Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående den enskilda handelns kreditförsörjning.

1965-04-27 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1965:25, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående den enskilda handelns kreditförsörjning.

Dokumentets text

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1965

17

Nr 25

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående den enskilda

handelns kreditförsörjning.

I två till bankoutskottet hänvisade likalydande motioner, nr 491 i första

kammaren av herr Sundin m. fl. och nr 596 i andra kammaren av herr

Hedlund m. fl., har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte anhålla om skyndsam utredning av möjligheterna till en snabb förbättring

av den enskilda handelns kreditförsörjning i enlighet med vad i

motionerna anförts.

Beträffande motiveringen för denna hemställan hänvisas till motionen

II: 596.

Över motionerna har utskottet inhämtat yttranden från fullmäktige i

riksbanken, kommerskollegium, Företagareföreningarnas förbund, Svenska

bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges grossistförbund,

Sveriges köpmannaförbund, Kooperativa förbundet och Sveriges hantverksoch

industriorganisation. Kommerskollegium har bifogat till kollegium avgivna

yttranden från rikets samtliga handelskamrar.

Flertalet remissinstanser avstyrker motionärernas förslag. Sveriges köpmannaförbund,

Företagareföreningarnas förbund, Gotlands handelskammare

samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare tillstyrker

att en utredning görs om den enskilda handelns kreditförsörjning. Svenska

sparbanksföreningen och Handelskammaren i Göteborg avvisar förslaget om

en allmän utredning, men förordar att frågan om kreditgivning till handeln

genom företagareföreningarnas försorg prövas.

De remissinstanser som avstyrker förslaget om en utredning pekar bl. a.

på den utbyggnad av kreditmarknaden som skett under senare år genom

tillkomsten av vissa nya kreditinstitut. Vidare uppmärksammar de förslaget

om ökad rätt för bankerna att bevilja bundna lån, liksom förslaget om

företagsinteckning.

Riksbanksfullmäktige yttrar följande:

Handels- och servicenäringarna har under senare år expanderat mycket

snabbt. Betydligt mer än en fördubbling ifråga om handelns investeringar

i byggnader och anläggningar har ägt rum sedan 1958. Denna ökning är avsevärt

större än vad som registrerats för någon annan näringsgren av be
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankontskottets utlåtande nr 25 år 1965

tydenhet. Såvitt kan bedömas har denna kraftiga investeringstillväxt finansiellt

möjliggjorts främst genom den relativt gynnsamma vinstutvecklingen

inom handeln och servicenäringarna men även genom en växande långivning

från affärsbankernas sida. Till bilden hör emellertid också utbyggnaden

av kreditmarknaden i institutionellt avseende. Härvid må i första hand

nämnas tillkomsten av AB Industrikredit och AB Företagskredit. Under

den allra senaste tiden har vidare Lantbruksnäringarnas Primärkredit AB

och Lantbruksnäringarnas Sekundärkredit AB begynt sin verksamhet.

Samtliga nämnda kreditinstitut företar upplåning i bl. a. allmänna pensionsfonden

och har handeln i sin kundkrets.

Trots de kreditmöjligheter som föreligger och den expansion av investeringarna

som de medgivit, är svårigheterna i kredithänseende för de berörda

näringsgrenarna omvittnade. I den mån svårigheterna sammanhänger

med stramheten på kreditmarknaden, är de gemensamma för låntagare i

allmänhet. Handeln och servicenäringarna har emellertid eu speciell karaktär

till följd av de förhållandevis stora investeringarna i vad som icke

räknas som fast egendom, varav följer svårigheter att erhålla framför allt

bundna lån. Till gagn inte minst för handeln och servicenäringarna har

emellertid kreditinstitututredningen utarbetat förslag om vidgade möjligheter

för affärsbanker in. fl. kreditinstitut att lämna bundna lån, utan att några

speciella föreskrifter om säkerheternas art uppställts. I kombination med

del förslag om företagsinteckning som 1959 års förlagsinteckningskommitté

framlagt, synes enligt fullmäktiges mening en utvidgning av bankernas

bundna långivning enligt den förra utredningens förord kunna innebära en

väsentlig förbättring i de kreditmöjligheter soin står handel och servicenäringar

tillbuds. I avvaktan på att statsmakterna hinner la ställning till de nu

berörda förslagen, torde därför ytterligare utredningar i dessa frågor kunna

anstå. Fullmäktige avstyrker således de i förevarande motioner framlagda

förslagen.

Några remissinstanser vänder sig emot tanken på statligt kreditstöd till

handeln. Svenska bankföreningen anför:

Det torde icke med fog kunna förnekas att detaljhandeln har goda möjligheter

till upptagande av investeringskrediter på den reguljära kreditmarknaden.

På grund därav måste bankföreningen ställa sig avvisande till motionärernas

förslag om upptagande av statlig kreditstödsverksamhet på förevarande

område. Sådan verksamhet är icke berättigad i andra fall än då vanliga

lånevägar icke står till buds.

