Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående oljeoch bensinhandelns organisation.

1965-11-16 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1965:52, Utlåtande i anledning av motioner angående oljeoch bensinhandelns organisation.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 52 år 1965

1

Nr 52

Utlåtande i anledning av motioner angående olje- och bensinhandelns

organisation.

I två till bankoutskottet hänvisade likalydande motioner, nr 6 i första

kammaren av herrar Adolfsson och Lager och nr 8 i andra kammaren av

herr Hermansson m. fl., har föreslagits att riksdagen skall i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa att 1947 års oljeutredning måtte kompletteras med

en utredning

a) avseende oljehandelns rationella ordnande i enlighet med vad i motionerna

anförts;

b) angående upprättandet av allmänägd petrokemisk industri.

Vidare har i två till bankoutskottet hänvisade likalydande motioner, nr 7

i första kammaren av herr Erik Olsson och nr 9 i andra kammaren av herr

Nilsson i Östersund m. fl., föreslagits att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag beträffande bensinhandelns

framtida organisation och utformning.

Beträffande motiveringen för förslagen hänvisas till motionerna 1:6

och II: 9.

Över motionerna har utskottet inhämtat yttranden från kommerskollegium,

statens pris- och kartellnämnd, Svenska petroleuminstitutet, Sveriges

bensinhandlares riksförbund, IC-föreningamas riksorganisation, Sveriges

industriförbund, Sveriges grossistförbund och Landsorganisationen i Sverige.

Kommerskollegium har överlämnat yttranden från samtliga handelskamrar.

IC-föreningarnas riksorganisation har avgivit sitt yttrande efter

samråd med Oljekonsumenterna (OK). Sveriges industriförbund har överlämnat

och åberopat ett av Sveriges kemiska industrikontor avgivet yttrande

samt i övrigt hänvisat till Svenska petroleuminstitutets yttrande.

Remissyttrandena

Innehållet i remissyttrandena redovisas nedan i tre huvudavsnitt. I den

mån inte annat anges, har remissinstanserna avstyrkt de utredningsyrkanden

som förekommer i motionerna.

Bensinstationernas antal, placering och utnyttjande

Svenska petroleuminstitutet framhåller, att på senare tid i olika sammanhang

lämnats starkt divergerande uppgifter om antalet bensinstationer.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 8 samt. Nr 52

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 52 år 1965

Detta har föranlett institutet att under år 1964 göra en noggrann undersökning

av antalet försäljningsställen för bensin i landet. Dessa har därvid

uppdelats på servicestationer (bensinstationer med möjligheter att lämna

tvätt- eller smörjningsservice utom- eller inomhus), tappstationer (bensinstationer

utan sådan service) och singelanläggningar (en eller två pumpar

utanför butik, verkstad, garage e. d.). Enligt undersökningen var år 1964

antalet servicestationer ca 4 400, antalet tappstationer ca 800 och antalet

singelanläggningar ca 5 000. De egentliga bensinstationerna, d. v. s. de två

förstnämnda kategorierna, svarade för 90 procent av all bensinförsäljning

i detalj handelsledet, singelanläggningarna för återstoden. Institutet påpekar,

att de senares andel i den försålda volymen minskar med ca 1 procent per

år och att deras andel stadigt sjunker; sålunda har under perioden 1952—

1964 ca 1 600 singelanläggningar utgått.

Institutet anför vidare, att relationen mellan antalet bensinstationer och

antalet motorfordon är av betydelse för bedömande av om bensinstationsnätet

är överdimensionerat. Av undersökningen säges framgå, att varje bensinstation

i dag har att leverera drivmedel till mer än dubbelt så många

bilar och bussar som år 1938. Antalet service- och tappstationer har nämligen

från 1938 till 1964 ökat från 1 500 till 5 200 och antalet motorfordon

från 269 000 till 2 019 000 (vid utgången av 1963). Samtidigt har antalet

övriga försäljningsställen sjunkit från 10 900 till 5 000. En omfattande

strukturomvandling pågår sålunda inom bensinhandeln.

Här angivna förhållanden behandlas även av statens pris- och kartellnämnd,

som påpekar att försäljningsställena för motorbensin drives av formellt

fristående återförsäljare, med vilka oljeföretagen tecknar långsiktiga

leveransavtal. Härom anföres:

Pris- och kartellnämnden har registrerat ett stort antal sådana avtal, enligt

vilka återförsäljarna förbundit sig att köpa hela sitt behov av petroleumprodukter

och i regel även vissa tillbehör från oljebolagen (Kart.reg.nr

1778—1785). Oftast äger oljeföretaget den för konsumentdistributionen erforderliga

maskinella utrustningen, som återförsäljaren får arrendera. Beträffande

för stationsförsäljning erforderliga fasta anläggningar gäller detsamma.

Av återförsäljare ägda anläggningar förekommer dock. Undantagsvis

driver oljeföretagen bensinstationer i egen regi.

De av oljeföretagen ägda bensinstationerna och singelanläggningarna

uppgick, meddelar pris- och kartellnämnden, för åren 1958, 1960 och 1963

till följande antal:

1958 1960 1963

3 410 3 748 4 547

6 041 5 872 4 472

Totalt 9 451 9 620 9019

För att erhålla totalantalet får till här angivna antal läggas uppskattnings
vis

ca 1 000 av enskilda ägda försäljningsställen, varav ungefär hälften torde

Bensinstationer

Singelanläggningar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 52 år 1965

3

avse singelanläggningar och återstoden huvudsakligen bensinstationer utan

service.

Singelanläggningarna kan enligt pris- och kartellnänmdens uppfattning i

stort sett betraktas som en kvarleva från en tidigare epok med en annan

biltäthet och andra behov från konsumenternas sida. Vid bedömningen av

antalet försäljningsställen och lokaliseringen därav synes det nämnden möjligt

att bortse från singelanläggningarna.

Strukturomvandlingen inom bensinhandeln innefattar, framhåller Svenska

petroleuminstitutet, en breddning av programmet i fråga om varor och

tjänster, något som framför allt kommer till uttryck vid nyetableringar. Institutet

beräknar, att mer än hälften av investeringen i en modern servicestation

avser servicesidan och att en servicestation i fråga om smörj ning

och tvättning i medeltal betjänar 412 fordon. Förutom försäljning av drivmedel,

batterier, däck och tillbehör uppges av servicestationerna 73 procent

utföra batteriladdning, 52 procent gummireparationer, 39 procent hjulbalansering,

33 procent strålkastarinställning, 22 procent motorkontroll och 18

procent däckdubbning. På sina håll har testning av bilar upptagits. Därtill

kommer att bilisterna på vissa stationer själva kan utföra tvättning, smörjning

och mindre reparationer.

Även statens pris- och kartellnämnd framhåller, att utvecklingen otvetydigt

går mot större stationsenheter med så omfattande service som möjligt.

