Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av framställning från styrelsen för riksdagsbiblioteket angående riksdagens upplysningstjänsts arbetsuppgifter och organisation. På bankoutskottets hemställan

1965-05-21 · 55 sidor, varav 54 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 54 av 55 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1965:48, Utlåtande i anledning av framställning från styrelsen för riksdagsbiblioteket angående riksdagens upplysningstjänsts arbetsuppgifter och organisation. På bankoutskottets hemställan

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1965

1

Nr 48

Utlåtande i anledning av framställning från styrelsen för riksdagsbiblioteket

angående riksdagens upplysningstjänsts arbetsuppgifter

och organisation.

På bankoutskottets hemställan (uti. nr 39, punkt 13) beslöt 1964 års riksdag

uppdraga åt styrelsen för riksdagsbiblioteket att utreda frågan om riksdagens

upplysningstjänsts arbetsuppgifter och behov av resurser.

I en den 9 mars 1965 dagtecknad, till riksdagen ställd skrivelse, vilken hänvisats

till bankoutskottet och jämte tillhörande bilagor såsom bihang 1 fogats

till detta utlåtande, har styrelsen för riksdagsbiblioteket redovisat resultatet

av den begärda utredningen. Styrelsen har därvid upprepat det förslag

om att riksdagens upplysningstjänst skall organiseras såsom ett självständigt

verk som styrelsen tidigare framlagt i sina petita för budgetåret 1964/65.

Därutöver har styrelsen bl. a. föreslagit en förstärkning av upplysningstjänstens

personal. Vid styrelsens behandling av ärendet har föredraganden, överbibliotekarien

Frykholm, anmält skiljaktig mening och hänvisat till ett av

honom avgivet utlåtande (bihang 1, bilaga F), enligt vilket upplysningstjänsten

icke borde skiljas från biblioteket.

Över den av styrelsen för riksdagsbiblioteket gjorda framställningen har

utskottet inhämtat yttranden från riksgäldsfullmäktige, riksdagens organisationsutredning,

lönenämnden för riksdagens verk, delegerade för riksdagens

verk och Riksdagsbibliotekets personalförening. Sedan utskottet beslutat

föreslå en förstärkning av den för upplysningstjänsten avsedda personalen

i huvudsaklig överensstämmelse med biblioteksstyrelsens förslag,

ehuru under bibehållande av upplysningstjänsten inom bibliotekets ram,

har utskottet inhämtat förnyade yttranden från lönenämnden för riksdagens

verk och delegerade för riksdagens verk rörande benämning och lönegradsplacering

av ifrågavarande tjänster.

Riksdagsbibliotekets personalförening har anmält, att föreningen avstår

från att göra något uttalande rörande biblioteksstyrelsens förslag. En av

föreningens medlemmar, t. f. förste bibliotekarien Gunnel Bohman, har emellertid

avgivit ett särskilt yttrande, vilket fogats till detta utlåtande såsom

bihang 2.

Riksdagens organisationsutredning säger sig icke vara beredd att i det inledande

skede, vari utredningsarbetet befinner sig, redovisa någon ståndpunkt

beträffande frågan huruvida upplysningstjänsten och biblioteket bör

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 8 samt. Nr 48

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1965

bilda en organisatorisk enhet eller inte. Ej heller har utredningen möjlighet

att tillkännage någon uppfattning om lönenivån för upplysningstjänstens

personal. Utredningen har emellertid inte något att erinra mot att upplysningstjänstens

personaluppsättning ökas, därest så skulle befinnas av behovet

påkallat.

Riksgälds fullmäktige konstaterar inledningsvis, att de erinringar som

fullmäktige föregående år framförde mot biblioteksstyrelsens förslag till

reglemente för upplysningstjänsten icke har föranlett någon styrelsens åtgärd.

Fullmäktige anför härefter följande:

Fullmäktige vill till en början instämma i styrelsens uttalande om att

upplysningstjänsten, såsom författningsutredningen redan tidigare framhållit,

visat sig fylla ett väsentligt och varaktigt behov som serviceorgan åt riksdagens

ledamöter. Härom torde för övrigt icke råda några delade meningar.

Däremot finner fullmäktige fortfarande tveksamt, vilken målsättning som

lämpligen bör uppställas för upplysningstjänstens fortsatta verksamhet.

Tveksamheten gäller närmast, huruvida upplysningstjänsten bör utvecklas

till ett utredningsorgan i egentlig mening eller om dess verksamhet bör i

huvudsak begränsas till att tillhandagå riksdagsledamöterna samt gruppkanslierna

med upplysningar och sammanställningar av fakta, sålunda vad

som brukar benämnas dokumentationstjänst, varvid materialet till väsentlig

del kan hämtas från befintliga källor, i bibliotek, hos myndigheter etc. Medan

styrelsens föreliggande framställning snarast synes syfta till en utveckling

i förstnämnda riktning — det förutsättes sålunda bl. a. att upplysningstjänsten

skall tillhandagå såväl enskilda riksdagsledamöter som utskottsoch

delegationskanslier ävensom riksdagsgruppernas sekretariat med omfattande

utredningar i vitt skilda ämnen — har överbibliotekarien såsom chef

för riksdagsbiblioteket och upplysningstjänsten i förevarande sammanhang

uttalat, att dylika målsättningar i allmänhet icke kan anses höra hemma

under begreppet npplysningstjänst.

För egen del avstår fullmäktige från att nu göra något uttalande angående

den målsättning, som bör uppställas för upplysningstjänstens fortsatta

verksamhet samt den därav avhängiga uppbyggnaden av dennas personalorganisation.

De skilda uppfattningar som kan hysas härom återspeglai

emellertid såvitt fullmäktige kan förstå en avgörande skiljelinje vid det

ställningstagande till dessa spörsmål, som nu åter aktualiserats. Det synes

bl. a. uppenbart, att en utveckling av upplysningstjänsten till ett organ med

tyngdpunkten lagd på utredningar av skilda slag måste kräva en personalrekrytering

efter delvis andra linjer än hittills samt i övrigt starkt ökade

personalresurser och lokalutrymmen, oavsett den gallring av arbetsuppgifterna,

som får förutsättas bli nödvändig med tanke på det stora antalet uppdragsgivare,

allt krav som i rådande läge och även inom en överskådlig

framtid ter sig synnerligen vanskliga att tillgodose. Det var med tanke härpå,

som fullmäktige i sitt remissyttrande föregående år, med instämmande

av delegerade för riksdagens verk, tillrådde försiktighet vid utbyggnaden av

upplysningstjänsten för att icke riskera en feldimensionering av verksamheten

samt onödiga kostnader och samtidigt efterlyste en klarare målsättning

och mer preciserade riktlinjer för upplysningstjänstens verksamhet. En

liknande ståndpunkt intogs av statskontoret — i remissyttrande över författningsutredningens

förslag— som i likhet med fullmäktige ansåg, att tillskapandet

av ytterligare en i stort sett fristående förvaltningsenhet inom

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr b8 år 1965

3

riksdagen om möjligt borde undvikas. Såväl fullmäktige som statskontoret

fann också, att ett fortsatt organisatoriskt samgående med riksdagsbiblioteket,

som ju upplysningstjänsten under alla förhållanden måste repliera

på, skulle skapa bästa förutsättningarna för ett rationellt utnyttjande av

den biblioteksstyrelsen och överbibliotekarien underställda personalen i dess

helhet.

I det följande uttalar fullmäktige, att biblioteksstyrelsens ånyo konfirmerade

uppfattning i organisationsfrågan visserligen bör ges stort beaktande

men att fullmäktige för sin del icke anser den föreliggande utredningen vara

tillräckligt klarläggande för att medge ett slutligt ståndpunktstagande i frågan

om upplysningstjänstens fortsatta verksamhet och organisation samt

personalbehov. Fullmäktige anser det därför nödvändigt, att frågan blir

föremål för ytterligare överväganden, gärna med biträde av organisatorisk

expertis. I detta sammanhang anföres följande:

Enligt vad i ärendet upplysts, kommer den av talmanskonferensen nyligen

tillsatta utredningen angående riksdagens personal- och förvaltningsorganisation,

vilken utredning bedömts vara av brådskande natur, alt jämväl

beakta upplysningstjänstens ställning. Fullmäktige finner lämpligt och angeläget

— med hänsyn till att en snar upprustning av upplysningstjänstens

personalresurser under alla förhållanden synes påkallad — att i nämnda

sammanhang frågan om upplysningstjänsten i sin helhet blir penetrerad

och dess arbetsuppgifter såvitt möjligt klart fixerade. Därvid bör självfallet

också upplysningstjänstens lokalbehov prövas.

I avvaktan på resultatet av de överväganden, som sålunda förutsättes

komma till stånd inom kort, torde några väsentliga förändringar i fråga om

upplysningstjänstens verksamhet och personalorganisation icke nu böra

vidtagas.

Det av biblioteksstyrelsen framlagda förslaget kan icke, säger lönenämnden

för riksdagens verk i sitt först avgivna yttrande, anses utgöra tillräckligt

underlag för ett bedömande av det framtida personalbehovet hos upplysningstjänsten.

Nämnden säger sig därför endast kunna hänvisa till sin föregående

år meddelade uppfattning om löneställningen för upplysningstjänstens

personal. Detta uttalande torde innebära ett avstyrkande av det nu framlagda

förslaget till personalorganisation. Lönenämnden ifrågasätter vidare

om inte resultatet av riksdagens organisationsutredning borde avvaktas, innan

ställning tages till frågan om den slutliga organisationen av upplysningstjänsten.

Likartade synpunkter framföres av delegerade för riksdagens verk i deras

först avgivna yttrande. Delegerade uttalar:

Den remitterade skrivelsen avser att utgöra den av riksdagen begärda utredningen.

Såvitt delegerade kunnat finna innefattar emellertid skrivelsen

icke någon tillfredsställande utredning av frågan. Den lämnar en information

om vad upplysningstjänsten åtgjort under år 1964 och tidigare år, vilka

dess uppdragsgivare varit in. m. samt hur motsvarande verksamhet är ordnad

i ett antal stater. Förslaget innebär emellertid icke någon klar avgräns
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskotiets utlåtande nr 48 år i965

ning av vad upplysningstjänsten bör befatta sig med. I § 1 första stycket i

det vid biblioteksstyrelsens skrivelse fogade förslaget till reglemente sägs,

att det främst åligger upplysningstjänsten att biträda riksdagens ledamöter

med insamling, sammanställning och bearbetning av informationsmaterial

av betydelse för deras offentliga verksamhet. Formuleringen synes vara sådan

att den kan inrymma uppgift för upplysningstjänsten att vara icke endast

ett upplysnings- utan även ett utredningsorgan för riksdagens ledamöter

in. fl. Formuleringen torde med andra ord icke innebära något hinder

för eu fortsatt utveckling i sådan riktning, en utveckling som för biblioteksstyrelsen

synes te sig naturlig. Eftersom upplysningstjänsten enligt andra

stycket i sagda paragraf skall, i den mån dess nyssnämnda uppgifter därigenom

ej eftersättes, lämna motsvarande bistånd åt riksdagens utskottsoch

delegationskanslier samt riksdagens partigruppers sekretariat kan man

förutsätta att, om förslaget bifalles, upplysningstjänsten kommer att i växande

omfattning fungera som utredningsorgan även för dessa kanslier och

sekretariat, med den reservationen att härför tillräckliga resurser ställs till

upplysningstjänstens förfogande. Innan en sådan utveckling godtages synes

eu grundligare och mera allsidig undersökning böra komma till stånd, som

noga tar fasta på vad som från riksdagens sida önskas och vilka konsekvenser

i personellt avseende, icke blott för dagen utan även på längre sikt, som

skulle bli följden av en dylik anordning. Särskilt torde enligt delegerades

mening — förutom spörsmålet om och i så fall i vilken omfattning upplysningstjänsten

bör få åtaga sig mera omfattande utredningsuppdrag -—- frågan

om utvidgningen av upplysningstjänstens avnämarkrets till att avse

även riksdagens partigruppers sekretariat vara i behov av mera ingående

överväganden. Man torde nämligen i likhet med biblioteksstyrelsen kunna

utgå från att denna utvidgning, om upplysningstjänstens arbetsuppgifter

skulle bli av den omfattning som biblioteksstyrelsen förutsatt, kommer att

medföra beställningar av större och mera långsiktiga utredningar än som

eljest skulle bliva fallet. Detta måste i sin tur medföra krav på ökad personal

och större kvalifikationer hos en del av tjänstemännen å upplysningstjänsten.

Delegerade vill med hänsyn till biblioteksstyrelsens här avsedda,

relativt långtgående förslag i likhet med lönenämnden ifrågasätta, om icke

resultatet av den av talmanskonferensen beslutade utredningen angående

riksdagens personal- och förvaltningsorganisation bör avvaktas, innan ställning

tages till frågan om den slutliga organisationen av upplysningstjänsten.

Av det anförda följer, att delegerade icke är beredda att frångå sin förra

året intagna ståndpunkt att upplysningstjänsten icke i frågans nuvarande

läge bör skiljas från riksdagsbiblioteket.

Delegerade säger sig i fråga om upplysningstjänstens förhållande till riksdagsbiblioteket

närmast ge sin anslutning till de synpunkter som överbibliotekarien

framfört i sitt utlåtande. I anslutning härtill yttrar delegerade:

Principiellt är delegerade av den uppfattningen att man bör i möjligaste

mån undvika att genom uppdelning av ett relativt litet verk tillskapa två

små institutioner. Förslaget om en gemensam styrelse kan för övrigt tas

som ett indicium på lämpligheten av att organisationen sammanhålles till

en enhet. Härför talar ytterligare att det bör vara möjligt för de i upplysningsarbetet

engagerade tjänstemännen att under de tider, då riksdagen ej

är samlad och därmed en viss nedgång sker i upplysningstjänstens arbetsvolym,

ägna viss arbetstid åt riksdagsbibliotekets egna uppgifter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1965

5

Behovet av personal för upplysningstjänsten torde i och för sig, säger

delegerade, icke i högre grad påverkas av om denna skall vara organiserad

som ett särskilt verk eller som en sektion inom riksdagsbiblioteket. Biblioteksstyrelsens

förslag innebär en viss utökning av den personalorganisation

som beslöts av 1964 års riksdag, anför delegerade och fortsätter:

Särskilt innebär emellertid förslaget en höjd löneställning för vissa tjänster,

och detta även i jämförelse med den av styrelsen år 1964 föreslagna

organisationen. Någon närmare motivering till de olika tjänsterna eller uppgift

om vad innehavaren skulle ha att utföra har inte lämnats i biblioteksstyrelsens

i detta avseende mycket summariska skrivelse. Enligt delegerades

mening bör man vänta med att taga ställning till personalorganisationen

till dess att den av delegerade förutsatta utredningen om upplysningst jänstens

arbetsuppgifter föreligger. Skulle behov uppkomma av utökad personal,

bör detta behov kunna tillgodoses inom amanuenskarriären respektive genom

anställande av assistent- eller biträdespersonal. På nuvarande stadium

har delegerade emellertid icke möjlighet att bedöma storleken av detta behov,

som blir beroende av den fortsatta utvecklingen av upplysningstjänstens

arbete.

Mot delegerades beslut att avge remissyttrande med ovan angivna innehåll

har reservation avgivits av vice ordföranden herr Wahlund, tillika biblioteksstyrelsens

ordförande. Enligt reservantens uppfattning hade delegerade

bort biträda biblioteksstyrelsens förslag.

I sitt av utskottet inhämtade förnyade yttrande anför lönenämnden för

riksdagens verk endast — under hänvisning till sitt tidigare yttrande —- att

nämnden fortfarande saknar möjlighet att på grundval av föreliggande uppgifter

bedöma det framtida personalbehovet hos upplysningstjänsten. Även

delegerade för riksdagens verk vidhåller sin förut deklarerade uppfattning

men tillmötesgår därjämte utskottets anhållan om synpunkter på benämning

och lönegradsplacering av de för upplysningstjänsten avsedda tjänsterna

vid en förstärkning av personalorganisationen. Delegerade anför:

Biblioteksstyrelsen har förslagit att upplysningstjänsten skall avskiljas

från riksdagsbiblioteket och att en byråchefstjänst skall inrättas för chefen

för den sålunda självständiga organisationen. Delegerade utgår från att ett

dylikt avskiljande ej kommer till stånd och att upplysningstjänsten följaktligen

även i fortsättningen skall lyda under överbibliotekarien, vilken tillhör

Bo 1. Att vid sådant förhållande sätta tjänsterna i samma lönegrad lär

icke böra ifrågakomma. Skall överbibliotekarietjänsten kvarbliva i B 1 —

och någon ändring härutinnan är icke nu aktuell — bör därför upplysningstjänstens

ledare tills vidare även i fortsättningen vara placerad i A 27, men

med tjänsten torde därvid böra förenas ett särskilt lönetillägg, förslagsvis å

2 400 kronor per år. Den nuvarande tjänstebenämningen förste bibliotekarie

bör därvid lämpligen ändras till byrådirektör. Skulle emellertid bankoutskottet

— utan hänsynstagande till vad sålunda anförts — finna att befattningen

som chef för upplysningstjänsten bör vara placerad i B 1, bör tjänstebenämningen

icke vara byråchef utan avdelningsdirektör; tjänsten bör i så

fall icke sättas å ordinarie stat utan tills vidare ges ställning av extra tjänst

<Ag).

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr i8 år 1965

Biblioteksstyrelsen har föreslagit inrättande av två byrådirektörstjänster

i högst Ae 27. Delegerade vill icke motsätta sig bifall till detta förslag. Vad

beträffar tjänstebenämningen bör denna vara byrådirektör, oavsett om den

faktiska lönegradsplaceringen av tjänsteinnehavarna blir i A 27 eller i A 25.

För de två av biblioteksstyrelsen föreslagna tjänsterna i högst Ae 23 bör

tjänstebenämningen bli förste byråsekreterare, oavsett om placeringen i det

aktuella fallet sker i sagda lönegrad eller i A 21.

De övriga av biblioteksstyrelsen föreslagna tjänstebenämningarna är avpassade

efter den lönegradsplacering, som tjänsterna erhållit i styrelsens

förslag. Beträffande förste expeditionsvaktens löneställning torde få hänvisas

till årets förhandlingsöverenskommelse för den allmänna statsförvaltningen

och till delegerades yttrande denna dag över biblioteksstyrelsens förslag

i fråga om expeditionsvakternas lönegradsplacering.

Delegerades vice ordförande herr Wahlund har även vid detta tillfälle

reserverat sig till förmån för ett tillstyrkande av biblioteksstyrelsens förslag

i alla delar.

Utskottet. I sitt utlåtande angående regleringen för budgetåret 1964/65

av utgifterna under huvudtiteln Riksdagen och dess verk (1964 nr 39) behandlade

utskottet tämligen ingående frågan om riksdagens upplysningstjänsts

organisatoriska ställning och personalresurser. Styrelsen för riksdagsbiblioteket

hade i anslutning till vad som anförts av författningsutredningen

föreslagit att upplysningstjänsten skulle organisatoriskt skiljas från

biblioteket. Utskottet konstaterade emellertid att tillräckligt underlag saknades

för en slutlig prövning av frågan om formerna för upplysningstjänstens

fortsatta verksamhet. En definitiv lösning av upplysningstjänstens

organisationsproblem borde, uttalade utskottet, föregås av en närmare utredning

av dess arbetsuppgifter och därav föranledda behov av resurser.

På utskottets hemställan beslöt riksdagen uppdraga åt styrelsen för riksdagsbiblioteket

att verkställa en sådan utredning. En viss förstärkning av

upplysningstjänstens personal genomfördes emellertid omedelbart.

Den utredning rörande upplysningstjänsten, som biblioteksstyrelsen nu

framlagt för riksdagen, betecknas av riksgäldsfullmäktige såsom icke tillräckligt

klarläggande för att medge ett slutgiltigt ställningstagande till frågan

om upplysningstjänstens organisation och personalbehov. Liknande

omdömen avges av lönenämnden för riksdagens verk och delegerade för

riksdagens verk. I varje fall vad organisationsfrågan beträffar delar utskottet

den här angivna uppfattningen. Utskottet är alltså inte berett att på

grundval av den föreliggande utredningen förorda ett åtskiljande av upplysningstjänsten

och biblioteket. I detta sammanhang fäster utskottet särskild

vikt vid att riksdagens organisationsutredning, som tillsatts under

innevarande vårsession, vid sin prövning av riksdagens personal- och förvaltningsorganisation

kommer att få ägna uppmärksamhet även åt frågan

om upplysningstjänstens ställning. Enligt utskottets mening bör organisationsutredningens

arbetsresultat avvaktas innan slutlig ställning tages till

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr i8 år 1965

7

ett omorganisationsförslag av så genomgripande natur som det av biblioteksstyrelsen

framlagda.

Samtidigt finner utskottet det angeläget, att upplysningstjänsten redan

nu får personella resurser som gör det möjligt för den att tillgodose de ökade

anspråk på service som uppställs av riksdagens ledamöter och övriga som

har rätt att påkalla dess medverkan. I detta sammanhang vill utskottet

erinra om att riksdagen med bifall till utskottets utlåtande nr 29 beslutat medge

även Sällskapet riksdagsmän och forskare rätt att anlita upplysningstjänsten.

