Betänkande i anledning av väckta motioner angående rätten till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd i vissa fall.
1965-02-23 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1965:4, Betänkande i anledning av väckta motioner angående rätten till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd i vissa fall.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1965
1
Nr 4
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner angående
rätten till avdrag vid beskattningen för periodiskt
understöd i vissa fall.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 62 av herr Ahlsten och II: 81 av herr Berglund har hemställts, att
riksdagen måtte besluta sådana ändringar eller förtydliganden av gällande kommunalskattelag
att anställd inte på grund av arbetsgivarens skatterättsliga status
utestänges från rätt till periodiskt understöd med avdragsrätt för givaren, och
att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till författningstext.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda yrkandet,
får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa
till motionen I: 62.
Gällande rätt
Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §
kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader
för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag må därvid icke ske
för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter.
Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som varit här
i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen njuta avdrag
för bland annat periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla, dock att
avdrag icke må ske för vad som utgått till person, tillhörande givarens hushåll,
och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd, för vad som utgått till
annans undervisning eller uppfostran. I 31 § och 32 § 1 mom. stadgas, att till
intäkt av tjänst hänföres periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk
utbetalning, därest givaren enligt bland annat 46 § är berättigad till avdrag
därför. Samma bestämmelser med avseende å avdragsrätt och skattskyldighet
för periodiskt understöd gäller jämväl enligt 2 § och 4 § 1 mom. förordningen
om statlig inkomstskatt vid den statliga beskattningen.
I praxis har avdrag såsom för periodiskt understöd inte medgivits skattskyldig
som till frikyrkoförsamling lämnat årligt bidrag med tiondelen av sin inkomst
(RÅ 1938 ref. 43). — Inte heller har skattskyldig, som förbundit sig att
Bilian</ till riksdagens protokoll 1965. 7 samt. Nr /,
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1965
under sin livstid till Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet årligen
erlägga 10 000 kr. att användas såsom bidrag till avlöning åt förbundets direktör,
ansetts berättigad till avdrag såsom periodiskt understöd för utbetalning, som
gjorts på grund av nämnda åtagande (RÅ 1941 ref. 5). — Däremot har skattskyldig
ansetts berättigad till avdrag för belopp som han förpliktats att utgiva
till fattigvårdsstyrelse i ersättning för fattigvård som lämnats hans fader (RÅ
1938 ref. 38). —• Person, som utfäst sig att årligen under 7 år utbetala 6 000 kr.
till styrelsen för Göteborgs högskola att användas till ett docentstipendium i
grekiska, har vägrats avdrag för periodiskt understöd (RÅ 1944 not. Fi 1183;
jfr RÅ 1953 not. Fi 1554).
En person, som förbundit sig att utge periodiskt understöd till personliga vänner,
vilka var missionärer i utlandet, ansökte hos riksskattenämnden om förhandsbesked,
huruvida understöden var avdragsgilla eller inte. Utbetalningarna
av understöden skulle av valutatekniska skäl ske genom förmedling av vederbörande
frikyrkoförsamling. I varje enskilt fall hade sökanden träffat muntlig
överenskommelse med församlingen av innehåll att varje lämnat understöd
skulle tillföras angiven person och han hade också i förhållande till mottagarna
utfäst sig att betala de ifrågavarande understöden. Församlingarna utgjorde
således endast ett mellanled för utbetalningarna av understöden till missionärerna.
Riksskattenämnden fann det förhållandet, att ifrågavarande belopp
av valutatekniska skäl utbetalades till mottagarna genom förmedling av vissa
frikyrkoförsamlingar, inte utgöra hinder för att beloppen skulle anses såsom
av sökanden utgivna periodiska understöd till mottagarna och förklarade således
att sökanden ägde åtnjuta avdrag för utbetalningarna. Regeringsrätten
fann inte skäl att göra ändring i detta förhandsbesked (Se Riksskattenämndens
meddelanden nr 2 1954 p. 6).
Senare har riksskattenämnden i skrivelse den 22 december 1958 till Örebro
missionsförsamling understrukit att — för att utbetalade bidrag skall bli avdragsgilla
— i allmänhet torde krävas att något slag av personligt förhållande
föreligger mellan givaren och mottagaren, vilket sammanhänger med att bidrag
till verksamhet av ideell natur i allmänhet inte är avdragsgilla i inkomstskattehänseende.
Bidrag till juridiska personer är, oaktat de utgår periodiskt,
inte att anse som periodiska understöd i skattelagarnas mening. Det borde därför
enligt riksskattenämndens mening ligga nära till hands för den, som önskar
bidraga till en ideell organisations allmänna verksamhet, att angiva i organisationens
tjänst stående funktionärer eller andra anställda såsom mottagare av
bidragen i syfte att därigenom vinna avdragsrätt för de utbetalda beloppen.
