Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående försäkringsväsendets organisation, m. m.

1965-04-06 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1965:22, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående försäkringsväsendets organisation, m. m.

Dokumentets text

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1965

17

Nr 22

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående försäkringsväsendets

organisation, m. m.

I två till bankoutskottet hänvisade likalydande motioner, nr 64 i första

kammaren av herr Tage Johansson m. fl. och nr 85 i andra kammaren av

fru Ekroth m. fl., har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

skall anhålla att en utredning tillsättes med uppgift att allsidigt och förutsättningslöst

undersöka möjligheterna att åstadkomma en mera rationell

och ändamålsenlig form för försäkringsverksamheten än den nuvarande,

varvid också möjligheterna till samnordisk organisation prövas.

^ idare har i två till bankoutskottet hänvisade likalydande motioner, nr

217 i första kammaren av herrar Adolfsson och Lager och nr 271 i andra

kammaren av herr Hermansson m. fl., föreslagits, att riksdagen i skrivelse

till regeringen skall begära utredning om försäkringsväsendets organisation

och ställning, eventuellt genom förstatligande av de stora privata försäkringskoncernerna,

i syfte att öka försäkringstagarnas och samhällets inflytande

över törsäkringsverksamheten samt rationalisera och förbilliga dess

former.

Beträffande motiveringen för de framställda yrkandena hänvisas till motionerna

I: 64 och II: 271.

Över motionerna har utskottet inhämtat yttranden från riksförsäkringsverket,

försäkringsinspektionen, Svenska försäkringsbolags riksförbund och

Folksam. De tre sistnämnda instanserna hänvisar även till sina yttranden

till bankoutskottet i samma ämne år 1964 och försäkringsinspektionen därjämte

till ett redan i sistnämnda sammanhang åberopat utlåtande till chefen

för finansdepartementet år 1963 samt till sitt år 1964 likaledes till chefen

för finansdepartementet avgivna yttrande över värdesäkringskommitténs

betänkande »Indexlån» (SOU 1964: 1 och 1964:2). Beträffande innehållet

i de tidigare till utskottet avgivna yttrandena torde utskottet få hänvisa

till sitt utlåtande nr 14 år 1964.

De synpunkter som framförts i motionerna 1: 64 och II: 85 behandlas särskilt

utförligt av försäkringsinspektionen, vilken inledningsvis instämmer i

uppfattningen att behovet av frivilliga försäkringar kommer att växa. Med

anledning av motionärernas framhållande av att administrationskostnaderna,

särskilt försäljningskostnaderna, är högre inom enskild försäkringsverksamhet

än inom obligatorisk socialförsäkring erinrar inspektionen om

att denna omkostnadsskillnad till stor del beror på att endast frivillig för
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1965

säkring förutsätter någon försäljning och därför måste dra försäljningskostnader.

Inspektionen fortsätter jämförelsen sålunda:

I administrationen av obligatorisk försäkring finns ingen egentlig motsvarighet

härtill. Valet av försäkringsform och försäkringsvillkor är givet,

någon övertalning eller upplysning om vilken vara som erbjudes erfordras

inte för att försäkringen skall komma till stånd. Härtill kommer att socialförsäkringen

har betydande volym per försäkrad person, medan den frivilliga

försäkringen till mycket stor del består av småförsäkringar, för vilka omkostnaderna

ofta måste bli höga när de räknas i procent av premien, även

om de inte nödvändigtvis är stora när de räknas i kronor. Inom frivillig

försäkring pågår emellertid en intensiv och snabb rationalisering av företagsstruktur,

arbetsrutiner (t. ex. i samband med övergång till datateknik)

och försäkringsformer — bl. a. genom övergång till paketförsäkringar

och till kollektiv försäkring. Ehuru denna utveckling i flera fall behöver

drivas ännu mycket längre, kommer sannolikt omkostnaderna i frivillig

försäkring, åtminstone inom en stor del av området, att alltid te sig högre

ur vissa synpunkter än i obligatorisk försäkring, nämligen beroende på förekomsten

av försäljningskostnader och av försäkringar med låg volym

per försäkrad. Detta förhållande kan icke ändras enbart därigenom att den

verksamhet som nu drives inom den enskilda försäkringssektorn överföres

i socialförsäkringens regi.

