Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående reform av de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1965-05-06 · 73 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 73 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

K2LU 1965:1, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående reform av de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 1

Nr 1

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående reform

av de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Genom en den 12 mars 1965 dagtecknad proposition, nr 60, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att, under förutsättning av slutligt godkännande

av det av 1964 års riksdag såsom vilande antagna förslaget till

ändrad lydelse av 35 och 36 §§ regeringsformen, antaga vid propositionen

fogade förslag till

1) statstjänstemannalag,

2) lag om tjänstemän hos kommuner m. fl. (kommunaltjänstemanna
lag).

3) lag om inskränkning i rätten att föra talan mot offentlig arbetsgivares

beslut,

4) lag angående ändring i lagen den 11 september 1936 (nr 506) om

förenings- och förhandlingsrätt,

5) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 28 maj 1920 (nr 245)

om medling i arbetstvister,

6) lag angående upphävande av lagen den 17 maj 1940 (nr 331) om förhandlingsrätt

för kommunala tjänstemän,

7) lag om ändring i brottsbalken,

8) lag angående ändring i lagen den 22 juni 1928 (nr 254) om arbetsdomstol,

9) lag angående ändring i lagen den 20 maj 1955 (nr 261) om avstängning

av domare,

10) lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 30 juni 1948 (nr 449)

om disciplinstraff för krigsmän,

11) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 17 maj 1963 (nr 114)

om semester.

Propositionen har, såvitt den angår förslaget till statstjänstemannalag,

hänvisats till konstitutionsutskottet och i övrigt till lagutskott. Sistnämnda

del av propositionen har tilldelats andra lagutskottet. Genom överenskommelse

mellan konstitutionsutskottet och andra lagutskottet har propositionen

hänskjutits till sammansatt konstitutions- och andra lagutskott. Till

det sammansatta utskottet har därjämte hänskjutits

dels följande i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen

1 Hihang till riksdagens protokoll 1965. 5 samt. 3 avd. Nr 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965

1) de likalydande motionerna nr 716 i första kammaren av fru Hultell

m. fl. och nr 842 i andra kammaren av fru Nettelbrandt m. fl.,

2) de likalydande motionerna nr 717 i första kammaren av herrar Källqvist

och Dahlén samt nr 841 i andra kammaren av herr Hamrin i Kalmar

m. fl.,

3) de likalydande motionerna nr 718 i första kammaren av herr Lidgard

m. fl. och nr 839 i andra kammaren av herr Björkman m. fl.,

4) de likalydande motionerna nr 719 i första kammaren av herr Åkerlund

och nr 840 i andra kammaren av herr Carlshamre m. fl.,

5) motionen nr 838 i andra kammaren av herrar Larsson i Norderön och

Johansson i Dockered,

dels ock följande vid riksdagens början väckta motioner, nämligen

6) de likalydande motionerna nr 228 i första kammaren av herrar Hilding

och Svanström samt nr 295 i andra kammaren av herrar Ullsten och Mundebo

angående arbetsdomstolens sammansättning,

7) de likalydande motionerna nr 601 i första kammaren av herr Alexanderson

m. fl. och nr 424 i andra kammaren av fru Gärde Widemar angående

statstjänstemännens oavsättlighet in. m.

De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 3

1) Förslag

till

Statstjänstemannalag

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 §•

Denna lag äger tillämpning på anställning med staten såsom arbetsgivare

och tjänsteman såsom arbetstagare.

Lagen gäller icke statsrådets, högsta domstolens eller regeringsrättens ledamöter,

justitiekanslern eller riksdagens ombudsmän. Den är ej heller tilllämplig

på den som innehar eller uppehåller prästerlig tjänst.

Lagens bestämmelser om tjänst äga motsvarande tillämpning på vikariat,

om annat ej anges.

2 §•

I fråga om tjänsteman hos riksdagen eller dess verk skola de befogenheter

som enligt denna lag tillkomma Konungen utövas av riksdagen eller organ

som riksdagen utser.

3 §•

I anställningsförhållande varå denna lag är tillämplig gäller vad som är

bestämt i avtal.

Avtal må ej träffas om

a) inrättande eller indragning av tjänst eller tjänsteorganisationens utformning

i övrigt;

b) myndighets arbetsuppgifter, ledningen och fördelningen av arbetet

inom myndigheten, arbetstidens förläggning eller rätt till annan ledighet

än semester;

c) anställnings- eller arbetsvillkor som regleras i denna lag eller i författning

vartill lagen hänvisar eller enligt lagen tillhör Konungens, riksdagens

eller myndighets beslutanderätt.

Har avtal träffats i strid mot bestämmelserna i andra stycket, är avtalet i

denna del utan verkan.

4 §•

Om förtjänst och skicklighet som grund för tjänstetillsättning och om

svenskt medborgarskap som villkor för innehav eller utövande av tjänst

gäller vad som är föreskrivet i regeringsformen eller annan författning.

Villkor i fråga om ålder, hälsotillstånd, kunskaper eller utbildning samt

andra särskilda villkor för innehav eller utövande av tjänst fastställas, i

den mån de ej framgå av särskilda bestämmelser, av Konungen eller behörig

myndighet. Om pensionsålder må dock avtal träffas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965

Anställning av tjänsteman

5 §•

Om annat ej är särskilt föreskrivet, tillsättes tjänst av Konungen eller

myndighet som Konungen bestämmer.

6 §•

Tjänst som myndighet tillsätter skall kungöras ledig till ansökan, om

Konungen ej bestämmer annat.

Kungjord tjänst som myndighet tillsätter må endast den erhålla som

sökt tjänsten inom föreskriven tid. Om särskilda skäl föreligga, må även

för sent inkommen ansökan prövas.

Om förfarandet i övrigt vid tjänstetillsättning meddelas föreskrifter av

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

7 §•

Ordinarie domartjänst tillsättes med fullmakt. Annan ordinarie tjänst

tillsättes med fullmakt eller konstitutorial eller, om särskilda skäl föreligga,

med förordnande. Övriga tjänster tillsättas med förordnande.

Förordnande meddelas för bestämd tid eller tills vidare. Förordnande tills

vidare må meddelas att gälla längst till viss tidpunkt.

8§.

Den anställde skall erhålla skriftligt bevis om anställningen. Av beviset

skall framgå att han är anställd som tjänsteman. Om förordnande avser anställning,

vars varaktighet beräknas ej överstiga tre månader (tillfällig anställning),

utfärdas anställningsbevis endast om den anställde begär det.

I beviset skall anställningsformen enligt 7 § anges. Om förordnande tills

vidare avser tillfällig anställning, skall det anmärkas i beviset.

9 §.

Vikariat skall kungöras ledigt till ansökan endast i de fall det föreskrives

av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Vikariat tillsättes med förordnande varvid bestämmelserna i 7 § andra

stycket äga tillämpning.

Tjänstemans åligganden

10 §.

Tjänsteman skall ställa sig till efterrättelse instruktion, arbetsordning

och andra allmänna bestämmelser om arbetet samt särskilda föreskrifter

rörande hans tjänsteutövning.

Oberoende av fastställd arbetsfördelning skall tjänsteman lämna det biträde

som förman bestämmer.

11 §•

Tjänsteman är skyldig att utöva annan statlig tjänst enligt bestämmelser

som Konungen meddelar. Innehavare av ordinarie domartjänst är dock

skyldig att utöva endast jämställd eller högre domartjänst vid den domstol

han tillhör.

I den mån Konungen föreskriver är tjänsteman hos central förvaltningsmyndighet

eller hos myndighet eller inrättning, vilken lyder under central

förvaltningsmyndighet, skyldig att utöva tjänst vid myndighet eller allmän

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 5

inrättning som icke är statlig men står under tillsyn av förvaltningsmyndigheten.

Sådan föreskrift må meddelas endast om särskilda skäl föreligga.

12 §.

Tjänsteman är skyldig att bo i anvisad bostad (tjänstebostad) eller att

bo på viss ort, om det föreskrives av Konungen eller myndighet som

Konungen bestämmer. Sådan skyldighet må föreskrivas endast om det är

av väsentlig betydelse för tjänsten.

13 §.

Tjänsteman må ej åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet som kan

rubba förtroendet till hans oväld i tjänsteutövningen. Närmare bestämmelser

härom meddelas för vissa fall i lag och i övrigt av Konungen.

14 §.

Tjänsteman må icke utan tillstånd av Konungen uppbära med tjänsten

förenade gåvo- eller donationsmedel eller därmed jämförlig förmån.

Arbetskonflikter

15 §.

Vid konflikt om sådant anställnings- eller arbetsvillkor för statstjänsteman

som må bestämmas genom avtal må lockout eller strejk vidtagas, om

annat ej följer av lag eller avtal. I övrigt är stridsåtgärd som berör bestående

anställningsförhållande icke tillåten.

Tjänsteman må deltaga i strejk endast efter beslut av arbetstagarförening

som han tillhör.

Arbetstagarförening må ej anordna eller eljest föranleda stridsåtgärd,

som enligt första stycket icke är tillåten, ej heller genom lämnande av understöd

eller på annat sätt medverka vid otillåten stridsåtgärd som medlem

i föreningen vidtagit. Arbetstagarförening är även skyldig att söka hindra

sina medlemmar att vidtaga otillåten stridsåtgärd eller att, om sådan redan

vidtagits, söka förmå dem att häva den.

Om skyldighet att lämna underrättelse angående arbetsinställelse gälla

särskilda bestämmelser.

16 §.

Om från statens sida förfares i strid mot 15 § första stycket eller om arbetstagarförening

åsidosätter vad som åligger den enligt 15 § tredje stycket,

skall staten eller föreningen, även om förpliktelse till följd av kollektivavtal

ej åsidosatts, ersätta uppkommen skada enligt de grunder som anges i 8

och 9 §§ lagen om kollektivavtal. Detsamma gäller medlem i arbetstagarförening,

om medlemmen deltager i sådan av föreningen anordnad eller föranledd

stridsåtgärd som icke är tillåten enligt 15 § första stycket.

Mål om skadestånd enligt första stycket upptages och avgöres av arbetsdomstolen.

I fråga om anhängiggörande och utförande av talan gälla bestämmelserna

i 13 § lagen om arbetsdomstol, även om målet ej är sådant

som avses där.

17 §.

Tjänsteman är icke skyldig att utföra arbete som är föremål för lockout

eller för tillåten strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd eller för lovlig

blockad vid konflikt om anställnings- eller arbetsvillkor vilket må be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965

stämmas genom avtal. Den som står utanför arbetskomflikt skall dock fullgöra

sina vanliga tjänsteåligganden. Han är även skyldig att utföra skyddsarbete.

Till skyddsarbete hänföres arbete som fordras för avveckling av verksamheten

på ett tekniskt försvarligt sätt eller till förebyggande av fara för människor

eller skada på egendom. Lika med skyddsarbete anses arbete som någon

är skyldig att utföra på grund av särskild föreskrift i lag.

Åtal och disciplinär bestraffning

18 §.

Brott i tjänsten av den som innehar eller uppehåller ordinarie domartjänst

eller tjänst som byråchef eller därmed jämställd eller högre tjänst i

statsdepartement, central förvaltningsmyndighet eller länsstyrelse beivras

efter åtal.

Konungen äger föreskriva att bestämmelserna i första stycket skola gälla

även annan tjänsteman än som anges där.

19 §.

Åsidosätter tjänsteman på vilken bestämmelserna i 18 § icke äga tillämpning

av försummelse, oförstånd eller oskicklighet vad som åligger honom

enligt lag, instruktion eller annan författning, särskild föreskrift eller tjänstens

beskaffenhet, må han dömas till disciplinstraff. Bestämmelserna i 20

kap. 4 § tredje stycket brottsbalken äga motsvarande tillämpning.

Disciplinstraff äro varning, löneavdrag under högst trettio dagar, suspension

i högst tre månader och, för tjänsteman som ej är anställd med fullmakt,

avsättning. Till avsättning må dömas endast om tjänstemannen gjort

sig skyldig till svårare fel eller icke låtit sig rätta av tidigare bestraffning.

Mer än ett disciplinstraff må ej samtidigt ådömas. Konungen äger meddela

bestämmelser om inskränkning i tillämpligheten av disciplinstraff.

Om storleken av löneavdrag enligt andra stycket förordnar Konungen.

20 §.

Tjänsteman som kan dömas till disciplinstraff enligt 19 § skall anmälas

till åtal, om han är skäligen misstänkt för

a) brott som avses i 20 kap. 1—3 §§ brottsbalken;

b) brott som avses i 20 kap. 4 § andra stycket brottsbalken, såvitt fråga

är om tjänsteman som är anställd med fullmakt;

c) annat brott i tjänsten, för vilket är stadgat fängelse;

d) brott i tjänsten i annat fall än som avses i a)—c) och det finnes anledning

antaga, att talan om enskilt anspråk kommer att föras, eller tjänstemannen

bestrider vad som lägges honom till last och tillfredsställande utredning

icke kan åstadkommas hos myndigheten.

Konungen må befria från anmälningsskyldighet enligt c) i fråga om brott

som avses i 13 kap. 6 § första stycket brottsbalken.

21 §.

Har åtal väckts mot tjänsteman, må disciplinärt förfarande rörande gärning

som omfattas av åtalet ej inledas eller fortsättas. Om verkan av att

åtal väckes innan beslut rörande disciplinär bestraffning helt eller delvis

verkställts föreskrives i 20 kap. 9 § brottsbalken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 7

22 §.

Har tjänsteman, som innehar tjänstebostad eller fri bostad, efter åtal eller

disciplinärt förfarande dömts till suspension, äger han bo kvar i bostaden,

om icke särskilda skäl föranleda annat. Ålägges tjänstemannen att flytta,

skall han erhålla skälig tid därför.

23 §.

Om disciplinstraff enligt 19 §, åtalsanmälan enligt 20 § och flyttningsskyldighet

enligt 22 § beslutar den myndighet under vilken tjänstemannen

lyder, om Konungen ej bestämmer annat.

Deltaga flera i avgörande som avses i första stycket skola rättegångsbalkens

regler om omröstning i överrätt i fråga om ansvar äga motsvarande tilllämpning.

24 §.

Innan fråga om disciplinär bestraffning avgöres, skall tillfälle beredas

tjänstemannen att skriftligen eller, om han påfordrar det eller det eljest

finnes lämpligt, vid muntligt förhör uttala sig om vad som åberopas mot

honom. Därvid äger han för sitt försvar anlita biträde som med hänsyn till

redbarhet, insikter och tidigare verksamhet finnes lämplig för uppdraget.

25 §.

Om åtal och disciplinär bestraffning av tjänsteman som är krigsman samt

om åtal för brott i tjänsten av vissa tjänstemän vid riksdagens verk gälla

särskilda bestämmelser.

Avstängning m. m.

26 §.

