Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

1965-11-04 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1965:39, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1965

1

Nr 39

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning om ändring

i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr

623).

I en den 26 mars 1965 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 131, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning om

ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen framläggs förslag till bestämmelser som förenklar förfarandet

vid rättelse av felaktigheter i taxering för inkomst eller förmögenhet

som beslutats av taxeringsnämnd. Förslaget innebär att lokal skattemyndighet

och i visst fall även annan myndighet som handhar längdföring får möjlighet

att rätta i förslaget närmare angivna uppenbara felaktigheter i sådan

taxering.

De nya bestämmelserna är avsedda att kunna tillämpas redan innevarande

år.

Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse.

Förslag

till

Förordning

om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, dels att rubriken närmast före 59 § taxeringsförordningen

den 23 november 19561 skall lyda »VIII. Om taxeringsnämndernas

verksamhet m. in.» dels att i nämnda förordning skall införas en ny

paragraf, 72 a §, av nedan angiven lydelse.

72 a §.

Har taxering för inkomst eller förmögenhet som beslutats av taxeringsnämnd

icke införts i taxeringslängd inom föreskriven tid eller har sådan

taxering införts för annan än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarli
1

Rubrikens nuvarande lydelse: VIII. Om taxeringsnämndernas verksamhet.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 7 samt. Nr 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1965

gen införts felaktigt i taxeringslängd, må den myndighet som ombesörjt

längdföringen besluta om rättelse av taxeringslängden i denna del.

Har taxering av fysisk person eller dödsbo för inkomst eller förmögenhet

som beslutats av taxeringsnämnd blivit oriktig till följd av

1) uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i

deklaration,

2) uppenbar felaktighet i fråga om belopp som angiver fastighets taxeringsvärde

eller avdrag som medgives skattskyldig utan särskild utredning,

3) uppenbar felaktighet i fråga om allmänt avdrag, vars rätta belopp

framgår av debitering, eller avdrag för premier och andra avgifter, som

avses i 46 § 2 mom. första stycket 3) kommunalskattelagen eller motsvarande

avdrag enligt 4 § 1 mom. andra stycket förordningen om statlig inkomstskatt

eller avdrag enligt 46 § 3 mom. nämnda lag eller 4 § 2 mom.

nämnda förordning eller i fråga om ortsavdrag,

må den myndighet som har att ombesörja längdföring av taxeringen, om

ej särskilda skäl föranleda att prövningsnämnden bör avgöra frågan, besluta

om rättelse i denna del därest rättelse ej medför höjning av den beskattningsbara

inkomsten.

Efter utgången av mars månad året efter taxeringsåret må rättelse enligt

denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktighet av

den art som denna paragraf avser dessförinnan gjorts hos den som har att

besluta om rättelsen.

Innan rättelse beslutas skall, om detta ej är överflödigt, yttrande inhämtas

från taxeringsnämndens ordförande.

Beslutas rättelse eller vägras rättelse som den skattskyldige yrkat, skall,

om detta ej är uppenbart överflödigt, beslutet inom två veckor tillställas den

skattskyldige i den ordning som i 69 § 4 mom. andra stycket föreskrives

i fråga om underrättelse beträffande taxeringsnämnds beslut.

Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf må ej föras

särskilt. Talan mot taxeringen må även i den del beslutet avser föras hos

prövningsnämnden i den ordning som föreskrives i 74, 76, 100 och 101 §§.

Närmare föreskrifter om förfarandet vid rättelse enligt denna paragraf

meddelas av Kungl. Maj :t.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Till utskottet har hänvisats den i anledning av propositionen väckta motionen

II: 902 av herr Sjöholm in. fl., vari hemställts, att riksdagen i samband

med behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 131 hos Kungl.

Maj :t anhåller om sådant tillägg til! föreslagen förordning att däri innefattas

också möjlighet till rättelse av uppenbart fel i samband med allmän och

särskild fastighetstaxering på sätt och i omfattning som i 72 a § första stycket

samt andra stycket första punkten avses.