En personalförstärkning av ungefär den omfattning som biblioteksstyrelsen

föreslagit är enligt utskottets mening motiverad.

När det gäller personalens löneställning ansluter sig utskottet i huvudsak

till vad delegerade för riksdagens verk i sitt förnyade yttrande angivit

såsom lämpligt för det fall att personalen skulle utvidgas i enlighet med

vad utskottet här förordat. Tjänsten som föreståndare för upplysningstjänsten

bör således alltfort vara placerad i lönegrad A 27 men förenas med

ett särskilt lönetillägg av 2 400 kronor per år. Föreståndaren bör ha tjänstetiteln

byrådirektör. På nivån närmast under föreståndaren finns för närvarande

tre befattningar som förste byråsekreterare i högst lönegrad A 23.

Utskottet tillstyrker att i fortsättningen skall finnas två tjänster som byrådirektör

i högst lönegrad A 27 och två tjänster som förste byråsekreterare

i högst lönegrad A 23. I utbyte mot nu förekommande tjänster som biblioteksassistent

i Ae 11 och biblioteksbiträden i Ae 7 och Ag 7 bör finnas en

tjänst som registrator i A 13, en som kansliskrivare i A 11 och en som kanslibiträde

i A 7. Därjämte bör inrättas en tjänst som förste expeditionsvakt

i A 9. Med hänsyn till att något slutgiltigt ställningstagande inte sker till

frågan om upplysningstjänstens organisation bör samtliga här angivna

tjänster vara extra ordinarie.

Avlöningsanslaget för riksdagsbiblioteket, till frågan om vars storlek

utskottet återkommer i sitt utlåtande nr 50, bör dimensioneras så att biblioteksstyrelsen

liksom hittills har möjlighet att för upplysningstjänstens behov

ytterligare anställa viss personal i reglerad befordringsgång.

När föregående år tjänster i högst lönegrad Ae 23 infördes vid upplysningstjänsten

sade sig utskottet förutsätta, att lönegradsplaceringen för innehavare

av här ifrågavarande tjänster inom den angivna ramen skulle fastställas

av biblioteksstyrelsen efter samråd med lönenäinnden för riksdagens

verk och delegerade för riksdagens verk. Biblioteksstyrelsen har nu, under

anförande av att den tillämpade ordningen kan medföra en för rekryteringen

ogynnsam tidsutdräkt, hemställt att samråd i avsedda fall skall behöva ske

endast om styrelsen så anser lämpligt. Utskottet är inte berett att tillstyrka

styrelsens förslag på denna punkt utan förordar att samrådet även i fortsättningen

skall vara obligatoriskt.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av förevarande framställning

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr \8 år 1965

från styrelsen för riksdagsbiblioteket måtte med godkännande

av vad utskottet här uttalat rörande riksdagens upplysningst

jänst bemyndiga delegerade för riksdagens verk att

med tillämpning från den 1 juli 1965 fastställa därav föranledda

ändringar i tjänste- och personalförteckningarna för

riksdagsbiblioteket.

Stockholm den 21 maj 1965

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Gustaf Henry Hansson, Åke

Larsson, Palm, Nils Theodor Larsson, Lundin, Per Jacobsson* och Lundberg;
från

andra kammaren: herr Regnéll, fru Renström-Ingenäs, herrar

Berglund, Larsson i Umeå, Fridolfsson i Rödeby, Börjesson i Falköping,

Gustavsson i Ängelholm och Jönsson i Arlöv.

Reservation

av herrar Nils Theodor Larsson, Per Jacobsson, Berglund, Larsson i Umeå

och Börjesson i Falköping, vilka ansett att det stycke på s. 7 i utskottets yttrande

som börjar med orden »När det gäller» och slutar med orden »vara

extra ordinarie» bort ha följande lydelse:

»När det gäller---(= utskottet)---utskottet här förordat.

Tjänsten som föreståndare för upplysningstjänsten bör enligt utskottets

mening vara placerad i lönegrad Bg 1 med tjänstetiteln avdelningsdirektör.

På nivån närmast--— (= utskottet)---expeditionsvakt i A 9.

Med hänsyn till att något slutgiltigt ställningstagande inte sker till frågan

om upplysningstjänstens organisation bör samtliga här angivna tjänster på

löneplan A vara extra ordinarie.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bcinkoutskottets utlåtande nr i8 år 1965

9

Bihanq 1

STYRELSEN FÖR RIKSDAGSBIBLIOTEKET

angående riksdagens upplysningstjänst

Till

Riksdagen

Till svar å Riksdagens skrivelse den 29 maj 1964 får styrelsen för riksdagsbiblioteket

härmed avgiva begärt utlåtande och förslag över frågan om

riksdagens upplysningstjänsts arbetsuppgifter och behov av resurser med

bilagor innehållande årsberättelse, exempelsamling, förslag till reglemente

och översikt över utländska förhållanden samt protokollsutdrag jämte en

av överbibliotekarien verkställd utredning.

Historik

Efter ett initiativ av författningsutredningen, i vars uppdrag det ingick

att beakta riksdagens behov av större administrativa och ekonomiska resurser,

och på direkt förslag av den då sittande riksdagsbiblioteksutredningen

beslöt styrelsen för riksdagsbiblioteket i april 1955 att på försök inrätta en

upplysningstjänst för riksdagens ledamöter. För den nya verksamheten utfärdades

ett provisoriskt reglemente, enligt vilket upplysningstjänsten skulle

biträda vid insamling av sakuppgifter i frågor som var under behandling

i riksdagen eller som någon ledamot önskade bringa inför denna. Som allmänna

regler uppställdes bl. a. att verksamheten skulle vara politiskt objektiv,

att personalen ej fick utnyttjas för direkt författande av motioner,

spörsmål, reservationer eller anföranden samt att förfrågningar som krävde

mera tidsödande efterforskningar endast fick mottagas, om de icke inkräktade

på »upplysningstjänstens behöriga gång».

Den sålunda inledda försöksverksamheten med en till riksdagsbiblioteket

knuten parlamentarisk upplysningstjänst har därefter fortsatt och utvecklats

till en i realiteten, om än ej formellt, permanent institution. Av det provisoriska

reglementets bestämmelser har principen om den politiska objektiviteten

som en självfallen sak samt förbudet mot biträde med författande

av motioner in. in. strängt upprätthållits, medan modifikationer i andra avseenden

genomförts på grundval av gjorda erfarenheter. Viktigast av dessa

är att någon begränsning av informationsuppdragen till egentliga riksdagsärenden

sedan länge icke iakttagits. Upplysningstjänstens uppgift har enligt

fast praxis blivit att biträda i alla spörsmål av betydelse för riksdagsledamöternas

offentliga verksamhet. Även avnämarkretsen har vidgats genom

särskilda beslut av biblioteksstyrelsen till att omfatta även riksdagens

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr \8 år 1965

utskotts- och delegationskanslier. Under de senaste åren har vidare upplysningstjänstens

arbete i växande utsträckning, när så varit befogat och

resurserna medgett det, resulterat i större sammanställningar och längre

gående materialbearbetningar än som täckes av det provisoriska reglementets

»insamling av sakuppgifter».

Under de första åren av sin verksamhet hade upplysningstjänsten ringa

omfattning. I sitt i oktober 1956 avgivna betänkande ville riksdagsbiblioteksutredningen

dock icke härav draga den slutsatsen att upplysningstjänsten

borde nedläggas. Utredningen hänvisade till det gagn till vilket den

säkerligen varit för de ledamöter som vänt sig dit och räknade med möjligheten

att intresset för att utnyttja densamma skulle komma att bli mera

allmänt. För en mera permanent organisation ansågs dock tiden icke vara

mogen. Med 1960-talets ingång inträdde en påfallande kraftig ökning av

antalet informationsuppdrag och en allt större andel av riksdagens ledamöter

började anlita upplysningstjänsten. Det blev nödvändigt att låta dess

föreståndare, som dittills haft arbetsuppgifter även inom biblioteket, helt

ägna sig åt informationsverksamheten och att utöka den assisterande arbetskraften.

Som en särskild uppgift anförtroddes utarbetandet av årsregistret

till riksdagstrycket från och med 1961 åt upplysningstjänsten.

Intensifieringen av upplysningstjänstens verksamhet bidrog till att aktualisera

frågorna om dess vidare utbyggnad och organisation. Vid behandlingen

av en motion vid 1961 års riksdag om anslag till riksdagens partigrupper

erinrade bankoutskottet om upplysningstjänstens insatser och uttalade

att utskottet kunde tänka sig en utbyggnad av den hjälp som i dessa

former lämnades den enskilda riksdagsledamoten. 1962 års riksdag biföll

av biblioteksstyrelsen framlagt förslag om personalökning, sedan detta tillstyrkts

av bankoutskottet »med hänsyn till det allmänt vitsordade behovet

av upplysningstjänsten och värdet för den enskilde riksdagsmannen av

denna verksamhet». En ytterligare förstärkning av upplysningstjänstens

personal — inrättande av en förste byråsekreterartjänst — genomfördes

genom beslut vid 1963 års riksdag.

Författningsutredningen framlade sommaren 1963 i del 3 av sitt huvudbetänkande

förslag till en fast organisation av upplysningstjänsten med mot

de stigande behoven svarande personella resurser. Utredningen, som konstaterade

att den allmänna uppläggning som verksamheten under de gångna

åren erhållit syntes vara ändamålsenlig och väl avvägd, förordade att upplysningstjänsten

i fortsättningen skulle bilda en självständig enhet under

samma styrelse som riksdagsbiblioteket och att dess verksamhet skulle regleras

i ett särskilt av riksdagen antaget reglemente. För att tillgodose den erforderliga

specialiseringen i fråga om den experthjälp som skulle stå riksdagsledamöterna

till buds syntes som ett minimum krävas att vid sidan av föreståndartjänsten

fanns tre kvalificerade befattningshavare inriktade på

skilda områden. Därutöver borde assistenter kunna anställas i den omfattning

förhållandena påkallade. Utredningen underströk även lönefrågans vikt

med hänsyn till angelägenheten av att till upplysningstjänsten förvärva

lämpliga befattningshavare.

Författningsutredningens förslag om upplysningstjänstens organisation

och utbyggnad upptogs i biblioteksstyrelsens anslagsskrivelse för budgetåret

1964/65. I yttranden över båda dessa framställningar tog riksgäldsfullmäktige

ställning mot författningsutredningens organisationsförslag och tillrådde

försiktighet vid utbyggnaden av upplysningstjänsten för att icke ris
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1965

11

kera feldimensionering och onödiga kostnader. Fullmäktige framhöll även

som angeläget, att de föreskrifter som skulle reglera upplysningstjänsten

gavs »en så vitt möjligt uttömmande men på samma gång strikt och koncis

utformning», så att verksamheten icke utvecklades på ett okontrollerhart

och ej avsett sätt. Ur denna synpunkt riktade fullmäktige viss kritik mot

det till biblioteksstyrelsens anslagsäskanden fogade förslaget till reglemente

för upplysningstjänsten. I fullmäktiges yttrande instämde delegerade för

riksdagens verk.

Vid 1964 års bankoutskotts behandling av ärendet förelåg även ett yrkande,

framställt i fyrpartimotion, om genomförande av författningsutredningens

förslag, i vad avsåg den förordade personalförstärkningen, samt ett

av statskontoret i remissyttrande över författningsutredningens förslag till

riksdagsordning gjort uttalande, enligt vilket tillskapande av ytterligare en

i stort sett fristående förvaltningsenhet inom riksdagen om möjligt borde

undvikas. Utskottet förklarade sig visserligen anse upplysningstjänstens

betydelse som serviceorgan åt riksdagen klart ådagalagd men fann icke

att den föreliggande utredningen gav ett tillräckligt underlag för en slutlig

prövning av frågan om formerna för upplysningstjänstens fortsatta verksamhet.

En definitiv lösning av upplysningstjänstens organisationsproblem

borde föregås av en närmare utredning, anförtrodd åt biblioteksstyrelsen,

av dess arbetsuppgifter och därav föranledda behov av resurser. I fråga om

personalförstärkningen godtog utskottet i stort sett vad av biblioteksstyrelsen

och i motionen i anslutning till författningsutredningen föreslagits. Utskottsutlåtandet

godkändes av riksdagen.

I en vid årets riksdag väckt fyrpartimotion har understrukits den stora

betydelse för det parlamentariska arbetets bedrivande som ett effektivt

arbetande utredningsorgan kan ha. Motionärerna finner det därför önskvärt

att upplysningstjänstens arbete kan vidare utvecklas, så att den kan åtaga

sig mera omfattande uppdrag. I avvaktan på biblioteksstyrelsens utlåtande

ställs dock ej något yrkande i ämnet.

Slutligen må erinras om att talmanskonferensen nyligen beslutat tillsätta

en utredning angående riksdagens personal- och förvaltningsorganisation.

Utredningen skall vad avser förvaltningsorganisationen pröva möjligheten

av en fastare ordning med ett välutrustat riksdagens kontor, i vilket sammanhang

bl. a. upplysningstjänstens ställning skall beaktas.

Upplysningstjänstens uppgifter och resurser

Upplysningstjänsten är från början inrättad för att betjäna riksdagens

ledamöter och dessa svarar också för de allra flesta informationsuppdragen.

Utskotts- och delegationskanslierna har endast i obetydlig utsträckning

begagnat sig av sin senare förvärvade rätt att utnyttja upplysningstjänsten

- - då vanligen i frågor rörande utländska förhållanden. I vilken omfattning

partigrupperna i riksdagen genom sina sekretariat uppträder som avnämare

är svårt att avgöra, eftersom informationsuppdrag även i detta fall måste

lämnas för någon enskild ledamots räkning. Det vill dock synas, som om

just det förhållandet att gruppsekretariaten icke är erkända som legitima

uppdragsgivare haft eu återhållande effekt. I samma riktning torde även

ha verkat vetskapen om de relativt begränsade resurser som upplysningstjänsten

alltjämt äger.

Som framgår av den statistiska redovisningen i bifogade verksamhetsberättelse

(bilaga .4 ) uppgår antalet informationsuppdrag för närvarande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr ''i8 är 1965

till över 1 500 om året. I denna siffra har icke inräknats den service som

består i utlämnande av begärda trycksaker, muntliga besked, som icke

kräver någon närmare undersökning, besvarande av förfrågningar från

myndigheter och utländska institutioner in. in. Det senaste verksamhetsåret

utnyttjades upplysningstjänsten av inemot % av riksdagens ledamöter med

en någorlunda jämn fördelning på partigrupperna. Informationsuppdragen

lämnas numera under hela året, dock helt naturligt i betydligt mindre omfattning

under riksdagens sommarferier. Med hänsyn bl. a. till att ett

antal större utredningsuppdrag regelmässigt kvarstår vid vårsessionens slut

och att registerarbetet till väsentliga delar är förlagt till den riksdagsfria

tiden saknas ingalunda arbetsuppgifter för helårsarbetande personal.

För en bättre förståelse av upplysningstjänstens arbete synes ovan lämnade,

statistiskt gripbara uppgifter böra kompletteras med en kortfattad

beskrivning av informationsuppdragens art och sättet för deras fullgörande

och redovisning.

Fn riksdagsledamot som vänder sig till upplysningstjänsten behöver icke

uppge för vilket ändamål han önskar begärd information. Oftast lämnar

han dock självmant besked härom eller också framgår syftet av själva

frågan eller det sammanhang, vari den ställes. I vissa fall anser sig den

mottagande tjänstemannen böra begära uppgift om vartill de sökta uppgifterna

skall användas för att kunna rätt avgränsa arbetsuppgiften och på

lämpligt sätt redovisa uppdraget. Med stöd av den erfarenhet som på detta

sätt vunnits i upplysningstjänstens arbete har ledamöternas informationsbehov

befunnits uppkomma i huvudsak i följande situationer.

En betydande grupp av hänvändelser till upplysningstjänsten föranledes

av önskemål om material för tilltänkta motioner. Sådana informationsuppdrag

koncentrerar sig av naturliga skäl kring årsskiftena men lämnas

även i icke så få fall på längre sikt. När det gäller interpellationer och enkla

frågor, torde det vara vanligare att upplysningstjänsten kommer in i bilden

först efter spörsmålets väckande. Frågeställaren önskar då supplerande

material för användning i debatten. Även annars är begärda informationer

ofta avsedda att brukas i den parlamentariska diskussionen i riksdagsgrupper,

utskott och kammare. I åtskilliga fall har informationsuppdragen

en mera allmän anknytning till riksdagsarbetet utan att den slutliga användningen

kan spåras.

I viss utsträckning förekommer informationsuppdrag som utsagt eller

underförstått avser ledamöternas offentliga verksamhet i kommunala eller

föreningssammanhang. Särskilt under valåren kommer därtill hänvändelser

som sammanhänger med förberedelser till framträdanden i radio och TV

eller vid politiska sammankomster. Det är vidare icke ovanligt att brev från

väljare hänskjutes till upplysningstjänsten för saklig bedömning. Med

ledning av dess utredning kan ledamoten sedan bedöma, huruvida anledning

finnes till ett initiativ i eller utom riksdagen eller om han kan inskränka

sig till en svarsskrivelse, vari saken tillrättalägges med hjälp av de inhämtade

upplysningarna. På liknande sätt förekommer att insändare eller alarmartiklar

i tidningar överlämnas till upplysningstjänsten med begäran om

undersökning ur principiella synpunkter.

Informationsuppdragen hänför sig till ett synnerligen vitt ämnesområde

och berör de mest skiftande företeelser inom samhälls- och kulturlivet. En

liten provkarta lämnas i bifogade förteckning (bilaga B), som representerar

ett urval från en tvåmånadersperiod. Ur mera formell synpunkt kan

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48 dr 1965

13

emellertid vissa större frågegrupper urskiljas, i vilka den övervägande delen

av uppdragen kan inordnas.

Till de vanligaste uppdragstyperna hör undersökningar om den tidigare

behandlingen av viss politisk fråga i riksdags- och utredningssammanhang,

eventuellt även i den allmänna offentliga debatten. Informationsuppdraget

kan även gälla frågans aktuella läge och uppgift om vilka förslag eller

åtgärder som är att vänta. Andra frågegrupper avser rättsordningen eller

förvaltningsorganisationen, varvid redogörelser begäres om såväl historisk

utveckling som gällande regler och former. I stor och tydligt växande omfattning

efterlyses statistiskt sammanställt och bearbetat material om statsfinansiella

och samhällsekonomiska förhållanden, om socialvård, undervisning,

kommunikationer in. in. En mera undanskymd plats intar förfrågningar

om biografiska och kalendariska data samt språkliga företeelser.

Ofta — på senare år allt oftare — gäller de begärda upplysningarna förhållanden

i andra länder, i första hand nordiska och västeuropeiska.

Ett par särskilda typer av informationsuppdrag, som tilltagit i frekvens,

innebär ett slags hypotetiska frågor. Uppgift begäres om vilka konsekvenser

— t. ex. i form av ökade kostnader eller inkomstbortfall för stat och kommun

—• som genomförandet av ett visst förslag skulle medföra. Likaså

frågas om vilka utvägar som föreligger att med eller utan ändring av gällande

ordning på ett område uppnå vissa syften.

Ledamöterna lämnar sina uppdrag till upplysningstjänsten i de flesta

fall vid personligt besök eller per telefon. Den mottagande tjänstemannen

har därvid möjlighet att samtalsvis medverka till frågans formulering och

med hänsyn bl. a. till vad som därvid framkommer om syftet med den begärda

informationen preliminärt avgränsa arbetsuppgiften i kvantitativt

hänseende. Det förekommer icke så sällan att nya kontakter tages med

uppdragsgivaren under pågående undersökning, om ytterligare precisering

anses nödig. Upplysningstjänstens stadigt fasthållna målsättning är att dess

slutredovisning skall i möjligaste mån motsvara ledamotens individuella

och aktuella informationsbehov. Däri ingår givetvis även största möjliga

hänsynstagande till när svaret önskas.

För informationsarbetet är det av stor betydelse att upplysningstjänsten

har nära tillgång till riksdagsbibliotekets rika samlingar av svensk och utländsk

samhällsvetenskaplig litteratur. Därvid har det inneburit en tidsoch

arbetsbesparing för dess tjänstemän att de kunnat medgivas fritt tillträde

till tjänstekataloger och bok- och tidskriftsmagasin. Upplysningstjänsten

har vidare efter hand uppbyggt ett eget referensbibliotek och eu

samling av systematiskt ordnade småtryck, stenciler, fotokopior och urklipp,

som i möjligaste mån hålles aktuell. Senaste data och upplysningar

i olika frågor måste ofta per telefon inhämtas från kanslihus, myndigheter

och enskilda organisationer. Från lokala myndigheter och anstalter begäres

ibland upplysningar genom rundskrivelser. Med mot upplysningstjänsten

svarande institutioner i de nordiska och västeuropeiska länderna har skapats

goda kontakter, som redan i åtskilliga fall varit av stort värde för

upplysningsarbetet.

