Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion angående befrielse från skatteplikt för automobil, som äges av höggradigt vanför person.

1965-03-04 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1965:8, Betänkande i anledning av väckt motion angående befrielse från skatteplikt för automobil, som äges av höggradigt vanför person.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1965

1

Nr 8

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion

angående befrielse från skatteplikt för automobil, som

äges av höggradigt vanför person.

(1 :a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,

II: 263, av herr Martinsson m. fl. har hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om sådan ändring av 2 § förordningen om

automobilskatt, att dess regler kommer att sammanfalla med den praxis

som tillämpas av arbetsmarknadsmyndigheterna vid beviljande av bidrag

till anskaffande av motorfordon.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Gällande bestämmelser m. m.

Länsstyrelse äger enligt 2 § andra stycket förordningen den 2 juni 1922

(nr 260) om automobilskatt medge befrielse från skatteplikt för vissa slag

av motorfordon under förutsättning att ifrågavarande fordon ägs av höggradigt

vanför person, som innehar körkort för förande av fordonet och

som för sin huvudsakliga förvärvsverksamhet eller för sin utbildning är

varaktigt beroende av fordonet såsom fortskaffningsmedel. Fordon, för

vilka länsstyrelse kan medge skattefrihet enligt denna bestämmelse, är

personbilar med en tjänstevikt av högst 1 800 kilogram, lastbilar utrustade

med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri och med en tjänstevikt

av högst 1 800 kilogram samt motorcyklar.

De närmare föreskrifter, som fordras för tillämpningen av de nu återgivna

bestämmelserna om länsstyrelses befogenhet att medge frihet från

bilskatt, meddelas enligt 2 § tredje stycket bilskatteförordningen av myndighet,

som Kungl. Maj :t bestämmer. Kungl. Maj :t har uppdragit åt riksförsäkringsverket

att, efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen och medicinalstyrelsen,

meddela sådana föreskrifter.

Knligt 6 § förordningen den 23 november 1956 (nr 545) angående omsättningsskatt

å motorfordon i vissa fall är fordon, vilket enligt bl. a. 2 §

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 7 samt. Nr 8

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1965

första stycket c) bilskatteförordningen funnits vara frikallat från bilskatteplikt

eller vilket enligt 2 § andra stycket samma förordning av länsstyrelse

befriats från bilskatteplikt, även befriat från omsättningsskatt såvida icke

länsstyrelsen i samband med beslutet om skattebefrielse — då särskilda

skäl därtill är — förordnat att återbäring av erlagd omsättningsskatt ej

skall äga rum.

Ägare av motorfordon, som jämlikt 2 § första stycket c) bilskatteförordningen

är frikallat från skatteplikt eller för vilket befrielse från skatteplikt

medgivits enligt 2 § andra stycket samma förordning, är enligt förordningen

den 25 november 1960 (nr 603) om bidrag till vanföra ägare av

motorfordon, vilken trädde i kraft den 1 juli 1961, berättigad till bidrag

av allmänna medel. Detta s. k. bensinskattebidrag är för helt år beräknat

till belopp, som motsvarar skatten för viss i förordningen angiven mängd

bensin eller brännolja — 480 resp. 340 liter — och utgår i efterskott för

bidragsår, varmed förstås tiden den 1 juli—30 juni. Berättigad är den, som

under det sistförflutna bidragsåret varit i bilregister antecknad såsom ägare

till det från skatteplikt frikallade fordonet.

I fråga om förarbetena till de angivna undantagsbestämmelserna i automobilskatteförordningen

kan nämnas att 1956 års invalidfordonsutredning

i sitt den 17 januari 1958 avgivna betänkande föreslog skattebefrielse i

ungefär den utsträckning som förordas i den här behandlade motionen.

Beträffande det nu gällande kravet på innehav av körkort som villkor för

skattebefrielse anförde utredningen bl. a. följande.