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande

vid riksdagens början väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 468 av herr Holmberg m. fl. och II: 567

av fröken Elmén m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla om utredning på sätt i motionerna anförts och för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1965

slag till riksdagen om åtgärder syftande till att förbättra den enskildes rätts*

säkerhet i skatteärenden;

2) de likalydande motionerna 1:477 av herrar Risberg och Strandberg

samt II: 580 av herrar Nordgren och Petersson, vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta, att kostnader för deklarationshjälp samt för erforderlig

hjälp vid tvister och mål rörande beskattning skall anses såsom kostnad för

intäktens förvärvande för såväl fysisk som juridisk person samt att vederbörande

utskott måtte utarbeta härför erforderlig lagtext;

3) de likalydande motionerna I: 478 av herr Schött samt II: 564 av herrar

Bengtson i Solna och Nordgren, vari hemställts,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att

dels frågan om auktorisation av deklarationsupprättare tages upp till

prövning,

dels informationen till deklaranterna effektiviseras genom bättre utnyttjande

av film och TV,

dels ock deklaranternas arbete underlättas genom att erforderliga blanketter

tillhandahålles i god tid»; ävensom

4) de likalydande motionerna I: 608 av herrar Johan Olsson och Svanström

samt II: 364 av herr Elmstedt, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte begära en allsidig och skyndsam utredning beträffande

möjligheterna att underlätta för den enskilde skattebetalaren att

fullgöra sin deklarations- och uppgiftsskyldighet samt beträffande formerna

för en intensifierad upplysningsverksamhet kring hithörande frågor i enlighet

med vad i motionerna anförts.

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 38 har riksdagen vid

vårsessionen beslutat uppskjuta behandlingen av föreliggande proposition

jämte de vid riksdagens början väckta motionerna till innevarande års höstsession.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 477, II: 364, II: 564, II: 567 och II: 902.

Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

Inledning, s. 3—4.

Gällande bestämmelser, s. 4—6.

Frågans bakgrund och allmän motivering, s. 7—42.

Specialmotivering, s. 42—48.

Hemställan, s. 48.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 är 1965

Motionerna

Motionärerna i motionerna I: 468 och II: 567 framhåller att enligt deras

mening rättssäkerhetsfrågorna i skatteärenden ännu inte lösts på ett i allo

tillfredsställande sätt. Genom den ökade komplexiteten i skattelagarna ökar

riskerna för rättsförluster för den enskilde.

Om rättsskyddet inte upprätthålls, minskar medborgarnas respekt för

skattelagstiftningen och detta reducerar möjligheterna att uppnå en väl

fungerande taxeringskontroll.

Motionärerna understryker att justitieombudsmannen i ett remissyttrande

till 1964 års bevillningsutskott framhållit att han »mycket ofta iakttagit

brister» i tillämpningen ar'' taxeringsförordningens bestämmelser om kommunicering

mellan taxeringsnämnderna och de skattskyldiga och att han

funnit sig »föranlåten att ägna förevarande spörsmål särskild uppmärksamhet».

Enligt motionärerna bör gällande tillämpningsföreskrifter på förevarande

område därför snarast överses.

Omsorgen om den enskildes rättssäkerhet sträcker sig i straffprocessen

väsentligt längre än i taxeringsförfarandet. Trots att både åklagaren i

straffprocessen och taxeringsintendenten, kronoombudet och taxeringsassistenten

i taxeringsförfarandet har att tillämpa objektivitetsprincipen, d. v. s.

också anmäla de fakta som är gynnsamma för den misstänkte, resp. den

skattskyldige, har åklagarens principiellt opartiska ställning ansetts inte

erbjuda ett tillräckligt rättsskydd i straffprocessen. Den misstänkte har rätt

att biträdas av försvarare och om han själv inte utsett sådan skall rätten förordna

offentlig försvarare för den misstänkte. Tillskapandet av en särskild

befattningshavare med uppgift att bevaka den enskildes rätt i skatteärenden

gentemot taxeringsintendenten skulle, menar motionärerna, utgöra ett från

rättsvärnets synpunkt värdefullt komplement till reglerna att det allmännas

representant ex officio skall verka till de skattskyldigas fördel.

Motionärerna förordar vidare tillsättandet av en särskild tjänst vid JOämbetet

för prövning av skatteärenden och anser att regler bör införas

som medger rätt för enskild att erhålla kostnadsersättning av allmänna medel

i förvaltningsärenden.

Avslutningsvis framhåller motionärerna att de områden, där ett fortsatt

reformarbete är angeläget, visserligen är föremål helt eller delvis för utredningsarbete.

