Betänkande i anledning av väckt motion angående befrielse från skatteplikt för automobil, som äges av höggradigt vanför person.
1965-03-04 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1965:8, Betänkande i anledning av väckt motion angående befrielse från skatteplikt för automobil, som äges av höggradigt vanför person.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1965
1
Nr 8
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion
angående befrielse från skatteplikt för automobil, som
äges av höggradigt vanför person.
(1 :a avd.)
I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
II: 263, av herr Martinsson m. fl. har hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om sådan ändring av 2 § förordningen om
automobilskatt, att dess regler kommer att sammanfalla med den praxis
som tillämpas av arbetsmarknadsmyndigheterna vid beviljande av bidrag
till anskaffande av motorfordon.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
Gällande bestämmelser m. m.
Länsstyrelse äger enligt 2 § andra stycket förordningen den 2 juni 1922
(nr 260) om automobilskatt medge befrielse från skatteplikt för vissa slag
av motorfordon under förutsättning att ifrågavarande fordon ägs av höggradigt
vanför person, som innehar körkort för förande av fordonet och
som för sin huvudsakliga förvärvsverksamhet eller för sin utbildning är
varaktigt beroende av fordonet såsom fortskaffningsmedel. Fordon, för
vilka länsstyrelse kan medge skattefrihet enligt denna bestämmelse, är
personbilar med en tjänstevikt av högst 1 800 kilogram, lastbilar utrustade
med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri och med en tjänstevikt
av högst 1 800 kilogram samt motorcyklar.
De närmare föreskrifter, som fordras för tillämpningen av de nu återgivna
bestämmelserna om länsstyrelses befogenhet att medge frihet från
bilskatt, meddelas enligt 2 § tredje stycket bilskatteförordningen av myndighet,
som Kungl. Maj :t bestämmer. Kungl. Maj :t har uppdragit åt riksförsäkringsverket
att, efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen och medicinalstyrelsen,
meddela sådana föreskrifter.
Knligt 6 § förordningen den 23 november 1956 (nr 545) angående omsättningsskatt
å motorfordon i vissa fall är fordon, vilket enligt bl. a. 2 §
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 7 samt. Nr 8
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1965
första stycket c) bilskatteförordningen funnits vara frikallat från bilskatteplikt
eller vilket enligt 2 § andra stycket samma förordning av länsstyrelse
befriats från bilskatteplikt, även befriat från omsättningsskatt såvida icke
länsstyrelsen i samband med beslutet om skattebefrielse — då särskilda
skäl därtill är — förordnat att återbäring av erlagd omsättningsskatt ej
skall äga rum.
Ägare av motorfordon, som jämlikt 2 § första stycket c) bilskatteförordningen
är frikallat från skatteplikt eller för vilket befrielse från skatteplikt
medgivits enligt 2 § andra stycket samma förordning, är enligt förordningen
den 25 november 1960 (nr 603) om bidrag till vanföra ägare av
motorfordon, vilken trädde i kraft den 1 juli 1961, berättigad till bidrag
av allmänna medel. Detta s. k. bensinskattebidrag är för helt år beräknat
till belopp, som motsvarar skatten för viss i förordningen angiven mängd
bensin eller brännolja — 480 resp. 340 liter — och utgår i efterskott för
bidragsår, varmed förstås tiden den 1 juli—30 juni. Berättigad är den, som
under det sistförflutna bidragsåret varit i bilregister antecknad såsom ägare
till det från skatteplikt frikallade fordonet.
I fråga om förarbetena till de angivna undantagsbestämmelserna i automobilskatteförordningen
kan nämnas att 1956 års invalidfordonsutredning
i sitt den 17 januari 1958 avgivna betänkande föreslog skattebefrielse i
ungefär den utsträckning som förordas i den här behandlade motionen.
Beträffande det nu gällande kravet på innehav av körkort som villkor för
skattebefrielse anförde utredningen bl. a. följande.