Nämnden anser att serviceverksamheten kommer att utvidgas till ytterligare

områden och erinrar om att det redan nu förekommer t. ex. kiosk-, bar- och

motellrörelse i anslutning till bensinstationer.

I detta sammanhang konstaterar nämnden — på grundval av Petroleuminstitutets

utredning — att betydande variationer föreligger mellan olika

delar av landet i fråga om stationsbeståndet i relation till bilbeståndet.

Nämnden anför:

Storstäderna och tätortsområdena har sålunda väsentligt större antal motorfordon

per bensinstation, t. ex. Stockholms stad 807, Stockholms län 458,

Göteborgs och Bohus län 498 och Malmöhus län 371, medan norrlandslänen

som regel ligger lägst, t. ex. Jämtlands län 166, Västerbottens län 239, jämte

Gotlands län 196. Även inom områden med låg befolknings- och biltäthet

bör bilisten ha möjlighet att inom rimligt avstånd anskaffa bensin och erhålla

service. För storstadsområdena torde för närvarande behovet av bilservice

icke alltid kunna täckas utan viss väntetid.

En redogörelse motsvarande de ovan refererade lämnas också av IC-föreningarnas

riksorganisation, som tillfogar följande:

Även det nät av bensinstationer och andra försäljningsställen för bensin,

varöver bil- och oljekooperationen förfogar, har undergått en likartad utveckling

karakteriserad av utökat antal bensin- och servicestationer och ett

kraftigt minskat antal andra försäljningsställen för bensin. För bil- och

oljekooperationens vidkommande sker utbyggnaden numera praktiskt taget

uteslutande i form av stora bilvårdsanläggningar med självbetjäning för

2* — Bihang till riksdagens protokoll 1965. tf sand. Nr 52

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 52 år 1965

bensin och med möjligheter för bilägarna att mot ersättning utnyttja moderna

tvätt- och smörj hallar samt även utrymmen i verkstadslokaler för att

själv ombesörja skötseln och smärre reparationer av den egna bilen. Utbyggnaden

av nya bensinstationer inom bil- och oljekooperationen har omfattat

mellan 20 och 25 stationer per år under senare år och det finns nu

mer än 450 fullständiga bensinstationer i kooperativ regi.

Den i motionerna I: 6 och II: 8 anförda uppgiften, att det verkliga behovet

av försäljningsställen för bensin skulle kunna uppskattas till ca 1 500, bemötes

av handelskammaren i Gävle med en hänvisning till landets stora utsträckning

och glesbygdernas behov. En »sanering» av bensinhandeln enligt

motionärernas önskemål skulle, säger handelskammaren, medföra en rad

uppenbara olägenheter, bl. a. genom längre körväg till stationerna, köbildning

och kostsam väntan på service.

Den av motionärerna berörda tanken på att ersätta nuvarande enmärkesstationer

med s. k. samstationer, d. v. s. bensinstationer där ett flertal märken

är representerade, diskuteras utförligast av Svenska petroleuminstitutet,

som anför:

All den erfarenhet, som finns samlad inom Institutet, pekar entydigt på

att vid systemet »samstationer» — som ju liksom flertalet andra stationer

drives av enskilda företagare — märkeskonkurrensen om kunderna förbytes

till en leverantörernas konkurrens om att bli gynnade av vederbörande återförsäljare.

Ett genomdrivande av samstationssystemet skulle enligt Institutets

åsikt således medföra en begränsning av den fria konkurrensen mellan

olj ef öretagen. Denna konkurrens tar sig i dag uttryck i att konsumenten

tillhandahålles personlig service, teknisk utrustning och bilvård. Intet oljeföretag

är i dag berett att vilja överlåta ansvaret för distributionen till en

återförsäljare, vars kompetens företaget icke kan garantera. Ej heller kan

oljeföretagens ansvar och garantier för försålda varor bibehållas vid samstationer

av föreslagen typ.

Kommerskollegium finner att systemet med samstationer kan medföra

vissa risker för den fria konkurrensen och att det därför är svårt att bedöma

om detta system innebär en framkomlig väg.

Frågan om bensinstationernas lokalisering behandlas av några remissinstanser.

Svenska petroleuminstitutet anför:

Beträffande bensinstationernas belägenhet är först och främst att säga,

att denna måste inriktas efter konsumentens behov. Behovet av motorbränsle

framträder dels vid in- och utfart till en större tätort, dels — för den

dagliga körningen — vid utfart från bostadsområde eller under vägen till

arbetsplatsen. För båda dessa fall gäller, att koncentration av flera stationer

till större enheter skulle medföra nackdelar för konsumenten, exempelvis

längre körväg till stationen och längre väntetider. Den påtalade ansamlingen

beror ofta på kommunala önskemål att samla bensinhandeln till vissa

områden, vilket på intet sätt är eftersträvat av oljeföretagen. Här skall dock

understrykas, att många kommuner numera arbetar föredömligt beträffande

planeringen av kommande bensinstationer; vid denna bör således hänsyn

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 52 år 1965

5

lagas dels till konsumenten-bilägarens berättigade intressen, dels till branschens

erfarenheter av lämplig belägenhet, storlek in. m. Institutet har i vissa

fall beretts tillfälle att deltaga i dylikt planeringsarbete.

Även Sveriges grossistförbund hävdar, att den ibland förekommande koncentrationen

av flera bensinstationer i närheten av varandra icke främst är

att betrakta som ett uttryck för de enskilda oljebolagens önskemål utan har

betingats av överväganden och beslut inom vederbörande kommuners stadsplanerande

organ.

IC-föreningarnas riksorganisation uttalar, att det visserligen i stort sett

saknas fog för att ifrågasätta bensinhandelns effektivitet men att detta inte

utesluter, att man på vissa orter kan finna ett större antal bensinstationer

än som är av behovet påkallat. Östergötlands och Södermanlands handelskammare,

Västergötlands och norra Hallands handelskammare och handelskammaren

i Gävle gör liknande reservationer, i ett par fall dock med tillägg

att den på sina håll måhända överdimensionerade distributionsapparaten

successivt blir tagen i anspråk, när antalet bilar stiger. I detta sammanhang

tar IC-föreningarnas riksorganisation upp det stundom gjorda påståendet,

att bensinstationsbyggandet har inkräktat på annat från samhällets synpunkt

viktigare byggande. Härom anföres: » *

I realiteten har huvuddelen av under senare år uppförda bensinstationer

tillkommit såsom vinterbyggen för att komma till rätta med tillfälliga överskott

på arbetskraft. I princip har arbetsmarknadsmyndigheterna intagit en

mycket restriktiv inställning när det gällt att meddela arbetstillstånd till

bensinstationer. Under den förutsättningen, att det vintertid lokalt förekommit

arbetslöshet hland byggnadsarbetare, har arbetstillstånd till bensinstationsbyggnation

i allmänhet beviljats. Sådan tillfällig arbetslöshet i byggfacket

kan ju mycket väl ha drabbat städer och orter, som redan förut varit

väl tillgodosedda med bensinstationer, i högre grad än de mest expansiva

städerna och orterna, där det naturliga behovet av bensinstationer växer

snabbare. Statliga restriktioner på här ifrågavarande område bör alltså ej

i första hand grundas på arbetsmarknadsförhållandena, om man vill uppnå

en ändamålsenligare lokal fördelning av bensinstationerna.

