Utlåtande i anledning av väckta motioner angående de mindre och medelstora företagens finansieringsproblem.
1965-04-27 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1965:23, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående de mindre och medelstora företagens finansieringsproblem.
Dokumentets text
Nr 23—28
Bankoutskottets utlåtande nr 23 år 1965
1
Nr 23
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående de mindre
och medelstora företagens finansieringsproblem.
I två till bankoutskottet hänvisade likalydande motioner, nr 493 i första
kammaren av herr Sundin m. fl. och nr 594 i andra kammaren av Hedlund
m. fl., har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om en utredning av de mindre och medelstora företagens finansieringsproblem
med särskild hänsyn till självfinansieringen och dess effekt
på investeringsviljan samt om möjligheterna till en mera fullständig och
kontinuerlig statistik beträffande kapitalanskaffningen i dessa företag, i
enlighet med vad i motionerna anförts.
Beträffande motiveringen för denna hemställan hänvisas till motionen
II: 594.
Över motionerna har utskottet inhämtat yttranden från fullmäktige i riksbanken,
statistiska centralbyrån, bankinspektionen, kommerskollegium, Företagareföreningarnas
förbund, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,
Sveriges hantverks- och industriorganisation, Svensk industriförening,
Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund.
Kommerskollegium har bifogat till kollegium avgivna yttranden från rikets
samtliga handelskamrar.
Remissinstanserna har delade meningar om behovet av en utredning om
de mindre och medelstora företagens finansieringsproblem. Riksbanksfullmäktige,
kommerskollegium samt nio av de tolv handelskamrarna avstyrker
motionärernas förslag. Företagareföreningarnas förbund och Svenska sparbanksföreningen
vill inte motsätta sig att en utredning kommer till stånd.
Övriga remissinstanser tillstyrker motionärernas förslag. De handelskamrar
som tillstyrker förslaget är Gotlands handelskammare, Västernorrlands
och Jämtlands läns handelskammare samt Norrbottens och Västerbottens
läns handelskammare.
Riksbanksfullmäktige understryker behovet av förbättrad statistik över
de mindre och medelstora företagens finansieringsförhållanden. Fullmäktige
yttrar:
Som framhålles i motionerna är informationen om de små och medelstora
företagens finansieringsförhållanden för närvarande knapphändig. Bättre
information rörande de förhållanden som beröres i motionerna vore be
1
Iiihang till riksdagens protokoll 1965. H sanil. Nr 23—28
2
Bankoutskottets utlåtande nr 23 år 1965
hövlig. Fullmäktige vill dock ifrågasätta det lämpliga i att nu företaga en
särskild utredning i frågan. Visserligen kan betydelsefulla områden av de
mindre och medelstora företagens funktionssätt och arbetsbetingelser analyseras
utan tillgång på statistik, men en mera allsidig belysning av problemen
kan ges endast om ett tillfredsställande statistiskt material föreligger. För
att få fram detta krävs emellertid ett betydande förberedelsearbete. Försök
att i anslutning till en bestämd undersökning införskaffa informationer från
de små och medelstora företagen gjordes av 1960 års företagskreditutredning,
men resultaten blev på väsentliga punkter ofullständiga och blottade
behovet av ett mera långsiktigt förbättringsarbete ifråga om statistikinsamlandet.
Inom statistiska centralbyrån pågår vad gäller investeringsstatistiken,
vinststatistiken och statistiken över företagens finanstillgångar och skulder
ett utvecklingsarbete, som bl. a. tar sikte på en förbättrad information om
företag i lägre storleksgrupper. Detta utvecklingsarbete synes böra få fortsätta
inom statistiska centralbyråns ram. För utformningen av här ifrågavarande
statistik erfordras liksom för utformning av annan statistik kunskap
om vilka data, som är nödvändiga för de analyser som kan komma
ifråga, och i vad mån uppgiftslämnarna är i stånd att lämna dessa data och
dessutom villiga att göra det. Det bör emellertid enligt fullmäktige komma
an på det statistikinsamlande organet att låta utföra de för dessa ändamål
nödvändiga initialundersökningarna.
