Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande nr 58 år 1965

1965-11-30 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1965:58, Bankoutskottets utlåtande nr 58 år 1965

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 58 år 1965

1

Nr 58

Utlåtande i anledning av motioner om uppförande av ett statligt

järn- och stålverk i Mellansverige.

1 två till bankoutskottet hänvisade likalydande motioner, nr 456 i första

kammaren av herr Lager och nr 560 i andra kammaren av herr Nilsson i

Gävle m. fl., har föreslagits, att riksdagen i skrivelse till Ivungl. Maj :t skall

hemställa om snar utredning och förslag om uppförandet av ett statligt

järn- och stålverk i Mellansverige.

Beträffande motiveringen för förslaget hänvisas till motionen 1:456.

Över motionerna inhämtade utskottet under vårsessionen yttranden från

kommerskollegium, arbetsmarknadsstyrelsen, Jernkontoret, Sveriges industriförbund

och Landsorganisationen i Sverige. Kommerskollegium bifogade

yttranden från handelskammaren i Karlstad, handelskammaren för Örebro

och Västmanlands län samt handelskammaren i Gävle.

Efter det att nämnda remissyttranden avgivits, publicerades i pressen

uppgifter om att överväganden på vissa håll påginge om anläggandet av ett

nytt järn- och stålverk i Mellansverige. Sedan utskottet med anledning därav

under höstsessionen berett remissinstanserna tillfälle att inkomma med kompletterande

synpunkter på den i motionerna behandlade frågan, har ytterligare

skrivelser inkommit från samtliga dessa.

I de under vårsessionen avgivna yttrandena avstyrker alla remissinstanser

bifall till motionerna. De kompletterande yttrandena går i flertalet fall

ut på att vederbörande icke funnit skäl att frångå sin tidigare intagna ståndpunkt.

Arbetsmarknadsstyrelsen har dock inskränkt sig till att lämna vissa

uppgifter om arbetskraftssituationen och LO till att meddela, att de åberopade

pressuppgifterna inte föranleder organisationen till någon kommentar

eller något ställningstagande.

Motionärernas synpunkter på de mellansvenska gruvornas beroende av

konjunkturväxlingarna på världsmarknaden berörs i flera remissyttranden,

utförligast av Jernkontoret, som bl. a. hänvisar till den ingående behandling

som vid Jernkontorets tekniska diskussionsmöten 1961 och 1964 ägnats

dessa gruvors speciella avsättningsproblem. Jernkontoret refererar en prognos

över den mellansvenska malmens avsättning under åren 1963—1970.

Enligl denna prognos ökar avsättningsmöjligheterna inom landet väsentligt

till följd av en växande stålproduktion. Eftersom de farhågor som uttalats

för långsiktiga avsättningssvårigheter för den mellansvenska gruv
1

llihaiuj till riksdagens protokoll 1965. S samt. Nr 58

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 58 år 1965

industrien har varit grundade huvudsakligen på en pessimistisk syn på

exportmöjligheterna, torde man, säger Jernkontoret, ha anledning att räkna

med en stabilare marknad för järnmalmen när exportmarknadens andel nu

minskas.

I denna fråga framhåller kommerskollcgium, att avsättningen av järnmalm

är beroende av samma konjunkturväxlingar som järn- och stålproduktionen

och att därför en kombinerad malmbrytning och järn- och stålframställning

knappast kan medföra ökad trygghet i sysselsättningen vid

gruvorna.

Påståendet att ett statligt järnverk skulle bli mindre konjunkturkänsligt

finner handelskammaren i Gävle hållbart endast för så vitt rörelsen garanteras

genom subventioner. Handelsjärn betecknas som en av de mera priskänsliga

varorna på världsmarknaden, och även den inhemska marknaden

säges kännetecknas av en stark konkurrens. Branschens genomsnittliga lönsamhet

är enligt handelskammarens uppfattning tillfredsställande.

Flera remissinstanser framhåller, att de mellansvenska gruvorna icke synes

kunna erbjuda tillräcklig malmbas för ett nytt järnverk. Jernkontoret

erinrar om att det främst är de små gruvorna som har haft eller har svårigheter.

De malmkvantiteter, som utvinnes vid dem, är emellertid ej endast

jämförelsevis obetydliga utan saknar också den likformighet, som är

nödvändig för järnframställning i stor skala. Ett nytt järnverk skulle därför

bli hänvisat till att täcka en avsevärd del av sitt malmbehov antingen

från de lappländska gruvorna eller genom import. Verket skulle följaktligen

komma att bli fel lokaliserat. Handelskammaren i Karlstad påpekar, att

i Mellansverige för närvarande finns två stora järnverk, Domnarvet och

Oxelösund. Dessa erhåller sina järnmalmer huvudsakligen från de efter

svenska förhållanden stora gruvfälten i Grängesberg och Stråssa. Övriga

mellansvenska gruvor skulle enligt handelskammarens bedömning möjligen

sammantagna ha kapacitet för ytterligare ett järnverk. Malmfyndigheterna

är emellertid spridda på ett flertal mindre gruvfält, på vilka icke torde kunna

byggas sådana anordningar för brytning och uppfordring av malmen,

att priset på denna skulle kunna konkurrera med de större fältens produkter.