Vidtages åtgärd för att anställa åtal eller inledes disciplinärt förfarande

enligt denna lag mot tjänsteman, må han, om den gärning varom är fråga

kan antagas medföra avsättning eller om eljest särskilda skäl föreligga, avstängas

från utövning av tjänsten med omedelbar verkan, dock icke för

längre tid än till dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger. Finnas ej

längre skäl för avstängning, skall denna omedelbart hävas.

Beslut om avstängning meddelas i fråga om tjänsteman, som icke kan dömas

till disciplinstraff, av Konungen och eljest av myndighet som Konungen

bestämmer. I ärende om avstängning skola bestämmelserna i 23 § andra

stycket och 24 § iakttagas.

Om avstängning av domare som misstänkes för brott och om skyldighet

för vissa tjänstemän vid riksdagens verk att frånträda utövningen av sin

tjänst, om de åtalas för brott i tjänsten, gälla särskilda bestämmelser.

27 §.

Tjänsteman som ej fullgör sin tjänst tillfredsställande må avstängas

från utövning av tjänsten med omedelbar verkan, om den bristande tjänstdugligheten

beror av sjukdom, vanförhet, lyte eller annat därmed jämförligt

förhållande eller om den sannolikt har sådan orsak och tjänstemannen

vägrar att låta sig undersökas av läkare som anvisas honom. Finnas ej

längre skäl för avstängning, skall denna omedelbart hävas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965

Närmare bestämmelser om tillämpningen av första stycket och om läkarundersökning

som avses där meddelas av Konungen.

28 §.

Att tjänsteman som förklaras omyndig eller försättes i konkurstillstånd

kan vara skyldig att frånträda utövningen av tjänsten följer av särskilda i

lag eller annan författning meddelade bestämmelser.

Anställnings upphörande

29 §.

Tjänsteman må skiljas från tjänsten endast av allmän domstol efter åtal

eller av Konungen eller myndighet med stöd av bestämmelse i denna lag.

30 §.

Tjänsteman som är förordnad tills vidare må efter skriftlig uppsägning

skiljas från tjänsten. Den som är förordnad för tillfällig anställning må

dock med omedelbar verkan skiljas från tjänsten, om anställningen ej varat

mer än tre månader i följd.

Uppsägning må ske endast om tjänstemannen visat bristande lämplighet

för tjänsten eller det finnes anledning att draga in denna eller uppsägningen

av annat skäl är påkallad från allmän synpunkt.

Uppsäges tjänsteman och önskar arbetstagarförening som tjänstemannen

tillhör överläggning i saken, skall begäran därom framställas utan dröjsmål.

Sker detta, må tjänstemannen ej skiljas från tjänsten förrän överläggningen

ägt rum, även om uppsägningstiden gått ut.

31 §.

Tjänsteman är skyldig att avgå från tjänsten vid ålder som anges i avtal

om statlig pension.

32 §.

Tjänsteman är skyldig att avgå från tjänsten innan han uppnått den

ålder som avses i 31 §, om han

a) till följd av förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan är för framtiden

oförmögen att fullgöra sin tjänst tillfredsställande;

b) till följd av nedsatt arbetsförmåga under två år i följd icke tjänstgjort

annat än försöksvis under kortare tid samt medicinalstyrelsen finner

det sannolikt att han icke kan återinträda i tjänst inom ytterligare ett år

och ovisst hur arbetsförmågan därefter kommer att utveckla sig;

c) genom lagakraftägande dom befunnits skyldig till brott varå avsättning

kunnat följa men enligt 33 kap. 2 § brottsbalken överlämnats till särskild

vård, dömts till böter eller skyddstillsyn eller förklarats fri från påföljd.

Tjänsteman som är anställd med fullmakt eller konstitutorial är skyldig

att avgå från tjänsten, om han är urståndsatt att fullgöra tjänsten tillfredsställande

och högst fem år återstå till dess han äger avgå med ålderspension.

Tjänsteman som har rätt till statlig pension men icke uppnått den ålder

då han äger avgå med ålderspension må icke åläggas att avgå från tjänsten

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 9

enligt första eller andra stycket, om han lämpligen kan förflyttas till eller

beredas annan anställning som är förenad med sådan pensionsrätt.

33 §.

Tjänsteman vid utrikesförvaltningen, krigsmakten eller polisväsendet är

skyldig att avgå från tjänsten, om det är påkallat med hänsyn till rikets

bästa.

Tjänsteman som entledigas enligt första stycket inträder i disponibilitet.

34 §.

Tjänsteman som är anställd med fullmakt eller konstitutorial må förflyttas

till annan statlig tjänst som tillsättes med samma anställningsform.

Inom krigsmakten må dessutom ordinarie tjänsteman som är krigsman och

är anställd med förordnande tills vidare förflyttas till annan ordinarie

tjänst som är avsedd för krigsman.

Förflyttning till tjänst hos myndighet inom annat verksamhetsområde

må ske endast om arbetsuppgifterna äro likartade eller tjänstemannen i

allt fall med hänsyn till sin utbildning är lämpad för tjänsten.

Om förflyttning av den som är utnämnd till domare föreskrives i regeringsformen.

35 §.

Tjänsteman som är anställd med fullmakt, konstitutorial eller förordnande

tills vidare äger lämna tjänsten efter skriftlig uppsägning. Den som

är förordnad för tillfällig anställning må dock lämna tjänsten omedelbart

efter anmälan, om anställningen ej varat mer än tre månader i följd.

36 §.

Tjänsteman som är förordnad för bestämd tid må på egen begäran beviljas

avsked före anställningstidens utgång, om särskilda skäl föreligga.

37 §.

Fråga om anställnings upphörande enligt 30 eller 31 §, 32 § första stycket

a) eller b), 35 eller 36 § prövas i fråga om tjänst, som Konungen tillsätter,

av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer och i annat

fall av den myndighet som tillsätter tjänsten. Fråga om anställnings upphörande

enligt 32 § första stycket c) eller andra stycket eller enligt 33 §

prövas av Konungen.

Fråga om förflyttning av tjänsteman enligt 34 § prövas av Konungen.

Fråga om förflyttning till tjänst som tillsättes av samma myndighet som anställt

tjänstemannen prövas dock av myndigheten.

38 §.

Om anställnings upphörande utan iakttagande av eljest gällande bestämmelser

angående uppsägning för det fall att tjänsteman är eller blir innehavare

av annan allmän tjänst och om förening av tjänster meddelar

Konungen bestämmelser.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965

Talan mot myndighets beslut

39 §.

Rätten att föra talan mot myndighets beslut enligt denna lag eller enligt

bestämmelse som meddelats med stöd av lagen må ej inskränkas.

Om talan mot beslut av riksdagens organ meddelas bestämmelser av

riksdagen eller organ som riksdagen utser.

Särskilda bestämmelser

40 §.

Kommer riket i krig, må tjänsteman icke utan tillstånd lämna tjänsten.

När kriget upphört, skall Konungen, innan nästkommande riksdagssession

avslutas, förordna att bestämmelsen icke vidare skall tillämpas.

I den mån Konungen förordnar må tjänsteman, när riket är i krigsfara,

icke utan tillstånd lämna tjänsten. Sådant förordnande förfaller om det

icke underställes riksdagen inom en månad och godkännes av riksdagen

inom två månader efter underställningen. Upphör krigsfaran, skall

Konungen upphäva förordnandet innan nästkommande riksdagssession avslutas.

.

Särskilda bestämmelser äro meddelade om vissa andra anställnings- och

arbetsvillkor vid krig eller krigsfara eller eljest under utomordentliga, av

krig föranledda förhållanden.

41 §.

Ytterligare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966.

Om tjänsteman, som vid lagens ikraftträdande innehar eller uppehåller

tjänst med vilken äro förenade gåvo- eller donationsmedel eller därmed jämförlig

förmån, då äger uppbära förmånen utan avdrag på lönen, må han

utan hinder av bestämmelsen i 14 § alltjämt uppbära förmånen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 11

2) Förslag

till

Lag

om tjänstemän hos kommuner m. fl. (kommunaltjänstemannalag)

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Denna lag äger tillämpning på anställning med kommun såsom arbetsgivare

och tjänsteman såsom arbetstagare.

Med kommun likställas i denna lag landstingskommun, municipalsamhälle,

kommunalförbund, tingslag, församling, kyrklig samfällighet, skogsvårdsstyrelse,

hushållningssällskap, allmän försäkringskassa samt, enligt

Konungens bestämmande, annan allmän inrättning.

2 §.

I anställningsförhållande varå denna lag är tillämplig gäller vad som är

bestämt i avtal.

Avtal må ej träffas om

a) inrättande eller indragning av tjänst eller tjänsteorganisationens utformning

i övrigt;

b) myndighets eller inrättnings arbetsuppgifter, ledningen och fördelningen

av arbetet inom myndigheten eller inrättningen, arbetstidens förläggning

eller rätt till annan ledighet än semester;

c) anställningsvillkor som regleras i lag eller annan författning och angår

tjänstetillsättning, disciplinär bestraffning eller anställnings upphörande.

Har avtal träffats i strid mot bestämmelserna i andra stycket, är avtalet

i denna del utan verkan.

3 §•

Vid konflikt om sådant anställnings- eller arbetsvillkor för i denna lag

avsedd tjänsteman som må bestämmas genom avtal må lockout eller strejk

vidtagas, om annat ej följer av lag eller avtal. I övrigt är stridsåtgärd som

berör bestående anställningsförhållande icke tillåten.

Tjänsteman må deltaga i strejk endast efter beslut av arbetstagarförening

som han tillhör.

Arbetstagarförening må ej anordna eller eljest föranleda stridsåtgärd,

som enligt första stycket icke är tillåten, ej heller genom lämnande av understöd

eller på annat sätt medverka vid otillåten stridsåtgärd som medlem

i föreningen vidtagit. Arbetstagarförening är även skyldig att söka hindra

sina medlemmar att vidtaga otillåten stridsåtgärd eller att, om sådan redan

vidtagits, söka förmå dem att häva den.

Om skyldighet att lämna underrättelse angående arbetsinställelse gälla

särskilda bestämmelser.

4 §.

Om kommun förfar i strid mot 3 § första stycket eller om arbetstagarförening

åsidosätter vad som åligger den enligt 3 § tredje stycket, skall kom
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965

munen eller föreningen, även om förpliktelse till följd av kollektivavtal ej

åsidosatts, ersätta uppkommen skada enligt de grunder som anges i 8 och

9 §§ lagen om kollektivavtal. Detsamma gäller medlem i arbetstagarförening,

om medlemmen deltager i sådan av föreningen anordnad eller föranledd

stridsåtgärd som icke är tillåten enligt 3 § första stycket.

Mål om skadestånd enligt första stycket upptages och avgöres av arbetsdomstolen.

I fråga om anhängiggörande och utförande av talan gälla bestämmelserna

i 13 § lagen om arbetsdomstol, även om målet ej är sådant

som avses där.

5 §•

Tjänsteman är icke skyldig att utföra arbete som är föremål för lockout

eller för tillåten strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd eller för lovlig

blockad vid konflikt om anställnings- eller arbetsvillkor vilket må bestämmas

genom avtal. Den som står utanför arbetskonflikt skall dock fullgöra

sina vanliga tj änsteåligganden. Han är även skyldig att utföra skyddsarbete.

Till skyddsarbete hänföres arbete som fordras för avveckling av verksamheten

på ett tekniskt försvarligt sätt eller till förebyggande av fara för människor

eller skada på egendom. Lika med skyddsarbete anses arbete som någon

är skyldig att utföra på grund av särskild föreskrift i lag.

6 §•

Om tjänsteman, vilken icke är underkastad ämbetsansvar, bryter mot 3 §

andra stycket eller åsidosätter vad som åligger honom enligt 5 §, dömes till

dagsböter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 13

3) Förslag

till

Lag

om inskränkning i rätten att föra talan mot offentlig

arbetsgivares beslut

Härigenom förordnas som följer.

Arbetstagare må ej föra talan mot offentlig arbetsgivares beslut rörande

hans arbets- eller anställningsvillkor, om han eller arbetstagarförening som

han tillhör äger väcka talan i saken vid arbetsdomstolen eller i dess ställe

inför skiljemän.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966.

Lagen äger icke tillämpning på beslut som meddelats före lagens ikraftträdande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965

4) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 11 september 1936 (nr 506) om

förenings- och förhandlingsrätt

Härigenom förordnas, dels att 3 kap. samt 26—28 §§ lagen den 11 september

1936 om förenings- och förhandlingsrätt skola upphöra att gälla, dels att

1, 6, 20, 21 och 29 §§ samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Denna lag äger tillämpning å för- Denna lag äger tillämpning å förhållandet

mellan arbetsgivare och hållandet mellan arbetsgivare och

arbetstagare, dock icke beträffande arbetstagare.

sådana arbetstagare i statens eller

kommunernas tjänst, som äro underkastade

ämbetsmannaansvar.

Såsom arbetstagare-------enligt lagen.

6

Om befogenhet för part, som äger

förhandlingsrätt men å vilken bestämmelserna

i 3 kapitlet icke äga

tillämpning, att påkalla förlikningsmans

medverkan stadgas i lagen

om medling i arbetstvister.

20

Envar, som vidtagit åtgärd, vilken

enligt 3 § eller 16 § första stycket

ej må äga rum, vare skyldig ersätta

skada, som av förfarandet

kommit.

§•

Om befogenhet för part, som äger

förhandlingsrätt, att påkalla förlikningsmans

medverkan stadgas i lagen

om medling i arbetstvister.

§■

Envar, som vidtagit åtgärd, vilken

enligt 3 § ej må äga rum, vare

skyldig ersätta skada, som av förfarandet

kommit.

21

Där de, som äga företräda förening,

varom i 2 § sägs, å föreningens

vägnar behörigen besluta åtgärd,

vilken enligt 3 § eller 16 § första

stycket ej må äga rum, vare föreningen

pliktig ersätta skada, som

kommit av åtgärden.

§•

Där de, som äga företräda förening,

varom i 2 § sägs, å föreningens

vägnar behörigen besluta åtgärd,

vilken enligt 3 § ej må äga rum, vare

föreningen pliktig ersätta skada,

som kommit av åtgärden.

1 Senaste lydelse av 1 § se 1945:155 och av 29 § se 1940:332.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 15

(Nuvarande lydelse)

29

Mål, som avse tillämpningen av

denna lag, upptagas och avgöras av

arbetsdomstolen; dock att åtal för

förseelse mot bestämmelserna i 16 §

andra stycket anhängiggöres vid allmän

domstol och utföres av allmän

åklagare.

Förening, varom---—---

(Föreslagen lydelse)

§•

Mål, som avse tillämpningen av

denna lag, upptagas och avgöras av

arbetsdomstolen.

beträffande huvudorganisationen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966.

