Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående användningen av allmänna pensionsfondens medel.

1965-04-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1965:26, Utlåtande i anledning av väckt motion angående användningen av allmänna pensionsfondens medel.

Dokumentets text

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1965

23

Nr 26

Utlåtande i anledning av väckt motion angående användningen

av allmänna pensionsfondens medel.

I en inom andra kammaren väckt, till bankoutskottet hänvisad motion,

nr 292 av herrar Sjönell och Larsson i Umeå, har hemställts att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om uppdrag till kreditinstitututredningen

att snarast möjligt utarbeta förslag rörande ökade möjligheter för

företagen inom handeln och servicenäringarna att erhålla långfristiga krediter

av AP-medel, förmedlade via befintliga kreditinrättningar.

Beträffande motiveringen för detta yrkande hänvisas till motionen.

över motionen har utskottet inhämtat yttranden från fullmäktige i riksbanken,

allmänna pensionsfondens styrelser, kreditinstitututredningen,

Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen.

De tre förstnämnda remissinstanserna avstyrker motionärernas förslag.

Riksbanksfullmäktige behandlar motionen i ett yttrande som även avser

motionerna 1:491 och II:59f> angående den enskilda handelns kreditförsörjning;

för ytterligare upplysning om vad fullmäktige uttalar får utskottet

hänvisa till sitt utlåtande nr 25.

Allmänna pensionsfondens styrelser anför, att som en grundsats för fondens

förvaltning uppställts att fondmedlen i första hand skall förvaltas i

försäkringstagarnas intresse. Denna grundsats har i fondens reglemente

kommit till uttryck i § 11, vari bl. a. stadgas att vid fondmedlens placering

skall iakttagas att kraven på betryggande säkerhet tillgodoses. Den av motionärerna

föreslagna ordningen skulle enligt styrelsernas mening betyda

ett avsteg från de grundläggande principerna för fondens placeringar. Styrelserna

säger sig bestämt avstyrka förslaget.

Styrelserna berör fortsättningsvis vissa andra överväganden och förslag

rörande de mindre och medelstora företagens kreditmöjligheter. Liknande

synpunkter anföres av kreditinstitututredningen, som yttrar följande:

Handelns och servicenäringarnas liksom över huvud taget de mindre och

medelstora företagens möjligheter att ställa säkerheter som underlag för

främst långfristiga krediter har uppmärksammats vid åtskilliga tidigare tillfällen.

Vissa försök har också gjorts att bereda dessa företag tillgång till

den långa marknadens resurser. Utredningen får härvid hänvisa till inrättandet

av AB Industrikredit och AB Företagskredit. Genom tillkomsten av

dessa kreditinstitut har företag som är för små att själva emittera lång
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande nr 26 är 1665

fristiga obligationslån med de nämnda instituten som mellanhänder i viss

mån kunnat beredas tillgång till långfristigt kapital. Utredningen vill även

peka på den verksamhet som i detta avseende bedrives av företagareföreningar

samt av vissa detaljhandelns lånebeviljande och garantigivande finansieringsinstitut.

Utredningen anser det inte uteslutet, att handeln och servicenäringarna

genom ytterligare utbyggd samverkan via sina organisationer

skulle kunna erhålla vissa gemensamma säkerheter som skulle kunna användas

som underlag för krediter med längre löptid. Utredningen anser sig i

detta sammanhang böra nämna att den väntade förstärkningen av förlagsinteckningsinstitutet

samt resultatet av den för närvarande pågående prövningen

av vad som skall förstås med fast egendom också kan bidraga till

att förbättra ifrågavarande företags möjligheter att ställa säkerheter som underlag

för krediter.

Utredningen erinrar vidare om att redan i nu gällande banklag ges vissa

möjligheter för mindre företag att erhålla bundna lån och om att förslag

framlagts om betydligt ökade möjligheter inte minst för affärsbankerna alt

lämna sådana lån. Det kan självfallet icke uteslutas, säger utredningen, att

handeln och servicenäringarna liksom mindre och medelstora företag i allmänhet

även i framtiden kan komma att lida brist på säkerheter som underlag

för krediter. Utredningen ifrågasätter emellertid om detta kan betraktas

som en bristande funktionsduglighet hos kreditmarknaden.

I båda de här refererade yttrandena framhålles även, att det nuvarande

strama kreditmarknadsläget medför att branscherna icke kan få tillgång till

kredit i sådan utsträckning som ur deras synvinkel framstår som befogat.

