Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar jämte i ämnet väckta motioner.
1965-05-04 · 17 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1965:30, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1965
1
Nr 30
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om särskild
skatteberäkning i vissa fall för makar jämte i ämnet
väckta motioner.
I en den 26 februari 1965 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 84, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning
om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen föreslås att samtaxerade makar, som båda haft arbetsinkomst,
skall kunna få skatten för arbetsinkomsten beräknad såsom om de
blivit särtaxerade för denna inkomst. Den särskilda skatteberäkningen avser
statlig inkomstskatt och folkpensionsavgift.
Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse.
Förslag
till
Förordning
om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
För samtaxerade makar må, under de förutsättningar som anges i denna
förordning, statlig inkomstskatt och folkpensionsavgift för arbetsinkomst
beräknas enligt de grunder som gälla för ensamstående skattskyldig.
Bestämmelserna i denna förordning om makar äga motsvarande tillämpning
i fråga om skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket kommunalskattelagen.
2 §•
I denna förordning avses, om annat icke anges särskilt, med
skatt: statlig inkomstskatt och folkpensionsavgift,
1 liihang till riksdagens protokoll 19f>5. 7 samt. Nr 30
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1965
arbetsinkomst: inkomst av arbete samt pension m. in.,
sidoinkomst: inkomst av annat slag än arbetsinkomst,
förvärvsavdrag: avdrag som avses i 46 § 3 mom. kommunalskattelagen,
taxeringen: den för beskattningsåret fastställda taxeringen till statlig
inkomstskatt.
(Se vidare anvisningarna)
3 §■
Skatteberäkning enligt denna förordning må ske endast om för båda
makarna uppkommer beskattningsbar arbetsinkomst vid omräkning enligt
5 §.
4 §•
Vid skatteberäkning enligt denna förordning beräknas skatt för arbetsinkomst
på sätt i 6 och 7 §§ anges efter omräkning för vardera maken av
taxeringen. För omräkningen gälla bestämmelserna i 5 §. Skatt för sidoinkomst
beräknas för makarna gemensamt.
5 §■
Vid omräkning av taxeringen upptages arbetsinkomsten till belopp vartill
den beräknats vid taxeringen. Allmänna avdrag och förlustavdrag som
inedgetts vid taxeringen avräknas från arbetsinkomsten.
Statligt ortsavdrag beräknas såsom för ensamstående enligt bestämmelserna
i 8 § förordningen om statlig inkomstskatt, jämförd med 48 § 2 mom.
fjärde stycket kommunalskattelagen. Har avdrag för väsentligen nedsatt
skatteförmåga tillgodoräknats vid taxeringen avräknas detta i sin helhet
från arbetsinkomsten.
Vad som återstår av arbetsinkomsten efter avdrag enligt första och andra
styckena utgör, avrundat nedåt till helt hundratal kronor, beskattningsbar
arbetsinkomst.
6 §•
Skatt på makarnas beskattningsbara arbetsinkomster beräknas för vardera
maken för sig med tillämpning av bestämmelserna i 10 § 1 mom. tredje
stycket förordningen om statlig inkomstskatt ävensom 2 § samt 3 § första
och tredje styckena lagen om finansiering av folkpensioneringen. Folkpensionsavgift
redovisas därvid i förekommande fall särskilt.
7§.
Makarnas statliga inkomstskatt på sidoinkomst beräknas till skillnaden
mellan sådan skatt på sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara
inkomster enligt taxeringen och sådan skatt på sammanlagda beloppet av
makarnas beskattningsbara arbetsinkomster. Vid beräkningen tillämpas bestämmelserna
i 10 § 1 mom. andra stycket förordningen om statlig inkomstskatt.
Om makarnas folkpensionsavgifter vid beräkningen enligt 6 § sammanlagt
understiga de folkpensionsavgifter som skulle ha utgått på grund av
taxeringen, utgår skillnadsbeloppet som skatt på sidoinkomst.
Makarnas skatt på sidoinkomst fördelas på makarna efter förhållandet
mellan deras sidoinkomster. Folkpensionsavgift redovisas därvid i förekommande
fall särskilt.
8 §•
Skatteberäkning enligt denna förordning sker efter ansökan hos den
lokala skattemyndigheten i hemortskommunen av båda makarna eller en
av dem. Ansökan bör innehålla de uppgifter som fordras för tillämpning
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 196ö
av 5 § och skall avfattas på blankett enligt formulär, som fastställes av
riksskattenämnden efter samråd med centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden.
Ansökan om skatteberäkning skall senast den 1 juli under taxeringsåret
göras i den ordning som i 35 § taxeringsförordningen stadgas för avlämnande
av allmän självdeklaration. Har taxeringsnämnden icke följt makes
självdeklaration vid taxeringen till statlig inkomstskatt eller har nämnden
åsatt make, som icke lämnat deklaration, sådan taxering, må dock ansökan
om skatteberäkning göras hos den lokala skattemyndigheten senast den
15 augusti under taxeringsåret.
Om prövningsnämnd ändrat taxeringsnämnds beslut i fråga om taxering
till statlig inkomstskatt eller såsom första instans meddelat beslut i
fråga om taxering som nyss sagts, må ansökan göras hos den lokala skattemyndigheten
inom två månader från det taxeringen vunnit laga kraft.
Eftertaxeras make till statlig inkomstskatt må ansökan om särskild skatteberäkning
göras inom två månader från det eftertaxeringen vunnit laga
kraft.
9§.
