Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1965
1965-11-16 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1965:27, Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1965
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1965
1
Nr 27
Utlåtande i anledning au väckta motioner om överförande av
kronoskog till allmänning.
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 564 av herr Sundin och II: 669 av herr Larsson
i Hedenäset har yrkats, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om utredning och därav föranledda förslag till överförande av kronoskog
till allmänningar för socknar eller andra lämpliga geografiska områden.
Beträffande det närmare innehållet i motionerna får utskottet hänvisa till
motionen II: 669.
Remissyttranden i anledning av motionerna har avgivits av domänstyrelsen,
skogsstyrelsen, lantbruksstyrelsen och Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund.
Domänstgrelsen framhåller i sitt remissutlåtande alt det i motionerna
löreslagna överförandet av kronoskogarna till allmänningar i princip endast
innebär en övergång från statlig förvaltning till mer kommunalt inriktad
sådan. Styrelsen anser att motionärerna icke gjort sannolikt att därmed
några direkta eller indirekta fördelar skulle stå att vinna, men då
däremot nackdelarna synes vara många och uppenbara avstyrker styrelsen
bifall till i motionerna gjord hemställan och anför därvid.
Motionärerna har jämfört det ekonomiska utfallet för statsskogarna i
Norrbotten för år 1963 med motsvarande resultat för allmänningsskogarna
under dels perioden 1959/63 och dels året 1963 och därvid ansett sig kunna
konstatera en betydligt sämre ekonomi för kronoskogarna än för allmänningsskogarna.
Trots att motionärerna själva påpekar att det är svårt att
göra rättvisa ekonomiska jämförelser mellan olika ägarekategorier synes
de beredda att betrakta nämnda data som signifikativa för statsskogsbrukets
effektivitet och som tillräckliga skäl för att överväga ett överförande
av kronoskog till allmänningsskog. Dylika slutsatser är enligt domänstyrelsens
mening felaktiga. Som framgått av den offentliga debatten rörande
skogsbrukets lönsamhet, är nämligen varje ekonomisk jämförelse mellan
olika ägarekategorier vad totala resultatet beträffar mycket diskutabel och
med hänsyn till ägarekategoriernas olika målsättning för driften kan eu
dylik jämförelse i själva verket icke tillföra den jordpolitiska diskussionen
några argument av betydelse. Härtill kan nämnas att resultatet av en dylik
jämförelse är starkt beroende av vilken tidpunkt eller period som användes.
Sålunda var för Norrbottens län avkastningen av kronans skogar
åren 1951—1955 i medeltal + 10,6 milj. kronor årligen och enbart för år
Bihang till riksdagens protokoll 1965. 16 sand. Nr 27
opaginerad Kontrollera mot PDF
0
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 ur 1065
1961 -1-8,1 milj. kronor. Det kan vidare nämnas att 1959/61 enligt Skogsslatistisk
årsbok skogsodlades på kronoskogarna i Norrbottens och Västerbottens
län 4,6 ha per 1 900 ha produktiv skogsmark under det att på Övriga
allmänna skogar, vilka till övervägande del utgöres av allmänningsskogar,
skogsodlades under samma period endast 2,4 ha per 1 000 ha produktiv
skogsmark i Norrbottens län och 1,7 ha i Västerbottens län. Då
reproduktionsåtgärder i nämnda landsdelar starkt belastar kostnadssidan
framgår härav att redan denna differens kan förklara en stor del av skillnaderna
i ekonomiskt utbyte mellan kronoskogar och allmänningsskogar.
Domänstyrelsen utgår ifrån atl det stora skogsvårdsprogram, som domänverket
har tagit på sig, betraktas som en stor tillgång, när det gäller alt säkerställa
det framtida näringslivet i nämnda trakter.
För afl ytterligare belysa svagheterna i den gjorda jämförelsen kan framhållas
att reviren i Norrlands inland helastas särskilt hårt i fråga om domänverkets
gemensamma kostnader. Dessa fördelas nämligen delvis efter
revirens taxeringsvärden, vilka vid 1957 års fastighetstaxering blev orealistiskt
höga för dessa revir.
Allmänningsskogarna i Norrbotten avsattes efter tillkomsten av 1873 års
avvittringsstadga och 1906 utfärdades en kungörelse alt av skogsanslaget
skulle blott en mindre del direkt tilldelas hemmanen medan resten skulle
avsättas som sockenallmänning. Allmänningarnas avkastning skall enligt
bestämmelserna användas till skogens och allmänningsfondernas behöriga
vård och förvaltning. Det som sedan återstår användes till ändamål, som
är till gagn för delägarna eller hela befolkningen i berörda kommuner,
företrädesvis till jordbrukets och skogsbrukets främjande.
