Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bemyndigande att försälja viss staten tillhörig fast egendom, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1965-04-22 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1965:9, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bemyndigande att försälja viss staten tillhörig fast egendom, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Nr 9—10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1965
1
Nr 9
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
bemyndigande att försälja viss staten tillhörig fast
egendom, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
I eu till riksdagen den 26 februaiä 1965 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 54, har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
fortsatt tillämpning under budgetåret 1965/66 av det av riksdagen för
innevarande budgetår lämnade bemyndigandet för Kungl. Maj :t att utan
riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om försäljning m. in. av
staten eller allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom, om taxeringsvärdet
på egendomen inte överstiger viss värdegräns. Med hänsyn bl. a. till höjda
taxeringsvärden föreslås i propositionen att den nyssnämnda värdegränsen
höjs till 500 000 kr. när det gäller fastigheter som förvaltas av de affär sdrivande
verken m. m., och till 150 000 kr. i fråga om övriga fastigheter. Samtidigt
föreslås en höjning av värdegränsen för Kungl. Maj :ts befogenhet
att delegera försäljningsrätten till underordnad myndighet.
Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, har anfört följande.
»Riksdagen har sedan lång tid lämnat Kungl. Maj :t årliga bemyndiganden
att utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om försäljning
in. in. av staten eller allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom. Det nu
gällande bemyndigandet avser budgetåret 1964/65. Nytt bemyndigande
torde nu böra utverkas för nästa budgetår.
Såsom framgått av det tidigare anförda är det ifrågavarande bemyndigandet
begränsat till fastigheter, vilkas taxeringsvärde eller vid särskild
uppskattning utrönta saluvärde inte överstiger visst belopp. Vid 1965 års
allmänna fastighetstaxering väntas taxeringsvärdena komma att höjas avsevärt.
En oförändrad värdegräns skulle innebära en begränsning av försäljningsbemyndigandet
och leda till att ett ökat antal försäljningsfrågor måste
underställas riksdagen. För att bibehålla den nuvarande relationen mellan
riksdagen och Kungl. Maj :ts befattning med försäljning av statlig mark
bör den nu gällande värdegränsen höjas. Även i övrigt synes en viss justering
av värdegränsen befogad. Jag föreslår, att densamma höjs från nuvarande
200 000 kr. till 300 000 kr., när det gäller fastigheter som förvaltas av
poststyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen, luftfartsstyrelsen och domänstyrclsen. I fråga
om andra fastigheter bör gränsen höjas från 100 000 kr. till 150 000 kr.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 10 samt. Nr S—10
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1965
Vid bifall till detta förslag torde även den nuvarande möjligheten för
Kungl. Maj :t att till underordnad myndighet delegera beslutanderätten rörande
försäljning m. in. böra vidgas. Jag förordar, att värdegränsen härvidlag
ändras från 100 000 kr. till 150 000 kr., när det gäller försäljning genom
de nyssnämnda affärsdrivande verken samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
och från 50 000 kr. till 75 000 kr., när det gäller försäljning genom annan
central förvaltningsmyndighet. Beträffande försäljning genom länsstyrelses
försorg av allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom bör gränsen
för delegeringsrätten höjas från nuvarande 25 000 kr. till 50 000 kr.
Vad beträffar befogenheten att till central förvaltningsmyndighet överlämna
rätten att utan ersättning avstå obebyggd statlig mark, som erfordras
till järnväg eller allmän väg, torde värdegränsen böra höjas från 5 000 kr.
till 10 000 kr.
I övrigt föreslår jag, att den hittills gällande ordningen för handläggningen
av försäljningsärendena bibehålies.
Liksom tidigare torde riksdagen böra lämnas en redogörelse för de försäljningar
som med stöd av dess bemyndiganden verkställts under närmast
föregående kalenderår.»