I många gruvor som nu bearbetas är dessutom tillgången på brytvärd

malm begränsad.

Eftersom en del järnverk har relativt små malmreserver i egna gruvor hai

de, framhåller kommer skollegium, ett starkt behov av att försäkra sig om

ytterligare malmtillgångar. Som ett tecken härpå får enligt kollegium de i

motionerna omtalade arrendena av AB Statsgruvors fyndigheter ses.

Bemissinstanserna berör även omfattningen av den investering som ett

nytt järn- och stålverk skulle kräva. Kommerskollegium anför härom:

Ett nybyggt järnverk skulle för att bli ekonomiskt bärkraftigt sannolikt

behöva ha en kapacitet i storleksordningen 1 miljon ton per år. Det är

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 58 år 1965

3

ett A;älkänt förhållande att en kapacitetsökning kan nås till lägre pris och

med mindre tillskott av personal genom utbyggnad av befintliga järnverk

än genom uppbyggnad av ett helt nytt verk. De nuvarande järnverken planerar

också betydande tillbyggnader som ett led i sin naturliga utveckling.

Mot bakgrunden av dessa omständigheter framstår utbyggandet av ett nytt

järnverk som verklighetsfrämmande.

Jernkontoret anser att för ett järnverk med samma årsproduktion en anläggningskostnad

av snarare över än under 2 miljarder kronor är sannolik.

Synpunkter av liknande slag anförs också av Sveriges industriförbund samt

handelskamrarna i Örebro och Karlstad, vilken sistnämnda dock räknar

med en lägre årlig produktion — minst 300 000 ton — och en investeringskostnad

av lägst 250 milj. kronor.

Jernkontoret berör ytterligare ett nytillkommet järnverks relationer till

de redan bestående:

Om uppförande av ett sådant verk likväl skulle beslutas inom de närmaste

åren, skulle verket kunna komma i drift i början av 1970-talet. Det

finge förutsättas, att tillkomsten av detta verk icke skulle hämma den planerade,

naturliga utvecklingen vid de nuvarande järnverken, ty eljest vore

det ju bl. a. från malmavsättningens synpunkt meningslöst att anlägga det

statliga järnverket. Den sammanlagda stålproduktionen skulle då bli så

stor, att avsättningen i långt större utsträckning än nu finge sökas på export.

Bortsett från frågan om förutsättningar därför över huvud taget komme

att finnas, skulle detta innebära ett starkt ökat, direkt beroende av den

internationella stålmarknadens konjunkturväxlingar. Därigenom skulle

även gruvdriften bli ytterligare konjunkturberoende, eftersom varken ett

statligt eller ett enskilt järnverk kan mottaga mera malm än vad som inom

överskådlig tid successivt förbrukas för tillverkning av säljbara produkter.

Remissinstanserna förklarar allmänt att några arbetsmarknadsskäl icke

föreligger för tillkomsten av ytterligare ett järn- eller stålverk i Mellansverige.

Den rådande konkurrensen om befintlig arbetskraft skulle därigenom

än mera accentueras, säger handelskammaren i Örebro, som uppger att

järnverkens fulla kapacitet redan nu i vissa fall ej kan utnyttjas, beroende

på den knappa tillgången på arbetare. Jernkontoret framhåller att flera av

de existerande verken har kunnat lösa sitt arbetskraftsproblem endast med

hjälp av utländska arbetare, som i vissa fall utgör en betydande andel av

den totala arbetsstyrkan.

I fråga om gruvindustriens arbetskraftssituation omtalar arbetsmarknadsstyrelsen,

att till följd av rationaliseringar och nedläggningar av mindre

lönsamma gruvor arbetskraftsbehovet har minskat under 1960-talets förra

hälft. Omställning till annan sysselsättning har dock i stor utsträckning kunnat

genomföras, och antalet arbetslösa gruvarbetare har även under konjunkturmässigt

svagare år varit förhållandevis begränsat. Inom Örebro, Västmanlands

och Kopparbergs län har det sammanlagda antalet hos arbetsförmedlingen

registrerade arbetslösa medlemmar i gruvindustriarbetarnas kassa

i februari åren 1960—1965 inskränkt sig till respektive 86, 44, 87, 99, 105

och 67.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 58 år 1965

I sitt kompletterande yttrande meddelar styrelsen, alt arbetskraftsåtgången

inom gruvindustrien sedan våren 1965 åter synes vara i stigande. Vid de

mellansvenska gruvorna förelåg i början av november behov av nyrekryteringar

avseende framför allt underjordsarbetare. För oktober 1965 utgjorde

arbetslöshetssiffran för samma kategori som nyss nämnts 60, medan motsvarande

siffror för åren 1963 och 1964 var 104 och 67.

Sveriges industriförbund finner sysselsättningen vid de statliga gruvorna

tryggad så länge de privata företag som nu arrenderar gruvorna anser det

lönsamt att fortsätta driften. I ett läge då de på grund av minskad lönsamhet

ej ser sig i stånd därtill torde enligt förbundets mening ej heller finnas förutsättningar

för fortsatt verksamhet i statlig regi. Eventuella åtgärder

bör då i stället inriktas på att försöka omskola och om nödvändigt flytta den

personal som kan komma att friställas vid gruvorna.