Mot tanken på en nyetableringskontroll inom bensinstationsbranschen

vänder sig flera remissinstanser. Östergötlands och Södermanlands handelskammare

påpekar att nyetableringskontroll var en företeelse som särskilt

angreps i samband med tillkomsten av 1953 års lag om motverkande i vissa

fall av konkurrensbegränsning och alt sådan kontroll numera kvarstår endast

för några speciella områden, såsom banker, apotek och bokhandel.

Statens pris- och kartellnämnd uttalar att en genom strukturrationalisering

åstadkommen ökad effektivitet i och för sig är önskvärd, men att en privat

nyetableringskontroll i konkurrcnsbegränsande syfte får anses vara lika

litet välkommen inom denna som inom andra branscher. Man bör enligt

nämndens mening inte heller bortse från risken för att en av det allmänna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 52 år 1965

genomförd reglering av branschen kan utbyggas med åtgärder i konkurrensbegränsande

syfte.

I princip negativt inställd till en statlig nyetableringskontroll är också

IC-föreningarnas riksorganisation, som anför:

Härvid föreligger nämligen uppenbara risker för att nybyggnadskvoten

kommer att fördelas med hänsyn till nu gällande marknadspositioner för

respektive företag. En sådan fördelning skulle med all säkerhet komma att

missgynna de företag som liksom IC och OK är ofullständigt representerade

med bensinstationer men ändå svarar för en växande andel av tillförseln.

Hur bilismens servicebehov på längre sikt skall tillgodoses så effektivt och

ekonomiskt som möjligt, är svårt att nu framföra någon bestämd mening

om. Uppenbart är emellertid, att i den fria tävlan vi hittills haft på detta

område har utvecklats driftsformer som är unika för vårt land och som

vunnit uppmärksamhet utanför vårt lands gränser, såsom snabbtank för

bensindistribution och »gör det själv»-anordningar för service och reparationer.

Även framgent torde konsumenterna erhålla de största garantierna

för att handel och service icke stelnar i otidsenliga former, om tävlan lämnas

fri mellan olika företag och företagsformer.

En delvis annan uppfattning hävdas av Sveriges bensinhandlares riksförbund,

som anför följande:

Man kan enligt förbundets mening genom en relativt enkel undersökning

på ett visst slumpvis* utvalt antal platser i landet få klarhet om den nuvarande

nyttjandegraden av bensinstationerna. På basis av denna undersökning

torde det därefter vara möjligt att fastställa normer för den framtida

nyproduktionen av bensinstationer, allt i syfte att uppnå ett rationellt byggande

och utnyttjande av bensinstationerna. Vid upprättandet av generalplaner

för nya bostadsområden torde en automatisk reglering av antalet lokaler

för detaljhandelsändamål ske på grundval av bland annat konsumenternas

behov av dylika affärer.

I detta sammanhang tar förbundet upp spörsmålet om förhållandet mellan

oljebolagen och detaljhandelsföretagen i branschen. Förbundet, som gentemot

motionärerna gör gällande att en ovanligt hård konkurrens kännetecknar

branschen, ställer frågan varför inte denna konkurrens medför en automatisk

sanering och rationalisering. Härom uttalas följande:

Enligt förbundets mening har en sådan utveckling förhindrats av, att oljebolagen

har ett i stort sett totalt inflytande även över bensindetaljhandeln,

dels genom att bolagen äger de flesta bensinstationerna eller förhyr dessa

genom långtidskontrakt,

dels på grund av stationsinnehavarnas svaga rättsliga ställning gentemot

sina huvudmän.

Förbundet anser sålunda att om detaljhandelsledet byggts upp av fria

näringsutövare och de ekonomiska krafterna fritt fått verka, borde en successiv

och naturlig anpassning till ett föränderligt samhälle skett.

I ett sådant läge hade bensinstationsinnehavarna av oljebolagen fritt kunnat

köpa sina varor till det pris en fri konkurrens från tid till annan bestämmer.

De hade i ett sådant läge ägt sina anläggningar eller förhyrt dem och

haft hyresgästs rättigheter, som andra köpmän, och hade vidare kunnat

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 52 år 1965

7

sälja sin rörelse och tillgodogöra sig goodwill efter marknadsläget. Det är

just bland annat dessa kriterier, som konstituerar ett fritt företagarförhållande,

men som saknas när det gäller bensinstationsinnehavarnas förhållande

till oljebolagen.

Förbundet hemställer således om en utredning av bensindetaljhandelns

förhållanden, varvid särskild uppmärksamhet bör ägnas bensinstationernas

utnyttjandegrad, öppethållande etc. Denna utredning bör även klarlägga

bensinstationsinnehavarnas rättsliga ställning gentemot oljebolagen. Förbundet

hemställer också om en sådan reglering av nyproduktionen av bensinstationer,

som utredningen kan ge saklig anledning till.

Beträffande yrkandena om en mera brett upplagd undersökning av bensinhandeln

framhåller statens pris- och kartellnämnd, att något aktuellt

material som belyser branschens struktur och prestationer icke föreligger.

En undersökning härav skulle vara motiverad, inte minst med hänsyn till

önskvärdheten av att få allmänhetens behov av service på detta område belyst.

Vid ett försök från det allmännas sida att bedöma branschens struktur

torde, anför nämnden, detta servicebehov böra tillerkännas stor vikt.

IC-föreningarnas riksorganisation vill inte motsätta sig en förutsättningslös

utredning av bensin- och oljehandelns betingelser. Enda skälet härtill

är emellertid, uttalar organisationen, att det föreligger ett påtagligt behov

av att klarhet skapas beträffande bensin- och oljehandelns betingelser. Organisationen

säger sig vara fullt förvissad om att en sådan utredning med

all önskvärd tydlighet kommer att ge vid handen, att det är konsumenterna

som dragit och alltjämt drar de största fördelarna av att en hård, fri konkurrens

råder på den svenska bensin- och oljemarknaden.

Kommerskollegium, som anser att det icke kan uteslutas, att antalet bensinstationer

är för stort, förklarar sig icke ha något att erinra mot att en

undersökning företages i syfte att klarlägga möjligheterna att — helst genom

någon form av frivilligt samarbete mellan olika intressen — utan

ogynnsam inverkan på den fria konkurrensen främja större planmässighet

på detta område.