Föranleder skatteberäkning enligt denna förordning högre sammanlagd
skatt för makarna än som skulle ha utgått enligt taxeringen, må ansökan
bifallas endast om make, vars skatt höjes, förklarat sig likväl påfordra den
särskilda skatteberäkningen.
Avslås ansökan om särskild skatteberäkning eller bifalles ansökan med
avvikelse från de uppgifter som lämnats i ansökan, skall underrättelse om
den lokala skattemyndighetens beslut tillställas sökanden. Underrättelsen
skall innehålla upplysning om skälen för beslutet och, i förekommande
fall, i vilka hänseenden ansökan frångåtts samt om vad som skall iakttagas
vid anförande av besvär över beslutet. Bestämmelserna i 69 § 4 mom. andra
stycket taxeringsförordningen äga därvid tillämpning.
Det åligger den lokala skattemyndigheten att ofördröj ligen underrätta
taxeringsintendenten i länet om beslut, varigenom särskild skatteberäkning
verkställes.
10 §.
Bifalles ansökan om skatteberäkning enligt denna förordning senast den
20 november under taxeringsåret, skall skatteberäkningen iakttagas vid
debitering av slutlig skatt.
Bifalles ansökan om skatteberäkning senare, skall belopp varmed skatt
nedsättes avkortas eller, där restitution skall ske, tillställas den skattskyldige
på sätt som anges i uppbördsförordningen. På restituerat belopp utgår
icke ränta.
Föranleder skatteberäkning, varom beslut meddelats efter den 20 november
under taxeringsåret, att ytterligare skatt skall uttagas, äga uppbördsförordningens
bestämmelser om tillkommande skatt tillämpning.
11 §•
Har skatteberäkning skett enligt denna förordning men ändras taxeringen
genom beslut av prövningsnämnd eller utslag av kammarrätten eller
Kungl. Maj :t eller eftertaxeras make till statlig inkomstskatt genom sådant
beslut eller utslag, skall förnyad särskild skatteberäkning ske. Uppgår
makarnas sammanlagda skatt enligt denna skatteberäkning till högre
belopp än som skulle ha utgått, om skatten bestämts utan särskild skatteberäkning,
äger 9 § första stycket motsvarande tillämpning.
lf Bihang till riksdagens protokoll 1965. 7 samt. Xr .70
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 30 är 1965
Det åligger den lokala skattemyndigheten att underrätta sökanden och
taxeringsintendenten i länet om förnyad särskild skatteberäkning enligt
första stycket. Därvid äga bestämmelserna i 9 § andra stycket andra punkten
och tredje stycket motsvarande tillämpning.
12 §.
Talan mot lokal skattemyndighets beslut enligt denna förordning föres
genom besvär hos prövningsnämnden i länet eller i fall som avses i 73 §
andra och tredje styckena taxeringsförordningen hos den mellankommunala
prövningsnämnden.
Sökanden eller hans make må hos prövningsnämnden anföra besvär över
lokal skattemyndighets beslut om ansökan om särskild skatteberäkning
avslagits eller bifallits med avvikelse från den omräkning av taxeringen
som gjorts i ansökan enligt 8 §.
Taxeringsintendent eller, i förekommande fall, allmänna ombudet hos
mellankommunala prövningsnämnden må anföra besvär över lokal skattemyndighets
beslut om särskild skatteberäkning.
13 §.
Besvär enligt 12 § skola inges eller insändas till kansliet hos den prövningsnämnd
som har att pröva besvären. Den omständigheten att besvären
ingetts eller insänts till kansliet hos annan prövningsnämnd utgör
dock ej hinder för målets prövning. I sådant fall skola handlingarna omedelbart
översändas till kansliet hos den prövningsnämnd som har att pröva
besvären.
14 §.
Besvär av skattskyldig skola ha inkommit inom två månader från det
underrättelse enligt 9 eller 11 § kommit sökanden till handa.
Taxeringsintendent äger anföra besvär intill utgången av april månad
året efter taxeringsåret, om lokal skattemyndighets beslut meddelats före
den 1 mars förstnämnda år, och i annat fall inom två månader från den
dag beslutet meddelades. Har prövningsnämnden avgjort besvär över särskild
skatteberäkning, må taxeringsintendenten dock ej därefter anföra
besvär hos prövningsnämnden rörande samma skatteberäkning.
15 §.
Vad som i fråga om taxering för inkomst stadgas i taxeringsförordningen
om prövningsnämndernas verksamhet, om besvär över prövningsnämnds
beslut och kammarrättens utslag samt om besvär i särskild ordning gäller i
tillämpliga delar vid besvär över beslut om tillämpning av denna förordning.
Därvid gäller bestämmelserna om skattskyldigs rätt att anföra besvär
även hans make.
16 §.
Kungl. Maj :t äger utfärda de föreskrifter som fordras för tillämpning
av denna förordning.
Anvisningar
till 2 §.
Till arbetsinkomst hänföres inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse
om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning
samt inkomst av tjänst, dock icke periodiskt understöd eller där
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1963
med jämförlig periodisk intäkt som avses i 31 § kommunalskattelagen.
Inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse hänföres i sin helhet antingen
till arbetsinkomst eller till sidoinkomst.