Även av mera principiella skäl ter sig den ifrågasatta utvidgningen av

den statliga lån- eller garantigivningen betänklig. En ledande grundsats

bör vara att statligt kreditstöd skall lämnas endast under förutsättning att

det är klart motiverat av ändamålets betydelse från allmänt samhällelig

synpunkt.

Styrelsen för Kooperativa förbundet yttrar bl. a.:

Styrelsen anser för sin del, att tungt vägande principiella invändningar

kan göras mot varje form av statligt stöd till vilken företagsform det vara

må inom varudistributionen och att dessa bör leda till att motionerna avvisas

i den del de avser att möjliggöra statliga garantilån för nyetablering

inom den sektor, som »den enskilda handeln» i motionärernas mening utgör.

Styrelsen har den uppfattningen, att dugliga företagare inom den en
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1965

19

skilda detaljhandeln med all säkerhet kan erhålla behövligt kreditstöd på de

vägar, som nu finns att tillgå: på den öppna kreditmarknaden och där så

är erforderligt eller kan underlätta kreditgivningen också genom garantier

av handelns särskilda kreditinstitut. Statliga lånegarantier av en totalomfattning,

som inte antyds i motionerna, innebär en risk för snedvridning av

konkurrensförhållandena inom varudistributionen, som strider mot den

grundprincip, som hittills tillämpats för den fria och öppna tävlan mellan

skilda företagsformer och företag inom handeln och bör därför inte komma

ifråga för utredning från motionärernas utgångspunkt beträffande statliga

lånegarantier för nyetablering av detaljhandelns företag.

De s. k. leverantörskrediterna behandlas av flera remissinstanser. Svenska

sparbanksföreningen anför:

De problem, som beröres i motionerna, avser detaljhandelns kreditproblem.

Såsom motionärerna framhåller är dessa mycket påträngande med

hänsyn till den pågående strukturomvandlingen inom detaljhandeln och de

därav föranledda kreditbehoven. Motionärerna berör särskilt etableringskostnaderna

och föreningen har förstått de framlagda förslagen såsom huvudsakligen

avsedda som ett bidrag till lösning av härmed förknippade

problem, mycket i syfte att nedbringa detaljhandelns beroende av leverantörerna.

I detta speciella hänseende återges emellertid i en artikel i Svensk

Sparbankstidskrift nr 1 år 1965 av chefen för Detaljhandelns Utredningsinstitut,

direktören Folke Larsson, vissa uppgifter som tyder på att detta

beroende är mindre starkt än vad som kunde befaras. Av en undersökning

av investeringskrediterna i livsmedelshandeln 1960 framgår således

att mer än hälften av krediterna är rena bankkrediter (en tredjedel därav

är för övrigt krediter i sparbank) medan endast 14 procent av krediterna

är rena leverantörskrediter. De nämnda siffrorna tyder enligt Sparbanksföreningens

mening på att det reguljära kreditväsendet i betydligt större utsträckning

än som vanligen anges kunnat bidra till detaljhandelns kreditförsörjning.

Sveriges grossistförbund yttrar följande:

Det förhåller sig givetvis så som motionärerna anför, att kapitalbehovet

för att etablera en modern butik är av en helt annan storleksordning än

vad som tidigare gällt och därför medför särskilda problem. Man kan emellertid

inte bortse från att dessa problem i varje fall till en viss del kunnat

lösas genom de åtgärder, som leverantörföretag inom industri och partihandel

vidtagit i samarbete med detaljhandelns organisationer och affärsbankerna

och vars betydelse motionärerna vitsordar. Även den av motionärerna

åberopade direkta utlåningen från partihandelsföretagen kommer

därvid in i bilden. Vi vill här tillfoga den kommentaren, alt vad motionärerna

anför om »att denna form av finansiering onödigtvis begränsar konkurrensen

mellan skilda företag och att den enskilde företagaren kan bli

särskilt beroende av vissa led i partihandeln» innebär överdrivna farhågor.

Inte minst i det hårda konkurrensläge, soin nu råder inom handeln, är det

orimligt att tänka sig att ett grossistföretag skulle utnyttja sin ställning

som kreditgivare på ett sätt som hämmade låntagaren/detaljistens konkurrensförmåga,

eftersom detta ju skulle gå ut över grossistföretagets egen

effektivitet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1965

Sveriges köpmannaförbund har motsatt uppfattning:

Genom de kreditinstitut som bildats för flera branscher inom detaljhandeln

och som numera i regel organiseras efter de riktlinjer som uppdragits

i en mellan Svenska Bankföreningen och Sveriges Köpmannaförbund träffad

ramöverenskommelse, har finansieringsfrågornas lösning i många fall på

ett avgörande sätt underlättats. Däremot måste konstateras, att -— såsom

var att förutse -—- det endast i begränsad omfattning är möjligt för detaljhandelsföretag

att anlita AB Industrikredit och AB Företagskredit, närmast

beroende på de krav på säkerheter, som dessa institut måste uppställa.

Det är vår förhoppning, att det av förlagsinteckningskommittén föreslagna

företagsinteckningsinstitutet skall underlätta för detaljhandeln att i förekommande

fall kunna ställa de säkerheter som erfordras för att erhålla finansieringslån.