Vad beträffar förvaltningen av statens skogar gäller enligt av statsmakterna
bestämda riktlinjer atl skogarna skall vårdas efter regler, vilka med
tillgodoseende av fordringarna på ett uthålligt skogsbruk och en i möjligaste
mån jämn avkastning åsyfta högsta möjliga avkastning i penningar.
Kravet på ett uthålligt skogsbruk kräver ofta betungande föryngringsåtgärder,
då statens skogar till stor del är belägna inom svårföryngrade
områden med låg bonitet. Fordringarna på en jämn avkastning innebär att
domänverket inte har samma möjligheter som andra skogsägare att utnyttja
konjunkturerna. Detta medför å andra sidan att den årliga awerkningskvantiteten
utgjort en jämn och säker råvarutillgång för skogsindustrien
till gagn för denna exportnäring och för skogens och skogsindustriens
arbetare. Statsmakternas huvudskäl för att under 1900-talet vidmakthålla
och utöka statsskogarna har inte varit atl skaffa staten goda inkomster
utan att statsskogarna i flera avseenden ansetts utgöra en betydelsefull
regulator i närings- och samhällslivet. Statsskogarnas betydelse bör därför
inte värdesättas endast efter deras ekonomiska resultat utan även efter
deras insats för skogsbruket och skogsindustrien i allmänhet.
Till detta kan läggas att allmänningsskogarna i Norrland till följd av
sin begränsade storlek — årliga avverkningen uppgick år 1961 och 1962
till ca 10 % av avverkningen på kronoskogarna inom samma område —
bättre kan utnyttja svängningarna i konjunkturerna än vad som gäller
för kronoskogarna. Den hänsyn till den lokala arbetsmarknaden som domänverket
måste ålägga sig behöver allmänningsskogarna icke ta, särskilt
som allmänningarna säljer omkring 80 % av sitt virke på rot medan av
kronoskogsvirket endast ca 10 % säljes på rot. Genom att allmänningsskogarna
tillämpar rotförsäljning i långt högre grad än domänverket och genom
att de utbjudna kvantiteterna är begränsade och därför ofta utgör
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1965
3
marginalkvantiteter kan allmänningarna därigenom tillgodogöra sig den
gynnsammare prisbildning, som gäller för denna försäljningsform i jämförelse
med försäljning av upphugget virke. En nämnvärd utökning av
allmänningsskogarna skulle emellertid medföra att man även vid inriktningen
av driften på dessa skogar finge vara beredd att ta samma hänsyn
till den lokala arbetsmarknaden som man nu måste göra på kronoskogarna.
Någon vinst för svenskt skogsbruk i dess helhet skulle därmed icke stå att
vinna.
Enligt motionärerna skulle ett överförande av kronomark till allmänningsskogar
och därmed till de inom bygden bosatta vara av positivt värde
ur lokaliseringspolitiska synpunkter. Detta påstående synes domänstyrelsen
svårförståeligt bl. a. mot bakgrund av den utredning rörande lokaliseringspolitiken,
som nyligen framlagts, och riksdagens därpå baserade beslut. 1
nämnda sammanhang har det varit en ledande princip att lokaliseringspolitiska
frågor skall behandlas ur en vidare synvinkel och efter en översiktlig
planering för större regioner än vad kommunerna utgör. Delta har
bl. a. tagit sig det konkreta uttrycket att industristöd framdeles icke
skall utbetalas direkt av kommunerna. Ur lokaliseringssynpunkt synes det
domänstyrelsen snarare vara motiverat att bibehålla ett starkt inslag av
kronoskogar i de områden där sysselsättningsunderlaget är vikande och där
kronoskogarna huvudsakligen är belägna. Det jämna avverkningsuttaget
och den därmed tryggade sysselsättningen för de anställda, som är en
huvudpunkt i målsättningen för kronoskogarnas skötsel, synes vara av
särskilt stort värde i nämnda bygder.
Statsskogsbruket har även sitt särskilda intresse genom att skogen kan
behandlas och redovisas som en fristående rörelse. Den decentraliserade
förvaltning som domänverket arbetar med har möjliggjort att inom alla
delar av vårt land man med hjälp av sakkunnig lokalpersonal har kunnat
praktiskt pröva sig fram till hur skogsbruk kan bedrivas utan att vara
belastat med särskild hänsyn till ägarens engagemang inom andra näringsgrenar.