Ett ovillkorligt krav på körkort skulle emellertid komma att utesluta även

sådana fall, där tillgången till personbil, förd av annan, måste anses utgöra

eu klar närings- och förflyttningshjälp.---Ett undantag från kör
kortskravet

synes för dylika fall berättigat med hänsyn till det av invalidfordonsutredningen

avsedda syftet med skattefrihetsbestämmelserna. Faran

för missbruk — närmast genom registrering av bil, som brukas av icke

vanför person, på sådan vanför anhörig, som formellt fyller det uppställda

vanförhetskravet — gör emellertid, att stor restriktivitet torde böra iakttagas

vid utformandet av skattefrihetsbestämmelser för icke körkortsinnehavande

vanföra.

Vid de diskussioner, som förts inom invalidfordonsutredningen med de

däri deltagande vanföreorganisationerna, har enighet nåtts därom, att av

de körkortslösa fallen böra till skattebefrielse ifrågakomma endast sådana,

där bilen anskaffats med bidrag av statliga medel för den vanföres utkomst

eller utbildning. I sammanhanget har från Pensionsstyrelsen upplysts, att

bidrag till körkortslös invalid av styrelsen endast lämnats i sådana enstaka

undantagsfall, där det varit avsett att invalidens maka skulle köra honom

till och från arbetsplatsen.

Med hänsyn till att bidrag av statliga medel -— bl. a. till följd av att begränsade

belopp stå till förfogande för ändamålet — endast lämnas i klart

kvalificerade behovsfall, synes enligt invalidfordonsutredningens uppfattning

skattebefrielse böra medgivas i samtliga de fall, där motorfordonet anskaffats

med bidrag av statliga medel såsom fortskattningsmedel i och för

den vanföres utkomst eller utbildning, oberoende av huruvida han innehar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1965 3

körkort eller ej. I övriga befrielsefall synes krav på körkortsinnehav böra

uppställas.

I proposition nr 77 till 1959 års riksdag uttalade emellertid departementschefen

att han icke var beredd att i då förevarande sammanhang tillstyrka

något avsteg från körkortskravet såsom förutsättning för skattebefrielse. I

propositionen liksom i utskottsutlåtandet häröver framhölls emellertid, att

lagstiftningen var ett provisorium i avvaktan på resultatet av 1953 års trafikutrednings

överväganden.

Det må här erinras om att denna fråga icke behandlas i nyssnämnda utrednings

betänkande.

Till belysande av de i motionen åsyftade bestämmelserna om näringshjälp

återges de delar av arbetsmarknadsstyrelsens cirkulär (V 4/63) i ämnet

som berör anskaffande av bil.

A. Allmänna bestämmelser

Syftet med näringshjälpsverksamheten är att ge möjligheter till arbete

och försörjning åt sådana partiellt arbetsföra och svarplacerade personei>

vilka icke genom andra lämpliga arbetsvårdande åtgärder kan inpassas i

arbetslivet.

I anslutning till kungl. brev den 5 juni 1963 återges i det följande bestämmelserna

om näringshjälp och lämnas anvisningar om tillämpningen av

desamma.

1. Förutsättning för näringshjälp

Näringshjälp må beviljas partiellt arbetsföra samt ensamställda kvinnor

eller i övrigt medelålders och äldre — manlig eller kvinnlig — arbetskraft,

som icke kunnat erhålla lämpligt arbete på den öppna arbetsmarknaden.

Anmärkning

I fråga om utlänning skall som förutsättning för näringshjälp utöver ovannämnda

villkor tillämpas samma bestämmelser som gäller beträffande

villkor för utlänning att erhålla utbildningsbidrag (cirkuär Dl).

2. Ändamål

Näringshjälp må lämnas till

a) bestridande av kostnader för anskaffande av arbetsmaskiner och verktyg

samt till kostnader, som eljest är förbundna med igångsättande av självständig

verksamhet;

b) anskaffande av personbil eller motordriven invalidvagn åt partiellt arbetsför,

som är beroende av sådant fortskaffningsmcdel för sin utkomst genom

arbete eller för förvärvande av yrkesutbildning.

