avdrag för nedsatt

skatteförmåga. Själva skatteberäkningen är avsedd att ske på följande sätt.

Den statliga inkomstskatten på beskattningsbar arbetsinkomst beräknas för

vardera maken för sig med tillämpning av den för ensamstående gällande

skatteskalan.. Även folkpensionsavgift beräknas för vardera maken för sig

på grundval av den beskattningsbara arbetsinkomsten och enligt för ensamstående

gällande grunder. Vid beräkningen av den statliga inkomstskatten

på sidoinkomst uträknas först skatten på makarnas sammanlagda inkomster

(såväl arbets- som sidoinkomster) enligt skatteskalan för gifta. Därefter beräknas

på motsvarande sätt skatten på makarnas sammanlagda beskattningsbara

arbetsinkomster. Skillnaden mellan de uträknade skattebeloppen

utgör skatten på sidoinkomst, vilken fördelas mellan makarna i förhållande

till vars och ens sidoinkomst. Härigenom kommer således sidoinkomsten att

drabbas av samma progressiva beskattning som vid samtaxering enligt hu
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1965 9

vudregeln. Det sammanlagda beloppet av statlig inkomstskatt på arbetsinkomst

och på sidoinkomst samt folkpensionsavgift utgör vad makarna skall

erlägga enligt den särskilda skatteberäkningen. Ansökan om särbeskattning

kan även bifallas i sådana fall då den särskilda skatteberäkningen föranleder

liögre sammanlagd skatt för makarna än som skulle ha utgått vid taxering

enligt vanliga regler. En förutsättning härtör är, att den make, vars skatt

höjes genom särbeskattningen, likväl förklarat sig påfordra särskild skatteberäkning.

Förslaget, som är avsett att första gången tillämpas i fråga om skatt på

grund av 1967 års taxering, innebär enligt uppgift i proposition 1905: 14 ett

inkomstbortfall å 30 milj. kr. för helt budgetår.

1 motionen 11:828 hemställes om avslag på förslaget om frivillig särbeskattning

under hänvisning till att förslaget inte är ägnat att påverka de

gifta kvinnornas benägenhet att ta förvärvsarbete eller åstadkomma förbättringar

för barnfamiljerna och skattelindring för de ensamstående. På grund

därav anser motionären, att en reform av detta slag bör anstå i avvaktan på

resultatet av den pågående översynen av familjebeskattningen.

Allmänna skatteberedningen har i sitt betänkande SOU 1964: 25 diskuterat

frågan om införande av rätt till frivillig särbeskattning, när båda makarna

har förvärvsinkomst och sambeskattningen leder till högre skatt. Beredningen

har emellertid funnit, att sådan särbeskattning skulle med de av

beredningen föreslagna skatteskalorna vara av egentligt värde endast för

makar i någon eller några få promille av samtliga äktenskap. Mot bakgrunden

bl. a. därav har beredningen inte ansett sig böra förorda att möjlighet

till frivillig särbeskattning införes. I två till betänkandet fogade reservationer

intas dock en motsatt ståndpunkt.

Även om skatteberedningens uppfattning i regel godtagits av remissinstanserna,

har reservationsyrkandena om frivillig särbeskattning vunnit instämmanden

i ett betydande antal remissyttranden, bl. a. från flera löntagar- och

kvinnoorganisationer.

Mot det i propositionen framlagda förslaget om frivillig särbeskattning

kan å ena sidan anföras att bestämmelserna är invecklade och kommer att

förorsaka de lokala skattemyndigheterna avsevärt merarbete. Från rättvisesynpunkt

är det vidare otillfredsställande, att det inte varit möjligt att medge

särbeskattning i fall av faktisk sambeskattning av jordbruks- och rörelseinkoinst.