Man kan nog också utan överdrift påstå att domänverket i sitt
centrala och lokala samarbete med andra skogsägare ofta kunnat utjämna
motsättningar på grund av sin oberoende och neutrala ställning. De erfarenheter,
som vunnits genom statens skogsinnehav, ha otta varit till nytta
för hela det svenska skogsbruket. Det räcker med att nämna t. ex. arbetskrafts-
och lönefrågor, väg- och transportfrågor, fastighetstaxering och
virkesmätning.
I domänverkets uppgifter ingår även sådana för vilka särskild ersättning
ej utgår, men vilka likväl belastar domänverksrörelsen, såsom att
handha jaktvården i riket liksom förvaltningen av nationalparkerna och
att utgöra ett allmänt remissorgan. De i senare tid alltmer växande kraven
att på kronans marker vidtaga åtgärder för fritidslivet har medfört ett
starkt engagemang från domänverkets sida. Detta har i stor utsträckning
resulterat i åtgärder som att hålla skogsbilvägarna trafikabla för allmänheten,
att iordningställa rastplatser, campingområden, strövstigar in. in.
Styrelsen ifrågasätter att dylika kostnadskrävande åtgärder, vilka även
medför utgifter för bevakning och underhåll, i samma utsträckning skulle
bli utförda om skogarna förvaltas i form av allmänningar.
Skogsstyrelsen har inhämtat yttranden från vissa skogsvårdsstyrclser.
De bär samtliga avstyrkt den i motionerna föreslagna utredningen. Styrelsen
uttalar för egen del, att enighet kring huvudlinjerna under lång tid
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1965
bär rått i den av statsmakterna förda politiken i fråga om det statliga
skogsägandet och anser sig inte heller finna att utvecklingen under senare
ar allmänt sett talar för någon radikal omprövning av densamma, innebärande
att staten skulle avhända sig stora delar av kronoskogarna. Tvärtom
synes, enligt skogsstyrelsen, de i olika avseenden ökande kraven från
samhället och medborgarna bestyrka värdet av att staten har direkt grepp
över tillräckliga skogsarealer.
Styrelsen, som sålunda inte funnit bärande skäl för den föreslagna utredningen,
har vidare anfört.
Skogsstyrelsen vill ansluta sig till den skepsis varmed motionärerna
själva inledningsvis behandlar möjligheterna att genomföra en entydig och
slutlig värdering av olika skogsägarekategorier och deras företräden. Den
debatt, som då och då blossar upp i dessa frågor, har visat hur vanskligt
det är att göra meningsfyllda ekonomiska jämförelser mellan olika former
för ägande och brukande av skog. Målet för skogsdriften måste ju i
rätt hög grad variera mellan så skilda former, som vi i det avseendet arbetar
med här i landet. När det gäller de av staten innehavda markerna, tillkommer
utöver skogsekonomiska bedömningar dessutom så många samhällsintressen
av olika slag att frågan kompliceras alldeles särskilt.
Förekomsten av skilda driftsformer i svenskt skogsbruk och diskussionerna
kring deras företräden har troligen haft betydelse som stimulans fölen
ökad effektivitet inom alla ägarekategorier. Ett fortlöpande studium av
dessa frågor både genom forskning och mera praktiska utredningar bör
också bedrivas och beröra även statsskogsbruket. Även om det företagsekonomiska
resultatet för dess de! ej är den enda bedömningsgrunden, bör
domänverket liksom andra samhällsföretag bli föremål för kontroll av att
den ekonomiska effektiviteten är acceptabel under hänsynstagande till de
i vidsträcktaste mening sociala funktioner, som verket har. Sådana undersökningar
sker också tid efter annan, men det kan inte vara lämpligt att
de utföras under sådana förutsättningar som motionären avsett.
Så genomgripande förändringar av ägarestrukturen som ifrågasätts i
motionen måste nämligen enligt skogsstyrelsens mening diskuteras utifrån
många andra bedömningsgrunder lika viktiga som eu eventuell skillnad i
avseende på det ekonomiska resultatet mellan olika driftsformer. Det är
dessutom att märka att motionärerna — eftersom de inte kunnat utgå från
att endast nuvarande jord- och skogsbrukare skulle få del i de hittills statsägda
skogarna — ifrågasatt kronoskogarnas överförande till en helt ny
form av samfundsägande om vars lämplighet och effektivitet man helt saknar
erfarenhet i varje fall när det gäller skogsbruk.