Svenska försäkringsbolags riksförbund tar i fråga om förvaltnings- och

försäljningskostnaderna upp den i motionerna I: 64 och II: 85 gjorda jämförelsen

med ATP:s förvaltningskostnader. Riksförbundet anser att denna

jämförelse helt saknar intresse:

Till en början måste hållas i minnet att en stor del av administrationskostnaderna

för ATP övervältrats på arbetsgivarna. Vidare är ATP, liksom

de övriga allmänna försäkringarna, obligatorisk och kan därför handläggas

på ett enkelt och förhållandevis billigt sätt. Frivillig försäkring däremot

skall tillfredsställa försäkringstagarnas särskilda skyddsbehov och måste

därför bli föremål för en alldeles speciell distributionsform. »Varans» karaktär

och det socialt angelägna i att varje individ så långt möjligt får ett

väl avpassat försäkringsskydd gör att försäkringsbolagen i stor utsträckning

måste uppsöka försäkringstagarna en för en. Detta medför också att varken

frivillig personförsäkring eller sakförsäkring kan med framgång administreras

på samma sätt som de allmänna obligatoriska försäkringarna.

I detta sammanhang framhåller riksförbundet att försäkringsbolagen inte

minst under senare år vidtagit omfattande åtgärder i rationaliserande

och kostnadsbesparande syfte. Fördelarna härav kommer, uttalar riksförbundet,

bl. a. till följd av försäkringsbolagens hårda inbördes konkurrens

försäkringstagarna till godo.

Försäkringsinspektionen finner det ovisst huruvida i motionerna 1:64

och 11:85 avses att enskilda försäkringsbolag och understödsföreningar

skulle bringas att upphöra med sin verksamhet på sådana områden där eu

utredning eventuellt kunde ange skäl för en utvidgad frivillig försäkring driven

av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. I så

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1965

19

fall skulle det bli fråga om mycket omfattande ändringar i det frivilliga försäkringsskyddets

struktur. Inspektionen betonar att det är ovisst om en fullständig

överföring av frivillig försäkring inom vissa branscher till den offentliga

sektorn skulle främja en ökning av det frivilliga skyddet. Detta kunde,

säger inspektionen, snarare minska, eftersom erfarenheten visar att eu

frivillig försäkring som grundas endast på passiv försäljning får en förhållandevis

ringa omfattning.

Inom den enskilda lörsäkringsverksamhetens ram finns, påpekar inspektionen,

vissa grenar som är obligatoriska i legal mening eller som så fullständigt

omfattar vissa kollektiv att de från individens synpunkt framstår

som de facto obligatoriska. Bortses från en del av yrkesskadeförsäkringen,

vars överförande till den offentliga sektorn redan har beslutats, gäller det

första endast om trafikförsäkringen. En sådan verksamhet bör enligt inspektionens

mening knappast anknytas till socialförsäkringen, eftersom

den expertis som erfordras väsentligen är av annat slag. Inspektionen anför

vidare:

Skulle man anse att det finns motiv för att låta något annat organ än

konkurrerande enskilda bolag ta hand om trafikförsäkringen, låge det närmare

till hands att inrätta ett nytt organ dominerat av motorfordonsägarna.

I vad gäller registrering och avgiftsuppbörd kunde en anknytning till den allmänna

motorfordonsregistreringen och bilskatteuppbörden övervägas. En sådan

försäkringsgivare kunde, på grund av sin monopolställning, åtminstone

teoretiskt tänkas få lättare att hävda sig gentemot reparationsbranschen

än sinsemellan konkurrerande försäkringsbolag som till stor del säljer sin

bilförsäkring genom bil- och reparationsfirmor. Å andra sidan skulle försäkringstagarna

gå miste om den tävlan i fråga om kvaliteten i service,

t. ex. vid skadereglering, som nuvarande system ger. Inspektionen försöker

ingen värdering av sådana eller andra fördelar eller olägenheter. De kan

belysas genom utredning. Sedan den tidigare utredningen om bilförsäkringen

(SOU 1949: 26) företogs har mer än lialvtannat årtionde förilutit.