Å andra sidan måste beaktas att genom den vid årets riksdag genomförda

skattereformen, som innebär en betydligt mindre långtgående reduktion

av progressionen vad den statliga inkomstbeskattningen än enligt

skatteberedningens förslag, sambeskattningen i 70 000—80 000 äktenskap,

där båda makarna har förvärvsarbete, föranleder högre skatt än makarna

skulle ha fått som ogifta. Med hänsyn därtill finner utskottet i motsats till

motionären inte uteslutet, att en rätt till frivillig särbeskattning i viss mån

kan stimulera gifta kvinnor med kvalificerad utbildning till förvärvsarbete

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1965

pä för samhället vitala områden. Vid sitt ställningstagande till förslaget har

utskottet tör sin del funnit att ett system med frivillig särbeskattning är ägnat

att mildra sambeskattningens negativa verkningar och i någon mån

åstadkomma en mer nyanserad och realistisk bedömning av sambeskattningseffekten

hos de skattskyldiga. I likhet med departementschefen vill utskottet

understryka, att törslaget är att betrakta som ett provisorium i avvaktan

på att frågan om sam- eller särbeskattning erhåller sin lösning. Med

det antörda tillstyrker utskottet i princip förslaget i propositionen och avstyrker

således bifall till motionen II: 828.

Utskottet är medvetet om att utbredda vanföreställningar om sam- och

särbeskattningens verkningar råder bland de skattskyldiga. I ca 700 000

äktenskap har båda makarna beskattningsbar arbetsinkomst, men i endast

omkring 10 procent av dessa äktenskap medför särbeskattning av arbetsinkomsterna

en lägre sammanlagd skatt för makarna. Detta sammanhänger

med att tudelningsgränsen genom beslut vid årets riksdag höjts till ca 34 000

kr. årsinkomst. Man har således anledning förmoda att en mycket stor del

av de makar, som båda har arbetsinkomst, kommer att förorsaka de lokala

skattemyndigheterna extra arbete med ansökningar om särskild skatteberäkning

även i sådana fall, då skatteberäkningen inte leder till lägre skatt

lör makarna. Inom utskottet har därför övervägts olika möjligheter att ytterligare

förenkla det administrativa förfarandet. Utskottet har därvid stannat

för en kompletterande bestämmelse av innebörd, att därest i ansökan om

särbeskattning angivits att särskild skatteberäkning endast påfordras, om

beräkningen föranleder lägre sammanlagd skatt för makarna än som skulle

ha utgått vid taxering enligt huvudregeln, och lämnas ansökan utan åtgärd

enbart på grund av att skatteberäkningen leder till högre sammanlagd skatt

tör makarna, skall underrättelse härom inte behöva tillställas sökanden. Bestämmelsen

bör lämpligen införas i anvisningar till 9 § i författningsförslaget.

1 likhet med departementschefen vill utskottet dessutom understryka angelägenheten

av att de skattskyldiga på lämpligt sätt informeras om särbeskattningens

verkningar, så att de med ledning av uppgifterna i sina självdeklarationer

på ett enkelt sätt själva kan avgöra, om det över huvud tagel

finns anledning för dem att begära särskild skatteberäkning. Eu på rätt sätt

bedriven upplysningsverksamhet på detta område är ägnad dels att begränsa

antalet onödiga ansökningar om särskild skatteberäkning och dels alt skingra

den utbredda uppfattningen om sambeskattningens negativa verkningar.

Av den ovan lämnade redogörelsen för förslaget framgår att rätten till förvärvsavdrag

skall kvarstå vid särbeskattning av makar. I de likalydande motionerna

I: 687 och II: 812 hemställes att förvärvsavdrag inte skall medges

vid särbeskattning.

I anledning av vad i motionerna anförts vill utskottet erinra om att även

ensamstående skattskyldig med hemmavarande barn under 16 år, vilken

opaginerad Kontrollera mot PDF

It

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1965

Iialt inkomst av jordbruksfastighet, rörelse eller tjänst, är berättigad till förvärvsavdrag.