Informationsuppdragens fullgörande och redovisning betingas givetvis

av uppgifternas art och omfattning. Ofta kan de lösas genom införskaffande

av material eller uppspårande av litteratur, vari ämnet redan behandlats. Med

nödig komplettering och ajourföring kan stoffet då överlämnas till eller tillhandahållas

uppdragsgivaren. Det största och för upplysningstjänsten mest

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1965

typiska arbetet nedlägges emellertid i de fall, då inget färdigt material står

till buds. På grundval av mer eller mindre omfattande insamlande av stoff

och särskilt inhämtade upplysningar utföres därvid sammanställningar och

bearbetningar av skiftande omfång och svårighetsgrad. De promemorior,

vari dessa regelmässigt redovisas, kräver icke så sällan en veckas arbete

och det har förekommit att den sammanlagda arbetstiden överstigit en

månad. 1 möjligaste mån fördelas uppgifterna bland tjänstemännen med

hänsyn till studie- och intresseinriktning i syfte att på längre sikt uppnå

för verksamheten värdefull specialisering.

Upplysningstjänstens personal omfattar för närvarande en föreståndare,

förste bibliotekarie i Ag 27, 1 förste byråsekreterare i Ae 21, 3 assistenter

i reglerad befordringsgång samt 1 biblioteksassistent i Ae 11 och 2 biblioteksbiträden

i Ae resp. Ag 7. Därtill kommer tillgång till bibliotekets expeditionsvaktpersonals

tjänster. Av de 3 tjänster i högst lönegrad 23 som gällande

personalstat förutsätter har hittills endast 1 kunnat besättas.

Styrelsens yttrande och förslag

Styrelsen vill till en början uttala sin stora tillfredsställelse med upplysningstjänstens

fortsatta utveckling som ytterligare bekräftar författningsutredningens

uppfattning att upplysningstjänsten visat sig fylla ett väsentligt

och varaktigt behov som serviceorgan åt riksdagens ledamöter.

I framställning till 1964 års riksdag upptog styrelsen författningsutredningens

förslag att organisera upplysningstjänsten som en i förhållande

till biblioteket självständig enhet. De erinringar som anförts häremot av

vissa remissinstanser har icke föranlett styrelsen att ändra sitt ställningstagande

på denna punkt. Vad särskilt angår statskontorets uttalanden om

att upplysningstjänstens verksamhet skulle innebära en inom de vetenskapliga

bibliotekens arbetsuppgifter fallande dokumentationstjänst må framhållas,

att däri innefattas visserligen visst dokumentationsarbete men att

den dock väsentligen präglas av informations- och utredningsuppgifter vid

vilkas utförande dokumentationen enligt gängse definition endast är ett

hjälpmedel. Som författningsutredningen klart framhållit är därför också

de kvalifikationskrav som upplysningstjänstens personal skall uppfylla i

huvudsak andra än de som möter inom bibliotek skarriären.

Med anledning av statskontorets förslag att inordna den hittills från

biblioteket särhållna upplysningstjänsten som en avdelning inom detta må

även erinras om följande förhållande. Biblioteket är enligt gällande reglemente

lika mycket ett förvaltnings- och forskningsbibliotek som ett riksdagens

bibliotek och i praktiken dominerar klart den förstnämnda uppgiften.

Om upplysningstjänsten skulle införlivas med bibliotekets ordinarie

verksamhet, torde risk alltid komma att förefinnas att, även om dess service

genom reglementarisk föreskrift förbehålles riksdagen, dess arbetskraft

ändock tages i anspråk också för betjäningen av bibliotekets övriga avnämare.

En sådan utveckling, som formellt gynnas av den allmänna administrativa

regeln att tjänsteman har »att utan avseende på stadgad arbetsfördelning

lämna det biträde som påkallas av vederbörande förman», har i viss

mån en förebild i den som biblioteket självt genomgått.

I likhet med författningsutredningen anser styrelsen att särskilt ur dokumentationssynpunkt

ett så starkt behov av samordning mellan biblioteket

och upplysningstjänsten dock alltjämt föreligger att de bör stå under ledning

av samma styrelse. Upplysningstjänstens sidoordning med biblioteket

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1965

15

innebär en administrativt enkel anordning, som icke heller prejudicerar en

eventuellt senare aktualiserad lösning av organisationsfrågan i ett större

sammanhang.

Styrelsen delar vidare författningsutredningens uppfattning att upplysningstjänstens

verksamhet under den gångna tiden fått en ändamålsenlig

och väl avvägd uppläggning. Dess arbetsfält har efter hand breddats på

ett organiskt sätt med utnyttjande av gjorda erfarenheter och med effektiv

service som riktmärke. Med hänsyn till det nära samband som föreligger

mellan riksdagsledamöternas verksamhet på det parlamentariska planet å

ena sidan och deras kommunala och andra offentliga engagemang å den

andra är det enligt styrelsens mening fullt naturligt att informationsarbetet

icke kunnat inskränkas till rena riksdagsfrågor. Riksgäldsfullmäktiges invändningar

såväl på denna punkt som mot att »bearbetning» av material

skall få ingå i upplysningstjänstens arbetsuppgifter synes vila på bristande

insikter i vad verksamheten innebär. De begränsningskrav som fullmäktige

uppställer är enligt styrelsens mening orealistiska och skulle, strikt tilllämpade,

medföra en vittgående och för riksdagsledamöterna svårfattbar

inskränkning av den service de vant sig att få. Styrelsen har följaktligen

icke funnit anledning att ändra den formulering av upplysningstjänstens

informationsuppgifter som influtit i dess tidigare förslag till reglemente

för denna.

I nyssnämnda reglementsförslag har den nuvarande avnämarkretsen

vidgats genom att dit även hänförts riksdagspartigruppernas sekretariat.

Det kan förutses att »legaliseringen» av gruppsekretariaten som uppdragsgivare

åt upplysningstjänsten kommer att medföra beställningar av större

och mera långsiktiga utredningar än hittills varit vanligt. I denna riktning

pekar den vid årets riksdag väckta fyrpartimotionen om arbetsrum för riksdagens

ledamöter m. in., i vilken bl. a. framhållits önskvärdheten av att

upplysningstjänstens arbetsfält utvidgas till mera omfattande uppdrag.

Styrelsen hyser i och för sig inga betänkligheter inför en sådan utveckling

som endast innebär ett fullföljande av den successiva utbyggnad upplysningstjänsten

hittills undergått. Då emellertid en alltför stark tillströmning

av långsiktiga uppdrag från gruppsekretariaten skulle, innan resurserna

hinner utbyggas i motsvarande omfattning, kunna medföra försämrad

service för de enskilda ledamöterna, synes dessa tills vidare böra tillerkännas

visst företräde. I ett senare skede kan en sektionsuppdelning av upplysningstjänsten

med hänsyn till informationsuppdragens omfattning och långsiktighet

tänkas bli aktuell.

Sedan 1961 har upplysningstjänsten svarat för utarbetandet av det årliga

riksdagsregistret, för vilket styrelsen från och med nämnda år övertagit

huvudmannaskapet. Att denna särskilda uppgift ålagts upplysningstjänsten

är bl. a. motiverat av afl rikdagsregistret utgör ett viktigt hjälpmedel i dess

dagliga arbete, vilket gör det betydelsefullt för upplysningstjänsten att ha

det avgörande inflytandet på detaljutformningen av de olika registerdelarna.

Med hänsyn till den betydande del av den samlade personalens arbetstid

som ägnas åt registerarbetet synes det befogat att detta åliggande kommer

till uttryck även i upplysningstjänstens reglemente, vilket iakttagits i det

förnyade förslag till sådant som här bifogas (bilaga C), varvid styrelsen

i den förhandenvarande situationen följt Reglemente för riksdagsbiblioteket.

Genom beslut av 1964 års riksdag erhöll upplysningstjänsten viss personalförstärkning,

som visserligen hittills endast delvis kunnat tillgodogöras

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1965

i den aktuella personaluppsättningen. Som ovan framhållits kan under den

närmaste framtiden väntas ökade kvalitativa krav på upplysningstjänstens

arbete. Med hänsyn tagen härtill och med beaktande även av svårigheten att

med nuvarande lönesättning rekrytera kvalificerad personal vill styrelsen

förorda att två tjänster som byrådirektör i högst lönegrad Ae 27 inrättas,

av vilka den ena ersätter en av de nu befintliga befattningarna i högst

lönegrad A 23. De två återstående av sistnämnda befattningar bör omvandlas

till förste byråsekreterartjänster i högst lönegrad Ae 23. Enligt uttalande

av 1964 års bankoutskott skulle lönegradsplaceringen för innehavare av

tjänsterna i högst lönegrad A 23 företagas av styrelsen efter samråd med

delegerade och lönenämnden för riksdagens verk. Då det visat sig att

tjänstetillsättning med tillämpning av denna ordning kunnat medföra för

rekryteringen ogynnsam tidsutdräkt, anser styrelsen att samråd med

nämnda myndigheter i avsedda fall skall behöva tagas endast om styrelsen

så anser lämpligt.

Arbetet med riksdagsregistret kräver för ett snabbt och korrekt utförande

att rutinerad och pålitlig kontorspersonal kan rekryteras och behållas. Utöver

vad som föreslagits i styrelsens anslagsäskande för nästkommande

budgetår och med hänsyn till senare inträffade händelser är viss uppflyttning

motiverad. Kontorspersonalen bör erhålla samma tjänstetitlar som i

den allmänna byråorganisationen.

Styrelsen förordar att följande befattningar skall finnas vid riksdagens

upplysningstjänst:

1 byråchef Bo 1

2 byrådirektörer högst Ae 27

2 förste byråsekreterare högst Ae 23

1 registrator Ao 13

1 kansliskrivare Ae 11

1 förste expeditions vakt Ae 9

1 kanslibiträde Ae 7

Därjämte bör styrelsen äga möjlighet att vid behov anställa extra assistenter

i reglerad befordringsgång.

Upplysningstjänstens lönekostnader beräknas i enlighet med vad som

föreslagits till 328 000 kronor för nästa budgetår. Samtidigt beräknas överflyttningen

av vissa tjänster från biblioteket medföra en minskning av dess

behov av anslag till Avlöningar till icke-ordinarie personal med 192 000

kronor.

Med stöd av vad ovan anförts får styrelsen härmed föreslå att riksdagen

må

a) antaga reglemente för riksdagens upplysningstjänst av den lydelse

som härvid fogade bilaga (bilaga C) utvisar;

b) bemyndiga delegerade för riksdagens verk att utfärda tjänste- och personalförteckningar

för riksdagens upplysningstjänst samt att vidtaga härav

föranledda ändringar i tjänste- och personalförteckningarna för riksdagsbiblioteket

i enlighet med vad ovan föreslagits;

c) godkänna följande stat för riksdagens upplysningstjänst, att tillämpas

tills vidare fr. o. m. budgetåret 1965/66:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 49 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis 160 000

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .................... 119 000 328 000

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1965

17

Omkostnader

1. Utgifter för utrustning, förslagsvis ............ 50 000

2. Expenser, förslagsvis ........................ 10 000 60 000

Summa kr. 388 000;

d) till Riksdagens upplysningstjänst för budgetåret 1965/66 anvisa ett

förslagsanslag av 388 000 kr.

Stockholm den 9 mars 1965

Å styrelsens för riksdagsbiblioteket vägnar:

S. G. W. Wahlund

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 8 samt. Nr 48

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr i8 år 1965

RIKSDAGENS

UPPL YSNINGSTJÅNST

Bilaga A

Berättelse om riksdagens upplysningstjänst för år 1964

Organisation och personal

Upplysningstjänstens organisationsfråga har i anledning av ett förslag

i ämnet av biblioteksstyrelsen varit föremål för prövning av årets riksdag.

Riksdagen beslöt att före ett ställningstagande ytterligare utredning av

upplysningstjänstens arbetsuppgifter och behov av resurser skulle verkställas

genom biblioteksstyrelsens försorg.

Genom ett annat riksdagsbeslut har fr. o. m. 1/7 dels för upplysningstjänstens

föreståndare tillskapats en extra förste bibliotekarietjänst, dels

nyinrättats två befattningar i högst 23 lönegraden, varjämte den tidigare

befintliga extra förste byråsekreterartjänsten ombildats till en befattning

av samma slag. Ingen av de tre sistnämnda befattningarna är ännu vid årets

utgång tillsatt.

Föreståndare för upplysningstjänsten har under året varit förste bibliotekarien

Tryggve Byström. Förste byråsekreteraren Sten Magnusson har

åtnjutit sjukledighet t. o. m. 30/9 och entledigats fr. o. m. 1/10. Som assistenter

har tjänstgjort fil. mag. Folke Schimanski t. o. m. 31/5, fil. mag.

Erling Fridolfsson och fil. pol. mag. Eskil Widmark, båda under hela året,

fil. pol. mag. Åke Wennman t. o. m. 15/11 (med avbrott för militärtjänst

under tiden 4/9—15/10), fil. mag. Lena Axelsson under tiden 12/10—31/12

och fil. mag. Torsten Thurén under tiden 16/11—31/12.

Inom upplysningstjänsten har dessutom biträtt biblioteksassistenten Gunborg

Arvidsson och biblioteksbiträdet Ingrid Grass, båda under hela året,

samt biblioteksbiträdena Christina Öhrling under tiden 8/6—31/8 och Anita

Qvarfordt under tiden 7/9—24/10. Timavlönad skrivhjälp har tidvis anlitats.

Informationsverksamhet

Antalet till upplysningstjänsten överlämnade informationsuppdrag har

under året uppgått till 1 554 (1963: 1 294). Ökningen i jämförelse med fjolåret

är koncentrerad till vissa månader (varvid påskhelgens förskjutning

dock verkar missvisande) och är relativt sett särskilt påfallande under

augusti—september, vilket torde få sättas i samband med den då pågående

valrörelsen. Informationsuppdragens årliga antal och fördelning månadsvis

fr. o. in. det första hela verksamhetsåret redovisas i följande uppställning.

Av de 1 544 informationsuppdragen har enskilda riksdagsledamöter svarat

för 1 520, medan återstoden härrört från 6 av riksdagens delegationskanslier

samt från riksdagens revisorers och Nordiska rådets svenska delegations

kanslier. Om man bortser från uppdrag som •— med utnyttjande

av ett introduktionserbjudande från upplysningstjänstens sida — lämnats

av 10 nyvalda, som under året icke hunnit taga säte i riksdagen, har 235

ledamöter, utgörande 62 % av riksdagen, begagnat sig av upplysningstjäns
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 58 år 1965

19

Till upplysningstjänsten lämnade informationsuppdrag 1956—1964

1956

1957

1958

1959

1960

1961

1962

1963

1964

Januari................

31

32

79

77

59

81

168

168

222

Februari...............

16

17

35

33

45

55

104

148

141

Mars...................

15

13

29

27

47

66

118

176

162

April...................

10

16

20

37

45

53

74

125

207

Maj....................

5

26

4

30

44

74

118

140

154

Juni...................

lll

7

12

13

21

30

42

Juli....................

12»

1

9

6

19

33

24

Augusti................

2

4

6

27

37

74

September..............

5

7

21

26

34

85

Oktober................

7

6

11

19

36

51

90

133

134

November..............

6

28

16

38

78

121

133

160

166

December..............

5

15

20

24

26

71

101

no

133

Summa

95

153

237

303

412

618

999

1294

1544

1 B-riksdagens »sommarsession».

tens hjälp vid något tillfälle (motsvarande antal 1963: 219, 1962: 200, 1961:

157 och 1960: 117).

Informationsuppdragen har under året som vanligt kommit i större omfattning

från andra kammaren än från första (ca 5 resp. 3 uppdrag per

ledamot). Den relativa övervikten gentemot medkammaren har dock, liksom

under de närmast föregående åren, sjunkit. Av partigrupperna uppvisar

kommunisterna den högsta uppdragsfrekvensen, medan folkpartiet kommer

på andra plats. Även från centerpartigruppen har kommit ett relativt stort

antal uppdrag.

Av de 235 enskilda uppdragsgivarna under året — de som ännu icke tagit

säte i riksdagen frånräknade — tillhörde 86 första kammaren och 149 andra

kammaren. Fördelningen på partigrupperna var: högerpartiet 44, folkpartiet

46, centerpartiet 43, socialdemokraterna 95 och kommunisterna 7. Samtliga

medlemmar av den kommunistiska riksdagsgruppen och drygt 80 %

av centerpartisterna har anlitat upplysningstjänsten vid något tillfälle.

En överblick av hur informationsuppdragen fördelat sig på kammare och

partigrupper sedan det första hela verksamhetsåret lämnar följande uppställning

(de fåtaliga uppdragen från nyvalda, som under respektive år

ännu icke tagit säte i riksdagen, bär hänförts till den kammare och det

parti, för vilka de valts).

Den enskilda ledamöternas informationsuppdrag 1956—1964

1956

1957

1958

1959

1960

1961

1962

1963

1964

Första kammaren........

10

27

36

66

66

112

217

330

447

Andra kammaren.........

85

126

198

204

335

479

743

933

1073

Summa

95

153

234

270

401

591

960

1263

1520

Högern.................

28

31

41

40

51

62

85

162

174

Folkpartiet.............

39

59

87

75

149

177

270

336

462

Centerpartiet...........

5

11

19

45

46

131

227

347

343

Socialdemokraterna......

22

50

77

103

136

194

323

374

472

Kommunisterna.........

1

2

10

7

19

27

53

44

69

Summa

95

153

234

270

401

591

960

1263

1520

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande nr i8 år 1965

Informationsuppdragen har på vanligt sätt fullgjorts genom utarbetande

av promemorior eller uppställningar, genom överlämnande av framtaget

material i tryck, stencil eller fotokopia samt genom kortfattade skriftliga

besked eller muntliga upplysningar. Antalet under året slutredovisade uppdrag

har uppgått till 1 449, varav 646 föranlett skriftliga rapporter (1963:

1 283 resp. 570). Bland ämnena för större eller mera arbetskrävande promemorior

märkes —■ förutom sammanställningar av vissa riksdagsfrågors

behandling — talmännens ställning och funktioner, FN:s och Europarådets

dokumentbeteckningssystem, »koncernsammandrag» av den statliga affärsverksamheten,

den statliga näringslivssektorns omfattning samt (ten statsägda

krigsindustrien i vissa västeuropeiska länder, det statliga filmstödet

samt effekten av den under året genomförda ändringen av småbruksstödet.

Vid årets slut var 47 uppdrag ännu icke färdigbehandlade (vid närmast

föregående årsskifte 42).

Registerverksamhet

Registreringen av riksdagstrycket har under året närmast handhafts av

assistenten Fridolfsson med biträde av fru Arvidsson och fru Grass. De

färdigställda registerenheterna är liggaren för 1963 års höstsession, som

utkom av trycket 12/2, personregistret för hela 1963 års riksdag, som utkom

6/5, det kumulerade sakregistret för samma period, som utkom 22/5, liggaren

för 1964 års vårsession, som utkom 31/7, och sakregistret för samma

session, som förelåg 15/10. Arbetet med liggaren för 1964 års höstsession,

personregistret för hela 1964 års riksdag och det kumulerade sakregistret

för samma period har påbörjats.

övrig verksamhet

Information om upplysningstjänstens verksamhet har vid några tillfällen

under året lämnats av dess föreståndare vid personliga besök av utländska

forskare och kolleger. Bland dessa märkes dipl. pol. Peter Hiibner från

Berlin, som under en kortare vistelse i Stockholm i april månad samlade

material till en avhandling med ämnet »Die Informationsmittel des Parlaments»,

samt Dr. John K. Rose och Mr. Julius W. Allen, båda knutna till

Legislative Reference Service i Washington, vilka tillsammans med andra

kongresstjänstemän på utrikesdepartementets inbjudan besökte Sverige i

slutet av november.

Handläggningen av vissa informationsuppdrag har under året i betydligt

större utsträckning än tidigare givit anledning till utnyttjande av gamla

och knytande av nya kontakter med utländska parlamentariska upplysningstjänster

och sekretariat. Informationsutbytet har dock hittills gestaltat

sig ganska ensidigt till svensk favör.

Stockholm den 1 januari 1965

Trgggve Byström

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1965

21

Bilaga B

Exempel på till riksdagens upplysningstjänst lämnade frågeuppdrag

januari — februari 1964

Statligt bokförlag som riksdagsfråga sedan 1946.

Vad har företagits av statsmakterna i anledning av 1955 års stadsutrednings

betänkande?

Bestämmelser om filmcensur i utlandet, i första hand de nordiska grannländerna.

Författningsenligt stöd för arbetsmarknadsstyrelsens åtgärder i fråga om

internationell arbetsförmedling.

Kan statligt bostadslån utgå till uppförande av bostadshus med tjänstebostäder?
Hur

stor blir ATP-avgiften för en person med 6 000 kr. inkomst av anställning

och lika stor inkomst av eget företag?

Jämförelse i fråga om tull- och accisbelastning och priser mellan vanliga

sötsaker och diabetikerkonfekt.

Exempel på lägre körkortsålder än 18 år i utlandet.

Laglig möjlighet att beivra störande motorbåtstrafik på insjöar.

Ordförandena i 1961—63 tillsatta utredningar, fördelade bl. a. med hänsyn

till partipolitiskt engagemang.

Hur stor besparing kan inställandet av ett års repetitionsövningar beräknas

medföra?