Till den, som tidigare erhållit bidrag av näringshjälpsmedel till anskaf
l-i=

— Bihang till riksdagens protokoll 1965. 7 sand. Nr 8

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1965

fande av motorfordon, må bidrag till ersättningsanskaffning av fordon allenast

utgå efter prövning av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall;

c) anskaffande av smärre verktyg och arbetsredskap i samband med arbetsplacering

av partiellt arbetsför.

3. Bidragsbelopp m. m.

Näringshjälp må för en och samma person icke utgå med belopp överstigande

10 000 kronor och må, om så befinnes lämpligt, helt eller delvis utlämnas

som lån.

Anmärkning

a) Tidigare föreskriven begränsning av maximibeloppet till högst V* av

totalkostnaderna för näringshjälp till enskild person gäller ej. Bidrag till

investeringskostnader, som ej överstiger 10 000 kronor, kan sålunda utgå

helt av statsmedel. Därest hjälpbehovet överstiger 10 000 kronor ankommer

det på arbetsvårdsexpeditionen att medverka till att kompletterande bidrag

erhålles från annat håll.

Det är angeläget, att kommunerna engageras i näringshjälpsverksamheten

både på utredningsstadiet och i fråga om efterkontrollen. Med hänsyn härtill

bör samråd alltid ske med hemorts- eller vistelsekommun, dit hänvändelse

i första hand bör ske vid behov av kompletterande ekonomisk insats.

b) Under vissa förhållanden kan en och samma person erhålla näringshjälp

både till egen rörelse och till motordrivet fordon med för vartdera

ändamålet högst 10 000 kronor.

Detta gäller endast i de fall, där fordonet icke har samband med rörelsen

som sådan utan är att betrakta som ett tekniskt hjälpmedel, som sökanden

på grund av sitt handikapp måste ha tillgång till för att kunna färdas mellan

bostaden och affärs- eller verkstadslokalen eller för att eljest kunna

sköta sin rörelse.

C. Anskaffande av motordrivet fordon

1. Utredning

Utredning beträffande näringshjälp för anskaffande av motordrivet fordon

skall omfatta

a) medicinska faktorer, som styrker behovet med hänsyn till handikappet;
b)

behovet av fordon i samband med arbete eller yrkesutbildning;

c) sökandens ekonomiska förhållanden.

Behovet av fordonet skall vara medicinskt styrkt genom läkarutlåtande,

varav skall framgå att allmänna kommunikationsmedel icke lämpligen kan

anlitas på grund av handikappet. Härvid bör även invaliditetsförebyggande

synpunkter beaktas och behovet prövas med skäligt hänsynstagande till

eventuella risker för försämring av hälsotillståndet. Det bör vidare upp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1965 5

märksammas att näringshjälp för detta ändamål ej avser enbart personer

med rörelsehinder av ortopedislc karaktär utan även andra handikappade

med svårigheter att förflytta sig under förutsättning att behovet är klart

medicinskt styrkt.

Som förutsättning för att näringshjälp skall kunna beviljas gäller även,

att sökanden innehar körkort eller genom förhandsbesked från länsstyrelsen

(i Stockholm överståthållarämbetet) kan styrka, att körkort kan erhållas.

I fall då höggradigt invalidiserad person icke kan erhålla körkortsutbildning

på annat sätt än med tillgång till egen specialutrustad bil, måste näringshjälp

för anskaffande av bilen beviljas redan innan körkortsutbildningen

påbörjas.

Näringshjälp kan vidare — under förutsättning att övriga villkor beträffande

behörigheten är uppfyllda — utgå i sådana fall, då höggradigt invalidiserad

person icke själv kan erhålla körkort, men familjemedlem eller annan

kan åtaga sig att framföra bilen i samband med den handikappades

resor från och till arbete eller yrkesutbildningsplats.