Under denna tid har bilismen fått mångdubblad betydelse i allt bredare

folklager. De avsevärda premiehöjningar som under senare år varit

nödvändiga har medfört en skärpt kritik av branschen i den offentliga

debatten. Likväl är det ovisst om det föreligger något mera omfattande stöd

för uppfattningen att detta ämne har sådan prioritet att det bör underkastas

förnyad utredning. Med hänsyn till andra prioriteter är det än mer ovisst

huruvida en eventuell utredning, om den skulle finna skäl att förorda en

reform av antydd art, erhåller tillräckligt med kvalificerad försäkringsteknisk

och företagsekonomisk hjälp för en konkret planering av sådan art att

fördelarna uppnås även i praktiken samtidigt som olägenheterna begränsas.

Om den s. k. tjänstcgrupplivförsäkringen, vilken kan betecknas som från

individens synpunkt de facto obligatorisk, uttalar inspektionen att man i

detta fall kunnat i stort sett förverkliga de omkostnadsbesparingar som är

möjliga i kollektiv obligatorisk försäkring. Den ytterligare rationaliseringsvinst,

som eventuellt skulle kunna åstadkommas genom att hela tjänstegrupplivförsäkringen

(bortsett från den statliga) samlas i socialförsäk
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskotlets utlåtande nr 22 år W6ö

ringsregi, torde inte vara betydande. En reform av denna art säges för

övrigt knappast kunna övervägas annat än om arbetsmarknadens parter

så skulle önska. Detsamma gäller ITP-försäkringar och andra liknande

ordningar.

De ifrågavarande motionärerna kan emellertid också, framhåller försäkringsinspektionen,

ha räknat med att en utbyggnad av frivillig försäkring

driven i socialförsäkringsregi i konkurrens med enskilda försäkringsgivare

skulle åtminstone medföra en minskning av den enskilda försäkringsverksamheten.

En mera påtaglig sådan effekt skulle knappast uppnås annat än

om den i socialförsäkringens regi drivna frivilliga försäkringen säljs minst

lika aktivt som enskild försäkring. Försäljningskostnaderna skulle dock i

så fall knappast bli lägre än i denna.

Dessa av försäkringsinspektionen framförda synpunkter belyses av vissa

uppgifter vilka lämnas av Folksam, som anför:

Motionärerna har inte alls berört de mycket betydande möjligheter till

kompletteringsskydd samhället redan nu genom denna organisation erbjuder

medborgarna i form av frivilliga sjuk-, olycksfalls- och pensionsförsäkringar.

Sålunda finns möjligheter för hemmafruar och studerande att genom

försäkringskassorna teckna sjukförsäkring och för alla medborgare att

i riksförsäkringsverket teckna frivilliga pensionsförsäkringar och frivilliga

försäkringar enligt yrkesskadeförsäkringslagen.

Enligt uppgift hade den 31.12 1964 följande antal medborgare begagnat

sig av föreliggande möjligheter:

Anslutna till Antal

Försäkring för hemmafruar.................. 140 000

Försäkring för studerande .................. 12 000

Pensionsförsäkring......................... 18 000

Försäkring enligt yrkesskadeförsäkringslagen .. 130 000

De försäkrade hemmafruarna utgör 13 % av alla hemmafruar. Enbart

de vid universitet och högskolor inskrivna utgör 50 000 ungdomar. Antalet

i försäkringsbolagen tecknade individuella livförsäkringar uppgår till över

4 milj. I Folksam är nära 3 milj. personer anslutna till kollektiva sjuk- och

olycksfallsförsäkringar, varav drygt 1,5 milj. genom sina fackliga organisationer.

Den utomordentligt blygsamma anslutningen till de av staten tillhandahållna

och i vissa fall subventionerade försäkringsformerna, som dessa siffror

visar, torde klart bestyrka tidigare erfarenheter, nämligen att för spridning

av frivillig försäkring behövs en aktiv försäljning av helt annat slag än

vad försäkringskassorna haft möjlighet till. Trots dessa erfarenheter synes

motionärerna, då deras hänvisning till ATP:s omkostnader eljest saknar

mening, önska att försäkringskassorna skulle beredas tillfälle att som representanter

för en monopolanstalt passivt tillhandahålla alla slag av försäkringar

för att därmed undvika försäljningskostnader. Erfarenhetsmässigt

vågar man utan vidare påstå att detta skulle leda till att en stor del av medborgarna

skulle komma att sakna även de nödvändigaste försäkringarna. Vid

en aktiv försäljning av frivilliga försäkringar blir kostnaderna — till den

alldeles övervägande delen beslående av löner — helt andra än dem man har

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 22 är 1965

21

alt räkna med vid en för alla medborgare obligatorisk standardförsäkring.