Särskilt om den anställdes löneförmåner reduceras med hänsyn till ett dylikt
bidrag torde det i realiteten vara organisationen och inte den enskilde funktionären
som är mottagare av bidraget, och avdrag för detta kan följaktligen inte
medges. Ordnas t. ex. avlönandet av en frikyrkoförsamlings pastorer på så sätt
att var och av av dem årligen erhåller bidrag från ett antal församlingsmedlem
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1965
3
mar, torde sålunda bidragen regelmässigt icke kunna anses såsom för utgivaren
avdragsgilla periodiska understöd.
I ett av regeringsrätten den 30 maj 1963 avdömt mål (RÅ 1963 ref. 25 I) var
omständigheterna i korthet följande. En person hade till vissa namngivna missionärer
utbetalat sammanlagt 7 000 kronor. Missionärerna i fråga hade inte lön
från församlingen utan erhöll bidrag till sin verksamhet dels från församlingen
med anlitande av insamlade gåvomedel och dels direkt från enskilda församlingsmedlemmar.
Beloppen i fråga hade överlämnats till församlingens kassaförvaltare
som, utan att medlen ingått i församlingens kassa, ombesörjt översändandet
av medlen. — Regeringsrätten ansåg ”på grund av omständigheterna
i målet” ifrågavarande belopp hava utgivits till missionärerna såsom ersättning
för utfört arbete och därför icke hänförliga till periodiskt understöd eller därmed
jämförlig periodisk utbetalning.
Även i åtskilliga andra fall har avdrag vägrats, enär utbetalade belopp ansetts
i verkligheten utgöra ersättning för arbete, lönetillägg e. d. (Jfr RÅ 1963
ref. 25 II och RÅ 1964 not. Fi 1248).
Motionerna
Motionärerna framhåller, att i samband med antagandet av kommunalskattelagen
av riksdagen gjordes uttalanden, som beträffande periodiska understöd
innebär att mottagaren av sådant understöd, som måste vara fysisk person, är
skattskyldig för detsamma och att givaren — likaledes fysisk person — har
rätt till skattemässigt avdrag för det givna understödet. Något uttalande, som
skulle inskränka den mottagandes rätt att använda de beskattade medlen till
vad han önskar, har icke gjorts.
Enligt praxis kan avdragsrätt icke erhållas för de bidrag fysisk eller juridisk
person lämnar till verksamhet av religiös, välgörande, social, politisk, idrottslig,
konstnärlig eller annan därmed jämförlig kulturell karaktär eller till eljest allmännyttigt
ändamål. Av samma anledning kan inte heller avdrag medgivas,
där en anställd inom någon av här nämnda organisationer skulle acceptera att
mottaga sin lön eller någon del av densamma som periodiskt understöd.
Sedan ATP tillkommit kan det knappast tänkas att någon anställd skulle vara
så oförståndig att han skulle acceptera något dylikt, då han därmed skulle rycka
undan grunden för sin ålderstrygghet. Numera är också lönerna inom vårt samhälle
och näringsliv i stort sett grundade på avtal eller liknande överenskommelser.
Motionärerna åberopar att en person, anställd hos en organisation, som driver
religiös, välgörande, social, politisk, idrottslig, konstnärlig eller annan kulturell
eller allmännyttig verksamhet under alla förhållanden är utestängd från möjligheten
att erhålla ett periodiskt understöd även om bevis föreligger, att organisationen
som sådan till honom utbetalat hans avtalade lön. Anställningsför
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1965
hållandet som sådant häver hans status som fysisk person och gör honom till en
odelbar del av den organisation i vilken han är anställd.
Regeringsrätten har sålunda i ett den 1 september 1964 avgjort mål ansett
bidrag av förevarande art utgöra ersättning för utfört arbete. Omständigheterna
i målet var följande. År 1959 utbetalades till en var av tre personer, samtliga
verksamma som missionärer i Afrika, ett belopp av ca 5 500 kr. Utbetalningar
verkställdes jämväl 1960 och 1961. Från missionärernas arbetsgivare förelåg
intyg att de anställda fått sin fulla lön i likhet med ytterligare ca 234 st. i samma
tjänsteställning. Lönen till äkta makar utgjorde i pengar ca 11 000 kr jämte
bostad. Av intyget framgick, att av 245 aktiva missionärer endast 11 åtnjöt
periodiskt understöd i någon omfattning från enskilda personer, som de haft
personliga förbindelser med. Taxeringsnämnden och kammarrätten medgav
avdraget. Vederbörande taxeringsintendent överklagade kammarrättens utslag
hos Kungl. Maj:t och anförde därvid bl. a. att enligt hans mening en person,
anställd inom en organisation, vilken som sådan inte kunde mottaga skattefria
bidrag för sin verksamhet, själv som fysisk person inte kunde mottaga och använda
ett periodiskt understöd för egen räkning utan att det för närvarande
måste på något sätt komma den organisation till godo i vars tjänst han var anställd.
