Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om utvidgad statlig gruvdrift i Norrland.

1965-04-06 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1965:18, Utlåtande i anledning av väckt motion om utvidgad statlig gruvdrift i Norrland.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 18 år 1965

Nr 18

Utlåtande i anledning av väckt motion om utvidgad statlig gruvdrift

i Norrland.

I en inom andra kammaren väckt, till bankoutskottet hänvisad motion, nr

161 av herrar Lorcntzon och Holmberg, har föreslagits, att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om åtgärder för att åstadkomma

en systematisk inventering av malmförekomsterna i Västernorrlands

län och tillförsäkra staten förhandsrätt till alla nyupptäckta förekomster;

samt att inleda förhandlingar med Bolidenbolaget om möjligheten

att utöka gruvdriften på Lövstrandsfältet och eventuellt igångsätta någon

form av förädlingsindustri i anslutning till malmbrytningen.

Beträffande motiveringen för detta förslag hänvisas till motionen.

Utskottet har över motionen inhämtat yttranden från kommerskollegium,

Sveriges geologiska undersökning, 1964 års geologiutredning, Aktiebolaget

Atomenergi, Svenska gruvföreningen och Bolidens gruvaktiebolag. Flera av

remissinstanserna hänvisar —- samtidigt som de kommenterar den nu förevarande

motionen — till yttranden som avgavs föregående år över motioner

i samma ämne. Beträffande dessa yttranden torde utskottet få hänvisa till

sitt utlåtande nr 15 år 1964.

Statens nuvarande inflytande över landets mineraltillgångar berörs av

Svenska gruvföreningen och Bolidens gruvaktiebolag, vilka framhåller att

staten inte bara har minst samma rätt som enskilda att bedriva malmletning,

uttaga inmutningar och utmål samt igångsätta och utöva gruvdrift

utan också automatiskt har s. k. kronoandel, d. v. s. äganderätt till 50 procent

i alla de utmål som tilldelas enskilda som resultat av undersökningsarbeten

som dessa utfört. Denna andel medför att innehavaren erhåller s. k.

brytningsvitsord. Staten har således laglig rätt att börja brytning i varje nyupptäckt

fyndighet och att, därest inmutaren inte önskar deltaga i gruvdriften,

omhänderta hela produktionen.

Svenska gruvföreningen påpekar vidare det angelägna i att tillgodogörandet

av mineraltillgångarna sker på ett nationalekonomiskt riktigt sätt. Man

måste omsorgsfullt väga världsmarknadens metallpriser mot de förutsättningar

för igångsättning av gruvdrift som föreligger i det enskilda fallet. Av

avgörande betydelse kan därvid bli en fyndighets belägenhet, befintliga

malmtillgångars kvalitet och kvantitet, aktuell teknik, kostnad för malmens

brytning och behandling, m. m. Då en malmreserv uppstår, måste den tagas

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 18 år l!)6ö

3

i produktion enligt en noggrant övervägd, långsiktig företagsplanering, som

även tar hänsyn till det sociala ansvar som följer av att nya anläggningar

uppföres och olika samhällsinstanser initieras. Bolidenbolaget framhåller,

att bolaget genom ett intensivt arbete inom gruv- och anrikningstekniken

samt på transportområdet kunnat åstadkomma att tidigare icke brytvärda

malmer kunnat tagas under brytning. Synpunkter av samma innebörd som

de här angivna framförs också av kommerskollegium.