Ett ovillkorligt krav på körkort skulle emellertid komma att utesluta även
sådana fall, där tillgången till personbil, förd av annan, måste anses utgöra
eu klar närings- och förflyttningshjälp.---Ett undantag från kör
kortskravet
synes för dylika fall berättigat med hänsyn till det av invalidfordonsutredningen
avsedda syftet med skattefrihetsbestämmelserna. Faran
för missbruk — närmast genom registrering av bil, som brukas av icke
vanför person, på sådan vanför anhörig, som formellt fyller det uppställda
vanförhetskravet — gör emellertid, att stor restriktivitet torde böra iakttagas
vid utformandet av skattefrihetsbestämmelser för icke körkortsinnehavande
vanföra.
Vid de diskussioner, som förts inom invalidfordonsutredningen med de
däri deltagande vanföreorganisationerna, har enighet nåtts därom, att av
de körkortslösa fallen böra till skattebefrielse ifrågakomma endast sådana,
där bilen anskaffats med bidrag av statliga medel för den vanföres utkomst
eller utbildning. I sammanhanget har från Pensionsstyrelsen upplysts, att
bidrag till körkortslös invalid av styrelsen endast lämnats i sådana enstaka
undantagsfall, där det varit avsett att invalidens maka skulle köra honom
till och från arbetsplatsen.
Med hänsyn till att bidrag av statliga medel -— bl. a. till följd av att begränsade
belopp stå till förfogande för ändamålet — endast lämnas i klart
kvalificerade behovsfall, synes enligt invalidfordonsutredningens uppfattning
skattebefrielse böra medgivas i samtliga de fall, där motorfordonet anskaffats
med bidrag av statliga medel såsom fortskattningsmedel i och för
den vanföres utkomst eller utbildning, oberoende av huruvida han innehar
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1965 3
körkort eller ej. I övriga befrielsefall synes krav på körkortsinnehav böra
uppställas.
I proposition nr 77 till 1959 års riksdag uttalade emellertid departementschefen
att han icke var beredd att i då förevarande sammanhang tillstyrka
något avsteg från körkortskravet såsom förutsättning för skattebefrielse. I
propositionen liksom i utskottsutlåtandet häröver framhölls emellertid, att
lagstiftningen var ett provisorium i avvaktan på resultatet av 1953 års trafikutrednings
överväganden.
Det må här erinras om att denna fråga icke behandlas i nyssnämnda utrednings
betänkande.
Till belysande av de i motionen åsyftade bestämmelserna om näringshjälp
återges de delar av arbetsmarknadsstyrelsens cirkulär (V 4/63) i ämnet
som berör anskaffande av bil.
A. Allmänna bestämmelser
Syftet med näringshjälpsverksamheten är att ge möjligheter till arbete
och försörjning åt sådana partiellt arbetsföra och svarplacerade personei>
vilka icke genom andra lämpliga arbetsvårdande åtgärder kan inpassas i
arbetslivet.
I anslutning till kungl. brev den 5 juni 1963 återges i det följande bestämmelserna
om näringshjälp och lämnas anvisningar om tillämpningen av
desamma.
1. Förutsättning för näringshjälp
Näringshjälp må beviljas partiellt arbetsföra samt ensamställda kvinnor
eller i övrigt medelålders och äldre — manlig eller kvinnlig — arbetskraft,
som icke kunnat erhålla lämpligt arbete på den öppna arbetsmarknaden.
Anmärkning
I fråga om utlänning skall som förutsättning för näringshjälp utöver ovannämnda
villkor tillämpas samma bestämmelser som gäller beträffande
villkor för utlänning att erhålla utbildningsbidrag (cirkuär Dl).
2. Ändamål
Näringshjälp må lämnas till
a) bestridande av kostnader för anskaffande av arbetsmaskiner och verktyg
samt till kostnader, som eljest är förbundna med igångsättande av självständig
verksamhet;
b) anskaffande av personbil eller motordriven invalidvagn åt partiellt arbetsför,
som är beroende av sådant fortskaffningsmcdel för sin utkomst genom
arbete eller för förvärvande av yrkesutbildning.