Lantbrnksshjrelsen avstyrker motionärernas hemställan, men framhåller,
att då motionerna innehåller synpunkter som bör vara av intresse för den
skogspolitiska utredning, som jordbruksministern nyligen aviserat i lagrådsremissen
av förslag til! ny jordförvärvslag, det vore lämpligt alt desamma
överlämnas till denna utredning. Styrelsen anför vidare.
Motionärerna anför vissa siffror rörande det ekonomiska resultatet av
kronoskogsbruket resp. allmänningsskogsbruket. Som emellertid motionärerna
även synes anse, kan man ej på grundval av dessa föreliggande
siffror göra någon säker jämförelse mellan dessa två former för skogsbruk.
Den av motionärerna resta frågan är av mycket stor jordpolitisk räck
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 dr 1965
5
vidd. Den synes kunna föra in på en avveckling av statsskogsbruket helt
eller delvis. På grund av rent allmänna överväganden finner lantbruksstyrelsen
att denna frågeställning ej kan anses ha någon aktualitet och att
det sålunda icke synes föreligga anledning att vidtaga en särskild utredning
i ämnet.
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund (SSR) framhåller i sitt remissutlåtande,
att även om skäl kan åberopas för motionärernas förslag
att en utredning borde bli riksomfattande, torde — med hänsyn till att
denna skulle bli mycket tidskrävande och enär i motionerna angivna jämförelseobjekt
synes vara kommensurabla i högre grad än vad som torde
vara fallet i landet i övrigt — övervägande skäl tala för att en utredning
tills vidare begränsas att omfatta övre Norrland, förslagsvis Norrbottens
och Västerbottens län. Riksförbundet har för övrigt anfört följande.
SSR vill för sin del särskilt framhålla nödvändigheten av att vid en lönsamhetsjämförelse
räkna med de förändringar i kapitalvärdena som kan
ha inträffat under jämförelseperioden. Om denna är kort — såsom i detta
fall endast ett år — framträder svårigheten härvid särskilt markerat. Skillnaderna
i de redovisade resultaten från kronoskogar resp. allmänningsskogar
är emellertid så betydande att SSR finner det angeläget att de blir föremål
för närmare analys genom objektiv expertis. Skulle en sådan analys
ge vid handen att det föreligger klara .skillnader i lönsamhet, som hänför
sig till förvaltningsformen, finner SSR detta vara ett skäl att närmare överväga
i vilka fall en överföring av kronoskogar till allmänningsskogar bör
komma till stånd.
Utskottet. I motionerna I: 564 och II: 669 har hemställts att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och därav föranledda
förslag rörande överförande av kronoskog till allmänningar för socknar
eller andra lämpliga geografiska områden. Av de instanser, som yttrat sig
över motionerna, har domänstyrelsen och lantbruksstyrelsen avstyrkt motionsyrkandet
medan Sveriges skogsägareföreningars riksförbund uttalat sig
för en viss, mera begränsad utredning i ämnet. Lantbruksstyrelsen har i
sammanhanget erinrat om att det av motionärerna väckta spörsmålet är
av stor jordpolitisk räckvidd. På grund av allmänna överväganden har styrelsen
icke funnit frågeställningen ha någon aktualitet f. n. Icke heller
utskottet har funnit bärande skäl för den nu begärda utredningen. Utskottet
hemställer därför,
att riksdagen må lämna motionerna 1: 564 och II: 669 utan
åtgärd.
Stockholm den 16 november 1965
På jordbruksutskottets vägnar:
NILS G. HANSSON
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1965
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Lage Svedberg, Nils Hansson, Carl
Eskilsson, Mossberger, Hermansson, Magnusson, Gunnar Pettersson, Isacson,
Manne Olsson och Wanhainen;
från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie,. Lindström, Johanson
i Västervik*, Nilsson i Lönsboda, Jonasson, Lundmark, Trana, Johansson
i Simrishamn*, Hedin och Berndtsson*.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Lage Svedberg, Mossberger, Magnusson, Manne Olsson, Wanhainen,
Lindström. Johanson i Västervik, Lundmark, Trana och Johansson
i Simrishamn, vilka ansett, att utskottet bort anföra:
»I motionerna 1:564 ---(lika med utskottet)---utredning i
ämnet. Lantbruksstyrelsen har i sammanhanget erinrat om att det av motionärerna
väckta spörsmålet är av stor jordpolitisk räckvidd och synes kunna
föra in på frågan om en avveckling av statsskogsbruket helt eller delvis. På
grund av allmänna överväganden har lantbruksstyrelsen icke funnit frågeställningen
ha någon aktualitet. Icke heller---(lika med utskottet)
—--begärda utredningen.»
ESSELTE AB. STHLM 63
B14767
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.