I fråga om inkomst av jordbruksfastighet, där jordbruket under beskattningsåret
helt eller till huvudsaklig del varit utarrenderat, torde förhållandena
merendels vara sådana att inkomsten av fastigheten icke är att hänföra
till arbetsinkomst. Om den skattskyldige i nämnda fall exempelvis
aktivt deltagit i skogsbruk i förvärvskällan genom eget arbete i skogen eller
genom direkt arbetsledning må dock, när nettointäkten av fastigheten till
övervägande del härrör från inkomst av skogsbruket, nettointäkten i sin
helhet anses utgöra arbetsinkomst. Inkomst av jordbruksfastighet som åtnjutes
av den som icke är bosatt på fastigheten eller med denna sambrukad
egendom och vars huvudsakliga inkomst är av annat slag än inkomst
av jordbruksfastighet må icke hänföras till arbetsinkomst oavsett om jordbruket
är utarrenderat eller ej.
Inkomst av annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital
utgör sidoinkomst.
Om det sammanlagda beloppet av makarnas sidoinkomster icke överstiger
1 000 kronor, skola dessa inkomster vid skatteberäkningen hänföras
till arbetsinkomst.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966 och skall äga tillämpning
första gången i fråga om skatt på grund av 1967 års taxering.
Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna 1:687 av fröken Mattson samt 11:812 av
fröken Bergegren och fröken Andersson i Strängnäs, vari hemställts, att
riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 84 i vad avser rätten
till förvärvsavdrag och att till följd därav till 5 § förordningen om särskild
skatteberäkning i vissa fall för makar fogas ett tillägg av innebörd, att i de
fall makar särbeskattas sådant avdrag, som avses i 46 § 3 mom. kommunalskattelagen,
icke må medgivas;
II) de likalydande motionerna I: 702 av fru Hamrin-Thorell och fru Segerstedt
Wiberg samt II: 829 av fru Gärde Widemar m. fl, vari hemställts,
1) att riksdagen måtte besluta, att den i propositionen nr 84 föreslagna
rätten till frivillig särbeskattning skall få verkan från och med inkomståret
1965, samt
2) att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderliga ändringar i författningsförslaget;
III)
de likalydande motionerna I: 703 av herr Lundström in. fl. och II:
830 av herr Ohvall in. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
1) att 10 § andra stycket i förslaget till förordning om särskild skatteberäkning
i vissa fall för makar ges en sådan utformning, att å restituerat belopp
ränta utgår utom för tid före utgången av året efter taxeringsåret,
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1965
2) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anmäler behovet av en översyn
av andra likartade föreskrifter om ränta å restituerad skatt, samt
3) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext;
ävensom
IV) motionen II: 828 av fru Eriksson i Stockholm, vari hemställts, att
riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 84 med förslag om frivillig
särbeskattning.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 703, II: 812, II: 828 och II: 829.
I anledning av propositionen har till utskottet ingivits en skrivelse från
Svenska kvinnors vänsterförbund.
Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
Inledning, s. 6.
Gällande bestämmelser m. m., s. 6—13.
Departementschefen, s. 13—27.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges
följande.
Till stöd för yrkandet att förvärvsavdrag inte skall medges vid särbeskattning
anföres i motionerna I: 687 och II: 812 följande. Den föreslagna möjligheten
till frivillig särbeskattning kommer att medföra betydande skattelättnader
i många fall. På grund därav och av principiella skäl anser motionärerna
det olämpligt att vid särbeskattning av makar bibehålla någon
avdragsrätt, som icke tillkommer ensamstående skattskyldig. De skäl som
anföres i propositionen för att förvärvsavdraget bör kunna godtas, nämligen
de besvärligheter, som eljest uppstår vid de nya bestämmelsernas tillämpning,
tillmäter motionärerna inte sådan betydelse, att avdragsrätten, som
principiellt ej är motiverad, bör bibehållas.
Motionärerna i motionerna I: 702 och II: 829 finner det angeläget att reformen
träder i kraft så snart som möjligt. Då denna form av särbeskattning
inte synes påverka preliminärskatten och ansökan enligt författningsförslaget
ej behöver ske förrän senast den 1 juli året efter inkomståret, torde
det enligt motionärernas mening inte innebära några tekniska svårigheter
att låta reformen också avse inkomsterna under innevarande år.
I motionerna 1: 703 och II: 830 anföres, att stadgandet i 10 § i författningsförslaget,
att ränta inte skall utgå å restituerat belopp, kan kritiseras
Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1965
7
från rättssäkerhetssynpunkt. Om en skattskyldig nödgas föra besvärstalan
om restitution, kan förfarandet dra ut på tiden. Även om han efter kanske
många år får skattebeloppet restituerat, blir värdet härav reducerat genom
den okompenserade ränteförlusten under processtiden. Samma blir förhållandet
om det är från det allmännas sida som talan förs, eftersom restitution
icke torde äga rum förrän lagakraftvunnet utslag föreligger. Ett konkret
exempel illustrerar förhållandet: I ett fall angående ackumulerad inkomst,
avseende skatt på grundval av 1958 års taxering, har en skattskyldig, oaktat
prövningsnämnden bifallit ansökan om särskild skatteberäkning och kammarrätten
avslagit taxeringsintendentens besvär häröver, ännu 1965 icke
fått ut det belopp, varom fråga är, eftersom taxeringsintendenten hos Kungl.
Maj :t överklagat kammarrättens utslag och målet ännu icke föredragits.
När restitution sker — om alltså taxeringsintendentens talan icke vinner bifall
— kommer någon ränta icke att utgå. Det blir den skattskyldige som
genom en ränteförlust, motsvarande inemot hälften av det belopp frågan
gäller, får betala kostnaden för att få fram det prejudikat taxeringsintendenten
önskat.
