Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om statsbidrag till riksdagspartiernas kostnader för gruppkanslier.

1965-11-23 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1965:54, Utlåtande i anledning av motioner om statsbidrag till riksdagspartiernas kostnader för gruppkanslier.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 54 år 1965

1

Nr 54

Utlåtande i anledning av motioner om statsbidrag till riksdagspartiernas

kostnader för gruppkanslier.

I två till bankoutskottet hänvisade likalydande motioner, nr 489 i första

kammaren av herr Näsström m. fl. och nr 600 i andra kammaren av herr

Ohlin m. fl., har bl. a. hemställts, att riksdagen måtte besluta att statsbidrag

från och med budgetåret 1965/66 skall utgå till de i riksdagens utskott

representerade partiernas kostnader för gruppkanslier.

Beträffande motiveringen för denna hemställan hänvisas, i den mån redogörelse

därför icke lämnas i det följande, till motionen II: 600.

I motionerna förekommer även en hemställan med avseende på riksdagsledamöternas

arbetsrumsfråga, varjämte frågorna om bostäder och om

skrivhjälp för riksdagens ledamöter berörs. I här nämnda delar har motionerna

behandlats i utskottets under vårsessionen avgivna utlåtande nr 36.

I ett av utskottet inhämtat remissyttrande över motionerna har fullmäktige

i riksgäldskontoret berört bl. a. den nu förevarande frågan. Utskottet

har vidare från kommunistiska riksdagsgruppen mottagit en skrivelse i ämnet.

En av riksdagens upplysningstjänst upprättad promemoria angående förekomsten

av statligt finansiellt stöd till politiska partier och parlamentariska

partigrupper i vissa länder har ingått i underlaget för utskottets överväganden.

För beredning av frågan tillsatte utskottet den 16 mars 1965 en delegation,

bestående av ordföranden herr Regnéll, vice ordföranden herr Ståhle

samt herrar Palm, Nils Theodor Larsson och Berglund. Delegationens förslag

till utskottet avgavs den 10 november.

I motionerna I: 218 av herrar Källqvist och Thorsten Larsson och II: 273

av herr Ullsten m. fl. har hemställts om eu utredning med uppgift att redovisa

skälen för och mot statsbidrag till politiska partier och att utarbeta

alternativa system för sådana bidrag. Sedermera har Ivungl. Maj :t

i proposition nr 174 framlagt förslag om statsbidrag till de politiska partierna,

närmast med sikte på deras opinionsbildande verksamhet bland

medlemmarna och bland allmänheten. Sedan denna proposition hänvisats

till konstitutionsutskottet, utom i vad avser anvisande av anslag, i vilket

1 Bihartg till riksdagens protokoll 1,965. 8 samt. Nr 54

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 54 år 1965

hänseende propositionen hänvisats till statsutskottet, har bankoutskottet

i sitt samtidigt med förevarande utlåtande avgivna memorial nr 56 hemställt,

att nyssnämnda motioner, vilka hänvisats till bankoutskottet, må

överlämnas till konstitutionsutskottet.

Utskottet har för sin del vid beredningen av motionerna I: 489 och II: 600

utgått från att den där väckta frågan om statsbidrag till riksdagspartiernas

kostnader för gruppkanslier kunnat behandlas oberoende av frågan

om ett allmänt partistöd. Följaktligen har utskottet inte ansett sig ha

anledning att i detta utlåtande ägna närmare uppmärksamhet åt den allmänna

diskussion som på senare tid förekommit rörande statligt stöd till

de politiska partierna. Beträffande det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget

till sådant stöd hänvisas till propositionen nr 174.

Nuvarande förhållanden

Från de olika riksdagspartierna har utskottet inhämtat upplysningar

om gruppkansliernas nuvarande organisation, personal, uppgifter och ekonomi.

Utskottet finner inte skäl att detaljerat redovisa de för partierna interna

förhållanden som det här är fråga om utan inskränker sig till att

därvidlag meddela följande.