Med hänvisning till det anförda vill fullmäktige för närvarande avstyrka
de remitterade motionernas utredningsyrkande men samtidigt förorda att
den i motionerna behandlade frågan om en mera fullständig och kontinuerlig
statistik över de mindre och medelstora företagens finansieringsförhållanden
vinner beaktande inom redan existerande statistikproducerande organ.
Statistiska centralbyrån (SCB) redogör för det utvecklingsarbete som pågår
i fråga om om statistiken över de mindre företagens kapitalanskaffning:
Vid sidan av statistiken över företagens intäkter och kostnader (»vinststatistiken»),
vilken ingår bland SCB:s ordinarie arbetsuppgifter, har sedan
ett par år i form av provundersökningar även upprättats kreditmarknadsstatistik
för företag. Den information som dessa båda statistikgrenar tillsammans
ger om ingående företag torde i och för sig tämligen väl täcka de
behov som anmälts i motionerna.
Nämnda statistikgrenar, som berör industri, handel och samfärdsel, har
hittills så gott som enbart gällt större företag. I samband med tillkomsten av
SCB:s företagsregister har dock förberedelser påbörjats för en utvidgning
av vinst- och kreditmarknadsstatistiken till att omfatta även mindre företag,
samtidigt som möjligheterna för eu samordning av de båda statistikgrenarna
undersöks. En första provundersökning har utförts, vilken avsåg förhållandena
inom industrin år 1963. Sannolikt kommer den att följas av ytterligare
en provundersökning avseende år 1964 omfattande såväl industrisom
handelsföretag.
Vad ovan sagts gäller årsstatistik. Inom SCB bedrivs emellertid även provverksamhet
i syfte att skapa en korttidsstatistik inom detta område. F. n.
pågår försök att medelst barometerteknik skaffa dylik information. Det har
även diskuterats att kombinera en korttidsstatistik för kreditmarknadsuppgifter
med SCB:s kvartalsundersökningar över investeringsverksamheten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande nr 23 år 1965
3
En sådan kombinerad statistik skulle kunna ge ett gott underlag för analyser
av det slag som omtalas i motionerna.
Generellt kan beträffande SCB:s planerade finansiella företagsstatistik
sägas, att den i första hand är avsedd att ge totalsiffror gällande hela riket.
Önskan att erhålla effektivast möjliga urval har därvid medfört, att de större
företagen måst »överrepresenteras», medan de mindre företagen blivit
sämre företrädda. För att den i motionerna önskade informationen om speciellt
de mindre företagens förhållanden skall kunna fås med tillräcklig precision,
måste antalet mindre företag i de olika urvalen därför sannolikt ökas
väsentligt, vilket kommer att medföra förhöjda kostnader för statistikproduktionen.
I detta sammanhang får SCB understryka svårigheterna att erhålla
nödvändiga primäruppgifter från de mindre företagen. En absolut
ofrånkomlig förutsättning för den tilltänkta utbyggnaden är av den anledningen,
att uppgiftsplikt införes för de statistikgrenar, där sådan för närvarande
saknas.
Sveriges hantverks- och industriorganisation diskuterar bl. a. om en förbättrad
statistisk information skall åstadkommas i statliga myndigheters
regi:
I den offentliga debatten om småföretagens konkurrensmöjligheter har
svårigheterna att erhålla långfristiga krediter intagit en framskjuten ställning.
Den faktiska kunskapen om dessa problem är emellertid begränsad,
bl. a. till följd av en ännu ofullständig kreditmarknadsstatistik. Motionärernas
önskemål beträffande en utredning av härmed sammanhängande problem
samt möjligheterna att förbättra den statistiska informationen är därför
i och för sig väl berättigade. Samtidigt måste konstateras att uppgiften
inrymmer betydande svårigheter. Undersökningens objekt skulle utgöra ett
stort antal företag med sinsemellan mycket skilda problem och förhållanden.