Utskottet har i detta sammanhang behandlat
dels två likalydande motioner, väckta vid riksdagens början, nämligen
1: 249 av herr Wärnberg och herr Larsson, Lars, samt II: 303 av fru Holmquist
och fröken Andersson i Strängnäs, vari hemställts, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om utredning och förslag till åtgärder
i syfte att underlätta kommunernas markanskaffning i vad avser kronan
tillhörig mark som förvaltas av domänstyrelsen,
dels ock två likalydande motioner, väckta i anledning av propositionen
nr 54, nämligen I: 653 av herr Larsson, Lars, och herr Wärnberg samt II:
774 av fru Holmquist och fröken Andersson i Strängnäs, i vilka motioner
hemställts, att riksdagen vid behandling av propositionen nr 54 måtte dels
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag till åtgärder
i syfte att underlätta kommunernas markanskaffning i vad avser all kronan
tillhörig mark, dels besluta att i avvaktan härpå Kungl. Maj :ts befogenhet
att försälja kronan tillhörig mark skall vid försäljning till kommunerna
omfatta fast egendom, vars taxerings- eller uppskattningsvärde ej överstiger
1 000 000 kronor.
Beträffande det närmare innehållet i motionerna får utskottet hänvisa till
motionerna II: 303 och II: 774.
Utskottet har låtit inhämta remissyttranden över motionerna I: 249 och
11:303 från domänstyrelsen, statskontoret, Svenska kommunförbundet och
Svenska stadsförbundet.
Domänstyrelsen redovisar inledningsvis hur handläggningen av domänverkets
markförsäljningar tillgår samt anför synpunkter härpå.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 0 år 1965
3
Domänstyrelsen remitterar inkomna ansökningar angående markförvärv
till vederbörande jägmästare och överjägmästare eller domänintendent,
som bl. a. har att i sina yttranden redogöra för upplåtna nyttjanderätter,
andra myndigheters kända behov av mark, vägplaner, vattenregleringar,
naturvårdssynpunkter, fridlysningar m. m.
Med ledning av domänintendentens, jägmästarens och överjägmästarens
yttranden infordras yttranden från andra myndigheter såsom byggnadsstyrelsen,
fortifikationsförvaltningen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
statens järnvägar, tullverket, vattenfallsstyrelsen, statens naturvårdsnämnd
m. fl. För områden belägna ovan odlingsgräns^! fordras därutöver yttranden
från länsstyrelsen och lantbruksstyrelsen. Är området beläget inom
statsgruvefält skall kommerskollegium yttra sig över försäljningen.
Utvisar infordrade yttranden att hinder mot försäljningen ej föreligger
uppdrager domänstyrelsen åt någon av sina värderingsmän att uppskatta
områdets saluvärde — dock krävs i regel att detaljplan för området finnes
som grund för värderingen.
Då värderingsuppdrag erhållits, anhåller värderingsmannen hos vederbörande
disiriktslantmätare om avstyckning. I samband med första lantmäterisammanträdet
insamlar värderingsmannen grunduppgifter för värdering.
Sedan avstyckningskarta och -protokoll upprättats av lantmätaren
slutförs värderingsuppdraget med ledning av detaljplan och avstyckningskarta
och -handlingar, varefter uppdraget slutredovisas till domänstyrelsen
med förslag till försäljningsvillkor.
Värderingshandlingarna remitteras från domänstyrelsen till vederbörande
jägmästare och över jägmästare samt till bostadsstyrelsen, som har att
yttra sig över värdering av obebyggd mark för permanent bostadsbebyggelse
om värdet överstiger 3 000 kr.
Sedan yttrandena kommit domänstyrelsen tillhanda, upprättas förslag
till köpekontrakt, om prisöverenskommelse med köparen kunnat träffas,
varefter domänstyrelsen försäljer området eller — därest köpeskillingen
överstiger 100 000 kr. — inhämtar Kungl. Maj :ts godkännande. Kungl.