Som motivering för yrkandet om avslag på förslaget i propositionen anföres
i motionen II: 828 i huvudsak följande. I den debatt om särbeskattning,
som ägt rum under senare år, har de arbetsmarknadsmässiga skälen dominerat.
Man har genom en särbeskattning velat underlätta övergången till
förvärvsarbete för gifta kvinnor. Den tröskeleffekt, som det dubbla ortsavdraget
för familjer med en inkomst och den gynnsammare skatteskalan för
gifta medför, anses ogynnsamt påverka de gifta kvinnornas benägenhet att
ta förvärvsarbete. Ett annat motiv för särbeskattning har varit att nå en
större likställighet i skattehänseende mellan ensamstående och gifta med
sikte på skattelindring för de ensamstående. Slutligen har framförts tanken
att de skatteskärpningar, som en särbeskattning skulle medföra särskilt
för makar med en inkomst, skulle bli ett förstärkt stöd för barnfamiljerna
på de barnlösas bekostnad.
En övergång till endast frivillig särbeskattning ger enligt motionärens
mening icke något av de ovan nämnda resultaten. Allmänt har framförts
den meningen, att någon arbetsmarknadspolitisk verkan icke kan följa av
den frivilliga särbeskattningen. Den ensamståendes skattevillkor påverkas
icke i förmånlig riktning, snarare blir de relativt sett hårdare belastade genom
den lättnad, som helt kommer att gå till gifta makar. För barnfamiljernas
del medför icke heller dessa skattelättnader en förbättring framför vad
som kommer de barnlösa till del. Det kan förmodas att en mycket stor del
av de förvärvsarbetande makar, som har nytta av eu särbeskattning inom
nuvarande sambeskattningssystem, är äldre och utan minderåriga barn.
Kvar står reformen som en skattereduktion för vissa högre inkomsttagare
helt utanför de principer, som kan åberopas för eu allmän särbeskattning.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1965
Mot bakgrunden härav kan det anses omotiverat att från hela frågekomplexet
rycka ut särbeskattningsfrågan för dem, som har fördel av den i ett
sambeskattningssystem med bibehållande bl. a. av förvärvsavdragen. Den
nu tillsatta utredningen om särbeskattning borde enligt motionärens mening
kunna pröva frågan i dess helhet i ett sammanhang, innan någon ändring
sker.
Utskottet
Det i propositionen framlagda förslaget om särbeskattning av makar innebär
i huvudsak följande. Samtaxerade makar och med dem i beskattningshänseende
jämställda sammanlevande skattskyldiga, vilka båda haft arbetsinkomst,
skall efter särskild ansökan kunna få skatten på arbetsinkomsten
beräknad såsom om de blivit särtaxerade för denna inkomst. Den särskilda
skatteberäkningen avser endast statlig inkomstskatt och folkpensionsavgift
och skall verkställas av den lokala skattemyndigheten, sedan taxeringen i
vanlig ordning bestämts av vederbörande taxeringsnämnd. Till arbetsinkomst
hänföres enligt förslaget inkomst av tjänst — med undantag av periodiskt
understöd — samt inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse, om den
skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Rätt
till särbeskattning föreligger dock inte vid s. k. faktisk sambeskattning. Inkomst
av annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital benämnes
i förslaget sidoinkomst och skall vid skatteberäkningen behandlas såsom
arbetsinkomst endast om det sammanlagda beloppet av makarnas sidoinkomster
inte överstiger 1 000 kr. Till grund för särbeskattningen skall ligga
en beräkning av arbetsinkomstens nettobelopp, benämnd beskattningsbar
arbetsinkomst. Därmed avses vad som återstår av arbetsinkomsten efter
frånräknande av allmänna avdrag, inklusive förvärvsavdrag, samt förlustavdrag
och ortsavdrag ävensom i förekommande fall avdrag för nedsatt
skatteförmåga. Själva skatteberäkningen är avsedd att ske på följande sätt.
Den statliga inkomstskatten på beskattningsbar arbetsinkomst beräknas för
vardera maken för sig med tillämpning av den för ensamstående gällande
skatteskalan.. Även folkpensionsavgift beräknas för vardera maken för sig
på grundval av den beskattningsbara arbetsinkomsten och enligt för ensamstående
gällande grunder. Vid beräkningen av den statliga inkomstskatten
på sidoinkomst uträknas först skatten på makarnas sammanlagda inkomster
(såväl arbets- som sidoinkomster) enligt skatteskalan för gifta. Därefter beräknas
på motsvarande sätt skatten på makarnas sammanlagda beskattningsbara
arbetsinkomster. Skillnaden mellan de uträknade skattebeloppen
utgör skatten på sidoinkomst, vilken fördelas mellan makarna i förhållande
till vars och ens sidoinkomst. Härigenom kommer således sidoinkomsten att
drabbas av samma progressiva beskattning som vid samtaxering enligt hu
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1965 9
vudregeln. Det sammanlagda beloppet av statlig inkomstskatt på arbetsinkomst
och på sidoinkomst samt folkpensionsavgift utgör vad makarna skall
erlägga enligt den särskilda skatteberäkningen. Ansökan om särbeskattning
kan även bifallas i sådana fall då den särskilda skatteberäkningen föranleder
liögre sammanlagd skatt för makarna än som skulle ha utgått vid taxering
enligt vanliga regler. En förutsättning härtör är, att den make, vars skatt
höjes genom särbeskattningen, likväl förklarat sig påfordra särskild skatteberäkning.