Konkur rens förhållanden i öurigt

En utförlig redogörelse för den svenska oljehandelns situation lämnas av

statens pris- och kariellnåmnd, som anför följande:

På oljemarknaden i Sverige, liksom i flertalet andra länder, föreligger eu

oligopolsituation, d. v. s. marknaden behärskas av ett fåtal stora företag, som

noga bevakar varandras åtgärder. Dessa dominerande företag utgöres dels

av dotterbolag till utländska moderföretag, som genom vertikal integration

omspänner alla led från oljeletning till försäljning till konsument, dels av

två inhemska företag, Oljekonsumenterna (OK) och AB Nynäs Petroleum.

Det sistnämnda företaget jämte ett av de utlandsägda bolagen bedriver även

verksamhet avseende raffinering av råolja.

Övriga inom branschen verksamma företag med egen import, som van
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 52 år 1965

ligen inriktar sig på enstaka oljeprodukter, har en mycket liten marknadsandel,

kvantitativt ca 3 procent i fråga om bensin och en något större, drygt

15 procent, i fråga om eldningsolja.

Generellt sett har — om man bortser från av skatteändringar föranledda

prisjusteringar — de nominella försäljningspriserna till konsument icke undergått

några större förändringar under senare år. Pristendensen kan närmast

karakteriseras som svagt fallande, särskilt om hänsyn tages till successivt

höjd kvalitet. I fråga om bensin visar eu jämförelse mellan 1949 och

1964 praktiskt taget oförändrat pris (exkl. skatter), samtidigt som ersättningen

till återförsäljare höjts från 5 till 9 öre per liter.

Samtliga storföretag har i allmänhet hållit de nominella priserna på samma

nivå. i den mån något företag gjort prisjusteringar, har som regel de

övriga företagen snart följt efter. Det finns emellertid exempel på smärre

nyetablerade företag, som fört en mera självständig prispolitik. Sålunda har

exempelvis bensin av märkena Uno-X och Din-X sålts till ett lägre nominellt

pris än annan bensin. Då emellertid dessa bensinmärken hittills saluförts

endast vid ett relativt begränsat antal försäljningsställen på ett litet antal

orter, har de stora oljeföretagen berörts därav i förhållandevis ringa utsträckning

och inskränkt sina motåtgärder till lokal prisanpassning på enstaka

orter.

Om sålunda hittills den nominella prisnivån varit i stort sett enhetlig har

oljeföretagen i stället genom rabatter i olika form och utsträckning konkurrerat

om kunderna. Rabattgivningen synes under senare år ha fått en

ökad omfattning. Rabatter ges icke blott till storförbrukare utan även till

medlemmar i föreningar och sammanslutningar av olika slag, ävensom till

anställda vid större företag. Med hänsyn till den utveckling som rabattgivningen

tagit, har bl. a. vissa motororganisationer framhållit att ur bilägarnas

synpunkt vore ett lägre nominellt och enhetligt bensinpris att föredraga.

I fråga om eldningsoljor, där rabattgivningen varit ännu mera utbredd, har

nämnden kontinuerligt följt rabattgivningen vid försäljning till hyresfastigheter

och gör så alltjämt. Resultaten av dessa undersökningar redovisas

fortlöpande.

I fråga om prissättningen på den svenska oljemarknaden må ytterligare

framhållas att en undersökning av priserna i andra västeuropeiska länder

visar att priset i Sverige till konsument (exkl. skatter) i fråga om eldningsoljor

torde få betraktas såsom förmånligt i jämförelse med priserna i nämnda

länder, medan priset i fråga om bensin relativd nära ansluter sig till nivån

i dessa länder.

Enligt en av nämnden verkställd undersökning av oljehandeln i Sverige,

i ekonomiskt avseende begränsad till de sju största företagen åren 1959—

1961, förelåg för de båda svenskägda företagen mindre rörelseöverskott,

medan för dotterbolagen till de utländska oljeföretagen årligen uppkommit

mycket betydande rörelseunderskott — under 1961 över 100 milj. kronor —

som emellertid sedan i samband med boksluten utjämnats främst genom

kapitalbidrag i olika former från moderbolagen.

För ifrågavarande dotterbolag utgjorde eldnings- och motorbrännoljorna

förlustkällor, medan bensin lämnade mindre rörelseöverskott och vissa

andra produkter icke obetydliga överskott. En liknande tendens förelåg för

de svenskägda företagen, ehuru rörelseresultaten gick i för företagen inera

positiv riktning.

Utredningen visar att skillnaden i rörelseresultat mellan de båda grupperna

till övervägande delen förklaras av olikheter i bokförda anskaffnings
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 52 år 1965

9

kostnader för produkterna. De svenskägda företagen uppvisade sålunda

lägre anskaffningskostnader än de utländska dotterbolagen, vilkas anskaffningspriser

i stort sett anslöt sig till den officiella nivå, som de helintegrerade

amerikanska och västeuropeiska oljebolagen med smärre avvikelser

upprätthåller internationellt. Vid bedömningen av de föreliggande skillnaderna

i inköpspriser bör emellertid hållas i minnet de förut nämnda av de

utländska moderbolagen lämnade kapitalbidragen, som skulle kunna betraktas

som en form av rabatter i efterskott.

I fråga om bensinpriserna vill nämnden framhålla att det nominella priset

till konsument för premiumbensin är 6 öre högre per liter än för regularbensin.

Eftersom importpriset ligger endast ca 15 öre högre och merkostnaderna

i distributionsledet bedömes vara obetydliga, torde större delen av

företagens rörelseöverskott för motorbensin vara att hänföra till premiumbensin.

Härav följer således alt en på självkostnadsprincipen uppbyggd

priskalkylering synes kunna leda till en annan avvägning av priserna på

de olika bensinkvaliteterna.

I fråga om prisförhållandena på bensin- och oljemarknaden framför ett

flertal remissinstanser synpunkter liknande pris- och kartellnämndens. I

detta sammanhang diskuteras konkurrenssituationen inom branschen.

Uppfattningen att någon effektiv priskonkurrens i egentlig mening knappast

förekommer inom svensk bensin- och oljehandel är felaktig, hävdar

bl. a. IC-föreningarnas riksorganisation, som fortsätter:

Vore den uppfattning om priskonkurrensen, som motionärerna gör sig

till tolk för, med sanningen överensstämmande skulle Riksorganisationen

utan minsta tvekan påyrka samhällsingripanden. Dess bättre motsvarar

motionärernas uppfattning icke alls verkligheten och kommer såvitt Riksorganisationen

kan bedöma aldrig att motsvara verkligheten, så länge i

varje fall oljekooperationen, företrädd av landets IC-föreningar och Oljekonsumenterna-OK,

ges möjlighet att fritt driva sina verksamheter. Dessa

företag har ju skapats av förbrukarna själva och deras organisationer såsom

instrument att aktivt påverka priser, kvaliteter och service till gagn

för förbrukarna, när det gäller framför allt flytande bränslen och drivmedel,

och Riksorganisationen bedömer det som absolut otänkbart, att i varje fall

dessa företag skulle biträda någon form av organiserat samarbete för att

sätta priskonkurrensen ur kraft.

