Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad Igdelse av 2 § förordningen den 2 juni 1922

1965-11-30 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1965:55, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad Igdelse av 2 § förordningen den 2 juni 1922

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1965

1

Nr 55

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning angående

ändrad Igdelse av 2 § förordningen den 2 juni 1922

(nr 260) om automobilskatt jämte i ämnet väckt

motion.

I en den 29 oktober 1965 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 163, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning

angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260)

om automobilskatt.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen föreslås att höggradigt vanför person skali kunna få befrielse

från automobilskatt, när han inte uppfyller det eljest gällande kravet

på innehav av körkort.

De nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1966.

Det ovannämnda författnings förslaget är av följande lydelse.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om

automobilskatt

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande Igdelse) (Föreslagen Igdelse)

2 §.

Från skatteplikt —-----------timmen; samt

d) automobil eller släpvagn, då d) automobil eller släpvagn, då

fordonet är taget i anspråk med nytt- fordonet är laget i anspråk med nytt
1

Senaste lydelse av 2 § se 1959: 1B3.

1 Jiihang till riksdagens protokoll 1005. 7 samt. Nr ,5.5

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1065

(Nuvarande lydelse)

janderätt jämlikt bestämmelserna i

allmänna förfogandelagen den 22 juni

1939 (nr 293), rekvisitionslagen

den 30 juni 1942 (nr 583), beredskapsförfogandelagen

den 30 juni

1942 (nr 584) eller civilförsvarslagen

den 15 juli 1944 (nr 536).

Länsstyrelsen må,------

3. motorcykel,

därest fordonet äges av höggradigt

vanför person, som innehar körkort

för förande av fordonet och som för

sin huvudsakliga förvärvsverksamhet

eller för sin utbildning är varaktigt

beroende av fordonet såsom fortskaffningsmedel.

De närmare föreskrifter, som erfordras

för tillämpning av vad i

andra stycket stadgas, meddelas av

myndighet som Konungen bestämmer.

(Föreslagen lydelse)

janderätt jämlikt bestämmelserna i

allmänna förfogandelagen den 26

maj 1954 (nr 279), rekvisitionslagen

den 30 juni 1942 (nr 583), beredskapsförfogandelagen

den 30 juni

1942 (nr 584) eller civilförsvarslagen

den 22 april 1960 (nr 74).

—• — ----kilogram, samt

3. motorcykel,

därest fordonet äges av höggradigt

vanför person, som innehar körkort

för förande av fordonet och som för

sin huvudsakliga förvärvsverksamhet

eller för sin utbildning är varaktigt

beroende av fordonet såsom fortskaffningsmedel.

Kan fordonets ägare

till följd av sin vanförhet icke erhålla

körkort för förande av fordonet,

må länsstyrelsen efter samråd

med arbetsmarknadsstyrelsen likväl

medgiva befrielse, om ägaren på

grund av sin vanförhet är beroende

av fordonet för transport till och

från arbetsplatsen eller utbildninqsstället.

De närmare föreskrifter, som erfordras

för tillämpning av vad i andra

stycket stadgas, meddelas av

Konungen eller den myndighet som

Konungen bestämmer.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966. Ärenden rörande undantag

från bestämmelsen i 2 § om krav på innehav av körkort såsom förutsättning

för skattebefrielse skola dock till den 1 juli 1966 prövas av Kungl.

Maj:t.

Till utskottet har hänvisats den i anledning av propositionen väckta

motionen II: 942 av herr Martinsson, vari hemställts, »att riksdagen vid

behandling av propositionen nr 163 måtte uttala att skattebefrielsen även

skall gälla för på grund av blindhet eller andra synnerligen svåra handikapp

rörelsehindrade personer».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1965 3

Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

Inledning, s. 4.

Gällande bestämmelser, s. 4—8.

1965 års vårriksdag, s. 8—10.

Departementschefen, s. 10—11.

I motionen II: 942 erinras om att propositionen är föranledd av en under

vårriksdagen väckt motion, vars syfte var att bringa bestämmelserna om

skattefrihet för vissa ägare av motorfordon i överensstämmelse med arbetsmarknadsstyrelsens

villkor för bidrag till anskaffande av motorfordon. 1

första hand log motionen sikte på att även personer som på grund av sitt

handikapp inte kunde få körkort, men som av närstående eller annan kördes

till arbete eller utbildningsplats, skulle erhålla skattebefrielse. En mycket

viktig grupp av handikappade personer som enligt arbetsmarknadsstyrelsens

bestämmelser under vissa förhållanden kan erhålla bidrag till inköp

av motorfordon, är de blinda. Dessa handikappade kan av naturliga

skäl icke erhålla körkort. Av propositionen framgår att det enligt departementschefens