Partigrupperna är alla utrustade med särskilda sekretariat. Dessas ställning

till partiorganisationen i övrigt varierar från en nära samordning till

en ganska fullständig åtskillnad; genomgående tycks dock riksdagsgruppens

personal åtminstone någon tid under valår få fullgöra uppgifter inom

vederbörande partis riksorganisation. Personalstyrkan varierar från en till

ett flertal befattningshavare men uppges i samtliga fall vara otillräcklig

för att gruppkansliet skall kunna i önskad utsträckning biträda gruppen

i dess arbete och därutöver bistå enskilda gruppmedlemmar i deras verksamhet.

Ekonomiskt baseras gruppkanslierna helt eller till avsevärd del

på obligatoriska avgifter från gruppmedlemmarna.

Tidigare förslag och diskussion

Vid 1961 års riksdag upptogs frågan av statsanslag i vissa fall till politiska

partier i de likalydande motionerna 1:44 av herr Bengtson m. fl.

och 11:58 av herr Hedlund m. fl. Efter att inledningsvis ha uttalat, att

frågan i hela dess vidd borde ankomma på författningsutredningen, anförde

motionärerna:

I ett särskilt avseende synes det oss dock vara både nödvändigt och

möjligt att redan nu låta samhället medverka till ekonomiska resurser för

de politiska partierna. Härmed åsyftar vi visst anslag till oppositionspartierna

för sådana uppgifter, som regeringspartiet genom regeringsinnehavet

kan ombesörja med hjälp av Kungl. Maj:ts kansli. De riksdagspartier,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 54 år 1965

3

som inte är företrädda i regeringen, bör erhålla visst anslag från samhället

till finansiering av sekretariat för riksdags- och utredningsarbete. I princip

är ett sådant sekretariat närmast att jämföra med det i viss mån partipolitiska

sekretariat, som står till förfogande för regeringspartiet i Kungl.

Maj :ts kansli, främst då statsministerns sekreterare. Ett sådant stöd till

oppositionspartierna i riksdagen skulle i någon mån utjämna resurserna

i förhållande till regeringspartiet.

Det borde enligt motionärerna ankomma på Kungl. Maj:t att skyndsamt

pröva möjligheterna av ett sådant anslag till oppositionspartierna som förordats

i motionerna och att därefter förelägga riksdagen förslag i ämnet.

Bankoutskottet ansåg i sitt utlåtande över motionerna (nr 19), att man

inte borde ta ställning till frågan om anslag till de politiska partierna förrän

författningsutredningen hade slutfört sitt arbete. Motionärernas förslag

föranledde ingen åtgärd.

Författningsutredningen hade vid denna tidpunkt redan uppmärksammat

ämnet. I maj 1957 anhöll utredningen genom skrivelse till partigrupperna

i riksdagen att få del av deras allmänna synpunkter på frågan om

folkrepresentationens administrativa och ekonomiska resurser, särskilt i

vad angick partigruppernas verksamhet. Svaren, vilka avgavs vid skilda

tidpunkter och vilka återges i del 4 av utredningens slutbetänkande »Sveriges

statsskick» såsom bilaga 9 (SOU 1963: 19, s. 186 ff.), gick i växlande

omfattning in på den här aktuella frågan.

Folkpartiets riksdagsgrupp diskuterade (maj 1957) olikheterna i fråga

om arbetsförutsättningar mellan ett regeringsparti och ett oppositionsparti.

Partiets förslag avsåg åtgärder som skulle skapa bättre villkor för riksdagsarbetet

i dess helhet (upplysningstjänst, utökad skr i vper sonal, förstärkta

utskottssekretariat).

Socialdemokratiska riksdagsgruppen framförde (juli 1958) liknande förslag

och uttalade därutöver:

Den socialdemokratiska riksdagsgruppens sekretariat har blott under

några få år haft tillgång till fast anställd arbetskraft. Sekretariatet biträder

vid förberedelse av interna frågor av olika slag samt står enskilda

gruppmedlemmar till tjänst med upplysningar och utredningsuppdrag. I

den mån tiden räcker till får enskilda medlemmar hjälp med utskrifter

av motioner, interpellationer m. m.