Finns någon motsvarighet i annan lagstiftning till stadgandet i jaktlagen om

att uteblivande från sammanträde för behandling av fråga om bildande

av jaktvårdsområde räknas som nej-röst?

Frågan om en oljeledning från Trondheim till svenskt område.

Hur många kvinnliga församlingssekreterare finns det för närvarande? Kan

deras löner betalas av kyrkofonden?

Skoldisciplinfrågor i riksdagen sedan 1960.

Den psykiska barna- och ungdomsvårdens personalorganisation. Antal och

fördelning på kategorier i de olika landstingsområdena.

Principerna för telefontaxeområdenas utformning på landsbygden.

Sveriges import från resp. export till Indien och Pakistan.

Har frågan om förhindrande av asociala eller rotlösa landsortselements

inflyttning till storstadsområden på senare tid varit aktuell i riksdagsoch

utredningssammanhang?

På vilka grunder har indelningen i zoner i fråga om familjebostadsbidragen

företagits?

I vilken omfattning undervisas i rättskunskap i grundskolan?

Hur stora är samhällets kostnader per plats och år för ungdomsvårdsskola

resp. fångvårdsanstalt?

Kan regeringen besluta om avskaffande av statens biografbyrå utan riksdagens

medverkan?

Har frågan om rabatt pa ATP-avgiften till arbetsgivare, som inbetalar den

i ett sammanhang för hela året, varit före i riksdagen?

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1965

Hur ligger frågan om kommunalborgmästarinstitutionens avskaffande till?

Konsumerad mängd tobaksvaror av olika kategorier senaste redovisningsperiod?
Avskrivningsreglerna

för statliga lån till samlingslokaler.

Vård, omskolning och arbetsmöjligheter för epileptiker.

Statsmakternas uttalanden om målsättningen för u-landshjälpen.

Möjligheter till skatteavdrag i Frankrike för gåvor till kyrkobyggnadsverksamhet.

Finns något författningsstöd för åtgärder mot »buskörning» med bil på is?

Litteratur om utvecklingen av de etiologiska teorierna inom kriminologien.

Den kungliga familjens inkomst och förmögenhetsförhållanden.

Vilka perioder sedan 1945 har visst statsråd varit särskilt förordnat att

föredraga kyrkoärenden? Antalet kyrkoärenden under ett år, fördelade

på olika kategorier.

Redogörelse för valsystemet på Ceylon.

Under 1963 och 1964 års remissdebatter till statsråd riktade frågor eller

mot sådana framställd kritik med uppgift om huruvida svar lämnats eller

ej av de tillfrågade resp. angripna.

Föreligger något rättsligt hinder för ledamot av riksbanksfullmäktige att

offentliggöra att han reserverat sig vid fullmäktiges behandling av hemligt

ärende?

Över- och underskott på drift- och kapitalbudgeten under de senaste 10

åren.

Utvecklingen av de kristliga partiernas andel av väljarkåren i Tyskland,

Italien och Norge efter 1945.

Principerna för hyressättningen i samhällsägda hus i Österrike.

Taletidsregler i olika länders parlament.

Regler och normer vid utdelning av författar- och konstnärsstipendier.

Hur har benämningen rytare uppstått på den kanslist som i talmannens

ställe i riksdagen läser upp utskottens klämmar m. in.?

Resolutioner i FN i Sydafrika-frågan 1962—63.

Radionämndens och styrelsens för Sveriges radio inbördes förhållande.

Vilka stipendier finnes för närvarande för studier i Indien?

Jämförelse mellan försvarskostnader m. m. i olika länder.

Kristna parti- och fraktionsbildningar sedan 1910.

I vilka frågor under innevarande riksdagsperiod, där gemensam votering

förekommit, har kommunisterna röstat med de borgerliga mot regeringen?

Vilka statliga utredningar arbetar för närvarande med frågor som rör hem

och familj?

Antalet nytillträdande jordbrukare som enligt 1962—63 gällande bestämmelser

kunde få arealbidrag.

Förekommer någon av postverket utövad »censur» av innehållet på öppna

brevkort ?

Hur röstade de enskilda riksdagsledamöterna vid voteringarna om högertrafiken

1963?

Material för ett offentligt anförande om bostäder, arbete och utbildning.

Statens utgifter för ändamål som direkt eller indirekt avser följder av alkoholmissbruk.

Direktiven för utredningen om militära tjänstemäns pensionsålder,

Den svenska nationalförmögenhetens storlek.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr i8 år 1965

23

Bilaga C

Förslag till reglemente för riksdagens upplysningstjänst

Allmänna bestämmelser

§ I
Riksdagens

upplysningstjänst åligger främst att biträda riksdagens ledamöter

med insamling, sammanställning och bearbetning av informationsmaterial

av betydelse för deras offentliga verksamhet.

Upplysningstjänsten skall vidare, i den mån den i första stycket avsedda

uppgiften icke härigenom eftersättes, lämna motsvarande bistånd åt riksdagens

utskotts- och delegationskanslier samt riksdagens partigruppers

sekretariat.

I upplysningstjänstens uppgifter ingår även att utarbeta och till trycket

befordra det årliga riksdagsregistret.

§ 2.

Högsta ledningen av upplysningstjänsten utövas av den för riksdagsbiblioteket

och upplysningstjänsten gemensamma styrelsen. Om styrelsens

sammansättning och arvoden stadgas i § 4 i reglementet för riksdagsbiblioteket.

Närmaste ledningen av upplysningstjänstens angelägenheter och verksamhet

tillkommer dess byråchef. Denne skall tillse att personalen med nit

och noggrannhet fullgör sina åligganden.

§ 3.

Styrelsen sammanträder så ofta ärendena det fordra.

Vid styrelsens sammanträden föres av byråchefen protokoll, vars riktighet

granskas och bestyrkes på sätt, som styrelsen finner lämpligt.

I upplysningstjänstens ärenden är byråchefen föredragande inför styrelsen,

och äger han att deltaga i dess överläggningar men ej i dess beslut.

Är han från beslutet skiljaktig, åligger det honom att till protokollet anteckna

sin avvikande mening.

Vid riksdagens början har styrelsen att till bankoutskottet avlämna till

riksdagen ställd berättelse över upplysningstjänstens förvaltning.

§ 4.

Styrelsen äger uppdraga åt byråchefen eller annan tjänsteman vid upplysningstjänsten

att företaga de tjänsteresor, som styrelsen finner påkallade

av upplysningstjänstens förvaltning, i den mån medel för ändamålet finnas

tillgängliga.

§ 5.

De allmänna bestämmelser, som erfordras rörande arbetet inom upplysningstjänsten

utöver innehållet i detta reglemente, meddelas av styrelsen i

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1960

arbetsordning. Därjämte äger styrelsen utfärda särskilda föreskrifter för

personalen.

Envar tjänsteman har att ställa sig till efterrättelse de bestämmelser och

föreskrifter, som sålunda meddelats, samt att utan avseende på stadgad

arbetsfördelning lämna det biträde, som påkallas av vederbörande förman.

§ 6.

Vid upplysningstjänsten äro anställda ordinarie tjänstemän i enlighet

med vad gällande stat angiver samt, i mån av behov, icke-ordinarie personal.

Tjänstetillsättning

§ 7.

Tjänstemän vid upplysningstjänsten tillsättas eller antagas av styrelsen.

Ordinarie tjänstemän tillsättas genom konstitutorial.

Vid ledighet å tjänst utfärdar styrelsen kungörelse, som införes i allmänna

tidningarna och anslås i upplysningstjänstens lokaler i riksdagshuset,

med föreläggande av tre veckors ansökningstid, räknat från dagen för

kungörandet i allmänna tidningarna.

Tillkännagivande om styrelsens beslut skall ofördröjligen anslås i upplysningstjänstens

lokaler i riksdagshuset tillika med uppgift å den dag, då

anslaget skedde.

Anmäler sig icke någon lämplig och skicklig sökande, skall ny ansökningstid

utsättas.

Vad i andra stycket sägs skall icke gälla tjänst i reglerad befordringsgång.

Semester och annan ledighet, vikariat och avsked

§ 8.

Byråchefen äger själv bestämma tid, till vilken hans semester skall förläggas,

så ock annan ledighet för sig under högst femton dagar för år.

§ 9.

1 mom. Fördelningen av semester mellan personalen uppgöres och bestämmes

av byråchefen.

2 mom. För sjukdom eller annat laga förfall eller för enskilda angelägenheters

besörjande må byråchefen kunna bevilja tjänsteman tjänstledighet

under högst fyrtiofem dagar för år. Fråga om tjänstledighet för annat ändamål

eller under längre tid avgöres av styrelsen.

§ 10.

1 mom. Då byråchefen åtnjuter semester eller när han eljest under tid,

som ej överskrider femton dagar, är hindrad att tjänstgöra, företrädes han

av den styrelsen eller, efter styrelsens bemyndigande, byråchefen därtill

utser.

Erfordras eljest vikarie för tjänsteman eller är tjänst ledig, förordnar

styrelsen lämplig person att uppehålla tjänsten; dock skall, där ledighet

beviljats av byråchefen, på honom ankomma att bestämma om tjänstens

uppehållande.

2 mom. För ombesörjande av viss uppgift eller viss grupp av uppgifter

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1965

25

inom upplysningstjänsten eller eljest för fullgörande av särskilt åliggande

i tjänsten äger styrelsen befria tjänsteman under viss tid helt eller delvis

från övriga honom åliggande tjänstegöromål; i sådant fall skall styrelsen

förordna annan att uppehålla tjänsten eller bestrida göroinålen.

§ Il
Ansökan

om avsked eller entledigande prövas och avgöres av styrelsen.

Om avsked och entledigande är i övrigt stadgat i särskilda författningar

om tjänstepension.

Åtal och disciplinär bestraffning

§ 12.

Beträdes byråchefen med ämbetsbrott, som i 20 kap. 1—4 §§ brottsbalken

omförmäles, sker åtal därför vid Svea hovrätt.

§ 13.

Åsidosätter annan tjänsteman än byråchefen av försummelse, oförstånd

eller oskicklighet vad honom åligger enligt detta reglemente, arbetsordning

eller annan författning, särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet eller

visar han klandervärt uppförande i tjänsten eller vanvördnad mot förman,

må styrelsen efter omständigheterna döma honom till varning eller till

löneavdrag under högst trettio dagar eller till suspension i högst tre månader

från tjänst och lön. Har tjänsteman gjort sig skyldig till fel av svårare

beskaffenhet eller har han icke låtit sig rätta av tidigare ådömd bestraffning,

må han dömas till avsättning.

Löneavdrag skall bestämmas till belopp motsvarande A-avdrag enligt

statens löneförordning eller, därest denna icke är tillämplig på tjänstemannen,

det motsvarande avdrag som skulle hava bestämts om tjänstemannen

varit löneplansanställd.

Innan styrelsen prövar fråga om disciplinär bestraffning av tjänsteman,

skall denne beredas tillfälle att antingen skriftligen eller, om han det påfordrar

eller så prövas lämpligt, vid muntligt förhör inför styrelsen, uttala

sig om vad som åberopas mot honom. Han må därvid anlita biträde av

försvarare.

§ 14.

Styrelsen åligger att till åtal anmäla i § 13 avsedd tjänsteman, som är

skäligen misstänkt för brott som avses i 20 kap. 1—3 §§ brottsbalken eller

för annat brott i tjänsten varå enligt lag kan följa frihetsstraff.

Oaktat sådant fall som i första stycket sägs icke föreligger, åligger det

styrelsen att till åtal anmäla tjänsteman, som är skäligen misstänkt för

brott i tjänsten, såvida enskild målsägande finnes eller skadestånd eljest

kan ifrågakonmia, så ock då tjänstemannen bestrider vad som lägges honom

till last och tillfredsställande utredning icke kan åstadkommas genom styrelsens

försorg.

§ 15.

Vidtages åtgärd för att anställa åtal eller inleda disciplinärt förfarande

mot tjänsteman, äger styrelsen, om särskilda skäl därtill äro, avstänga

honom från utövning av tjänsten, dock icke längre än till dess lagakraftägande

dom eller beslut föreligger.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1965

Besvär över styrelsens beslut

§ 16.

över styrelsens beslut i mål, som röra upplysningstjänstens tjänstemän

eller innefatta vägran att utlämna allmän handling, äger den, på vars rätt

beslutet kan inverka, att hos bankoutskottet anföra besvär.

Missnöje med beslutet skall, vid äventyr av talans förlust, skriftligen anmälas

hos styrelsen inom fjorton dagar från den dag, då klaganden därav

bevisligen erhållit del; skolande beslut i fråga om tillsättande eller uppehållande

av tjänst anses hava kommit klaganden till del den dag beslutet blivit

justerat eller offentligen tillkännagivet.

Besvären skola därefter, vid enahanda äventyr, inom ytterligare fjorton

dagar ingivas till styrelsen, som har att, jämte utlåtande däröver, så snart

ske kan överlämna besvären till bankoutskottet.

§ 17.

Styrelsens beslut, varigenom tjänsteman suspenderas eller för alltid skiljes

från tjänsten, bör jämte hänvisning för besvärs anförande honom

skriftligen meddelas. Tjänst, som till följd av sådant beslut blir ledig, får,

därest den avsatte tjänstemannen inom föreskriven tid anmält sig ämna

samma beslut överklaga, icke återbesättas förr än besvären blivit av bankoutskottet

avgjorda eller den bestämda tiden för besvärens fullföljande försuttits.

rl.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1965

27

Bilaga D

Folkrepresentation och upplysningstjänst i vissa främmande länder

Parlamentsbiblioteken intager beträffande upplysningstjänst en viss föregångsställning.

Den nutida lagstiftningen kräver ett vidsträckt förberedelsearbete.

Som följd härav har många legislaturer utrustat sina bibliotek med

en upplysningstjänst, som alltså till stor del saknar motsvarighet vid vederbörande

länders övriga vetenskapliga bibliotek. Som prototypen och förebilden

framstår härvidlag upplysningstjänsten i Library of Congress, Amerikas

Förenta Staters nationalbibliotek.

Kongressbibliotekets upplysningstjänst är en av bibliotekets sex avdelningar

och ägnar sitt arbete åt forskning och upplysning samt konsultation

med författande av skriftliga rapporter till kongressens ledamöter och utskott.

Ursprunget till upplysningstjänsten kan sägas vara ett förslag 1902 av

den dåvarande bibliotekschefen om ett anslag på 28 000 dollar för budgetåret

1903/04 för färdigställande av ett index över lagstiftning, ett problem,

som är särskilt svårbemästrat i en förbundsstat med federal rätt av jämförelsevis

liten omfattning. Resultatet blev beviljandet av en mindre summa

för ändamålet. För år 1915 anslogs 25 000 dollar för att möjliggöra för bibliotekschefen

att anställa kompetent personal för åvägabringande av indices,

samlingar (digests) och sammanställningar (compilations) av rättsregler,

som kunde krävas för kongressens räkning. Detta var det jämförelsevis

blygsamma resultatet av åtskilliga års överväganden av frågan att för kongressens

räkning åstadkomma en upplysningstjänst liknande dem som skapats

vid en rad delstatslegislaturer.

Följande år utvidgades fullmakten högst betydligt till att omfatta bemyndigande

att anställa kompetent personal att samla, klassificera och

tillgängliggöra »indices, samlingar (digests), sammanställningar (compilations)

och redogörelser (bulletins) eller på annat sätt uppgifter om lagstiftning

eller relaterade till lagstiftning och att göra sådana uppgifter tillgängliga

för kongressen eller dess utskott och ledamöter».

Dessa uttryckssätt blev bestående under trettio år. De enda förändringar

som vidtogs, utgjordes av två tillägg. 1926 uppdrogs åt upplysningstjänsten

att färdigställa och publicera ett jämförande register över delstaternas lagstiftning,

som utgavs vartannat år till 1948, varefter anslag ej längre beviljades

för ändamålet. 1935 lades härtill uppgiften att sammanställa och publicera

en löpande sammanfattning med register över allmänna lagförslag

och utvalda resolutioner, som initierades i kongressen.

1946 hade upplysningstjänsten en stab på 79 personer med en årskostnad

på nära 200 000 dollar. När vid andra världskrigets slut en utredning igångsattes

beträffande kongressens resurser av arbetskraft, blev givetvis även

upplysningstjänsten föremål för behandling, vilket också avspeglade sig i

1946 års akt om legislaturens ^organisation.

Bibliotekschefen bemyndigades genom denna att upprätta eu separat

sektion av biblioteket benämnd »Legislative reference service». För dess

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande nr 48 dr 1965

funktioner användes samma språkbruk, som ovan redovisats, varvid dock

ett par tillägg gjordes. Åt upplysningstjänsten uppdrogs att på begäran

råda och assistera kongressens utskott beträffande analys, värdering och

uppskattning (analysis, appraisal, and evaluation) av föreliggande lagförslag

eller exekutivmaktens rekommendationer liksom att på annat sätt vara

behjälplig med material för en lämplig bestämning av åtgärder. En ny andra

uppgift var att färdigställa sammanfattningar och systematiseringar (summaries

and digests) av offentliga förhör inför kongressens utskott.

Bibliotekschefen ålades att utnämna personal utan hänsyn till politisk

uppfattning och endast med hänsynstagande till lämplighet och kompetens.

Nämnas kan slutligen att akten bemyndigade en kraftig anslagshöjning,

nämligen för 1947 550 000 dollar, 1948 650 000 dollar och 1949 750 000 dollar.

I verkligheten kom de beslutade bevillningarna icke upp till dessa belopp.

1963 hade man dock en utgiftsstat på 1 870 000 dollar med 222 fast

anställda personer. Antalet frågor var 105 152.

En mycket stor del av dessa frågor kan besvaras per telefon eller ett kort

brev eller tryckt eller reproducerat material eller en lista av valda referenser.

Men många kräver mer eller mindre detaljerade utredningar. Härvid

måste ofta en avvägning ske mellan å ena sidan kravet på självständig och

djupgående undersökning och å andra sidan tidsfaktorn.

Upplysningstjänsten, som även levererar översättningar och ritar kartor

in. in., bestrider också tjänstgöringen i en speciell läsesal, som är avsedd för

kongressens ledamöter, deras anställda och familjemedlemmar.

En funktion, som uttryckligen sedan 1955 ej tillhör upplysningstjänsten,

är färdigställande av lagförslag, som i stället åligger tjänstemännen i husens

»Legislative counsel».

Upplysningstjänstens rapporter tryckes i viss utsträckning i kongresshandlingarna

på initiativ av kongressens ledamöter. Det synes röra sig om

ungefär 1 % av hela antalet.

Två frågor, som varit föremål för mycken uppmärksamhet, är dels upplysningstjänstens

organisatoriska ställning och dels svårigheten att prestera

en tillfredsställande statistik över verksamheten.

Beträffande den förra har man hittills efter många överväganden stannat

inför ett bibehållande av upplysningstjänsten inom kongressbibliotekets

ram men givit den en självständig ställning som en av bibliotekets sex

avdelningar (departments). Samtidigt har upplysningstjänsten fått övertaga

viss biblioteksfunktion. A andra sidan har också sedan 1940-talets slut upplysningstjänstens

tjänstemän uppdragits att på anmodan tjänstgöra i kongressens

utskottskanslier. Detta sker utan ersättning till kongressbiblioteket

om tjänstgöringen ej överstiger två till tre månader. Vid längre tjänstgöringstid

överföres tjänstemannen på vederbörande utskotts stat. Det må

också nämnas, att frågor överlämnas för besvarande till bibliotekets andra

avdelningar, om där finnes specialister, som saknas i upplysningstjänsten.

Upplysningstjänstens verksamhet har oavlåtligt vuxit. Registrerandet av

dess anlitande visar detta på ett påtagligt sätt genom ständigt stegrade siffror.

Att på ett rättvisande sätt få denna verksamhet redovisad har stött på

svårigheter. Uppgifter om antalet frågor, eventuellt delade i särskilda kategorier,

eller om antalet sidor i lämnade svar och utredningar måste alltid

ses i belysning av att de ge ringa vägledning för bedömande av arbetets

verkliga omfattning. Förhållandet erinrar om svårigheterna att i siffror

redovisa t. ex. arbetet i en låneexpedition genom uppgifter om antalet lån.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1965

29

De stora förmåner, som kongressbibliotekets upplysningstjänst erbjuder,

har förenats med en strävan att så vitt möjligt precisera de tjänster, som

avses. Det har fastställts, att kongressens ledamöter vid upplysningens begärande

skall angiva formen för svaret, nämligen skriven rapport, utkast

till anförande, muntlig diskussion, telefonsvar, litteraturlista eller utvalt

material. Det betonas, att ju mera detaljerad en ledamots fråga är, desto

större är sannolikheten för att det erhållna svaret motsvarar önskemålet.

Om tid och omständigheter i övrigt medger, lämnas svaret i den begärda

formen.

Vid svarets utarbetande skall i princip relateras dels historik, dels varierande

lösningsförslag med angivande av fakta, talesmän och opponenter

samt argumenten för och emot. Härtill kan komma juridisk analys liksom

meddelande om utländsk lagstiftning. Som övriga exempel nämnes bland

annat redovisning av kongressens behandling av viss fråga, identifiering av

citat, biografier, meddelanden om organisationer och voteringar. Vidare

nämnes bland annat — med förbehåll för kostnaderna — översättningar,

fotokopiering, kartor, grafisk framställning, indexering och information

från förvaltningsorgan, om ej ledamöterna föredrager att själva taga kontakt.