Svenska sparbanksföreningen, som i annat sammanhang förklarat sig

inte ha någonting att erinra mot en viss revision av de för allmänna pensionsfonden

gällande återlåneregierna, finner det tveksamt, huruvida ett

hänskjutande av de av motionärerna berörda frågorna till kreditinstitututredningen

kan väntas giva så värdefulla bidrag till dessa frågors lösning, att

de skulle kunna motivera den fördröjning av utredningens övriga angelägna

arbetsuppgifter, som otvivelaktigt skulle bli följden av att utredningen pålades

nya uppgifter.

Svenska bankföreningen säger sig kunna vitsorda att mindre och medelstora

företag, särskilt inom handeln och servicenäringarna, torde vara sämre

ställda än de stora industriföretagen när det gäller anskaffning av långfristig

kredit för investeringsändamål. Efter att ha erinrat om vad som

gjorts för att minska svårigheterna, bl. a. genom uppbyggande av garantiinstitut

inom detaljhandeln samt genom omorganisationen av AB Industrikredit

och bildandet av AB Företagskredit, yttrar bankföreningen:

Den omständigheten, att det redan finns en väg på vilken medel från allmänna

pensionsfonden kan slussas över till företag, som saknar förutsättningar

att själva uppträda som obligationsemittenter, bör dock naturligtvis

icke hindra att man söker tillskapa ytterligare möjligheter därtill. Bankföreningen

har därför ingenting att erinra mot att en utredning i sådant syfte

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1965

25

kommer till stånd. En nära till hands liggande utväg bör enligt bankföreningens

uppfattning vara att utvidga bankernas rätt att hos fonden och på

kapitalmarknaden i övrigt upptaga förlagslån och använda dem som underlag

för kreditgivning till näringslivet. Bankföreningen har i skrivelse till

Kungl. Maj:t den 24 oktober 1964 hemställt att kreditinstitututredningen

måtte få i uppdrag att pröva frågan om en sådan utvidgning.

Utskottet. Den förevarande motionen är till sitt syfte nära besläktad med

de motioner angående den enskilda handelns kreditförsörjning som utskottet

behandlat i sitt utlåtande nr 25. Vad utskottet där anfört synes i allt

väsentligt vara tillämpligt även på det förslag som nu föreligger. I den

mån förslaget går ut på att medel ur allmänna pensionsfonden skulle ställas

till företagens förfogande med mindre krav på säkerhet än som normalt

tillämpas beträffande dessa medel är det, såsom fondens styrelser

påpekat, ägnat att inga betänkligheter så till vida som detta skulle innebära

ett avsteg från en väsentlig grundsats för fondmedlens placering. Med hänsyn

till vad här anförts är utskottet icke berett att tillstyrka att kreditinstitututredningen

erhåller det begärda uppdraget.

Utskottet hemställer därför,

att motionen II: 292 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 27 april 1965

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Hilding, Gustaf Henry Hansson,

Åke Larsson*, Palm, Lundberg och Wikberg*;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Berglund*, Franzén i Motala,

Larsson i Umeå, Ekström i Iggesund, Haglund*, Börjesson i Glömminge*

och Fridolfsson i Rödeby.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herr Larsson i Umeå, som ansett alt utskottets yttrande och hemställan

bort ha följande lydelse:

»Den förevarande motionen, som syftar till att en utredning skall komma

till stånd rörande möjligheterna för mindre och medelstora företag

inom handeln och servicenäringarna att lättare lösa sina kapitalanskaffningsproblem,

pekar på utvägen att via AP-fonden åstadkomma detta. Med

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1965

upprätthållande av de krav på säkerhet som gäller för AP-fondens medel

bör det enligt utskottets mening vara möjligt att — såsom Svenska bankföreningen

antyder i sitt remissyttrande — lösa denna fråga under medverkan

av befintliga kreditinstitut. För att verkställa en sådan utredning som

här åsyftas torde kreditinstitututredningen vara ett lämpligt organ.

Utskottet hemställer därför,

att riksdagen med bifall till motionen 11:292 måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om uppdrag till kreditinstitututredningen

att snarast möjligt utarbeta förslag rörande

ökade möjligheter för företagen inom handeln och

servicenäringarna att erhålla långfristiga krediter av APmedel,

förmedlade via befintliga kreditinrättningar.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.