Konkurrensen mellan de från varandra helt fristående företagen på den

svenska marknaden kan betraktas som hård, säger Sveriges grossistförbund.

Att några mer betydande prisdifferenser i regel icke förekommer, utgör

i och för sig icke ett tecken på en bristande konkurrens utan är ett naturligt

förhållande när det gäller en vara av så standardbetonad karaktär som

drivmedel för fordon. Inom petroleumbranschen har därför med rätta framhållits,

att just det förhållandet att en prissänkning från ett företag snabbt

följs av en motsvarande justering av priserna från konkurrerande företag

är ett starkt indicium på konkurrensens existens.

Ett liknande uttalande göres av handelskammaren i Göteborg, som kommer

till slutsatsen att de i stort sett enhetliga priserna icke innebär någon

nackdel för konsumenterna.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 52 år 1965

Svenska petroleuminstitutet ställer frågan hur det från motionärernas

utgångspunkt kan förklaras, att marknadspositionerna för olika företag

inom branschen under efterkrigstiden har undergått betydande förändringar,

bl. a. genom att sex nya företag etablerat sig. Tre amerikanska och två

engelsk-holländska bolag svarade år 1938 för 94 procent av marknaden och

år 1950 för 83 procent, uppger Petroleuminstitutet, medan deras marknadsandel

år 19G4 begränsade sig till 74 procent. Samtidigt steg samtliga övriga

företags marknadsandel från 6 procent år 1938 till 17 procent år 1950 och

26 procent år 1964. Antalet oljebolag var sistnämnda år tolv, och de kännetecknades

enligt Petroleuminstitutet av olikartad struktur, storlek och geografisk

spridning över landet. Förekommande prisrabatter inom branschen

torde icke, säger institutet vidare, leda till annat än för konsumenten gynnsammare

priser.

Sistnämnda mening delas icke av Sveriges bensinhandlares riksförbund,

som instämmer med andra remissinstanser i att branschen utmärkes av eu

hård konkurrens men anser kritik med fog kunna riktas mot de former

konkurrensen fått. Förbundet uppger sig vid otaliga tillfällen ha riktat kritik

mot förhållandet, att vissa kunder erhåller s. k. kundkategorirabatter

utan affärsmässig motprestation. Den rika förekomsten av sådana rabatter

säges inte vara någon unik företeelse inom affärsvärlden och inte heller

utgöra något kriterium på »bristande konkurrens». Företeelsen torde i stället,

uttalar förbundet, ha sin grund i en hård konkurrenssituation, som i

sin tur skapar olustiga snedvridningar av sund affärspraxis.

Sveriges förhållande till den internationella oljeindustrien diskuteras av

några remissinstanser. Utförligast behandlas ämnet av Svenska petroleuminstitutet,

som bl. a. anför följande:

Om främsta motivet för ett förstatligande av oljehandeln skulle vara »att

bryta de utländska oljetrusternas välde», uppnås icke detta mål med mindre

än att även det statsägda oljeföretaget eftersträvar en integration, d. v. s.

investerar medel i oljeletning, produktion, transportmedel, raffinering och

distribution samt utsätter sig för de ekonomiska risker detta medför som

oljeindustrin i övrigt. Intresset för ett förstatligande under dessa förutsättningar

bör emellertid noga övervägas med hänsyn till de investeringar, som

erfordras för att täcka Sveriges ständigt stigande behov av petroleumprodukter.

En ökning av produktionskapaciteten med 1 in3 per år beräknas

nämligen kräva en investering av 525 kr. (OECD: Oil Today 1964, § 268,

sid. 78). Under femårsperioden 1958—63 ökade den svenska petroleumkonsumtionen

i genomsnitt med 1 291 000 m3 per år. Den svenska oljeförsörjningen

»kräver» i likhet med andra länders försörjning med j>etroleumprodukter

sin del i den totala investeringsvolymen för att den svenska utvecklingen

ej skall avbrytas. För att trygga den svenska konsumtionsökningen

har sålunda — efter ovannämnd beräkningsgrund — krävts ett kapital av

ca 680 milj. kr. per år eller under denna femårsperiod ca 3 400 milj. kr., som

i huvudsak tillskjutits av den internationella petroleuminduslrin.

Det bör här framhållas, att i detta landets beroende av den internationella

industrin innefattas även den ryska petroleumindustrin. Att tala om att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 52 år 1965

11

»genom förstatligande bryta de utländska oljetrusternas välde» utan att

samtidigt nämna Sojuzneftexport, den sovjetiska organisationen, är missledande

och vittnar om brist på objektivitet. Motionärerna pläderar för den

»billigare sovjet-oljan». Denna spelar redan nu en betydande roll i svensk

oljeimport (ca 16 % av den totala importen, ca 40 % av tjocka eldningsoljor).

Institutet är emellertid icke övertygat om att ett ökat beroende av

rysk olja verkligen skulle leda till lägre priser. Det kan nämligen andragas,

att i de länder där sovjetoljan ej mött någon konkurrens, priserna har legat

på en icke obetydligt högre nivå än den, som tillämpats i vårt land för samma

produkter.

Att kapitalbehovet inom petroleumbranschen är mycket framträdande,

bl. a. för nödvändiga insatser i forskning och letande efter nya oljekällor,

understrykes av Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare. Det

är därför också naturligt, säger handelskammaren, att vinster som förekommer

i vårt land måste kunna överföras till andra länder — ett förhållande,

som vi själva kräver, när det gäller industri, som vi driver utomlands. Liknande

synpunkter anförs av Sveriges grossistförbund, som uttalar följande:

Den integration i den internationella handeln, som påtalas, är ingalunda

unik för oljebranschen utan förekommer i alltmer betydande utsträckning

på olika områden. Icke minst för svensk exportindustri, som i betydande

utsträckning arbetar med egna dotterföretag utomlands, är en fri etableringsrätt

betydelsefull. Vill man emellertid från svensk sida hävda möjligheterna

för dylika utomlandsetableringar, är det givetvis orealistiskt att

tänka sig att vi skulle diskriminera motsvarande etableringar från utländska

firmors sida i vårt land. I detta sammanhang bör även erinras om det

kända förhållandet, att vårt land ingalunda importerar petroleumprodukter

endast från de leverantörföretag, som är etablerade här i Sverige.