Förslaget, som är avsett att första gången tillämpas i fråga om skatt på
grund av 1967 års taxering, innebär enligt uppgift i proposition 1905: 14 ett
inkomstbortfall å 30 milj. kr. för helt budgetår.
1 motionen 11:828 hemställes om avslag på förslaget om frivillig särbeskattning
under hänvisning till att förslaget inte är ägnat att påverka de
gifta kvinnornas benägenhet att ta förvärvsarbete eller åstadkomma förbättringar
för barnfamiljerna och skattelindring för de ensamstående. På grund
därav anser motionären, att en reform av detta slag bör anstå i avvaktan på
resultatet av den pågående översynen av familjebeskattningen.
Allmänna skatteberedningen har i sitt betänkande SOU 1964: 25 diskuterat
frågan om införande av rätt till frivillig särbeskattning, när båda makarna
har förvärvsinkomst och sambeskattningen leder till högre skatt. Beredningen
har emellertid funnit, att sådan särbeskattning skulle med de av
beredningen föreslagna skatteskalorna vara av egentligt värde endast för
makar i någon eller några få promille av samtliga äktenskap. Mot bakgrunden
bl. a. därav har beredningen inte ansett sig böra förorda att möjlighet
till frivillig särbeskattning införes. I två till betänkandet fogade reservationer
intas dock en motsatt ståndpunkt.
Även om skatteberedningens uppfattning i regel godtagits av remissinstanserna,
har reservationsyrkandena om frivillig särbeskattning vunnit instämmanden
i ett betydande antal remissyttranden, bl. a. från flera löntagar- och
kvinnoorganisationer.
Mot det i propositionen framlagda förslaget om frivillig särbeskattning
kan å ena sidan anföras att bestämmelserna är invecklade och kommer att
förorsaka de lokala skattemyndigheterna avsevärt merarbete. Från rättvisesynpunkt
är det vidare otillfredsställande, att det inte varit möjligt att medge
särbeskattning i fall av faktisk sambeskattning av jordbruks- och rörelseinkoinst.
Å andra sidan måste beaktas att genom den vid årets riksdag genomförda
skattereformen, som innebär en betydligt mindre långtgående reduktion
av progressionen vad den statliga inkomstbeskattningen än enligt
skatteberedningens förslag, sambeskattningen i 70 000—80 000 äktenskap,
där båda makarna har förvärvsarbete, föranleder högre skatt än makarna
skulle ha fått som ogifta. Med hänsyn därtill finner utskottet i motsats till
motionären inte uteslutet, att en rätt till frivillig särbeskattning i viss mån
kan stimulera gifta kvinnor med kvalificerad utbildning till förvärvsarbete
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1965
pä för samhället vitala områden. Vid sitt ställningstagande till förslaget har
utskottet tör sin del funnit att ett system med frivillig särbeskattning är ägnat
att mildra sambeskattningens negativa verkningar och i någon mån
åstadkomma en mer nyanserad och realistisk bedömning av sambeskattningseffekten
hos de skattskyldiga. I likhet med departementschefen vill utskottet
understryka, att törslaget är att betrakta som ett provisorium i avvaktan
på att frågan om sam- eller särbeskattning erhåller sin lösning. Med
det antörda tillstyrker utskottet i princip förslaget i propositionen och avstyrker
således bifall till motionen II: 828.
Utskottet är medvetet om att utbredda vanföreställningar om sam- och
särbeskattningens verkningar råder bland de skattskyldiga. I ca 700 000
äktenskap har båda makarna beskattningsbar arbetsinkomst, men i endast
omkring 10 procent av dessa äktenskap medför särbeskattning av arbetsinkomsterna
en lägre sammanlagd skatt för makarna. Detta sammanhänger
med att tudelningsgränsen genom beslut vid årets riksdag höjts till ca 34 000
kr. årsinkomst. Man har således anledning förmoda att en mycket stor del
av de makar, som båda har arbetsinkomst, kommer att förorsaka de lokala
skattemyndigheterna extra arbete med ansökningar om särskild skatteberäkning
även i sådana fall, då skatteberäkningen inte leder till lägre skatt
lör makarna. Inom utskottet har därför övervägts olika möjligheter att ytterligare
förenkla det administrativa förfarandet. Utskottet har därvid stannat
för en kompletterande bestämmelse av innebörd, att därest i ansökan om
särbeskattning angivits att särskild skatteberäkning endast påfordras, om
beräkningen föranleder lägre sammanlagd skatt för makarna än som skulle
ha utgått vid taxering enligt huvudregeln, och lämnas ansökan utan åtgärd
enbart på grund av att skatteberäkningen leder till högre sammanlagd skatt
tör makarna, skall underrättelse härom inte behöva tillställas sökanden. Bestämmelsen
bör lämpligen införas i anvisningar till 9 § i författningsförslaget.
1 likhet med departementschefen vill utskottet dessutom understryka angelägenheten
av att de skattskyldiga på lämpligt sätt informeras om särbeskattningens
verkningar, så att de med ledning av uppgifterna i sina självdeklarationer
på ett enkelt sätt själva kan avgöra, om det över huvud tagel
finns anledning för dem att begära särskild skatteberäkning. Eu på rätt sätt
bedriven upplysningsverksamhet på detta område är ägnad dels att begränsa
antalet onödiga ansökningar om särskild skatteberäkning och dels alt skingra
den utbredda uppfattningen om sambeskattningens negativa verkningar.