Då det måste vara ett allmänt samhälleligt intresse att en service av

detta slag lämnas riksdagsledamöterna förtjänar det att övervägas, om inte

statsbidrag borde utgå till partigrupperna för denna del av deras verksamhet.

Centerpartiets riksdagsgrupp anförde (maj 1960) om riksdagsgruppernas

arbete:

1) Kostnaderna för en eller två sekr. samt ett skrivbiträde åt varje riksdagsgrupp

borde bestridas av allmänna medel. Då denna personal måste

anställas av respektive partier, torde det vara lämpligt alt ett visst belopp

ställes till partiernas förfogande för detta ändamål.

1| llihang till riksdagens protokoll 1065. 8 samt. Nr SI

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bankoutskottets utlåtande nr 54 år 1965

2) Lokaler i riksdagshuset bör ställas till förfogande för ovannämnda

sekretariat.

3) Riksdagsgrupperna bör utan kostnad kunna få föredragande i speciella

ämnen då så önskas.

Dessutom väcktes olika förslag av praktisk natur rörande riksdagsmännens

arbete, bl. a. avseende upplysningstjänsten.

Riksdagshögerns förtroenderåd uttalade (januari 1962) följande:

Förtroenderådet grundar sin uppfattning i förevarande fråga på att de

politiska partierna och deras riksdagsgrupper måste förbli självständiga

och oberoende av de makthavande eller en riksdagsmajoritet. Av denna

anledning anser förtroenderådet det uteslutet att av riksdagen anställda

personer skall tjänstgöra inom ett enskilt partis kansli. Med de intrikata

spörsmål som behandlas inom partikanslierna måste ett absolut förtroendeförhållande

råda mellan partiledningen och dem som internt arbetar för

partiets räkning. Detta förutsätter direkt anställning hos partiet. Icke heller

bör det komma ifråga att riksdagen lämnar bidrag till avlönande av eu

eller flera tjänstemän. Beroendeställningen blir då visserligen av annan art

men kan dock föranleda komplikationer och är överhuvudtaget enligt förtroenderådets

mening principiellt otillfredsställande.

Det sagda ansågs inte böra hindra att riksdagen kunde tillhandahålla

viss service, i lika grad öppen för samtliga riksdagsgrupper. Härvidlag berördes

bl. a. upplysningstjänsten.

Kommunistiska riksdagsgruppen tog i likhet med övriga partier upp olika

praktiska frågor (maj 1962).

Författningsutredningen behandlade därefter i del 3 av sitt slutbetänkande

vissa frågor rörande arbetsförhållandena inom riksdagen. Om sekreterare

hos riksdagens partigrupper uttalade utredningen följande (SOU

1963: 18, s. 211 f.):

Såsom framgår av partigruppernas yttranden bar olika meningar framförts

angående frågan om statsbidrag till gruppsekretariatens verksamhet.

Medan centerpartiets riksdagsgrupp förordar att kostnaderna för en eller

två sekreterare hos varje riksdagsgrupp bestrides av allmänna medel och

den socialdemokratiska riksdagsgruppens förtroenderåd anser att frågan

om statsbidrag till gruppsekretariaten förtjänar övervägas, intar riksdågshögerns

förtroenderåd en avvisande hållning till förslag i denna riktning

under hänvisning till vikten av partigruppernas självständighet och till allmänna

principiella skäl.