Bestämmelserna i 3 kap. samt 6, 20, 21 och 26—29 §§ i deras hittillsvarande

lydelse äga alltjämt tillämpning på parter som vid utgången av år

1965 äro underkastade bestämmelserna. Har icke senast den 31 december

1970 någon av parterna enligt 10 § begärt opartisk ordförande, skall vederbörande

huvudorganisation av arbetstagare anses ha enligt 9 § återtagit

sin anmälan. Detsamma gäller, om part efter denna lags ikraftträdande

framställt sådan begäran och fem år därefter förflutit utan att någon av

parterna framställt ny sådan begäran. Organisation som anses ha återtagit

sin anmälan skall av socialstyrelsen underrättas härom.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965

5) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 28 maj 1920 (nr 245)

om medling i arbetstvister

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 28 maj 1920 om medling i arbetstvister1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

1 §■

(Föreslagen lydelse)

För vart och ett av de distrikt, i

vilka riket för sådant ändamål

av Konungen indelas, förordnar

Konungen en förlikningsman med

uppgift att, på sätt nedan sägs, medla

i tvister mellan arbetsgivare och

arbetare; dock att denna lag icke

gäller i fråga om arbetsgivare och

arbetare, å vilka bestämmelserna i

3 kapitlet lagen om förenings- och

förhandlingsrätt äga tillämpning.

Därest så-------särskild förlikningsman.

Såsom arbetare ---—----enligt lagen.

För vart och ett av de distrikt, i

vilka riket för sådant ändamål

av Konungen indelas, förordnar

Konungen en förlikningsman med

uppgift att, på sätt nedan sägs, medla

i tvister mellan arbetsgivare och

arbetare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966.

Äldre lydelsen av 1 § gäller även efter nämnda dag i den mån bestämmelserna

i 3 kapitlet lagen om förenings- och förhandlingsrätt alltjämt äro i

tillämpning.

1 Senaste lydelse av 1 § se 1945:156.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 17

6) Förslag

till

Lag

angående upphävande av lagen den 17 maj 1940 (nr 331) om

förhandlingsrätt för kommunala tjänstemän

Härigenom förordnas, att lagen den 17 maj 1940 om förhandlingsrätt för

kommunala tjänstemän skall upphöra att gälla vid utgången av år 1965.

2 Ilihang till riksdagens protokoll 11)65. 5 samt. 3 avd. Nr 1

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965

7) Förslag

till

Lag

om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas, att 20 kap. 4 § och 21 kap. 18 § brottsbalken skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

20 kap.

4 §.

Åsidosätter ämbetsman —-------eller suspension.

År felet---—-------ett år.

Som tjänstefel anses icke i något

fall, att ämbetsman efter beslut av

arbetstagarförening som han tillhör

deltager i strejk eller därmed jämförlig

stridsåtgärd.

21 kap.

18 §.

Åsidosätter krigsman, som ej är

underkastad ämbetsansvar, av försummelse,

oförstånd eller oskicklighet

vad honom åligger enligt reglementen,

instruktioner eller andra allmänna

bestämmelser, särskilda föreskrifter

eller tjänstens beskaffenhet,

dömes, om ej gärningen utgör tjänstemissbruk

eller eljest är särskilt belagd

med straff, för tjänstefel till

disciplinstraff.

År felet

Åsidosätter krigsman, som ej är

underkastad ämbetsansvar, av försummelse,

oförstånd eller oskicklighet

vad honom åligger enligt reglementen,

instruktioner eller andra allmänna

bestämmelser, särskilda föreskrifter

eller tjänstens beskaffenhet,

dömes, om ej gärningen utgör tjänstemissbruk

eller eljest är särskilt belagd

med straff, för tjänstefel till

disciplinstraff. Beträffande krigsman,

som är anställd vid krigsmakten,

äga bestämmelserna i 20 kap.

4 § tredje stycket motsvarande tilllämpninq.

■ ett år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 19

8) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 22 juni 1928 (nr 254)

om arbetsdomstol

Härigenom förordnas, att 1, 2, 4 och 5 §§ lagen den 22 juni 1928 om arbetsdomstol1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

1

För upptagande —-----

Om skyldighet-------

Såsom arbetare--------

2

Arbetsdomstolen skall bestå av

ordförande och sju ledamöter, av

dem en särskild ledamot för tjänstemannamål.

4

Övriga ledamöter, vilka skola vara

i arbetsförhållanden erfarna och

kunniga, förordnas av Konungen för

två år i sänder, två ledamöter efter

förslag av de svenska arbetsgivareföreningarnas

förtroenderåd, två ledamöter

efter förslag av landsorganisationen

i Sverige och den särskilde

ledamoten efter förslag av tjänstemännens

centralorganisation. Sistnämnde

ledamot skall inträda på arbetarsidan

i stället för eu av de efter

landsorganisationens förslag utsedda

ledamöterna vid handläggning

av mål, däri tjänstemannaförening,

som icke är ansluten till landsorganisationen,

eller medlem i sådan för
-

(Föreslagen lydelse)

§•

--- i Stockholm.

— särskilt stadgat.

--enligt lagen.

Med offentlig arbetsgivare förstås

i denna lag staten och arbetsgivare

som avses i kommunaltjänstemannalagen.

§•

Arbetsdomstolen skall bestå av

ordförande och åtta ledamöter. Av

ledamöterna skola två vara särskilda

ledamöter, en för mål där offentlig

arbetsgivare är part och en för

t jänstemannamål.

§■

Övriga ledamöter förordnas av

Konungen för två år i sänder. För

dessa ledamöter förordnar Konungen

för samma tid ersättare. Ledamöter

och ersättare skola vara i arbetsförhållanden

erfarna och kunniga.

Två ledamöter och sex ersättare

för dem förordnas efter förslag av

de svenska arbetsgivareföreningarnas

förtroenderåd samt två ledamöter

och sex ersättare för dem efter

förslag av landsorganisationen i Sverige.

För den särskilde ledamoten för

mål där offentlig arbetsgivare är

part skola förordnas tre ersättare.

Vid förordnande av denne ledamot

och ersättarna för honom skall iakt
-

1 Senaste lydelse av 1 § se 1945:159, av 2 och 4 §§ se 1947:90 samt av 5 § so 1947:637.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

ening är part å nämnda sida, såframt

icke jämväl till landsorganisationen

ansluten förening eller medlem

i sådan förening är part å arbetarsidan

och tvisten huvudsakligen

rör sistnämnda part.

För vardera sidan förordnas enligt

samma regler dubbelt så många

ersättare som antalet ledamöter.

Förslag å------------

tagas, att minst två utses efter förslag

av kommunförbund. Även för

den särskilde ledamoten för tjänstemannamål

skola förordnas tre ersättare.

Denne ledamot och två ersättare

för honom skola utses efter förslag

av tjänstemännens centralorganisation.

Den återstående ersättaren

skall utses efter förslag av annan

huvudorganisation för tjänstemän,

som icke är ansluten till landsorganisationen.

här avses.

Ledamot eller ersättare, som avses

i denna paragraf, skall vara svensk

medborgare och hava uppnått tjugofem

års ålder. Befattningen må ej

utövas av den som är omyndig eller

i konkurstillstånd.

5

Ledamot eller ersättare, som avses

i i §, skall vara svensk medborgare

och hava uppnått tjugufem års

ålder. Ej må befattningen utövas av

den, som är omyndig eller i konkurstillstånd.

§•

Den särskilde ledamoten för mål

där offentlig arbetsgivare är part

skall vid handläggning av sådant

mål inträda på arbetsgivarsidan i

stället för en av de ledamöter som

förordnats efter förtroenderådets

förslag, om icke även annan arbetsgivare

är part på arbetsgivarsidan

och tvisten huvudsakligen rör denne.

Den särskilde ledamoten för

tjänstemannamål skall vid handläggning

av mål, där tjänstemannaförening

som icke är ansluten till

landsorganisationen eller medlem i

sådan förening är part på arbetarsidan,

inträda på arbetarsidan i stället

för en av de ledamöter som förordnats

efter landsorganisationens

förslag, om icke åven till landsorganisationen

ansluten förening eller

medlem i sådan förening är part på

arbetarsidan och tvisten huvudsakligen

rör sistnämnda part.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966.

Senast meddelade förordnanden för ledamoten för tjänstemannamål och

ersättarna för honom skola upphöra att gälla vid utgången av år 1965. För
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 21

slag till nya sådana förordnanden och till de övriga förordnanden, som påkallas

i samband med ikraftträdandet, skola avges under år 1965. Giltighetstiden

för dessa förordnanden skall begränsas så, att den utlöper samtidigt

med giltighetstiden för de vid ikraftträdandet gällande, enligt äldre

lydelsen av 4 § meddelade förordnandena.

Äldre bestämmelser om arbetsdomstolens sammansättning skola tillämpas

i mål där huvudförhandling påbörjats före lagens ikraftträdande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965

9) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 20 maj 1955 (nr 261) om

avstängning av domare

Härigenom förordnas, att 8—11 §§ lagen den 20 maj 1955 om avstängning

av domare skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

8

Domare, som enligt denna lag är

avstängd från utövning av tjänsten,

skall vara skyldig att vidkännas det

löneavdrag som rätten må bestämma.

Dömes han ej till avsättning, äge

han uppbära den lön som avdragits.

Konungen äger meddela föreskrifter

om de olika slag av löneavdrag,

som vid tillämpningen av första stycket

må komma i fråga.

(Föreslagen lydelse)

§•

Om domare, som enligt denna lag

varit avstängd från utövning av

tjänsten, ej dömes till avsättning,

äge han uppbära den lön som må

hava avdragits.

9 §•

Beslut i fråga om avstängning och

löneavdrag skall genast gå i verkställighet.

10

Beträffande talan mot beslut i fråga

om avstängning och löneavdrag,

så ock beträffande rättegången i högre

rätt dit sådan fråga fullföljts,

skall vad i rättegångsbalken sägs

angående häktning äga motsvarande

tillämpning; dock skall ej gälla

vad i 54 kap. 17 § andra stycket rättegångsbalken

stadgas om befrielse

från nedsättningsskyldighet för tilltalad,

som i målet hålles häktad.

11

Om avstängning och dess hävande

samt om beslut rörande löneavdrag

skall underrättelse genast lämnas

myndighet som äger bestämma om

Beslut i fråga om avstängning

skall genast gå i verkställighet.

§•

Beträffande talan mot beslut i fråga

om avstängning, så ock beträffande

rättegången i högre rätt dit

sådan fråga fullföljts, skall vad i

rättegångsbalken sägs angående

häktning äga motsvarande tillämpning;

dock skall ej gälla vad i 54

kap. 17 § andra stycket rättegångsbalken

stadgas om befrielse från

nedsättningsskyldighet för tilltalad,

som i målet hålles häktad.

§•

Om avstängning och dess hävan

de skall underrättelse genast lämnas

myndighet som äger bestämma

om domarens tjänstgöring. Utbeta
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 23

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

domarens tjänstgöring. Utbetalas lö- las domarens lön av annan myndignen

av annan myndighet, skall ock het, skall ock denna underrättas,

denna underrättas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966.

Vf

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965

10) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 30 juni 1948 (nr 449) om

disciplinstraff för krigsmän

Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 30 juni 1948 om disciplinstraff för

krigsmän1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

4 §•

(Föreslagen lydelse)

Den som — — — —----i tjänstgöring.

Under strafftiden skall den som

åtnjuter avlöning från krigsmakten

vidkännas löneavdrag med belopp,

som är angivet i gällande avlöningsföreskrifter.

Vid beräkning —--------

Under strafftiden skall den som

åtnjuter avlöning från krigsmakten

vidkännas löneavdrag med belopp

som Konungen bestämmer.

tjugofyra timmar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966.

1 Senaste lydelse av 4 § se 1964:170.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 25

11) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 17 maj 1963 (nr 114)

om semester

Härigenom för ordnas, att 1 § lagen den 17 maj 1963 om semester skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

1

Denna lag äger tillämpning å arbetstagare

i allmän eller enskild

tjänst med undantag av sådana arbetstagare,

för vilka enligt statliga

föreskrifter gälla särskilda bestämmelser

rörande semester. Från lagens

tillämpning är ock undantagen

arbetstagare, som är medlem av arbetsgivarens

familj eller som avlönas

uteslutande genom andel i vinst.

(Föreslagen lydelse)

§•

Denna lag äger tillämpning å arbetstagare

i allmän eller enskild

tjänst med undantag av arbetstagare,

som är medlem av arbetsgivarens

familj eller som avlönas uteslutande

genom andel i vinst.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att statens och kommunernas tjänstemän får

förhandlingsrätt enligt i princip samma regler som gäller för andra arbetstagare.

Lön och övriga ekonomiska villkor skall enligt förslaget kunna regleras

i kollektivavtal. Förslaget innebär vidare, att lockout och strejk erkän

nes som tillåtna stridsmedel i intressetvist mellan stat eller kommun, å ena,

samt tjänstemannaorganisation, å andra sidan.

Förslag framlägges om en stats tjänstemannalag innehållande grundläggande

bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning samt om en

kommunaltjänstemannalag med vissa bestämmelser om koinmunaitjänstemännens

ställning i arbetsrättsligt hänseende.

Av propositionens innehåll kommer här att i huvudsak redovisas endast

de delar av vad föredragande departementschefen, statsrådet Lindholm, anfört,

som är av omedelbar betydelse för bedömande av motionsyrkandena

eller som eljest föranlett utskottet till särskilt yttrande. I övrigt hänvisas till

propositionen. Propositionen grundar sig på en promemoria, betitlad »De

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965

offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt» (SOU 1963: 51), som utarbetats

av en arbetsgrupp inom civildepartementet.

Motionerna

Motionsyrkandena kommer att redovisas nedan var för sig i sina särskilda

sammanhang. Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin

hemställan får utskottet, i den mån redogörelser därför inte lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna I: 716, II: 841, I: 718, II: 840, II: 838, II:

295 och I: 601.

Över motionerna I: 228 och II: 295 har andra lagutskottet i den ordning

§ 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat yttrande från arbetsdomstolens

ordförande. Redogörelse för yttrandet lämnas härnedan.