Beträffande förfrågningar från väljare som kongressledamöterna förmedlar

till upplysningstjänsten framhålles att ej mera vidsträckta undersökningar

kan företagas. Beträffande omfattningen av svar på väljares frågor,

som överlämnats till upplysningstjänsten, kan nämnas, att enligt en

uppgift omfattar de 35 % av hela frågematerialet till upplysningstjänsten,

medan de svarar för blott 12 % av den använda arbetstiden och 5 % av de

totala kostnaderna. Generellt betonas att undersökningars kvalitet kan bli

beroende av brådskan.

I den senaste redogörelsen för kongressbiblioteket (Some facts about the

Library of Congress), utgiven i reviderad upplaga i oktober 1964, meddelas

att upplysningstjänsten tjänar som kongressens upplysnings- och utredningstjänst

(the major information and research center for Congress). Under

loppet av 1964 intill denna redogörelses färdigställande besvarade upplysningstjänsten

mer än 97 000 frågor, medan biblioteket i övrigt medverkade

med besvarande av mer än 118 000 framställningar om information

eller böcker (assisted by answering more than 118 000 Congressional requests

for information or books).

Belgiens parlamentsbibliotek är uppdelat på tre sektioner, en för böcker

eu för periodica och en för dokumentation. Den sistnämnda är avsedd

endast för parlamentets ledamöter och inrymmer ett klipparkiv, till vilket

materialet köps av en pressbyrå. Sektionens informationstjänst består i att

litteratur i ett uppgivet ämne framtages för parlamentsledamöternas studium

i en särskild läsesal. I övrigt utarbetas på begäran litteraturförteckningar

och göres excerpter eller fotokopior.

Eu annan informationstjänst meddelas av de sektioner i kamrarnas kanslier,

som även har till uppgift att vårda arkiv och registrera parlamentstrycket.

Denna informationstjänst utarbetar även mera omfattande svar på

inkomna frågor.

I Danmark gäller att folketingets ledamöter kan hänvända sig till eu protokollssekreterare

i folketingssekretariatet för att få bistånd med erhållande

av upplysningar från ministerierna och andra offentliga institutioner. Det

kan t. ex. gälla dröjsmål med ärendens handläggande eller över huvud taget

kompletterande uppgifter.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1965

Folketingets bibliotek utövar också ett upplysningsarbete såsom ett led

i det dagliga tjänstearbetet, ehuru ej någon bestämd tjänsteman har uppgiften

härmed sig anförtrodd. Om personalen anser, att svaren har ett bestående

värde, noteras frågor och svar samt införes i ett kompletterande

sakregister.

Det har ännu icke övervägts att organisera denna verksamhet som en

särskild gren, skild från det dagliga tjänstearbetet i biblioteket. Då bibliotekets

upplysningstjänst tenderar att växa i omfattning, och om den nuvarande

personalen icke kan bemästra arbetet, torde dock enligt uppgift

spörsmålet att organisera tjänsten som en särskild avdelning inom biblioteket

aktualiseras.

I England finnes en informationstjänst för underhusets ledamöter, som

inrättades vid det andra världskrigets slut. Den utgör en sektion av underhusets

bibliotek (an integral part of the Library), benämnd Research division,

som i sin tur har en särskild avdelning för statistik (Statistical section).

De akademiskt utbildade tjänstemännen är till antalet sju, och chefen

är en av bibliotekets »Assistant librarians» under bibliotekschefen, som har

befogenhet att ändra arbetsuppgifterna för tjänstemännen och även att vid

behov t. ex. överföra personal från Research division till bibliotekets huvudavdelning,

som benämnes Parliamentary division.

Vid Finlands riksdagsbibliotek finns sedan 1956 en upplysningstjänst för

riksdagens ledamöter och tjänstemän. Upplysningstjänsten förestås av en

tjänsteman med samhällsvetenskaplig utbildning och till hans disposition

står skrivhjälp. Denne informationstjänsteman har fått bibliotekspraktik,

varigenom han kan fritt röra sig i bibliotekets samlingar, vilket sakförhållande

tillmätes stor betydelse. Han är direkt underställd bibliotekschefen

och har som specialuppgift vid sidan av informationstjänsten att sköta om

riksdagens arkiv. Det kan påpekas, att alla frågor rörande riksdagstrycket,

inklusive dess registrering, handlägges utanför biblioteket av ett speciellt

organ, kansliet för tryckningsarbeten. översättningar av större omfattning

har ej fått ske. Riksdagsgruppernas sekreterare får hänvända sig till upplysningstjänsten

endast som förmedlare av gruppens eller enskild gruppmedlems

fråga. Statistiska undersökningar har i allmänhet utförts i samråd

med Statistiska centralbyrån. 1 regel bokföres endast sådana frågor, varpå

skriftliga svar avgives. Det betonas att omdömen ej får förekomma i svaren.

I svaren anges källhänvisningar. Vidlyftiga bearbetningar av insamlade upplysningar

utföres i de fall, om de ej försvårar verksamheten i övrigt.

Det kan påpekas att propositionerna i Finland ej är tillnärmelsevis lika

utförliga som i Sverige.

I Frankrike finnes ej någon särskild upplysningstjänst för nationalförsamlingen.

För informationer kan ledamöterna vända sig till olika organ,

knutna till nationalförsamlingen. Förutom biblioteket och arkivet finnes en

särskild informationstjänst för utländska förhållanden (Documentation

étrangére). Härtill kan läggas redaktionen för parlamentstrycket och utskottens

kanslier. Det har diskuterats att för nationalförsamlingens räkning

inrätta en självständig central informationstjänst, men något förslag synes

enligt uppgift inte vara att vänta inom överskådlig framtid.

I Italien finnes i kamrarnas generalsekretariat avdelningar för information

och för riksdagstryckets registrering samt arkivering. I deputeradekammaren

har nyligen inrättats en avdelning, som har till uppgift att samla,

klassificera, analysera och tillgängliggöra uppgifter om italiensk lagstift
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1965

31

ning och parlamentarisk verksamhet över huvud taget. Den skall också stå

till tjänst beträffande utländska förhållanden och internationella organisationer.

En speciell informationstjänst avses också att inrättas i deputeradekammarens

bibliotek för specialkatalogisering av utländska lagstiftningsakter

jämte lagförslag och debatter. Den skall också få till uppgift att göra

undersökningar om utländsk lagstiftning rörande särskilda ämnen.

I Japan upprättades 1948 eu särskild informationsavdelning inom parlamentsbiblioteket,

som redan från starten fick 60 befattningshavare, vilket

antal numera ökats till 152.

Japans parlamentsbibliotek har till huvuduppgift att samla material och

tillgängliggöra detta för parlamentsledamöterna. Härtill har lagts att i mån

av resurser erbjuda forskning och andra tjänster, som kan ha värde för

parlamentet. Informationstjänsten är åstadkommen i syfte att assistera biblioteket

i den sistnämnda egenskapen.

Den japanska informationstjänsten (Research and Legislative Reference

Department) har till uppgift att på begäran av parlamentets utskott och

ledamöter råda och assistera i fråga om analys och uppskattning (analysis

and evaluation) av ärenden, som anhängiggjorts, och skaffa fram uppgifter,

som kan vara av värde för parlamentets behandling av förekommande ärenden.

Vidare har informationstjänsten att på begäran av riksdagen eller på

eget initiativ samla och analysera lagstiftnings- och annat relevant material

samt göra detta tillgängligt för parlamentets ledamöter. På begäran må också

informationstjänsten hjälpa till med förberedelsearbete för lagstiftning.

Slutligen har också bemyndigande givits att med reservation för parlamentets

behov tillgängliggöra material även för statens förvaltning och domstolar

samt för allmänheten.

I Nederländerna saknas en speciell upplvsningstjänst. Vid förfrågningar

insamlar parlamentets bibliotek begärda informationer inom ramen för sina

personalresurser.

I Norge har icke förelegat något behov att tillskapa en särskild upplysningstjänst

vid stortingets bibliotek, då dettas verksamhet praktiskt taget

helt och hållet är ägnat stortinget och icke, som i Sverige, är ett centralt

förvaltningsbibliotek och öppet för allmänheten eller, som i Finland, jämväl

fungerar som universitetsbibliotek för samhällsvetenskap.

Objektiv upplvsningstjänst utövas av utskottens kanslipersonal, önskemål

har uttalats om en särskild, högt kvalificerad jurist för stortingsledamöternas

upplysningsbehov. 1 den mån de önskade tjänsterna är mera

politiskt färgade, står gruppsekretariaten till förfogande. Deras tjänstemän

avlönas med statsbidrag. Ytterligare upplvsningstjänst meddelas av stortingets

kontor. Därunder lyder också stortingets arkiv, vars chef systematiskt

ordnar sitt material efter sakord.

Härtill kommer också stortingets bibliotek, som bistår ledamöterna direkt

och indirekt med sakliga upplysningar, men endast undantagsvis med skriftliga

svar, frånsett litteraturlistor. Det har föreslagits, att biblioteket skulle

försöka alt registrera tidskrifts- och tidningsartiklar, varvid bör märkas, att

Norge saknar eu central tidningsregistrering, och alt tidskriftsregistreringen

avstannat 1951 och 1964 återupptagits i tills vidare ytterst begränsad omfattning.

Det anses, att inget egentligt behov av en särskild upplysningstjänst föreligger,

då bibliotekets verksamhet betraktas som en sådan. Som mest trängande

betecknas förstärkning av bibliotekets personal i kvalitativt och kvan
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1965

titativt avseende, så att biblioteket kan utgöra den grundläggande basen för

alla, som hjälper riksdagsmännen, genom goda kataloger och rikliga bibliografiska

hjälpmedel.

I Schweiz finnes ingen särskild informationstjänst för förbundsförsamlingens

ledamöter. För upplysningar får de vända sig till vederbörande förvaltningsorgan

eller till särskilt tillkallade sakkunniga. Med anledning av

den kris, som uppstått i samband med det omdiskuterade flygplansköpet

från Frankrike (Mirage-affären), har krav på en informationstjänst framställts.

Förbundsförsamlingens generalsekreterare har 1964 fått i uppdrag

att utarbeta förslag om regler för en dylik, som beräknas komma till stånd

under innevarande år.

Västtysklands förbundsdag har en förvaltning, som omfattar tre avdelningar.

Avdelning I sysslar med allmänna förvaltningsfrågor. Avdelning II

är väsentligen ett gemensamt kansli för riksdagens utskott och delegationer

med viss informationstjänst beträffande procedurfrågor m. m.

Avdelning III utgör en vetenskaplig avdelning (Wissenschaftliche Abteilung)

med fyra sektioner, nämligen förutom bibliotek och arkiv en sektion

för material rörande lagstiftningsmaterial (Gesetzmaterialen) och en

sektion för tidningsmaterial (Presse-Auswertung). En planerad informationstjänst

avses skola utgöra en del av avdelning III, som dock för närvarande

ej har någon särskild personal avdelad för detta arbete. Frågor,

som ej kan besvaras inom ramen för det ordinarie arbetet, fördelas bland

tjänstemännen, varvid helt naturligt vissa får dylika uppdrag mera regelbundet.

Frågor besvaras även från forskare, partisekretariaten och utskottskanslierna.

Av den givna översikten framgår, att många olika slag av lösningar prövats

alltifrån den självklara upplysningsverksamheten hos ett parlamentsbibliotek

utan speciell organisation för informationsverksamhet till inrättandet

av särskilda avdelningar för ändamålet inom parlainentsbiblioteken

eller andra parlamentens organ.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1965

RIKSDAGSBIBLIOTEKET

33

Bilaga E

Utdrag ur protokoll hållet vid styrelsens för riksdagsbiblioteket

sammanträde den .9 mars 1965.

Närvarande:

Ordföranden herr Wahlund,

fröken Mattson och herr Braconier

samt såsom föredragande och protokollförare

överbibliotekarien Frykholm.

§ 4.

Anmäldes på nytt frågan om upplysningstjänsten, varvid styrelsen beslöt

ett utlåtande i den avfattning registraturet för denna dag, nr 6, utvisar,

överbibliotekarien åberopade för sin del ett av honom avgivet utlåtande.

Enligt protokollet:

Lars Frykholm

3—Bihang till riksdagens protokoll 1965. 8 samt. Nr 48

s. 34 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottels utlåtande nr i 8 år 1965

34

Bilaga F

Utlåtande och

förslag över frågan om riksdagens upplysningstjänsts

arbetsuppgifter och behov av resurser

Inledning

På initiativ av den då sittande författningsutredningen inrättades 1955

riksdagsbibliotekets upplysningstjänst, en då länge aktuell reform, såsom

en försöksverksamhet med motsvarande verksamhet inom Library of Congress

i Washington som förebild. Frånsett viss tillfällig arbetskraft fick

riksdagsbiblioteket i förening med sina ordinarie arbetsuppgifter omhänderta

de nya. Bibliotekets lokaler och övriga resurser har tagits i anspråk

för ändamålet. I syfte att om möjligt utjämna den ytterst ojämna arbetsbelastningen

under särskilt tiden mellan riksdagens vår- och höstsessioner

uppdrogs 1961 tills vidare åt upplysningstjänstens personal att utarbeta de

årliga registren till riksdagstrycket, varvid skrivhjälp helårsanställdes,

ehuru alltjämt på extra stat.

Det växande arbetet nödvändiggjorde 1961 ett skiljande av upplysningstjänsten

och den del av den inre tjänsten, som fullgjorts av den med upplysningstjänsten

i första hand sysselsatte tjänstemannen, vilken samtidigt

anhöll om och erhöll befrielse från tjänstgöring under kvällsplena.

1963 beslöt riksdagen inrätta en extra förste byråsekreterarebefattning i

lönegrad 21 för upplysningstjänsten som 1964 placerades i högst lönegrad

23. Samtidigt beslöts ytterligare två befattningar i högst lönegrad 23. 1963

beslöt riksdagen vidare, att delegerade för riksdagens verk skulle kunna

inrätta upplysningstjänstens befattningshavare på biblioteksassistent- och

biträdesstadierna på förslag av biblioteksstyrelsen som extra ordinarie

tjänstemän.

1962 framlade författningsutredningen ett förslag om skiljande av upplysningstjänsten

från biblioteket. Med diskussion av förslagets för- och

nackdelar och med särskilt framhållande av att lokalfrågan måste lösas

framlade styrelsen förslag om en separation för 1964 års riksdag, som beslöt

om det inledningsvis nämnda utredningsuppdraget.

Statlig upplysningstjänst i allmänhet

En viss upplysningstjänst liksom behov av en dylik kan principiellt sägas

alltid förefinnas i en stat, som är eu demokrati och en rättsstat med offentlighet

som grundsats. Medborgarna och pressen vänder sig till statens myndigheter

med begäran om upplysningar om myndigheternas åtgärder eller

om förhållanden inom skilda verksamhetsområden. Även för myndigheterna

själva föreligger behov i olika avseenden. Det är angeläget att klarlägga

motiv och resurser för vidtagna eller planerade lika väl som skälen att

åtgärder icke vidtagits. I åtskilliga fall har också särskilda tjänster inrättats

för denna informationsverksamhet. Även myndigheternas eget behov av

material och upplysningar kan i detta sammanhang nämnas.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Iiankoiitskottets utlåtande nr 48 år 1065

35

De vetenskapliga bibliotekens ställning i här angivna avseende företer

väsentligt skiljaktiga drag. Deras behov av utåtriktad information torde åtminstone

i regel vara ringa, och oftast åtnjuter deras verksamhet icke något

mera allmänt intresse. I gengäld förfogar de i sina samlingar över ett informationsmaterial,

vars tillgängliggörande är ett betydande problem ur samhällets

synpunkt.

Upplysningstjänst i olika former har sedan gammalt tillhört rutinen i

biblioteken och främst då över låneexpeditionerna. De lånesökande har behov

av att orientera sig i katalogerna, men även en mer eller mindre långt

gående information därutöver förekommer. Eftersom biblioteken har mycket

skiftande personalresurser och tjänstemännens kompetens och hjälpsamhet

helt naturligt växlar blir resultaten givetvis högst olika. I viss utsträckning

har biblioteken försökt sig på att avdela någon personal för mera

krävande rådgivning, men statsmakterna har hittills i regel ställt sig avvisande

till förslag i denna riktning. Det synes stå utom allt tvivel, att eu

dylik verksamhet i högre grad kommer att prägla biblioteken i framtiden.

Forskarna torde i större utsträckning komma att ägna sig åt ren forskning,

medan litteratursökning anförtros åt andra personer. Så länge härför lämpad

och utbildad personal saknas, kan lösningen kanske sökas i en kombination

av forskare och biblioteksmän.

Folkrepresentation och upplysningstjänst i vissa främmande länder

----(= bilaga D ovan)---

En folkrepresentations upplysningstjänst blir beroende av representationens

vilja och förmåga att ställa resurser till förfogande. En stats författning,

dess reformbehov och reformtakt, de politiska förhållandena i allmänhet

och folkrepresentationens ställning i synnerhet utgör betydelsefulla

faktorer.

Utvecklingen av den svenska riksdagens upplysningstjänst

Vid ett bedömande av de resurser, som står till buds för den svenska

riksdagens informationsverksamhet, torde i första rummet kamrarnas egna

kanslier böra nämnas. Genom sin överblick över det fortlöpande riksdagsarbetet

är kammarsekreterarna de främsta sakkunniga för ledamöternas

informationsbehov beträffande detta. Kammarkansliernas arbetsbörda torde

dock i regel icke medgiva möjligheter för utarbetande av mera vidlyftiga

utredningar. Detsamma måste anses gälla kanslierna hos riksdagens utskott

och övriga delegationer samt riksdagens ekonomibyrå.

Som en sorts riksdagsorgan kan partigrupperna betraktas. Deras kanslier

utgör givetvis en informationskälla för riksdagens ledamöter. I många fali

kan det ur en riksdagsgrupps eller ur en enskild ledamots synpunkt vara angeläget

att besitta en fullgod garanti mot insyn, varvid det kan befinnas lämpligt

att anlita partikanslierna i stället för att gå över bibliotekets upplysningstjänst.

En förstärkning av dessa sekretariat, eventuellt med hjälp av

statsmedel, kan härvidlag få stor betydelse.

Riksdagsbiblioteket är inrättat av riksdagen. Dess berättelse avgives i enlighet

med gällande föreskrifter till riksdagen. De skyldigheter biblioteket

bär gentemot den statliga förvaltningen och mot enskilda personer är föreskrivna

och bestämda av riksdagen. Om det också under tidernas lopp funnits

delade meningar om bibliotekets organisation och uppgifter, bar detta

aldrig kunnat undanskymma det faktum, att biblioteket först och sist är

riksdagens tjänande organ.

Det långt mer än hundraåriga riksdagsbiblioteket är det av riksdagens

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1965

organ, som i främsta rummet haft att svara för riksdagens upplysningstjänst.

Dess samlande av material har varit inriktat på att ställa medel till

förfogande för riksdagen och detta gäller även för den jämförelsevis sena

period, då biblioteket anvisats uppgiften att tjänstgöra som statsförvaltningens

centrala bibliotek och till slut att även stå öppet för allmänheten.

Denna upplysningstjänst har framför allt inneburit vägledning i litteraturen

samt dennas anskaffande, tillhandahållande och utlåning, men i mån

av resurser har befattningshavarna även stått till tjänst med olika slag av

upplysningar liksom överlämnande av tryck ur bibliotekets publikationsförråd.

Genom att riksdagsbiblioteket på grund av riksdagens beslut är statsförvaltningens

centrala bibliotek och dessutom öppet för allmänheten kan

bibliotekets tjänstemän icke ställa sig avvisande mot upplysningstjänst i

vidaste omfattning, för så vitt riksdagsledamöternas behov icke lider förfång

härigenom.

Bibliotekets begränsade resurser har dock i olika avseenden hämmat dess

verksamhet. Den begränsade personalen i förening med avgång av rutinerade

tjänstemän och en allmän försämring av läget på arbetsmarknaden har

bidragit. Härtill har kommit efter hand alltmer kännbara lokalsvårigheter

och delvis mindre lämpliga klassifikations- och katalogiseringsregler. Moderniseringen

av dessa i förening med omfattande omflyttningar i samlingarna,

som delvis överförts till ett depåbibliotek, har under senare år i betydande

utsträckning tagit personalens tid och krafter i anspråk utöver det

ordinarie arbetet.

Med riksdagsbibliotekets upplysningstjänst, som inrättades 1955, utökades

bibliotekets service gentemot riksdagen högst väsentligt. Men frånsett

ett bemyndigande att anställa en assistent under pågående session togs

bibliotekets personella och lokala resurser i anspråk för denna verksamhet,

som snabbt ökade i omfattning. Bibliotekets resurser måste i allt högre

grad tagas i anspråk för upplysningstjänsten, som också föranlett omläggningar

av olika slag. Katalogarbetet måste rationaliseras och påskyndas.