Enligt motionärerna skulle dock den enskildes ställning i skatteärenden

bättre och mer koncentrerat belysas av en utredning än — såsom

nu är fallet — genom en uppdelning av delfrågor på flera olika utredningar.

Den av motionärerna förordade utredningen bör få i uppdrag dels att -—

i syfte att få en samlad bedömning av den enskildes rättsskydd i skattefrågorna

— bereda det material som andra aktuella utredningar förebragt,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1965 5

dels att undersöka områden i detta problemkomplex som ännu ej utretts

på ett tillfredsställande sätt.

Motionärerna i motionerna 1: 477 och ll: 580 framhåller att det — för att

nedbringa antalet avvikelser som beror på felräkning respektive misstolkning

av gällande bestämmelser — torde vara av intresse att den deklarationsskyldige

anlitar sakkunnig hjälp vid deklarationens upprättande. Flertalet

deklaranter tycks emellertid anse utgiften för anlitande av kunnig

hjälp onödig eftersom kostnaden inte är avdragsgill. Det torde vara ett berättigat

krav att kostnaden för medhjälp vid deklarations upprättande får

avdragas av såväl fysisk som juridisk person som en kostnad för intäktens

förvärvande. Samma sak bör enligt motionärerna gälla den kostnad en

skattskyldig kan åsamkas till följd av att han anser sig böra anlita biträde

i en taxeringsprocess.

I motionerna I: >H8 och II: 56i framhålles att allt fler skattskyldiga, till

följd av att deklarationsförfarandet numera blivit alltmer komplicerat, söker

hjälp hos s. k. deklarationsbyråer. Det är emellertid inte lätt för den

hjälpsökande att bedöma vederbörandes kvalifikationer. Under sådana förhållanden

framstår det enligt motionärernas mening som angeläget att för

kvalificerade deklarationsupprättare inrätta någon form av officiell auktorisation.

Även om en tänkt auktorisation kom till stånd, skulle emellertid antalet

experter som kan bistå den skattskyldige vara otillräckligt. Som en komplettering

skulle det därför vara önskvärt att statsverket lät inspela en film,

avsedd för TV, om deklarationens upprättande, vilken film skulle rikta sig

till löntagare.

Även för den som anser sig kunna upprätta sin deklaration på egen hand,

skulle arbetet på flera sätt kunna underlättas. Erforderliga blanketter ändras

praktiskt taget varje år antingen på grund av nya författningar eller

därför att myndigheterna önskar ytterligare upplysningar av den skattskyldige.

Det får då anses vara ett berättigat krav att dessa blanketter tillhandahålles

i god tid. Särskilt berättigat är detta krav när en helt ny blankett

införes.

Liknande synpunkter framföres i motionerna I: 608 och II: 361. Motionärerna

anser alt det föreligger ett stort behov av en generell upplysningsverksamhet

från skattemyndigheternas sida gentemot medborgarna och ifrågasätter

om inte nya vägar bör prövas för denna verksamhet och större resurser

satsas på densamma. Vid sidan härav torde emellertid ett växande

behov av individuell vägledning för den skattskyldige finnas. I praktiken

visar det sig nämligen att de informationsvägar som taxeringsförordningen

anvisar ler sig svårtillgängliga för den enskilde, främst därför att taxeringsnämndsordförandena

liksom tjänstemän vid häradsskrivarkontor och prövningsnämndskanslier

av honom uppfattas som »parter i målet». Möjlighe
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1965

terna att hos riksskattenämnden erhålla förhandsbesked torde — på grund

av de därmed förenade kostnaderna — företrädesvis vara reserverade för

större och tvistigare skattefrågor, varför denna informationsväg torde sakna

betydelse för den mer vardagligt betonade rådgivningen.

Ett av de huvudargument som allmänna skatteberedningen hade för sitt

förslag var det nuvarande skattesystemets svåröverskådlighet och tungroddhet

ur administrativ synpunkt. Då beredningens förslag till förenkling av

skattesystemet nu förefaller att skjutas på framtiden och det befintliga

skattesystemet i avvaktan på en enhetlig reform förses med flera provisorier,

finns det enligt motionärernas mening särskild anledning att förbättra

informationen till den enskilde skattebetalaren.