Begränsningar i förhandlingsrätten, lagstadgad överläggningsrätt

Departementschefen

Allmän motivering

»En väsentlig fråga under utredningsarbetet har varit huruvida och i vilken

utsträckning det bör stadgas begränsningar i rätten att förhandla och

träffa avtal om offentlig tjänstemans anställningsförhållanden. Som jag

tidigare nämnt bör 1936 års lag om förenings- och förhandlingsrätt göras

tillämplig även på de tjänstemän hos stat och kommun, som är underkastade

ämbetsansvar. I denna lag förstås med förhandlingsrätt rätten att

påkalla förhandling rörande reglering av anställningsvillkoren ävensom

rörande förhållandet i övrigt mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Alla

frågor, som förhandlingsrätten sålunda rymmer, kan enligt 1 § lagen om

kollektivavtal regleras i sådant avtal och förhandling som öppnas enligt

1936 års lag avser också vanligen att få ett kollektivavtal till stånd. Visserligen

medför förhandlingsrätt för ena parten icke någon skyldighet för motparten

att sluta avtal. På den privata arbetsmarknaden har arbetsgivarna

i allmänhet förbehållit sig rätten att själva bestämma över sina företag. Om

ej annat följer av inskränkande bestämmelser i lag eller avtal, anses arbetsgivaren

äga själv leda och fördela arbetet, fritt antaga och avskeda arbetskraft

samt bestämma om den arbetsskyldighet som åvilar den anställde inom

ramen för anställningsavtalet. Eftersom det råder avtalsfrihet i dessa

frågor, blir dock arbetsgivarens möjligheter att utöva sina ifrågavarande befogenheter

i praktiken beroende av huruvida de anställda och deras organisationer

påkallar medinflytande och med vilken kraft de är beredda att genomdriva

sina anspråk.

I departementspromemorian föreslås vissa begränsningar i rätten att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr i år 1965 27

träffa avtal mellan stat och kommun, å ena, samt offentlig tjänsteman, å

andra sidan. Med avseende på förbudets räckvidd har de offentliga tjänstemännen

indelats i tre kategorier. Det längst gående förbudet föreslås skola

gälla statens tjänstemän och avser huvudsakligen frågor om tjänstetillsättning,

tjänstemans åligganden, disciplinär bestraffning, anställnings upphörande,

tjänsteorganisationens utformning, myndighets arbetsuppgifter samt

ledningen och fördelningen av arbetet inom myndighet. Den andra kategorien

omfattar sådana ämbetsansvariga tjänstemän hos kommun, församling,

skogsvårdsstyrelse, hushållningssällskap, allmän försäkringskassa eller annan

allmän inrättning vilkas anställningsförhållanden är helt eller delvis

reglerade i lag eller annan allmän författning. Beträffande dem föreslås förbudet

skola avse dels åligganden i tjänsten och dels sådana författningsmässigt

reglerade anställningsvillkor, som enligt vad nyss sagts är för statstjänstemännens

vidkommande undantagna från avtalsrätt. Med denna bestämning

kommer bl. a. kommunalt anställda lärare och läkare, församlingspräster

och kyrkomusiker samt lärare vid statsunderstödda privatskolor

att vara underkastade i huvudsak samma begränsningar i förhandlingsrättsligt

hänseende som statstjänstemännen. Den tredje kategorien slutligen

omfattar övriga hos kommun eller allmän inrättning anställda tjänstemän,

som har ämbetsansvar. Beträffande dem föreslås förbudet skola avse endast

åligganden i tjänsten. Övriga anställningsvillkor, således ej endast lön

och ekonomiska förmåner av annan art utan även exempelvis frågor om

antagande och entledigande samt disciplinär bestraffning, skall såvitt gäller

tjänsteman tillhörande denna tredje kategori kunna bli föremål för behandling

enligt 1936 års lag och reglering i kollektivavtal.

Även enligt min mening finns inom det offentliga tjänstemannaområdet

vissa frågor, som ej lämpligen bör regleras i kollektivavtal. Jag åsyftar härvid

i första hand sådana frågor av rent eller övervägande organisatorisk

art som vad slags verksamhet det allmänna skall bedriva och hur denna

verksamhet lämpligen bör handhavas. Det torde ej heller vara föremål för

delade meningar att det i princip bör ankomma på statsmakterna och, inom

det kommunala området, kommunernas beslutande organ att besluta i dylika

frågor oberoende av organisationer, som främst företräder de anställdas

intressen som löntagare. I och för sig torde väl stat och kommun utan

stöd av lagbestämmelser, som inskränker avtalsfriheten, kunna förbehålla

sig bestämmanderätten i dessa frågor på samma sätt som arbetsgivarna

i allmänhet kunnat det på den privata arbetsmarknaden. Såsom framhålles

i departementspromemorian bör emellertid. det allmännas möjligheter att

hävda sin bestämmanderätt i hithörande frågor ej bero av i vad mån dess

förhandlingsorgan lyckas hålla frågorna utanför avtalsreglering. Jag anser

därför att i lag bör meddelas förbud mot avtal om den offentliga tjänsteorganisationens

utformning, offentlig myndighets arbetsuppgifter samt ledningen

och fördelningen av arbetet inom myndigheten. Det synes icke fin
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

28 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965

nas anledning att, såsom skett i departementspromemorian, undantaga den

icke reglerade kommunala förvaltningen från detta förbud.

Vid övervägande av frågan om ytterligare begränsningar i avtalsfriheten

är påkallade har man att beakta, att, såvitt gäller statens tjänstemän,

grundläggande bestämmelser om antagande och entledigande för närvarande

finnes i grundlag. Jag åsyftar regeringsformen § 28 om befordringsgrunder

vid statliga tjänstetillsättningar och § 36 om oavsättlighet. Riksdagen

har som vilande antagit förslag till sådan ändring av det sistnämnda

stadgandet att grundlagsenlig oavsättlighet tillkommer endast domare

(prop. 1964: 140, KU 19). Enligt förslaget skall emellertid grundläggande

bestämmelser i övrigt om statstjänstemännens rättsställning givas i lag. Vid

förslagets framläggande för riksdagen yttrade föredragande departementschefen,

att de samhällsintressen som är förenade med en självständig och

oväldig kår av förvaltningstjänstemän borde tillgodoses genom att i nämnda

lag meddelades utförliga och specificerade bestämmelser om skydd för statstjänsteman

mot godtyckligt eller eljest obehörigt avsked. Allmänna intressen

talar sålunda för att frågor om antagande och entledigande av statstjänsteman

liksom hitintills regleras i offentligrättslig ordning och således

utan rätt att träffa avtal därom; att förutsättningarna för entledigande bestämmes

i lag ligger även i de anställdas intresse. Om avtal ej bör få träffas

om statstjänstemans åligganden i tjänsten och villkoren för entledigande,

torde avtal ej heller böra tillåtas i frågor som avser disciplinär bestraffning

av statstjänsteman. Av det anförda framgår att jag i likhet med flertalet remissinstanser

i det stora hela ansluter mig till departementspromemorians

förslag om begränsning av rätten att förhandla om statstjänstemännens anställningsvillkor.

Med hänsyn till arten av de arbetsuppgifter som åvilar

tjänstemän tillhörande den andra av mig i det föregående omnämnda kategorien

bör även för dessa tjänstemän gälla i huvudsak samma begränsning

av förhandlingsrätten.

Vad härefter angår tjänstemän tillhörande den tredje tjänstemannakategorien,

d. v. s. i huvudsak tjänstemän inom den icke reglerade kommunala

förvaltningen, har kommunförbunden framställt invändningar mot vad i departementspromemorian

föreslagits om förhandlingsområdets utformning

såvitt gäller dessa tjänstemän samt yrkat förbud mot avtal om tjänstetillsättning,

disciplinära åtgärder och villkoren för anställnings upphörande.

Detta yrkande kan jag ej biträda. Rättsförhållandet mellan kommunerna

och deras tjänstemän har hitintills betraktats som i princip privaträttsligt

grundat. Visserligen är anställningsvillkoren i allmänhet bestämda i reglementen

antagna av kommunernas fullmäktige. Kommunernas normal t jänstereglementen

har dock tillkommit efter överenskommelser med personalorganisationerna.

Tjänstemans skyldighet att underkasta sig av fullmäktige

beslutade ändringar av anställnings- och avlöningsvillkor förutsätter att sådan

överenskommelse träffats. Reglementena är visserligen enligt gällande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 29

rätt icke att anse som kollektivavtal, i vart fall icke såvitt angår tjänstemän

med ämbetsansvar, och lockout och strejk kan ej vidtagas mot eller av tjänstemännen.

De kommunala förhandlingsordningarna erkänner emellertid

uppsägning som stridsåtgärd och föreskriver vid sådan uppsägning i stället

för de i reglementena stadgade uppsägningstiderna en för alla tjänstemän

enhetlig ömsesidig uppsägningstid av en månad. Uppenbart är att de kommunala

tjänstereglemcntena och förhandlingsordningarna i realiteten ger

kommunaltjänstemännen och deras organisationer i allt väsentligt samma

inflytande över anställningsvillkoren som om dessa reglerats i kollektivavtal.

Förbud mot avtal om tjänstetillsättning, disciplinära åtgärder och

villkor för anställnings upphörande skulle innebära att en offentligrättslig

reglering infördes på ett område som hitintills lämnats fritt för enskilda avtal

och som för närvarande regleras genom överenskommelser, vilka står

kollektivavtalet nära. Det saknas enligt min mening bärande skäl att företaga

en sådan ändring samtidigt som man ger statens tjänstemän full förhandlingsrätt

beträffande deras ekonomiska anställningsvillkor. I vart fall

kan ej ifrågakomma att — såsom kommunförbunden i första hand yrkar —

frågor om tjänstetillsättning, disciplinmedel och anställnings upphörande genom

tvingande lagregler föres utanför avtalsområdet och överlämnas till

kommunernas bestämmanderätt. Antingen bör frågorna regleras i lag eller

bör det finnas möjligheter för tjänstemännen och deras organisationer att

utöva det inflytande som förhandlingsrätt enligt 1936 års lag innebär. Ett

särskilt skäl att ej begränsa avtalsfriheten är att kommunernas tjänstemän

i motsats till statens i allmänhet — om man bortser från de fall där kommunal

besvärsnämnd finnes inrättad — ej äger anföra förvaltningsbesvär

över beslut om anställande och entledigande utan är — vid sidan av utvägen

att anhängiggöra talan vid de allmänna domstolarna — hänvisade till

de restriktivt utformade kommunalbesvären. Tillätes kollektivavtal i dessa

frågor, kan enskild tjänsteman få sin rätt prövad i arbetsdomstolen.

Som en lösning att komma under övervägande i sista hand föreslår kommunförbunden,

att den i departementspromemorian föreslagna lagen om

statens tjänstemän, vilken innehåller regler om sådana anställningsvillkor

varom avtal ej må träffas, kompletteras med bestämmelser om kommunernas

tjänstemän. Ej heller detta förslag anser jag mig höra biträda. Det synes

icke föreligga förutsättningar för att i en gemensam lag sammanföra bestämmelser

om statens och kommunernas tjänstemän. Som jag förut nämnt

är de givna stats- och förvaltningsrättsliga utgångspunkterna för en reglering

av anställningsvillkoren icke desamma för statens tjänstemän som för

kommunernas. Härtill kommer att de kommunala verksamhetsområdena

i hög grad skiljer sig från del statliga och att de även sinsemellan företer

betydande olikheter. Slutligen skulle en reglering i lag av förhållandet mellan

kommunerna och deras anställda efter förebild av den statliga tjänsteinannalagcn

kunna anses inkräkta på den kommunala självstyrelsen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 är 1965

Sammanfattningsvis vill jag framhålla, att jag sålunda i det stora hela

ansluter mig till departementspromemorians av flertalet remissinstanser

tillstyrkta förslag om förhandlings- och avtalsområdets utformning, ehuru

med den jämkningen att avtalsförbudet såvitt gäller organisationsfrågor

utsträckes att avse hela det offentliga tjänstemannaområdet. Jag avser att i

det följande upptaga frågan om den närmare bestämningen av tjänstemannabegreppet

inom offentlig förvaltning. Beträffande olika detaljfrågor om

vad som är att hänföra till det avtalsfria området har delade meningar yppats

och jag återkommer härtill vid behandlingen av de olika lagbestämmelserna.

I stort sett bör dock även i dessa frågor promemorian vara vägledande.

Såsom arbetsdomstolens ordförande framhållit synes det principiellt

riktigt att begränsa avtalsområdet så att man ej senare på grund av då vunna

erfarenheter nödgas ytterligare inskränka detsamma.

Skulle avtal komma att träffas i strid mot avtalsförbudet bör givetvis avtalet

i den delen vara utan verkan. Enligt gällande processuella regler

torde arbetsdomstolen vara skyldig att ex officio pröva, huruvida en omtvistad

kollektivavtalsbestämmelse angår ett ämne, varom avtal ej må träffas,

och, om så befinnes vara fallet, avvisa målet. Arbetsdomstolens ordförande

har — liksom hans företrädare i yttrande över förhandlingsrättsutredningens

betänkande — uttalat betänkligheter mot att domstolen skulle

på detta sätt tvingas kontrollera, att statens förhandlingsorgan icke överskrider

de gränser som i det allmännas intresse dragés för förhandlingsrätten.

Enligt min mening bör det emellertid ej möta något principiellt hinder

mot en dylik officialprövning från arbetsdomstolens sida. Redan enligt gällande

rätt åligger det domstolen en sådan prövningsskyldighet, t. ex. i fråga

om kollektivavtals ogiltighet av den anledningen att arbetstagare har ämbetsansvar,

och domstolen har också i sin praxis förklarat kollektivavtal vara

av nämnda anledning ogiltigt i omtvistat hänseende, oaktat part ej gjort

påstående därom. Sett ur praktisk synpunkt kan det uppenbarligen medföra

olägenheter, om en rättegång rörande tolkningen av ett avtal, som parterna

på ömse sidor anser bindande, leder till en förklaring från domstolens sida

att avtalet i viss del är ogiltigt. Särskilt är detta fallet om endera parten

gör gällande att avtalet under sådana omständigheter även i övrigt är ogiltigt

på grund av att en väsentlig förutsättning för detsamma brustit. Givetvis

ökar dessa olägenheter om parterna har svårt att på förhand avgöra om

ogiltighetsgrund föreligger och det skall ej förnekas, att den föreslagna

gränsdragningen mellan frågor varom avtal må träffas och övriga frågor

stundom kan vålla tvekan vart ett visst ämne är att hänföra. Trots detta är

jag ej beredd att — såsom arbetsdomstolens förutvarande ordförande

ifrågasatt i sitt yttrande över förhandlingsrättsutredningens betänkande

— föreslå en begränsning av arbetsdomstolens prövningsskyldighet i förevarande

hänseende till fall där part gör gällande att kollektivavtalet är

ogiltigt därför att det avser fråga varom avtal ej må träffas. En sådan be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 31

gränsning skulle kunna medföra att de avtalsslutande parterna icke med

samma omsorg som eljest prövade om viss fråga hör till avtalsområdet eller

ej. Arbetsdomstolen bör därför i princip vara skyldig att självmant pröva

huruvida statliga och kommunala förhandlingsorgan överskridit gränserna

för sin befogenhet. Såsom arbetsdomstolens nuvarande ordförande förutsatt

bör dock hinder ej möta, att denna granskningsskyldighet begränsas

till de omtvistade delarna av avtalet.