Detsamma gällde bindningen. Upplysningstjänsten måste förses med olika

hjälpmedel. De från början otillräckliga lokalerna utsattes för ytterligare

påfrestningar och frånsett ett litet rum, som ställdes till förfogande, måste

biblioteket bysa den expanderande upplysningstjänsten inom hittillsvarande

utrymmen, som dessutom inskränkts genom upplåtande av arbetsplatser till

riksdagens stenografer, kompenserat genom upplåtande av magasinutrymmen

i källaren. Upplysningens tjänstemän, som i regel saknar bibliotekspraktik,

måste medgivas tillgång till kataloger och samlingar, vilket i olika

avseenden försvårade det ordinarie biblioteksarbetets behöriga gång till förfång

för lånesökande och upplysningstjänsten själv.

Upplysningstjänsten omfattar de tjänstemän, som närmast anställts med

avsikt att möjliggöra framskaffande av informationer för riksdagens ledamöter.

I detta arbete deltager givetvis även bibliotekets personal i övrigt,

dels direkt vid förfrågningar och dels indirekt genom att i olika avseenden

utgöra förutsättningar för upplysningstjänstens arbete. Upplysningstjänstens

effektivitet baserar sig på bibliotekets. Den är beroende av dels bibliotekets

snabbhet i fråga om materialets förvärvande, katalogisering och klassifikation,

så att det så lätt som möjligt kan återfinnas, dels på (ten hastighet

varmed litteraturen når sina förvaringsplatser, dels på en organisation,

som möjliggör återfinnandet av material i de olika bearbetningsfaserna.

Upplysningstjänsten har fått utnyttja expeditionsvakterna, vilkas antal ej

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48 dr 1965

37

kunnat utökas på grund av arbetsplatsbrist, och reproduktionsmöjligheterna.

Det utökade arbetet med personalfrågor, materialanskaffning och

bokföring har den övriga bibliotekspersonalen utfört.

Upplysningstjänsten har under sin snart tioåriga utveckling kunnat skapa

sig en ställning, som vittnar om att dess arbete av riksdagens ledamöter

betraktas som icke blott nyttig utan även oundgänglig. Dess verksamhet

spänner över ett brett register från muntliga meddelanden, diskussioner,

utlämnande av riksdagstryck eller annat tillgängligt eller införskaffat material,

utlåning, vidarebefordrande av upplysningar från annat håll o. s. v.

till sammanställningar, redovisningar och utredningar av olika slag.

Det förhållande att riksdagens ledamöter i ständigt växande utsträckning

har att taga ställning till nya och alltmer komplicerade frågor ställer

ökade krav på tillgängliga resurser. Detta har också föranlett riksdagen att

besluta om utökningar av upplysningstjänstens personal och förbättringar

av dess löneställning, medan lokalsvårigheterna ej tillgodosetts på ett tillfredsställande

sätt.

Som av bifogade redogörelser framgår har upplysningstjänsten tagits i

anspråk av ett alltmer ökat antal av riksdagens ledamöter inom alla partier.

I första kammaren anlitades upplysningstjänsten av 86 ledamöter eller 57 %

och i andra kammaren av 149 ledamöter eller 64 %. Socialdemokraterna har

svarat för det största antalet frågor eller obetydligt mer än folkpartiet. Därefter

kommer centerpartiet, högern och kommunisterna. Av det totala antalet

frågor, som var 1 544 under året, stod socialdemokraterna för 31 %.

Motsvarande siffror var för folkpartiet 30, för centern 22 %, för högern 12

och för kommunisterna 5 %. Kommunisternas samtliga ledamöter har utnyttjat

upplysningstjänsten. För övriga partier är procentsiffrorna 49 för

socialdemokraterna, 69 för folkpartiet, 68 för högern och 83 för centern.

Under året betecknar januari och mars toppar med över 200 frågor, medan

övriga vårmånader rör sig omkring 150. För månaderna juni—september

har redovisats under 100 frågor, medan oktober—december uppvisar ungefärligen

samma frekvens som de ej toppbelastade vårmånaderna.

Upphjsningstjänstarbetets karaktär

Den arbetsinsats och kompetens, som krävs för dessa uppgifters fullgörande,

kan i stor utsträckning icke mera exakt mätas eller uppskattas. En

fråga som leder till ett negativt svar av typen »Finnes ej» eller »går ej att

expediera», kan orsaka ett mycket betydande arbete, som ej alls avspeglar

sig i svaret eller bekantgöres för den, som frågat. Å andra sidan kan naturligtvis

till synes omfattande redogörelser ha krävt en jämförelsevis obetydlig

arbetsinsats och kompetens genom att materialet funnits lätt till

hands.

Möjligheterna att precisera verksamheten är sålunda begränsade på grund

av den starkt skiftande karaktären av de upplysningar, som i de aktuella

fallen kräves. önskemål om omfattning, fullständighet, analys och snabbhet

får l. ex. vägas mot tillgång på personal, dess kompetens, förefintligheten

av eller möjligheterna att anskaffa erforderlig litteratur, lokaler o. s. v.

Det måste också ofta företagas besvärliga avvägningar mellan olika arbetsuppgifter

och intressen.

En frågas besvarande kan kräva eu speciell eller hög kompetens, som

icke kan tillgodoses fortlöpande. Problem av sistnämnda slag torde kunna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr ''18 år 1965

:ih

lösas genom att undantagsvis utomstående experter anlitas, om anslag finnes

för dylika.

Varje försök att genom angivande av olika grundsatser för en upplysningstjänst

precisera dess verksamhet måste beledsagas av allehanda reservationer.

Dylika grundsatser kan i sig själva vara svåra att klart och entydigt

fixera. Man kan tänka sig skiftande kombinationer med olika eftertryck

på de skilda reglerna. Riksdagen kan antingen i större eller mindre

utsträckning själv angiva grundsatserna eller också delegera såväl fastställandet

av grundsatserna som övervakandet av deras tillämpning på annat

organ.

En mycket väsentlig fråga är, om och i vilken utsträckning även andra

än riksdagens ledamöter skall anses behöriga att utnyttja upplysningstjänsten.

Det synes för det första saknas anledning att intaga en avvisande hållning

till frågor, som härrör från riksdagsorganens sekretariat, då dessa självfallet

har möjlighet att få någon av sina huvudmän att framställa frågorna,

och en sådan omgång måste betecknas som onödig.

Vidare kan på nytt nämnas författningsutredningens förslag om att riksdagsgruppernas

sekretariat skall direkt kunna få vända sig till upplysningstjänsten.

Författningsutredningen föreslår en sammankoppling mellan förslagen

om upplysningstjänstens personal, helårsanställning av utskottens

kanslipersonal och statsavlönad sekreterare!!jälp för riksdagsgrupperna,

vilken avser att komma deras upplysningstjänst till godo.

Vad sålunda föreslagits har kanske tett sig som en rent praktisk åtgärd

för att möjliggöra för riksdagsgruppernas sekretariat att utan omgång

över en riksdagsledamot kunna anlita upplysningstjänsten. Förslaget innebär

dock vissa komplikationer. Man går härmed utanför riksdagsledamöternas

krets och till förmån för en organisation eller person, som i sig själv

hl. a. fungerar som en upplysningstjänst. Det måste ligga frestande nära

till hands för gruppernas sekretariat att överlämna så mycket arbetsuppgifter

som möjligt till bibliotekets upplysningstjänst. Anordningen innebär

ytterligare awägningsproblem för denna. Bl. a. kan det understundom vara

svårt att avgöra om företräde skall ges åt t. ex. gruppsekretariats eller eu

enskild riksdagsledamots fråga. Härvid måste beaktas om gruppsekretariatets

fråga är en för gruppen som sådan gemensam fråga. Man måste också

ihågkomma, att för upplysningstjänstens frågor och svar gäller regeln om

allmänna handlingars offentlighet, vilket i vissa fall kan vara en komplikation,

då riksdagsgruppernas sekretariat önskar anlita upplysningstjänsten.

Huvuddelen av upplysningstjänstens frågor framställes av riksdagens

ledamöter. En begränsande faktor skulle kunna sökas genom någon princip,

som fastställde i vilken egenskap riksdagsledamoten ägde rätt att begära

svar. Man skulle antingen kunna tänka sig en mer eller mindre sträng begränsning

till riksdagsmannafunktionen eller till ställningen som offentlig

person över huvud eller också låta rätten gälla den enskilde riksdagsmannen

som privatperson, d. v. s. utan egentlig begränsning, då hans frågor t. o. in.

skulle kunna vara framställda för någon annans räkning. Det är givetvis

möjligt att fastställa någon av dessa principer, men det är ej säkert, att

upplysningstjänsten i de enskilda fallen kan träffa ett riktigt avgörande

eller ens att över huvud taget upptaga en diskussion om principens tilllämpning.

För vilket ändamål framställer riksdagsledamoten sina frågor? Syftet

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1965

39

kan t. ex. vara att få material eller grundval för ett anförande, en interpellation,

en enkel fråga, en motion o. s. v. Det kan också gälla ett valtal, ett

behov av information i allmänhet eller att förse någon närstående med material.

I princip har den regeln tillämpats i riksdagsbibliotekets upplysningstjänst

att svaren ej skall innehålla text till t. ex. motion eller anförande, den

frågande givetvis obetaget att låta svaret i oförändrat skick inflyta i den

slutliga framställningen.

Svarets omfattning kan givetvis i olika avseenden bli föremål för bestämmelser.

Den konkreta upplysningen, vilken för övrigt på grund av ordets dubbeltydighet

kanske lämpligare borde benämnas information, är det enklaste

fallet. Man meddelar vad man över huvud taget kan veta till svar på en

begränsad och entydig fråga. Redan på detta stadium kan dock objektiviteten

i olika avseenden utsättas för påfrestningar. Frånsett formuleringsproblem

kan t. ex. en information bedömas ha inget, avlägset eller nära

sammanhang med en fråga. Detta nödvändiga bedömande inrymmer givetvis

möjligheter till värderingar. Sammanställning av flera informationer kan

betecknas som nästa steg i en upplysningsverksamhet.

På ett principiellt nytt plan befinner man sig, om informationsmaterialet

skall göras till föremål för verklig bearbetning. I praktiken är det givetvis

ofta svårt att draga en absolut skiljelinje mellan sammanställning och bearbetning,

men begreppen måste och kan hållas i sär. Ett förbud mot

bearbetning eller en anvisning om att sådan endast får ske inom snäva

gränser eller på grund av särskilt tvingande skäl måste kunna effektueras

och få praktisk betydelse.

Om man försöker att precisera ett ytterligare steg, ligger det nära till

hands att stanna inför begreppet utredning. Utan att göra gällande att begreppet

är klart och entydigt torde man dock kunna uppdraga riktlinjer.

I förhållande till en bearbetning av objektiva informationer ligger det kanske

närmast till hands att i utredningen se en kvantitativt mera betydande insats.

En utredning bör också i princip vara rimligt allsidig och uttömmande.

Dylika målsättningar kan i allmänhet icke anses höra hemma under begreppet

upplysningst j änst.

Som ytterligare en kategori kan nämnas de utredningar, som Kung], Maj :l

beställer genom tillsättandet av kommittéer med bestämda direktiv. Beträffande

detta alternativ må endast erinras om att enligt gällande praxis är

riksdagens ställning sådan, att den kan besluta en begäran att effektuera

ett visst utredningskrav, vilket regeringen kan hörsamma eller avslå.

Det är givet, att upplysningstjänstens verksamhet måste begränsas av det

mått av lokaler och arbetskraft, som står till förfogande. Ställning måste

emellertid tagas till frågan, om det bör fixeras någon princip för fördelningen

av de tjänster som erbjudes, frånsett vad som automatiskt måste

• Ölja med hänsyn till kvantitet och kvalitet genom att resurserna är begränsade.

Det är tänkbart, att man skulle kunna fastställa regler som åstadkommer

eu fördelning i proportion till partigruppernas styrka eller förhindrar, alt

vissa riksdagsmän i alltför hög grad tager upplysningstjänsten i anspråk,

medan andra kanske får en i motsvarande mån försämrad service. Den riksdagsman,

som kan preparera ett stort antal frågor vid början av eu session,

har kanske större utsikt att få utförligare svar än den, som ställer en enstaka

fråga strax före sessionens slut. Dessa ojämnheter, som otvivelaktigt ligger

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1965

i själva arbetets natur, får dock inte överbetonas och torde inte heller i

praktiken hittills ha spelat någon större roll. I alla händelser kan, så länge

resurserna ej är i princip obegränsade, tjänstemännen själva företaga erforderliga

avvägningar och justera arbetsinsatserna i kvalitativt och kvantitativt

avseende, så att ingen alltför mycket gynnas eller missgynnas. Det

torde också stöta på oöverstigliga svårigheter att mäta arbetsinsatserna,

vilket ju är ett villkor för bestämmande av någon sorts fördelningsprincip.

Att räkna antalet frågor eller antalet sidor i lämnade svar måste ge en

föga rättvisande bild till följd av arbetsuppgifternas heterogena karaktär.

Att angiva antalet ianspråktagna arbetstimmar för de enskilda arbetsuppgifterna

torde ofta vara ogörligt.

En begränsning med hänsyn till frågornas ämnessfär kunde kanske i förstone

synas ligga nära till hands med hänsyn till inriktningen av personalens

utbildning. Men häremot måste framhållas att frågorna ofta gäller sakförhållanden,

som även en lekman kan åtminstone nödtorftigt bemästra

efter ett studium av relevant litteratur. Härtill kommer att det föreligger

möjlighet att hänvisa riksdagsmannen till sakkunnig person eller vederbörlig

myndighet eller att direkt från dessa införskaffa anvisningar eller t. o. m.

yttrande.

Ett ämnesområde, som förtjänar särskild uppmärksamhet, är statistiken.

Det är som bekant ont om statistiker, och det har även visat sig svårt att

få dylika till upplysningstjänsten. Å andra sidan kräver de frågor, som aktualiserar

statistisk kompetens, ofta icke alltför kvalificerad sådan. Den

avancerade utrustning, som mera svårbemästrade frågor kräver torde ej

rimligtvis kunna hysas inom riksdagshuset. Det måste övervägas, om det

kan vara lämpligt, att riksdagsbiblioteket i detta läge skall söka anställa

statistiker med hänsyn till att statistiska centralbyråns statistiktjänst mot

ersättning står till förfogande för myndigheter och enskilda. Härtill kommer

också att arbetskraft, som av riksdagsbiblioteket anställes med särskild

hänsyn till statistisk kompetens, icke kan beräknas bli utnyttjad uteslutande

inom detta ämnesområde.

Riksdagsbiblioteket och dess upplijsningstjänst

En effektiv upplysningstjänst förutsätter ett effektivt bibliotek. Ett modernt

vetenskapligt bibliotek ställer i sin tur krav, vars realiserande ter sig

som svåruppfyllda för det nuvarande riksdagsbiblioteket med dess otillfredsställande

lokaler och katalogsystem.

Inom ramen av sina begränsade resurser har riksdagsbiblioteket strävat

efter att på allt sätt möjliggöra och underlätta upplysningstjänstens arbete.

Detta har måst ske på bekostnad av det övriga biblioteksarbetets behöriga

gång, vilket i sin tur försvårat detta arbete och negativt påverkat tjänstbarheten

även gentemot upplysningstjänsten.

I strid mot tidigare strängt upprätthållna praxis har upplysningstjänstens

personal, som till största delen saknar all biblioteksutbildning, medgivits tillgång

till bibliotekets kortkataloger och samlingar. Upplysningstjänstens

personal har dessutom haft fri tillgång till bibliotekets arbetsrum med rätt

att taga bibliotekets personal i anspråk för upplysningar av olika slag. De

härav följande störningarna i det reguljära biblioteksarbetet har givetvis

orsakat ett försämrat arbetsresultat, som drabbat övriga kunder och över

huvud taget minskat bibliotekets allmänna effektivitet.

Upplysningstjänstens arbete ställer också krav på snabbhet i behand
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1965

41

lingen av till biblioteket inkommande material. Katalogiserings- och klassifikationsarbetet

måste alltså bedrivas i högsta möjliga tempo och i snabbare

takt än vad som normalt är fallet vid de vetenskapliga biblioteken.

Även i fråga om bindningen reser upplysningstjänsten vissa speciella krav,

som måste uppfyllas på bekostnad av denna arbetsuppgifts rationella skötsel.

Eu jämförelsevis stor litteraturmassa måste förvaras obunden, till dess

man kan bedöma, att efterfrågan minskats därhän, att bindningen kan

igångsättas. Under tiden före bindningen, då alltså användningen är jämförelsevis

intensiv, utsättes detta material helt naturligt för stark förslitning,

varjämte risken, att t. ex. tidskrifter förkommer, är betydande. Härav

följer reklamationsarbete, vilket kanske visar att de ofta begränsade upplagorna

tagit slut, liksom svårigheter att upprätthålla ordningen på bokfacken.

Jämförelsevis ofta måste snabbindning ske liksom återkrävande av

litteratur under pågående bindning.

I hög grad har biblioteksarbetets behöriga gång förryckts genom att expeditionsvakterna

anlitats av upplysningstjänsten, som i betydande omfattning

ökat deras arbetsbörda. Härvidlag har det ej synts möjligt att öka personalstyrkan,

då erforderliga arbetsplatser ej hittills kunnat beredas.

Generellt kan det sägas, att den egentliga bibliotekspersonalen under årens

lopp fått se sitt arbete försvårat och t. o. in. sina arbetsresultat försämrade

genom att dess arbetskraft tagits i anspråk för upplysningstjänsten, för

vars framgång denna överföring av arbetskraft varit en ofrånkomlig förutsättning.

Riksdagsbibliotekets lokalfråga har alltid utgjort ett olöst problem. Genom

erhållande av källarutrymme i riksdagshuset och framför allt genom

tillkomsten av biblioteksdepån i Bålsta i förening med hårdhänt gallring

och igångsättandet av riksarkivets nybyggnad har under de senaste åren

åtminstone möjligheter till en lösning av magasinens utrymmesfråga kunnat

skönjas. Även behovet av tillfredsställande arbetsplatser har alltid varit

svårt att fylla. Även härvidlag har biblioteket genom den arbetsuppgift, som

upplysningstjänsten utgör, haft att sörja för för så vitt möjligt acceptabla

arbetslokaler, och som alltid givetvis på bekostnad av det övriga biblioteksarbetet.

Två, tidvis tre arbetsplatser har iordningställts i s. k. galleriet, vilka

måste betecknas som klart otillfredsställande. Styrelsens rum har måst ändras

till arbetsrum. Låneexpeditionen måste för sin verksamhet få utökade

lokaler, om dess arbete skall kunna bedrivas på ett tillfredsställande sätt.

Expeditionsvakternas arbetsplatser är klart underhaltiga och fordrar en

utökning.

Upplysningstjänstens lokaler är synnerligen otillfredsställande. Dess chef

delar sitt arbetsrum med en annan befattningshavare, och två jämförelsevis

små rum har försetts med tre permanenta arbetsplatser.

1''örslag

Ett förslag om eu riksdagens utredningstjänst har ej upptagits av författningsutredningen

(se SOU 1963: 19 sid. 188). En tänkbar lösning härvidlag

vore måhända att riksdagsförvaltningens personal med den förstärkning,

som bl. a. helårsanställda tjänstemän i utskottskanslierna skulle kunna

innebära, finge utgöra rekryteringsbas för av riksdagen begärda utredningar.

Härtill måste rimligtvis fogas ett riksdagens utredningskansli med fast anställd

personal.

De tre huvudalternativen beträffande upplysningstjänsten är ett bibehål4

— Bihang till riksdagens protokoll 1965. 8 samt. Nr 48

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1065

lande av den nuvarande organisationen, att i överensstämmelse med riksdagsbiblioteksutredningens

förslag inordna upplysningstjänsten i bibliotekets

yttre tjänst samt en separation av upplysningstjänsten.

För den nuvarande organisationen talar främst det förhållande, att den

kunnat fungera på ett något så när tillfredsställande sätt. Mot den talar det

förhållandet, att de vetenskapliga biblioteken av den typ, det här är fråga

om, funnit, att eu uppdelning i yttre och inre tjänst är den mest rationella

anordningen.

Det sistnämnda skälet är också ett argument för en sammanläggning av

låneexpedition och upplysningstjänst, som utövar en sammanhängande och

besläktad verksamhet. Mot anordningen talar det förhållande, att den yttre

tjänstens chef, som närmast bör utöva det direkta chefskapet för upplysningstjänsten,

också måste leda och ansvara för arbetet i låneexpeditionen.

För en separation talar upplysningstjänstens krav på en friare och högre

lönesättning än vad fallet är för de vetenskapliga biblioteken. Bibliotekens

ogynnsammare lönesättning kommer härvid att i ännu högre grad än tidigare

försvåra eller rentav omöjliggöra en tillfredsställande rekrytering.

Biblioteket måste av sina amanuenser enligt gällande reglemente kräva

licentiatexamen, om ej dispens medgives. Sannolikheten för att biblioteket

skall kunna rekrytera och behålla dugliga amanuenser med högre kompetens

men med sämre lön och befordringsutsikter än upplysningstjänstens

motsvarande befattningshavare måste bedömas som ringa. Mot denna

lösning talar den nära samhörigheten mellan upplysningstjänsten och bibliotekets

arbete och upplysningstjänstens beroende av bibliotekets arbete.