Bolidenbolaget finner det vara ett motsägelsefullt uttalande när motionärerna

framför kritik mot att en eventuell malmbas i Lövstrand icke omedelbart

utnyttjas för brytning men samtidigt uttrycker missnöje med att bolagets

malmbas är för liten. Frågan om malmbasen är givetvis för en modern

gruvindustri av största betydelse, säger bolaget och fortsätter:

För Bolidenbolagets del har malmbasen offentligen redovisats årligen i

samband med årsredogörelsernas publicerande. Malmbasen var vid verksamhetens

igångsättande för 40 år sedan obetydlig och det verkade då sannolikt

att bolaget icke skulle kunna fortsätta sin drift under mera än ett fåtal

år. Det är helt felaktigt att såsom motionärerna gör draga slutsatser av

en isolerad malmbasuppgift. Det bör i stället betonas, att Bolidenbolaget,

trots en för varje år stegrad brytning, kunnat upptäcka större nya malmkvantiteter

än de som avverkats, med påföljd att malmbasen, trots bearbetningen,

successivt vuxit och numera motsvarar icke mindre än cirka 25 års

brytning. Denna utveckling har möjliggjorts till följd av insatsei inom

malmletningen, som till art och omfång varit synnerligen betydande.

Med avseende å malmbasens utnyttjande kan till en början observeras, att

malmletning och undersökning av intresseväckande mineraliseringar är ett

tidsödande arbete och förenat med stora kostnader. Det är uppenbart, att

Bolidenbolaget för sin del finner det angeläget, att, då stora kostnader nedlagts

på malmletning och undersökning av ett objekt, tillse att brytning av

sådana malmer som är brytvärda också kommer till stånd så snart som

möjligt, så att avkastning erhålles på nedlagt kapital. Övervägande delen av

de sulfidmalmer som är kända i Sverige och som Bolidenbolaget bearbetar är

emellertid fattiga och av ringa storlek (normalt cirka 2—7 milj. ton) och på

intet sätt jämförliga med t. ex. järnmalmerna i Norrbotten. Varje malm har

följaktligen en kort livslängd och för vidmakthållande av en kontinuitet i

såväl sysselsättning som malmförsörjning måste ett långsiktigt program

uppgöras, enligt vilket vissa fyndigbeter tas i bruk, då andra slutbrutits. Åtskilliga

gruvor har på detta sätt utbrutits och efterträtts av andra, allt under

det Bolidenbolaget successivt kunnat öka sin malmbrytning från t. ex.

1,3 milj. ton 1949 til! 3,1 milj. ton 1964. År 1949 förekom brytning i sju gruvor,

medan brytning nu pågår i tretton gruvor.

Bolaget framhåller även att det vid planläggningen och utnyttjandet av

malmtillgångarna i hög grad känner och beaktar sitt ansvar för sysselsättningsfrågorna

i Västerbottens län.

Flera remissinstanser påpekar att de geologiska förhållandena i Västernorrlands

län inte tyder på att några nämnvärda malmförekomster skulle

finnas i större delen av länet. Sveriges geologiska undersökning (SOU) anför:
lf

liihang till riksdagens protokoll 1065. 8 samt. Nr 17—22

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 18 år 1965

Betydande delar av Västernorrlands län täckes av ensartade granit- och

gnejsbergarter, som erfarenhetsmässigt icke inger stora förhoppningar att

därur framleta malmer. Sveriges geologiska undersökning söker emellertid

följa upp de malmuppslag som framkommer vid väg- och skogsarbeten inom

länet samt har även i viss mindre omfattning bedrivit blockletning inom

sådana delar av länet, där det ur geologisk synpunkt ansetts tänkbart att

finna mineraliseringar. Tyvärr har dock hittills inga ekonomiskt så värdefulla

malmuppslag framkommit, att anledning ansetts föreligga att igångsätta

mera omfattande arbeten.

Bolidenbolaget meddelar att bolaget varje år alltsedan 1940 bedrivit malmletning

inom Västernorrlands län. Stora rekognosceringar har vid olika tillfällen

företagits för att finna malmletningsuppslag, varvid i stort sett icke

framkommit något som ingivit förhoppningar om malmfynd. I fjällranden

i länets nordvästra hörn påträffade bolaget emellertid redan 1940 vissa blymineral,

som sedan dess gjorts till föremål för intensiv malmletning. Den

största malmkoncentration som därvid kommit fram inom länet är Bellviksbergsfyndigheten,

där malmen efter bl. a. diamantborrningar nu är relativt

väl känd. Härom anför bolaget:

Malmen är av relativt liten storlek, men sedan föregående år pågår dock

utredningar om eventuell möjlighet att igångsätta brytning. Som ett led i undersökningen

av denna liksom av andra malmer ingår provbrytning av

mindre kvantiteter för att erhålla kännedom om malmens beskaffenhet och

möjligheterna att anrika malmen. Eu mindre malmkvantitet har uttagits för

provanrikning. Ytterligare anrikningsförsök torde vara ofrånkomliga. Malmen

i Bellviksberg är liten och kan icke ensam bära kostnaden för sedvanliga

anordningar för erforderlig anrikning.

Kommerskollcgium erinrar om att utmålen i såväl Bellviksbergsfältet som

Lövstrandsfältet — vilket sistnämnda ligger i Västerbottens län och icke,

såsom motionärerna synes antyda, i Västernorrlands län — ägs till hälften

av kronan och till hälften av Bolidenbolaget samt att ett arrendeavtal mellan

dessa båda parter föreligger sedan år 1950. I början av innevarande år

har, meddelar kollegium, upptagits förhandlingar mellan kollegium och bolaget

om detta avtal, främst med sikte på upptagande av gruvbrytning inom

Bellviksbergsfältet, där redan vissa driftsplaner utarbetats. Om dessa uttalar

Bolidenbolaget, att man övervägt möjligheten att göra Bellviksberg

till en försöksgruva, där bl. a. försök skulle göras med anrikning enligt nya

riktlinjer, som skulle vara mindre kostnadskrävande än vid gängse anrikningsverk.

Härigenom skulle man kunna göra värdefulla rön, som skulle

kunna möjliggöra att andra, för närvarande icke brytvärda fyndigheter

skulle kunna tagas i drift.

Lövstrandsfältet betecknas av kommerskollegium som mindre lovande.

Undersökningarna där är, uppger Bolidenbolaget, icke helt slutförda, men

det synes icke sannolikt att fyndigheten innehåller någon i dagens läge

brytvärd malm. Bolaget framhåller att omfattande geologiska arbeten och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr t8 år 1!)6ö 5

gruvundersökningsarbeten utförts där nästan oavbrutet sedan 1947. Härom

anföres:

Kraftledning och väg har framdragits, röjning och schaktning av industriområde

har utförts, en gruvundersökningsanläggning (lave, maskinhus,

kompressorcentral, kontor, verkstad, manskapsförläggning, marketenteri,

värmecentral, garage, arbetsledarebostad etc.) har uppförts, jordgenomgång

och ingjutning till fast berg och schaktsänkning har utförts,

bergficka, pumpstation och vattenbassänger har anlagts samt ca 900 m orter

och stigorter har drivits; allt i syfte att närmare klarlägga möjligheterna

att igångsätta gruvdrift. Hittills utförda arbeten visar, att malmen uppträder

i »linser», som är mycket oregelbundna både till formen och i fråga om

halter. Det är vidare sannolikt, att gråbergsinblandningen måste bli relativt

stor vid brytningen, vilket ger lägre metallhalt i utgående malm. Provbrytningen

har också visat, att bergets hållfasthet är mindre god, eftersom skolor

och sprickor uppträder rätt ofta.

Den i motionen berörda frågan om malmtillgångar i Västernorrland behandlas

närmare av Aktiebolaget Atomenergi, som anför:

I samband med den regionala prospektering, som bolaget utför, påträffades

år 1957 en radiometrisk indikation vid Tåsjön. Kungi. Maj :t beviljade

bolaget den 15 september 1960 med stöd av 1886 års lag angående stenkolsfyndigheter

m. in. koncession intill utgången av år 1962 att undersöka fyndigheter

av uranhaltigt, toriumhaltigt och berylliumhaltigt mineral å tretton

olika områden inom Tåsjö och Dorotea kommuner. Den 15 mars 1963

medgav Kungl. Maj:t att nämnda koncessioner fick äga fortsatt giltighet i

vad avser undersökning av fyndighet av uranhaltigt och toriumhaltigt mineral

intill utgången av 1964. Kungl. Maj :t föreskrev vid båda dessa tillfällen

härutöver bl. a. att bolaget skulle till kommerskollegium lämna de uppgifter

rörande omfattningen av undersökningsarbetet, som kollegium begärde,

samt att Sveriges geologiska undersökning skulle äga rätt att genom geolog

följa undersökningsarbetet och taga del av det vetenskapliga resultatet av

detsamma. Bolaget vill i detta sammanhang erinra om att Kungl. Maj:t den

15 september 1960 även beviljat annan person koncession på vissa områden

i Tåsjö kommun.

Inom bolagets koncessionsområde påbörjades detaljerade arbeten år 1960,

och en bergart innehållande uran påträffades. Sedan dess har ett område

mellan Flåsjön och Vojmsjön med en utsträckning av ca 12 mil varit föremål

för undersökningar. Sålunda har flygmätningar gjorts liksom tektoniska

och stratigrafiska undersökningar, och även borrningar har utförts.

På enstaka platser har man funnit högre uranhalt än vad som förekommer

i de mellansvenska skiffrarna. På de punkter, där halten varit högst, har

samtidigt mäktigheten av indikationen varit minst. Med hänsyn till att

området är förhållandevis stort och den geologiska bilden är synnerligen

komplicerad samt till att tillfredsställande metod för utvinning av uranet

ur denna malmtyp ännu icke föreligger, kan man f. n. inte uttala sig om

huruvida en brytbar fyndighet föreligger.

Bolaget framhåller, all den reduktion av anslagen till bolaget som skett

under senare år har tvingat bolaget till en sådan koncentration av arbetsuppgifterna.

utt medel för prospektering - frånsett viss begränsad veten
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 18 år 1965

skaplig verksamhet — icke längre ryms inom bolagets anslag. I detta sammanhang

anföres följande:

Bolaget anser det emellertid angeläget att utvecklande av prospekteringsteknik

samt prospekterings- och undersökningsverksamhet får fortsättas

såväl inom Tåsjö och Dorotea kommuner som inom andra delar av Norrland.

Detta synes desto mera angeläget som utvecklingen kan gå i den

riktningen att även sådana fyndigheter som idag icke bedömes vara brytvärda,

under senare delen av 1970-talet kan bli föremål för en lönsam

brytning. Bolaget har därför innevarande år gjort framställningar till såväl

Malmfonden som Norrlandsfonden om anslag för prospekteringsteknisk utveckling

samt prospekteringsverksamhet i Norrland.

Den av staten bedrivna malmletningen har, påpekar 196A års geologiutredning,

kraftigt utökats under senare år. En inventering av järnmalmstillgångarna

pågår i Norrbottens län och har ansetts kräva en provisorisk,

lokalt avgränsad lagstiftning, vilken fråga f. n. prövas av gruvrättsutredningen.

Geologiutredningen, som utreder den geologiska karteringen och

prospekteringen, säger sig dela motionärernas åsikt att kännedom om malmtillgångarna

är av betydelse för lokaliseringspolitiken men understryker

att tillgången på andra mineral såsom råvaror och fyllnadsmaterial för vägar

och byggnader samt på vatten m. m. och kännedom om inarkbeskaffenheten

ofta kan vara av större betydelse vid bedömningen av olika trakters

försörjningsmöjligheter. Detta kräver, understryker utredningen, geologiska

karteringar av godtagbar kvalitet. Beträffande Västernorrlands del betecknar

utredningen den geologiska karteringen som dålig. SGU har emellertid

påbörjat en s. k. länskartering av länet, d. v. s. utarbetande av jordartskarta

och berggrundskarta i skala 1: 200 000. Arbetet härmed redovisas närmare

av SGU, som uttalar att det med utgångspunkt i de data som framkommer

vid karteringen sedermera får övervägas, om särskilda åtgärder kan bli påkallade

för att öka den statliga prospekteringsverksamheten i länet.