Fråga har uppkommit om tjänstemännen och deras organisationer bör

tillförsäkras rätt till överläggning med offentlig myndighet i frågor, som är

förbehållna arbetsgivarens bestämmanderätt. Departementspromemorians

förslag att gällande bestämmelser om rätt till sådan överläggning upphäves

utan att ersättas av motsvarande regler har mött gensagor dels från

vissa myndigheter, dels och i synnerhet från organisationsliåll. När det

gäller att taga ställning till denna fråga torde till en början böra beaktas att

gällande författningar om förhandlingsrätt med speciell innebörd för ämbetsansvariga

tjänstemän på sin tid tillkom som ersättning för att dessa

tjänstemän undantogs från den allmänna förhandlingsrätten enligt 1936

års lag. Genom att denna lag nu göres tillämplig på samtliga arbetstagare

i allmän tjänst, blir de ämbetsansvariga tjänstemännen i tillfälle att öva

samma inflytande som övriga arbetstagare över de från arbetstagarsynpunkt

mest väsentliga arbets- och anställningsvillkoren nämligen lön och

övriga med tjänsten förenade ekonomiska förmåner. Det är vid sådant förhållande

icke lika angeläget att beträffande övriga arbets- och anställningsvillkor

upprätthålla bestämmelser om rätt till överläggning.

Erfarenheten har visat att det bereder vissa svårigheter att skilja mellan

avtalsförhandlingar och överläggningar i syfte att framföra synpunkter och

önskemål. Dessa svårigheter framträder särskilt, om ena parten har rätt alt

påkalla överläggning och motparten är underkastad en däremot svarande

skyldighet att ingå i svaromål. På det offentliga tjänstemannaområdet skulle

en dylik ordning lätt medföra risk för att avtal komme att träffas om frågor,

som är förbehållna of fentligrättslig reglering. De nuvarande bestämmelserna

om överläggningsrätt har visat sig svåra att tillämpa, särskilt i vad avser

skyldighet för statlig och kommunal myndighet att delgiva tjänstemännens

organisationer förslag och utkast till nya eller ändrade villkor.

Tjänstemännens centralorganisation har också i sitt remissvar hänvisat till

de svårigheter som är förknippade med dclgivningsplikt för myndighet och

förklarat sig icke påyrka att sådan plikt föreskrives. Av denna enligt min

mening välgrundade ståndpunkt synes följa, att det bör överlämnas åt myndigheterna

att själva avgöra i vilken utsträckning överläggning med organisationerna

är påkallad i frågor varom avtal ej må träffas. Det synes mig

icke vara en lämplig ordning att, såsom nyssnämnda organisation föreslår,

statliga och kommunala myndigheter ålägges att på framställning av organisation

upptaga överläggning med organisationen i varje fråga varom

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965

avtal ej får träffas, innan myndigheten fattar beslut i ärendet. I mindre viktiga

ärenden måste det vara myndigheterna obetaget att fatta beslut utan

iakttagande av en förhållandevis omständlig överläggningsprocedur.

Uppenbarligen är det vanskligt att uppställa en regel för myndigheternas

handlande i förevarande hänseende. Varje sådan regel ger lätt upphov till

meningsskiljaktigheter om tillämpningen och vid en oriktig tillämpning

från myndighets sida kan dess beslut, även om det är i sak riktigt, komma

att efter besvär undanröjas såsom tillkommet i formellt oriktig ordning.

Trots dessa betänkligheter mot en lagfäst överläggningsrätt skulle jag måhända

vara beredd att föreslå ett dylikt institut, om det funnes anledning befara

att myndigheterna icke självmant kommer att upptaga överläggningar i

ärenden, där tjänstemännen och deras organisationer har grundade anspråk

på att få framföra sina synpunkter och önskemål. Det torde dock ej finnas

skäl för dylika farhågor. Det måste ligga i de offentliga arbetsgivarnas eget

intresse att taga initiativ till överläggning i mera väsentliga frågor rörande

den offentliga administrationens utformning och verksamhet. Även

utan särskilda bestämmelser om överläggningsplikt för offentliga arbets^

givare kommer organisationerna att indirekt åtnjuta visst rättsligt skydd

för sitt intresse av att få komma till tals med motparten i frågor utanför avtalsområdet.

Har kollektivavtal om löner o. d. träffats under vissa bestämda

förutsättningar med avseende på organisation och arbetsuppgifter, lär nämligen

under avtalstiden väsentlig ändring av vad sålunda är förutsatt ej

kunna genomföras utan att förhandlingar upptages med tjänstemännens organisationer

om de ändringar i löner och annat som de nya förhållandena

kan påkalla och organisationerna får därvid tillfälle att framföra synpunkter

även i frågor varom avtal ej må träffas. Jag förutsätter vidare att myndigheterna,

även om de ej har anledning att taga initiativ till överläggningar,

likväl kommer att vara lyhörda för önskemål från organisationernas sida

att få framföra synpunkter och önskemål innan ärenden avgöres.

I detta sammanhang bör erinras om den form för fortlöpande kontakter

mellan myndigheter och anställda som samarbetet inom företagsnämnder

utgör. Genom företagsnämnder har man velat tillgodose bl. a. de anställdas

krav på insyn i verksamheten och det är förutsatt att man i företagsnämnderna

samråder om för verket och dess personal väsentliga frågor. Utan

starka skäl bör de offentliga myndigheterna ej underkastas en ordning som

innebär -— förutom skyldighet att förhandla enligt 1936 års lag om löner

o. d. och att hålla personalen genom företagsnämnder informerad om

verksamheten i övrigt — jämväl plikt att överlägga med organisationerna

beträffande anställningsförhållanden förbehållna offentligrättslig reglering.

Då jag ej blivit övertygad om behovet av en sådan överläggningsplikt,

ansluter jag mig till departementspromemorians förslag i denna del.

Däremot kan det vara lämpligt att ålägga myndighet överläggningsplikt vid

handläggningen av viss speciell fråga varom myndigheten äger besluta. Så
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 33

som framgår av det följande föreslår jag skyldighet för företrädare för

Kungl. Maj:t och för statlig myndighet att på begäran upptaga fråga om

uppsägning av tjänsteman till överläggning med tjänstemannens organisation.

»

Specialmotivering 3 § statstjänstemannalagen

»I likhet med det övervägande antalet remissinstanser godtager jag de i

paragrafen avsedda begränsningarna i förhandlings- och avtalsrätten för

slatstjänstemännen. Utöver vad jag anfört i den allmänna motiveringen

vill jag framhålla följande.

Förbudet att träffa avtal om anställnings- eller arbetsvillkor som sägs under

c) avser bl., a., vilken av de i 7 § angivna anställningsformerna som skall

användas vid tillsättning av viss tjänst.

Under förbudet att avtala om inrättande av tjänst faller fråga huruvida

tjänsten skall vara ordinarie, extra ordinarie, extra o. s. v. samt om tjänsten

skall vara heltids- eller deltidstjänst. När i paragrafen talas om förbud mot

avtal om — förutom särskilt angivna organisationsfrågor — jämväl tjänsteorganisationens

utformning i övrigt avses härmed exempelvis frågor om den

organisatoriska uppbyggnaden av ett verk, myndighets stationeringsort och

geografiska verksamhetsområde samt inrättande av vikariat. Såsom en personalorganisation

framhållit bör hinder icke möta att träffa avtal om att vissa

tjänster med väsentligen samma arbetsuppgifter i avlöningshänseende

fördelas enligt visst kvotsystem, dock utan att detta får inkräkta på arbetsgivarens

bestämmanderätt rörande tjänsters inrättande. Den föreslagna lagtexten

uppställer icke heller något sådant hinder.

Med anledning av yrkandet från bl. a. några personalorganisationer,

att avtal skall få träffas om arbetstidens förläggning, erinrar jag om att

på den privata arbetsmarknaden arbetsgivaren ej sällan förbehållit sig bestämmanderätten

i denna fråga. En personalorganisation har också framhållit,

att det inom sådana områden där tjänstgörings- och turlistor förekommer

kan vara nödvändigt för driftens upprätthållande att myndigheten

har det slutliga avgörandet när det gäller arbetstidens förläggning. För egen

del anser jag det icke kunna komma i fråga, att den offentlige arbetsgivaren

avhänder sig bestämmanderätten beträffande arbetstidens förläggning

på sådana områden som exempelvis försvaret, sjukvården, socialvården och

kommunikationsväsendet. Även om behovet av en ensidig reglering kan synas

vara mindre framträdande på andra områden, finner jag det likväl icke

vara möjligt att härvidlag göra skillnad mellan olika förvaltningsområden.

Uppenbart är emellertid, att arbetstidens förläggning är av väsentlig betydelse

för de anställda och att arbetsgivaren fördenskull liksom hittills vid behov

bör samråda med personalen — inom företagsnämnder eller på annat

sätt — innan större förändringar vidtages. I anslutning till ett uttalande

från en personalorganisation beträffande undervisningsväsendet vill jag ut
3

Bihang till riksdagens protokoll 1!)65. 5 saml. 3 avd. Nr 1

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Sammansatt konstitutions- och andra lugutskotts utlåtande nr 1 år 1965

tala, att frågan om lärarpersonalens undervisningsskyldighet mätt i antal

undervisningstimmar icke avser arbetstidens förläggning utan i stället arbetstidens

längd och att hinder således ej föreligger att träffa avtal härom.

Däremot avser fråga om skolårets och feriernas längd och förläggning ämne

varom avtal ej må träffas.

I fråga om förbudet mot avtal om rätt till annan ledighet än semester vill

jag understryka, att avtalsförbudet avser endast frågor huruvida och i vilken

omfattning ledighet bör beviljas men däremot ej frågan om lön eller

andra förmåner under beviljad ledighet.

Slutligen vill jag nämna, att frågor om skyldighet att bära tjänstedräkt

ej hör till avtalsområdet utan är avsedda att regleras genom föreskrifter

som avses i 10 § första stycket.»

Specialmotivering 2 § kommunaltjänstemannalagen

»Stadgandet, som motsvarar 2 § i promemorieförslaget, innebär i jämförelse

med detta förslag en utvidgning av det avtalsförbjudna området. För motiven

till den av mig föreslagna paragrafen har jag redogjort i den allmänna

motiveringen. Beträffande den närmare innebörden av punkterna b) och c)

får jag hänvisa till vad jag anfört under 3 § statstjänstemannalagen och

får därjämte tillägga följande.

Förbudet under b) mot avtal om myndighets arbetsuppgifter samt om

ledningen och fördelningen av arbetet inom myndighet syftar till att förbehålla

den offentlige arbetsgivaren rätten att, utan att vara bunden av förhandlingsskyldighet

med tjänstemännens organisationer, inom ramen för

anställningsavtalet bestämma om tjänstemannens arbetsuppgifter och vad

tjänstemannen i övrigt har att iakttaga i sin tjänsteutövning d. v. s. tjänstemans

åligganden i tjänsten. Jag är medveten om att det kan uppkomma

tvekan om i vilken utsträckning arbetsgivaren äger med stöd av detta stadgande

vägra att inlåta sig på förhandling. I händelse tvist uppkommer härom,

kan efter anmälan av förlikningsman frågan komma att prövas av

arbetsdomstolen enligt 6 § andra stycket lagen den 28 maj 1920 (nr 245)

om medling i arbetstvister. När det gäller förhållandena på den privata

arbetsmarknaden har arbetsdomstolen i en råd mål om tolkning och tilllämpning

av kollektivavtal haft att taga ställning till frågan vilka befogenheter

som tillkommer arbetsgivare vid utövandet av företagsledning och

arbetsledning. Arbetsdomstolens praxis bör kunna ge ledning vid tillämpningen

av ifrågavarande för budsbestämmelse.»

Motioner

1 motionerna 1: 716 och II: 842 har hemställts bl. a.,

1) att 2 § kommunaltjänstemannalagen måtte erhålla följande lydelse:

»Avtal må ej träffas om tjänstemans åligganden i tjänsten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 35

Avtal må ej heller träffas om sådana i lag eller annan allmän författning

reglerade anställningsförhållanden, som angå

a) tjänstetillsättning, disciplinär bestraffning eller anställnings upphörande;
b)

tjänsters inrättande och uppförande på ordinarie och icke-ordinarie

stat, indragning och förändring av tjänster eller tjänsteorganisationens utformning

i övrigt;

c) myndighets arbetsuppgifter, ledningen och fördelningen av arbetet inom

myndigheten samt rätt till annan ledighet än semester.

Har avtal träffats i strid mot vad i denna paragraf stadgas, är avtalet i

sådan del utan verkan.»

2) att riksdagen måtte vidtaga motsvarande ändringar i statstjänstemannalagen

i fråga om arbetstidens förläggning, samt

3) »att riksdagen måtte uttala betydelsen av en reell överläggningsrätt i

frågor, varom avtal ej må träffas.»

1 motionerna 1: 717 och II: 8bl, har hemställts dels att riksdagen vid behandlingen

av förevarande proposition måtte besluta bl. a., »att avtal må

kunna slutas om arbetstidens förläggning och rätt till annan ledighet än

semester samt att arbetstagarorganisation skall äga lagfäst rätt att påkalla

överläggning i frågor varom avtal icke må slutas samt att myndighets beslut

i sådan fråga, därest organisation begärt överläggning, icke må fattas förrän

överläggning ägt rum», dels att vederbörande utskott måtte utarbeta härför

erforderlig författningstext.

1 motionerna I: 718 och 11:839 har hemställts,

»1) att i statstjänstemannalagen 3 § 2 st. b) orden »arbetstidens förläggning

eller rätt till annan ledighet än semester» utgår; samt

2) att kommupaitjänstemannalagen 2 § erhåller följande lydelse:

»I anställningsförhållande varå denna lag är tillämplig gäller vad som är

bestämt i avtal.

Avtal må ej träffas om tjänstemans åligganden i tjänsten.

Avtal må ej heller träffas om sådana i lag eller annan allmän författning

reglerade anställningsförhållanden, som angå

a) inrättande eller indragning av tjänst eller tjänsteorganisationens utformning

i övrigt;

b) myndighets eller inrättnings arbetsuppgifter samt ledningen och fördelningen

av arbetet inom myndigheten eller inrättningen;

c) tjänstetillsättning, disciplinär bestraffning eller anställnings upphörande.

Har avtal träffats i strid mot bestämmelserna i andra och tredje styckena,

är avtalet i denna del utan verkan.»

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965

Statstjänstemans oavsättlighet, tillsättning av tjänst

Innehavare av domarämbete liksom andra ämbets- och tjänstemän än

de som enligt 35 § regeringsformen har förtroendesysslor kan jämlikt 36 §

regeringsformen i dess nu gällande lydelse skiljas från tjänsten endast av

allmän domstol. Bestämmelsen har ansetts gälla dem som tillsatts genom

fullmakt. Avsättningsförbudet är kombinerat med ett förbud att förflytta

en befattningshavare till annan tjänst mot hans vilja. Medgivande till förflyttning

har emellertid i praxis inte ansetts erforderligt i det särskilda fallet.