Motionärerna i motionen II: 902, slutligen, anser förslaget i propositionen

så till vida bristfälligt att det förenklade systemet inte avses bli tillämpligt

med avseende å allmän och särskild fastighetstaxering. I samband med företagen

omgestaltning av fastighetslängden har ett särskilt starkt behov av

möjligheter till förenkling av rättelseförfarandet i fråga om uppenbara fel

vid fastighetstaxering redan anmält sig. Den nya utformningen av fastighetslängden

förutsätter begagnandet av ett kodsystem, och varje felaktighet

vid användandet av detta får mer eller mindre omfattande konsekvenser

som direkt medför att taxeringen blir i ett eller annat avseende felaktig.

En önskvärd förenkling av taxeringsförfarandet bör enligt motionärernas

mening innesluta ett så omfattande handläggningsområde som möjligt under

förutsättning av att förenklingsreglerna är anpassbara till handläggningsförfarandet.

Så är förhållandet i fråga om fastighetstaxeringen.

Utskottet

Felaktigheter i taxeringar som fastställts av taxeringsnämnd eller fastighetstaxeringsnämnd

kan enligt gällande taxeringsförordning i princip rättas

endast genom besvär till prövningsnämnden resp. fastighetsprövningsnämnden

eller mellankommunala prövningsnämnden. En viss möjlighet att rätta

felaktigheter i taxeringar föreligger enligt 45 § 3 mom. och 76 § 3 mom. taxeringsförordningen,

vari uttalas att felaktigheter, som inte omedelbart kan

rättas »i vederbörlig ordning», utan dröjsmål skall anmälas till taxeringsintendenten

i länet. Med rättelse »i vederbörlig ordning» förstås att felaktigheter

i fråga om inkomst- och förmögenhetstaxering samt i fråga om allmän

fastighetstaxering, vilka uppmärksammas av den lokala skattemyndigheten,

skall kunna rättas av taxeringsnämnden resp. fastighetstaxeringsnämnden.

Förutsättningen för att en sådan rättelse skall komma till stånd är att nämnden

inte avslutat sitt arbete för taxeringsåret. Enär så sker relativt tidigt —

i fråga om taxeringsnämnd senast den 30 juni samt i fråga om fastighets
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1965

taxeringsnämnd den 25 mars i länen och den 15 juni i Stockholm —■ och felaktigheter

i allmänhet inte upptäcks förrän efter taxeringsperiodens slut,

har sistnämnda rättelseinstitut endast eu begränsad betydelse.

Rättelse av felräkning, misskrivning eller annan uppenbar felaktighet i en

taxering, som åsatts av taxeringsnämnd, kan således lör närvarande i regel

vinnas endast genom besvär till prövningsnämnden. Sådana besvär kan enligt

87 § taxeringsförordningen avgöras som enmansmål, dvs. av ordföranden

i nämnden ensam. Detta förfarande, som tillämpats sedan den 1 januari

1958, har givetvis inneburit en avsevärd förenkling. Senare års erfarenhet

har emellertid visat att också systemet med enmansmål är allttör omständligt

och tidskrävande i fråga om rättelse av uppenbara taxeringsfel.

Mot bakgrunden härav och med hänsyn till att genom eftergranskning av

taxeringsnämndernas arbete efter taxeringsperiodens slut årligen brukar

framkomma ett inte ringa antal felaktigheter av teknisk och annan natur

måste förslaget i propositionen om ett förenklat rättelseförfarande hälsas

med tillfredsställelse. Utskottet finner reglerna väl ägnade att tillgodose de

skattskyldigas berättigade krav att erhålla snabb rättelse av uppenbara felaktigheter

i taxeringen men vill — i likhet med departementschefen — understryka,

att det nya rättelseförfarandet måste ses uteslutande som en ersättning

för självrättelse från taxeringsnämnds sida. Från rättssäkerhetssynpunkt

framstår det som särskilt angeläget att det föreslagna rättelseinstitutet

begränsas till helt uppenbara fel. Därför bör — såsom också förutsättes i

propositionen — innan felaktigheter avhjälps samråd i stor utsträckning ske

mellan den lokala skattemyndigheten och vederbörande taxeringsnämndsordförande.

Felaktigheter, vilkas bedömande fordrar tolkning av författningsbestämmelser,

bör, såsom hittills, avhjälpas genom besvär till prövningsnämnden.