Skälig hänsyn skall tagas till handikappets svårighetsgrad vid bedömningen

av frågan om lämplig vagnstyp, storlek och prisklass. Om handikappet

så fordrar må bilvalet även avse fordon utrustat med helautomatisk

växellåda, således automatisk funktion av såväl koppling som växling, eller

annat servoaggregat, t. ex. servostyrning. Samråd bör härvid ske med teknisk

expertis, i första hand med 1 :e bilinspektören inom länet.-----

Näringshjälp bör ej beviljas för anskaffande av begagnade bilar.

Allmänna arvsfondens bidragsgivning till invalidiserade ungdomar under

21 år för anskaffande av motorfordon för resa till och från arbete eller yrkesutbildningsplats

har numera övergått till arbetsmarknadsverket. I överenskommelsen

innefattas även sådana invalidiserade ungdomar, som bedriver

gymnasiestudier som förberedelse för yrkesutbildning. Tidigare föreskriven

åldersgräns för bidrag av näringshjälpsmedel gäller således ej längre.

2. Behovsprövning

Vid prövning av behovet av näringshjälp för anskaffande av motorfordon

skall skälig hänsyn tagas till inkomstförhållanden och egen förmögenhet.

Då bruttoårsinkomsten överstiger 18 000 kronor för ensamstående person

och 25 000 kronor för makar, skall ansökan om näringshjälp med nämndens

eget yttrande underställas styrelsens prövning.

Hänsyn skall ej tagas till förmögenhet understigande 40 000 kronor såvida

den icke utgöres av kontanter, banktillgodohavanden eller lätt realiserbara

andra tillgångar. Då nettotillgångarna uppgår till högre belopp skall

ärendet med nämndens eget yttrande underställas arbetsmarknadsstyrelsens

prövning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1965

Utan hinder av vad ovan sagts angående inkomstförhållanden och kapitalinnehav

må dock bidrag av näringshjälpsmedel alltid kunna beviljas för

merkostnader för invalidaggregat eller andra speciella anordningar, som

är erforderliga med hänsyn till handikappet (t. ex. kupévärmare för reumatiker).

3. Bidrag och/eller lån

Näringshjälp för anskaffande av motordrivet fordon torde merendels böra

utgå som bidrag utan återbetalningsskyldighet mot förbindelse från sökanden

att ej utan länsarbetsnämnds medgivande avhända sig fordonet--—.

4. Bgte av motorfordon

Ansökan om bidrag för byte av motorfordon från partiellt arbetsför, som

tidigare ej erhållit näringshjälp för anskaffande av sådant fordon, skall

behandlas som nytt ärende med beslut av länsarbetsnämnden efter prövning

i enlighet med vad ovan sagts. Härvid är emellertid att märka att person,

som tidigare fått bidrag av näringshjälpsmedel (från pensionsstyrelsen, riksförsäkringsverket,

arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnd) för anskaffande

av motorfordon, kan erhålla nytt bidrag för byte av bil eller annat

motorfordon (ersättningsanskaffning) endast efter prövning av Kungl.

Maj:t i varje särskilt fall. Ansökan härom skall ställas till Konungen och

av länsarbetsnämnden insändas till arbetsmarknadsstyrelsen med bifogande

av utredning och eget yttrande i ärendet. Av utredningen skall framgå när

det senast förvärvade fordonet anskaffades, antalet körda mil samt när,

från vilken myndighet och med vilket belopp statsbidrag utgått tidigare.

Motionen

Motionärerna erinrar om att det ingår i samhällets arbetsvårdande verksamhet

att ekonomiskt bidraga till anskaffande av motorfordon åt personer,

som på grund av skador i rörelseorganen eller genom sjukdom fått sin förflyttningsförmåga

väsentligt reducerad. Härför gäller att sökanden är beroende

av motorfordon för transport mellan bostaden och arbetsplatsen

eller utbildningsskola eller i övrigt för inkomstens förvärvande. Det statliga

bidragsbeloppet är maximerat till 10 000 kronor och administreras av arbetsmarknadsstyrelsen.