Till den, som tidigare erhållit bidrag av näringshjälpsmedel till anskaf
l-i=
— Bihang till riksdagens protokoll 1965. 7 sand. Nr 8
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1965
fande av motorfordon, må bidrag till ersättningsanskaffning av fordon allenast
utgå efter prövning av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall;
c) anskaffande av smärre verktyg och arbetsredskap i samband med arbetsplacering
av partiellt arbetsför.
3. Bidragsbelopp m. m.
Näringshjälp må för en och samma person icke utgå med belopp överstigande
10 000 kronor och må, om så befinnes lämpligt, helt eller delvis utlämnas
som lån.
Anmärkning
a) Tidigare föreskriven begränsning av maximibeloppet till högst V* av
totalkostnaderna för näringshjälp till enskild person gäller ej. Bidrag till
investeringskostnader, som ej överstiger 10 000 kronor, kan sålunda utgå
helt av statsmedel. Därest hjälpbehovet överstiger 10 000 kronor ankommer
det på arbetsvårdsexpeditionen att medverka till att kompletterande bidrag
erhålles från annat håll.
Det är angeläget, att kommunerna engageras i näringshjälpsverksamheten
både på utredningsstadiet och i fråga om efterkontrollen. Med hänsyn härtill
bör samråd alltid ske med hemorts- eller vistelsekommun, dit hänvändelse
i första hand bör ske vid behov av kompletterande ekonomisk insats.
b) Under vissa förhållanden kan en och samma person erhålla näringshjälp
både till egen rörelse och till motordrivet fordon med för vartdera
ändamålet högst 10 000 kronor.
Detta gäller endast i de fall, där fordonet icke har samband med rörelsen
som sådan utan är att betrakta som ett tekniskt hjälpmedel, som sökanden
på grund av sitt handikapp måste ha tillgång till för att kunna färdas mellan
bostaden och affärs- eller verkstadslokalen eller för att eljest kunna
sköta sin rörelse.
C. Anskaffande av motordrivet fordon
1. Utredning
Utredning beträffande näringshjälp för anskaffande av motordrivet fordon
skall omfatta
a) medicinska faktorer, som styrker behovet med hänsyn till handikappet;
b)
behovet av fordon i samband med arbete eller yrkesutbildning;
c) sökandens ekonomiska förhållanden.
Behovet av fordonet skall vara medicinskt styrkt genom läkarutlåtande,
varav skall framgå att allmänna kommunikationsmedel icke lämpligen kan
anlitas på grund av handikappet. Härvid bör även invaliditetsförebyggande
synpunkter beaktas och behovet prövas med skäligt hänsynstagande till
eventuella risker för försämring av hälsotillståndet. Det bör vidare upp
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1965 5
märksammas att näringshjälp för detta ändamål ej avser enbart personer
med rörelsehinder av ortopedislc karaktär utan även andra handikappade
med svårigheter att förflytta sig under förutsättning att behovet är klart
medicinskt styrkt.
Som förutsättning för att näringshjälp skall kunna beviljas gäller även,
att sökanden innehar körkort eller genom förhandsbesked från länsstyrelsen
(i Stockholm överståthållarämbetet) kan styrka, att körkort kan erhållas.
I fall då höggradigt invalidiserad person icke kan erhålla körkortsutbildning
på annat sätt än med tillgång till egen specialutrustad bil, måste näringshjälp
för anskaffande av bilen beviljas redan innan körkortsutbildningen
påbörjas.
Näringshjälp kan vidare — under förutsättning att övriga villkor beträffande
behörigheten är uppfyllda — utgå i sådana fall, då höggradigt invalidiserad
person icke själv kan erhålla körkort, men familjemedlem eller annan
kan åtaga sig att framföra bilen i samband med den handikappades
resor från och till arbete eller yrkesutbildningsplats.
