Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående rätten till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd i vissa fall.

1965-02-23 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1965:4, Betänkande i anledning av väckta motioner angående rätten till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd i vissa fall.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1965

1

Nr 4

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner angående

rätten till avdrag vid beskattningen för periodiskt

understöd i vissa fall.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 62 av herr Ahlsten och II: 81 av herr Berglund har hemställts, att

riksdagen måtte besluta sådana ändringar eller förtydliganden av gällande kommunalskattelag

att anställd inte på grund av arbetsgivarens skatterättsliga status

utestänges från rätt till periodiskt understöd med avdragsrätt för givaren, och

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till författningstext.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda yrkandet,

får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa

till motionen I: 62.

Gällande rätt

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §

kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader

för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag må därvid icke ske

för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter.

Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som varit här

i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen njuta avdrag

för bland annat periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,

som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla, dock att

avdrag icke må ske för vad som utgått till person, tillhörande givarens hushåll,

och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd, för vad som utgått till

annans undervisning eller uppfostran. I 31 § och 32 § 1 mom. stadgas, att till

intäkt av tjänst hänföres periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk

utbetalning, därest givaren enligt bland annat 46 § är berättigad till avdrag

därför. Samma bestämmelser med avseende å avdragsrätt och skattskyldighet

för periodiskt understöd gäller jämväl enligt 2 § och 4 § 1 mom. förordningen

om statlig inkomstskatt vid den statliga beskattningen.

I praxis har avdrag såsom för periodiskt understöd inte medgivits skattskyldig

som till frikyrkoförsamling lämnat årligt bidrag med tiondelen av sin inkomst

(RÅ 1938 ref. 43). — Inte heller har skattskyldig, som förbundit sig att

Bilian</ till riksdagens protokoll 1965. 7 samt. Nr /,

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1965

under sin livstid till Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet årligen

erlägga 10 000 kr. att användas såsom bidrag till avlöning åt förbundets direktör,

ansetts berättigad till avdrag såsom periodiskt understöd för utbetalning, som

gjorts på grund av nämnda åtagande (RÅ 1941 ref. 5). — Däremot har skattskyldig

ansetts berättigad till avdrag för belopp som han förpliktats att utgiva

till fattigvårdsstyrelse i ersättning för fattigvård som lämnats hans fader (RÅ

1938 ref. 38). —• Person, som utfäst sig att årligen under 7 år utbetala 6 000 kr.

till styrelsen för Göteborgs högskola att användas till ett docentstipendium i

grekiska, har vägrats avdrag för periodiskt understöd (RÅ 1944 not. Fi 1183;

jfr RÅ 1953 not. Fi 1554).

En person, som förbundit sig att utge periodiskt understöd till personliga vänner,

vilka var missionärer i utlandet, ansökte hos riksskattenämnden om förhandsbesked,

huruvida understöden var avdragsgilla eller inte. Utbetalningarna

av understöden skulle av valutatekniska skäl ske genom förmedling av vederbörande

frikyrkoförsamling. I varje enskilt fall hade sökanden träffat muntlig

överenskommelse med församlingen av innehåll att varje lämnat understöd

skulle tillföras angiven person och han hade också i förhållande till mottagarna

utfäst sig att betala de ifrågavarande understöden. Församlingarna utgjorde

således endast ett mellanled för utbetalningarna av understöden till missionärerna.

Riksskattenämnden fann det förhållandet, att ifrågavarande belopp

av valutatekniska skäl utbetalades till mottagarna genom förmedling av vissa

frikyrkoförsamlingar, inte utgöra hinder för att beloppen skulle anses såsom

av sökanden utgivna periodiska understöd till mottagarna och förklarade således

att sökanden ägde åtnjuta avdrag för utbetalningarna. Regeringsrätten

fann inte skäl att göra ändring i detta förhandsbesked (Se Riksskattenämndens

meddelanden nr 2 1954 p. 6).

Senare har riksskattenämnden i skrivelse den 22 december 1958 till Örebro

missionsförsamling understrukit att — för att utbetalade bidrag skall bli avdragsgilla

— i allmänhet torde krävas att något slag av personligt förhållande

föreligger mellan givaren och mottagaren, vilket sammanhänger med att bidrag

till verksamhet av ideell natur i allmänhet inte är avdragsgilla i inkomstskattehänseende.

Bidrag till juridiska personer är, oaktat de utgår periodiskt,

inte att anse som periodiska understöd i skattelagarnas mening. Det borde därför

enligt riksskattenämndens mening ligga nära till hands för den, som önskar

bidraga till en ideell organisations allmänna verksamhet, att angiva i organisationens

tjänst stående funktionärer eller andra anställda såsom mottagare av

bidragen i syfte att därigenom vinna avdragsrätt för de utbetalda beloppen.