Uppgifter skulle få insamlas icke blott rörande företagens individuella
finansieringsförhållanden utan även om en rad bakomliggande faktorer etc.
Även om varje bidrag till det knapphändiga informationsmaterialet på detta
område måste hälsas med tillfredsställelse, kan likväl frågan ställas om arbetsuppgifter
av denna karaktär icke borde överlåtas åt privata initiativ.
Statsmakternas åtgärder synes böra utformas som ett huvudsakligen indirekt
stöd, exempelvis genom anslag till samhällsvetenskaplig forskning inom
detta område, genom rekommendationer till kreditinstituten rörande utformning
av kreditstatistiken etc.
Kommerskollegium redogör för vidtagna och planerade åtgärder som har
betydelse för de mindre och medelstora företagens kapitalanskaffning. Kollegium
anför:
En rad åtgärder har efter hand vidtagits för att underlätta småföretagens
finansieringsproblem. Först må nämnas den möjlighet för affärsbankerna
att lämna mindre krediter utan säkerhet, som tillkom genom 1955 års banklag.
Det blev också genom nämnda lag — till särskilt gagn för de mindre företagen
— tillåtet för bankerna att lämna bundna lån med en löptid av i allmänhet
högst tio år. För utlämnande av företrädesvis långfristiga lån till
mindre och medelstora företag har tillkommit de halvstatliga kreditinstituten
Aktiebolaget Industrikredit och Aktiebolaget Företagskredit, vilka sammantagna
har en utlåningskapacitet av omkring 500 milj. kronor. Det sistnämnda
av de båda kreditinstituten tillkom så sent som år 1963. Vidare bör
jl Bihang till riksdagens protokoll 8 samt. Nr 23—28
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Bankoutskottets utlåtande nr 23 år 1965
framhållas att det av kommerskollegium och företagareföreningarna administrerade
kreditstödet till hantverk och småindustri för att tillgodose behovet
av toppkrediter av i huvudsak långfristig karaktär efter hand bär utökats.
Detta gäller främst utlåningskapaciteten hos företagareföreningarna,
som under de senaste fyra åren tredubblats och för innevarande år uppgår
till drygt 40 milj. kronor. Slutligen må även erinras om de lokaliseringspolitiska
stödåtgärder som enligt beslut av 1964 års riksdag skall börja tillämpas
från och med den 1 juli i år, vilka torde få betydelse även för den mindre
företagsamheten inom stora delar av landet.
I förevarande sammanhang synes även böra omnämnas det förslag till lag
om företagsinteckning m. m. som överlämnats av förlagsinteckningskommittén
(SOU 1964: 10) och som efter remissbehandling är föremål för övervägande
inom justitiedepartementet. Ett genomförande av kommitténs förslag
skulle i hög grad vidga de mindre företagens möjligheter att ställa säkerhet
för krediter.
Med anledning av vad i motionen sägs om svårigheterna på grund av begränsade
finansieringsmöjligheter att föra fram goda idéer av kommersiell
eller teknisk natur, bör erinras om tillkomsten av Institutet för nyttiggörande
av forskningsresultat, INFOR, enligt beslut av 1964 års riksdag. Institutet,
som för budgetåret 1964/65 erhållit ett investeringsanslag av 20 milj.
kronor till sin verksamhet och som har till uppgift att finansiellt medverka
till att resultat av forskning och uppfinnarverksamhet utvecklas vidare med
sikte på industriell tillämpning, synes kunna komma att spela en viktig roll
vid exploateringen av uppfinningar hos de mindre företagen.
Av det ovan sagda torde framgå, att kapitalanskaffningen på många olika
sätt underlättats för de mindre företagen. De resurser, som i olika stödformer
står till förfogande för ändamålet, har emellertid i stor utsträckning
tillkommit i så näraliggande tid att effekten därav ännu icke kan bedömas.
Med stöd av vad ovan anförts anser kollegium icke tillräckliga skäl föreligga
för tillsättande av den i motionerna begärda utredningen av de mindre
och medelstora företagens finansieringsproblem.
