Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1965
1965-02-25 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1965:6, Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1965
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1965
1
Nr 6
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om rätt till avdrag för kostnader för täckdikningsanläggningar
och skogsvägar, m. m.
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna I: 5 av herrar Wikberg och Eric Carlsson
samt II: 6 av herr Jonasson m. fl., vari hemställts,
1. att riksdagen måtte besluta, att täckdikningskostnad upp till 1 000 kronor
vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet får avdragas i sin
helhet ett och samma beskattningsår i enlighet med vad i motionerna anförts,
samt
2. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig
författningstext;
II) de likalydande motionerna I: 35 av herrar Isacson och Nils-Eric Gustafsson
samt 11:41 av herr Elmwall m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte antaga följande
Förslag
till
Lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
Anvisningar
till 22 §.
2. a. Avdrag medgives —--till 29 §).
Såsom för---nödig bostadsbyggnad.
Fasta maskiner — — — första stycket.
Därest inkomst---om jordbruksfastighet.
b. Avdrag medgives i form av årliga värdeminskningsavdrag för sådan
kostnad för täckdikningsanläggning som bestritts av den skattskyldige och
avser arbete, vilket utförts under tid han ägt fastigheten och vilket icke
utgjort reparation eller underhåll. Avdraget skall beräknas enligt avskrivi—Bihang
till riksdagens protokoll 1965. 7 samt. Nr 6
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1965
ningsplan och för år räknat utgöra tio procent av kostnaden, ändå att anläggningens
varaktighetstid är längre eller kortare än tio år. Motsvarande
skall gälla i fråga om kostnad för skogsväg, dock att endast två tredjedelar
av sådan kostnad må utgöra underlag vid beräknandet av de årliga värdeminskningsavdragen.
Har fastighet---årliga värdeminskningsavdrag.
I täckdikningsanläggning--— ej huvudavlopp.
Med skogsväg---till byggnad.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uPPgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning i fråga om 1965
års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1965 och tidigare år.
De nya bestämmelserna skola dock i intet fall äga tillämpning beträffande
räkenskapsår, som gått till ända före den 1 november 1964.
III) de likalydande motionerna I: 63 av herr Sveningsson in. fl. och II: 83
av herr Nilsson i Bästekille m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om sådan ändring av kommunalskattelagen,
att avdragsrätt kan beviljas för nyanläggning genom skogsplantering»; ävensom
IV)
de likalydande motionerna 1:302 av herrar Yngve Nilsson och Ebbe
Ohlsson samt 11:373 av herrar Nilsson i Bästekille och Stiernstedt, vari
hemställts, »att riksdagen måtte besluta att kostnaden för yrkesfruktodlarna
i samband med omplantering av fruktträd skall vara avdragsgill vid
beskattning».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna II: 6, II: 41, II: 83 och II: 373.
Avdrag för kostnader för täckdikningsanläggningar och skogsvägar
Gällande bestämmelser
Enligt bestämmelser i 22 § 1 mom. kommunalskattelagen och punkt 2 b
av anvisningarna till 22 § samma lag får vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet
hela kostnaden för nyanläggning och omläggning av t ä c kdikning
avskrivas med tio procent per år under tio på varandra följande
år, oavsett om anläggningens varaktighetstid är längre eller kortare än tio
år. Har den skattskyldige erhållit statsbidrag eller annat bidrag för utföran
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 6 är 1965 3
de av täckdikningsanläggningen, får värdeminskningsavdrag endast åtnjutas
å den del av anläggningskostnaden, som den skattskyldige själv bestritt. Någon
rätt att förskjuta outnyttjade värdeminskningsavdrag till senare beskattningsår
föreligger dock icke. Om en täckdikningsanläggning utrangeras, innan
den är helt avskriven, får värdeminskningsavdrag åtnjutas även efter
utrangeringen i enlighet med den ursprungliga planen. Därest fastighet
övergått till ny ägare genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den
tidigare ägaren det år fastigheten avyttras på en gång åtnjuta avdrag för
vad som återstår oavskrivet i beskattningshänseende av täckdikningskostnaden.
I övriga fall då fastighet övergått till ny ägare, exempelvis genom
arv eller gåva, får den nye ägaren övertaga den tidigare ägarens avskrivningsplan
och således tillgodoföra sig de värdeminskningsavdrag, som
skulle ha tillkommit den förre ägaren, om denne fortfarande ägt fastigheten.
I täckdikningsanläggning inbegripes även täckt avlopp, som är direkt
anslutet till täckdikning, fram till huvudavlopp. Enligt riksskattenämndens
meddelande nr 5/1964 p. 3) bör i täckdikningsanläggning under normala
förhållanden inbegripas täckta sugdiken och stamdiken med rörledningar
med en inre diameter av högst 600 mm.