Skälig hänsyn skall tagas till handikappets svårighetsgrad vid bedömningen
av frågan om lämplig vagnstyp, storlek och prisklass. Om handikappet
så fordrar må bilvalet även avse fordon utrustat med helautomatisk
växellåda, således automatisk funktion av såväl koppling som växling, eller
annat servoaggregat, t. ex. servostyrning. Samråd bör härvid ske med teknisk
expertis, i första hand med 1 :e bilinspektören inom länet.-----
Näringshjälp bör ej beviljas för anskaffande av begagnade bilar.
Allmänna arvsfondens bidragsgivning till invalidiserade ungdomar under
21 år för anskaffande av motorfordon för resa till och från arbete eller yrkesutbildningsplats
har numera övergått till arbetsmarknadsverket. I överenskommelsen
innefattas även sådana invalidiserade ungdomar, som bedriver
gymnasiestudier som förberedelse för yrkesutbildning. Tidigare föreskriven
åldersgräns för bidrag av näringshjälpsmedel gäller således ej längre.
2. Behovsprövning
Vid prövning av behovet av näringshjälp för anskaffande av motorfordon
skall skälig hänsyn tagas till inkomstförhållanden och egen förmögenhet.
Då bruttoårsinkomsten överstiger 18 000 kronor för ensamstående person
och 25 000 kronor för makar, skall ansökan om näringshjälp med nämndens
eget yttrande underställas styrelsens prövning.
Hänsyn skall ej tagas till förmögenhet understigande 40 000 kronor såvida
den icke utgöres av kontanter, banktillgodohavanden eller lätt realiserbara
andra tillgångar. Då nettotillgångarna uppgår till högre belopp skall
ärendet med nämndens eget yttrande underställas arbetsmarknadsstyrelsens
prövning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
G Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1965
Utan hinder av vad ovan sagts angående inkomstförhållanden och kapitalinnehav
må dock bidrag av näringshjälpsmedel alltid kunna beviljas för
merkostnader för invalidaggregat eller andra speciella anordningar, som
är erforderliga med hänsyn till handikappet (t. ex. kupévärmare för reumatiker).
3. Bidrag och/eller lån
Näringshjälp för anskaffande av motordrivet fordon torde merendels böra
utgå som bidrag utan återbetalningsskyldighet mot förbindelse från sökanden
att ej utan länsarbetsnämnds medgivande avhända sig fordonet--—.
4. Bgte av motorfordon
Ansökan om bidrag för byte av motorfordon från partiellt arbetsför, som
tidigare ej erhållit näringshjälp för anskaffande av sådant fordon, skall
behandlas som nytt ärende med beslut av länsarbetsnämnden efter prövning
i enlighet med vad ovan sagts. Härvid är emellertid att märka att person,
som tidigare fått bidrag av näringshjälpsmedel (från pensionsstyrelsen, riksförsäkringsverket,
arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnd) för anskaffande
av motorfordon, kan erhålla nytt bidrag för byte av bil eller annat
motorfordon (ersättningsanskaffning) endast efter prövning av Kungl.
Maj:t i varje särskilt fall. Ansökan härom skall ställas till Konungen och
av länsarbetsnämnden insändas till arbetsmarknadsstyrelsen med bifogande
av utredning och eget yttrande i ärendet. Av utredningen skall framgå när
det senast förvärvade fordonet anskaffades, antalet körda mil samt när,
från vilken myndighet och med vilket belopp statsbidrag utgått tidigare.
Motionen
Motionärerna erinrar om att det ingår i samhällets arbetsvårdande verksamhet
att ekonomiskt bidraga till anskaffande av motorfordon åt personer,
som på grund av skador i rörelseorganen eller genom sjukdom fått sin förflyttningsförmåga
väsentligt reducerad. Härför gäller att sökanden är beroende
av motorfordon för transport mellan bostaden och arbetsplatsen
eller utbildningsskola eller i övrigt för inkomstens förvärvande. Det statliga
bidragsbeloppet är maximerat till 10 000 kronor och administreras av arbetsmarknadsstyrelsen.