Svenska bankföreningen avvisar såsom oberättigade påståendena att de
mindre och medelstora företagen skulle befinna sig i underläge i konkurrensen
om bankkrediter. Noggranna kreditanalyser, som under en följd av
år verkställts inom bankföreningen, visar klart att något missgynnande av
småföretagsamheten inte förekommit vare sig i tider av kreditåtstramning
eller eljest. Liknande synpunkter framföres även av bankinspektionen och
kommerskollegium.
Betydelsen för de mindre och medelstora företagen av AP-fondernas tillväxt
tas upp i några yttranden. Företagareföreningarnas förbund uttalar:
Den avlastning som AP-fondernas tillväxt kan komma att medföra för de
institut, som traditionellt försett bostadsmarknaden med krediter, kan dessutom
på sikt medföra vidgade möjligheter för dessa institut att tillgodose
bland annat de mindre och medelstora företagens kreditbehov.
Samma synpunkt framföres även av Svenska sparbanksföreningen.
Sveriges grossistförbund anser att de mindre och medelstora företagen direkt
bör få ökad tillgång till AP-fondmedlen. Förbundet uttalar:
Bankoutskottets utlåtande nr 23 år 1965
5
Motionärerna pekar på flera olika faktorer, som verkar i ogynnsam riktning
när det gäller de mindre och medelstora företagens finansiering och
understryker bl. a. de konsekvenser, som den lägre självfinansieringsgraden
leder till. Vi vill instämma i vad motionärerna här anför och framhålla, att
det inte minst är den omstrukturering av kapitalmarknaden, som blir en
följd av AP-fondernas tillväxt, som i detta sammanhang måste uppmärksammas.
De mindre och medelstora företagen har — bortsett från återlånen,
som i varje fall med nuvarande konstruktion spelar en underordnad roll för
dessa företag — inte tillgång till AP-fondmedlen, och det är enligt vår uppfattning
nödvändigt att man finner en lösning på detta problem. Hur detta
skall ske bör bli en av de uppgifter, som den av motionärerna föreslagna
utredningen bör beakta, men vi vill dock här peka på möjligheten att ge
bankerna rätt till refinansiering i AP-fonderna för långfristiga lån, som bankerna
ställer till företagens förfogande. Vi vill i detta sammanhang understryka,
att vi rent generellt anser det vara att föredraga att bankerna ges
ökad möjlighet till direkt medverkan i denna långfristiga kreditgivning
framför att man ytterligare uppspaltar kapitalmarknaden i olika sektorer
genom särskilda branschinstitut.
Sveriges hantverks- och industriorganisation uppehåller sig särskilt vid
de mindre och medelstora företagens självfinansieringsproblem. Organisationen
anför följande:
Den primära skillnaden i finansieringsbehov mellan mindre och större
industriföretag kan hänföras till det faktiska förhållandet, att de sistnämnda
redan uppnått en betydande storleksordning, upparbetat stabila försäljningsmarknader
och därför haft tillfälle att hos kreditgivarna skapa förtroende
för sin stabilitet och sina framtidsutsikter. Det egna kapitalet står
ofta i en betryggande relation till främmande kapital, och ökade kapitalbehov
kan tillfredställas genom upptagande av förlags- eller obligationslån
samt genom nyemission. För de mindre företagen gäller vanligen helt andra
förhållanden.
Självfinansieringsgraden kan uppfattas som en måttstock på företagets
finansiella styrka. Enligt en undersökning av ett urval aktiebolag, utförd
av Skandinaviska Banken år 1962, utgjorde således det egna kapitalet inom
företag tillhörande den minsta storleksgruppen i genomsnitt 10—15 % av
balansomslutningen. Som jämförelse kan nämnas att det egna kapitalet i
de undersökta börsnoterade företagen uppgick till i genomsnitt 50 %. Andra
undersökningar har kommit till liknande resultat. Småföretagens otillräckliga
självfinansieringsgrad medför givetvis svårigheter vid kreditanskaffningen.