Beträffande de av motionärerna framförda utredningsförslagen erinrar

statens pris- och kartellnämnd om att rabattgivningen på eldningsoljor sedan

flera år tillbaka kontinuerligt undersökes av nämnden, ftabattgivningen

på bensin var föremål för en undersökning år 1960, och det har varit

nämndens förhoppning att under år 1965 kunna göra en ny och mera omfattande

utredning härom. De av omsättningsskattehöjningen och andra

omständigheter föranledda kraven på eu utvidgning av den löpande prisövervakningen

tager emellertid nämndens resurser i anspråk i så stor utsträckning

att det i varje fall icke tidigare än hösten 1965 kan bli möjligt

att påbörja en dylik utredning.

LO uttalar, att frågan om en strukturrationalisering bör bli föremål för

ökat och intensifierat utredningsarbete. Detta gäller dock inte enbart oljeoch

bensinbranschen utan över hela fältet. Frågan om en effektivisering och

samordning inom oljehandeln i syfte att främja konsumenternas intressen

hänger delvis, säger LO, men inte helt samman med frågan om förstatligandet.

Om det visar sig att eu samordning och effektivisering inom oljehandeln

inte går att uppnå med de näringspolitiska medel som för närvarande

är möjliga eller aktuella, får enligt LO:s mening andra direkta statliga ingrepp

övervägas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 52 år 1965

Petrokemisk industri

Det i motionerna 1: 6 och It: 8 väckta förslaget om en utredning angående

upprättandet av allmänägd petrokemisk industri behandlas utförligast av

Sveriges kemiska industrikontor, som inledningsvis framhåller att det inte

klart framgår vad motionärerna avser med begreppet »petrokemisk industri».

Den i egentlig mening petrokemiska verksamheten innebär bearbetning av

naturgas, råolja eller en fraktion därav för framställning av kolväten och

syntesgas. Även den vidare förädlingen av dessa till olika kemikalier och

basplaster synes emellertid av motionärerna begreppsmässigt innefattas i

den petrokemiska industrien. Mot bakgrund härav ges en översikt över nu

verksamma svenska företag i branschen.

Såsom petrokemiska industrier enligt den snävare definitionen kan enligt

Industrikontoret tre företag rubriceras, nämligen AB Svenska Salpeterverken

med anläggningar i Köping och Kvarntorp, Svenska Skifferolje AB i

Kvarntorp och Svenska Esso AB:s krackningsanläggning i Stenungsund.

Enligt den vidsträcktare definitionen bör också medräknas de i anslutning

till sistnämnda anläggning befintliga organiskt-kemiska industrierna, vilka

ägs av Mo och Domsjö AB och Unifos Kemi AB. Om de olika företagen meddelar

Industrikontoret följande:

Beträffande det förstnämnda företaget — Salpeterverken i Köping — må

nämnas att det till lika delar ägs av Lantbruksförbundet och Kooperativa

förbundet. Dess petrokemiska huvudprodukt, syntesgas för ammoniak, framställs

genom förgasning av tung eldningsolja. För närvarande har det befunnits

lämpligt att hämta den övervägande delen av denna olja från Sovjetunionen.

Det andra petrokemiska företaget, Svenska Skifferolje AB i Kvarntorp,

ägs av svenska staten. Dess petrokemiska verksamhet, som tidigare omfattat

framställning av i första hand syntesgas för ammoniak samt svavel,

grundades på bearbetning av inhemska skiffertillgångar. Ammoniakverket

har nu övertagits av Svenska Salpeterverken, som driver det på grundval av

tung eldningsolja. Den på skifferolja baserade verksamheten i Kvarntorp

skall enligt riksdagens beslut nedläggas.

Den tredje petrokemiska industrien slutligen är krackningsanläggningen

i Stenungsund — eventuellt med till denna anslutna organiskt-kemiska industrier.

Här sker bearbetning av den importerade råvaran gasbensin till

framför allt gaserna etylen, propylen och butadien. Av dessa kolväten överföres

etylen genom rörledningar till de anslutna kemiska industrierna, där

den utgör råvara för framställning av etylenoxid och plasten polyetylen.

Ägare av krackningsanläggningen är, som nämnts, Svenska Esso AB, ett

dotterföretag till Standard Oil Co (New Jersey). I Unifos Kemi AB innehas

aktierna av Stockholms Superfosfat Fabriks AB och det amerikanska kemiska

företaget Union Carbide. Den andra anslutna anläggningen ägs och

drivs av Mo och Domsjö AB.

Motionärernas farhågor för utländska trusters ensambestäminande på det

petrokemiska området baserar sig tydligtvis, säger Industrikontoret, på den

omständigheten, att Svenska Esso äger och driver den hittills enda anlägg
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 52 år 1965

13

ningen i landet för krackning av gasbensin. Mot bakgrund av redovisade

förhållanden och då hinder ej möter för andra intressenter — svenska eller

utländska, enskilda eller statsägda — att göra motsvarande investeringar

i landet, kan det emellertid enligt Industrikontorets mening här icke vara

tal om något ensambestämmande över huvud taget.

I fråga om konkurrensen inom branschen framhåller Industrikontoret,

att eu krackningsanläggning i allmänhet måste ha en exklusiv ställning

gentemot sina avnämare.

De produkter, som levereras från eu kracker, är oftast svårtransportabla

annat än i rörledning. En avnämare torde därför regelmässigt vara hänvisad

till den leverantörs anläggning, med vilken han står i förbindelse genom

sådana ledningar. Leverantörerna är å andra sidan av samma anledning för

sin försäljning i stor utsträckning hänvisade till de anslutna kemiska företagen.

Mellan en kracker och sådana företag existerar således ett ömsesidigt

beroendeförhållande, så att den ena anläggningen knappast kan fungera

annat än i samarbete med den andra. Detta är förklaringen till att den industriella

verksamheten i Stenungsund endast kunde tillkomma som ett

samordnat projekt mellan de tre berörda företagen — Esso, Fosfatbolaget

och Mo och Domsjö. Det är också naturligt att man genom långtidskontrakt

säkrar avsättning respektive råvaruleverans.

Den ömsesidiga beroendeställningen leder naturligtvis till speciella avvägningsproblem

vid prissättningen på krackningsprodukterna. Därvid måste

särskilt beaktas de priser, som avnämarföretagen kan utfå för sina produkter

så att dessa är konkurrenskraftiga. Avnämarföretagen arbetar i vårt

land i huvudsak för den inhemska och skandinaviska marknaden och är —

särskilt på grund av det låga svenska tullskyddet för sina produkter — utsatta

för en hård konkurrens utifrån. Som en följd härav torde prisläget

för organiska kemikalier och basplaster i Sverige vara bland de lägsta i

Västeuropa.

