Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skyldighet för riksbanksfullmäktige att avge yttrande över nationalbudget en.

1965-03-23 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1965:9, Utlåtande i anledning av väckta motioner om skyldighet för riksbanksfullmäktige att avge yttrande över nationalbudget en.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1965

Nr 9

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skyldighet för riksbanksfullmäktige

att avge yttrande över nationalbudget

en.

I två till bankoutskottet hänvisade likalydande motioner, nr 496 i första

kammaren av herr Åkerlund och nr 590 i andra kammaren av herr Carlshamre,

har hemställts, att riksdagen för sin del måtte besluta om sådant tilllägg

till riksbankslagen att riksbanksfullmäktige ålägges avge yttrande över

nationalbudgeten samt att bankoutskottet måtte utarbeta erforderlig lagtext

liärför.

Beträffande motiveringen för denna hemställan hänvisas till motionen

I: 496.

över motionen har utskottet inhämtat utlåtanden från fullmäktige i riksbanken

och från konjunkturinstitutet.

Riksbanksfullmäktige anför följande:

Med den alltmer ökade omfattning som den statliga verksamheten fått

och med de allt högre krav som ställs på konjunkturpolitikens effektivitet

är numera en bedömning av den ekonomiska utvecklingen en naturlig utgångspunkt

för budgetarbetet redan i dess inledande skede. Konjunkturbedömningen

följes upp under budgetarbetets gång allteftersom mer tillförlitliga

prognosuppgifter framkommer. Den slutliga bedömningen, som ligger

till grund för budgetförslaget, framlägges i nationalbudgeten. Denna utgör

därvid i allt väsentligt en ren konjunkturprognos, medan motiveringarna för

de viktigaste förändringarna i finanspolitiken och de härför bakomliggande

värderingarna redovisas i finansplanen. Enligt fullmäktiges mening har

denna skiljelinje mellan nationalbudgeten och finansplanen varit klart markerad.

Fullmäktige kan därför inte dela motionärernas uppfattning att implicita

värderingar har försvårat tolkningen av konjunkturprognoserna.

Finansdepartementets ekonomiska avdelning är ensam ansvarig för utformningen

av nationalbudgeten, men arbetet sker i samarbete främst med

konjunkturinstitutet och under hörande av expertis inom utredningsrådet.

Nationalbudgeten utarbetas således på expertnivå. Även tjänstemän inom

riksbanken deltar i någon mån i detta arbete, och självfallet är det ingenting

som hindrar att denna medverkan även äger rum i fortsättningen. För

sin egen del anser sig emellertid fullmäktige icke ha anledning att ta ställning

till frågan om prognosernas tillförlitlighet, och fullmäktige bör därför

inte såsom motionärerna föreslår åläggas att avge yttrande över nationalbudgeten.

Fullmäktige vill således avstyrka motionärernas förslag.

Konjunkturinstitutet yttrar:

Den preliminära nationalbudgeten utgör en i statsverkspropositionen or
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

liankoutskottets utlåtande nr 9 år 1965

7

ganiskt infogad del och detsamma gäller den reviderade nationalbudgeten i

förhållande till kompletteringspropositionen. Den slutliga utformningen av

nationalbudgeten handhaves alltså inom finansdepartementet på samma sätt

som övriga delar av budgetarbetet. Det synes inte finnas anledning att biyta

ut en särskild del av denna helhet att göras till föremål för särskild remissbehandling

innan budgeten i dess helhet presenteras. Redan det pressade

tidsschemai vid budgetens färdigställande torde dessutom göra ett dylikt

förfaringssätt i praktiken omöjligt. Dessutom blir budgeten, inklusive nationalbudgeten,

i sin helhet föremål för särskild riksdagsbehandling i samband

med remissdebatten. Riksdagen är självklart forum för diskussionen av

budgetförslaget likaväl som av de ekonomiskt-politiska implikationerna av

nationalbudgeten, och någon anledning synes inte föreligga att ur denna synpunkt

särbehandla den senare och föregripa riksdagsdebatten.

Vad beträffar inslaget av värderingar i nationalbudgeten torde man kunna

säga att det varit en målmedveten strävan att ge den en rent teknisk och prognosticerande

utformning. Det är möjligt att värderingar enstaka gånger insmugit

sig utan att dess villkorliga karaktär med hänsyn till olika målsättningar

etc. varje gång klart angivits. Nu granskas emellertid nationalbudgetarbetet

fortlöpande av det av Kungl. Maj :t bl., a. för detta ändamål tillsatta

utredningsrådet. Denna granskning tjänar även ändamålet att filtrera

hort det av motionären påtalade slaget av värderingar. I övrigt understrykes

nationalbudgetens s. a. s. »modelltekniska» och därmed i och för sig a-politiska

karaktär av det förhållandet att utredningsrådets ledamöter genomgående

är högt kvalificerade ekonomiska experter.

Riksdagens behandling av nationalbudgeten kan enligt konjunkturinstitutets

mening inte väntas få ökad smidighet eller tyngd genom särskild remiltering

av nationalbudgeten till bankofullmäktige, som inte kan anses ha

speciella kvalifikationer för en teknisk bedömning och som beträffande den

politiska bedömningen inte bör ges företräde tramtör och föregripa riksdagen.