Samtidigt ökas härigenom företagens kreditefterfrågan. Den
låga självfinansieringsgraden kan ha ett flertal orsaker; först och främst
kan nämnas bristande konkurrensförmåga, vilket medför dålig lönsamhet.
Bristande konkurrensförmåga får emellertid inte alltid ses som en följd av
att företaget på grund av sin litenhet tvingas arbeta med ineffektiva produktionsmetoder.
I själva verket synes en råd andra faktorer kunna ha väl
så stor inverkan på småföretagens finansieringsförhållanden. I första hand
kan nämnas att de mindre företagens affärsbokföring ofta ej medger en
tillfredsställande kostnadskalkylation, då den huvudsakligen inriktats på
att uppfylla gällande lagbestämmelser. Följden blir då alt mindre lönsamma
tillverkningar bibehålls, att prissättningen inte anpassas till de faktiska
produktionskostnaderna, att lönsamheten är otillfredsställande etc. Dessa
6
Bankoutskottets utlåtande nr 23 år 1965
föi-hållanden talar för en målmedveten utbyggnad av samhällets och privata
institutioners insatser för utbildning och fortbildning av företagsledare.
En annan faktor, som i sammanhanget torde ha väsentlig betydelse, är
de mindre företagens marknadssituation. På inköpssidan saknar småföretagen
normalt inflytande över prissättningen och är av olika skäl även i övrigt
tvingade att acceptera leverantörernas villkor, medan företagen inte har
kompenserande fördelar på försäljningssidan. Denna marknadssituation
medför bl. a. att småföretagen ofta tvingas lämna kundkrediter, som är betydligt
längre än de leverantörskrediter, som kan erhållas. Bl. a. dessa förhållanden
medför också betydande svårigheter för företagen att över huvud
taget anskaffa krediter. En väsentlig orsak till kreditsvårigheterna är vidare
de mindre företagens brist på bankmässigt belåningsbara tillgångar.
I syfte att underlätta de mindre företagens kreditförsörjning har statsmakterna
som bekant under senare år genomfört en förstärkning av utlåningskapaciteten
inom vissa specialkreditinstitut. Åtgärderna har avsett utvidgning
av utlåningen från företagareföreningarna och från AB Industrikredit
samt skapande av AB Företagskredit. Alltjämt torde emellertid de
särskilda kreditinstitutens utlåning vara av begränsad betydelse i jämförelse
med den reguljära kreditmarknadens kreditgivning till mindre och medelstora
företag. I sammanhanget synes det vidare naturligt att ställa frågan
huruvida den svenska kreditmarknaden över huvud taget är anpassad för
de mindre företagens behov, särskilt i de fall där bankerna genom olika lagregler
är förhindrade att lämna krediter till företag, som i och för sig bedöms
som stabila och räntabla. För närvarande torde de mindre industriföretagen
ha tillgång till cn betydligt mindre andel av den för industrin tillgängliga
kapitalmarknaden än deras produktionsinsats synes motivera. De
institutionella bristerna i den svenska kreditmarknaden kan rimligen antas
försvåra effektivitetsförbättringar inom småindustrin i form av rationaliseringar,
ökad mekanisering etc. Huruvida småföretagens kreditsvårigheter
ur samhällsekonomisk synpunkt bör föranleda ytterligare stödåtgärder är
dock delvis en annan fråga. Ett effektivt näringsliv förutsätter en rationell
fördelning av kapitalmarknadens resurser; ökade stödåtgärder — allmänna
eller individuellt utformade — bör därför vidtagas under hänsynstagande
till vederbörande företags lönsamhet och framtidsutsikter. Genom en liberal
utformning av reglerna för den reguljära kreditmarknadens verksamhet
ökar möjligheterna att uppnå en ur samhällets synpunkt effektiv avvägning
mellan alternativa kapitalplaceringar. Enligt organisationens uppfattning
bör också framtida reformer inriktas på åtgärder av detta slag. Förslaget om
företagsinteckning får ur denna synpunkt betraktas som ett betydelsefullt
steg i rätt riktning.