Sådant bidrag kan utgå för olika slag av handikapp

som förorsakar förflyttningssvårigheter. Att bestämmelserna om bidrag till

anskaffande av motorfordon och skattebestämmelsen ej är likformiga medför

många gånger betydande olägenheter för de handikappade. Det förekommer

ofta att personer anskaffar motorfordon för medel som erliålles genom

arbetsmarknadsstyrelsens försorg och först senare blir medvetna om att

skattebefrielse icke kan erhållas. Genom antagande av lagen om allmän försäkring

bär statsmakterna visat en något mera human inställning till de

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr S år 1965

handikappade och deras problem. Sålunda kan invaliditetsersättning erhållas

av försäkrad, som utför förvärvsarbete men på grund av höggradig nedsättning

i kroppsorganens funktion får vidkännas betydande merutgifter för

färdmedel för att kunna utföra arbete. Denna bidragsform har visat sig vara

mycket värdefull, men en tämligen restriktiv praxis har dock tillämpats vid

behandlingen av ansökningarna. Det har i tillämpningen visat sig att vissa

mindre långtgående villkor uppställes för bidrag till anskaffande av motorfordonet,

att något mera skärpta krav ställes vid beviljande av invaliditetsersättning

men att de mest långtgående kraven ställes när det blir fråga

om skattebefrielse. Detta har för allmänheten framstått som svårförståeligt

och i många fall också stötande. Det torde vara ett samhällsintresse, att man

erhåller likformiga regler för beviljande av samtliga dessa tre förmåner, så

att någon icke behöver ställas i den tråkiga situationen, att han får hjälp

med förvärvet av motorfordonet men sedan måste avhända sig detsamma

på grund av att han icke förmår att betala driftkostnader och andra utgifter

som följer med innehavet.

Som vid olika tillfällen framhållits torde det finnas anledning att avvakta

praxis rörande utvecklingen av invaliditetsersättning, men beträffande

skattebefrielsen finns det anledning att så snart som möjligt ta initiativ till

en ändring.

Utskottet

I motionen II: 263 hemställes om sådan ändring av förordningen om automobilskatt,

att dess bestämmelser om skattefrihet för vissa vanföra ägare av

motorfordon bringas i överensstämmelse med arbetsmarknadsmyndigheternas

villkor för bidrag till anskaffande av motorfordon.

Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen för gällande bestämmelser

kan skattebefrielse endast medges höggradigt vanför person, som

innehar körkort och som för sin förvärvsverksamhet eller utbildning är

varaktigt beroende av fordonet såsom fortskaffningsmedel. Enligt bestämmelserna

om arbetsmarknadsmyndigheternas bidragsgivning för anskaffande

av motorfordon kan dylikt bidrag utgå med högst 10 000 kronor åt

partiellt arbetsför, som är beroende av sådant fortskaffningsmedel för sin

utkomst genom arbete eller för förvärvande av yrkesutbildning. Skillnaden

mellan villkoren för skattebefrielse och för bidrag till inköp av motorfordon

ligger således i att endast höggradigt vanföra med körkort och varaktigt

beroende av fordonet för arbete eller utbildning kan komma i åtnjutande

av sådan befrielse, medan bidraget kan utgå till alla partiellt arbetsföra

med eller utan körkort. Med höggradigt vanföra förstås uteslutande

rörelseinvalida fall, medan den partiella arbetsförheten omfattar alla fall

med fysiska eller psykiska defekter, som nedsätter arbetsförmågan. Bidragsgivningen

är i huvudsak delegerad lill länsarbetsnämnderna. Bidrag till er
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1965

sättningsanskaffning av fordon må dock endast utgå efter prövning av Kungl.