Geologiutredningen meddelar att den i november 1964 i skrivelse till chefen

för handelsdepartementet framhållit att en utökad karterings- och prospekteringsverksamhet

är angelägen. Därvid underströks, att en sådan utbyggnad

förutsätter en ökad tillgång på kvalificerad personal och att den

svenska geologutbildningen därför snabbt måste utbyggas. Den nu rådande

bristen på geologiskt utbildad arbetskraft måste, säger utredningen, ge anledning

till noggrant övervägande innan beslut fattas som kan medföra att

de starkt begränsade personella resurserna ytterligare splittras på specialundersökningar

av det slag som motionärerna begärt.

Liknande synpunkter anföres av kommerskollegium och Svenska gruvföreningen,

vilka i likhet med Bolidenbolaget uttryckligen avstyrker bifall

till motionen.

Utskottet. Motioner av väsentligen samma innebörd som den nu förevarande

väcktes även vid föregående års riksdag, varvid de avstyrktes av

bankoutskottet (uti. nr 15) och icke föranledde någon riksdagens åtgärd.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 18 år 1965

7

De synpunkter och förslag som nu framförts liar från remissinstansernas

sida utsatts för en ingående kritik. Av remissyttrandena framgår att malmletning

sedan länge bedrivits i Västernorrlands län såväl i statlig regi som

av Bolidens gruvaktiebolag. Att resultaten av denna verksamhet blivit begränsade

är uppenbarligen att tillskriva de i fråga om malmtillgång ogynnsamma

berggrundsförhållandena i länet. Kommerskollegium och Bolidenbolaget

meddelar i sina yttranden att planer utarbetats för gruvbrytning

inom Bellviksbergsfältet, en av de fyndigheter som upptäckts inom länet.

Skälen till att huvudfyndigheten inom Lövstrandsfältet för närvarande icke

ter sig brytvärd redovisas i remissyttrandena på ett sätt som icke ger utskottet

anledning till gensägelse. De i motionen lämnade uppgifterna om

Bolidenbolagets malmbas och om bolagets insatser inom malmletningen är

enligt utskottets mening missvisande. Vad beträffar undersökningarna rörande

urantillgångar i Västernorrlands län vill utskottet framhålla att de

bedrivs av ett halvstatligt företag, Aktiebolaget Atomenergi.

Sammanfattningsvis vill utskottet i likhet med föregående år uttala alt

det icke synes styrkt att formerna för och omfattningen av malmletningen

i de av motionärerna berörda områdena skulle vara otillfredsställande.

Utskottet vill också ånyo framhålla, att en avsevärd osäkerhet om de totala

malmtillgångarnas storlek måste beräknas bli bestående. I detta sammanhang

får också beaktas, att olika malmförekomsters brytvärdhet

varierar med hänsyn till bl. a. marknadsläget. Såväl prospekteringsverksamheten

som exploateringen av nya fyndigheter måste vidare avvägas med

hänsyn till de tillgängliga ekonomiska och personella resurserna. Vad särskilt

beträffar statens möjligheter till inflytande på och delaktighet i dessa

verksamheter ger motionen icke utskottet anledning att föreslå någon ändring

av de förhållanden som nu gäller.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att motionen 11:161 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 6 april 1965

På bankoutskottets vägnar:

NILS STÅHLE

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Hilding, Gustaf Henry Hansson,

Åke Larsson, Palm, Åkerlund, Augustsson och Wikberg;

från andra kammaren: fru Renström-Ingenäs, herrar Berglund, Franzén

i Motala, Bengtsson i Landskrona, Ekström i Iggesund, Börjesson i

Glömminge*, Nordgren och Jonsson.

* Ej närvarande vid justeringen.

2f Bihang till riksdagens protokoll 1965. 8 samt. Nr 17—22

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.