Särskilt om den anställdes löneförmåner reduceras med hänsyn till ett dylikt

bidrag torde det i realiteten vara organisationen och inte den enskilde funktionären

som är mottagare av bidraget, och avdrag för detta kan följaktligen inte

medges. Ordnas t. ex. avlönandet av en frikyrkoförsamlings pastorer på så sätt

att var och av av dem årligen erhåller bidrag från ett antal församlingsmedlem
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1965

3

mar, torde sålunda bidragen regelmässigt icke kunna anses såsom för utgivaren

avdragsgilla periodiska understöd.

I ett av regeringsrätten den 30 maj 1963 avdömt mål (RÅ 1963 ref. 25 I) var

omständigheterna i korthet följande. En person hade till vissa namngivna missionärer

utbetalat sammanlagt 7 000 kronor. Missionärerna i fråga hade inte lön

från församlingen utan erhöll bidrag till sin verksamhet dels från församlingen

med anlitande av insamlade gåvomedel och dels direkt från enskilda församlingsmedlemmar.

Beloppen i fråga hade överlämnats till församlingens kassaförvaltare

som, utan att medlen ingått i församlingens kassa, ombesörjt översändandet

av medlen. — Regeringsrätten ansåg ”på grund av omständigheterna

i målet” ifrågavarande belopp hava utgivits till missionärerna såsom ersättning

för utfört arbete och därför icke hänförliga till periodiskt understöd eller därmed

jämförlig periodisk utbetalning.

Även i åtskilliga andra fall har avdrag vägrats, enär utbetalade belopp ansetts

i verkligheten utgöra ersättning för arbete, lönetillägg e. d. (Jfr RÅ 1963

ref. 25 II och RÅ 1964 not. Fi 1248).

Motionerna

Motionärerna framhåller, att i samband med antagandet av kommunalskattelagen

av riksdagen gjordes uttalanden, som beträffande periodiska understöd

innebär att mottagaren av sådant understöd, som måste vara fysisk person, är

skattskyldig för detsamma och att givaren — likaledes fysisk person — har

rätt till skattemässigt avdrag för det givna understödet. Något uttalande, som

skulle inskränka den mottagandes rätt att använda de beskattade medlen till

vad han önskar, har icke gjorts.

Enligt praxis kan avdragsrätt icke erhållas för de bidrag fysisk eller juridisk

person lämnar till verksamhet av religiös, välgörande, social, politisk, idrottslig,

konstnärlig eller annan därmed jämförlig kulturell karaktär eller till eljest allmännyttigt

ändamål. Av samma anledning kan inte heller avdrag medgivas,

där en anställd inom någon av här nämnda organisationer skulle acceptera att

mottaga sin lön eller någon del av densamma som periodiskt understöd.

Sedan ATP tillkommit kan det knappast tänkas att någon anställd skulle vara

så oförståndig att han skulle acceptera något dylikt, då han därmed skulle rycka

undan grunden för sin ålderstrygghet. Numera är också lönerna inom vårt samhälle

och näringsliv i stort sett grundade på avtal eller liknande överenskommelser.

Motionärerna åberopar att en person, anställd hos en organisation, som driver

religiös, välgörande, social, politisk, idrottslig, konstnärlig eller annan kulturell

eller allmännyttig verksamhet under alla förhållanden är utestängd från möjligheten

att erhålla ett periodiskt understöd även om bevis föreligger, att organisationen

som sådan till honom utbetalat hans avtalade lön. Anställningsför
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1965

hållandet som sådant häver hans status som fysisk person och gör honom till en

odelbar del av den organisation i vilken han är anställd.

Regeringsrätten har sålunda i ett den 1 september 1964 avgjort mål ansett

bidrag av förevarande art utgöra ersättning för utfört arbete. Omständigheterna

i målet var följande. År 1959 utbetalades till en var av tre personer, samtliga

verksamma som missionärer i Afrika, ett belopp av ca 5 500 kr. Utbetalningar

verkställdes jämväl 1960 och 1961. Från missionärernas arbetsgivare förelåg

intyg att de anställda fått sin fulla lön i likhet med ytterligare ca 234 st. i samma

tjänsteställning. Lönen till äkta makar utgjorde i pengar ca 11 000 kr jämte

bostad. Av intyget framgick, att av 245 aktiva missionärer endast 11 åtnjöt

periodiskt understöd i någon omfattning från enskilda personer, som de haft

personliga förbindelser med. Taxeringsnämnden och kammarrätten medgav

avdraget. Vederbörande taxeringsintendent överklagade kammarrättens utslag

hos Kungl. Maj:t och anförde därvid bl. a. att enligt hans mening en person,

anställd inom en organisation, vilken som sådan inte kunde mottaga skattefria

bidrag för sin verksamhet, själv som fysisk person inte kunde mottaga och använda

ett periodiskt understöd för egen räkning utan att det för närvarande

måste på något sätt komma den organisation till godo i vars tjänst han var anställd.