De avskrivningsregler, som enligt 22 § 1 mom. och punkt 2 b av anvisningarna
till 22 § kommunalskattelagen gäller för permanenta skogsvägar,
överensstämmer i huvudsak med avskrivningsreglerna för täckdikningsanläggningar.
Enda skillnaden är att endast en tredjedel av kostnaderna
för anläggning och förbättring av skogsväg får utgöra avskrivningsunderlag.
Med skogsväg förstås sådan väg av mera varaktig beskaffenhet,
som huvudsakligen är avsedd för skogsbrukets personal- och materieltransporter
samt för utforsling av skogsprodukter från skog, ävensom
till dylik väg direkt ansluten bro eller annan transportanläggning, som inte
hänföres till byggnad. Härav följer att kostnader för vägar av så enkel beskaffenhet,
att de får växa igen sedan de använts för en avverkning, är
omedelbart avdragsgilla.
Bestämmelserna om avdrag för värdeminskning å täckdikningsanläggningar
och skogsvägar äger tillämpning fr. o. in. 1963 års taxering.
Frågornas tidigare behandling
Ovannämnda bestämmelser om rätt till avdrag för värdeminskning å
täckdikningsanläggningar och skogsvägar tillkom genom beslut vid 1962 års
riksdag på grundval av förslag i propositionen nr 56.
I de i anledning av propositionen nr 56 vid 1962 års riksdag väckta, inbördes
likalydande motionerna I: 565 och II: 685, I: 566 och II: 687 samt I: 569
och II: 682 hemställdes att avskrivningsunderlaget f ö r
skogsvägar skulle bestämmas till två tredjedelar av anläggningskost
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1965
naden och i motionerna 1:570 och 11:686 att hela anläggningskostnaden
skulle få avskrivas.
I betänkandet nr 40 anförde bevillningsutskottet.
Utskottet vill till en början erinra om att i propositionen inte ifrågasatts
någon ändring av hittills vid beskattningen tillämpade principer för avdragsrätt
i fråga om skogsvägar av mera tillfällig karaktär. Kostnad för anläggande
av sådana enklare vägar skall även i fortsättningen betraktas
som avdragsgill driftkostnad. Delade meningar kan självfallet råda om
hur stor del av anläggnings- resp. förbättringskostnaden för en mer permanent
skogsväg, som bör få avskrivas. Såsom skattelagssakkunniga och
även departementschefen framhållit kan inte alla permanenta skogsvägar
med normalt underhåll anses underkastade förslitning. Det torde vidare
vara svårt att för närvarande tillförlitligen bedöma i vad mån den framtida
utvecklingen inom skogsbruket kan komma att ställa andra och ökade krav
på skogsvägarna. Med hänsyn till de osäkra faktorer, som måste läggas till
grund vid avvägningen av hur stor del av anläggningskostnaden för permanenta
skogsvägar, som bör bli föremål för avskrivning, och då det nuvarande
inkomstbegreppet vid försäljning av fastighet inte avses skola ändras i
anledning av den föreslagna avskrivningsrätten, anser utskottet för sin del,
att tillräckliga skäl inte anförts för rätt till avskrivning å mer än en tredjedel
av anläggningskostnaden. Utskottet kan således inte tillstyrka motionsyrkandena
om att en större del av anläggningskostnaden för skogsvägar än
som föreslagits i propositionen skall få avskrivas.
Riksdagen beslutade i denna fråga i enlighet med utskottet.
Även i de vid 1963 års riksdag väckta, inbördes likalydande motionerna
1: 48 och II: 58, 1: 156 och II: 184, 1: 257 och II: 307 samt 1: 364 och II: 517
samt i de likalydande motionerna I: 129 och II: 155 vid 1.964 års riksdag
hemställdes att avskrivningsunderlaget för skogsvägar skulle bestämmas
till två tredjedelar av anläggningskostnaden.
I det av 1963 års riksdag godkända betänkandet nr 9 och det av 1964 års
riksdag godkända betänkandet nr 8 avstyrkte bevillningsutskottet bifall till
motionerna med i huvudsak samma motivering som i betänkandet nr 40 vid
1962 års riksdag.
Vid 1964 års riksdag hemställdes i de likalydande motionerna I: 18 och
II: 20, att täckdikningskostnad upp till 1 000 kronor skulle
vara avdragsgill i sin helhet ett och samma beskattningsår.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 8 avstyrkte bevillningsutskottet
bifall till motionerna och erinrade därvid om att det enligt gällande
avskrivningsregler inte är anskaffnings- eller anläggningskostnadens storlek
utan varaktighetstiden hos en tillgång eller en anläggning, som är avgörande
för om kostnaderna skall avskrivas genom årliga värdeminskningsavdrag
eller avdragas på en gång såsom omkostnad. Motionärernas förslag
att avdrag skulle medgivas på en gång, då fråga är om mindre kostnader
för en täckdikningsanläggning med relativt lång varaktighetstid, skulle således
innebära ett avsteg från eljest tillämpade principer vid beskattningen.
Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1965 5
Motionerna
Som motivering för yrkandet om ändrade bestämmelser rörande avdraget
för kostnader för täckdikningsanläggningar anföres i motionerna
I: 5 och II: 6 i huvudsak följande. De år 1962 införda bestämmelserna
om rätt till värdeminskningsavdrag å täckdikningsanläggningar har
medfört vissa förenklingar i avdragsreglerna och en önskvärd enhetlighet
i taxeringsarbetet. Ytterligare förenklingar i taxeringsarbetet synes emellertid
kunna vinnas genom att avdrag medges på en gång, då fråga är om
mindre kostnader för täckdikningsanläggningar på exempelvis upp till
1 000 kronor. För många mindre jordbrukare är det mycket vanligt att kostnaderna
i det enskilda fallet uppgår till tämligen obetydliga belopp. Att
fördela dessa mindre kostnader på en 10-årig avskrivningsplan måste anses
vara att i onödan tynga taxeringsarbetet. I åtskilliga fall uppstår även sådana
mindre kostnader, när en täckdikningsanläggning berör ett flertal
fastigheter eller blott en mindre del av en fastighet. Att för sådana mindre
kostnader tillämpa det nuvarande obligatoriska systemet med värdeminskningsavdrag
är enligt motionärernas mening ägnat att komplicera såväl
deklarations- som taxeringsförfarandet utan att avsedda fördelar i beskattningshänseende
åstadkommes för den skattskyldige.
I fråga om avskrivningsunderlaget för skogsvägar anföres i motionerna
I: 35 och II: kl bl. a., att anläggandet av skogsbilvägar skapar förutsättningar
för effektivare tillvaratagande av skogsprodukterna och därmed
för höjning av skogsägarens inkomster. Däremot kan anläggandet av en
skogsbilväg icke alltid anses höja fastighetens långsiktiga saluvärde med
det belopp som motsvarar investeringen i vägen. I princip borde enligt motionärernas
mening skatt på bilar och på drivmedel till bilar restitueras i
den mån den drabbar körning på egna skogsvägar. Emellertid torde det vara
förenat med svårigheter att finna lämplig form för en sådan restitution, varför
skogsägaren bör beredas motsvarande skattelättnader på annat sätt.
Enligt motionärernas mening bör det ske genom att avdrag medges för vägbyggnadskostnader
vid beskattningen. Den tekniska utvecklingen på skogsbrukets
område gör dessutom att de vägar som byggs i dag snart kan vara
föråldrade och inte avpassade efter de fordon som kommer att användas i
skogsbruket om några år. Med hänsyn därtill anser motionärerna, att avskrivningsunderlaget
bör vara väsentligt större än eu tredjedel av kostnaderna.
Ett ökat byggande av skogsvägar betyder att avverkningsvärdet höjs,
och därmed stiger också statens skatteinkomster från skogsägarna. Det är
ingalunda osannolikt att denna ökning av statsinkomsterna mer än väl uppväger
den skatteminskning som blir följden av ett avskrivningsunderlag på
två tredjedelar. Här bör vidare beaktas, att vi står inför nödvändigheten att
öka skogsavverkningarna i landet, och för att det skall bli möjligt måste eu
utbyggnad av vägnätet i skogarna komma till stånd.
Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1965
6
Avdrag för kostnader för nyanlagd skogsplantering
Gällande bestämmelser
Vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet får enligt 22 § 1 mom.
kommunalskattelagen avdrag göras för följande särskilt till skogsbruk hänförliga
kostnader, nämligen: kostnader för skogs vård och underhåll, såsom
förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning,
skogsindelning in. in., ävensom, då fråga är om skogsavverkning,
kostnader för virkets huggning, tillredning, utdrivning, flottning m. in.; försäkring
av arbetspersonal, byggnader, skog, förråd och inventarier, som ej
är att hänföra till personlig lösegendom m. in. Såsom avdragsgill kostnad
anses kostnad för skogsplantering på område, som tidigare burit växande
skog. Däremot medges enligt praxis ej avdrag för plantering av skog å
mark, som veterligen icke tidigare varit skogbevuxen. (RÅ 1953 not. Fi 1507
och 1959 not. Fi 129.)
Frågans tidigare behandling
1 motionerna 1:36 och 11:47 vid 1961 års riksdag hemställdes att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära förslag till sådan ändring
i kommunalskattelagen att avdragsrätt i någon form kunde beviljas för
nyanläggning genom skogsplantering.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 15 anförde bevillningsutskottet
bl. a.
Utskottet delar så till vida motionärernas uppfattning att beträffande
skog särskilda förhållanden föreligger, som kan motivera vissa avsteg från
principen att avdrag ej bör medges för grundförbättringskostnader. En
viktig faktor är att värdet av skogens tillväxt i princip alltid skall beskattas.