Den större frågan om finansieringen av partiernas politiska propaganda

har författningsutredningen icke ansett sig böra taga upp till behandling

(jfr del 2 sid. 50 f.). Enligt utredningens mening är det främst i samband

med denna fråga som de principiella synpunkterna aktualiseras. Gruppsekretariaten

sysslar med beredning av riksdagsärenden, både sådana som

berör hela gruppen och sådana som tages upp av enskilda medlemmar. Då

det är ett allmänt intresse att folkrepresentanterna vid sitt arbete i riksidagen

erhåller så kvalificerat biträde som möjligt, synes det naturligt att

denna verksamhet främjas genom statligt stöd. Uppenbarligen bör stödet ej

utgå på ett sådant sätt att partigruppernas självständighet på något sätt beskäres.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 54 år 1965

5

Den enklaste formen för statligt bidrag till partigruppsekretariatens verksamhet

kan synas vara, att till varje grupp av en viss storlek ställes ett anslag

till fri disposition. Mot en sådan anordning kan dock invändas, att det

förekommer att samma personer är verksamma både inom gruppsekretariat

och partiernas riksorganisationer och att man på angivet sätt över huvud

ej kan erhålla egentliga garantier för att medlen användes för att

skaffa avsedd kvalificerad sekreterarhjälp. Utredningen hav därför, efter

övervägande av olika uppslag, stannat vid att förorda följande lösning:

Varje partigrupp av den storlek att den är representerad i riksdagsutskott

äger rätt att under riksmöte erhålla biträde av en sekreterare som avlönas

av statsmedel; sekreteraren anställes av riksdagens kontor på förslag av

vederbörande riksdagsgrupp och enligt de anställningsvillkor kontoret fastställer.

En dylik anordning är enligt utredningens mening ägnad att undanröja

de betänkligheter av skilda slag som användande av statsmedel i detta

sammanhang på vissa håll uppväckt. Att en kvalificerad sekreterare för

varje större partigrupp i riksdagen ansetts vara tillfyllest bör ses mot bakgrunden

av förslaget om förstärkning av upplysningstjänsten.

Vid remissbehandlingen av författningsutredningens förslag har, att döma

av den sammanställning av yttrandena över förslaget till riksdagsordning

som publicerats (SOU 1965: 37), frågan om partikansliernas resurser

diskuterats endast av Sveriges konservativa studentförbund, som föreslagit

att ett permanent utredningskansli skall ställas till de politiska partiernas

förfogande.

Beträffande den diskussion i ämnet som förekommit i politiska debattskrifter

och i pressen vill utskottet endast erinra om att den bl. a. gällt

oppositionspartiernas möjligheter att utarbeta alternativ till regeringens

förslag. I detta sammanhang har — från olika politiska läger — framförts

tanken på att ett statligt ekonomiskt stöd till partigrupperna skulle differentieras

till oppositionspartiernas förmån.

Stöd till partigrupper i vissa främmande länder

Beträffande förekomsten av statligt finansiellt stöd till politiska partier

och parlamentariska partigrupper har riksdagens upplysningstjänst inhämtat

uppgifter från Danmark, Finland, Norge, Nederländerna, Belgien,

Västtyskland, Österrike, Schweiz, Frankrike och Storbritannien. Utskottet

begränsar sig till att härom meddela följande.

Bland de här nämnda länderna har endast Västtyskland ett allmänt partistöd.

Inom folkrepresenlationerna subventioneras partigrupperna i samtliga

undersökta länder genom lokaler, inventarier, telefon etc. och i de flesta

länderna därutöver med skriv- och vakthjälp. Bidrag till avlöning av politiska

sekreterare lämnas i Norge, Västtyskland, Österrike och — från och

med 1966 — Nederländerna. I Norge fördelas drygt hälften av det tillgängliga

beloppet lika på de sex partigrupperna och återstoden proportionellt.

Ett liknande system tillämpas i Västtyskland, där dock de fasta grundbc
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 54 år 1965

loppen utgör blott en ringa del av totalanslaget. I Österrike ställs en sekreterare

till varje större partigrupps förfogande. En proportionell fördelning

tillämpas i Nederländerna.