I samband med nya löneregleringar har nämligen, även för fullmaktshavare,

stadgats en ganska vittgående förflyttningsskyldighet. Enligt statens

allmänna avlöningsreglemente är sålunda innehavare av ordinarie tjänst

skyldig att låta förflytta sig dels till annan stationeringsort, dels till annan

ordinarie tjänst vid det verk han tillhör, dock utan rubbning av de ekonomiska

förmånerna. Samtidigt stadgas att innehavare av ordinarie domartjänst

må underkastas sådan förflyttning endast om Kungl. Maj :t anser

organisatoriska skäl påkalla förflyttningen.

Oavsättliga är i princip också de tjänstemän som tillsatts med konstitutorial,

eftersom dessa kan skiljas från tjänsten endast på grund av fel eller

försummelse i tjänsten.

Enligt det av riksdagen såsom vilande antagna förslaget till ny lydelse av

36 § regeringsformen tillkommer grundlagsstadgad oavsättlighet och förflyttningsskydd

endast domare. Beträffande övriga med fullmakt eller konstitutorial

tillsatta tjänstemän kommer enligt det genom förevarande proposition

framlagda förslaget till statstjänstemannalag att finnas ett i huvudsak

oförändrat —- om än icke grundlagsfäst — avsättningsförbud. Enligt

samma förslag blir tjänsteman, som är anställd med fullmakt — dock icke

domare — eller konstitutorial, skyldig låta förflytta sig till annan statlig

tjänst som tillsättes med samma anställningsform. Förflyttning till tjänst

hos myndighet inom annat verksamhetsområde får dock ske endast om arbetsuppgifterna

är likartade eller tjänstemannen i allt fall med hänsyn till

sin utbildning är lämplig för tjänsten.

Som innehavare av den styrande makten organiserar Kungl. Maj :t statstjänsten.

Det är således Kungl. Maj:t som bestämmer, vilka ämbeten och

tjänster som skall finnas, hur göromålen skall fördelas mellan dem, vilka

kompetensfordringar som skall ställas på tjänstens innehavare samt hur

och av vem tjänster skall tillsättas. Kungl. Maj :t är emellertid i dessa avseenden

bunden av vad som kan vara stadgat i grundlag eller allmän lag ävensom

av de av riksdagen beviljade anslag och bestämmelser knutna som villkor

vid av riksdagen antagna och av Kungl. Maj :t accepterade lönestater. Enligt

4 § statens allmänna avlöningsreglemente inrättas ordinarie tjänster samt

extra ordinarie tjänster i lönegraderna Ae 20—27 och Be 1—10 av Kungl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 37

Maj:t med stöd av riksdagens beslut. Kungl. Maj:t må dock i vissa i bestämmelsen

angivna fall utan att frågan underställes riksdagen besluta om tillfällig

ökning av antalet tjänster som där avses,. Andra extra ordinarie tjänster

än de nämnda samt aspiranttjänster och extra tjänster må enligt den

nämnda bestämmelsen, där ej annat följer av beslut eller bestämmelser

meddelade av Kungl. Maj :t, inrättas och lönegradsplaceras av vederbörande

myndighet.

Departementschefen

Specialmotivering 6 § statstjånstemannalagen

»Såsom föreslagits i departementspromemorian bör lagen innehålla grundläggande

bestämmelser om förfarandet då myndighet har att tillsätta tjänst.

De frågor som härvid träder i förgrunden är i vilka fall tjänst skall kungöras

ledig till ansökan samt ansökningsförfarandets rättsverkningar.

Den i promemorian föreslagna regeln att tjänst, som tillsättes av myndighet,

skall ledigförklaras, om ej Kungl. Maj :t annat bestämmer, har lämnats

utan erinran under remissbehandlingen och även jag biträder detta

förslag. Det torde ej vara möjligt att i lagen närmare angiva i vilka fall

undantag från huvudregeln bör förekomma. Kungl. Maj :ts bemyndigande

att tillsätta tjänst utan ledigförklaring bör kunna meddelas såväl generellt

som för visst fall. Generellt bemyndigande bör kunna ifrågakomma exempelvis

vid antagning av aspiranter, vid tillsättning av tjänst i reglerad befordringsgång

samt vid förordnande på lägre icke-ordinarie tjänst och på

arvodesbefattning. Nuvarande förfarande vid tillsättning av militär och civilmilitär

personal bör också kunna bibehållas. Liksom för närvarande bör

det vidare vid vissa verk finnas möjlighet att tillsätta tjänst genom beslut

om förflyttning. Befogenheten för Kungl. Maj :t att i det särskilda fallet besluta

om avsteg från huvudregeln om ledigförklaring avser särskilt sådana

fall som då en tjänst eller en grupp av tjänster uppflyttas i högre lönegrad.

Då en tjänst som myndighet tillsätter kungjorts ledig, bör av praktiska

skäl och ordningsskäl i princip gälla att endast den som sökt tjänsten inom

föreskriven tid må erhålla densamma. Vad nu sagts innebär dock icke att

Jedigförklaring medför rätt för någon sökande att få tjänsten. Det måste

stå myndigheten fritt att icke tillsätta tjänsten med någon av de sökande.

Härav följer enligt min mening, att myndigheten, sedan dess beslut att icke

tillsätta tjänsten vunnit laga kraft, bör äga ledigförklara tjänsten på nytt.

Har myndigheten denna befogenhet, bör myndigheten också äga rätt att

beakta för sent inkommen ansökan. Detta bör dock få ske endast om särskilda

skäl föreligger. Vad sålunda anförts om ansökningsförfarandets rättsverkningar

bör gälla så snart myndighet ledigförklarat tjänst, som den

äger tillsätta, och således även i det fall att myndigheten tillgripit lediglörklaring

oaktat skyldighet därtill ej förelegat. Bestämmelserna i paragra
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965

fens andra stycke om ansökningsförfarandets rättsverkningar har utformats

i enlighet med det anförda; uttrycklig bestämmelse om myndighets rätt att

ledigförklara tjänst på nytt torde icke erfordras.

Som sökande bör anses envar som sökt tjänsten inom föreskriven tid,

även om han icke vid ansökningstidens utgång fullgjort allt som sökande

har att iakttaga, exempelvis om han underlåtit att inkomma med meritförteckning,

åldersbetyg e. d. Om en tjänst ledigförklaras på nytt, bör den

som sökt tjänsten vid första ledigförklarandet och inte återkallat sin ansökan

anses kvarstå som sökande.

Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser om förfarandet

i övrigt vid tjänstetillsättning, bl. a. bestämmelser som tillgodoser

sökandes intresse av att kunna få kännedom om myndighets beslut i tillsättningsärende.

»

Motioner

1 motionerna 1: 601 och II: 424 har hemställts att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en utredning enligt i motionerna angivna

riktlinjer om garantier för oavsättlighetsprincipens tillämpning i samband

med inrättande av nya tjänster.

Stridsåtgärder, samhäilsfarliga konflikter

Departementschefen

Allmän motivering

»En reform av de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt, som innebär

att anställningsvillkor för dessa arbetstagare regleras i avtal, aktualiserar

frågan om rätt till fackliga stridsåtgärder i intressetvister inom det offentliga

tjänsteområdet. Fria kollektivavtal förutsätter tillgång till antingen

effektiva fackliga påtryckningsmedel eller någon form av skiljenämndsförfarande

i intressetvister. Det är förståeligt att på vissa håll tvekan yppats

inför det förstnämnda alternativet. I ett par yttranden över de utredningar

som skett i detta ärende har ifrågasatts om icke i stället ett obligatoriskt

skiljedomsförfarande i intressetvister borde övervägas. Med anledning härav

vill jag till en början framhålla, att en ordning med obligatorisk skiljedom

i intressetvister alltid är förenad med vissa olägenheter. En sådan

ordning är sålunda ägnad att försvaga den strävan att nå en uppgörelse vid

förhandlingsbordet som bör besjäla de förhandlande parterna. En part som

icke söker skiljedom kan nämligen i många fall ådraga sig kritik för att ej

ha uttömt möjligheterna att tillvarataga de intressen han företräder. Tanken

på tvångsskiljedom på förevarande område möter invändningar även från

andra synpunkter. Sålunda har denna tanke icke gehör hos de offentliga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 39

tjänstemännens organisationer, varför en skiljenämnd knappast skulle komma

att omfattas av tjänstemännens förtroende. Vidare är ett allmänt skiljedomsförfarande

i intressetvister svårförenligt med en ordning, som förutsätter

att på det statliga tjänstemannaområdet uppgörelser om löner regelmässigt

skall för godkännande underställas riksdagen och som bygger på

parlamentariskt inflytande redan innan uppgörelse träffats. Jag har av dessa

skäl ej kunnat ansluta mig till tanken på tvångsskiljedom som normal

utväg att lösa intressetvister inom det offentliga tjänstemannaområdet. Med

denna inställning måste man å andra sidan godtaga rätt för part att i sådan

tvist vidtaga åtgärder för att öva påtryckning på motparten. Uppsägningsrätt

är mindre tjänlig som fackligt stridsmedel. Eftersom parterna i en arbetskonflikt

vanligen är å ömse sidor angelägna att icke bryta anställningsförhållandet,

når man med uppsägning icke det direkta syftet med stridsåtgärder

tidigare försök att inom det offentliga tjänstemannaområdet konstruera

en uppsägningsrätt som ersättning för rätt till arbetsinställelse får

anses ha visat, att den vägen ej är framkomlig.

På den privata arbetsmarknaden erkännes lockout och strejk som legitima

medel att öva påtryckning i fackligt syfte. Även inom den offentliga sektorn

är arbetsinställelse tillåten som fackligt stridsmedel i intressetvist såvitt

gäller kollektivavtalsanställda arbetstagare. Som exempel på offentliga

arbetsområden med övervägande kollektivavtalsanställd personal må nämnas

försvarets och televerkets verkstäder samt kommunala gas- och elverk,

renhållningsverk och kommunikationsinrättningar. Det skall ej fördöljas

att det offentliga tjänstemannaemrådet är speciellt ömtåligt för sådana

stridsåtgärder som lockout och strejk. Dels är den offentliga tjänsteverksamheten

till sin natur sådan att arbetskonflikter inom densamma i särskilt

hög grad drabbar utomstående. Dels kan fackliga aktioner riktade mot

ett fåtal nyckelposter inom den offentliga tjänsten mer eller mindre lamslå

hela verksamhetsfält; risken för sådana aktioner, vilka ej behöver medföra

stora ekonomiska påfrestningar för organisationerna, kan vara större än

risken för arbetsinställelse som omfattar ett stort antal arbetstagare. Frågan

vilka begränsningar i rätten att vidtaga stridsåtgärder som med hänsyn till

de nu anförda omständigheterna kan böra övervägas utgör en del av det

problemkomplex som brukar sammanfattas i spörsmålet om skydd mot s. k.

samhällsfarliga konflikter.

Statens och kommunernas verksamhet kan uppenbarligen ej tillåtas bli

försatt ur spel. Samhället måste äga medel att värja sig mot konflikter, som

skulle kunna äventyra rikets säkerhet eller medborgarnas trygghet till liv

och egendom, vården av sjuka, omhändertagna och andra behövande eller

medföra allvarliga rubbningar i samhällsekonomien eller folkförsörjningen.

Men konflikter med sådana verkningar kan förekomma även på den enskilda

arbetsmarknaden. I och för sig torde eu strejk inom den av stat eller

kommun bedrivna verksamheten ej behöva medföra större faror för det all
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965

männa än en omfattande arbetskonflikt vid exempelvis enskilda företag för

produktion eller distribution av livsmedel, bränsle och andra livsförnödenheter

eller en arbetsinställelse av ett fåtal tjänstemän i nyckelpositioner vid

sådana företag. Skillnaden mellan offentlig och enskild verksamhet i fråga

om sårbarhet vid arbetskonflikter synes vara mera en gradskillnad än en

artskillnad. Vid en bedömning av spörsmålet med vilka medel samhället bör

skydda sig mot samhällsfarliga konflikter bör därför, såsom förhandlingsrättsutredningen

anmärkt, principiell skillnad ej göras mellan allmän och

enskild verksamhet.

Jag vill i detta sammanhang erinra om de försök som gjordes på 1930- talet att genom i förväg stiftad lag förhindra samhällsfarliga konflikter.

Som bekant skrinlädes dessa försök, sedan den privata arbetsmarknadens

huvudorganisationer — Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen

— genom det s. k. Saltsjöbadsavtalet 1938 överenskommit om åtgärder

till förebyggande av sådana konflikter. Till grund för detta avtal

låg en av arbetsgivare och arbetstagare gemensamt hävdad uppfattning att

— så länge deras organisationer var beredda att beakta jämväl de allmänt

samhälleliga intressen som var förknippade med deras verksamhet — de åtgärder,

som rimligen kunde påkallas av hänsyn till arbetsfreden, naturligast

och lämpligast borde vidtagas av organisationerna själva. Det gjordes

vidare gällande att behovet att undvika eller begränsa en viss konflikt

beror av omständigheterna i det särskilda fallet och att någon annan utväg

därför ej synes finnas än att låta avvägningen av de intressen som här

står mot varandra äga rum i varje konfliktsituation för sig. Från bl. a.

dessa utgångspunkter inrättades arbetsmarknadsnämnden såsom ett arbetsmarknadsparternas

eget organ för prövning från fall till fall av fråga om

undvikande, begränsande eller hävande av arbetskonflikt, som inverkar

störande på samhällsviktiga funktioner. Det lär väl numera allmänt anses,

att Saltsjöbadsavtalet innebar en även för samhället i vidaste mening tillfredsställande

lösning. Erfarenheterna från de arbetsområden där lockout

och strejk är tillåtna har givit belägg för den ansvarsmedvetenhet varmed de

stora organisationerna utnyttjar sina maktresurser. Det finnes ej anledning

antaga annat än att denna ansvarskänsla präglar även de offentliga

tjänstemännens organisationer. Härom vittnar för övrigt de preliminära

huvudavtal som staten och kommunförbunden — efter mönster av Saltsjöbadsavtalet

— träffat med dessa tjänstemäns huvudorganisationer och som

är avsedda att träda i kraft samtidigt med en ny förhandlingsrätt.

Enligt dessa avtal må icke i något fall arbetsinställelse, blockad, bojkott

eller annan därmed jämförlig stridsåtgärd vidtagas på arbetstagarsidan utan

att åtgärden blivit beslutad eller medgiven av vederbörande huvudorganisation.

Om part förmenar, att en konflikt är ägnad att otillbörligt störa viktiga

samhällsfunktioner, äger han påkalla förhandling med motparten i syfte att

undvika, begränsa eller häva konflikten. Avsikten med sådan förhandling

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 41

är att parterna skall i första hand själva söka komma överens om vilka arbetsuppgifter

som med hänsyn till utomstående måste utföras och svara för

att sådant arbete blir utfört. Kan enighet ej uppnås, äger part hänskjuta till

en särskild nämnd — statstjänstenämnden på det statliga området och den

centrala nämnden på det kommunala — att pröva om konflikten är samhällsfarlig.