Prisläget i fråga om den petrokemiska industrins produkter berörs även

av Statens pris- och kartellnämnd, som finner att Sverige under senare år

icke intagit en i jämförelse med andra västeuropeiska länder ogynnsam

ställning i detta avseende och att ett ställningstagande till förslaget om en

allmänägd petrokemisk industri icke kan grundas enbart på överväganden

rörande pris- och konkurrensförhållandena inom branschen.

Lokaliseringen av petrokemisk industri till Stenungsund anföres av Svenska

petroleuminstitutet och Sveriges kemiska industrikontor som ett exempel

på god samverkan i en lokaliseringsfråga mellan offentliga och enskilda

intressen. I propositionen 1964: 185 angående riktlinjer för lokaliseringspolitiken

har konstaterats, uttalar dessa remissinstanser, att utbyggnaden

av industrien i Stenungsund har skapat en helt ny arbetsmarknadssituation

i området. Enligt Industrikontorets uppfattning saknas anledning att av

lokaliseringspolitiska hänsyn igångsätta en statlig företagsamhet inom

denna industrigren, där kraven på tillgång till kvalificerat tekniskt kunnande

är särskilt höga och anspråken på kapital avsevärda.

önskemål om eu utvidgad östhandel med olja bör, säger Industrikontoret

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 52 år 1965

vidare, icke läggas till grund för ett statligt engagemang inom den petrokemiska

industrien.

I den mån den ryska oljan är konkurrenskraftig i pris och kvalitet och

tillförseln kan anses tryggad, torde den utan konstlad hjälp kunna hävda

sig. I motsatt fall finns ingen anledning att öka införseln. Det bör för övrigt

framhållas, att den ryska oljan redan spelar en betydande roll i landets

oljeförsörjning.

Vidare framhålles, att som råvara för den typ av petrokemisk industri,

vilken förekommer i Stenungsund, användes s. k. gasbensin, en vara som

såvitt Industrikontoret har sig bekant icke utföres från Sovjetunionen.

Gentemot motionärernas betänkligheter inför det internationella engagemanget

i den svenska petrokemiska industrien framhåller Industrikontoret

— liksom också Sveriges grossistförbund — att det internationella samarbetet

torde ha varit en förutsättning för introduktionen i Sverige av petrokemisk

tillverkning i större skala. Industrikontoret anför:

Den petrokemiska industrien kännetecknas av en snabb teknisk utveckling.

Omfattande forskningsarbeten nedläggs på nya produktionsmetoder.

Genom att denna industri kom att introduceras relativt sent i vårt land,

saknar vi ännu förutsättningar — icke minst såvitt gäller de personella resurserna

— att bedriva ett eget forsknings- och utvecklingsarbete över stora

delar av det petrokemiska fältet. Ett nära samarbete med utländska storindustrier

på området är därför erforderligt. Det är inte säkert, att en statsägd

petrokemisk industri (i mera vidsträckt eller i inskränkt bemärkelse)

skulle ha lika goda förutsättningar som enskilda företag att få till stånd det

nödvändiga samarbetet med utländska industrier.

Svenska petroleuminstitutet säger sig ha svårt att förstå, varför det från

svensk samhällsekonomisk synpunkt skulle vara »skadligt och nationellt

generande» att utländska bolag bygger petrokemiska anläggningar i Sverige.

Svenska kemiska företag har därigenom fått möjlighet att inom landet på

petroleumbas starta en inhemsk kemisk produktion, icke oväsentlig vare

sig för företagen själva eller för landet. Det borde för övrigt, säger institutet,

anses lika »nationellt generande» för andra länder, när svenska företag etablerar

sig utomlands. Frågan om statsägd eller icke statsägd produktion i

Sverige bör enligt institutets åsikt icke avgöras på grundval av ett prestigetänkande.

LO uttalar i det här aktuella ämnet endast, att frågan om upprättande

av en allmänägd petrokemisk industri inte kan ryckas ur det sammanhang

som utgöres av statens totala engagemang inom näringslivet.

Utskottet

Gemensamt för de föreliggande motionerna är att de riktar kritik mot

bensinhandelns nuvarande utformning. Enligt motionärernas beskrivning

kännetecknas branschen av en överdimensionerad och ineffektiv distribu
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 52 år 19(15

15

tionsapparat. Bland omständigheter som bidragit härtill nämns särskilt

bristande priskonkurrens och en strävan från varje oljebolags sida att skapa

ett nät av bensinstationer som endast för bolagets eget märke. En tendens

att sammanföra bensinstationer klumpvis intill vissa trafikleder påtalas, och

övergång till s. k. samstationer rekommenderas.

De här berörda spörsmålen har tidigare varit föremål för riksdagens uppmärksamhet.

Bankoutskottet behandlade motioner av likartad innebörd

senast i sitt utlåtande nr 26 år 1904, varvid utskottet enhälligt avstyrkte de

i motionerna framförda utredningskraven. Dessa avslogs också av riksdagen.

Vad gäller frågan om bensinstationernas placering hänvisade utskottet

i sitt nyssnämnda utlåtande till den utredning som verkställes av vägsakkunniga.

Enligt vad utskottet inhämtat kommer vägsakkunniga att behandla

ämnet i ett betänkande som de sakkunniga avser att framlägga

under år 1966.

Frågan om bensinhandelns ekonomiska villkor, vilken från motionärernas

utgångspunkt är den centrala, faller utanför vägsakkunnigas uppdrag.

Utskottet vill härvidlag först framhålla, att de upplysningar som i motionerna

lämnas om bensinhandelns struktur delvis synes vara missvisande. Sålunda

är, såsom bl. a. statens pris- och kartellnämnd redovisat, antalet egentliga

bensinstationer, d. v. s. service- och tappstationer, väsentligt lägre än

vad som uppges i motionerna I: 7 och II: 9. Att antalet försäljningsställen

för bensin successivt sjunker, något som likaledes framgår av remissyttrandena,

är också ett beaktansvärt förhållande, som lämnas åsido i motionerna.

Givetvis kan det diskuteras, om den fortlöpande ökningen av antalet

egentliga bensinstationer är rationellt motiverad. Frågan härom kan emellertid

enligt utskottets uppfattning inte bedömas utan hänsyn till dels den

snabba ökningen av bilbeståndet, dels de väsentliga och alltmer växande

serviceuppgifter som i synnerhet nyanlagda bensinstationer tar på sig. I

likhet med föregående år anser utskottet att det bör ankomma på företag

och organisationer inom branschen att bedöma anläggningarnas lönsamhet

och ta initiativ till de branschrationaliseringsåtgärder som kan vara befogade.

Några speciella statliga åtgärder på området vill utskottet inte förorda.