Det förelåg alltså — menade taxeringsintendenten —■ ett sådant kausalsammanhang

mellan mottagaren och understödet och hans eller hennes verksamhet,

att understödet inte kunde anses som personligt i vanlig mening utan

i stället måste betraktas såsom givet till det religiösa samfundets verksamhet

i stort. — Regeringsrätten biföll taxeringsintendentens talan, enär på grund av

omständigheterna i målet ifrågavarande belopp finge anses ha utgivits till missionärerna

såsom ersättning för utfört arbete och därför icke var att hänföra

till periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning.

Motionärerna anser det otillfredsställande att avdragsrätten för periodiskt

understöd skall vara beroende av vem som uppbär understödet och framhåller

att det förhållandet att en enskild person anses betala pensionsgrundande lön

till anställda hos annan arbetsgivare — utöver deras avtalade lön — är något på

det ekonomiska området helt nytt, vars ekonomiska konsekvenser kan vara

svåra att överblicka.

Utskottet

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §

kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader

under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag

må därvid icke ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga

utgifter. — Jämlikt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig

under vissa förutsättningar njuta avdrag såsom för periodiskt understöd för

belopp, som inte kan avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1965

5

I praxis har avdrag såsom för periodiskt understöd inte medgivits för belopp

som utgivits till organisationer, vilka bedrivit allmännyttig, kulturell eller

religiös verksamhet.

I förevarande motioner har framställts lagstiftningsyrkande av innebörd ”att

anställd inte på grund av arbetsgivarens skatterättsliga status utestänges från

rätt till periodiskt understöd med avdragsrätt för givaren”.

Utskottet vill till en början understryka att utskottet, då fråga om införande

av en avdragsrätt för direkta bidrag till allmännyttiga, religiösa och liknande

ändamål varit under prövning, tidigare i olika sammanhang uttalat att regler

av förevarande art innebär en klar avvikelse från grundläggande principer

i den svenska skattelagstiftningen och att främjandet av allmännyttiga eller

liknande ändamål inte bör ske i form av lättnader vid beskattningen utan

genom direkta bidrag från det allmännas sida. Utskottet har också framhållit

att en avdragsrätt för utbetalningar till ändamål av angiven art med hänsyn

till progressionen i beskattningen särskilt gynnar ändamål, vartill högre inkomsttagare

lämnar bidrag, och att åtskilliga ändamål av ideell och kulturell

art redan intar en privilegierad ställning i beskattningshänseende.

I det av motionärerna åberopade regeringsrättsutslaget har bidrag — via

svensk församling men utan att påverka arbetsgivarens resultatkonto — utgått

till utomlands verksamma missionärer. — Motionärerna tycks mena att avdrag

för utbetalningarna vägrats ”på grund av arbetsgivarens”, d. v. s. i förevarande

fall Svenska missionsförbundets ”skatterättsliga status”. Så torde emellertid

inte vara fallet. Regeringsrätten har nämligen endast konstaterat att utbetalningarna

”på grund av omständigheterna i målet” fick anses ha utgivits som

ersättning för utfört arbete. Regeringsrättens ställningstagande innebär sålunda

inte något principiellt avsteg från huvudprincipen i fråga om avdrag för periodiskt

understöd. Regeringsrätten har endast konstaterat att utbetalningarna i

det aktuella fallet med hänsyn till upplysta förhållanden fick anses ha karaktären

av lön och alltså inte av sådana individualiserade periodiska

understöd, för vilka avdrag enligt gällande regler kan erhållas. Sådana incasu-avgöranden

är ofta förekommande, vilket torde framgå av den i det föregående

lämnade redogörelsen för gällande rättspraxis.