Maj :t har att inhämta riksdagens medgivande, därest värdet överstiger
200 000 kr.
Tidsåtgången mellan framställning om köp och köpets avslutande är
starkt varierande och påverkas av en rad faktorer, som sinsemellan kunna
ha inflytande på varandra på sådant sätt att tidsutdräkten påverkas i
olika grad. Som exempel härpå kan nämnas samspelet mellan lantmätarens
och värderingsmannens förrättningar, som dessutom — framför allt från
Värmland, Dalarna, Gästrikland och norrut —i högsta grad påverkas av
(vinter-) klimatet.
Antalet remissinstanser samt dessas arbetsbelastning påverkar tidsåtgången
i påfallande grad, och fördröjningar kan härigenom uppstå. Då
remissyttrandena dessutom i regel fordrar kontakter utåt och besök på
platsen är handläggningen ofta tidsödande.
Det kan synas, som om domänstyrelsens behov av att ha tillgång till av
kommunen antagen detaljplan skulle fördröja markanskaffningen lör kommunen.
Kommunen måste dock till grund för markexploateringen ha godkänd
plan, varför tidsutdräkten av denna orsak endast är skenbar.
Motionärernas påpekande, att markförsäljningsärendena fördröjs ytterligare
ett år i de fall domänstyrelsen icke själv äger att besluta, torde icke
vara relevant beträffande ärenden där Kungl. Maj:t äger att besluta i
ärendet. Däremot uppstår större fördröjning i ärenden som skall föras till
riksdagen.
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1965
Likaså har motionärerna påpekat att försäljningsärendenas tidsutdräkt
påverkar kommunernas stadsplanering. Så är emellertid ej fallet, emedan
domänstyrelsen mot ersättning för skada och intrång medger den kommun,
som så önskar, att utföra de mätningsarbeten m. m. vilka äro erforderliga
för att upprätta detaljplan för bebyggelse. Det kan i detta sammanhang
förtjäna att påpekas, att domänstyrelsen till vederbörande kommun
remitterar från icke kommunalt håll inkomna framställningar om
markförvärv från domänverket, därest marken är belägen inom någon
tätorts intresseområde. På grund av detta förfaringssätt kan domänstyrelsens
markinnehav betraktas som en kommunal markreserv.
Ämbetsverket anger härefter följande tänkbara åtgärder för att påskynda
försäljningarna.
1. Landskommunernas förbund och stadsförbundet bör underrätta sina
medlemmar om lämpligheten av att detaljplanläggning av tätorternas bebyggelseområden
utföras i god tid före akut behov av exploatering uppstår.
2. Domänstyrelsen och Kungl. Maj :ts befogenhet att sälja mark under
domänstyrelsens förvaltning sträcks utöver nuvarande gränser.
3. Lantmäteristatens resurser ökas, så att nuvarande eftersläpning i ärendenas
handläggning, vilken eftersläpning enligt domänstyrelsens erfarenheter
kan förorsaka fördröjning inom vissa områden under avsevärd tid,
kan inarbetas eller också att avstyckning av mark vid försäljning till kommun
ges förtursrätt.
4. Antalet remissinstanser nedbringas.
Domänstyrelsen tillstyrker för sin del åtgärder enl. punkterna 1 och 2
ovan.
Beträffande punkt 3 kan noteras, att domänstyrelsens värderingsmän i
regel mötts av stor förståelse från lantmäteristatens sida, varigenom de
svåraste olägenheterna eliminerats. Det är dock önskvärt att lantmäteristaten
ges ökade resurser.
Då samtliga genom en försäljning berörda parter måste ha möjlighet att
framföra sina önskemål och synpunkter, för att alla faktorer, som inverka
på försäljningen, skall bli kända för domänstyrelsen, torde antalet remissinstanser
inte kunna skäras ned.