Den konkurrens som uppkommer där flera företag uppträder på marknaden

torde inom försäkringsbranschen liksom inom andra branscher medföra en

anspänning till förbättring av varan, som i allmänhet motiverar konkurrenskostnaderna.

Försäkringsinspektionen uttalar emellertid sympati för att försäkringstagarna

erhåller ett alternativ i frivillig försäkring till något lägre premiekostnad

än den vanliga, något som skulle möjliggöras genom att aktiviteten

i försäljningen begränsas och därmed också försäljningskostnaderna. Även

om en sådan frivillig försäkring knappast kan få stor omfattning skulle den

dock vara principiellt värdefull. Inspektionen anför i detta ämne vidare:

Emellertid får man inte göra sig överdrivna föreställningar om hur

mycket som rimligen kan och bör sparas på försäljningskostnader i ett alternativ

med mindre aktiv försäljning. Det måste på försäkringskassorna

finnas personal som är väl informerad om den »vara» som säljs och om

hur denna »vara» passar för enskilda, familjer och kollektiv i olika situationer

och med olika betalningsförmåga. Denna personal måste sålunda vara

kompetent att ge omfattande och god konsumentupplysning vilket är en

komplicerad uppgift i detta fall. Detta i sin tur förutsätter dels omfattande

utbildning och dels också sådana arbetsvillkor att denna personal kan behållas

trots den hårda konkurrensen med enskilda försäkringsgivare. Ehuru

försäljningen skulle vara mer passiv än enskild försäkringsverksamhet

måste verksamheten nå tillräcklig omfattning för att kunna täcka de kostnader

som i alla fall uppstår, inklusive fasta kostnader för utbildning.

På grund av sitt intresse för ett alternativ av den art som här berörts har

inspektionen medverkat till tillkomsten av en försäljning »över disk» av

viss livförsäkring. Denna verksamhet som är baserad på ett ömsesidigt försäkringsbolag

har emellertid i stort sett fått ringa omfattning trots att

premierna är lägre än de vanliga. Det har visat sig att det inte utan vidare

är givet alt man får full täckning för de utbildningskostnader som är nödvändiga

om kvaliteten i försäljningen skall uppfylla rimliga krav. Det har

sålunda återigen dokumenterats att frivillig försäkring lättare sprids genom

aktiv försäljning till högre kostnader än genom ett något lägre pris som

inöjliggöres genom passiv försäljning.

I princip skulle inspektionen inte ha något att invända emot att det inom

ramen för socialförsäkringen sker en ytterligare utbyggnad av ett sådant

alternativ. Men den nyss berörda erfarenheten stärker dock de praktiska betänkligheterna.

Av avgörande betydelse är vidare det faktum att socialförsäkringsapparaten

redan är hårt ansträngd för sina uppgifter inom obligatorisk

försäkring som måste komma i första hand. Dessa arbetsuppgifter är

omfattande, till stor del komplicerade och dessutom relativt nya. Härtill

kommer arbetet med ytterligare viktiga reformer inom socialförsäkringens

egen ram. Allt detta kommer att lägga beslag på de ledande krafternas hela

uppmärksamhet. Innan socialförsäkringsapparaten tilldelas ytterligare uppgifter

av betydelse inom frivillig försäkring måste i alla händelser först undersökas

i vad mån den, inom de kostnadsramar och med de arbetsvillkor

som medgetts, haft möjlighet att för sina nuvarande uppgifter rekrytera eu

kvalitativt och kvantitativt fullt tillräcklig medarbetarstab — och att dessutom

behålla denna stab trots de rika möjligheter i enskild försäkringsverksamhet

som föreligger för god arbetskraft.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1965