Upplysningstjänsten har hittills kunnat bemästra sina arbetsuppgifter

med den nuvarande organisationen. Övertidsuttaget för den lägre personalen

har icke haft alltför stor omfattning och har också delvis sammanhängt

med arbetet för riksdagstryckets registrering. Föreståndarens övertid,

för vilken skälig kompensation icke kunnat beredas, torde böra föranleda

ett bemyndigande för styrelsen att anställa extra personal i högst lönegrad

23.

Övervägande skäl synes tala för upplysningstjänstens bibehållande inom

riksdagsbiblioteket i likhet med vad fallet är vid kongressbiblioteket i Washington.

Dess nära sammanhang med och beroende av bibliotekets arbete

måste medföra betydande svårigheter vid ett frånskiljande. Biblioteket bör

alltså som nu vara organiserat i tre sektioner (inre tjänst, låneexpedition,

upplysningstjänst) med förste bibliotekarier som chefer. Chefen för upplysningstjänsten

bör ordinariesättas. Styrelsen bemyndigas att anställa erforderlig

extra personal i högst lönegrad 23. För upplysningstjänstens verksamhet

bör upplåtas stora sammanträdesrummet och skrivbyråns lokaler

eller motsvarande lokaler inom eller utom riksdagshuset.

Upplysningstjänstens arbete torde böra begränsas till införskaffande av

informationer och deras sammanställning. I den mån någon särskild beteckning

är erforderlig synes riksdagsbibliotekets informationstjänst vara lämplig.

Erforderliga närmare bestämmelser fastställes av biblioteksstyrelsen.

Stockholm den 3 februari 1965

Lars Frykholm

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1965

43

Bilaga till Bilaga F

Till styrelsen för riksdagsbiblioteket

I sina anslagsäskanden för budgetåret 1964/65 behandlade riksdagsbibliotekets

styrelse bl. a. frågan om formerna för riksdagens upplysningstjänsts

fortsatta verksamhet. I huvudsaklig anslutning till vad författningsutredningen

förordat härom föreslog styrelsen att upplysningstjänsten skulle

utskiljas från biblioteket och bilda en särskild organisatorisk enhet, dock

under samma styrelse som detta.

1964 års bankoutskott fann, samtidigt som det framhöll att upplysningstjänstens

betydelse som serviceorgan åt riksdagen var klart ådagalagd, att

föreliggande material icke gav tillräckligt underlag för en slutlig prövning

av formerna för upplysningstjänstens fortsatta verksamhet. En definitiv

lösning av upplysningstjänstens organisationsproblem borde enligt utskottets

mening föregås av en närmare utredning av dess arbetsuppgifter och

därav föranledda behov av resurser. Utredningen borde anförtros åt biblioteksstyrelsen.

Vad utskottet anfört vann även riksdagens godkännande.

På uppdrag av biblioteksstyrelsen har överbibliotekarien utarbetat ett

förslag till den av riksdagen begärda utredningen, över detta förslag, som

i det följande betecknas som ÖF, anhåller jag härmed vördsamt att få avge

följande yttrande.

Upplysningstjänstens uppgifter. Enligt det provisoriska reglemente som

utfärdades av biblioteksstyrelsen för upplysningstjänstens första försöksperiod

våren 1955 var denna avsedd för »att lämna riksdagens ledamöter

biträde med insamling av sakuppgifter i frågor som är under behandling i

riksdagen eller som någon ledamot önskar bringa inför riksdagen». På

grundval av de erfarenheter som gjorts under den fortsatta verksamheten,

som hela tiden formellt varit av försökskaraktär, har efter hand en utvidgning

av arbetsfältet ägt rum. Det visade sig snart ogörligt att begränsa

informationsuppdragen till rena riksdagsfrågor. En formulering av arbetsuppgifterna

som av upplysningstjänsten numera användes i till nyblivna

riksdagsledamöter lämnad skriftlig orientering om sin verksamhet är att

den står till förfogande för ledamöterna i spörsmål av betydelse för deras

offentliga verksamhet. Avnämarnas krets har vidgats genom beslut av

biblioteksstyrelsen till att omfatta även riksdagens utskotts- och delegationskanslier.

Informationsuppdragen har vidare i under senare tid växande

utsträckning, när så varit befogat och resurserna medgett det, redovisats

i form av större sammanställningar och längre gående bearbetningar av

material.

Vid sitt slutliga ställningstagande till upplysningstjänstens verksamhetsformer

och organisation kunde författningsutredningen bygga på dels vissa

i skrivelser från partigrupperna framförda önskemål om utredningshjälp

till riksdagens ledamöter, dels eu utförlig redovisning av den utveckling

upplysningstjänsten genomgått sedan dess tillkomst. Utredningen fann den

allmänna uppläggningen som verksamheten erhållit ändamålsenlig och väl

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1965

avvägd och förordade bl. a. att för upplysningstjänsten skulle gälla ett av

riksdagen antaget reglemente.

Förslag till sådant reglemente bilades biblioteksstyrelsens ovan nämnda

anslagsäskanden för budgetåret 1964/65. I förslaget angavs upplysningstjänstens

uppgift vara att i första hand »biträda riksdagens ledamöter med

insamling, sammanställning och bearbetning av informationsmaterial av

betydelse för deras offentliga verksamhet». I andra hand skulle motsvarande

bistånd lämnas åt riksdagens utskotts- och delegationskanslier samt riksdagsgruppernas

sekretariat. Förslaget gav en god sammanfattning av de

uppgifter upplysningstjänsten för närvarande fyller med hänsyn till såväl

uppdragsredovisningen som — bortsett från att gruppsekretariaten tillkommit

—- avnämarkretsen.

I remissyttranden över författningsutredningens och biblioteksstyrelsens

förslag om upplysningstjänsten uttalade sig riksgäldsfullmäktige bl. a. om

riktlinjerna för den fortsatta verksamheten. För fastställande av dessa fordrades

enligt fullmäktige en närmare analys och värdering av hittillsvarande

erfarenheter, bl. a. avseende uppdragens karaktär. De föreskrifter som skulle

reglera upplysningstjänsten borde ges en »så vitt möjligt uttömmande men

på samma gång strikt och koncis utformning, så att verksamheten icke utvecklades

på ett okontrollerbart och ej avsett sätt». Fullmäktige vände sig

särskilt mot att bearbetning av informationsmaterial skulle ingå i upplysningstjänstens

uppgifter och mot formuleringen »av betydelse för deras

offentliga verksamhet» — äskat informationsmaterial borde främst tjäna

riksdagsmannauppdragets fullgörande.

Riksdagen tog i avvaktan på den förnyade utredningen om upplysningstjänsten

icke ställning till reglementsförslaget, som i avvaktan på denna

kan sägas vara vilande.

Fn förnyad utredning om de uppgifter som ett informations- och utredningsorgan

åt riksdagens ledamöter har att fylla synes böra främst innefatta

en kartläggning av vilka önskemål verksamhetens avnämare har 1

dagens läge i fråga om dess inriktning och utformning. Upplysningar härom

kunde inhämtas — som författningsutredningens ansatser i denna riktning

visar — dels direkt genom hänvändelser till riksdagsgrupperna, eventuellt

även genom en rundfråga till samtliga riksdagens ledamöter, dels indirekt

genom en analys av omfattningen och arten av de informationsuppdrag som

upplysningstjänsten erhåller. Mot bakgrunden av den bild som härvid skulle

framkomma finge så prövas de förslag och uttalanden i frågan som ovan

refererats, innan en slutlig avvägning företoges.

I ÖF redovisas inga undersökningar av här angivet slag. Inget försök

synes ha gjorts att utröna partigruppernas eller de enskilda ledamöternas

uppfattning om hur upplysningstjänstens verksamhet bör inriktas för att

tillgodose aktuella eller latenta informationsbehov. Ännu märkligare är att

för ÖF icke heller utnyttjas de erfarenheter och insikter i detta ämne som

upplysningstjänstens personal förvärvat genom sitt arbete och sina personliga

kontakter med riksdagsledamöterna. Det exemplar av upplysningstjänstens

skriftliga promemorior och andra skriftliga meddelanden som

levererats till överbibliotekariens tjänsterum under det senaste halvåret

synes icke ha tillgodogjorts. Över huvud taget har ingen som helst medverkan

av upplysningstjänstens personal påkallats vid utarbetandet av ÖF.

Nära hälften av ÖF upptages av en redogörelse för parlamentariska upplysningstjänster

i främmande länder. Även om en dylik sammanställning

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr IS ur 11)65

45

i och för sig kan vara av intresse, svarar dess värde knappast mot det utrymme

den tillmätts. Någon nämnvärd vägledning kan för övrigt icke konstateras

ha hämtats därur för ÖF:s förslag.

Upplysningstjänstens uppgifter diskuteras i ÖF huvudsakligen i avsnittet

om »upplysningstjänstarbetets karaktär» (s. [37] f.). Den framställning som

här lämnas är, trots att den är relativt kortfattad, svåröverskådlig och i sin

abstrakta utformning delvis svårbegriplig. Påtaglig — men med hänsyn till

vad ovan framhållits icke svårförklarlig — är bristen på insikter i upplysningstjänstens

praktiska arbete. De resonemang som föres saknar i avsevärd

män verklighetsförankring. Skenproblem diskuteras med stort allvar medan

betydelsefulla sidor av verksamheten icke blir belysta. Det är omöjligt att

inom ramen för detta preliminära yttrande i detalj redovisa alla iakttagna

skevheter.

\ ad som kanske framför allt saknas i ÖF är insikt om i vilken utsträckning

upplysningstjänstens arbete formas av de personliga kontakterna med

riksdagens ledamöter. I varje fall mera kvalificerade informationsuppdrag

tillkommer som regel vid samtal mellan ledamoten och upplysningstjänstens

föreståndare. Under detta samtal hyfsas frågeställningarna och uppdragets

kvantitativa och kvalitativa omfattning med hänsyn till vad som därvid

framkommer om syftet med den begärda informationen. Om så behöves,

tages under pågående undersökning ny kontakt med frågeställaren för ytterligare

precisering. Upplysningstjänstens stadigt fasthållna målsättning

är att dess slutredovisning av uppdraget i möjligaste mån skall motsvara

ledamotens individuella och verkliga informationsbehov. Dess arbete begränsas

därvid endast — förutom genom uteslutandet av vägledning i privata

angelägenheter — av det självklara kravet på objektivitet och det nödvändiga

hänsynstagandet till dess resurser.

I det »förslag» vari ÖF utmynnar ägnas åt frågan om upplysningstjänstens

uppgifter endast följande mening: »Upplysningstjänstens arbete torde begränsas

till införskaffande av informationer och deras sammanställning».

I den föregående framställningen söker man förgäves efter de överväganden

som lett fram till detta abrupta uttalande. Ä sid. [39] göres visserligen ett försök

till en klassifikation — under medgivande av att gränserna mellan de

uppställda kategorierna är flytande — av de olika former som inforinationsredovisningen

kan taga, men någon tillämpning av begreppsanalysen på

upplysningstjänstens förhållanden göres egentligen icke. Det yttrande, som

i detta sammanhang fälles, att »ett förbud mot''bearbetning eller eu anvisning

om att sådan endast får ske inom snäva gränser eller på grund av

särskilt tvingande skäl», innebär ju ingen rekommendation, än mindre en

motivering, för tillgripande av eu sådan åtgärd. Ej heller har någon ansats

gjorts Lill att visa, hur det i och för sig synnerligen berättigade kravet på att

denna skall kunna »effektueras och få praktisk betydelse», skall tillgodoses.

En grundlig motivering för den begränsning av upplysningstjänstens uppgifter

som föreslås i ÖF hade varit desto mer nödvändig som den står i klar

strid med det reglemcntsförslag som bibliotcksstyrelsen framlade för 1964

års riksdag och för närvarande kan betraktas som vilande. Icke ens de uttalanden

av riksgäldsfullmäktige som går i samma riktning som ÖF på

denna punkt har åberopats till stöd för den meningsändring som biblioteksslyrelsen

nu ett år senare skulle tillkännagiva. ÖF:s förslag ter sig helt

isolerat från såväl det stycke verklighet som upplysningsljänsten i dagens

läge utgör som opinionen bland riksdagens partigrupper och ledamöter. I

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bankoutskottets utlåtande nr 4S år 1965

det senare hänseendet kan hänvisas bl. a. till att i en s. k. tung fyrpartimotion

nyligen understrukits den stora betydelsen för det parlamentariska arbetets

bedrivande av ett effektivt arbetande utredningsorgan och hur önskvärt det

därför är att upplysningstjänstens arbetsfält utvidgas till mera omfattande

uppdrag.

Upplysningstjänstens behov av resurser. Med det ställningstagande beträffande

omfattningen av upplysningstjänstens uppgifter som göres i ÖF

är det i och för sig förklarligt att frågan om förstärkningen av dess resurser

ägnas ett förstrött intresse. Med hänsyn till att någon utredning värd namnet

icke företagits i förstnämnda hänseende saknas här anledning att gå

närmare inpå det stora behov av personell och materiell upprustning av

upplysningstjänsten som föreligger. Möjlighet torde finnas att få återkomma

härtill i annat sammanhang. Några missvisande uttalanden i ÖF må

dock tillrättaläggas. Att »upplysningstjänsten har hittills kunnat bemästra

sina arbetsuppgifter med den nuvarande organisationen», är en sanning

endast med stora modifikationer. Påfrestningarna på personalen har långa

tider av året varit mycket stora. Då någon egentlig arbetsbalans icke kan

få förekomma i upplysningstjänstens verksamhet — till skillnad mot bibliotekets

— har situationen då kunnat nödtorftigt bemästras endast genom

ett omfattande, frivilligt övertidsarbete. Att detta särskilt kommit på föreståndarens

lott är helt naturligt, särskilt som den biträdande personalen

till stor del varit bosatt utanför Stockholm och dessutom haft fortsatta

studier att taga hänsyn till. Den sammanlagda övertidsvolymen under januari

månad i år var netto ca 160 timmar, varav ca 60 timmar för föreståndaren.

ÖF och frågan om upplysningstjänstens organisation. De partier av ÖF

som hittills behandlats är i varje fall formellt ägnade åt det egentliga utredningsuppdraget.

Därutöver har emellertid stort utrymme tillmätts en förnyad

diskussion av frågan om upplysningstjänstens organisatoriska gestaltning

i permanenta former.

Den utredning som riksdagen begärt om upplysningstjänstens uppgifter

och därav föranledda behov av resurser är avsedd att läggas till grund för

den slutliga prövningen av det organisationsförslag som biblioteksstyrelsen

presenterat i sina anslagsäskanden för budgetåret 1964/65. De direktiv för

utredningen som ligger i vad bankoutskottet yttrat i detta sammanhang innehåller

ingenting som kan tolkas som ett krav på omprövning av styrelsens

ställningstagande i själva organisationsfrågan, som klarast kommit till uttryck

i det »vilande» reglementsförslaget. Givetvis kan fördjupade undersökningar

och på dessa grundade nya överväganden om upplysningstjänstens

uppgifter tänkas leda till nya organisatoriska uppslag. Som ovan visats

har inga sådana undersökningar företagits och samtliga argument som i

ÖF sid. [41 f.] anföres för eller mot olika organisationsalternativ torde ha

varit presenta redan vid styrelsens tidigare behandling av ärendet. Icke

heller har något skäl redovisats, varför styrelsen ändock skulle nu revidera

den ståndpunkt den intog för endast ett år tillbaka.

ÖF finner »övervägande skäl» tala för att upplysningstjänsten bibehålies

inom biblioteket, »som nu» organiserad som en sektion av detta. »Erforderliga

närmare bestämmelser» om arbetet föreslås bli fastställda av biblioteksstyrelsen;

något av riksdagen antaget reglemente skulle alltså ej behövas.

Icke ens namnet »riksdagens upplysningstjänst» skulle få finnas

kvar!

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bankoatskottets utlåtande nr 48 år 1965

47

Med den uppfattning av utredningsläget som här redovisats finns det ingen

egentlig anledning att upptaga ÖF:s organisationsförslag till en mera allsidig

granskning. Det må räcka med ett påpekande att ÖF icke berör, än

mindre bemöter, det skäl som författningsutredningen anför till stöd för

sitt förslag om upplysningstjänstens organisation, nämligen att de uppgifter

dennas personal ställes inför och de kvalifikationskrav den skall uppfylla

är väsentligen andra än de som möter i den vanliga bibliotekskarriären.

t Det förutsättes bär att det icke är författningsutredningens nyss återgivna

motivering som förvrängts till vad som i ÖF sid. [42] kallas »upplysningstjänstens

krav på en friare och högre lönesättning». En misstanke i

denna riktning tränger sig dock på, om man utgår från att det är överbibliotekarien

som koncipierat följande passus i biblioteksstyrelsens anslagsäskanden

för budgetåret 1964/65:

Skälet för en separation mellan upplysningstjänsten och biblioteket finner författningsutredningen

i kravet på en för upplysningstjänsten avvikande lönesättning.

Styrelsen kan ej undertrycka den farhågan, att bibliotekets ogynnsammare lönesättning

härvidlag kommer att i ännu högre grad än tidigare försvåra eller rentav

omöjliggöra en tillfredsställande rekrytering. Biblioteket måste av sina amanuenser

enligt gällande reglemente kräva licentiatexamen, om ej dispens medgives.

Sannolikheten för att biblioteket skall kunna rekrytera och behålla dugliga amanuenser

med högre kompetens men med sämre lön och befordringsutsikter än upplysningstjänstens

motsvarande befattningshavare tvingas styrelsen bedöma som

ringa, vilket vid förslagets realiserande måste föranleda en omprövning av bibliotekets

lönesättning.

Den falska uppgiften om vad författningsutredningen uttalat på denna

punkt, som innebär att det följande »bemötandet» svävar i luften, har beklagligtvis

lämnats till riksdagen och influtit i riksdagstrycket.)

Några mera formella erinranden må tilläggas.

Upplysningstjänsten har nu i snart 10 år verkat i provisoriska former.

Den har i både funktionellt och organisatoriskt avseende utgjort en särpräglad

extension av riksdagsbiblioteket. Dess särställning markeras klart av

att föreskriften i § 2 av gällande reglemente för biblioteket om de avnämarkategorier

för vilka detta är avsett icke bedömts utgöra ett hinder för att

reservera denna speciella service för riksdagens ledamöter endast med stöd

av ett biblioteksstyrelsebeslut. Skulle upplysningstjänsten enligt ÖF:s förslag

inordnas i bibliotekets reguljära verksamhet — som alltså nu icke är

förhållandet — lär det bli ofrånkomligt med i varje fall en sådan ändring

av biblioteksregleinentet, att den icke blir nödsakad att även betjäna t. ex.

kanslihuset och ämbetsverken.

Motivet till att avskaffa benämningen »riksdagens upplysningstjänst»

— vilket förslag för övrigt redan föregripits i ÖF:s text — torde icke vara

av rationell art. Icke ens om ÖF:s organisationsförslag skulle realiseras,

finns det någon som helst anledning att byta ut denna både rättvisande och

vid yttre kontakter bekväma och ändamålsenliga term, som dessutom vunnit

burskap både inom och utom riksdagen.

Upplt/sningstjänsten och biblioteket. En betydande del av ÖF har ägnats

åt eu med det övriga innehållet i sakligt avseende löst sammanhängande

redogörelse för riksdagsbibliotekets svårigheter under senare år och de ytterligare

prövningar som upplysningstjänstens verksamhet medfört för

detta. Vad där säges är väsentligen irrelevant för det egentliga utredningsuppdraget.

Bcmälda avsnitt kastar emellertid ljus över vart författaren till

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1965

ÖF ytterst syftar med sitt förslag, varjämte de märkliga uttalanden som där

förekommer icke kan få lämnas helt oemotsagda.

Enligt ÖF har upplysningstjänstens utveckling skett på bekostnad i olika

avseenden av »biblioteksarbetets behöriga gång» och negativt påverkat bibliotekets

»tjänstbarhet». Till en del skulle detta ha skett genom att bibliotekspersonalen

dels måste utföra sina vanliga sysslor i snabbare takt än

eljest varit nödvändigt (!), dels direkt betungats med arbetsuppgifter för

upplysningst jänstens räkning. Samma verkan skulle den fria tillgången till

kataloger och samlingar för upplysningst jänstens personal ha haft. Samtidigt

hävdas att »upplysningstjänstens» effektivitet baserar sig på biblioteket

och att en »överföring av arbetskraft» från detta varit en »ofrånkomlig

förutsättning» för upplysningstjänstens framgång.

Den argumentering som här kort sammanfattats har i ÖF utvecklats i

nästan samma ordalag två gånger i olika avsnitt (s. [36] och [40 f.]).

Upprepningarna och den relativa ordrikedomen kontrasterar starkt mot det

knapphändiga skrivsättet i de mera relevanta partierna av ÖF. Författarens

starka engagemang i sitt ämne är icke att ta miste på. Det tema som lätt

varieras är upplysningstjänsten som gökunge i riksdagsbiblioteket, för vars

brister den — om växling av zoologisk metafor tillätes — göres till syndabocken.