Vidare bör beaktas att med hänsyn till den långa tid, som förflyter innan
ett med skog nyplanterat område ger avkastning, fysisk person som utför
nyplantering å sin fastighet aldrig kommer att få åtnjuta avdrag för de
därpå nedlagda kostnaderna. — — — Visst fog synes således föreligga för
en omprövning av avdragsfrågan. Emellertid har i anslutning till införandet
år 1959 av nya regler rörande beskattningen av skog i samband med
nyttjanderättsupplåtelser uttalats önskemål från riksdagens sida om en allmän
översyn av reglerna för skogsbeskattningen. Då det synes lämpligt att
förevarande spörsmål ägnas uppmärksamhet i dylikt sammanhang anser
utskottet sig icke böra tillstyrka motionsyrkandet om ett separat förslag i
fråga om avdrag för skogsplanteringskostnad.
Samma yrkande som i de ovannämnda motionerna framställdes i motionerna
I: 342 och II: 416 vid 1962 års riksdag.
I sitt betänkande nr 40 fann bevillningsutskottet inte anledning frånträda
sin tidigare intagna ståndpunkt och avstyrkte bifall till motionerna.
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 6 är 1965
7
I motionerna I: 48 och II: 58 vid 1963 års riksdag ävensom i motionerna
I: 77 och II: 103 samt I: 293 och II: 375 vid 196i års riksdag hemställdes
jämväl om utredning rörande avdragsrätt för nyanläggning genom skogsplantering.
Bevillningsutskottet anförde i sina av riksdagen godkända betänkanden
nr 9 resp. 8, att frågan borde uppmärksammas i samband med den allmänna
översyn av skogsbeskattningen, varom riksdagen uttalade önskemål år
1959, och avstyrkte med hänsyn därtill motionerna.
Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 4 juni 1964 har statsrådet och
chefen för finansdepartementet tillkallat tre sakkunniga (skogsskattekommittén)
för att verkställa en översyn av bestämmelserna rörande skogsbeskattningen.
Motionerna
I motionerna I: 63 och 11: 83 framhålles angelägenheten av att överförandet
av dålig åkermark till skog på alla sätt stimuleras. Gällande skattelagstiftning
motverkar dock uppenbarligen sådana åtgärder. Det vore önskvärt,
framhåller motionärerna, att kostnad för skogsplantering i likhet med
skyddsdikning vore avdragsgill vid beskattningen, i all synnerhet som den
som utfört arbetet praktiskt taget aldrig själv får någon ekonomisk vinning
av åtgärden. Som bekant är de första gallringarna i en nyplantering efter 20
år också att betrakta som en skogsvårdande åtgärd utan omedelbar ekonomisk
vinst. Nyanläggningar i form av skogsplantering har alltså en helt
annan karaktär än andra nyanläggningar vad gäller det ekonomiska utbytet.
Enligt motionärernas mening bör all skogsplantering vara avdragsgill med
hela kostnaden och från skattesynpunkt jämställas med nyanläggningar i
diken enligt riksdagens beslut år 1962.
Avdrag för kostnader för omplantering av fruktträd
Gällande bestämmelser
Enligt 22 § 2 mom. kommunalskattelagen får vid beräkning av inkomst
av jordbruksfastighet avdrag icke göras för, bland annat, kostnad för grundförbättring
å fastigheten, såsom nyodling, vattenavledning, sjösänkning
m. m. dylikt. Nu återgivna bestämmelser äger tillämpning vid redovisning
av inkomst av jordbruksfastighet såväl enligt den s. k. kontantprincipen som
enligt bokföringsmässiga grunder. Förbudet mot avdrag för grundförbättringskostnader
gäller även i inkomstkällorna annan fastighet och rörelse
(25 § 2 mom. och 29 § 4 mom. kommunalskattelagen).
Avdrag för vidmakthållande av en tillgång kan — förutom avdrag för
underhållskostnader — ifrågakomma antingen i form av värdeminskningsavdrag
eller genom avdrag för ersättningsanskaffning.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1965
I rättspraxis har avdrag för kostnader för nyplantering av fruktträd
o. d. icke medgivits. Således vägrades en skattskyldig i rättsfallet RÅ 1958
not. Fi 319 avdrag för kostnader för inköp av pilsticklingar. Enligt regeringsrättens
avgörande, 1952 ref. 5, har vidare vid taxering av handelsträdgårdsrörelse
avdrag för värdeminskning av fruktträd icke medgivits. Rosen- och
syrenbuskar i handelsträdgårdsrörelse har med hänsyn till att trädgården
försålde s. k. snittblommor från dessa buskar ansetts hänförliga till sådana
anläggningstillgångar, att ersättning för skada å desamma till följd av bombfällning
icke ansetts utgöra skattepliktig intäkt i rörelsen (RÅ 1953 ref. 6).