Med hänsyn därtill är det inte rimligt att vid särbeskattning av

makar med hemmavarande barn förvägra hustrun förvärvsavdrag. Eftersom

ogift skattskyldig utan barn inte är berättigad till förvärvsavdrag vid beskattningen,

kan givetvis ifrågasättas om en gift kvinna utan barn skall äga rätt

att vid särbeskattning bibehålla henne vid samtaxering tillkommande förvärvsavdrag

å 300 kr. Liknande invändningar av principiell natur kan bl. a.

riktas mot förslagen i propositionen, att makarna vid särbeskattning skall

äga rätt att bibehålla det förhöjda avdraget i inkomstkällan kapital och för

försäkringspremier samt mot att de allmänna avdragen i sin helhet skall avläknas

från arbetsinkomsten. Utskottet delar emellertid departementschefens

uppfattning, att den särskilda skatteberäkningen av praktiska och administrativa

skäl inte bör vara onödigt komplicerad och att därför förvärvsavdrag

liksom övriga samtaxerade makar tillkommande förhöjda avdrag bör

bibehållas även i sådana fall, då avdragen i och för sig inte är motiverade.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 687 och II: 812.

1 10 § i författningsförslaget har införts en bestämmelse om att ränta inte

skall utgå å belopp, som restituerats med anledning av alt ansökan om särskild

skatteberäkning bifallits senare än den 20 november under taxeringsåret.

I de likalydande motionerna I: 703 och II: 830 hemställer motionärerna,

att bestämmelsen ändras på sådant sätt, alt ränta å restituerat belopp skall

utgå utom för tid töre utgången av året efter taxeringsåret. Därjämte begäres

en översyn av andra likartade föreskrifter om ränta å restituerad skatt.

Enligt nuvarande bestämmelser i förordningen angående beräkning av

statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst och förordningen med bestämmelser

om begränsning av skatt i vissa fall, den s. k. 80 %-regeln, utgår

inte ränta å belopp, som restituerats. Ett införande av rätt till restitutionsränta

i förevarande fall skulle uppenbarligen strida mot hittills tillämpade

principer, nämligen att sådan ränta inte utgår, när särskild skatteberäkning

i någon form är beroende av ansökan från den skattskyldige. Utskottet

vill även erinra om att uppbördsutredningen i ett nyligen avgivet betänkande,

SOU 1965: 23, bl. a. behandlat vissa restitutions- och räntefrågor.

Utredningen har därvid särskilt uppmärksammat sådana fall, som avses i det

i motionerna angivna exemplet, och förordat, att prövningsnämnds och kammarrättens

beslut skall verkställas omedelbart utan hinder av att det beslut,

som föranleder restitutionen, icke vunnit laga kraft. Av ovan angivna skäl

och då de i motionerna behandlade spörsmålen redan är föremål för uppmärksamhet

från Kungl. Maj :ts sida, finner utskottet inte anledning tillstyrka

bifall vare sig till det i motionerna I: 703 och II: 830 framställda lagstittningsyrkandet

eller utredningsyrkandet.

Utskottet har slutligen att behandla yrkandet i de likalydande motionerna

I: 702 och 11:829, vari hemställes alt rätt till frivillig särbeskattning skall

föreligga redan fr. o. in. inkomståret 1965.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1965

Det i propositionen framlagda förslaget får ses som en integrerande del av

den vid årets riksdag genomförda reformeringen av den direkta beskattningen

och bör därför träda i kraft samtidigt med de i anledning av reformen

vidtagna ändringarna i kommunalskattelagen, förordningen om statlig inkomstskatt

och lagen om finansiering av folkpensioneringen, d. v. s. den 1

januari 1966. Till följd därav kommer bestämmelserna i förordningen om

särskild skatteberäkning i vissa fall för makar att första gången äga tillämpning

på 1966 års inkomster eller således fr. o. m. 1967 års taxering. Med det

anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 702 och II: 829.

