Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1965

1965-05-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1965:32, Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1965

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 32—35

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1965

1

Nr 32

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med hemställan

om riksdagens samtycke till förordnande om

fortsatt valutareglering jämte i ämnet väckta motioner.

1 en den 5 mars 1965 dagtecknad proposition, nr 71, vilken hänvisats till

bankoutskottet, har Kungl. Maj :t under åberopande av ett propositionen hilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag

dels begärt riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering

i enlighet med vad föredragande departementschefen förordat;

de/s velat inhämta riksdagens yttrande över ett vid propositionen fogat

förslag till förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen den 5 juni

1959 (nr 264).

Den tid för vilken förordnande om fortsatt valutareglering avses bli meddelat

och valutaförordningen äga fortsatt giltighet är den 1 juli 1965—den

30 juni 1966.

Förslaget till förordning har följande lydelse.

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr 264)

Härigenom förordnas att valutaförordningen den 5 juni 1959, som enligt

förordning den 21 maj 1964 (nr 267) gäller till och med den 30 juni 1965,

skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1966.

Beträffande motiven för vad som föreslagits i propositionen hänvisas till

densamma.

Till utskottet har även hänvisats de i anledning av propositionen väckla

likalydande motionerna nr 696 i första kammaren av herrar Hilding och

Gustaf Henry Hansson och nr 822 i andra kammaren av herr Bengtson i

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 8 sand. Nr 32—33

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1965

Solna in. fl., vari yrkats i första hand att riksdagen måtte avslå propositionen

och i andra hand att, därest detta yrkande icke bifalles, riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj:t skyndsamt

mätte verkställa utredning rörande ändringar av valutaregleringen i enlighet

med de riktlinjer som angivits i motionerna.

Rörande de skäl som anförts till stöd för vad som yrkats i motionerna får

utskottet hänvisa till motionen I: 696.

Utskottet. Den valutareglering som tillämpas är baserad på en fullmaktslag,

valutalagen, vilken ger Kungl. Maj :t möjlighet att utfärda vissa valutareglerande

bestämmelser. I fredstid får förordnande om valutareglering dock

med visst undantag meddelas endast efter det att riksdagen lämnat sitt medgivande.

Genom att giltighetstiden för ett sådant förordnande är begränsad

till ett år får riksdagen tillfälle att årligen ta ställning till frågan om valutaregleringens

fortbestånd. Även regleringsåtgärdernas närmare utformning,

varom stadgas i valutaförordningen, skall därvid underställas riksdagens

prövning. Grundförutsättningen för att valutareglering skall få påbjudas är

att så prövas erforderligt för uppnående av det mål som fastställts för riksbankens

penningpolitiska verksamhet eller eljest med hänsyn till rikets betalningsförhållanden

med utlandet. Ett väsentligt drag i den tillämpade regleringen

är att en betydande frihet lämnats åt riksbanken att i praxis liberalisera

dess tillämpning. Av propositionen och mera utförligt av valutastyrelsens

senast avgivna berättelse (BoU:s meni. nr 1, s. 62) framgår att utvecklingen

i liberaliserande riktning fortgått under år 1964.

I propositionen föreslås att förnyat förordnande om valutareglering skall

få meddelas för ett år från stundande halvårsskifte, då nuvarande förordnande

utlöper. Såsom skäl för hemställan härom åberopar föredragande departementschefen

huvudsakligen, att valutaregleringen till den del som den

nu främst är i funktion, nämligen i fråga om värdepappershandeln över

gränserna, utgör ett väsentligt ekonomiskt-politiskt instrument, vars avskaffande

skulle kunna avsevärt begränsa möjligheterna att föra en effektiv stabiliseringspolitik.

Mot denna uppfattning riktas kritik i de föreliggande motionerna.

Med konstaterande av att en förhållandevis liberal praxis tillämpas

när det gäller vissa kapitalrörelser uttalar motionärerna, att de kvarstående

delarna av regleringen torde sakna nämnvärd ekonomisk-politisk betydelse,

samtidigt som de för näringslivets utveckling medför avsevärda nackdelar.

