Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige och Schweiz för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet, jämte i ämnet väckta motioner.

1965-12-08 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1965:58, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige och Schweiz för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet, jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1965

1

Nr 58

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående godkännande av avtal mellan

Sverige och Schweiz för undvikande av dubbelbeskattning

beträffande skatter på inkomst och förmögenhet,

jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 29 oktober 1965 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 177, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finans- och utrikesdepartementsärenden

för den 23 april 1965 och över finansärenden för den 29 oktober

1965 samt med överlämnande av ett den 7 maj 1965 undertecknat avtal

mellan Sverige och Schweiz för undvikande av dubbelbeskattning beträffande

skatter på inkomst och förmögenhet, föreslagit riksdagen att

dels godkänna förenämnda avtal;

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att, i den mån det erfordras i anledning

av avtalet, meddela föreskrifter om ändringar i verkställda taxeringar, antingen

dessa har avseende på statliga eller kommunala skatter, ävensom

i eljest företagna åtgärder varigenom sådana skatter påförts.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett mellan Sverige och

Schweiz ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande

skatter på inkomst och förmögenhet.

Avtalet ersätter ett den 16 oktober 1948 mellan Sverige och Schweiz ingånget

avtal i samma ämne.

Det nya avtalet blir, efter ratifikation, tillämpligt i fråga om svensk inkomstskatt

beträffande inkomst som förvärvas fr. o. in. den 1 januari 1966.

Avtalet avses vidare bli tillämpligt på svensk förmögenhetsskatt, som utgår

på grund av taxering fr. o. m. år 1967.

I fråga om lydelsen av det med propositionen överlämnade avtalet tillåter

utskottet sig hänvisa till propositionen (s. 2—29).

Till utskottet har hänvisats de i anledning av propositionen väckta likalydande

motionerna 1:820 av herr Risberg och 11:975 av herr Nordgren

in. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte till nästa års riksdag uppskjuta

behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 177».

1 Bihang till riksdagens protokoll I9G5. 7 samt. AV 5S

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1965

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionen 11:975.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

Motionärerna framhåller att det i artikel 25 § 2 av avtalsförslaget intagna

förbehållet om utvidgning av den svenska beskattningsrätten avviker från

grunderna för utövande av sådan rätt.

Enligt den interna rätten har det hittills varit utan betydelse om en person

är svensk eller utländsk medborgare vid bedömande av frågan om han

skall anses vara bosatt här eller ej. Avtalsregeln är däremot begränsad till

svenska medborgare, vilket innebär att de interna svenska reglerna rörande

bosättningsbegreppet kommer att splittras.

Såsom de svenska bosättningsreglerna nu är utformade skulle den angivna

bestämmelsen i avtalet knappast få någon tillämpning i praktiken;

någon nämnvärd risk för att dubbel bosättning skulle uppkomma föreligger

knappast. Bestämmelsen har också enligt vad departementschefen

uttalat främst utformats med tanke på de föreskrifter rörande bosättning

i Sverige som föreslagits av dubbelbeskattningssakkunniga i betänkandet

»Internationella skattefrågor».

Den enda begränsning i förhållande till detta förslag, som görs i avtalet,

är att avtalsbestämmelsen får tillämpas längst under en tid av tre år efter

avresan.

Eftersom dubbelbeskattningssakkunnigas förslag under remissbehandlingen

väckt åtskillig, enligt motionärernas mening berättigad, kritik, torde

man kunna förutsätta att förslaget inte upphöjs till lag i oförändrat skick.

Innan en ändrad lagstiftning rörande bosättningsbegreppet antagits av

riksdagen kan man inte med säkerhet bedöma hur den åsyftade avtalsbestämmelsen

kommer att verka. Anledning saknas att på sätt som skett i

förevarande avtal komplicera tillämpningen genom att avvika från de bestämmelser

om skatterättsligt hemvist, vilka intagits i OECD:s mönsteravtal.