Av den ovan lämnade redogörelsen för förslaget framgår att rätten till förvärvsavdrag
skall kvarstå vid särbeskattning av makar. I de likalydande motionerna
I: 687 och II: 812 hemställes att förvärvsavdrag inte skall medges
vid särbeskattning.
I anledning av vad i motionerna anförts vill utskottet erinra om att även
ensamstående skattskyldig med hemmavarande barn under 16 år, vilken
opaginerad Kontrollera mot PDF
It
Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1965
Iialt inkomst av jordbruksfastighet, rörelse eller tjänst, är berättigad till förvärvsavdrag.
Med hänsyn därtill är det inte rimligt att vid särbeskattning av
makar med hemmavarande barn förvägra hustrun förvärvsavdrag. Eftersom
ogift skattskyldig utan barn inte är berättigad till förvärvsavdrag vid beskattningen,
kan givetvis ifrågasättas om en gift kvinna utan barn skall äga rätt
att vid särbeskattning bibehålla henne vid samtaxering tillkommande förvärvsavdrag
å 300 kr. Liknande invändningar av principiell natur kan bl. a.
riktas mot förslagen i propositionen, att makarna vid särbeskattning skall
äga rätt att bibehålla det förhöjda avdraget i inkomstkällan kapital och för
försäkringspremier samt mot att de allmänna avdragen i sin helhet skall avläknas
från arbetsinkomsten. Utskottet delar emellertid departementschefens
uppfattning, att den särskilda skatteberäkningen av praktiska och administrativa
skäl inte bör vara onödigt komplicerad och att därför förvärvsavdrag
liksom övriga samtaxerade makar tillkommande förhöjda avdrag bör
bibehållas även i sådana fall, då avdragen i och för sig inte är motiverade.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 687 och II: 812.
1 10 § i författningsförslaget har införts en bestämmelse om att ränta inte
skall utgå å belopp, som restituerats med anledning av alt ansökan om särskild
skatteberäkning bifallits senare än den 20 november under taxeringsåret.
I de likalydande motionerna I: 703 och II: 830 hemställer motionärerna,
att bestämmelsen ändras på sådant sätt, alt ränta å restituerat belopp skall
utgå utom för tid töre utgången av året efter taxeringsåret. Därjämte begäres
en översyn av andra likartade föreskrifter om ränta å restituerad skatt.
Enligt nuvarande bestämmelser i förordningen angående beräkning av
statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst och förordningen med bestämmelser
om begränsning av skatt i vissa fall, den s. k. 80 %-regeln, utgår
inte ränta å belopp, som restituerats. Ett införande av rätt till restitutionsränta
i förevarande fall skulle uppenbarligen strida mot hittills tillämpade
principer, nämligen att sådan ränta inte utgår, när särskild skatteberäkning
i någon form är beroende av ansökan från den skattskyldige. Utskottet
vill även erinra om att uppbördsutredningen i ett nyligen avgivet betänkande,
SOU 1965: 23, bl. a. behandlat vissa restitutions- och räntefrågor.
Utredningen har därvid särskilt uppmärksammat sådana fall, som avses i det
i motionerna angivna exemplet, och förordat, att prövningsnämnds och kammarrättens
beslut skall verkställas omedelbart utan hinder av att det beslut,
som föranleder restitutionen, icke vunnit laga kraft. Av ovan angivna skäl
och då de i motionerna behandlade spörsmålen redan är föremål för uppmärksamhet
från Kungl. Maj :ts sida, finner utskottet inte anledning tillstyrka
bifall vare sig till det i motionerna I: 703 och II: 830 framställda lagstittningsyrkandet
eller utredningsyrkandet.
Utskottet har slutligen att behandla yrkandet i de likalydande motionerna
I: 702 och 11:829, vari hemställes alt rätt till frivillig särbeskattning skall
föreligga redan fr. o. in. inkomståret 1965.
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1965
Det i propositionen framlagda förslaget får ses som en integrerande del av
den vid årets riksdag genomförda reformeringen av den direkta beskattningen
och bör därför träda i kraft samtidigt med de i anledning av reformen
vidtagna ändringarna i kommunalskattelagen, förordningen om statlig inkomstskatt
och lagen om finansiering av folkpensioneringen, d. v. s. den 1
januari 1966. Till följd därav kommer bestämmelserna i förordningen om
särskild skatteberäkning i vissa fall för makar att första gången äga tillämpning
på 1966 års inkomster eller således fr. o. m. 1967 års taxering. Med det
anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 702 och II: 829.
Mot de delar av propositionen, som i det föregående inte upptagits till särskild
behandling, har utskottet inte funnit anledning till erinran.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen — med förklarande att Kungl. Maj :ts
förevarande proposition nr 84 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas och med avslag å motionen II: 828 av
fru Eriksson i Stockholm — måtte antaga det vid propositionen
fogade förslaget till förordning om särskild skatteberäkning
i vissa fall för makar med de ändringar och tilllägg
att
dels 9 § erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:
Kungl. Maj.ts förslag
9
Föranleder skatteberäkning--
— särskilda skatteberäkningen.
Avslås ansökan — — — därvid
tillämpning.
Det åligger--- — skatteberäk
ning
verkställes.
dels ock till 9 § fc
delse:
Utskottets förslag
Föranleder skatteberäkning — —
— särskilda skatteberäkningen.
Avslås ansökan---— därvid
tillämpning.
Det åligger---- skatteberäk
ning
verkställes.