Motionärerna påyrkar i första hand ett upphävande av valutaregleringen.

Därest detta yrkande inte skulle vinna gehör önskar de en utredning med

sikte på att en väsentlig uppmjukning av nuvarande regler skall komma till

stånd.

De i praktiken kvarstående begränsningarna i valutarörelserna avser huvudsakligen

vissa typer av kapitaltransaktioner. Utskottet anser det finnas

fog för restriktioner på detta område och är därför icke berett att föreslå ett

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1965

3

upphävande av valutaregleringen. Även motionärernas i andra hand gjorda

utredningsyrkande avstyrkes. Utskottet vill framhålla att riksbanken enligt

valutaförordningen äger en allmän befogenhet att medge befrielse från eller

lindring i de skyldigheter som stadgas genom förordningen. Utskottet finner

att en betydande smidighet utmärker det nuvarande regelsystemet och

att en förändring av detta icke utgör någon förutsättning för en sådan ytterligare

liberalisering av valutapolitiken som motionärerna önskar.

Mot det vid propositionen fogade författningsförslaget har utskottet ingen

erinran.

Åberopande vad här anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte

A. med avslag å motionerna I: 696 och II: 822, såvitt nu

är i fråga, samtycka till förordnande om fortsatt valutareglering

i enlighet med vad i den förevarande propositionen

förordats;

B. vad beträffar det genom propositionen framlagda förslaget

till förordning i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin

mening giva till känna vad utskottet ovan anfört;

C. besluta att motionerna 1: 696 och II: 822 i övrigt icke

skall föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 maj 1965

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Hilding*, Palm, Nils Theodor

Larsson*, Åkerlund, Augustsson, Rönnberg och Lundberg;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Hagnell*, Franzén i Motala,

Bengtsson i Landskrona, Larsson i Umeå, Fridolfsson i Rödeby, Hyltander

och Sjönell*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Hilding, Åkerlund, Lundberg, Regnéll, Larsson i Umeå och Hgltander,

vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande

lydelse:

»Den valutareglering som tillämpas---(= utskottet) —---kom
ma

till stånd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1965

Utskottet anser i likhet med motionärerna att en fortsatt valutareglering

ej är erforderlig. Utskottet vill i detta sammanhang åberopa den liberalisering

som redan skett i den praktiska tillämpningen av valutaregleringen. En

fullständig avveckling av valutaregleringen ter sig icke minst befogad med

hänsyn till Sveriges deltagande i OECD, där de svenska reservationerna mot

OECD:s kod för liberalisering av kapitalrörelserna måste uppfattas som

stridande mot Sveriges uttalade intresse för det internationella ekonomiska

samarbetet. Då de i praktiken kvarstående begränsningarna i valutarörelserna

ej torde fylla någon praktisk uppgift utan endast förorsaka onödiga

besvär för berörda parter finnes inga bärande motiv för regleringens vidmakthållande.

Utskottet vill slutligen framhålla, att efter ett upphävande av

valutaregleringen möjligheten kvarstår att i en väsentligt ändrad ekonomiskt-politisk

situation tillgripa gällande fullmaktslagstiftning.

Åberopande vad här anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte

A. med bifall till motionerna I: 696 och II: 822, såvitt nu

är i fråga, avslå förevarande proposition i vad den avser begäran

om riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt

valutareglering;

B. besluta att propositionen i vad den avser inhämtande

av yttrande över vid densamma fogat förslag till förordning

icke skall föranleda någon riksdagens åtgärd;

C. — därest i motsats mot vad här yrkats samtycke skulle

ges till förordnande om fortsatt valutareglering — besluta

att med bifall till motionerna I: 696 och II: 822, såvitt nu

är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl.

Maj :t skyndsamt måtte verkställa utredning rörande ändringar

av valutaregleringen i enlighet med de riktlinjer som

angivits i motionerna.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1965:285 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande av en europeisk balk om social trygghet m. m. a1 i texten