Någon önskan från riksdagens sida att utsträcka den svenska beskattningen

även till sådana fall, då hemvist föreligger i den andra avtalsslutande

staten, har inte uttryckts. Då i samband med avtalsförhandlingar

fråga uppkommer om väsentliga avvikelser från grunderna för den svenska

beskattningen, bör riksdagen beredas tillfälle yttra sig innan förhandlingarna

slutföres. Riksdagen bör enligt motionärernas uppfattning också ta

ställning till de ändrade regler om skatterättsligt hemvist, som kan komma

att föreläggas riksdagen i anledning av dubbelbeskattningssakkunnigas betänkande,

innan den godkänner den åsyftade avtalsbestämmelsen i art. 25

§ 2. Innan en ändring i den interna lagstiftningen vidtages bör ställning

också tas till den principiella frågan hur och i vad mån en eventuellt ändrad

regel skall tillåtas inverka på redan ingångna eller framtida dubbelbe
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1965 3

skattningsavtal. Som läget nu är kommer en vidgning av det svenska bosättningsbegreppet

främst att beröra de svenska medborgare, vilka är verksamma

i de länder, med vilka Sverige inte har dubbelbeskattningsavtal,

d. v. s. i första hand utvecklingsländerna. Detta kan förmodas få ogynnsamma

verkningar, då det gäller att erhålla kvalificerad svensk expertis till

sådana länder.

Likaledes måste övervägas om man i dubbelbeskattningsavtalen bör göra

åtskillnad mellan svenska medborgare och andra, då det gäller reglerna

om skatterättsligt hemvist.

Motionärerna framhåller slutligen att det credit of tax-system, som i avtalsförslaget

föreslås för undvikande av eventuell dubbelbeskattning till

följd av det särskilda förbehållet i artikel 25, innebär en principiell avvikelse

från den teknik som riksdagen tidigare godkänt i dubbelbeskattningsavtal.

Beträffande vad chefen för finansdepartementet anfört till stöd för de

i propositionen framlagda förslagen får utskottet likaledes hänvisa till propositionen

(s. 30—39 och 44).

Utskottet

I propositionen föreslås godkännande av ett mellan Sverige och Schweiz

ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på

inkomst och förmögenhet.

Avtalet, som skall ersätta ett avtal i samma ämne av den 16 oktober 1948,

föreslås, efter ratifikation, bli tillämpligt i fråga om svensk inkomstskatt

på inkomst, som förvärvas fr. o. m. den 1 januari 1966 och i fråga om förmögenhetsskatt,

som utgår på grund av taxering fr. o. m. år 1967.

Enligt artikel 4 § 1 i avtalsförslaget skall frågan om en person skall anses

ha skatterättsligt hemvist i en avtalsslutande stat i första hand avgöras

med tillämpning av den statens interna skattelagstiftning. På grund av de

svenska och schweiziska skattelagarnas utformning skall i vissa fall en

person anses äga hemvist i båda staterna. Sådana fall av s. k. dubbelt hemvist

skall enligt avtalsförslaget kunna avgöras med ledning av särskilda bedömningsgrunder

(såsom t. ex. permanent hem, centrum för levnadsintressena

och stadigvarande vistelse).

I förslaget har emellertid torutsetts att reglerna i svensk skattelagstiftning

om begreppet bosättning under viss förutsättning skall kunna tilllämpas

oavsett bestämmelserna i artikel 4. Fysisk person med hemvist i

Schweiz skall nämligen enligt artikel 25 § 2 kunna beskattas i Sverige oavsett

övriga bestämmelser i avtalet, om han därjämte anses bosatt i Sverige

enligt bestämmelserna angående de svenska skatter som omfattas av avtalet.

Sistnämnda bestämmelser, vilka återfinns i punkt 1 av anvisningar
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1965

na till 53 § kommunalskattelagen, har varit föremål för översyn av dubbelbeskattningssakkunniga,

vilka i betänkandet »Internationella skattefrågor»

(SOU 1962: 59) framlagt förslag till ändrade bosättningsregler. Dubbelbeskattningssakkunnigas

förslag innebär bl. a. att en svensk medborgare,

som avreser från Sverige — i de fall det inte redan från början är uppenbart

att fråga är om en definitiv utflyttning — skall anses bosatt i Sverige

under de närmast följande tre åren, om lian inte förmår visa att från beskattningssynpunkt

väsentliga anknytningar till Sverige inte längre kvarstår.

Den dubbelbeskattning som kan uppkomma i anledning av förbehållet

skal! enligt avtalsförslaget elimineras genom ett credit of tax-förfarande.

Enligt ett vid den förevarande propositionen fogat förhandlings- och

paraferingsprotokoll skall det berörda förbehållet i avtalets artikel 25 i

normala fall tillämpas första gången på sådana svenska medborgare, vilka

flyttat sitt hemvist från Sverige till Schweiz efter den 31 december 1965,

dock ej före ikraftträdandet av den lagstiftning, som kan komma att antagas

på grundval av dubbelbeskattningssakkunnigas förslag.

I motionerna I: 820 och II: 975 har yrkats att riksdagen måtte uppskjuta

behandlingen av proposition nr 177 till nästföljande års riksdag.