Eljest kan den nuvarande instansordningen komma att brytas

och fara för kompetenskonflikter uppkomma.

1 motionen II: 902 av herr Sjöholm in. fl. har yrkats lagstiftning av innebörd

att uppenbara felaktigheter i samband med allmän och särskild fastighetstaxering

innefattas i det föreslagna rättelseförfarandet. Motionärerna

bär till stöd för sitt yrkande framhållit, att i samband med företagen omgestaltning

av fastighetslängden ett starkt behov av möjligheter till förenkling

av rättelseförfarandet redan anmält sig. Den nya utformningen av fastighetslängden

förutsätter begagnandet av ett kodsystem, och varje felaktighet

vid användandet av detta får mer eller mindre omfattande konsekvenser

som direkt medför afl taxeringen blir i ett eller annat avseende felaktig.

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden bär i skrivelse till riksskattenämnden

i juni 1965 uppgivit att de fastighetslängder i Stockholms

och Östergötlands län, som under År 1965 skall användas för fortsatt ADBuppläggning,

visat sig innehålla talrika fel, bl. a. med avseende å åsatt skattepliktskod.

Enär det kunde antagas att dylika fel var allmänt förekommande

och hos vissa taxeringsintendenter yppats skiljaktiga meningar rörande be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1965

hovet av och metodiken vid rättelse av förekommande fel, har centrala folkbokförings-

och uppbördsnämnden hemställt, att riksskattenämnden måtte

lämna erforderliga anvisningar hur fel vid längdföringen av 1965 års allmänna

fastighetstaxering skall behandlas.

Riksskattenämnden har med anledning härav i anvisningar, vilka utfärdats

i september i år, meddelat, att fel av rent teknisk art och sådana fel,

där eu jämförelse mellan anteckningarna på deklarationen och i längden

otvetydigt ger vid handen, att fråga allenast är om ett felaktigt eller ofullständigt

införande i längden, torde kunna rättas annorledes än genom beslut

av fastighetsprövningsnämnd utan risk för att den skattskyldiges rättssäkerlietsintresse

trädes för när. Dylika fel bör därför i samråd med lokal skattemyndighet

förtecknas och överlämnas till den lokala skattemyndigheten för

att rättas genom dennas försorg. Det föreslagna rättelseförfarandet bör enligt

riksskattenämndens mening inskränkas till att avse åtgärder av betydelse

lör ADB-uppläggningen. I lråga om felaktigheter av annan art bör det ankomma

på taxeringsintendent att hos fastighetsprövningsnämnd göra framställningar

om de åtgärder som erfordras för åstadkommande av en med

skatteförfattningarna överensstämmande, jämn och likformig taxering.

De felaktigheter i fråga om fastighetstaxering vilka motionärerna vill inbegripa

i ett förenklat rättelseförfarande tycks i huvudsak vara sådana, som

enligt den berörda riksskattenämndsanvisningen bör kunna avhjälpas enligt

ett dylikt rättelseförfarande. Motionärernas krav kan således med denna anvisning

anses i huvudsak tillgodosett. Anledningen till att man i propositionen

i ett förenklat förfarande inte velat generellt inbegripa vare sig allmän

eller särskild fastighetstaxering torde vara fastighetstaxeringens speciella

karaktär och hänsynen till den skattskyldiges rättssäkerhetsintresse.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionen II: 902.

Utskottet övergår härefter till att behandla de vid riksdagens början väckta

motionerna.

I de likalydande motionerna 1: 468 av herr Holmberg in. fl. och II: 567 av

fröken Elmén in. fl. har framställts yrkande om utredning och förslag till

åtgärder ägnade att förbättra den enskildes rättssäkerhet i skatteärenden.

Under det senaste decenniet har frågan om den enskildes rättsskydd i bl. a.

taxeringsprocessen varit föremål för uppmärksamhet i skilda sammanhang.