Som motionärerna framhåller kan det givetvis bli mycket svårt för den, som

vill lämna bidrag till missionärer, att få avdrag för utbetalade belopp. I allmänhet

utges ju bidraget av medlem i en religiös sammanslutning, varför presumtionen

måste bli mycket stark för att bidraget utgått till mottagaren i dennes

egenskap av arbetstagare i en religiös organisation och inte i första hand på

grund av något personligt förhållande mellan givaren och mottagaren. Å andra

sidan torde i de fall, då bidragsgivaren kan styrka att utgivandet av det periodiska

understödet inte har något samband med mottagarens verksamhet, avdrag

inte kunna vägras, därest förutsättningarna för avdragsrätt i övrigt är uppfyllda.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1965

Motionärernas lagstiftningsyrkande avser införande av en bestämmelse av

innebörd att rätt till avdrag såsom för periodiskt understöd inte får vägras på

grund av mottagarens arbetsgivares skatterättsliga status. En sådan bestämmelse

skulle enligt utskottets mening vara ägnad att betaga skattedomstolarna

möjlighet att i varje särskilt fall pröva en utbetalnings verkliga innebörd. Eftersom

stora möjligheter att kringgå skattelagstiftningen i så fall skulle öppnas,

anser utskottet sig böra avstyrka bifall till motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 62 av herr Ahlsten och II: 81

av herr Berglund angående rätten till avdrag vid beskattningen

för periodiskt understöd i vissa fall icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 februari 1965

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

Ranmark, herrar Yngve Nilsson, Wärnberg, Elofsson, Tage Johansson, Lundström,

Gösta Jacobsson och Billman; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Allard, Vigelsbo, Engkvist, Asp, fru

Nettelbrandt, herrar Andersson i Essvik, Larsson i Umeå, Dahlgren och Björkman.

Reservation

av herrar Yngve Nilsson, Lundström, Gösta Jacobsson, Billman, Vigelsbo, fru

Nettelbrandt, herrar Larsson i Umeå, Dahlgren och Björkman, vilka ansett,

dels att utskottet bort anföra följande:

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 § kommunalskattelagen

från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader

under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag

må därvid icke ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga

utgifter. — Jämlikt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig

under vissa förutsättningar njuta avdrag såsom för periodiskt understöd för

belopp, som inte kan avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla.

I praxis har avdrag såsom för periodiskt understöd inte medgivits för belopp

som utgivits till organisationer, vilka bedrivit allmännyttig, kulturell eller religiös

verksamhet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1965

7

I förevarande motioner har framställts lagstiftningsyrkande av innebörd ”att

anställd inte på grund av arbetsgivarens skatterättsliga status utestänges från

rätt till periodiskt understöd med avdragsrätt för givaren”.

Utskottet vill till en början understryka att utskottet, då fråga om avdragsrätt

för direkta bidrag till allmännyttiga, religiösa och liknande ändamål varit

under prövning, tidigare uttalat sig för utredning angående införande av dylik

avdragsrätt. Ur flera synvinklar har avdragsrätten, som skulle utgöra ett värdefullt

komplement till samhälleliga bidrag, betydande fördelar framför ett bidragssystem.

Motionerna aktualiserar två delvis olika frågeställningar. Den första gäller

om regelbundna utbetalningar från annan än arbetsgivaren till personer som

uppbär lön är att hänföra till periodiska understöd eller därmed jämförlig

periodisk utbetalning eller till ersättning för utfört arbete. I de fall, där mottagarens

reguljära lön inte påverkas av utbetalningarna och där andra personer

med samma arbete och lön som mottagaren ej erhåller dylika regelbundna utbetalningar,

bör enligt utskottets uppfattning presumeras att det gäller periodiska

understöd. Det andra probemet är frågan om rätt till avdrag för periodiskt

understöd skall medges givaren.

Om mottagaren är anställd inom en organisation, vilken som sådan inte kan

mottaga skattefria bidrag för sin verksamhet, kan man — som motionärerna

också framhåller — inte bortse från vissa risker för kringgående av gällande

regler för bidrag till humanitära m. fl. ändamål. Bestämmelserna om avdragsrätt

för periodiska understöd bör dock enligt utskottets uppfattning tolkas så

att avdrag i vart fall medges då det kan hållas för sannolikt att utbetalningarna

är individualiserade och saknar samband med mottagarens verksamhet.

Med hänsyn till de problem som en direkt lagstiftning av innebörd att rätt

till avdrag för periodiska understöd inte får vägras på grund av mottagarens

arbetsgivares skatterättsliga status kan medföra, anser utskottet att frågeställningarna

bör belysas genom en utredning. Denna bör söka finna former, som

möjliggör avdragsrätt för periodiska utbetalningar till anställd vid organisationer

för humanitära m. fl. ändamål, dock med beaktande av att avdrag ej

beviljas för bidrag som enligt gällande beskattningsregler inte är avdragsgilla.

dels ock att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

I: 62 av herr Ahlsten och II: 81 av herr Berglund måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande de

frågeställningar som i reservationen berörts.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.