Dubbelbeskattningssakkunnigas förslag kommer enligt vad utskottet erfarit

att i propositionen föreläggas 1966 års vårriksdag. Det förbehåll rörande

tillämpning av den lagstiftning, som kan komma att antagas på

grundval av nämnda förslag, avses enligt uttryckligt stadgande bli tilllämpligt

uteslutande på sådana svenska medborgare, vilka flyttat sitt

hemvist från Sverige till Schweiz efter det att dubbelbeskattningsavtalets

bestämmelser trätt i kraft. Därest dubbelbeskattningssakkunnigas förslag

inte skulle komma att antagas blir givetvis det berörda förbehållet utan

verkan.

Med hänsyn härtill och då det synes angeläget att ikraftträdandet av det

nya avtalet inte onödigtvis uppskjuts, anser utskottet sig inte kunna biträda

uppskovsyrkandet i motionerna.

Utskottet har inte heller funnit anledning till erinran mot övriga delar

av propositionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr 177,

dels godkänna det med propositionen överlämnade, den

7 maj 1965 dagtecknade avtalet mellan Sverige och

Schweiz för undvikande av dubbelbeskattning beträffande

skatter på inkomst och förmögenhet;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, i den mån det erfordras

i anledning av avtalet, meddela föreskrifter om ändringar

i verkställda taxeringar, antingen dessa har av
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1965

5

seende på statliga eller kommunala skatter, ävensom i eljest

företagna åtgärder varigenom sådana skatter påförts;

B) att de likalydande motionerna I: 820 av herr Risberg

och 11:975 av herr Nordgren m. fl. icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 decmber 1965

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Wärnberg,

Tage Johansson, Gösta Jacobsson, Billman, Hellebladh, Ottosson och

Skärman; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Allard, Kärrlander,

Vigelsbo, Eriksson i Bäclunora, Andersson i Essvik, Enskog, Carlstein,

Hammarsten och Öhvall.

Reservation

av herrar Gösta Jacobsson, Ottosson och Magnusson i Borås, vilka

dels ansett, att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 4 börjar med

orden »Dubbelbeskattningssakkunnigas förslag» och slutar med orden »av

propositionen», bort ersättas med text av följande lydelse.

I det föreliggande dubbelbeskattningsavtalet har i art. 25 § 2 införts en

föreskrift, vilken med nu rådande bosättningsbegrepp enligt svensk och

schweizisk lagstiftning saknar aktualitet. Föreskriften har närmast införts

såsom en beredskapsåtgärd. Om nämligen — såsom dubbelbeskattningssakkunniga

föreslagit — möjligheterna att i Sverige beskatta utomlands

bosatta personer utvidgas genom framtida lagstiftning, bör denna lagstiftning

enligt departementschefens mening kunna få omedelbar tillämpning

på svenska medborgare med skatterättsligt hemvist i Schweiz.

Utskottet anser det inte riktigt att i avtal på skatteområdet, som ingås

med främmande makt, enskilda föreskrifter utformas med utgångspunkt

från förslag till ändringar i den interna svenska beskattningen, till vilka

riksdagen ännu inte erhållit möjlighet att ta ställning. Än mindre kan begäras

att riksdagen skall godkänna sådana avtalsbestämmelser innan verkningarna

därav kan överblickas. Fara föreligger att riksdagen genom ett

sådant godkännande kommer att sakna full handlingsfrihet, då lagstiftni

n g s fö r s 1 a ge t sedermera föreläggs riksdagen för behandling.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1965

Enligt utskottets mening bör en fråga av sådan räckvidd som den förevarande

inte tas upp isolerat utan göras till föremål för bedömning från vidare

aspekter. I det av utskottet tidigare i höst tillstyrkta dubbelbeskattningsavtalet

med Brasilien, vilket ingåtts senare än det nu föreliggande

svensk-schweiziska dubbelbeskattningsavtalet har någon motsvarande bestämmelse

inte intagits. Detta visar nödvändigheten av att frågan blir föremål

för en principdiskussion i riksdagen, vilket av naturliga skäl ej kan

ske i nu förevarande sammanhang.

Enligt utskottets mening bör riksdagen inte godkänna föreliggande dubbelbeskattningsavtal,

innan förslag framlagts om ändring i den interna

svenska lagstiftningens regler om skatterättsligt hemvist. Utskottet tillstyrker

således bifall till motionerna.

dels ock ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna

I: 820 av herr Risberg och II: 975 av herr Nordgren in. fl.,

måtte besluta att till nästa års riksdag uppskjuta behandlingen

av Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 650028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1965:427 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige och Schweiz för undvikande av dubbelbeskattning be a1 i texten