Frågans tidigare behandling
I en den 28 december 1960 avgiven promemoria med förslag till bestämmelser
om värdeminskningsavdrag å täckdikningsanläggningar och skogsvägar
vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet (stencilerad) har
skattelagssakkunniga diskuterat olika möjligheter att genom värdeminskningsavdrag
tillgodose yrkesfruktodlingens intresse av ändamålsenliga avdragsregler
men funnit, att för praktiskt taxeringsbruk lämpliga regler
svårligen kunde tillskapas med mindre en utvidgning av inkomstbegreppet
skedde för dylika anläggningar. Då en sådan lösning icke ansågs böra väljas
och avdragsrätten för anläggningskostnad för fruktodling finge anses
utgöra ett delproblem av den större frågan om vidgade möjligheter till resultatutjämning
för denna näringsgren, fann de sakkunniga, att gällande regler
om ersättningsanskaffningsavdrag för dylika anläggningar tills vidare
borde bibehållas.
Föredragande departementschefen har i proposition nr 56 till 1962 års
riksdag uttalat, att han i likhet med de sakkunniga inte kunde förorda att
avskrivningsregler för det dåvarande infördes beträffande fruktodlingar.
Frågan om behov av ändrade beskattningsregler härutinnan kunde anses
föreligga borde enligt departementschefens mening prövas sedan allmänna
skatteberedningen framlagt sina förslag.
Motionerna
Till stöd för yrkandet i motionerna 1: 302 och 11: 373 anför motionärerna,
att kostnad för ny- eller omplantering av fruktträd enligt gällande
skattelagstiftning icke är avdragsgill. Vidare erinrar motionärerna om att
man inom fruktodlingen numera eftersträvar låga träd på vilka allt arbete
kan utföras utan användning av stegar. Beskärning, bepudring, sprutning
samt plockning av frukt kräver var för sig en stor manuell arbetsinsats. Endast
genom hård beskärning kan den manuella arbetsinsatsen begränsas
genom användning av mekaniska hjälpmedel. Detta medför emellertid att
9
Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1965
fruktträdens livslängd avsevärt har förkortats. För en modern fruktodlare
torde omsättningstiden röra sig mellan 15 och 20 år. Att under sådana förhållanden
omplantering skall betraktas som icke avdragsgill investering förefaller
motionärerna orimligt.
Utskottet
I de förevarande motionerna har framställts yrkanden dels om vissa ändringar
av bestämmelserna om avdrag för värdeminskning å täckdikningsanläggningar
och skogsvägar, dels om avdragsrätt för vissa andra markanläggningskostnader.
Utskottet behandlar till en början motionsyrkandet rörande täckdikningsan
läggningar. Enligt de fr. o. in. 1963 års taxering gällande
bestämmelserna härutinnan får vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet
kostnader för nyanläggning och omläggning av täckdikning, vilka
bestritts av den skattskyldige, avskrivas med tio procent per år under en
tioårsperiod, oavsett om anläggningens varaktighetstid är längre eller kortare
än tio år. Rätt att förskjuta vid taxeringen icke utnyttjade värdeminskningsavdrag
till senare beskattningsår föreligger dock ej. Om fastigheten
övergår till ny ägare genom köp eller byte, får den tidigare ägaren det år
fastigheten avyttras göra avdrag för vad som av täckdikningskostnaden
återstår oavskrivet i beskattningshänseende. I övriga fall då fastighet övergår
till ny ägare, exempelvis genom arv eller gåva, får den nye ägaren tillgodoföra
sig de värdeminskningsavdrag, som skulle ha tillkommit den förre
ägaren, om denne fortfarande ägt fastigheten.
I de likalydande motionerna 1: 5 och 11:6 har hemställts att täckdikningskostnad,
som inte överstiger 1 000 kr., skall vara avdragsgill i sin helhet ett
och samma beskattningsår. Enligt motionärernas mening skulle en sådan
åtgärd medföra ytterligare förenklingar i taxeringsarbetet.
Förslaget att mindre kostnader för en täckdikningsanläggning omedelbart
skall få avdragas såsom omkostnad vid taxeringen innebär otvivelaktigt ett
visst avsteg från gällande principer, att det inte är anskaffningskostnadens
storlek utan varaktighetstiden hos en tillgång, som är avgörande för om
kostnaden skall aktiveras och avskrivas eller på en gång avdragas såsom
omkostnad. Starka skäl talar emellertid för ett avsteg från dessa principer
i förevarande fall. Såsom motionärerna framhållit är det inte ovanligt, att
täckdikningskostnaderna i det enskilda fallet uppgår till tämligen obetydliga
belopp. Detta kan ofta vara fallet, när en täckdikningsanläggning berör
ett flertal fastigheter eller endast en mindre del av en fastighet. Vid remissbehandlingen
av det förslag, som låg till grund för gällande bestämmelser
om värdeminskningsavdrag å täckdikningsanläggningar, framhölls från vissa
remi-ssmyndigheter, bl. a. riksskattenämnden och några länsstyrelser,
alt ett obligatoriskt system med värdeminskningsavdrag i dylika fall var
10 Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1965
ägnat att komplicera såväl deklarations- som taxeringsförfarandet utan att
avsedda fördelar i beskattningshänseende åstadkommes för de skattskyldiga.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det inte är ändamålsenligt
att vid taxeringen uppföra täckdikningskostnader, som inte överstiger
1 000 kr., på en avskrivningsplan och fördela kostnaderna genom årliga avskrivningar
under en tioårsperiod. Därjämte bör enligt utskottets mening
alla möjligheter tillvaratagas för att åstadkomma förenklingar i jordbrukarnas
taxering. Denna är för närvarande synnerligen betungande och tidskrävande.
Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till yrkandet i motionerna
1: 5 och II: 6.
De avskrivningsregler, som gäller för skogsväg överensstämmer i
huvudsak med avskrivningsreglerna för täckdikningsanläggningar. Dock
får endast en tredjedel av kostnaderna för anläggning och förbättring av
permanent skogsväg utgöra underlag vid beräknandet av de årliga värdeminskningsavdragen.
I de likalydande motionerna 1:35 och 11:41 har hemställts att avskrivningsunderlaget
för skogsvägar skall bestämmas till två tredjedelar av anläggningskostnaden.
Utskottet vill inledningsvis erinra om att ovannämnda avskrivningsregler
endast avser permanenta skogsvägar. Kostnader för tillfälliga vägar, som
efter en avverkning får växa igen, är däremot omedelbart avdragsgilla. I förarbetena
till lagstiftningen diskuterades ingående frågan hur stor del av anläggningskostnaderna
för skogsväg, som borde få avskrivas. Även om motionärernas
antagande, att utvecklingen i framtiden kommer att ställa andra
krav på vägutförandet än för närvarande, kan vara riktigt, är det uppenbart
att inte alla skogsvägar med normalt underhåll är underkastade förslitning
eller försämring. Avskrivningsunderlaget kan därför rimligen inte
bestämmas till belopp motsvarande den faktiska anläggningskostnaden för
sådana vägar. I avsaknad av annan tillförlitlig grund för en fördelning av
anläggningskostnaden på en avdragsgill och en icke avdragsgill del har man
stannat för att schablonmässigt bestämma avskrivningsunderlaget till en
tredjedel av anläggningskostnaden. Härvid bör även beaktas att vinst vid
försäljning av fastighet, som innehafts under längre tid än tio år, inte blir
föremål för beskattning samt att vid bestämmande av avskrivningsunderlaget
någon prövning inte sker av det från skoglig och ekonomisk synpunkt
befogade i själva väginvesteringen. Av det anförda framgår att utskottet
inte anser sig kunna tillstyrka motionsyrkandet om att en större andel av
kostnaderna för anläggande av permanent skogsväg än en tredjedel skall
få avskrivas.
I överensstämmelse med principen att avdrag vid beskattningen inte medges
för grundförbättringskostnader har kostnad för nyplantering
Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 11)65 11
av skog på mark, som tidigare inte varit beväxt med skog, i rättspraxis
ansetts hänförlig'' till icke avdragsgill omkostnad.
I de likalydande motionerna 1: 63 och II: 83 har hemställts om riksdagsskrivelse
med begäran om utredning rörande avdragsrätt för kostnad för
nyanlagd skogsplantering.
Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen har Kungl. Maj :t
förra året tillkallat tre sakkunniga -— skogsskattekommittén — för att verkställa
en förutsättningslös översyn av bestämmelserna rörande skogsbeskattningen.
Utskottet förutsätter, att kommittén därvid även kommer att beakta
det i motionerna berörda spörsmålet. Med det anförda anser utskottet sig ha
besvarat motionerna I: 63 och II: 83.
Utskottet har slutligen att behandla yrkandet i de likalydande motionerna
1: 302 och II: 373 om rätt till avdrag vid beskattningen för kostnad för o mplantering
av fruktträd.
Under senare år har betydande förändringar skett inom den yrkesmässiga
fruktodlingen, särskilt beträffande odlingstekniken. Genom kravet på ökad
avkastning och hård beskärning för att minska de manuella arbetsinsatserna
har fruktträdens livslängd avsevärt förkortats. Sålunda göres numera
nyplantering, omplantering eller omympning — med vissa variationer mellan
olika sorter — redan efter cirka 20 år. Finns tillgång till ny mark för
plantering väljes vanligen denna utväg framför en omplantering på mark,
som tidigare varit planterad med fruktträd. En växling mellan sten- och
kärnfruktträd på samma mark är dock inte förenad med större olägenhet
och genom att tillföra ny jord eller genom desinfektion av jorden kan ett
gynnsamt resultat uppnås, även om odlaren vid en omplantering tvingas ersätta
fruktträden med nya av samma slag.