Den i motionerna I: 64 och II: 85 framförda tanken att den för socialförsäkringarna

uppbyggda organisationen skulle användas också för vissa tilllä

ggsförsäkringar berörs inte av riksförsäkringsverket, som blott hänvisar

till att betydande förändringar i lagen om försäkringsrörelse genomfördes så

sent som fr. o. in. den 1 januari 1962 och att tillräckliga erfarenheter ännu

inte torde ha vunnits för en bedömning av dessa lagändringars effekt. Detta

säges dock inte hindra, att lagen kan behöva jämkas med hänsyn till ändrade

förhållanden. Sålunda skulle måhända skäl kunna föreligga för att i

försäkringstagarnas intresse en omprövning sker av de för försäkringsinrättningarna

gällande bestämmelserna om placering av fondmedel.

Tanken på ett samarbete på försäkringsmarknaden mellan de nordiska

länderna beröres i tre av yttrandena. Försäkringsinspektionen, som instämmer

i att ett ökat sådant samarbete är värdefullt, anför därom:

Det gäller t. ex. i fråga om lagstiftningen för försäkringsrörelse, som

ursprungligen tillkom efter ett nordiskt samarbete men sedermera undergått

en något olikartad utveckling i de skilda nordiska länderna. Det gäller

även i fråga om försäkringsavtalslagen, som i stort sett bygger på samnordiska

principer. Skulle motionärerna åsyfta ett nordiskt samarbete i

fråga om frivillig försäkring i socialförsäkringsregi, är de inne på en tanke

som även den kan ha förtjänster men som dock representerar ett väsentligt

mycket mer avlägset mål.

Svenska försäkringsbolags riksförbund finner tanken på en nordisk försäkringsmarknad

orealistisk och påpekar att utformningen av de allmänna

försäkringarna och av skadeståndsrätten trots vissa likheter dock uppvisar

stora skillnader, vilka skulle starkt komplicera varje form av samorganisation.

Folksam påpekar att det inte framgår av motionärernas påståenden huruvida

de anser att en större marknad skulle i och för sig förbilliga kostnaderna

eller att den skulle behövas för riskutjämningen. Med den organisation

genom försäkringskassorna som motionärerna tänkt sig skulle enligt

Folksams uppfattning en stormarknad knappast kunna påverka omkostnaderna.

Besparingsmöjligheterna skulle kunna ligga i en enda central ledning

av hela försäkringsverksamheten i Norden, en tanke som för närvarande

säges förefalla utopisk. För hemmets och familjens försäkringar anser

Folksam den svenska verksamheten vara fullt tillräcklig från riskutjämningssynpunkt.

Om motionerna 1: 64 och II: 85 anför Folksam sammanfattningsvis, att de

knapphändiga och föga upplysande argument som motionärerna framfört

icke synes motivera en ny försäkringsutredning.

Det utredningsyrkande som förekommer i motionerna I: 217 och II: 271

avstyrks av samtliga remissinstanser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 19G5

23

I fråga om försäkringstagarnas inflytande över försäkringsbolagen uttalar

Svenska försäkringsbolags riksförbund, att motionärerna underskattar den

insyn och det inflytande som sammantaget uppkommer genom dels den

beslutanderätt som tillkommer bolagsstämman i ömsesidiga bolag, dels försäkringstagarrepresentanterna

i försäkringsaktiebolagens styrelser och dels

den tillsyn som utövas av försäkringsinspektionen, vilken kommit till just

för att kunna på försäkringstagarnas vägnar verkställa en sakkunnig kontroll

av försäkringsverksamheten.

Folksam anför i denna fråga följande:

Det är riktigt att försäkringstagarnas rätt till inflytande över de ömsesidiga

bolagen i flera fall icke synes motsvaras av en tillfredsställande parlamentarisk

organisation. Åt denna fråga har såväl 1942 som 1945 och 1958

års försäkringsutredningar ägnat ett betydande intresse utan att finna några

för alla bolag helt godtagbara lösningar. Tillfredsställande synes frågan

kunna lösas i de fall, där en nära anknytning till intresseorganisation gör

det naturligt att denna svarar för försäkringstagarrepresentationen. Endast

i ett par företag (Folksam -— konsumentkooperationen — fackföreningsrörelsen

och Ansvar — nykterhetsrörelsen — religiösa samfund) har denna

ordning genomförts. Förefintligheten av dessa företag, försäkringstagarnas

valfrihet, intresseorganisationernas möjligheter att även utan direkt parlamentarisk

samverkan öva inflytande i olika företag minskar emellertid till

en del den praktiska betydelsen av denna principiellt viktiga fråga. Den

största försäkringskoncernen, som har aktiebolagsform, är icke dominerande

när det gäller familjens och hemmets försäkringar.