Den utredning som begäres i motionerna I: 7 och II: 9 skall enligt yrkandet

utmynna i förslag beträffande bensinhandelns framtida organisation och

utformning. Om motionärernas intentioner skall uppfyllas, måste, såvitt

utskottet kan bedöma, förslag på detta område avse någon form av reglering

av nyetableringen inom bensindetaljhandeln. Vid remissbehandlingen har

tanken på en sådan reglering bestämt avvisats av bl. a. IC-föreningarnas

riksorganisation, vid vars synpunkter på olägenheterna hos en reglering och

värdet av en fri tävlan mellan olika företag och företagsformer utskottet

fäster stort avseende. Utskottet vill i detta sammanhang påminna om sitt

föregående år enhälligt gjorda uttalande, att förefintligheten av olika företagsformer,

enskilda och kooperativa, utgör eu garanti för en aktiv pris
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 52 år 1965

konkurrens på den svenska bensin- och oljemarknaden. Såsom utskottet därvid

också framhöll, torde drivmedelsprisernas utveckling i vårt land kunna

betecknas som fördelaktig, om man jämför med den genomsnittliga prisuppgång

som registreras genom konsumentprisindex. Av vad här anförts

följer att utskottet även i år avstyrker att bensinhandeln göres till föremål

för utredning i de syften som motionärerna angivit.

Utöver bensindistributionen behandlas i motionerna 1:6 och 11:8 oljehandeln

i övrigt. Såsom även skedde föregående år begäres i motionerna

en komplettering av 1947 års oljeutredning under beaktande av motionärernas

kritik mot nuvarande förhållanden inom branschen. Utskottet vill i detta

avseende främst hänvisa till det arbete som pågår inom koncentrationsutredningen.

Enligt vad utskottet inhämtat har inom denna utredning oljebranschen

gjorts till föremål för ett särskilt studium, vars resultat inom en

nära framtid kommer att offentliggöras i form av en separat rapport. Denna

rapport kommer för övrigt att innehålla även material som har intresse vid

bedömning av bensinhandeln. I avvaktan på att koncentrationsutredningens

rapport föreligger saknas enligt utskottets mening anledning att närmare

pröva det utredningsyrkande beträffande oljehandeln, som framföres i motionerna

I: 6 och II: 8. Utskottet vill i sammanhanget även erinra om den

år 1964 tillkallade energikommittén, vars arbete torde beröra vissa av de

frågor som upptas i dessa motioner.

I motionerna I: 6 och II: 8 föreslås slutligen en utredning angående upprättandet

av allmänägd petrokemisk industri. Efter bedömning av de ovan

redovisade remissvaren finner utskottet icke skäl att tillstyrka att en sådan

utredning kommer till stånd.

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställer utskottet,

1. att motionerna I: 7 och II: 9 icke .måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd;

2. att motionerna I: 6 och II: 8 icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 november 1965

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Åke Larsson, Palm*, Åkerlund,

Augustsson*, Stefanson*, Lundberg* och Wikberg;

från andra kammaren: herr Regnéll, fru Renström-Ingenäs, herrar

Hagnell, Berglund, Larsson i Umeå, Ekström i Iggesund, Haglund och Börjesson

i Falköping*.

* Ej närvarande vid justeringen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 52 år 1965

17

Reservation

av herrar Ståhle, Åke Larsson, Palm, Augustsson, fru Renström-Ingenäs,

herrar Hagnell, Ekström i Iggesund och Haglund, vilka ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 14 med orden

»Gemensamt för de» och slutar på s. 16 med orden »som motionärerna angivit»

bort ha följande lydelse:

»I motionerna I: 7 och II: 9 föreslås att bensinhandelns framtida organisation

och utformning skall utredas. Till stöd för detta förslag anför

motionärerna bl. a., att bensinstationsnätets nuvarande struktur inte är tillfredsställande.

Främst till följd av att bensindistribuionen huvudsakligen

sker genom s. k. enmärkesstationer är antalet försäljningsställen mycket

stort. Distributionsapparaten ter sig överdimensionerad; utvecklingen tar

sig bl. a. uttryck i att ett flertal försäljningsställen ofta uppföres klumpvis

vid infarterna till städer och andra samhällen.

Enligt motionärernas åsikt skulle en bättre planering av bensinhandelns

utbyggnad minska behovet av investeringsresurser och även kunna leda

till lägre bensinpriser. En möjlighet, som motionärerna härvidlag pekar på,

är att stimulera tillkomsten av flermärkesstationer. Den utredning om bensinhandeln

som motionärerna föreslår bör därför bl. a. behandla frågan om

bensinstationernas utformning och antal. Vidare bör prissättningen inom

parti- och detaljhandeln undersökas, varvid särskilt det nu ofta förekommande

systemet med prisrabattering bör uppmärksammas.

Förslaget om en utredning rörande bensinhandeln stöds av flera remissinstanser.

Statens pris- och kartellnämnd erinrar om att det inte föreligger

något aktuellt material som belyser bensinhandelns struktur och prestationer.

IC-föreningarnas riksorganisation finner det föreligga ett påtagligt

behov av att klarhet skapas om branschens betingelser. Kommerskollegium,

som uttalar att det inte kan uteslutas att antalet bensinstationer är för stort,

anser att en undersökning bör syfta till att utan ogynnsam inverkan på den

fria konkurrensen främja större planmässighet på bensinhandelns område.

Av intresse är också det yttrande som avgivits av Sveriges bensinhandlares

riksförbund. Förbundet finner en utredning om bensinhandeln önskvärd

och anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt bensinstationernas

utnyttjandegrad. Förbundet uttalar även att en reglering av antalet nya

bensinstationer bör komma till stånd, i den män utredningens resultat ger anledning

därtill.

Frågan om bensinstationernas placering är för närvarande föremål för

uppmärksamhet från vägsakkunnigas sida. Enligt vad utskottet inhämtat

kommer de sakkunniga att behandla ämnet i ett betänkande som de avser

att framlägga under år 1966. Frågan om bensinhandelns ekonomiska villkor

faller emellertid utanför vägsakkunnigas uppdrag.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr 52 år 1965

Utskottet anser för sin del starka skäl föreligga att nu göra en undersökning

av bensinhandeln, främst med sikte på att skapa underlag för en

samlad bedömning av branschens fortsatta utbyggnadsbehov. Att en fastare

planering inom detta område är nödvändig finner utskottet uppenbart. En

sådan planering bör, såsom kommerskollegium antytt, kunna komma till

stånd genom frivilligt samarbete mellan olika intressenter. Utskottet, som

alltså tillstyrker det utredningsförslag som framföres i motionerna 1: 7 och

II: 9, vill betona att utredningen bör syfta till att belysa olika med bensinhandelns

organisation och utformning sammanhängande problem.»;

dels att punkten 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»1. att riksdagen med bifall till motionerna I: 7 och

II: 9 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning

och förslag beträffande bensinhandelns framtida organisation

och utformning jämte därmed sammanhängande problem.

»

ESSELTE AB. STHLM 65

514768

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.