Samtidigt med att åtgärder i olika hänseenden vidtagits för att förstärka effektiviteten

i taxeringsarbetet har också en rad beslut fattats i syfte att förbättra

den skattskyldiges ställning i taxeringsprocessen. Enligt utskottets

mening har emellertid rättssäkerhetsfrågorna i skatteärenden ännu inte lösts

på ett tullt tillfredsställande sätt. I en tid, då beskattningsreglerna är mer

komplicerade än någonsin tidigare, är det av utomordentlig vikt att skattelagarna

utformas och tillämpas på ett sådant sätt att den enskildes rättssäkerhet

inte äventyras. Särskilt i fråga om tillämpningen av gällande bestäm
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 3b år 1963

melser torde för närvarande råda avsevärda brister. Detta framgår för övrigt

av ett remissyttrande, som justitieombudsmannen i anledning av väckta motioner

avgav till 1964 års bevillningsutskott, därvid han bl. a. framhöll, att

lian vid prövning av klagomål och vid inspektioner »mycket ofta iakttagit

brister» i fråga om taxeringsprocessen i lägsta instans. Denna justitieombudsmannens

erfarenhet tyder enligt utskottets uppfattning på att åtskilligt

återstår att göra innan den enskildes rättssäkerhetsintresse kan anses fullt

tillgodosett.

Motionärerna har anvisat olika vägar för en fortsatt reformverksamhet.

För att komma till rätta med bristerna i taxeringsprocessen i lägre instans

bör enligt deras mening gällande tillämpningsföreskrifter snarast överses.

Vidare bör till länsstyrelserna knytas en särskild befattningshavare med

uppgift att bevaka den skattskyldiges rätt gentemot taxeringsintendenten

och vid JO-ämbetet tillsättas en befattningshavare med uppgift att pröva uteslutande

skatteärenden. Bland andra lämpliga åtgärder nämner motionärerna

införandet av regler om rätt till ersättning av allmänna medel för kostnader

i taxeringsprocess.

Utskottet delar motionärernas uppfattning och tillstyrker således att den

töreslagna utredningen kommer till stånd. Vissa av de åtgärder som motionärerna

förordat har redan behandlats eller kommer att helt eller delvis

behandlas av olika utredningar. Andra angelägna fält ligger emellertid utanför

slutfört eller planerat utredningsarbete. Enligt utskottets uppfattning bör

problemen i fråga om den enskildes ställning i skatteärenden bättre och mer

koncentrerat kunna belysas av en utredning med denna speciella uppgift än

genom en uppdelning av delfrågor inom detta problemkomplex på flera olika

utredningar.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till utredningsyrkandet i motionerna

I: 468 och II: 567.

I motionerna I: 477 av herrar Risberg och Strandberg samt II: 580 av herrar

Nordgren och Petersson har yrkats lagstiftning av innebörd att kostnader

för deklarationshjälp och rättegångskostnader i skattemål skall utgöra

vid taxeringen avdragsgilla kostnader för intäkternas förvärvande för såväl

fysisk som juridisk person.

Frågan om avdrag för deklarations- och fullföljdskostnader hänger enligt

utskottets mening intimt samman med spörsmålet om ersättning av statsmedel

för kostnader i taxeringsmål. I den svenska förvaltningsprocessen gäller

för närvarande som allmän regel att sådan ersättning inte utgår. Taxeringsförordningen

saknar sålunda helt bestämmelser av denna art. Emellertid

har — som framgår av det föregående — besvärssakkunniga framlagt

förslag till regler om viss rätt för enskild part till ersättning av allmänna

medel för särskilda kostnader, vilka han ådragit sig vid fullgörandet av sina

utredningsplikter i ett förvaltningsärende.

Enligt utskottets mening bör den proposition, som på grundval av besvärs
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1965

sakkunnigas arbete kan komina att föreläggas riksdagen, avvaktas innan

ställning tas till frågan om avdrag för kostnader för deklarationshjälp och

för rättegångskostnader i taxeringsmål.

Utskottet avstyrker således bifall till motionerna I: 477 och II: 580.

Utskottet har slutligen att taga ställning till de utredningsyrkanden i motionerna