Den strukturrationalisering som äger rum inom försäkringsbranschen är,

uttalar försäkringsinspektionen, i stort sett nödvändig som ett led i strävandena

att dämpa ökningen i omkostnader; den bör emellertid inte utesluta

att mänga mindre företagsenheter blir kvar och får fortsatt möjlighet att

konkurrera. Inspektionen säger sig vara övertygad om att möjligheten att

dämpa kostnadsökningen åtminstone till stor del utnyttjas, dock inte till den

grad att arbetskraft friställs utan så att den naturliga avgången utnyttjas

för ändamålet. Fusionernas maktpolitiska aspekter ter sig enligt inspektionens

uppfattning mindre oroande när man tar hänsyn till ATP-systemets

och AP-fondens tillväxt. Inspektionen framhåller att socialförsäkringens

snabba expansion över huvud taget medför cn avsevärd höjning av den

offentliga sektorns andel i den totala försäkringsverksamheten. Dessutom

hänvisas till den kontroll över försäkringsverksamheten som utövas enligt

gällande lag och som just i fråga om kapitalplaceringarna är mycket ingående

vad gäller personförsäkringsbolagen, vilka svarar för ca 80 procent av

försäkringsbolagens tillgångar.

Vad beträffar de i motionerna framförda synpunkterna på försäkringsbolagens

kapitalförvaltning erinrar Svenska försäkringsbolags riksförbund

om att försäkringsbolagens primära skyldighet är att med beaktande av

säkerhets- och avkastningssynpunkter tillgodose försäkringstagarnas in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskotiets utlåtande nr 22 år 1965

iresse vid placering av förvaltade medel. Försäkringstagarnas och samhällets

intressen strider emellertid i princip icke mot varandra, säger förbundet,

och därför är också huvuddelen av de förvaltade medlen placerade just

inom de områden som motionärerna framhållit som angelägna.

Folksam ger ett exempel på den rationaliseringsverksamhet som försiggår

inom försäkringsbranschen:

Från 1955 har antalet motorfordonsförsäkringar i Folksam ökat med

mer än 400 % medan personalstjTkan ökat med endast omkring 60 En

anställd administrerar i dag tre gånger så många motorfordonsförsäkringar

som 1955. För Folksams bilförsäkringstagare innebär de premieändringar

som gjorts under tioårsperioden 1955—1964 en total höjning av medelpremien

i trafikförsäkring med 14 %, medan konsumentprisindex under samma

tid stigit med 36 % och medeltimförtjänsten för industriarbetare med 82 %.

Ett exempel på samhällets möjligheter att styra försäkringsbolagens kapitalplaceringar

utgör, påpekar Folksam, riksbankens rekommendationer till

och fortlöpande kontakter med försäkringsbolagen.

Försäkringsinspektionen, som anser att inte minst prioritetsawägningar

talar emot att nya omfattande utredningar av det slag som berörts i motionerna

sättes i gång, framhåller avslutningsvis att enligt dess mening en

undersökning av annat slag är mycket angelägen. Inspektionen, som i sitt

remissyttrande till chefen för finansdepartementet över värdesäkringskommitténs

betänkande om indexlån föreslagit en utredning av frågan om liberalisering

av bestämmelserna om kapitalplacering för livbolag och understödsföreningar,

anför i detta ämne följande:

En sådan liberalisering borde ingå som ett led i strävandena att åstadkomma

bättre förräntning av försäkringstagarnas medel och därmed motväga

inflationsförluster. Utredningen borde i första hand avse frågan om

en höjning av gränsen för den fria sektorn av försäkringsfonden (med bibehållande

av förbudet mot aktier) och om viss liberalisering av bestämmelserna

för redovisning i den bundna sektorn av inteckningslån i fast

egendom och tomträtt.