Enligt gällande rättspraxis medges vid taxeringen inte avdrag för kostnader
för nyplantering eller för värdeminskning av fruktträd. Rätt till avdrag
föreligger däremot för kostnader för omplantering av fruktträd på
mark, som tidigare varit beväxt med sådana träd, och för omympning.
I en år 1960 avgiven promemoria med förslag till bestämmelser om värdeminskningsavdrag
å täckdikningsanläggningar och skogsvägar har skattelagssakkunniga
övervägt olika möjligheter att genom värdeminskningsavdrag
tillgodose yrkesfruktodlingens intresse av ändamålsenliga avdragsregler
men funnit, att för praktiskt taxeringsbruk lämpliga regler svårligen
kunde tillskapas med mindre en utvidgning av inkomstbegreppet skedde
för dylika anläggningar. Då en sådan lösning icke ansågs böra väljas och avdragsrätten
för anläggningskostnader för fruktodling fick anses utgöra ett
delproblem av den större frågan om vidgade möjligheter till resultatutjämning
för denna näringsgren, fann de sakkunniga, att gällande regler om avdrag
för ersättningsanskaffning för dylika anläggningar tills vidare borde
bibehållas. I proposition nr 56 till 1962 års riksdag delade föredragande de
-
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1965
partementschefen skattelagssakkunnigas uppfattning och framhöll att frågan
om ändrade regler för dylika tillgångar borde prövas sedan allmänna
skatteberedningen framlagt sina förslag.
Av det ovan anförda framgår att den i motionerna föreslagna utökade
rätten till avdrag för plantering av fruktträd är av komplicerad beskaffenhet
och att frågan inte kan lösas utan betydande avsteg från gällande beskattningsprinciper.
Utskottet är därför inte berett att tillstyrka omedelbara lagstiftningsåtgärder
i ämnet utan anser att frågan bör bli föremål för överväganden,
sedan allmänna skatteberedningen slutfört sitt utredningsuppdrag.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 302 och
II: 373.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) beträffande avdragsrätt för täckdikningskostnad
att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna
1: 5 av herrar Wikberg och Eric Carlsson samt II: 6 av herr
Jonasson m. fl., måtte antaga följande
Förslag
till
Lag om ändrad lydelse av punkt 2 b och punkt 7 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att punkt 2 b och punkt 7 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen den 28 september 1928 skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
Anvisningar
till 22 §.
2. b. Avdrag medgives i form av årliga värdeminskningsavdrag för sådan
kostnad för täckdikningsanläggning som bestritts av den skattskyldige och
avser arbete, vilket utförts under tid han ägt fastigheten och vilket icke utgjort
reparation eller underhåll. Avdraget skall beräknas enligt avskrivningsplan
och för år räknat utgöra tio procent av kostnaden, ändå att anläggningens
varaktighetstid är längre eller kortare än tio år. Motsvarande skall
gälla i fråga om kostnad för skogsväg, dock att endast en tredjedel av sådan
kostnad må utgöra underlag vid beräknandet av de årliga värdeminskningsavdragen.
Har kostnad under beskattningsåret för täckdikningsanläggning ej
överstigit 1 000 kronor må kostnaden i stället för att upptagas på avskrivningsplan
avdragas på en gång.
Har fastighet -— --årliga värdeminskningsavdrag.
I täckdikningsanläggning ----ej huvudavlopp.
Med skogsväg----till byggnad.
7. Kostnad för iståndsättande eller omläggning av förut anlagd täckdik
-
13
Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1965
ning är — utöver vad som må följa av punkt 2 b första stycket sista meningen
— icke till någon del att hänföra till avdragsgill underhållskostnad.
Skyddsdikning å---försumpning m. m.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning i fråga om 1965
års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1965 eller tidigare år.
De nya bestämmelserna skola dock i intet fall äga tillämpning beträffande
räkenskapsår, som gått till ända före den 1 november 1964.