I: 478 av herr Schött samt II: 564 av herrar Bengtson i Solna och

Nordgren ävensom i motionerna 1:608 av herrar Johan Olsson och Svanström

samt II: 364 av herr Elmstedt, vilka samtliga syftar till att genom upplysning

och annorledes underlätta de skattskyldigas fullgörande av deklarations-

och uppgiftsskyldighet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att man på allt sätt bör underlätta

deklarationsarbetet för de skattskyldiga. Ett gott taxeringsresultat förutsätter

insikter i deklarationsförfarandet och åtminstone elementära kunskaper

i skattelagstiftningen hos deklaranterna. Detta i sin tur förutsätter

såväl att generell upplysningsverksamhet äger rum som att de skattskyldiga

lar individuell vägledning i hithörande frågor. Vad först angår den generella

upplysningsverksamheten vill utskottet erinra om de särskilda upplysningsbroschyrer

som statsverket — i syfte att orientera de skattskyldiga om gällande

skattebestämmelser — sedan gammalt kostnadsfritt tillhandahåller

och som är avsedda att komplettera de i deklarationsblanketterna inskrivna

anvisningarna till ledning för fullgörandet av deklarationsskyldigheten. Upplysningsverksamhet

bedrives också av olika taxeringsmyndigheter, varjämte

som bekant näringsorganisationer, tidningar, banker m. fl. står till tjänst

med lättfattlig skatteinformation. Även för den individuella upplysningsverksamheten

är enligt utskottets mening sörjt genom den skattskyldiges möjligheter

att erhålla råd och upplysningar av personal på länsstyrelser och häradsskrivarkontor

in. in. samt genom möjligheten att erhålla förhandsbesked

från riksskattenämnden. Som motionärerna framhållit är det emellertid

— med det komplicerade skattesystem vi numera har — angeläget att alla

möjligheter till vägledning i skattefrågor tillvaratages i största möjliga utsträckning.

Inte minst torde information via massmedia, särskilt genom radio

och television, ha en avsevärd funktion att fylla.

Vad härefter angår tillhandahållandet av erforderliga blanketter vill utskottet

som sin uppfattning uttala att dylikt tillhandahållande oftast torde

ske så snart det över huvud taget är möjligt. I de fall då en lagstiftningsändring

görs sent på hösten kan det givetvis vara svårt för riksskattenämnden

att tillhandahålla nya blanketter redan i god tid före den 15 februari.

I detta sammanhang vill utskottet upplysa om att postverket vid 1966 års

taxering kommer att tillhandahålla deklarationsblanketter på ett stort antal

postkontor i landsorten.

Med hänsyn till det anförda och då enligt utskottets mening en officiell

auktorisation av deklarationsupprättare från flera synpunkter framstår som

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1965 11

olämplig anser utskottet sig inte kunna biträda utredningsyrkandena i motionerna

I: 478 och II: 564 samt I: 608 och II: 364.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte — med bifall till Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr 131 och med avslag å motionen

II: 902 av herr Sjöholm m. fl. — antaga det vid propositionen

fogade förslaget till förordning om ändring i taxeringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623);

B) att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna

I: 468 av herr Holmberg m. fl. och II: 567 av fröken

Elmén m. fl., i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning

och förslag till riksdagen om åtgärder syftande till

att förbättra den enskildes rättssäkerhet i skatteärenden;

C) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:477 av herrar Risberg

och Strandberg samt II: 580 av herrar Nordgren och Petersson,

2) de likalydande motionerna I: 478 av herr Schött samt

II: 564 av herrar Bengtson i Solna och Nordgren,

3) de likalydande motionerna I: 608 av herrar Johan Olsson

och Svanström samt II: 364 av herr Elmstedt, ävensom

4) motionen II: 902 av herr Sjöholm m. fl.,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 4 november 1965

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Stefanson*, Yngve Nilsson,

Tage Johansson, Lundström, Enarsson, Hellebladh, Paul Jansson, Sundin*

och Arne Pettersson*; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Vigelsbo, Asp*, Eriksson i Bäckmora,

Andersson i Essvik, Kristenson*, Larsson i Umeå*, Nyström*, Sterne

och Björkman.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1965

Reservation

av herrar John Ericsson, Tage Johansson, Hellebladh, Paul Jansson, Arne

Pettersson, Brandt, Asp, Andersson i Essvik, Kristenson och Nyström, vilka

dels ansett, att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på s. 8 rad

6 nedifrån med »Enligt utskottets» och slutar på s. 9 med »och II : 567.», bort

ersättas med text av följande lydelse:

»Bland viktigare sådana beslut må särskilt nämnas inrättandet av riksskattenämnden,

införande av den nya stadgan för kammarrätten samt framför

allt 1956 års taxeringsreform, vars främsta målsättning var att — jämsides

med en effektivisering av taxeringsarbetet — öka den skattskyldiges

rättsskydd i taxeringsprocessen. Även för närvarande försiggår ett reformarbete

som kan väntas resultera i beslut av avsevärd betydelse för rättssäkerheten

i förvaltningsärenden. Sålunda har besvärssakkunniga i sitt betänkande

»Lag om förvaltningsförfarandet (SOU 1964:27)» framlagt förslag

till bestämmelser om bl. a. förvaltningsärendens handläggning i första

instans, om besvärsförfarandet, om särskilda rättsmedel och om kostnad i

förvaltningsärenden. Förslaget, som för närvarande är föremål för Kungl.