Slutligen vill domänstyrelsen framhålla att i de fall kommunerna ha
oundgängligt behov av att taga ett markområde i anspråk för bebyggelse,
medger domänstvrlsen efter samråd med andra myndigheter — i de fall
detta är erforderligt eller lämpligt — att kommunen får disponera området
i avvaktan på att försäljningen kan genomföras.
Statskontoret har i sitt remissutlåtande anfört följande.
Det av motionärerna väckta spörsmålet har knutits enbart till försäljning
till kommuner av mark, som förvaltas av domänstyrelsen. Statskontoret,
som under hand tagit del av styrelsens yttrande i ärendet, bär funnit
spörsmålet knappast ha den allmänna räckvidd, som motiverar en särskild
utredning. En översyn av inom domänstyrelsen tillämpade rutiner vid remissförfarandet
borde kunna ske. Måhända kan härvid vissa tidsvinster
uppnås i det förfarande, som måste föregå ett ställningstagande. En jämkning
uppåt av den nu gällande värdegränsen för domänstyrelsens beslutanderätt
vid fastighetsförsäljningar till kommun kan även te sig som en
framkomlig väg (jfr prop. 54/1965). Till de tidsförskjutningar, som må
ligga på den lantmäteritekniska delen av förarbetena, torde kommunerna
företrädesvis få taga hänsyn vid sin egen planering av markförvärv.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1965 5
Styrelsen för Svenska kommunförbundet tillstyrker bifall till motionärernas
hemställan och anför därvid.
Tätorterna expanderar i en takt som ställer stora krav på den kommunala
markberedskapen. Denna måste emellertid betecknas såsom mindre
god. Av en av byggnadsstyrelsen verkställd utredning (Aktuellt från byggnadsstyrelsen
nr 2 år 1964) framgår sålunda att ett mycket stort antal kommuner
saknar mark t. o. in. för tillgodoseende av de närmast liggande behoven
av mark för bostäder och tätbebyggelseanordningar. För att kommunerna
i fortsättningen effektivt skall kunna utnyttja de medel som
byggnadslagstiftningen erbjuder och styra utvecklingen är det därför av
vikt att markresurser i tillräcklig omfattning och på kortast möjliga tid
ställes till kommunernas förfogande. Det är mot bakgrunden av det antörda
med tillfredsställelse som styrelsen tar del av föreliggande motioner.
Enligt vad styrelsen har sig bekant är det vid kommunala förvärv av mark
trån kronan ej ovanligt med dröjsmål om två—tre år. Sådan tidsutdräkt
medför, när det gäller förvärv av kronojord, särskilt stora olägenheter för
bebyggelseplaneringen emedan kronan tillhörig mark ej kan göras till föremål
för expropriation. Planarbetet kan således ej påbörjas förrän kommunen
förvärvat äganderätt till markområdet. En ändring i motionens
syfte av gällande regler om försäljning till kommun av mark som förvaltas
av domänstyrelsen skulle utan tvekan bli av väsentlig betydelse för ett stort
antal kommuner, särskilt beträffande bostadsplanering och bostadsproduktion,
och synes även väl förenlig med den positiva inställning som statsmakterna
i andra sammanhang visat när det gällt att främja en aktiv kommunal
markpolitik.
Styrelsen för Svenska stadsförbundet framhåller i sitt remissvar, att den
har sig bekant att markpolitiska utredningen har för avsikt att utreda och
framlägga förslag i frågan om principerna och proceduren vid försäljning
av kronan tillhörig mark till kommuner och andra. Styrelsen inskränker
sig därför till att understryka angelägenheten av att denna utredning verkställes
skyndsamt.
Utskottet. I förenämnda proposition framlagt förslag till bemyndigande
för Kungl. Maj :t att under budgetåret 1965/66 överlåta staten eller allmänna
arvsfonden tillhörig fast egendom, vars värde ligger inom viss gräns, biträder
utskottet. Detta innebär att förslaget i motionerna I: 653 och II: 774 om
ytterligare höjning av värdegränsen vid försäljning till kommun avstyrks.