Vi vill därför begagna detta tillfälle till att understyrka

önskvärdheten av att företagsinteckningsinstitutet så snart som möjligt förverkligas.

Vi vill gärna understryka att affärsbankerna visar ökat intresse för att

både i enskilda fall och även vid tillkomsten av de här nämnda finansieringsinstituten

medverka vid finansieringen av den utveckling som sker inom

detaljhandeln.

Såsom framhålles i motionen sker detta ofta via leverantörsföretag. Denna

finansieringsmetod medför emellertid — såsom det också framhålles i

motionen — en viss bundenhet för låntagarna-detaljhandlarna, bl. a. i fråga

om deras inköpsdispositioner. Denna bundenhet är givetvis ur många synpunkter

mycket otillfredsställande.

Otvivelaktigt skulle det vara av intresse att utreda huruvida det icke kunde

vara lämpligt att företagareföreningarna fick möjlighet att lämna krediter

även till detaljhandelsföretag. Även andra i motionen antydda förslag förtjänar

enligt vår mening att utredas och övervägas.

Sammanfattningsvis anför förbundet, att det finner det i hög grad önskvärt

att den föreslagna utredningen kommer till stånd.

Utskottet. Förslag av samma innebörd som det nu framlagda har tidigare

vid flera tillfällen prövats av riksdagen. Senast skedde detta år 1963, då i

motioner som behandlades av statsutskottet (uti. nr 204) önskemål framslälldes

om en utredning av frågan om att genom bättre kreditmöjligheter

befrämja den enskilda handelns utveckling och rationaliseringssträvanden.

Motionerna föranledde ingen riksdagens åtgärd.

Kreditförsörjningen till varje särskild kategori av lånesökande är givetvis

i sista hand beroende av det allmänna läget på kreditmarknaden. I den

mån den enskilda handelns svårigheter att erhålla tillräckliga krediter sammanhänger

med nu rådande åtstramning på kreditmarknaden är detta ett

förhållande som inte skapar någon särställning för handeln i jämförelse med

övriga näringsgrenar.

Enligt utskottets bedömande torde kreditmarknadens institutionella utformning

i huvudsak svara mot de krav som kan ställas från handelns sida.

Utöver den direkta kreditgivningen från bankerna erhåller handeln krediter

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1965

21

Iran liera halvstatliga kreditinstitut. Vidare kan nämnas de särskilda kreddinstitut

som bildats på initiativ av olika branscher inom handeln, såsom

AB Handelskredit, AB Järnhandelskredit och AB Textilkredit. Som flera

remissinstanser framhåller synes dessa institut verksamt bidraga till en

smidig kreditförsörjning för detaljhandeln. I förevarande sammanhang bör

också nämnas den i propositionen nr 113 föreslagna liberaliseringen av bestämmelserna

om bankernas rätt att lämna bundna lån. Inte minst för handelns

vidkommande har en sådan möjlighet ansetts få stor betydelse.

Bakgrunden till motionärernas förslag synes främst vara handelsföretagens

särskilda svårigheter att ställa erforderliga säkerheter. I detta sammanhang

vill utskottet erinra om det förslag beträffande s. k. företagsinteckning

som framlagts av 1959 års förlagsinteckningskommitté. Förslaget, som

särskilt tar sikte på att minska de här nämnda svårigheterna, är f. n. föremål

för prövning inom justitiedepartementet.

Med hänsyn härtill och till övriga av utskottet åberopade förhållanden

synes någon utredning av den art som motionärerna föreslagit icke vara

påkallad.

Utskottet hemställer därför,

att motionerna 1:491 och 11:596 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 april 1965

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Hilding, Gustaf Henry Hansson,

Åke Larsson*, Palm, Augustsson, Mattsson och Lundberg;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Berglund*, Franzén i Motala,

Larsson i Umeå, Ekström i Iggesund, Haglund*, Börjesson i Glömminge*

och Fridolfsson i Rödeby.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1) av herrar Mattson, Berglund, Larsson i Umeå och Börjesson i Glömminge,

vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande

lydelse:

»Vad i de föreliggande motionerna anförts rörande kreditbehovet för den

enskilda handeln ger enligt utskottets mening belägg för att nya möjligheter

bör prövas i syfte att underlätta kapitalförsörjningen. 1959 års för
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1065

lagsinteckningskommitté har framlagt ett förslag om företagsinteckning.

Detta kommer om det genomföres att skapa ökade lånemöjligheter för näringsidkare

i gemen. Med hänsyn till omfattningen av de i motionerna berörda

frågorna kvarstår emellertid enligt utskottets mening alltjämt behov

av en allmän undersökning av möjligheterna att stärka kreditstödet åt

den enskilda handeln. De i motionerna aktualiserade vägarna för att lösa

frågan bör bli föremål för prövning. Utskottet tillstyrker därför det av motionärerna

framförda utredningskravet.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 491 och II: 596

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning

av möjligheterna till en snabb förbättring av den

enskilda handelns kreditförsörjning.»

2) av herr Hilding.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.