Motionerna

I de föreliggande motionerna (1:489 och 11: 600) utgår motionärerna

från författningsutredningens förslag. En nackdel med detta säges dock

vara »att sekreterarna formellt blir statens tjänstemän och att deras verksamhet

därigenom sannolikt kommer att falla under tryckfrihetsförordningens

offentlighetsbestämmelser». En bättre lösning är enligt motionärerna

att varje grupp av viss storlek får ett statligt bidrag till sekretariatskostnader.

Motionärerna finner att i varje fall de större partigrupperna

kommer att behöva ha flera sekreterare anställda. Därför förordas, att

grupperna skall få anslag för ett visst antal sekreterare jämte sekretariatskostnader

i övrigt.

Motionärernas hemställan »att statsbidrag från och med budgetåret

1965/66 skall utgå till de i riksdagens utskott representerade partiernas

kostnader för gruppkanslier» synes lämna rum för tvekan, huruvida ett

parti som icke besatt ordinarie ledamotsplats i något utskott men väl

suppleantplats avsetts få bidrag eller icke.

Yttranden

I sitt remissyttrande över motionerna tar riksgäldsfullmäktige inte ställning

till i vilken utsträckning och enligt vilka grunder ett statlig stöd till

gruppkanslierna lämpligen bör utgå. Fullmäktige förordar emellertid liksom

motionärerna att ett eventuellt sådant stöd får formen av ett statligt

bidrag till varje grupp av viss storlek, avsett för sekretariatskostnader men

utan särskild redovisningsskyldighet beträffande användningen.

I skrivelse till utskottet den 12 oktober 1965 anför kommunistiska riksdagsgruppen

följande:

Det från flera håll såsom synnerligen välgrundat betraktade stödet för

underlättande av riksdagsledamöternas arbete har förutsatts som ett stöd

i kollektiv form till riksdagspartiernas gruppkanslier. Vi anser en sådan

ordning helt riktig. Från denna utgångspunkt bör det enligt vår mening

bygga på ett grundbelopp som minimum för att trygga ett gruppkanslis

praktiska funktionerande. Därutöver kan visst belopp utgå per ledamot för

att säkerställa en tillfredsställande service och medverkan för de enskilda

ledamöterna inom partigrupperna.

Gruppen framhåller att beträffande framlagda propositioner, avgivna

betänkanden etc. samma arbetsbörda åvilar ett gruppkansli oberoende av

antalet medlemmar i gruppen. Som ett rimligt grundbelopp till varje gruppkansli

anges 100 000 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 54 år 1965

7

Utskottet

»Behovet av att bereda riksdagens ledamöter bättre arbetsförhållanden

har på sistone blivit föremål för ökad uppmärksamhet. Enligt utskottets

uppfattning står det nu klart att en bred opinion både inom och utom riksdagen

kräver att de praktiska problem som det här är fråga om snarast blir

lösta.»

Med dessa ord inledde utskottet sitt yttrande i det utlåtande (nr 36) där

utskottet behandlade de nu förevarande motionerna i vad avser riksdagsledamöternas

arbetsrumsfråga. Samma uttalande ter sig motiverat även i detta

sammanhang. En rad åtgärder, såsom fortsatt utbyggnad av riksdagens upplysningstjänst,

tillhandahållande av skrivhjälp åt riksdagens ledamöter och

tillsättande av riksdagens organisationsutredning, har enbart under innevarande

år vidtagits i syfte att skapa förutsättningar för en mera effektiv

verksamhet inom den svenska folkrepresentationen. Ett fortsatt reformarbete

bör eftersträvas.

Oavsett vilka resurser som ställs till förfogande för riksdagen i dess helhet

och för dess ledamöter individuellt kommer en förbättring också av partigruppernas

arbetsvillkor att te sig angelägen. Partigruppernas möjligheter

att grundligt gripa sig an med olika politiska problem är i hög grad beroende

av vilka möjligheter de har att skaffa fram material, verkställa utredningar

och kontinuerligt ta del av samt från sina utgångspunkter komplettera

riksdagens arbetsmaterial. För att partigrupperna bättre skall kunna

fylla dessa uppgifter, är det oundgängligt, att de har tillgång till välutrustade

kanslier som kan bistå gruppmedlemmarna.