Mot de delar av propositionen, som i det föregående inte upptagits till särskild

behandling, har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen — med förklarande att Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr 84 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas och med avslag å motionen II: 828 av

fru Eriksson i Stockholm — måtte antaga det vid propositionen

fogade förslaget till förordning om särskild skatteberäkning

i vissa fall för makar med de ändringar och tilllägg

att

dels 9 § erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade

lydelse:

Kungl. Maj.ts förslag

9

Föranleder skatteberäkning--

— särskilda skatteberäkningen.

Avslås ansökan — — — därvid

tillämpning.

Det åligger--- — skatteberäk
ning

verkställes.

dels ock till 9 § fc

delse:

Utskottets förslag

Föranleder skatteberäkning — —

— särskilda skatteberäkningen.

Avslås ansökan---— därvid

tillämpning.

Det åligger---- skatteberäk
ning

verkställes.

(Se vidare anvisningarna)

as anvisningar av nedan angiven ly
-

Iiungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag

till 9 §.

Har i ansökan angetts att särskild

skatteberäkning påfordras endast om

sådan beräkning föranleder lägre

sammanlagd skatt för makarna än

som skulle ha utgått enligt taxeringen

och lämnas ansökan utan åtgärd

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1965

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

endast på grund av att skatteberäkningen

leder till högre sammanlagd

skatt för makarna, fordras icke underrättelse

härom.

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:687 av fröken Mattson

samt II: 812 av fröken Bergegren och fröken Andersson i

Strängnäs,

2) de likalydande motionerna I: 762 av fru Hamrin-Thorell

och fru Segerstedt Wiberg samt II: 829 av fru Gärde

Widemar m. fl., ävensom

3) de likalydande motionerna I: 763 av herr Lundström

m. fl. och II: 836 av herr Öhvall m. fl.,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 4 maj 1965

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Stefanson*,

Yngve Nilsson, Wärnberg, Lundström, Paul Jansson, Sundin*, Ottosson

och Arne Pettersson*; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås*, Brandt*, Gustafson

i Göteborg*, Kärrlander*, Vigelsbo, fru Nettelbrandt, herrar Andersson i

Essvik, Carlsson i Västerås, Hammarsten och Börjesson i Falköping.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

I) av herrar Einar Eriksson, Paul Jansson och Hammarsten, vilka ansett,

dels att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Det i--— (= utskottets yttrande s. 8 rad 8 uppifrån — s. 9 rad 17

uppifrån) — —---av fainiljebeskattningen.

Allmänna skatteberedningen liar i sitt betänkande SOU 1964: 25 ingåcn
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1965

de behandlat frågan om sam- eller särbeskattning. Beredningen stannar

emellertid för, att sambeskattningen inte bör överges som huvudprincip vid

beskattning av äkta makars gemensamma inkomster. Praktiskt taget alla

remissinstanser delar skatteberedningens uttalade uppfattning.

Skatteberedningen har även ingående diskuterat frågan om införandet

av rätt till frivillig särbeskattning, när båda makarna har förvärvsinkomster

och sambeskattningen leder till högre skatt. Beredningen kommer fram

till att den negativa sambeskattningseffekten drabbar endast ett fåtal skattskyldiga.

Beredningen konstaterar vidare att en frivillig särbeskattning inte

kan ge någon egentlig arbetsmarknadspolitisk effekt, varför införandet av

rätt till frivillig särbeskattning endast kan motiveras av önskemålet, att

överhuvud förhindra negativ sambeskattningseffekt för familjer där båda

makarna har förvärvsinkomst. Beredningen har mot bakgrunden härav

inte ansett sig böra förorda införandet av rätt till frivillig särbeskattning.

Flertalet remissinstanser biträder också skatteberedningens på denna punkt

uttalade mening.