Finner nämnden detta vara fallet, skall den hemställa till parterna

att undvika, begränsa eller häva konflikten. Fredsplikt råder under två

veckor från det frågan hänskjutits till nämnden, och nämnden kan, om den

behöver rådrum, förordna om ytterligare en veckas uppskov. Visserligen

finns det inga formella garantier för att nämnden skall kunna fatta beslut;

den är nämligen paritetiskt sammansatt och varje ledamot har en röst. Ej

heller är parterna rättsligt förpliktade att följa nämndens rekommendationer.

Men enligt min mening innebär dessa avtal, som vilar på förtroende

för organisationernas vilja och förmåga att under ansvar utöva sin maktställning,

ändock avsevärda garantier mot samhällsfarliga konflikter inom

det offentliga tjänstemannaområdet. Särskilt vill jag framhålla betydelsen

av den utsträckta fredsplikt efter förhandlingssammanbrott, som parterna

underkastat sig och som möjliggör ingående överväganden om verkningarna

av en förestående konflikt. Det hade enligt min mening icke varit lämpligt

att låta nämnden med för parterna bindande verkan avgöra, huruvida

en konflikt med hänsyn till föreliggande samhällsintressen kan tillåtas

eller icke. Inom det offentliga tjänstemannaområdet bör det vara statsmakterna

förbehållet att bestämma därom. Ingen ifrågasätter Kungl. Maj :ts och

riksdagens rätt att tillgripa tvångslagstiftning till skydd för vitala samhällsintressen.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla att, om de offentliga tjänstemännen

tillerkännes förhandlingsrätt enligt 1936 års lag, man också bör i princip

godtaga lockout och strejk som lovliga stridsmedel inom detta arbetsområde.

För min del anser jag i likhet med flertalet remissinstanser, att ett sådant

steg kan tagas utan att fördenskull väsentliga samhällsintressen behöver

äventyras. Jag anser vidare, att rätten till arbetsinställelse i princip bör

gälla oavsett anställningsform och arbetsuppgifter.

På den privata arbetsmarknaden gäller icke andra i lag stadgade förbud

att med iakttagande av föreskriven varsellid vidtaga arbetsinställelse än kollektivavtalslagens

förbud mot stridsåtgärder i tolkningstvister m. m.; jag

bortser i detta sammanhang från förhållanden under krig och därmed likartade

tillstånd. I departementspromemorian föreslås att inom det offentliga

tjänstemannaområdet rätten att vidtaga lockout och strejk utöver vad som

följer av kollektivavtalslagen begränsas i tre hänseenden. Dels får sådan

arbetsinställelse vidtagas endast vid konflikt om anställnings- och arbetsvillkor,

varom avtal må träffas, dels begränsas i vissa hänseenden rätten till

sympatiåtgärder och dels skall som villkor för rätt att deltaga i strejk gälla

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965

att beslut om strejken fattats av organisation som tjänstemannen tillhör.

Vad sålunda föreslagits har vunnit gillande hos flertalet remissinstanser

och även jag anser förslagen om dessa begränsningar i rätten till arbetsinställelse

vara på sin plats. Det finnes icke anledning att inom det offentliga

tjänstemannaområdet tillåta lockout och strejk annat än som påtryckningsmedel

i avtalsförhandlingar. Stridsmedlen bör alltså ej få användas för att

öva påtryckning i fråga, varom avtal ej må träffas. I princip bör det ej heller

vara tillåtet att inställa arbetet för att bispringa den som befinner sig i

konflikt med en tredje part. Sålunda bör exempelvis statens tjänstemän ej

få vidtaga sympatistrejk för att stödja kommunalt eller privat anställda arbetstagare.

Däremot synes det ej böra resas förbud mot att en organisation

av statstjänstemän sympatistrejkar för att bistå en annan sådan organisation.

Kravet att strejk skall ha beslutats av tjänstemannens arbetstagarförening

motiveras av att det är föreningen, som i avtalsförhandlingarna företräder

tjänstemannen och som har att gentemot arbetsgivaren främst taga

ansvaret för arbetsfredens bevarande. Eftersom det står varje tjänsteman

fritt att ansluta sig till en arbetstagarförening, utgör villkoret i fråga ingen

begränsning i tjänstemans möjligheter att med fackliga medel tillvarataga

sina intressen. Medan sålunda strejk kan företagas endast av organiserade

tjänstemän, bör, såsom föreslås i promemorian, lockout kunna riktas även

mot den som är oorganiserad. Från principiell synpunkt kan måhända en

sådan ordning synas mindre tillfredsställande och från något håll har också

förslaget i denna del kritiserats. Såsom arbetsdomstolens ordförande framhållit

talar emellertid starka praktiska skäl för densamma, och förslaget synes

därför böra godtagas.

Till fackliga stridsmedel som är att jämföra med strejk hör bl. a. sådana

aktioner som partiell arbetsvägran, exempelvis vägran att utföra övertidsarbete,

samt nedsättning av arbetstakten, s. k. inaskning. Även uppsägning i

fackligt syfte utgör en med strejk jämförlig stridsåtgärd. Enligt min mening

finnes det icke anledning att inom det offentliga tjänstemannaområdet

tillåta dylika stridsåtgärder vid sidan av strejk. Tjänstemännen bör vid konflikt

ha att välja mellan total arbetsinställelse i form av strejk och att fullgöra

sin tjänsteplikt fullt ut. Såsom arbetsdomstolens ordförande framhållit

bör det icke heller vara tillåtet för offentlig arbetsgivare att såsom stridsåtgärd

innehålla del av den tjänstemannen tillkommande lönen. Vilken lön

som skall anses tillkomma arbetstagare under s. k. avtalslöst tillstånd kan

emellertid vara föremål för tvekan. Tvist härom får i sista hand avgöras av

domstol.

Arbetsdomstolens ordförande har i sitt remissvar ifrågasatt om icke även

nyanställningsblockad bör vara förbjudet stridsmedel för att öva påtryckning

i fråga varom avtal icke må träffas. I anslutning härtill vill jag framhålla,

att uppsägning såsom stridsåtgärd enligt vad jag nyss anfört är förbjuden

på det offentliga tjänstemannaområdet och att nyanställningsbloc
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 43

k ad därför kan gälla endast enstaka tjänster. Skulle en tjänsteinannaorganisation

tillgripa sådan blockad såsom stridsmedel i fråga varom avtal ej

må träffas, äger — enligt vad jag strax ämnar förorda — tjänsteman icke

rätt till neutralitet, varför myndighet kan ålägga sina tjänstemän att utföra

det blockerade arbetet. Ett särskilt stadgande om förbud mot nyanställningsblockad

behövs därför knappast.

Som jag nyss nämnt bör offentlig tjänsteman få deltaga i strejk endast

om den beslutats av den organisation han tillhör. Uppenbart är att påföljd

för åsidosättande av detta villkor i allmänhet ej kan utkrävas av någon organisation

och att man alltså här som regel ej kan få de garantier för arbetsfredens

bevarande som ligger i att en organisation kan hållas ansvarig. Det

synes ej tillfyllest att här lita enbart till skadeståndssanktion mot den enskilde

tjänstemannen. Härtill kommer att det i svåra fall bör finnas möjlighet

att från tjänsten skilja den som strejkar utan medverkan av organisation

och beträffande oavsättlig tjänsteman kan detta ske endast i straffrättslig

ordning. Gentemot departementspromemorians förslag att tjänsteman, som

strejkar utan stöd av organisation, skall kunna straffas för tjänstefel eller,

i förekommande fall, i disciplinär ordning har erinran ej framställts och

jag ansluter mig till detta förslag.»

Lagrådets majoritet

Regeringsrådet Wilkens samt justitieråden Riben och Bergsten

»Utan tvivel är den statliga och kommunala verksamheten till stora delar

av sådan art, att det i fråga om arbetslconflikters samhällsfarlighet icke

föreligger någon principiell skillnad i förhållande till åtskilliga områden

av enskild verksamhet. Särskilt gäller detta helt naturligt statens och kommunernas

affärsdrivande verksamhet. Redan här blir dock frågan tveksam

i den mån verksamheten utövas med stöd av en faktisk eller rättslig monopolställning.

Beträffande verksamhetsområden som exempelvis sjukvård

och undervisning kan det knappast bestridas, att arbetsinställelser på sådana

områden drabba samhälleliga intressen på ett mera direkt sätt än konflikter

på den enskilda arbetsmarknaden, även om dylika konflikter kunna

medföra mycket kännbara verkningar på statliga och kommunala verksamhetsområden

liksom för samhället i dess helhet. Och vad angår sådan

offentlig verksamhet som är oskiljaktig från själva statsbegreppet — del

militära försvaret, rätts- och polisväsen m. m. — är det tämligen meningslöst

att anställa någon jämförelse med enskild verksamhet i fråga om arbe

t skonflikters samhällsfarlighet.

Att i lag avgränsa de offentliga verksamhetsområden, där med hänsyn

till samhälleliga intressen arbetsinställelse icke kan tolereras, torde möta

närmast oöverstigliga svårigheter. För ändamålet skulle erfordras ingåen
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965

de undersökningar av förhållandena inom olika offentliga verksamhetsgrenar

och överväganden rörande varjehanda tänkbara konfliktfall. Värdet

av gränsdragningen skulle med hänsyn till omöjligheten alt förutse

utvecklingen ändock bli tvivelaktigt. Vid övergång till en avtalsmässig

reglering av tjänstemännens anställningsförhållanden torde det därför vara

nödvändigt eller i varje fall lämpligt att, såsom i förslaget skett, behandla

frågan om användning av fackliga stridsmedel enhetligt för alla

grenar av offentlig verksamhet. Detta innebär att man måste lita till någon

form av tjänstepliktslagstiftning — vartill även lagstiftning om obligatorisk

skiljedom i intressetvister kan hänföras — såsom yttersta garanti mot

samhällsfarliga konflikter. De remitterade lagförslagen innehålla i sådant

hänseende ingenting utöver bestämmelserna i 40 § statstjänstemannalagen,

vilka endast avse förhållandena vid krig och krigsfara och kunna betraktas

såsom ett komplement för statstjänstemännens del till den allmänna

tjänstepliktslagen den 17 april 1959, vars räckvidd är på samma sätt begränsad.

Detta måste betecknas som eu brist. Det må vara riktigt att statsmakternas

rätt att tillgripa tjänstepliktslagstiftning till skydd för vitala samhällsintressen

är obestridd och att i de preliminära huvudavtalen med

tjänstemännens organisationer upptagna bestämmelser om utsträckt fredsplikt

vid samhällsfarliga konflikter ge visst rådrum för genomförande av

sådan lagstiftning. Kvar står dock att del ovillkorliga anspråk på tjänsteuppgifternas

fullgörande, som hittills kunnat riktas i varje fall mot statens

ordinarie tjänstemän, med den nya lagstiftningen uppges. Detta gäller även

de med själva statsbegreppet oskiljaktigt sammanhörande offentliga funktionerna.

Även om man har anledning att hysa tilltro till tjänstemannaorganisationernas

ansvarskänsla och vilja att undvika konflikter som skulle

kunna lamslå myndigheternas verksamhet, är det principiellt otillfredsställande

att, om en sådan konflikt likväl inträffar, skydd för vitala samhällsfunktioner

skall behöva skapas genom en mer eller mindre improviserad

lagstiftning. Det hade därför varit önskvärt att de föreslagna tjänstemannalagarna

kompletterats med en beredskapslag, angivande formerna och de

allmänna principerna för sådana tvångsingripanden på det offentliga tjänstemannaområdet

som i undantagsfall kunna bli nödvändiga.

Emellertid torde lagförslagen till väsentlig del avspegla resultatet av förhandlingar

med tjänstemannaorganisationerna. Lagrådet saknar helt naturligt

möjlighet att bedöma, vilka förutsättningar som kunna ha funnits

att uppnå samförstånd med organisationerna om en beredskapslag av nyssnämnda

karaktär. Med hänsyn härtill och då ett eventuellt behov av tvångsingripanden

utan tvivel kan tillgodoses genom tjänstepliktslagstiftning in

casu vilja vi icke på grund av de anförda principiella betänkligheterna avstyrka,

att den föreslagna regleringen av de offentliga tjänstemännens ställning

nu genomföres.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr i år 1965 45

Departementschefen

\ id propositionens avlåtande

»Som en brist betecknar lagrådets majoritet att förutsättningarna för tillgripande

av tjänstepliktslagstiftning icke blivit närmare reglerade. En beredskapslag,

angivande formerna och de allmänna principerna för sådana

tvångsingripanden på det offentliga tjänstemannaområdet som i undantagsfall

kan bli nödvändiga, skulle, anses det, ha utgjort ett värdefullt komplement

till de föreslagna tjänstemannalagarna. Vid remissen till lagrådet uttalade

jag, att man vid en bedömning av spörsmålet med vilka medel samhället

bör skydda sig mot samhällsfarliga konflikter ej bör göra principiell

skillnad mellan allmän och enskild verksamhet. Efter att ha erinrat om de

preliminära huvudavtal som — efter mönster av Saltsjöbadsavtalet — träffats

mellan staten och kommunförbunden samt de offentliga tjänstemännens

huvudorganisationer framhöll jag som min mening, att dessa huvudavtal

innebär avsevärda garantier mot samhällsfarliga konflikter inom det

offentliga tjänstemannaområdet. Uppenbarligen hade det icke förelegat samma

förutsättningar att i hithörande frågor uppnå samförstånd med organisationerna,

om förslag framlagts om en beredskapslag av det slag lagrådets

majoritet efterlyst. I själva verket kunde en sådan lag försvaga organisationernas

vilja och förmåga att vid utnyttjandet av sina maktresurser taga

hänsyn till andra intressen än medlemmarnas och den kunde därigenom

komma att motverka sitt syfte. Med hänsyn härtill anser jag mig icke böra

frångå mitt tidigare ställningstagande.»

Motioner

1 motionerna 1: 716 och II: 842 har hemställts bl. a.,

1) att 3 § kommunaltjänstemannalagen måtte erhålla följande lydelse:

»Vid konflikt om sådant anställnings- eller arbetsvillkor för i denna lag

avsedd tjänsteman, som må bestämmas genom avtal, må lockout, strejk,

blockad, bojkott eller annan därmed jämförlig stridsåtgärd vidtagas, om

annat ej följer av lag eller avtal.

Tjänsteman må deltaga i stridsåtgärd endast efter beslut av arbetstagarförening

som han tillhör.

Arbetstagarförening må ej anordna eller eljest föranleda stridsåtgärd,

som enligt första stycket icke är tillåten, ej heller genom lämnande av understöd

eller på annat sätt medverka vid otillåten stridsåtgärd som medlem

i föreningen vidtagit. Arbetstagarförening är även skyldig att söka hindra

sina medlemmar att vidtaga otillåten stridsåtgärd eller att, om sådan redan

vidtagits, söka förmå dem att häva den.