Vilken vikt partigrupperna tillmäter sina kanslier belyses av att dessa för

närvarande till stor del finansieras genom obligatoriska avgifter från medlemmarna.

Att partigrupperna i så stor utsträckning som nu skall vara hänvisade

till denna finansieringsform är enligt utskottets uppfattning mindre

tillfredsställande.

Mot här angivna bakgrund har utskottet funnit det motiverat att statsbidrag

utgår till riksdagspartiernas kostnader för gruppkanslier. Utskottet har

betraktat sådana bidrag som ett av de medel som bör tillgripas för att förbättra

riksdagsmännens arbetsvillkor.

Efter att ha insamlat uppgifter dels om gruppkansliernas nuvarande organisation,

personal, uppgifter och ekonomi, dels om förekomsten av statsbidrag

till partigrupperna i vissa främmande länder och efter att ha studerat

de förslag i ämnet som tidigare framförts i vårt land bar utskottet ingående

övervägt olika tänkbara grunder för fördelningen av ett sådant ekonomiskt

stöd som det här gäller.

Bland de huvudfrågor som utskottet därvid ansett sig böra beakta är 1)

huruvida regerings- och oppositionspartier skall erhålla bidrag enligt sam
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 54 år 1965

ma grunder eller regeringsparti(er) få lägre (eller inget) bidrag, 2) huruvida

bidrag skall utgå till alla partier eller blott till partier av viss minimistorlek

och 3) huruvida alla ifrågakommande partier skall få lika stort

bidrag eller bidragets storlek skall variera med partiets storlek.

Vid ställningstagandet till dessa frågor har bl. a. följande principer ansetts

böra vara vägledande. Reglerna bör utformas så att de är tillämpliga

vid skiftande partikonstellationer och sålunda inte utgå från en viss given

fördelning av partierna på regeringssida och opposition eller på olika storleksklasser.

Reglerna bör också i möjligaste mån vara neutrala i förhållande

till partistrukturen.

När det gäller den totala ekonomiska ramen för här avsedda statsbidrag

har utskottet givetvis fått göra en i viss mån skönsmässig avvägning. Utskottet

har emellertid beaktat vilket det ekonomiska utfallet för de berörda

partigrupperna skulle bli i olika tänkbara lägen, varvid utskottet bl. a. utgått

från de variationer i gruppernas storlek som förekommit under senare

år.

De uppställda frågorna har utskottet funnit sig böra besvara på följande

sätt. Med hänsyn till skillnaden mellan oppositions- och regeringspartiers

arbetsvillkor synes det rimligt att oppositionspartiernas bidrag beräknas

enligt förmånligare grunder än som gäller för ett regeringsparti. I övrigt bör

bidragets storlek stå i proportion till gruppens medlemsantal. Någon viss

minimistorlek bör icke krävas för att en partigrupp skall vara berättigad

till bidrag. Hinder skall alltså inte möta att bidrag utgår till en riksdagsman

som ensam representerar sitt parti.

Från här angivna utgångspunkter föreslår utskottet, att statsbidrag skall

utgå till varje partigrupp i riksdagen med 3 000 kronor per medlem och år,

därest gruppen är företrädd i regeringen, och eljest med 4 500 kronor per

medlem och år.

Bidragsreglerna bör bli giltiga från och med den 1 januari 1966. För innevarande

budgetår får medel för ändamålet därför anvisas på tilläggsstat.

Beträffande utbetalning av bidrag föreslår utskottet följande regler. Partigrupp

som önskar erhålla bidrag inger i början av riksdagen till talmanskonferensen

framställning härom, avseende det då påbörjade kalenderåret.

Framställningen skall åtföljas av förteckning över gruppens medlemmar.