mening framstår som mindre tillfredsställande, att en samstämmighet,

som i regel råder mellan kvalifikationer för bidrag resp. skattebefrielse,

inle upprätthålls i här berörda avseende. Departementschefen

säger sig vidare dela bevillningsutskottets uppfattning att en uppmjukning

av bestämmelserna i detta hänseende bör komma till stånd, oavsett hur

hjälpen åt de handikappade regleras i sitt större sammanhang. Såväl utskottet

som departementschefen har genomgående använt beteckningen

»handikappade», vilket enligt gängse språkbruk är en samlingsbeteckning

för personer med fysiska eller psykiska skador. Visserligen innehåller lagtexten

i sin nuvarande lydelse uttrycket »höggradigi vanföra personer», men

i departementschefens motivering uttalas intet om att begränsning skall ske

till denna grupp.

Härovan har särskilt pekats på de blindas stora behov av att erhålla

skattebefrielse så att de i eget fordon med hjälp av anhöriga och andra kan

färdas till arbetsplats eller studieplats. Detta gäller i särskilt hög grad

hlinda, som av sitt handikapp är förhindrade att utnyttja kollektiva färdmedel.

Med den föreslagna lagtexten är det tveksamt om sådana personer

kan erhålla skattebefrielse, trots att de på grund av sitt handikapp är direkt

rörelsehindrade. Det borde dock finnas skäl att tillmötesgå gruppen

blinda liksom även vissa grupper med andra synnerligen svåra handikapp.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1965

Utskottet

I propositionen föreslås att höggradigt vanför person skall kunna få befrielse

från automobilskatt även när han inte har körkort. För närvarande

är innehav av körkort ett villkor för skattebefrielse i sådana fall.

I motionen II: 942 hemställs, att riksdagen vid behandlingen av propositionen

måtte uttala, att skattebefrielsen skall gälla även för den som är

rörelsehindrad på grund av blindhet eller andra synnerligen svåra handikapp.

Utskottet vill till en början erinra om att propositionen tillkommit med

anledning av att vårriksdagen på utskottets förslag hemställt om ändring av

automobilskatteförordningen i syfte att införa befrielse från sådan skatt för

vissa handikappade. Utskottet uttalar sin tillfredsställelse med att förslag

i ämnet kunnat framläggas redan till höstriksdagen. Utgångspunkten för

utskottets förslag var motionsyrkanden om att bringa de här behandlade

reglerna för skattebefrielse för handikappade i överensstämmelse med villkoren

för bidrag till anskaffande av bil. Även om utskottet därvid inte ansåg

sig helt kunna biträda motionsyrkandena, förordade utskottet skattebefrielse

även för vissa handikappade som saknar körkort.

Av propositionen framgår att departementschefen funnit villkoren för

skattebefrielse vara väl snäva genom att handikappad, som behöver bil

för sin utkomst men på grund av sitt lyte inte själv kan föra bilen, f. n.

inte kan erhålla sådan befrielse och att en uppmjukning av dessa bestämmelser

därför bör komma till stånd. Departementschefen förordar att, om

den vanföre på grund av sitt handikapp inte kan få körkort, skattebefrielse

likväl skall kunna erhållas, när den vanföre uppfyller övriga krav på sådan

befrielse och på grund av sin vanförhet är beroende av fordonet för transport

till och från arbetet.

I regel torde såsom vanför uppfattas rörelseinvalidiserad person. I likhet

med vad som uttalas i motionen 11:942 anser utskottet att bestämmelserna

om skattebefrielse bör tillämpas även på den som är rörelsehindrad på

grund av blindhet eller andra synnerligen svåra handikapp. Begreppet vanför

är dock inte definierat i författning. Viss tvekan kan därför tänkas

uppkomma om den sistnämnda gruppen rörelsehindrade inryms i begreppet

vanför. För att undanröja varje oklarhet om att även dessa skall

ha möjlighet att erhålla skattebefrielse, när förutsättningar härför i övrigt

föreligger, synes det lämpligt att ordalagen i automobilskatteförordningen

något jämkas. Utskottet förordar att i 2 § denna förordning orden vanför

och vanförhet ersätts av invalidiserad och invaliditet.

Utskottet är medvetet om att man härigenom något utvidgar området för

tillämpningen av reglerna om skattebefrielse. Utöver de höggradigt rörelseinvalida

och en liten grupp blinda öppnas möjlighet till skattebefrielse t. ex.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1965

för personer med invaliditet på grund av vissa hjärt- och kärlsjukdomar.