Handelskammaren i Gävle föreslår att informationen om existerande lånemöjligheter
för de mindre och medelstora företagen skall förbättras. Handelskammaren
anför:
Intresset för det mindre och medelstora näringslivets förhållanden, utveckling
och rationalisering har under de senaste åren varit påfallande stort
från det allmännas sida. Detta gäller icke minst kreditförsörjningen. Statslån,
understöd och subventioner, garantilån och kreditfaciliteter av andra
slag har gång på gång diskuterats och i en del fall även lett till statliga och
enskilda åtgärder på området. En hel flora av lånebeviljande instanser har
härigenom uppstått, en flora som är så mångskiftande, att det emellanåt
Bankoutskottets utlåtande nr 23 år 1965
7
ställer sig svårt för den enskilde mindre och medelstore företagaren att orientera
sig på området. Handelskammaren är av den uppfattningen, att det
skulle ha sin givna betydelse om statsmakterna ville upprätta eu förteckning
över de olika lånemöjligheter och organ som förefinns och de olika för stöd
och lån föreskrivna villkoren. En sådan förteckning skulle ha betydelse icke
endast för företagsamhetens utövare utan också för de riksdagsledamöter,
som tid efter annan i riksdagen framför motioner om stödåtgärder av skilda
slag. Handelskammaren föreslår, att en katalogisering av föreslagen art anförtros
åt Kungl. Kommerskollegium.
Utskottet. I motioner till föregående års riksdag väcktes förslag om en utredning
med uppgift att utarbeta ett långsiktigt program för samhällets stöd
åt de mindre och medelstora företagen. De avstyrktes av bankoutskottet (uti.
nr 27) och föranledde ingen riksdagens åtgärd.
Uppgiften för den utredning som föreslås i de nu föreliggande motionerna
är mindre vittsyftande. Utredningen skall avse de mindre och medelstora
företagens finansieringsproblem, varvid särskild uppmärksamhet skall ägnas
självfinansieringen och dess effekt på investeringsviljan. Vidare bör
möjligheterna att förbättra statistiken över de mindre och medelstora företagens
kapitalanskaffning undersökas.
Utskottet vill inledningsvis erinra om att en råd åtgärder av betydelse för
de mindre och medelstora företagen vidtagits under senare år. Bland dessa
kan först nämnas inrättandet av AB Företagskredit, som har till uppgift att
förmedla långfristiga sekundärkrediter till mindre och medelstora företag.
Utlåningskapaciteten hos AB Industrikredit, vars verksamhet är inriktad på
primärkrediter, har vidgats. Särskilda kreditinstitut har bildats för företag
som är verksamma med förädling eller distribution av produkter från jordbruk
och skogsbruk. En kraftig utökning har successivt ägt rum av det kreditstöd
som av företagareföreningarna förmedlas till hantverk och småindustri.
Inom stora delar av landet kommer det statliga lokaliseringsstödet att
få betydelse för mindre och medelstora företag. I detta sammanhang bör också
påminnas om institutet för nyttiggörande av forskningsresultat, INFOR,
som torde komma att spela en viktig roll särskilt för de mindre och medelstora
företagen.
En rad olika kreditmöjligheter står i dag de mindre och medelstora företagen
till buds. Handelskammaren i Gävle föreslår i sitt remissyttrande att
en förteckning skall upprättas över alla befintliga stöd- och lånemöjligheter
samt över de organ som är verksamma härmed. Enligt utskottets mening
skulle det vara av värde för företagarna om en sådan översikt sammanställdes.
Såsom handelskammaren uttalat, torde detta närmast vara en uppgift
för kommerskollegium.
I propositionen nr 113 har bl. a. framlagts förslag om vidgade möjligheter
lör banker och andra kreditinstitut att lämna bundna lån. Utskottet, som i
ett senare utlåtande kommer att redovisa sitt ställningstagande till propositio
-
8
Bankoutskottets utlåtande nr 23 år 1965
nen, vill i detta sammanhang framhålla att sådana lån bedömts medföra fördelar
särskilt för de mindre och medelstora företagen.