Talmanskonferensen prövar förutsättningarna för och fattar beslut om bidrag.

Under förutsättning att riksdagen beslutar ställa medel till förfogande

även för det nya budgetår som börjar den 1 juli blir talmanskonferensens

beslut giltigt för kalenderåret i dess helhet. Talmanskonferensen

avlåter protokollsutdrag om beslutet till riksdagens ekonomibyrå, som utanordnar

bidragsbeloppen. Utbetalningen av dessa till partigrupperna verkställes

av riksgäldskontoret med vederbörlig andel månadsvis samtidigt med

utbetalningen av riksdagsmännens arvoden, varigenom partigrupperna kommer

att disponera medlen i god tid före den tidpunkt då avlöningar till

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5/i- år 1965

9

gruppkansliernas personal skall utbetalas. I den mån mandatfördelningen

ändras från en riksdag till en annan justeras bidragsbeloppen räknat från

årsskiftet. Vid riksdagsupplösning och nyvalsförordnande utgår bidrag enligt

senast gällande grunder intill dess den nya riksdagen samlas. I händelse

av andra förändringar av bidragsförutsättningarna, t. ex. i samband med

regeringsskifte, ankommer det på partigrupperna att omgående hos talmanskonferensen

påkalla nytt beslut om bidragsfördelningen.

Någon kontroll från bidragsgivarens sida över hur medlen utnyttjas bör

enligt utskottets mening inte förekomma. Det bör därför fastslås, att bidragsmottagarna

icke gentemot något riksdagens organ är redovisningsskyldiga

härför. Vad nu sagts innebär att de är undantagna från den skyldighet

att tillhandahålla riksdagens revisorer vissa handlingar och upplysningar

m. m., som de eljest skulle vara underkastade enligt 2 § kungl. kungörelsen

härom den 3 juni 1949 (nr 357).

De sammanlagda kostnaderna för det föreslagna statsbidraget blir ca 1,5

milj. kronor. Variationer i kostnaderna betingas av regeringsunderlagets

storlek -— med lägre kostnader vid brett regeringsunderlag — men kan beräknas

bli tämligen obetydliga.

För år 1966 torde man enligt ovan angivna riktlinjer få räkna med ett

bidragsbelopp av 1 440 000 kronor, vilket kan väntas bli fördelat på följande

sätt: socialdemokraterna (192 mandat) 576 000 kronor; högerpartiet (59

mandat) 265 500 kronor, centerpartiet (53 mandat) 238 500 kronor, folkpartiet

(69 mandat) 310 500 kronor, kommunisterna (10 mandat) 45 000

kronor och Medborgerlig Samling (1 mandat) 4 500 kronor. Anslagsbehovet

för innevarande budgetår torde utgöra halva den nyssnämnda summan,

d. v. s. 720 000 kronor.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 489 och II: 600,

såvitt nu är i fråga, måtte

a) godkänna de av utskottet förordade grunderna för

statsbidrag till riksdagspartiernas kostnader för gruppkanslier,

b) på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1965/66

under fjortonde huvudtiteln anvisa till Riksdagen: Bidrag

till riksdagspartiernas kostnader för gruppkanslier ett förslagsanslag

av 720 000 kronor.

Stockholm den 23 november 1965

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 54 år 1965

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Gustaf Henry Hansson, Åke

Larsson, Nils Theodor Larsson, Åkerlund, Lundin, Larfors och Per Jacobsson*

;

från andra kammaren: herr Regnéll, fru Renström-Ingenäs, herrar

Berglund, Franzén i Motala, Bengtsson i Landskrona, Larsson i Umeå, Ekström

i Iggesund* och Börjesson i Glömminge.

* Ej närvarande vid justeringen.

av herr Åkerlund.

Reservation

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 6 5 0 0 29

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1965:442 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris skrivelse med redogörelse för Nordiska rådets trettonde session, såvitt skrivelsen gäller ''punkterna D 7 a1 i texten