Det förelåg alltså — menade taxeringsintendenten —■ ett sådant kausalsammanhang
mellan mottagaren och understödet och hans eller hennes verksamhet,
att understödet inte kunde anses som personligt i vanlig mening utan
i stället måste betraktas såsom givet till det religiösa samfundets verksamhet
i stort. — Regeringsrätten biföll taxeringsintendentens talan, enär på grund av
omständigheterna i målet ifrågavarande belopp finge anses ha utgivits till missionärerna
såsom ersättning för utfört arbete och därför icke var att hänföra
till periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning.
Motionärerna anser det otillfredsställande att avdragsrätten för periodiskt
understöd skall vara beroende av vem som uppbär understödet och framhåller
att det förhållandet att en enskild person anses betala pensionsgrundande lön
till anställda hos annan arbetsgivare — utöver deras avtalade lön — är något på
det ekonomiska området helt nytt, vars ekonomiska konsekvenser kan vara
svåra att överblicka.
Utskottet
Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §
kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader
under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag
må därvid icke ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga
utgifter. — Jämlikt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig
under vissa förutsättningar njuta avdrag såsom för periodiskt understöd för
belopp, som inte kan avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla.
Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1965
5
I praxis har avdrag såsom för periodiskt understöd inte medgivits för belopp
som utgivits till organisationer, vilka bedrivit allmännyttig, kulturell eller
religiös verksamhet.
I förevarande motioner har framställts lagstiftningsyrkande av innebörd ”att
anställd inte på grund av arbetsgivarens skatterättsliga status utestänges från
rätt till periodiskt understöd med avdragsrätt för givaren”.
Utskottet vill till en början understryka att utskottet, då fråga om införande
av en avdragsrätt för direkta bidrag till allmännyttiga, religiösa och liknande
ändamål varit under prövning, tidigare i olika sammanhang uttalat att regler
av förevarande art innebär en klar avvikelse från grundläggande principer
i den svenska skattelagstiftningen och att främjandet av allmännyttiga eller
liknande ändamål inte bör ske i form av lättnader vid beskattningen utan
genom direkta bidrag från det allmännas sida. Utskottet har också framhållit
att en avdragsrätt för utbetalningar till ändamål av angiven art med hänsyn
till progressionen i beskattningen särskilt gynnar ändamål, vartill högre inkomsttagare
lämnar bidrag, och att åtskilliga ändamål av ideell och kulturell
art redan intar en privilegierad ställning i beskattningshänseende.
I det av motionärerna åberopade regeringsrättsutslaget har bidrag — via
svensk församling men utan att påverka arbetsgivarens resultatkonto — utgått
till utomlands verksamma missionärer. — Motionärerna tycks mena att avdrag
för utbetalningarna vägrats ”på grund av arbetsgivarens”, d. v. s. i förevarande
fall Svenska missionsförbundets ”skatterättsliga status”. Så torde emellertid
inte vara fallet. Regeringsrätten har nämligen endast konstaterat att utbetalningarna
”på grund av omständigheterna i målet” fick anses ha utgivits som
ersättning för utfört arbete. Regeringsrättens ställningstagande innebär sålunda
inte något principiellt avsteg från huvudprincipen i fråga om avdrag för periodiskt
understöd. Regeringsrätten har endast konstaterat att utbetalningarna i
det aktuella fallet med hänsyn till upplysta förhållanden fick anses ha karaktären
av lön och alltså inte av sådana individualiserade periodiska
understöd, för vilka avdrag enligt gällande regler kan erhållas. Sådana incasu-avgöranden
är ofta förekommande, vilket torde framgå av den i det föregående
lämnade redogörelsen för gällande rättspraxis.