(Se vidare anvisningarna)
as anvisningar av nedan angiven ly
-
Iiungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag
till 9 §.
Har i ansökan angetts att särskild
skatteberäkning påfordras endast om
sådan beräkning föranleder lägre
sammanlagd skatt för makarna än
som skulle ha utgått enligt taxeringen
och lämnas ansökan utan åtgärd
13
Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1965
Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag
endast på grund av att skatteberäkningen
leder till högre sammanlagd
skatt för makarna, fordras icke underrättelse
härom.
B) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:687 av fröken Mattson
samt II: 812 av fröken Bergegren och fröken Andersson i
Strängnäs,
2) de likalydande motionerna I: 762 av fru Hamrin-Thorell
och fru Segerstedt Wiberg samt II: 829 av fru Gärde
Widemar m. fl., ävensom
3) de likalydande motionerna I: 763 av herr Lundström
m. fl. och II: 836 av herr Öhvall m. fl.,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 4 maj 1965
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Stefanson*,
Yngve Nilsson, Wärnberg, Lundström, Paul Jansson, Sundin*, Ottosson
och Arne Pettersson*; samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås*, Brandt*, Gustafson
i Göteborg*, Kärrlander*, Vigelsbo, fru Nettelbrandt, herrar Andersson i
Essvik, Carlsson i Västerås, Hammarsten och Börjesson i Falköping.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer
I) av herrar Einar Eriksson, Paul Jansson och Hammarsten, vilka ansett,
dels att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:
Det i--— (= utskottets yttrande s. 8 rad 8 uppifrån — s. 9 rad 17
uppifrån) — —---av fainiljebeskattningen.
Allmänna skatteberedningen liar i sitt betänkande SOU 1964: 25 ingåcn
-
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1965
de behandlat frågan om sam- eller särbeskattning. Beredningen stannar
emellertid för, att sambeskattningen inte bör överges som huvudprincip vid
beskattning av äkta makars gemensamma inkomster. Praktiskt taget alla
remissinstanser delar skatteberedningens uttalade uppfattning.
Skatteberedningen har även ingående diskuterat frågan om införandet
av rätt till frivillig särbeskattning, när båda makarna har förvärvsinkomster
och sambeskattningen leder till högre skatt. Beredningen kommer fram
till att den negativa sambeskattningseffekten drabbar endast ett fåtal skattskyldiga.
Beredningen konstaterar vidare att en frivillig särbeskattning inte
kan ge någon egentlig arbetsmarknadspolitisk effekt, varför införandet av
rätt till frivillig särbeskattning endast kan motiveras av önskemålet, att
överhuvud förhindra negativ sambeskattningseffekt för familjer där båda
makarna har förvärvsinkomst. Beredningen har mot bakgrunden härav
inte ansett sig böra förorda införandet av rätt till frivillig särbeskattning.
Flertalet remissinstanser biträder också skatteberedningens på denna punkt
uttalade mening.
Departementschefen har trots skatteberedningens tveksamhet och flertalet
remissinstansers avstyrkande ändock ansett sig böra för riksdagen
framlägga förslag om införandet av rätt till frivillig särbeskattning. Han
tycks, med hänsyn till vissa löntagarorganisationers positiva uttalanden om
systemet, vilja införa detsamma i avvaktan på en mera definitiv lösning
av familjebeslcattningen, en fråga som för närvarande prövas av en särskild
arbetsgrupp inom finansdepartementet.
Utskottet har i likhet med allmänna skatteberedningen funnit, att ett system
med rätt till frivillig särbeskattning har vissa begränsade fördelar
men samtidigt är belastat med betydande nackdelar. För det första kommer
enbart de invecklade bestämmelserna i systemet att förorsaka de lokala skattemyndigheterna
ett avsevärt merarbete. För det andra kommer sannolikt
samma myndigheter att onödigt överhopas av framställningar från sambeskattade
familjer om särbeskattning i god tro att det nya systemet är bättre
och ur skattesynpunkt gynnsammare än det genom mångårig propaganda
misskrediterade sambeskattningssystemet. Med vetskap om svårigheterna att
rekrytera folk till skattemyndigheterna för fullföljandet av de arbetsuppgifter
riksdagen redan ålagt dessa, finns det enbart av det skälet tillräcklig anledning
att inte nu genomföra ett krångligt arbetskrävande särbeskattningssystem.
Genom att riksdagen i år beslutat att väsentligt höja gränsen för tudelningsprincipens
tillämpning på familjeinkomster blir det ett mycket begränsat
antal familjer som helt drabbas av den negativa sambeskattningseffekten.
Det kan visserligen anses som stötande att vissa skattebetalare, om
än ringa till antalet, i skattehänseende blir ogynnsammare behandlade än
andra. Men å andra sidan är det dock här fråga om familjer med förhål
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1965 15
landevis höga inkomster och därmed också familjer med mycket god skatteförmåga.
Utskottet har således funnit att det inte finns tillräckligt starka arbetsmarknadspolitiska
eller skattemoraliska motiv för införandet av rätt till
frivillig särbeskattning. Systemets genomförande kommer att kraftigt öka
arbetsbelastningen på redan hårt ansträngda skattemyndigheter. Dessutom
är familjebeskattningen föremål för prövning inom en särskilt tillsatt arbetsgrupp
och dess arbete bör enligt utskottets mening först redovisas innan
riksdagen tar ställning i hithörande spörsmål.
dels ock att utskottet under punkt A bort hemställa,
att riksdagen med bifall till motionen 11:828 av fru
Eriksson i Stockholm måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition
nr 84 med förslag om frivillig särbeskattning.