Konjunkturinstitutet framför i utlåtandet ett önskemål, som säges i viss

män ligga i linje med motionen. Önskemålet gäller riksbankens representation

i utredningsrådet. Härom uttalas följande:

För närvarande saknas sådan representation, vilket medfört att bl. a. behandlingen

av kreditmarknadskapitlet i nationalbudgeten inte kunnat bli

så utförlig och mångsidig som stundom varit av behovet påkallat. Det vore

därför högeligen önskvärt om utredningsrådet kunde utökas med en representant

från riksbanken, som genom sitt deltagande i genomgången av nationalbudgeten

kunde ge ökad garanti för graden av tillförlitlighet både av beskrivningen

av historiska förlopp och av prognosförsöken speciellt på kreditmarknads-

och valutaområdena.

Utskottet. I statsverkspropositionen framlägges årligen eu preliminär

nationalbudget, som ger en prognos för det närmaste årets ekonomiska utveckling

i Sverige, sedd i internationellt sammanhang. En reviderad nationalbudget

inflyter i den s. k. kompletteringspropositionen. Nationalbudgeten

utarbetas av finansdepartementets ekonomiska avdelning i samverkan

med konjunkturinstitutet och bygger på material som erhålles från fack
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1965

departementen samt olika verk och institutioner. Under arbetet med nationalbudgeten

höres utredningsrådet, som är ett organ för samråd med statistiska

centralbyrån, konjunkturinstitutet och näringslivets utredningsinstitut

i frågor avseende den av finansdepartementets ekonomiska avdelning

bedrivna prognosverksamheten.

Den preliminära nationalbudgeten utgör en av grundvalarna för finansplanen,

som likaledes ingår i statsverkspropositionen och vari regeringen

redogör för det ekonomiska läget och för de samhällsekonomiska och finanspolitiska

förutsättningarna för det framlagda budgetförslaget. På samma

satt ger den reviderade nationalbudgeten en bakgrund till de synpunkter

på det aktuella ekonomiska läget och den ekonomiska politiken som

regeringen framlägger i kompletteringspropositionen. Såväl statsverkspropositionen

som kompletteringspropositionen remitteras — bortsett från

vissa i detta sammanhang betydelselösa delar — till statsutskottet, men

detta utskott tar icke direkt ställning till finansplanen och nationalbudgeten

och avger icke något betänkande över dem. I riksdagens kamrar utgör

de däremot en av grundvalarna för remissdebatten och, vad beträffar den

reviderade nationalbudgeten, den ekonomiska debatt som hålles i slutet av

vårsessionen. Förslag om att finansplanen och nationalbudgeten skulle underkastas

en mera ingående behandling inom riksdagen har framlagts av

1957 års budgetkommitté (SOU 1959:16) och av författningsutredningen

(SOU 1963: 16 och 18).

I de nu förevarande motionerna behandlas särskilt riksdagens möjligheter

att kritiskt bedöma de värderingar som säges komma till uttryck i

nationalbudgeten. Motionärerna finner det önskvärt att riksdagen vid sitt

beslutsfattande i ekonomisk-politiska frågor har fått kännedom även om

andra bedömningar än dem som finansdepartementets ekonomiska avdelning

svarar för. Detta syfte skulle enligt deras mening befrämjas om riksbanksfullmäktige

ålades att avge yttrande över nationalbudgeten. Särskilt

pekas på riksbankens möjligheter att bidraga med synpunkter rörande kredilmarknaden

och valutamarknaden.

Såväl riksbanksfullmäktige som konjunkturinstitutet betonar i sina remissyttranden

att nationalbudgeten är att betrakta som en prognos av huvudsaklig

teknisk natur och att den tillkommer under medverkan av experter

från skilda håll. Särskilt framhäves den roll som därvid spelas av

utredningsrådet. Uttryck för ekonomisk-politiska värderingar förekommer

företrädesvis i finansplanen. Riksbanksfullmäktige anser sig sakna anledning

alt för egen del taga ställning till frågan om tillförlitligheten av nationalbudgetens

prognoser. Fullmäktiges kvalifikationer är enligt konjunkturinstitutets

mening lämpade mindre för en teknisk bedömning än för eu

politisk, som skulle föregripa riksdagens. Utskottet delar i allt väsentligt

remissinstansernas uppfattning och är således icke berett att förorda att

riksbanksfullmäktige ges det föreslagna åläggandet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1965

9

En annan aspekt pa riksbankens medverkan i detta sammanhang beröres

av konjunkturinstitutet, som framhåller att det är önskvärt att riksbanken

blir representerad i utredningsrådet. Härigenom skulle bl. a. skapas

ökade garantier för tillförlitlig behandling av kreditmarknads- och valutafrågorna.

Utskottet finner denna tanke beaktansvärd. Såsom framgår av

fullmäktiges yttrande deltar tjänstemän inom riksbanken redan nu i viss

mån i arbetet på nationalbudgeten. En utbyggnad av denna medverkan på

det sätt som konjunkturinstitutet föreslagit torde förhöja värdet av utredningsrådets

granskning, särskilt när det gäller avsnittet om kreditmarknaden.

Kreditgivningen över gränserna och de internationella kapitalrörelserna

skulle dessutom i högre grad kunna uppmärksammas i nationalbudgetarbetet.

Vad sålunda föreslagits synes ligga väl i linje med de motiv som

varit vägledande för motionärerna.

Utskottet, som förutsätter att något särskilt initiativ från riksdagens sida

icke erfordras för att riksbanken skall bli répresenterad i utredningsrådet,

får under åberopande av vad som här anförts hemställa,

att motionerna 1: 496 och II: 590 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 mars 1965

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Hilding, Gustaf Henry Hansson*,

Åke Larsson, Palm, Nils Theodor Larsson, Åkerlund och Augustsson;

från andra kammaren: herr Regnéll, fru Renström-Ingenäs, herrar

Berglund, Franzén i Motala, Hansson i önnarp*, Bengtsson i Landskrona,

Haglund och Jonsson.

* Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.