Som motionärerna framhåller kan det givetvis bli mycket svårt för den, som
vill lämna bidrag till missionärer, att få avdrag för utbetalade belopp. I allmänhet
utges ju bidraget av medlem i en religiös sammanslutning, varför presumtionen
måste bli mycket stark för att bidraget utgått till mottagaren i dennes
egenskap av arbetstagare i en religiös organisation och inte i första hand på
grund av något personligt förhållande mellan givaren och mottagaren. Å andra
sidan torde i de fall, då bidragsgivaren kan styrka att utgivandet av det periodiska
understödet inte har något samband med mottagarens verksamhet, avdrag
inte kunna vägras, därest förutsättningarna för avdragsrätt i övrigt är uppfyllda.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1965
Motionärernas lagstiftningsyrkande avser införande av en bestämmelse av
innebörd att rätt till avdrag såsom för periodiskt understöd inte får vägras på
grund av mottagarens arbetsgivares skatterättsliga status. En sådan bestämmelse
skulle enligt utskottets mening vara ägnad att betaga skattedomstolarna
möjlighet att i varje särskilt fall pröva en utbetalnings verkliga innebörd. Eftersom
stora möjligheter att kringgå skattelagstiftningen i så fall skulle öppnas,
anser utskottet sig böra avstyrka bifall till motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 62 av herr Ahlsten och II: 81
av herr Berglund angående rätten till avdrag vid beskattningen
för periodiskt understöd i vissa fall icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 23 februari 1965
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Yngve Nilsson, Wärnberg, Elofsson, Tage Johansson, Lundström,
Gösta Jacobsson och Billman; samt
från andra kammaren: herrar Brandt, Allard, Vigelsbo, Engkvist, Asp, fru
Nettelbrandt, herrar Andersson i Essvik, Larsson i Umeå, Dahlgren och Björkman.
Reservation
av herrar Yngve Nilsson, Lundström, Gösta Jacobsson, Billman, Vigelsbo, fru
Nettelbrandt, herrar Larsson i Umeå, Dahlgren och Björkman, vilka ansett,
dels att utskottet bort anföra följande:
Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 § kommunalskattelagen
från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader
under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag
må därvid icke ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga
utgifter. — Jämlikt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig
under vissa förutsättningar njuta avdrag såsom för periodiskt understöd för
belopp, som inte kan avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla.
I praxis har avdrag såsom för periodiskt understöd inte medgivits för belopp
som utgivits till organisationer, vilka bedrivit allmännyttig, kulturell eller religiös
verksamhet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1965
7
I förevarande motioner har framställts lagstiftningsyrkande av innebörd ”att
anställd inte på grund av arbetsgivarens skatterättsliga status utestänges från
rätt till periodiskt understöd med avdragsrätt för givaren”.
Utskottet vill till en början understryka att utskottet, då fråga om avdragsrätt
för direkta bidrag till allmännyttiga, religiösa och liknande ändamål varit
under prövning, tidigare uttalat sig för utredning angående införande av dylik
avdragsrätt. Ur flera synvinklar har avdragsrätten, som skulle utgöra ett värdefullt
komplement till samhälleliga bidrag, betydande fördelar framför ett bidragssystem.
Motionerna aktualiserar två delvis olika frågeställningar. Den första gäller
om regelbundna utbetalningar från annan än arbetsgivaren till personer som
uppbär lön är att hänföra till periodiska understöd eller därmed jämförlig
periodisk utbetalning eller till ersättning för utfört arbete. I de fall, där mottagarens
reguljära lön inte påverkas av utbetalningarna och där andra personer
med samma arbete och lön som mottagaren ej erhåller dylika regelbundna utbetalningar,
bör enligt utskottets uppfattning presumeras att det gäller periodiska
understöd. Det andra probemet är frågan om rätt till avdrag för periodiskt
understöd skall medges givaren.
Om mottagaren är anställd inom en organisation, vilken som sådan inte kan
mottaga skattefria bidrag för sin verksamhet, kan man — som motionärerna
också framhåller — inte bortse från vissa risker för kringgående av gällande
regler för bidrag till humanitära m. fl. ändamål. Bestämmelserna om avdragsrätt
för periodiska understöd bör dock enligt utskottets uppfattning tolkas så
att avdrag i vart fall medges då det kan hållas för sannolikt att utbetalningarna
är individualiserade och saknar samband med mottagarens verksamhet.
Med hänsyn till de problem som en direkt lagstiftning av innebörd att rätt
till avdrag för periodiska understöd inte får vägras på grund av mottagarens
arbetsgivares skatterättsliga status kan medföra, anser utskottet att frågeställningarna
bör belysas genom en utredning. Denna bör söka finna former, som
möjliggör avdragsrätt för periodiska utbetalningar till anställd vid organisationer
för humanitära m. fl. ändamål, dock med beaktande av att avdrag ej
beviljas för bidrag som enligt gällande beskattningsregler inte är avdragsgilla.
dels ock att utskottet bort hemställa,
att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 62 av herr Ahlsten och II: 81 av herr Berglund måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande de
frågeställningar som i reservationen berörts.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.