Departementschefen har trots skatteberedningens tveksamhet och flertalet

remissinstansers avstyrkande ändock ansett sig böra för riksdagen

framlägga förslag om införandet av rätt till frivillig särbeskattning. Han

tycks, med hänsyn till vissa löntagarorganisationers positiva uttalanden om

systemet, vilja införa detsamma i avvaktan på en mera definitiv lösning

av familjebeslcattningen, en fråga som för närvarande prövas av en särskild

arbetsgrupp inom finansdepartementet.

Utskottet har i likhet med allmänna skatteberedningen funnit, att ett system

med rätt till frivillig särbeskattning har vissa begränsade fördelar

men samtidigt är belastat med betydande nackdelar. För det första kommer

enbart de invecklade bestämmelserna i systemet att förorsaka de lokala skattemyndigheterna

ett avsevärt merarbete. För det andra kommer sannolikt

samma myndigheter att onödigt överhopas av framställningar från sambeskattade

familjer om särbeskattning i god tro att det nya systemet är bättre

och ur skattesynpunkt gynnsammare än det genom mångårig propaganda

misskrediterade sambeskattningssystemet. Med vetskap om svårigheterna att

rekrytera folk till skattemyndigheterna för fullföljandet av de arbetsuppgifter

riksdagen redan ålagt dessa, finns det enbart av det skälet tillräcklig anledning

att inte nu genomföra ett krångligt arbetskrävande särbeskattningssystem.

Genom att riksdagen i år beslutat att väsentligt höja gränsen för tudelningsprincipens

tillämpning på familjeinkomster blir det ett mycket begränsat

antal familjer som helt drabbas av den negativa sambeskattningseffekten.

Det kan visserligen anses som stötande att vissa skattebetalare, om

än ringa till antalet, i skattehänseende blir ogynnsammare behandlade än

andra. Men å andra sidan är det dock här fråga om familjer med förhål
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1965 15

landevis höga inkomster och därmed också familjer med mycket god skatteförmåga.

Utskottet har således funnit att det inte finns tillräckligt starka arbetsmarknadspolitiska

eller skattemoraliska motiv för införandet av rätt till

frivillig särbeskattning. Systemets genomförande kommer att kraftigt öka

arbetsbelastningen på redan hårt ansträngda skattemyndigheter. Dessutom

är familjebeskattningen föremål för prövning inom en särskilt tillsatt arbetsgrupp

och dess arbete bör enligt utskottets mening först redovisas innan

riksdagen tar ställning i hithörande spörsmål.

dels ock att utskottet under punkt A bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 11:828 av fru

Eriksson i Stockholm måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition

nr 84 med förslag om frivillig särbeskattning.

II) av herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Lundström, Sundin, Ottosson,

Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, fru Nettelbrandt och

herr Börjesson i Falköping, vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 11, som på rad 17 nedifrån

börjar med »Ett införande» och på rad 4 nedifrån slutar med »eller utredningsyrkandet»

bort ha följande lydelse:

Den ordning som gäller härvidlag, nämligen att restitutionsränta inte utgår,

när särskild skatteberäkning i någon form är beroende av ansökan från

den skattskyldige, är ur rättvisesynpunkt icke tillfredsställande. Det synes

icke rimligt att den skattskyldige, trots att hans besvärstalan bifalles, inte

ens i den mån skatterestitution utgår skall kompenseras för ränteförlust under

processtiden.

Detta resonemang har generell giltighet i fråga om ränta å restituerad

skatt. I motionerna anföres ett konkret exempel på de med hänsyn till rättssäkerhetens

krav stötande verkningarna av ett fall angående ackumulerad

inkomst, avseende skatt på grundval av 1958 års taxering där den skattskyldige

ännu 1965 ej fått ut det belopp, varom fråga är — trots framgång

både i prövningsnämnden och kammarrätten.

Uppbördsutredningen har i sitt betänkande SOU 1965:23 förordat, att

prövningsnämnds- och kammarrättsbeslut skall verkställas omedelbart utan

hinder av att det beslut, som föranleder restitution, icke vunnit laga kraft.