II) av herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Lundström, Sundin, Ottosson,
Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, fru Nettelbrandt och
herr Börjesson i Falköping, vilka ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 11, som på rad 17 nedifrån
börjar med »Ett införande» och på rad 4 nedifrån slutar med »eller utredningsyrkandet»
bort ha följande lydelse:
Den ordning som gäller härvidlag, nämligen att restitutionsränta inte utgår,
när särskild skatteberäkning i någon form är beroende av ansökan från
den skattskyldige, är ur rättvisesynpunkt icke tillfredsställande. Det synes
icke rimligt att den skattskyldige, trots att hans besvärstalan bifalles, inte
ens i den mån skatterestitution utgår skall kompenseras för ränteförlust under
processtiden.
Detta resonemang har generell giltighet i fråga om ränta å restituerad
skatt. I motionerna anföres ett konkret exempel på de med hänsyn till rättssäkerhetens
krav stötande verkningarna av ett fall angående ackumulerad
inkomst, avseende skatt på grundval av 1958 års taxering där den skattskyldige
ännu 1965 ej fått ut det belopp, varom fråga är — trots framgång
både i prövningsnämnden och kammarrätten.
Uppbördsutredningen har i sitt betänkande SOU 1965:23 förordat, att
prövningsnämnds- och kammarrättsbeslut skall verkställas omedelbart utan
hinder av att det beslut, som föranleder restitution, icke vunnit laga kraft.
En ändring enligt dessa linjer — ännu föreligger förslaget dock endast i utredningsform
— skulle i många fall minska men inte eliminera de ekonomiska
olägenheterna av utebliven restitutionsränta för den skattskyldige.
Det principiellt otillfredsställande i att ränta icke skall utgå å restituerat
belopp, berörs inte av uppbördsutredningens förslag. Dessutom torde i ett
inte obetydligt antal fall ifrågavarande bestämmelser, även om de kompletteras
med ett genomförande av utredningens förslag, kunna leda till ränte
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
16 Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1965
förluster för skattskyldiga av betydande storlek. Om den skattskyldiges besvär
inte vinner bifall förrän hos Kungl. Maj :t kan tidsrymden, innan slutligt
utslag ges — och därmed också ränteförlusten -—- bli avsevärd.
Utskottet anser dels att gällande rätt härvidlag av både principiella och
praktiska skäl är behäftad med betydande olägenheter, dels att det förslag
som framförts av uppbördsutredningen inte skulle lösa dessa problem.
dels att utskottet under punkt A bort hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 703 av herr Lundström m. fl. och II: 830 av herr öhvall
m. fl. måtte antaga vid propositionen fogat förslag till förordning
om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar
med jämväl den ändringen, att 10 § erhåller följande
såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:
Kungl. Maj.ts förslag
10
Bifalles ansökan------
Bifalles ansökan om skatteberäkning
senare, skall belopp varmed
skatt nedsättes avkortas eller, där
restitution skall ske, tillställas den
skattskyldige på sätt som anges i
uppbördsförordningen. På restituerat
belopp utgår icke ränta.
Föranleder skatteberäkning,--
Reservanternas förslag
- slutlig skatt.
Bifalles ansökan om skatteberäkning
senare, skall belopp varmed
skatt nedsättes avkortas eller, där
restitution skall ske, tillställas den
skattskyldige på sätt som anges i
uppbördsförordningen. På restituerat
belopp utgår ränta med fem procent
utom för tid före utgången av
året efter taxeringsåret.
---skatt tillämpning.
dels ock att utskottet under punkt B 3 bort hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 703 av herr Lundström m. fl. och II: 830 av herr öhvall
m. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anmäla behovet av
en översyn av i olika författningar intagna föreskrifter om
ränta å restituerad skatt.
III) av herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Lundström, Sundin, Ottosson,
Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, fru Nettelbrandt och
herr Börjesson i Falköping, vilka ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 12 börjar med »Det
i» och slutar med »och II: 829» bort ha följande lydelse:
I motionerna betonas att det inte torde innebära några tekniska svårigheter
att besluta att frivillig särbeskattning skall avse även inkomsterna
under innevarande år. Enligt utskottets mening föreligger inte sådant samband
mellan det i propositionen framlagda förslaget och de vid årets riksdag
genomförda ändringarna av den direkta beskattningen, som motiverar,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1965 17
att förordningen om frivillig särbeskattning ej skall börja tillämpas så snart
som tekniskt är möjligt.
dels ock att utskottet under punkt A bort hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
1:702 av fru Hamrin-Thorell och fru Segerstedt Wiberg
samt II: 829 av fru Gärde Widemar m. fl. måtte antaga vid
propositionen fogat förslag till förordning om särskild skatteberäkning
i vissa fall med jämväl den ändringen, att
ikraftträdandebestämmelserna erhåller följande såsom reservanternas
förslag betecknade lydelse:
Kungl. Maj.ts förslag
Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1966 och skall äga
tillämpning första gången i fråga
om skatt på grund av 1967 års taxering.
Reservanternas förslag
Denna förordning träder i kraft
dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit
från trycket i Svensk författningssamling,
och skall äga tillämpning
första gången i fråga om skatt
på grund av 1966 års taxering.
MAfcCUS BOKTR. STHLM 1965 650028
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1965:263 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar. a1 i texten