Till en början må erinras om att åsyftade påståenden, som ju är avsedda

att inflyta i en skrivelse av styrelsen till riksdagen, fullständigt saknar motstycke

såväl i styrelsens årsgamla framställning om upplysningstjänsten

som i andra dess uttalanden. Icke heller överbibliotekarien själv har, såvitt

framgår av protokoll- och diariefört material, tidigare givit uttryck åt en

liknande uppfattning. I varje fal! för upplysningstjänstens personal kommer

de använda uttryckssätten som en fullständig överraskning.

Lika förvånande som att överbibliotekarien sin plikt likmätigt icke tidigare

slagit larm om de påfrestningar som symbiosen mellan bibliotek och

upplysningst jänst medfört är det att dessa icke lett till ett klart förord för

eu radikal och omedelbar separation. Tvärtom föreslås ju i ÖF att upplysningstjänsten

skall inordnas i bibliotekets ordinarie organisation, och detta

motiveras i sista hand med att »dess nära sammanhang och beroende av

bibliotekets arbete måste medföra betydande svårigheter (för vem?) vid ett

frånskiljande».

Enligt ÖF ger alltså såväl upplysningstjänstens nuvarande relativt fristående

ställning gentemot biblioteket som dess organiserande som en helt

separat enhet upphov till mycket stora svårigheter. På vilket sätt skulle då

den i ÖF förordade lösningen av organisationsfrågan eliminera dessa svårigheter?

Förgäves söker man efter ett besked på denna centrala punkt.

ÖF:s tystnad härom i förening med den föreslagna beskärningen av upplysningstjänstens

arbetsfält synes ofrånkomligt leda till den slutsatsen att

den icke uttalade avsikten är att på byråkratisk väg vingklippa upplysningstjänsten

och därmed befria biblioteket från vad som på irrationella grunder

betraktas som en konkurrent till detta.

Vad avser det sakliga innehållet i ÖF:s katalog över »svårigheter» skulle

en i detalj gående granskning föra alldeles för långt. Följande erinringar

må vara tillräckliga för att belysa dess verklighetshalt.

Givetvis har det för upplysningstjänsten varit av stort värde att ha haft

bekväm tillgång till landets största samhällsvetenskapliga specialbibliotek.

Särskilt har det inneburit en tids- och arbetsbesparing att dess tjänstemän

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1965

49

kunnat fritt röra sig i bok- och tidskriftsmagasinen. Det bör emellertid samtidigt

understrykas att denna självbetjäning också inneburit en avlastning

för expeditions- och vaktpersonalen, som därigenom undsluppit åtskilligt

arbete med katalogkontroll, kvittoutskrivning och framtagning. Hur det i

ÖF kan påstås att detta arrangemang »i olika avseenden» försvårat »det

ordinarie biblioteksarbetets behöriga gång till förfång för lånesökande och

upplysningstjänsten själv» är helt obegripligt. Om det i den strax före de

citerade orden inskjutna relativsatsen »som i regel saknar bibliotekspraktik»

ligger en insinuation om att upplysningstjänstens personal skulle

bringa oreda i kataloger och samlingar genom sin rörelsefrihet, måste den

som helt obestyrkt bestämt tillbakavisas. Den praktiska undervisning i

bibliotekets användning som varje nyanställd assistent i upplysningstjänsten

erhåller är erfarenhetsmässigt fullt tillräcklig för att han tillfredsställande

skall behärska de enkla arbetsmoment och ordningsregler som kräves.

Beskrivningen av hur bibliotekets tjänstemän betungats med arbete för

upplysningstjänstens räkning saknar väsentligen verklighetsunderlag. De

förfrågningar som från upplysningstjänstens sida riktas främst till låneexpeditionen

och de tjänstemän som svarar för fortsättningsaccession och

bindning gäller i regel rent arbetslekniska förhållanden och svarar mot

hänvändelser dit som direkt eller indirekt göres dagligen av vanliga låntagare.

De eventuella »störningar» detta kan förorsaka torde för övrigt mer

än väl uppvägas av den hjälp som på begäran alltid beredvilligt lämnas till

bibliotekspersonalen från upplysningstjänstens sida. Påståendet att bl. a.

katalogiseringsarbetet för upplysningstjänstens skull måst utföras »i högsta

möjliga tempo» synes icke vara förtjänt att tagas på allvar.

Gentemot påståendena om upplysningstjänstens parasitering på biblioteket

må vidare erinras om att denna i stor och växande utsträckning utnyttjar

material utanför biblioteket. Dess eget referensbibliotek och dess

samlingar av systematiskt ordnade småtryck, stenciler, fotokopior och urklipp,

som ständigt utbygges och i möjligaste mån hålles aktuella, är redan

av stort värde för informationsarbetet. Det ligger också i sakens natur att

upplysningstjänsten i största omfattning måste skaffa fram senaste data

och upplysningar genom kontakter med kanslihuset, fackmyndigheterna

och enskilda institutioner och organisationer. Telefonen är i själva verket

ett av upplysningstjänstens flitigast använda arbetsredskap. På tal om

»förutsättningarna» för upplysningstjänstens framgång hade det kanske

icke heller varit alldeles obefogat att erinra om den kollektiva arbetsinsats

som gjorts och göres av dess egen personal.

Den ovan genomförda granskningen av ÖF har endast kunnat göras mycket

summariskt. Åtskilligt har på detta stadium måst lämnas därhän (däribland

rena sakfel och språkliga inadvertenser). Vad som anförts torde emellertid

tillräckligt ha visat att ÖF icke fyller måttet på en verklig utredning

av det förelagda ämnet samtidigt som det präglas av en avog inställning till

den verksamhet upplysningstjänsten utövar. På grund av dessa djupgående

brister synes ÖF icke, ens efter en överarbetning, kunna läggas till grund

för styrelsens redovisning av det av 1964 års riksdag mottagna uppdraget.

Stockholm den 2 februari 1965

Trijggve Byström

Föreståndare för riksdagens

upplysningstjänst

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1965

Undertecknade, som varit verksamma i riksdagens upplysningstjänst

under mer än ett års tid, förklarar oss härmed instämma till alla delar i

ovanstående yttrande.

Erling Fridolfsson

Byråsekreterare i riksdagens

upplysningstjänst

Eskil Widmark

Assistent i riksdagens

upplysningstjänst

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1965

51

Bihang 2

Särskilt yttrande

i anslutning till remissvar från Riksdagsbibliotekets personalförening

Riksdagsbibliotekets personalförening har ej anledning att befatta sig

med frågan i hela dess omfattning. Beträffande upplysningstjänstens uppgifter

ankommer det givetvis enbart på dess uppdragsgivare, riksdagen, att

definiera dessa, likaledes att bereda upplysningstjänsten däremot svarande

resurser. I fråga om upplysningstjänstens organisation och utformningen

av relationerna till biblioteket må det dock anses befogat att uttrycka en

mening.

Styrelsen upptager som sitt eget författningsutredningens förslag om en

organisation av upplysningstjänsten som en självständig enhet. Styrelsen

har därmed avvisat de alternativ till lösning av organisationsfrågan som

framlagts av dels kommittén rörande riksdagsbiblioteket, dels överbibliotekarien.

Samtidigt anser styrelsen, att det för upplysningstjänsten föreliggande

behovet av samordning med biblioteket är så starkt att den bör

stå under samma högsta ledning som biblioteket. Vidare uttalar styrelsen,

att upplysningstjänstens organisatoriska sidoordning med biblioteket innebär

en administrativt enkel anordning, som icke kommer att inverka på

eller föregripa ett framtida beslut rörande organisationsfrågans lösning i ett

större sammanhang.

Under bemötande av de invändningar som rests av vissa remissinstanser

gentemot ett skiljande av biblioteket och upplysningstjänsten anför styrelsen,

att de uppgifter av dels informations- och dels utredningskaraktär som

utföres av upplysningstjänsten är väsentligt längre gående än dem som utföres

i de vetenskapliga bibliotekens dokumentationstjänst. Som följd härav

skulle i huvudsak helt andra fordringar ställas på upplysningstjänstens personal

än bibliotekets.

Andra för upplysningstjänsten negativa verkningar av en samexistens

med biblioteket skulle enligt styrelsen följa av det förhållandet att biblioteket

är lika mycket ett förvaltnings- och forskningsbibliotek som ett riksdagens

bibliotek. Risk skulle på grund härav alltid komma att förefinnas, att

upplysningstjänsten, trots skyddet av reglementariska föreskrifter, skulle

tagas i anspråk för betjäning av bibliotekets (ivriga klientel.

Styrelsen har dessförinnan redogjort för arten av uppdragen rörande information.

I sättet för dessas fullgörande ingår, förutom själva insamlandet

av uppgifter, en sammanställning och systematisering av dessa. Det framhålles

emellertid, att det största och för upplysningstjänsten mest typiska

arbetet utföres av dess tjänstemän, då s. k. ej färdigt material måste bearbetas

och överlämnas i promemorior, vilkas upprättande ofta kräver avsevärd

tid och arbete.

I all biblioteksverksamhet ingår att först iordningställa och därefter förmedla

cirkulationen av forskningsmaterial. I den utåtriktade tjänsten har

framförallt inom specialbiblioteken naturligen ingått ett starkt inslag av akliv

hjälp åt bibliotekens klientel. Delvis har denna lämnats i form av litteratursökning

men i synnerhet har den bestått i att den tjänstgörande bibliotekarien

utifrån sina specialkunskaper och sin kännedom om hjälpmedlen läm
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bankoutskottets utlåtande nr t8 dr 1965

nät orientering om sakläget i en aktualiserad fråga. På senare tid har sådan

verksamhet allmänt tilltagit i omfång, och en utveckling mot längre gående

specialisering pågår kontinuerligt.

Riksdagsbibliotekets låneexpedition har sedan gammalt ej endast ombesörjt

rutinmässig utlåning. Personalen i ett specialbibliotek inom det

ämnesområde och av den storleksordning som riksdagsbiblioteket företräder

och liar, måste givetvis vara beredd att stå till tjänst med svar på frågor

som, framställda av kvalificerade låntagare, ligger på en betydligt högre

nivå. Det föreligger således ingen artskillnad mellan arbetsuppgifterna i

biblioteket och i upplysningstjänsten men väl en gradskillnad. Med inrättandet

av upplysningstjänsten var avsikten att bereda riksdagens ledamöter

en kompletterande och utförligare referenstjänst än den som kan åstadkommas

i en låneexpedition. Den är en ändamålsenlig form för verkställighet

av uppdrag som är i linje med verksamheten i ett specialbiblioteks låneexpedition

men som överskrider dess expeditionella kapacitet.

Det kan alltså icke göras gällande att »i huvudsak» andra kvalifikationskrav

skulle ställas på personalen i upplysningstjänsten än i biblioteket. Det

gemensamma önskemålet för såväl biblioteket som upplysningstjänsten är

att såvitt möjligt knyta samhälls- och rättsvetenskaplig sakkunskap till

verksamheten. En biblioteksutbildning jämte de examensmässigt höga kvalifikationer

som kräves i riksdagsbiblioteket torde i själva verket öka förutsättningarna

för en tjänstgöring i upplysningstjänsten. Ett utbyte av

tjänstemän mellan biblioteket och upplysningstjänsten i nämnd riktning är

sålunda ej otänkbart. Då upplysningstjänsten inrättades, gjordes en bibliotekarie

till föreståndare att med biträde av personal i assistentgrader bestrida

de med upplysningsverksamheten förenade uppgifterna.

Svårigheterna att numera erhålla kompetent personal är evidenta för såväl

biblioteket som upplysningstjänsten. Efterfrågan på samhällsvetenskapligt

skolad arbetskraft är stor och anställningsvillkoren synnerligen fördelaktiga.

Den låga lönesättningen i förhållande till de höga anställningskraven

för inträde i bibliotekariekarriären kommer sannolikt ej att kunna upprätthållas.

Vissa specialbibliotek har redan nödgats frångå kravet på licentiatexamen,

i vart fall för tillsättning av befattningar i lönegraderna A 21

och A 23. För att tillgodose upplysningstjänstens behov av en obunden löneskala

torde den ordning som hittills tillämpats vid anställning och placering

i lönegrad av upplysningstjänstens personal framgent kunna gälla, eventuellt

efter ändring i riksdagsbibliotekets reglemente eller efter medgivande

av ett ökat dispensförfarande.

Styrelsen uppger, att biblioteket är lika mycket ett förvaltnings- och forskningsbibliotek

som ett riksdagens bibliotek. Det bör emellertid uppmärksammas,

att ändamålet som ett riksdagens bibliotek alltid kommit i främsta

rummet. På ett jämförelsevis sent stadium, nämligen 1918, — biblioteket

inrättades 1849 — utvidgades biblioteket att vara ett Kungl. Maj ris kanslis

och förvaltningens bibliotek, och först 1958 tillädes rätt för enskilda forskare

att begagna sig av biblioteket. Uppdrag av riksdagsledamot, riksdagens

utskott eller delegationer har självfallet aldrig eftersatts till förmån

för riksdagen utomstående personer.

Uppgiften att funktionen som förvaltnings- och forskningsbibliotek klart

skulle överväga är för summarisk för att ge en rättvisande bild av verkligheten.

Uppdrag från riksdagen har visserligen statistiskt sett sjunkit i

antal de senare årtiondena. Orsaken härtill är troligen att söka i de för
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1965

53

ändringar som det politiska arbetet undergått i efterkrigstiden. Vid skapandet

av en upplysningstjänst för riksdagens ledamöter för att uppnå en

anpassning efter nya krav var givetvis avsikten, att låneexpeditionen skulle

i fortsättningen endast ombesörja de snabbexpedierade uppdragen och i

övrigt hänvisa till upplysningstjänsten. Upplysningstjänstens föreståndare

omnämner denna arbetsfördelning som en positiv vinst.

Styrelsens farhågor att upplysningstjänsten skulle löpa risk att behöva

gå låneexpeditionens ärenden för övriga bibliotekets avnämare förefaller

icke befogade. I överensstämmelse med bibliotekets regelsatta traditioner

vore det otänkbart, att en upplysningstjänst inrättad för riksdagens ledamöter

skulle anlitas för andra ändamål än de angivna under förutsättning

att dess arbetstid vore fullbelagd.

Medan styrelsen uttömmande behandlat upplysningstjänstens framtid

nämnes ingenting om vilka verkningar föreslagna åtgärder kommer att

få för bibliotekets vidkommande. En avvägning borde här ha skett mellan

upplysningstjänstens krav på rörelsefrihet och det intensiva utnyttjande

av bibliotekets boksamlingar som skulle kunnat bli en följd av upplysningstjänstens

integration och utbyggnad inom bibliotekets ram. Ej heller göres

en antydan till konkretisering av de blivande inbördes relationerna mellan

bibliotek och upplysningstjänst.

Såväl av styrelsen som av upplysningstjänstens föreståndare framhålles

fördelarna för en upplysnings- och utredningstjänst att som basorganisation

ha Sveriges största samhällsvetenskapliga bibliotek. Ur flera synpunkter

säges det ha varit av stor betydelse att ha tillgång till bibliotekets rika

samlingar av svensk och utländsk samhällsvetenskaplig litteratur. Det säges

för dess tjänstemän ha medfört en tids- och arbetsbesparing att ha fri

tillgång både till tjänstekataloger och bokmagasin. Tjänstemännen har även

för detta ändamål erhållit undervisning i bibliotekets praktiska användning.

De har även haft möjlighet att rikta förfrågningar till låneexpeditionen

samt till bibliotekets avdelningar för fortsättningskatalogisering

och bindning.

Såvitt kan bedömas, torde en separation innebära en icke obetydlig dubblering

av personal-, bokinköps- och expensutgifter. Personal- och materieladministrationen

bär hittills utförts av biblioteket och har således varit

helt kostnadsfri för upplysningstjänsten. Vidare förfogar biblioteket genom

köp, gåvor och byten över större delen av de för upplysningstjänsten nödvändiga

källpublikationerna såsom författnings- och prejudikatsamlingar,

främmande länders konstitutionstexter och parlamentstryck, lagböcker,

officiell statistik, handböcker, kalendrar m. in. i mångåriga sviter. Till

detta kommer även svenska och utländska tidskrifter som avhandlar ämnen

i stats- och förvaltningsrätt och icke minst aktuell politik, för att

endast nämna några exempel. Riksdagsbiblioteket erhåller även i kraft av

en kungl. kungörelse hela det officiella trycket till vilket även kommer

stencilerade betänkanden och promemorior härrörande från statlig myndighet.

Det synes oundvikligt, att en avsevärd tryckmassa måste anskaffas

vid eu separation till grund för ett välutrustat handbibliotek. Förutom

eventuella kostnader för förvärv, uppstår även sådana för materialets ordnande

(bokföring/katalogisering) och för utrymme.

Upplysningstjänsten och biblioteket utnyttjar även gemensamt apparater

för fotostntering in. in. Förslaget angående anskaffandet av ett klipparkiv

till biblioteket kommer också att medföra att biblioteket tillförs mikro
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bankontskottets utlåtande nr i8 dr 1965

film och läsapparater. Bibliotekstekniken utvecklas snabbt. Telex användes

som bekant redan i stor utsträckning och televisionen är snart ett hjälpmedel

för interurbana kommunikationer. Dokumentationstjänsten kommer

även inom kort tid att underlättas genom inprogrammering på magnetband

av för viss biblioteksverksamhet centrala litteraturområden.

Ur företagsekonomisk synpunkt borde de i biblioteket under lång tid gjorda

investeringarna i möjligaste män göras räntabla. För upplysningstjänsten

och en eventuellt därur uppstående utredningstjänst för riksdagens

ledamöter torde det vara angeläget att tillvarataga fördelarna av bibliotekets

redan fast etablerade organisation och tillgångar. Det förefinnes även en

arbetsmoralisk sida soin bör beaktas. Det har under senare år skett en utveckling

av bibliotekets verksamhet i progressiv riktning som givetvis hälsas

med tillfredsställelse av samtliga dem som satsar sina ansträngningar

i riksdagsbibliotekets tjänst. Det känns som en allmän angelägenhet, att

målet för dessa är att biblioteksarbetet göres i mesta mån fruktbärande.

Enligt riksdagsbiblioteksutredningens förslag befanns den lämpligaste

organisationsformen för biblioteket vara en uppdelning på inre och yttre

tjänst. På grund av de med låneexpeditionen besläktade arbetsuppgifterna

ansåg utredningen, att upplysningsverksamheten skulle tillhöra den yttre

tjänsten. Föreståndaren för upplysningstjänsten torde med denna befattning

även kunna förena överinseendet över låneexpeditionen och däri

biträdas av förste bibliotekarien. Som ledare för låneexpeditionen skulle

han förfoga över ett större urval av tjänstemän vid fördelning av de av

riksdagens ledamöter lämnade uppdragen. Han skulle även kunna anlita

personalen därstädes för efterforskningar i bibliotekets kataloger liksom

för andra arbetsbesparande ändamål. Föreståndarens uppflyttning i lönegrad

har länge varit aktuell och göres sålunda än mer motiverad.

En sidoordning av biblioteket och upplysningstjänsten i administrativt

hänseende är visserligen enkel i teknisk bemärkelse. Nämnda åtgärd synes

emellertid medföra varken praktiska eller ekonomiska fördelar. Därest

det med övertygande skäl kunde göras gällande, att en samordning med

biblioteket utgjorde ett hinder för en utveckling av upplysningstjänstens

verksamhet, vore det följdriktigt, att de båda verken erhölle full självständighet

i förhållande till varandra och icke blindes av en koordinering genom

en gemensam högsta ledning. Detta har styrelsen emellertid icke velat

föreslå. Den har tvärtom understrukit upplysningstjänstens avhängighet

av biblioteket. Styrelsen har således nekande besvarat den principiella

frågan om sambandet mellan bibliotek och upplysningstjänst borde upplösas,

men har likväl — synbarligen av lönetekniska skäl — i organisationsfrågan

förordat en kompromiss som innebär en separation av upplysningstjänsten

och biblioteket.

Det kan dock ej bortses ifrån, att en separation utgör det första isteget

i avlägsnande riktning från biblioteket. Den samhörighet som styrelsen

önskar slå vakt om löper fara att därigenom vedervågas. Förslaget säges

visserligen ej prejudicera en lösning av organisationsfrågan i ett större

sammanhang och därmed torde åsyftas den utredning om ett riksdagens

kontor som för närvarande pågår och i samband med vilken upplysningstjänstens

ställning skall beaktas. Självfallet kommer dock styrelsens ställningstagande

att inverka på vad som därvid kommer att föreslås.

I avvaktan på utredningens förslag och riksdagens beslut bör slutgiltiga

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr i8 år 1965

55

riktlinjer för en gestaltning av upplysningstjänstens verksamhet icke

uppdragas. Styrelsen hade i sitt nu framlagda förslag kunnat begränsa

sig till att fullgöra det av riksdagen meddelade uppdraget, nämligen att utreda

upplysningstjänstens arbetsuppgifter och därav föranledda behov av

resurser, under det att organisationsfrågans behandling kunnat anstå.

Stockholm den 22 april 1965

Gunnel Bohman

t. f. förste bibliotekarie

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1965:337 Skrivelse till delegerade för riksdagens verk i anledning av framställning från fullmäktige i riksbanken angående ändrad lönegradsplacering av vissa tjänster vi a1 i texten