Sådant bidrag kan utgå för olika slag av handikapp
som förorsakar förflyttningssvårigheter. Att bestämmelserna om bidrag till
anskaffande av motorfordon och skattebestämmelsen ej är likformiga medför
många gånger betydande olägenheter för de handikappade. Det förekommer
ofta att personer anskaffar motorfordon för medel som erliålles genom
arbetsmarknadsstyrelsens försorg och först senare blir medvetna om att
skattebefrielse icke kan erhållas. Genom antagande av lagen om allmän försäkring
bär statsmakterna visat en något mera human inställning till de
7
Bevillningsutskottets betänkande nr S år 1965
handikappade och deras problem. Sålunda kan invaliditetsersättning erhållas
av försäkrad, som utför förvärvsarbete men på grund av höggradig nedsättning
i kroppsorganens funktion får vidkännas betydande merutgifter för
färdmedel för att kunna utföra arbete. Denna bidragsform har visat sig vara
mycket värdefull, men en tämligen restriktiv praxis har dock tillämpats vid
behandlingen av ansökningarna. Det har i tillämpningen visat sig att vissa
mindre långtgående villkor uppställes för bidrag till anskaffande av motorfordonet,
att något mera skärpta krav ställes vid beviljande av invaliditetsersättning
men att de mest långtgående kraven ställes när det blir fråga
om skattebefrielse. Detta har för allmänheten framstått som svårförståeligt
och i många fall också stötande. Det torde vara ett samhällsintresse, att man
erhåller likformiga regler för beviljande av samtliga dessa tre förmåner, så
att någon icke behöver ställas i den tråkiga situationen, att han får hjälp
med förvärvet av motorfordonet men sedan måste avhända sig detsamma
på grund av att han icke förmår att betala driftkostnader och andra utgifter
som följer med innehavet.
Som vid olika tillfällen framhållits torde det finnas anledning att avvakta
praxis rörande utvecklingen av invaliditetsersättning, men beträffande
skattebefrielsen finns det anledning att så snart som möjligt ta initiativ till
en ändring.
Utskottet
I motionen II: 263 hemställes om sådan ändring av förordningen om automobilskatt,
att dess bestämmelser om skattefrihet för vissa vanföra ägare av
motorfordon bringas i överensstämmelse med arbetsmarknadsmyndigheternas
villkor för bidrag till anskaffande av motorfordon.
Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen för gällande bestämmelser
kan skattebefrielse endast medges höggradigt vanför person, som
innehar körkort och som för sin förvärvsverksamhet eller utbildning är
varaktigt beroende av fordonet såsom fortskaffningsmedel. Enligt bestämmelserna
om arbetsmarknadsmyndigheternas bidragsgivning för anskaffande
av motorfordon kan dylikt bidrag utgå med högst 10 000 kronor åt
partiellt arbetsför, som är beroende av sådant fortskaffningsmedel för sin
utkomst genom arbete eller för förvärvande av yrkesutbildning. Skillnaden
mellan villkoren för skattebefrielse och för bidrag till inköp av motorfordon
ligger således i att endast höggradigt vanföra med körkort och varaktigt
beroende av fordonet för arbete eller utbildning kan komma i åtnjutande
av sådan befrielse, medan bidraget kan utgå till alla partiellt arbetsföra
med eller utan körkort. Med höggradigt vanföra förstås uteslutande
rörelseinvalida fall, medan den partiella arbetsförheten omfattar alla fall
med fysiska eller psykiska defekter, som nedsätter arbetsförmågan. Bidragsgivningen
är i huvudsak delegerad lill länsarbetsnämnderna. Bidrag till er
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1965
sättningsanskaffning av fordon må dock endast utgå efter prövning av Kungl.