B) beträffande avskrivningsunderlaget för skogsvägar
att de likalydande motionerna 1: 35 av herrar Isacson och
Nils-Eric Gustafsson samt II: 41 av herr Elmwall m. fl. icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
C) beträffande avdragsrätt för kostnader för nyanlagd
skogsplantering
att de likalydande motionerna 1: 63 av herr Sveningsson
m. fl. och II: 83 av herr Nilsson i Bästekille m. fl. icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;
D) beträffande avdragsrätt för omplantering av fruktträd
att de likalydande motionerna 1: 302 av herrar Yngve Nilsson
och Ebbe Ohlsson samt II: 373 av herrar Nilsson i Bästekille
och Stiernstedt icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 25 februari 1965
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Stefanson,
Yngve Nilsson, Wärnberg, Tage Johansson, Gösta Jacobsson, Billman,
Hellebladh och Mattsson*; samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard,
Gustafson i Göteborg,* Vigelsbo, Engkvist, Asp, Eriksson i Bäckmora, Andersson
i Essvik och Enskog.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1965
Reservationer
beträffande avdragsräit för täckdikningskostnad
I) av herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Wärnberg, Tage Johansson,
Hellebladh, Brandt, Allard, Engkvist, Asp och Andersson i Essvik, vilka
ansett
dels att det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 9 börjar med orden
»Förslaget att» och på s. 10 slutar med orden »I: 5 och II: 6», bort ha följande
lydelse:
»I och för sig finner utskottet alla åtgärder, som är ägnade att medföra
förenklingar i deklarations- och taxeringsförfarandet, värda beaktande. Vid
ställningstagandet till det i motionerna framförda förslaget måste emellertid
beaktas att en på rätt sätt utförd täckdikningsanläggning har en relativt
lång varaktighetstid och att ett bifall till motionsvrkandet därför skulle innebära
ett avsteg från eljest tillämpade principer vid boskattningen. Enligt
gällande avslcrivningsregler är det nämligen inte anskaffningskostnadens
storlek utan varaktighetstiden hos en tillgång eller en anläggning, som är
avgörande för om kostnaden skall få avskrivas genom årliga värdeminskningsavdrag
eller avdragas på en gång såsom omkostnad. Därtill kommer att
motionärernas förslag kan inbjuda till investeringar, som från tekniska och
ekonomiska synpunkter är mindre lämpliga, genom atttäckdikningarnautföres
i etapper i syfte att uppnå största möjliga fördelar vid beskattningen.
Av det anförda framgår att utskottet inte är berett att tillstyrka bifall till yrkandet
i motionerna 1: 5 och II: 6.»
dels ock att utskottet under punkt A) bort hemställa,
att de likalydande motionerna 1: 5 av herrar Wikberg och
Eric Carlsson samt II: 6 av herr Jonasson m. fl. icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
beträffande avskrivningsunderlaget för skogsvägar
II) av herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson, Billman, Mattsson,
Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora
och Enskog, vilka ansett
dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 10, som börjar med orden
»Utskottet vill» och slutar med orden »få avskrivas», bort ha följande lydelse
:
»Såsom motionärerna påpekat är det en rent skönsmässig bedömning som
ligger bakom gällande bestämmelser att endast en tredjedel av anläggningskostnad
för skogsbilväg får inräknas i avskrivningsunderlaget. Utskottet
delar motionärernas mening att vid den sålunda gjorda bedömningen otillräcklig
hänsyn tagits till att den tekniska utvecklingen inom skogsbruket
har nedsatt den faktiska användningstiden för skogsbilvägar. Anläggnings
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1965 15
kostnaden blir därför i större grad en rörlig kostnad, vilken i princip är
helt avdragsgill. Utskottet anser att ett avskrivningsunderlag motsvarande
två tredjedelar av anläggningskostnaden innebär en mot de faktiska kostnadsförhållandena
bättre svarande beskattningsregel än den nu gällande.
Utskottet tillstyrker således en författningsändring av angivna innebörd.»
dels ock att utskottet under punkt B) bort hemställa,
att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna
I: 35 av herrar Isacson och Nils-Eric Gustafsson samt II: 41
av herr Elmwall m. fl. måtte antaga följande
Förslag
till
Lag om ändrad lydelse av punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
Anvisningar
till 22 §.
2. a. Avdrag medgives — — — till 29 §).
Såsom för---- — nödig bostadsbyggnad.
Fasta maskiner---första stycket.
Därest inkomst---om jordbruksfastighet.
b. Avdrag medgives i form av årliga värdeminskningsavdrag för sådan
kostnad för täckdikningsanläggning som bestritts av den skattskyldige och
avser arbete, vilket utförts under tid han ägt fastigheten och vilket icke utgjort
reparation eller underhåll. Avdraget skall beräknas enligt avskrivningsplan
och för år räknat utgöra tio procent av kostnaden, ändå att anläggningens
varaktighetstid är längre eller kortare än tio år. Motsvarande skall gälla
i fråga om kostnad för skogsväg, dock att endast två tredjedelar av sådan
kostnad må utgöra underlag vid beräknandet av de årliga värdeminskningsavdragen.
Har fastighet — — — årliga värdeminskningsavdrag.
I täckdikningsanläggning — — — ej huvudavlopp.
Med skogsväg — -— — till byggnad.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning i fråga om 1965
års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1965 och tidigare år.
16 Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1965
De nya bestämmelserna skola dock i intet fall äga tillämpning beträffande
räkenskapsår, som gått till ända före den 1 november 1964.
beträffande avdragsrätt för omplantering av fruktträd
III) av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson och Magnusson i Borås.
ESSELTE AB. STHLM 65
614588
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.