Maj :ts prövning, torde, därest det genomföres, komma att i väsentlig utsträckning

tillgodose önskemål av den art som motionärerna framfört. Utskottet

vill också erinra om 1963 års JO-utredning, vilken har till uppgift

att överväga möjligheterna att genom förstärkning av JO-ämbetet minska

riskerna för rättsintrång inom olika ämnesområden. Utredningen har i sitt

arbete, som för övrigt slutförs i dagarna, prövat frågan om ombudsmannaämbetenas

lämpligaste organisation och verksamhetsformer. Därvid torde

utredningen också — inom ramen för utredningsdirektiven —ha beaktat de

skattskyldigas intresse av att få sina tillbörliga krav på rättsskydd i skatteärenden

uppfyllda. Stor betydelse i förevarande sammanhang torde även

kunna tillmätas arbetet inom förvaltningsdomstolskommittén, som har att

utreda frågan om den administrativa rättsskipningens omfattning och organisation,

samt landskontorsutredningens överväganden rörande taxeringsoch

uppbördsorganisationen.

Enligt utskottets mening är det uppenbart att de resultat, som kan komma

att framgå av sålunda slutfört eller pågående utredningsarbete, är av den

största betydelse för ett riktigt ställningstagande till frågan om och i vad

mån den av motionärerna begärda särskilda utredningen kan anses erforderlig.

Härutöver vill utskottet framhålla följande. Utskottet har tidigare upprepade

gånger — senast i betänkande nr 61 till förra årets riksdag — uttalat

att taxeringsförordningens regler för taxeringsprocessen enligt utskottets

mening måste anses fullt tillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt och

att, i den mån brister i taxeringsnämndernas handläggning av skatteären
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1965 13

den framkommit, detta berott på att bestämmelserna inte rätt tillämpats.

Av det remissyttrande, som justitieombudsmannen avgav till 1964 års bevillningsutskott,

framgår att — enligt hans erfarenhet — utvecklingen i

dessa hänseenden går i en för de skattskyldiga klart gynnsam riktning.

Vad särskilt angår motionärernas önskemål om tillsättandet av en särskild

befattningshavare med uppgift att bevaka de skattskyldigas rätt gentemot

taxeringsintendenten vill utskottet erinra om bestämmelsen i 1 § taxeringsförordningen

att inkomst- och förmögenhetstaxering skall ske i överensstämmelse

med skatteförfattningarna och med iakttagande av att taxeringarna

blir i möjligaste måtto likformiga och rättvisa. Taxeringsintendenten

har enligt särskild föreskrift i 17 § taxeringsförordningen att verka för

att taxeringarna blir likformiga och rättvisa, och enligt 101 § äger han i vissa

fall anföra besvär till den skattskyldiges förmån. Vidare må erinras om att

enligt 86 § taxeringsförordningen prövningsnämnden äger rätt att åsätta

en lägre taxering än som yrkats av någondera parten. Granskning av deklarationer

och prövning av besvär skall sålunda ske objektivt och med beaktande

av såväl de skattskyldigas som det allmännas intressen.

Slutligen vill utskottet framhålla, att förslaget i den förevarande propositionen

med största sannolikhet kommer att innebära att de s. k. enmansmålen

i prövningsnämnderna kraftigt minskar i antal. Därmed torde taxeringsintendentens

möjligheter att verka till förmån för de skattskyldiga

komma att öka.

Med det anförda anser utskottet sig böra avstyrka bifall till motionerna

I: 468 och II: 567.»

dels ock ansett, att utskottet under punkten B) bort hemställa,

att de likalydande motionerna 1: 468 av herr Holmberg

in. fl. och II: 567 av fröken Elmén m. fl. icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

MABCUS BOIC7R STHLM 1965 650028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1965:373 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj tis ■proposition med förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 a1 i texten