En ändring enligt dessa linjer — ännu föreligger förslaget dock endast i utredningsform

— skulle i många fall minska men inte eliminera de ekonomiska

olägenheterna av utebliven restitutionsränta för den skattskyldige.

Det principiellt otillfredsställande i att ränta icke skall utgå å restituerat

belopp, berörs inte av uppbördsutredningens förslag. Dessutom torde i ett

inte obetydligt antal fall ifrågavarande bestämmelser, även om de kompletteras

med ett genomförande av utredningens förslag, kunna leda till ränte
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1965

förluster för skattskyldiga av betydande storlek. Om den skattskyldiges besvär

inte vinner bifall förrän hos Kungl. Maj :t kan tidsrymden, innan slutligt

utslag ges — och därmed också ränteförlusten -—- bli avsevärd.

Utskottet anser dels att gällande rätt härvidlag av både principiella och

praktiska skäl är behäftad med betydande olägenheter, dels att det förslag

som framförts av uppbördsutredningen inte skulle lösa dessa problem.

dels att utskottet under punkt A bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

I: 703 av herr Lundström m. fl. och II: 830 av herr öhvall

m. fl. måtte antaga vid propositionen fogat förslag till förordning

om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

med jämväl den ändringen, att 10 § erhåller följande

såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj.ts förslag

10

Bifalles ansökan------

Bifalles ansökan om skatteberäkning

senare, skall belopp varmed

skatt nedsättes avkortas eller, där

restitution skall ske, tillställas den

skattskyldige på sätt som anges i

uppbördsförordningen. På restituerat

belopp utgår icke ränta.

Föranleder skatteberäkning,--

Reservanternas förslag

- slutlig skatt.

Bifalles ansökan om skatteberäkning

senare, skall belopp varmed

skatt nedsättes avkortas eller, där

restitution skall ske, tillställas den

skattskyldige på sätt som anges i

uppbördsförordningen. På restituerat

belopp utgår ränta med fem procent

utom för tid före utgången av

året efter taxeringsåret.

---skatt tillämpning.

dels ock att utskottet under punkt B 3 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

I: 703 av herr Lundström m. fl. och II: 830 av herr öhvall

m. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anmäla behovet av

en översyn av i olika författningar intagna föreskrifter om

ränta å restituerad skatt.

III) av herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Lundström, Sundin, Ottosson,

Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, fru Nettelbrandt och

herr Börjesson i Falköping, vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 12 börjar med »Det

i» och slutar med »och II: 829» bort ha följande lydelse:

I motionerna betonas att det inte torde innebära några tekniska svårigheter

att besluta att frivillig särbeskattning skall avse även inkomsterna

under innevarande år. Enligt utskottets mening föreligger inte sådant samband

mellan det i propositionen framlagda förslaget och de vid årets riksdag

genomförda ändringarna av den direkta beskattningen, som motiverar,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1965 17

att förordningen om frivillig särbeskattning ej skall börja tillämpas så snart

som tekniskt är möjligt.

dels ock att utskottet under punkt A bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

1:702 av fru Hamrin-Thorell och fru Segerstedt Wiberg

samt II: 829 av fru Gärde Widemar m. fl. måtte antaga vid

propositionen fogat förslag till förordning om särskild skatteberäkning

i vissa fall med jämväl den ändringen, att

ikraftträdandebestämmelserna erhåller följande såsom reservanternas

förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj.ts förslag

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1966 och skall äga

tillämpning första gången i fråga

om skatt på grund av 1967 års taxering.

Reservanternas förslag

Denna förordning träder i kraft

dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit

från trycket i Svensk författningssamling,

och skall äga tillämpning

första gången i fråga om skatt

på grund av 1966 års taxering.

MAfcCUS BOKTR. STHLM 1965 650028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1965:263 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar. a1 i texten