1 de nämnda motionerna liksom även i motionerna I: 249 och II: 303 har
hemställts om utredning och förslag till åtgärder i syfte att underlätta kommunernas
förvärv av staten tillhörig mark. Då markpolitiska utredningen
torde ha att överväga dessa frågor, finner utskottet lämpligt att motionerna i
nu berörda del överlämnas till denna utredning att beaktas i det fortsatta
utredningsarbetet.
Åberopande det anförda och då utskottet ej heller har något att invända
mot vad Kungl. Maj :t i övrigt förordat i propositionen hemställer utskottet,
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1965
att riksdagen må
a) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 653 och II: 774, såvitt nu är i fråga, medge,
att Kungl. Maj:t må under budgetåret 1965/66 utan riksdagens
samtycke i varje särskilt fall besluta om försäljning
av staten eller allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom,
om taxeringsvärdet på egendomen uppgår till högst 300 000
kr., då egendomen förvaltas av poststyrelsen, telestyrelsen,
järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,
luftfartsstyrelsen eller domänstyrelsen, samt
eljest till högst 150 000 kr., eller, om taxeringsvärde inte är
åsatt, det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet
uppgår till högst nämnda belopp;
b) medge, att Kungl. Maj :t må under nämnda budgetår
i huvudsaklig överensstämmelse men i det föregående angivna
riktlinjer föreskriva de former och villkor under
vilka försäljningarna skall äga rum, med rätt för Kungl.
Maj :t att, om så anses lämpligt, överlämna beslutanderätten
rörande försäljningen åt nyssnämnda styrelser dä
fråga är om egendom vars taxeringsvärde eller, om sådant
värde inte är åsatt, uppskattningsvärde inte överstiger
150 000 kr., åt annan central förvaltningsmyndighet då
sagda värde inte överstiger 75 000 kr. samt åt länsstyrelse,
såvitt angår allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom,
då enahanda värde inte överstiger 50 000 kr.;
c) förklara, att vad sålunda medgetts rörande försäljning
av staten tillhörig fast egendom skall gälla även beträffande
byte samt upplåtelse under åborätt och tomträtt av sådan
egendom ävensom beträffande avstående utan ersättning av
statlig mark som erfordras till järnväg eller allmän väg,
varvid dock rätten att besluta om dylikt avstående må av
Kungl. Maj :t överlämnas till central förvaltningsmyndighet
endast när det gäller obebyggt område av högst 5 hektars
yta eller 10 000 kronors värde;
d) uttala att, oavsett de sålunda lämnade medgivandena,
i författning eller eljest i särskild ordning meddelade föreskrifter
angående rätt för Kungl. Maj :t eller förvaltningsmyndighet
att försälja, byta eller under åborätt eller tomträtt
upplåta staten tillhörig fast egendom alltjämt skall
gälla;
e) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att motionerna
I: 249 och II: 303 samt I: 653 och II: 774, sistnämnda mo
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1965 7
tionspar i återstående del, överlämnas till markpolitiska
utredningen för beaktande.
Stockholm den 22 april 1965
På jordbruksutskottets vägnar:
HJALMAR NILSSON
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Hjalmar Nilsson, Mossberger*, Hermansson*,
Magnusson, Gunnar Pettersson, Isacson, Manne Olsson, Wanhainen*,
Skårman och fru Hultell*;
från andra kammaren: herr Hansson i Skegrie*, fru Lindskog, herrar
Nilsson i Lönsboda, Lundmark, Elmwall, Eskilsson i Likenäs, Johansson i
Simrishamn*, Hedin*, Jönsson i Malmö och Berndtsson*.
* Ej närvarande vid justeringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1965:207 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande att försälja viss staten tillhörig fast egendom, m.m. jämte i ämnet väckt s. 1 i texten