Landsorganisationen uttalar, att de i motionerna behandlade spörsmålen

bör handläggas inom ramen för den ordinarie verksamheten inom handelsdepartementets

industriavdelning, det till finansdepartementet knutna ekonomiska

planeringsrådet och arbetsmarknadsstyrelsen.

I de kompletterande remissyttranden som utskottet inhämtat framhåller

bl. a. handelskammaren i Gävle, att de pressuppgifter som förekommit om

planer på att uppföra ett nytt järn- och stålverk i Mellansverige avser en utredning

som sedan flera år pågått i Aktiebolaget Bofors’ och Uddeholms Aktiebolags

regi för att utröna förutsättningarna för en samlande utbyggnad

av vissa bolagen tillhöriga järnverk. Såvitt bekant, säger handelskammaren,

har denna utredning ännu icke helt slutförts och har ej heller lokaliseringen

av ett eventuellt nytt järn- och stålverk slutgiltigt avgjorts. Om planerna

skulle förverkligas får detta, fortsätter handelskammaren, ses som en av bolagen

vidtagen rationaliseringsåtgärd för att på ett flexibelt sätt anpassa sig

till de olika typer av råvaror som marknaden erbjuder.

Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län — vars ordförande i

pressen åberopats som sagesman till uppgiften om en planerad nyanläggning

av järn- och stålverk -— understryker likaledes att de pågående överläggningarna

ännu befinner sig på ett utomordentligt preliminärt stadium. Om

ett nytt järn- och stålverk skulle komma till stånd, anser handelskammaren

dess förläggning till Mellansverige knappast kunna komma i fråga. Användning

av den mellansvenska malmen säges aldrig ha varit aktuell. Jernkontoret

uttalar efter kontakt med de åsyftade företagen, att dessa kommit

fram till den övertygelsen att de mellansvenska malmtillgångarna är alltför

otillräckliga och alltför heterogena för att kunna tjäna som underlag för ett

nytt större järnverk. I den mån undersökningarna skall föras vidare torde

de därför, yttrar Jernkontoret, komma att taga sikte på en sådan förläggning

av det eventuella nya verket, att tillgången till malm som saluföres på

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 58 år 1965

5

världsmarknaden säkerställes till konkurrenskraftigt pris. Likartade uppgifter

lämnas av Sveriges industriförbund.

Utskottet. Tanken på uppförandet av ett statligt järnverk i Mellansverige

väcktes även vid föregående års riksdag, då i motioner som behandlades av

allmänna beredningsutskottet (uti. nr 32) önskemål framställdes om en utredning

med uppgift att framlägga förslag till tryggande av de mellansvenska

gruvarbetarnas sysselsättning. Motionerna föranledde ingen riksdagens

åtgärd.

En utgångspunkt för de nu föreliggande motionerna är utarrenderingen

av de Aktiebolaget Statsgruvor tillhöriga gruvorna i Norberg och Håksberg

till privata företag. Avgörande för denna säges ha varit att dessa företag

har möjlighet att förädla malmen i relativ närhet till brytningsplatsen. Motionärerna

finner det önskvärt att staten kunde bedriva denna förädlingsverksamhet

vid ett eget företag, som kunde bli en fast köpare av malm från

de mellansvenska gruvorna och därigenom göra gruvdriften i området mindre

konjunkturkänslig. Syftet att trygga de mellansvenska gruvarbetarnas

ställning anges sålunda även i detta sammanhang såsom vägledande för motionärerna.

De synpunkter som framförs i motionerna har utförligt bemötts av remissinstanserna.

I fråga om den mellansvenska gruvindustriens avsättningsförhållanden

påpekas bl. a., att konjunkturkänsligheten knappast skulle

minska genom att malmbrytningen kombineras med järn- och stålframställning.

De mellansvenska gruvornas malmbas bedömes som otillräcklig för

att ett nytt järnverk skall kunna försörjas med malm utan tillförsel från

områden utanför Mellansverige. Från arbetsmarknadssynpunkt anses tillkomsten

av ett nytt järn- och stålverk inte vara motiverad. De existerande

verken fyller för närvarande sitt arbetskraftsbehov delvis med hjälp av utländska

arbetare. Den arbetslöshet bland mellansvenska gruvarbetare, som

motionärerna syftar till att motverka, kan bedömas som tämligen begränsad.

Utskottet har för sin del icke funnit skäl att förorda, att den av motionärerna

önskade utredningen kommer till stånd, och hemställer därför,

att motionerna I: 456 och II: 560 icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 30 november 1965

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 58 år 1965

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Hilding, Gustaf Henry Hansson,

Åke Larsson, Palm, Augustsson, Mattsson och Lundberg;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Hagnell, Berglund, Franzén i

Motala, Bengtsson i Landskrona, Larsson i Umeå, Rask och Börjesson i

Glömminge.

MARCUS BOKTR. STHLM I96S 65002»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.