Maj :t i varje särskilt fall. Det kan vidare framhållas att bidragsgivningen i
motsats till skattebefrielsen är i viss mån behovsprövad. Ett bifall till yrkandet
i motionen skulle innebära att möjligheten till skattebefrielse som regel
skulle bortfalla vid en bruttoårsinkomst över 18 000 kronor för ensamstående
eller över 25 000 kronor för äkta makar. Bortsett härifrån innebär motionärernas
yrkande ett avsteg från de principer som för närvarande tillämpas
för skattebefrielsen.
Utskottet finner de av motionärerna påtalade olikheterna mellan skattebefrielse
och bidragsgivning förtjäna uppmärksamhet, särskilt beträffande
höggradigt handikappade. Motionärernas yrkande innebär dock ett icke
oväsentligt avsteg från de principer som för närvarande tillämpas för skattebefrielsen.
Med hänsyn härtill finner utskottet sig icke kunna förorda en
så betydande ändring av möjligheterna till skattebefrielse, som skulle bli
följden av motionärernas förslag. Anknytningen till bidragsgivningen skulle
enligt utskottets mening även kunna medföra, att skattebefrielsen blev beroende
av den praxis som utvecklas vid länsarbetsnämnderna och att skiljaktigheter
i beskattningen följaktligen skulle kunna förekomma mellan de
olika länen. De i motionerna påtalade olikheterna mellan bidragsgivningen
och skattebefrielsen föranleder emellertid utskottet att ifrågasätta, om inte
stöd åt handikappade genom dylik befrielse och genom skattebidrag medför
så betydande administrativt merarbete att det såväl från de handikappades
som från statsverkets synpunkt finns skäl att ta upp spörsmålet om formerna
för samhällets insatser på detta område till omprövning.
En sådan prövning skulle självfallet inte ha till syfte att tillvarataga
några fiskaliska intressen utan endast att skapa enhetligare regler för hjälpen
åt de handikappade. Enär dessa frågor till viss del faller inom ramen
för en översyn av vägtrafikbeskattningen och då — såsom framgår av ett av
finansministern under innevarande riksdag avgivet interpellationssvar —
en dylik översyn för närvarande förberedes, förutsätter utskottet att denna
utredning kommer att beakta de handikappades ställning inom detta skatteområde.
Oavsett hur hjälpen åt de handikappade regleras i sitt större sammanhang
finner utskottet, att de gällande skattebestämmelserna måste te sig stötande
för vissa mindre grupper av handikappade. Det gäller i första hand sådana
som på grund av sitt handikapp inte kan få körkort och följaktligen ej heller
skattebefrielse, men som av närstående kan köras till arbete eller utbildning.
Denna grupp omfattar endast ett begränsat antal personer, som emellertid
bör kunna ställa samma anspråk på skattelättnader som de rörelseinvalida
med körkort, särskilt som utvecklingen av den medicinska och
yrkesmässiga rehabiliteringen för de gravt handikappade öppnat helt nya
möjligheter för deras återförande till arbetslivet. För att få enhetliga regler
för skattebefrielsen — som i dessa stycken i stort sett bör grundas på
9
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1965
samma villkor som bidragsgivningen — synes det utskottet lämpligt att
Kungl. Maj :t får möjlighet att på förslag av arbetsmarknadsstyrelsen medge
skattebefrielse i här avsedda fall.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av motionen II: 263 av herr
Martinsson m. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om utredning och förslag angående ändring av förordningen
om automobilskatt i syfte att införa befrielse från sådan
skatt även för vissa handikappade, som saknar körkort.
Stockholm den 4 mars 1965
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Yngve Nilsson, Wärnberg, Elofsson, Lundström, Gösta
Jacobsson, Billman och Paul Jansson; samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Gustafson
i Göteborg, Asp, Andersson i Essvik, Boo, Kristenson, Carlsson i Västerås,
Larsson i Umeå och Dahlgren.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1965:140 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående befrielse från skatteplikt för automöbil, som äges av höggradigt vanför person. a1 i texten