Denna hemställan från inspektionen har ännu icke föranlett någon åtgärd.

Visserligen har en utredning rörande placeringsbestämmelserna för

livbolag och understödsföreningar tillsatts, men dess uppgift är begränsad

till frågan om placering i fartygsinteckningar. Det vore utomordentligt välkommet

om även de av inspektionen berörda revisionsbehoven, som på ett

helt annat sätt är angelägna ur försäkringstagarsynpunkt, snarast kunde

komma under utredning.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1965

25

Utskottet

På förslag av bankoutskottet (uti. nr 14) avvisade 1964 års riksdag ett

motionsvis framlagt förslag om utredning rörande försäkringsväsendets organisation

och ställning. Samma hemställan har nu av i huvudsak samma

motionärer gjorts i motionerna 1:217 och 11:271. Som motiv för en sådan

utredning anges främst den pågående koncentrationsprocessen inom försäkringsväsendet

och de risker för ekonomisk maktanhopning som denna utveckling

kan medföra. Utskottet, som i fjol bl. a. erinrade om den insyn i

och kontroll över försäkringsväsendet som utövas från samhällets sida, vidhåller

sin uppfattning att en utredning av åsyftat slag inte synes påkallad.

De invändningar som motionärerna riktat mot vad utskottet föregående år

uttalade finner utskottet icke bärkraftiga.

Utgångspunkten för det förslag som väckts i motionerna I: 64 och II: 85

är atf man kan räkna med att behovet av ett frivilligt försäkringsskydd till

komplettering av det obligatoriska grundskydd som samhället erbjuder

i framtiden kommer att öka. Motionärerna framkastar tanken att den, administration

som samhället har byggt upp för socialförsäkringen skulle

kunna användas även för tilläggsförsäkringar av olika slag. De höga försäljnings-

och förvaltningskostnader som är förknippade med tilläggsförsäkringar

i försäkringsbolagens regi skulle därigenom kunna minskas.

Utskottet vill erinra om att det i viss mån redan nu föreligger möjlighet

att teckna frivilliga tilläggsförsäkringar inom socialförsäkringens organisation.

Dessa möjligheter har ännu inte utnyttjats i någon mera betydande

omfattning. Detta förhållande torde, såsom framhållits vid remissbehandlingen,

få sättas i samband med frånvaron av direkta försäljningsstimulerande

åtgärder. I den mån frivilliga försäkringar inom ramen för den samhälleliga

försäkringsorganisationen skulle helt ersätta motsvarande försäkringar

i privat regi torde de alltså, om tillfredsställande försäkringsskydd

skall uppnås, få spridas genom en mera aktiv försäljningsverksamhet.

Frågan om en utbyggnad av den frivilliga statliga pensionsförsäkringen

var föremål för prövning vid 1962 års riksdag. I den då föreliggande propositionen

(nr 90) med förslag till lag om allmän försäkring m. in. hade föredragande

departementschefen uttalat att socialförsäkringsadministrationen

under de närmaste åren borde få ägna alla sina krafter åt reformerna

inom den obligatoriska socialförsäkringens område och därför inte borde

åläggas de ganska betydande arbetsuppgifter som skulle vara förenade med

en mera omfattande omorganisation av den frivilliga pensionsförsäkringen.

Detla uttalande, mot vilket riksdagen inte riktade någon erinran, är enligt

utskottets mening alltjämt beaktansvärt.

Utskottet avstyrker att den föreslagna utredningen kommer till stånd.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1965

Åberopande vad här anförts får utskottet hemställa,

1. att motionerna 1:64 och 11:85 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

2. att motionerna I: 217 och II: 271 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 april 1965

På bankoutskottets vägnar:

NILS STÅHLE

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Hilding, Gustaf Henry Hansson,

Åke Larsson, Palm, Åkerlund, Augustsson och Wikberg;

från andra kammaren: fru Renström-Ingenäs, herrar Berglund, Franzén

i Motala, Bengtsson i Landskrona, Ekström i Iggesund, Börjesson i

Glömminge*, Nordgren och Jonsson.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Åke Larsson, Augustsson, Franzén i Motala och Ekström i Iggesund.

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 1.5002»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.