Remissinstanserna har genomgående betonat, att en annan åtgärd som kan
bli till stort gagn för de mindre och medelstora företagen vore att skapa möjlighet
till s. k. företagsinteckning. Det förslag härom som framlagts av förlagsinteckningskommittén
är för närvarande föremål för prövning inom
j ustitiedepartementet.
Med det anförda har utskottet velat peka på att ett flertal konkreta åtgärder
med speciell inriktning på de mindre och medelstora företagen vidtagits
eller planeras. En grundläggande förutsättning för ett fortsatt reformarbete
är — såsom också motionärerna antyder — att kunskapen om de
mindre och medelstora företagens finansieringsförhållanden förbättras. Detta
kan ske först när ett tillräckligt statistiskt material föreligger. Såsom belysts
av statistiska centralbyrån har en utbyggnad av statistiken över de
mindre och medelstora företagen påbörjats.
Utskottet finner det önskvärt och lämpligt att det pågående utvecklingsarbetet
inom centralbyrån fortsätter. Att en särskild utredning rörande de
här avsedda företagen skulle tillkallas i nuvarande läge finner utskottet icke
motiverat.
Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,
att motionerna I: 493 och II: 594 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 27 april 1965
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle, Hilding, Gustaf Henry Hansson,
Ake Larsson*, Palm, Augustsson, Mattsson och Lundberg;
från andra kammaren: herrar Regnéll, Berglund*, Franzén i Motala,
Larsson i Umeå, Ekström i Iggesund, Haglund*, Börjesson i Glömminge*
cch Fridolfsson i Rödeby.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Hilding, Gustaf Henry Hansson, Mattsson, Lundberg, Berglund,
Regnéll, Larsson i Umeå och Börjesson i Glömminge, vilka ansett
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på sidan 7 med orden
»Utskottet vill inledningsvis» och slutar på sidan 8 med orden »utskottet
icke motiverat» bort ersättas med text av följande lydelse:
Bankoutskottets utlåtande nr 23 år 1965 9
»Trots de åtgärder som under senare år vidtagits för att skapa möjligheter
till krediter för företagen är den nuvarande marknadsmekanismen
ofullkomlig då det gäller att försörja de mindre och medelstora företagen
med riskvilligt kapital. Utskottet befarar att det stora kapitalbehov som
kommer att göra sig gällande inom företagsamheten under de närmaste
ären medför stora finansieringsproblem för det mindre företaget. Som framhållits
i motionerna gör sig svårigheterna att i ett skärpt kreditläge skaffa
riskvilligt kapital först gällande för de mindre och medelstora företagen.
För att man skall kunna vidtaga effektiva åtgärder i syfte att skapa nya
möjligheter för företagen att skaffa riskvilligt kapital fordras att kunskapen
om de mindre och medelstora företagens finansieringsförhållanden förbättras.
När man fått tillgång till fakta om de mindre och medelstora företagens
självfinansiering och problem vid kapitalanskaffning finns större möjligheter
att tillvarataga de bästa utvecklingsmöjligheterna inom näringslivet
och vid varje aktuellt tillfälle använda de lämpligaste medlen. Utskottet finner
det lämpligt att den i motionerna begärda utredningen kommer till stånd.
Handelskammaren i Gävle föreslår i sitt remissyttrande att en företeckning
skall upprättas över alla befintliga stöd- och lånemöjligheter samt över
de organ som är verksamma härmed. I detta sammanhang bör erinras om
att utskottet redan 1962 i ett av riksdagen godkänt utlåtande (nr 23) förordade
att en upplysningsbroschyr rörande de olika kreditformerna för
mindre företag skulle komma till stånd. Arbetet med denna broschyr bör
påskyndas.»;
dels att utskottet bort hemställa,
»att riksdagen med bifall till motionerna I: 493 och I: 594
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en utredning
av de mindre och medelstora företagens finansieringsproblem
med särskild hänsyn till självfinansieringen och dess
effekt på investeringsviljan samt om möjligheterna till en
mera fullständig och kontinuerlig statistik beträffande kapitalanskaffningen
i dessa företag.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.