Maj :t i varje särskilt fall. Det kan vidare framhållas att bidragsgivningen i

motsats till skattebefrielsen är i viss mån behovsprövad. Ett bifall till yrkandet

i motionen skulle innebära att möjligheten till skattebefrielse som regel

skulle bortfalla vid en bruttoårsinkomst över 18 000 kronor för ensamstående

eller över 25 000 kronor för äkta makar. Bortsett härifrån innebär motionärernas

yrkande ett avsteg från de principer som för närvarande tillämpas

för skattebefrielsen.

Utskottet finner de av motionärerna påtalade olikheterna mellan skattebefrielse

och bidragsgivning förtjäna uppmärksamhet, särskilt beträffande

höggradigt handikappade. Motionärernas yrkande innebär dock ett icke

oväsentligt avsteg från de principer som för närvarande tillämpas för skattebefrielsen.

Med hänsyn härtill finner utskottet sig icke kunna förorda en

så betydande ändring av möjligheterna till skattebefrielse, som skulle bli

följden av motionärernas förslag. Anknytningen till bidragsgivningen skulle

enligt utskottets mening även kunna medföra, att skattebefrielsen blev beroende

av den praxis som utvecklas vid länsarbetsnämnderna och att skiljaktigheter

i beskattningen följaktligen skulle kunna förekomma mellan de

olika länen. De i motionerna påtalade olikheterna mellan bidragsgivningen

och skattebefrielsen föranleder emellertid utskottet att ifrågasätta, om inte

stöd åt handikappade genom dylik befrielse och genom skattebidrag medför

så betydande administrativt merarbete att det såväl från de handikappades

som från statsverkets synpunkt finns skäl att ta upp spörsmålet om formerna

för samhällets insatser på detta område till omprövning.

En sådan prövning skulle självfallet inte ha till syfte att tillvarataga

några fiskaliska intressen utan endast att skapa enhetligare regler för hjälpen

åt de handikappade. Enär dessa frågor till viss del faller inom ramen

för en översyn av vägtrafikbeskattningen och då — såsom framgår av ett av

finansministern under innevarande riksdag avgivet interpellationssvar —

en dylik översyn för närvarande förberedes, förutsätter utskottet att denna

utredning kommer att beakta de handikappades ställning inom detta skatteområde.

Oavsett hur hjälpen åt de handikappade regleras i sitt större sammanhang

finner utskottet, att de gällande skattebestämmelserna måste te sig stötande

för vissa mindre grupper av handikappade. Det gäller i första hand sådana

som på grund av sitt handikapp inte kan få körkort och följaktligen ej heller

skattebefrielse, men som av närstående kan köras till arbete eller utbildning.

Denna grupp omfattar endast ett begränsat antal personer, som emellertid

bör kunna ställa samma anspråk på skattelättnader som de rörelseinvalida

med körkort, särskilt som utvecklingen av den medicinska och

yrkesmässiga rehabiliteringen för de gravt handikappade öppnat helt nya

möjligheter för deras återförande till arbetslivet. För att få enhetliga regler

för skattebefrielsen — som i dessa stycken i stort sett bör grundas på

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1965

samma villkor som bidragsgivningen — synes det utskottet lämpligt att

Kungl. Maj :t får möjlighet att på förslag av arbetsmarknadsstyrelsen medge

skattebefrielse i här avsedda fall.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen II: 263 av herr

Martinsson m. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

om utredning och förslag angående ändring av förordningen

om automobilskatt i syfte att införa befrielse från sådan

skatt även för vissa handikappade, som saknar körkort.

Stockholm den 4 mars 1965

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

Ranmark, herrar Yngve Nilsson, Wärnberg, Elofsson, Lundström, Gösta

Jacobsson, Billman och Paul Jansson; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Gustafson

i Göteborg, Asp, Andersson i Essvik, Boo, Kristenson, Carlsson i Västerås,

Larsson i Umeå och Dahlgren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1965:140 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående befrielse från skatteplikt för automöbil, som äges av höggradigt vanför person. a1 i texten