En sådan utvidgning torde emellertid inte behöva inge betänkligheter. Enligt

vad utskottet inhämtat från arbetsmarknadsstyrelsen rör det sig här

för övrigt om ett mycket begränsat antal personer. Utskottet vill i sammanhanget

uttala, att utskottet med höggradigt invalidiserade inte avser

andra än dem, som genom sitt handikapp har betydande svårigheter att

förflytta sig utan tillgång till bil. Skattebefrielse hör således inte komma i

fråga vid handikapp, som inte i högre grad nedsätter möjligheten att förflytta

sig. Om så anses erforderligt kan närmare föreskrifter om denna begränsning

av räckvidden av bestämmelserna meddelas i administrativ ordning.

Genom den av utskottet förordade ändringen av bestämmelserna om skattebefrielse

torde syftet med yrkandet i motionen II: 942 vara helt tillgodosett.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen med förklarande att Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 163 icke kunnat av riksdagen

oförändrad antagas och i anledning av motionen II: 942 av

herr Martinsson måtte antaga vid propositionen fogat förslag

till förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt med

den ändringen att paragrafen erhåller följande såsom Utskottets

förslag betecknade lydelse.

(Kungl. Maj.ts förslag)

2

Från skatteplikt----------

d) autoinobil eller släpvagn, då

fordonet är taget i anspråk med nyttjanderätt

jämlikt bestämmelserna i

allmänna förfogandelagen den 26

maj 1954 (nr 279), rekvisitionslagen

den 30 juni 1942 (nr 583), beredskapsförfogandelagen

den 30 juni

1942 (nr 584) eller civilförsvarslagen

den 22 april 1960 (nr 74).

Länsstyrelsen må,--—--

3. motorcykel,

därest fordonet äges av höggradigt

vanför person, som innehar körkort

för förande av fordonet och

som för sin huvudsakliga förvärvsverksamhet

eller för sin utbildning

är varaktigt beroende av fordonet

såsom fortskaffningsmedel. Kan fordonets

ägare till följd av sin vanför
-

(Utskottets förslag)

§•

---timmen, samt

d) automobil eller släpvagn, då

fordonet är taget i anspråk med nyttjanderätt

jämligt bestämmelserna i

allmänna förfogandelagen den 26

maj 1954 (nr 279), rekvisitionslagen

den 30 juni 1942 (nr 583), beredskapsförfogandelagen

den 30 juni

1942 (nr 584) eller civilförsvarslagen

den 22 april 1960 (nr 74).

---kilogram, samt

3. motorcykel,

därest fordonet äges av höggradigt

invalidiserad, som innehar körkort

för förande av fordonet och

som för sin huvudsakliga förvärvsverksamhet

eller för sin utbildning

är varaktigt beroende av fordonet

såsom fortskaffningsmedel. Kan fordonets

ägare till följd av sin inva
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1965

(Klingl. Maj.ts förslag)

het icke erhålla körkort för förande

av fordonet, må länsstyrelsen efter

samråd med arbetsmarknadsstyrelsen

likväl medgiva befrielse, om ägaren

på grund av sin vanförhet är beroende

av fordonet för transport till

och från arbetsplatsen eller utbildningsstället.

De närmare föreskrifter, som erfordras

för tillämpning av vad i andra

stycket stadgas, meddelas av

Konungen eller den myndighet som

Konungen bestämmer.

(Utskottets förslag)

liditet icke erhålla körkort för förande

av fordonet, må länsstyrelsen

efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen

likväl medgiva befrielse,

om ägaren på grund av sin invaliditet

är beroende av fordonet för transport

till och från arbetsplatsen eller

utbildningsstället.

De närmare föreskrifter, som erfordras

för tillämpning av vad i

andra stycket stadgas, meddelas av

Konungen eller den myndighet som

Konungen bestämmer.

B) att motionen II: 942 av herr Martinsson måtte i den

mån den icke kan anses besvarad genom vad utskottet ovan

anfört och hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 30 november 1965

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

Ranmark, herrar Tage Johansson, Gösta Jacobsson, Paul Jansson, Erik

Filip Petersson*, Ottosson och Skårman*; samt

från andra kammaren: herrar Kärrlander*, Engkvist, fru Nettelbrandt,

lierrar Eriksson i Bäckmora, Carlstein*, Nyström, Sterne, Hammarsten,

Björkman och Börjesson i Falköping.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

MARCUS BOKTR. STHLM IH5 650028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1965:424 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige och Brasilien för undvikande av dubbelbeskattning a1 i texten