Om skyldighet att lämna underrättelse angående arbetsinställelse gälla

särskilda bestämmelser,»

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965

2) att riksdagen måtte vidtaga motsvarande ändringar i statstjänstemannalagen

i fråga om rätten till konfliktåtgärder.

I motionerna I: 111 och 11: 841 har hemställts bl. a. att riksdagen vid behandlingen

av förevarande proposition måtte besluta, »att jämväl oorganiserad

tjänsteman må ha rätt att deltaga i strejk beslutad av arbetstagarorganisation»

samt att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderlig

författningstext.

I motionerna 1:119 och II: 840 har hemställts bl. a.,

1) att de föreslagna tjänstemannalagarna kompletteras med en beredskapslag,

angivande formerna och de allmänna principerna för tvångsingripanden,

som vid samhällsfarliga konflikter kan bli nödvändiga på det

offentliga tjänstemannaområdet, och att vederbörande utskott måtte utarbeta

härför erforderlig lagtext, samt

2) att i 15 § andra stycket i den föreslagna statstjänstemannalagen orden

»som han tillhör» måtte utgå.

Från disciplinär bestraffning undantagna tjänstemän

Enligt Kungl. Maj :ts proposition nr 65/1965 angående organisationen

av statsdepartementen (utom utrikesdepartementet) skall tjänsten som

byråchef i statsdepartement inte längre finnas.

Departementschefen

Specialmotivering 18 § statstjänstemannalagen

»Den nya lagen bör, såsom föreslås i promemorian, upptaga ett särskilt

stadgande varav framgår icke endast att vissa högre tjänstemän är undantagna

från lagens bestämmelser om disciplinstraff utan även att ämbetsbrott

av sådan tjänsteman överhuvud ej må beivras annat än vid allmän

domstol; såsom anmärkts i ett par yttranden bör detta gälla beivran ej

endast av tjänstefel utan även av övriga självständiga ämbetsbrott. Den

krets av tjänstemän som genom föreskrift i lagen skall vara undantagen

från disciplinär bestraffning synes mig lämpligen kunna bestämmas i

huvudsaklig överensstämmelse med förslaget. När i paragrafen talas om

jämställd eller högre tjänsteman avses icke en tjänsteman med lika hög

eller högre lön utan en tjänsteman med ställning som sido- eller överordnad.

»

Motion

I motionen II: 838 har hemställts »att riksdagen måtte besluta att 18 §

första stycket statstjänstemannalagen ges den lydelsen, att brott i tjänsten

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 47

av den som innehar eller uppehåller lönegrad B 1 i statsdepartement, central

förvaltningsmyndighet eller länsstyrelse beivras efter åtal.»

Undantagande från den nya lagstiftningen

Departementschefen

A llmän motivering

»Vid en omgestaltning av de offentliga tjänstemännens rättsställning i enlighet

med de av mig sålunda förordade riktlinjerna uppkommer vissa

öv er gångs problem, av vilka jag här vill beröra ett av principiell innebörd.

I departementspromemorian föreslås att möjlighet öppnas för den, som vid

den nya lagstiftningens ikraftträdande redan innehar anställning som offentlig

tjänsteman, att ställa sig utanför den nya ordningen med kollektivavtal

och tillgång till fackliga stridsmedel. Enligt förslaget skall tjänsteman,

som begagnar sig av denna möjlighet, alltjämt vara underkastad gällande

löne- och pensionsbestämmelser samt de ändringar i dessa bestämmelser

som beslutas i nuvarande ordning.

De förslag för vilka jag i det föregående redogjort innebär otvivelaktigt

en genomgripande förändring av de offentliga tjänstemännens rättsställning.

På ett helt annat sätt än f. n. blir den enskilde tjänstemannen beroende av

organisationernas göranden och låtanden och han kan, även om han är oorganiserad,

vid konflikt bli föremål för lockout. Bland de nuvarande tjänstemännen

finns det otvivelaktigt sådana för vilka den föreslagna ordningen

och i synnerhet tanken att kunna indragas i kollektiva stridsåtgärder ter1

sig främmande. Jag har förståelse för den speciella tjänstemannaetik som

dessa tjänstemän företräder i detta hänseende. Från denna synpunkt ter

sig den i promemorian anvisade lösningen med en övergångsbestämmelse,

som ger tjänstemännen rätt att ställa sig utanför arbetskonflikter, tilltalande.

Såsom framhålles i departementspromemorian bör en sådan lösning

också innebära, att dessa tjänstemäns löne- och pensionsvillkor även framdeles

regleras i offentligrättslig ordning. Emellertid måste också beaktas, att

den som inte är organiserad icke äger deltaga i strejk. I praktiken torde därför

den föreslagna övergångsbestämmelsen få betydelse i huvudsak endast

vid lockout. Härtill kommer de avsevärda praktiska svårigheter som följer

av att man under en övergångstid, som kan bli långvarig, måste ha ett system

med författningsmässigt reglerade löner och andra förmåner vid sidan av

systemet med kollektivavtal. Man måste upprätthålla en lagstiftningsapparat

för återkommande författningsändringar på löneområdet och jämsides

tillämpa två regelkomplex med de administrativa svårigheter som detta leder

till. Efter avvägning av skälen för och mot de båda lösningarna har jag,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1065

ehuru icke utan tvekan, stannat för att icke framlägga förslag om övergångsbestämmelser

av det slag som förordas i promemorian.»

Lagrådets majoritet

Justitierådet Hagbergh, regeringsrådet Wilkens och justitierådet Riben

»För genomförande av en principiellt så betydelsefull förändring i de offentliga

tjänstemännens ställning som lagfästande av strejk- och lockouträtt

innebär måste enligt vår mening ställas det villkoret, att redan anställda

tjänstemän få möjlighet att i någon form taga ställning till huruvida de

vilja inordna sig under lockouträtten eller icke. Liknande möjlighet har i

tidigare sammanhang, när fråga varit om regleringar som kunnat inkräkta

på principen om oavsättlighet, beretts i den formen, att i övergångsbestämmelser

till den nya författningen intagits föreskrift om att tjänsteman, som

icke ville bli underkastad författningens bestämmelser, hade att inom viss

tid göra anmälan därom. En övergångsbestämmelse av nu åsyftat slag upptogs

i departementspromemorian men har i det remitterade förslaget uteslutits

med hänsyn främst till praktiska svårigheter. Enligt vår mening

kunna dock övergångsbestämmelser av detta slag icke undvaras.---

----------Möjligheten bör således stå öppen icke blott

för tjänstemän med fullmakt utan även för övriga redan anställda tjänstemän.

Stadgandet synes böra avfattas i enlighet med förslaget i departementspromemorian.

Beträffande tjänsteman, som efter lagens ikraftträdande

befordras till högre tjänst ,bör stadgandet anses innebära, att han

blir underkastad de avlönings- och pensionsbestämmelser som vid ikraftträdandet

gällde för tjänsten.»

Departementschefen

Vid propositionens cwlåtande

»Som jag framhöll vid remissen till lagrådet upptogs i departementspromemorian

(SOU 1%3: 51) förslag till övergångsbestämmelser av innebörd att

tjänsteman, som vid den nya lagstiftningens ikraftträdande redan innehar

anställning som offentlig tjänsteman, beredes möjlighet att ställa sig utanför

den nya ordningen med kollektivavtal och tillgång till fackliga stridsmedel.

Efter avvägning av skälen för och mot sådana övergångsbestämmelser

stannade jag, ehuru icke utan tvekan, för att icke framlägga förslag om sådana

bestämmelser. Tre ledamöter av lagrådet förordar en återgång i denna

del till departementspromemorian. Vad dessa ledamöter anfört har dock

icke övertygat mig om lämpligheten av att ändra det remitterade förslaget

i förevarande avseende.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 49

Motioner

I motionerna 1:717 och 11:841 har hemställts dels att riksdagen vid

behandlingen av förevarande proposition måtte besluta bl. a., att vid

lagens ikraftträdande anställd tjänsteman genom anmälan må ställa sig

utanför kollektiva stridsåtgärder och att för hans del skall tillämpas de

vid lagens ikraftträdande gällande avlönings- och pensionsbestäinmelserna,

dels att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderlig författningstext.

Arbetsdomstolens sammansättning

Departementspromemorian

Vad angår frågan om arbetsdomstolens sammansättning, framhålles i

promemorian, träder i förgrunden att stora grupper av offentliga tjänstemän,

statliga såväl som kommunala, kan väntas få sina lönevillkor reglerade

i kollektivavtal och därmed kommer att falla under arbetsdomstolens

domvärjo. De får anses ha befogade anspråk på medinflytande i domstolen

genom utvidgning av förslagsrätten, liksom även staten och kommunerna

såsom arbetsgivare på ett betydligt utvidgat kollektivavtalsområde. Vid

genomförandet av en sådan förändring i sammansättningen måste emellertid

samtidigt beaktas önskemålet att inte i onödan utöka antalet dömande

ledamöter och att bevara kontinuiteten i domstolens dömande verksamhet.

För att bibehålla proportionen mellan ledamöter utsedda utan förslag

och ledamöter utsedda efter förslag föreslås icke ändring i antalet dömande

ledamöter. Dessa förutsättes sålunda skola vara högst sju även framdeles.

Därjämte torde man böra hålla fast vid det nuvarande systemet med en

särskild ledamot för tjänstemannamål. Från nu angivna utgångspunkter

synes en lämplig lösning vara, att staten och kommunerna får tillsätta en

särskild ledamot, som skall inträda i domstolen i offentliga mål i stället

för en av ledamöterna, utsedda efter förslag av arbetsgivareföreningarnas

förtroenderåd, och att förslagsrätten i fråga om den särskilde ledamoten

på tjänstemannasidan utvidgas till att gälla även annan huvudorganisation

av tjänstemän än Tjänstemännens centralorganisation. En lösning i denna

riktning skulle främjas, om antalet ersättare för de efter förslag utsedda

ledamöterna utökades med halva antalet. Enligt vad inhämtats lär det i

och för sig finnas behov av en sådan utökning. I överensstämmelse härmed

föreslås, att arbetsdomstolen skall bestå av ordförande och åtta ledamöter,

av vilka två skall vara särskilda ledamöter, en på arbetsgivarsidan

för offentliga mål, d. v. s. mål vari staten eller kommun är part på arbetsgivarsidan,

och en på arbetstagarsidan för tjänstemannamål, d. v. s. mål vari

tjänstemän, offentliga eller enskilda, är part på arbetstagarsidan. Två

4 liihang till riksdagens protokoll 7965. 5 samt. 3 avd. Nr 1

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965

ledamöter och sex ersättare skall förordnas efter förslag av arbetsgivareföreningarnas

förtroenderåd samt två ledamöter och sex ersättare efter förslag

av Landsorganisationen. Vid tillsättande av den särskilde ledamoten

för offentliga mål och de tre ersättarna för honom skall iakttagas, att minst

två av dessa fyra utses efter förslag av kommunförbund. Den särskilde ledamoten

för tjänstemannamål och två ersättare för honom skall utses efter

förslag av Tjänstemännens centralorganisation och den återstående ersättaren

efter förslag av annan huvudorganisation av tjänstemän, som

icke tillhör Landsorganisationen. Den särskilde ledamoten för offentliga

mål skall inträda på arbetsgivarsidan i stället för en av de efter förtroenderådets

förslag utsedda ledamöterna vid handläggning av mål, vari staten

eller kommun är part, såframt icke jämväl annan arbetsgivare är part på

nämnda sida och tvisten huvudsakligen rör sistnämnda part. Den särskilde

ledamoten för tjänstemannamål skall inträda på arbetstagarsidan i stället

för en av de efter Landsorganisationens förslag utsedda ledamöterna vid

handläggning av mål, vari tjänstemannaförening som icke är ansluten till

Landsorganisationen är part, såvida ej också till Landsorganisationen ansluten

förening är part på arbetstagarsidan och tvisten huvudsakligen rör

sistnämnda part.

Departementschefen

»Såsom framhålles i departementspromemorian bör däremot nuvarande

regler om arbetsdomstolens sammansättning ändras i syfte att bereda representation

i domstolen åt stat och kommun som arbetsgivare i såväl

tjänstemannamål som andra mål samt åt de offentliga tjänstemännens organisationer.

Förslagen innebär enligt arbetsdomstolens ordförande en god

lösning och de har godtagits eller lämnats utan erinran även av övriga remissinstanser.

Jag biträder de i promemorian framlagda förslagen i denna

del.»

Motioner

I motionerna 1: 228 och II: 295 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta

sådan ändring av lagen om arbetsdomstol, att en på förslag av Sveriges

arbetares centralorganisation utsedd ledamot inträder som den ene

av löntagarledamöterna i domstolen i mål, som huvudsakligen rör till Sveriges

arbetares centralorganisation anslutna medlemmar och organisationer,

samt att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära utredning

och förslag om vilka andra fackorganisationer som i enlighet med

i motionen angivna principer också bör äga rätt att föreslå medlemmar

av arbetsdomstolen».

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 51

Remissyttrande

Arbetsdomstolens ordförande

Arbetsdomstolens ordförande framhåller, att lekmannaledamöterna i arbetsdomstolen

icke är att betrakta såsom intresserepresentanter i egentlig

mening. Man har i stället genom lekmannaledamöterna velat tillförsäkra

arbetsdomstolen nödvändig allmän sakkunskap om förhållandena på arbetsmarknaden

och de där utbildade rättsuppfattningarna. Ett frångående

av den sedan lange beprövade ordningen i riktning mot en mera uttalad

intresserepresentation skulle enligt vad arbetsdomstolens ordförande anser

vara förenad med allvarliga olägenheter och bland annat sätta domstolens

anseende for objektivitet i fara. Det bär många gånger framhållits önskvärdheten

av att erforderlig kontinuitet upprätthålles i arbetsdomstolens

rättstillämpning. Intresset härav torde vara så självklart, att det icke behover

narmare motiveras. För att den nödiga kontinuiteten skall kunna

vidmakthållas, bör emellertid domstolens sammansättning vara i möjligaste

mån konstant. Redan de nuvarande sammansättningsreglerna och

än mer de ändrade regler, som överväges i samband med frågan om de

offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt, innebär en relativt långtgående

splittring i domstolens sammansättning. Ytterligare steg i denna riktning

bör icke tagas, utan att mycket starka skäl föreligger. Enligt arbetsdomstolens

ordförande har tillräckliga skäl härvidlag icke anförts i motionen.

Under hänvisning till vad som anföres i yttrandet förklarar arbetsdomstolens

ordförande att han icke anser sig kunna tillstyrka motionerna.

Reformering av ämbetsansvaret

Gällande ordning

Vilka tjänstemän som är underkastade ämbetsansvar framgår av 20 kap.

12 § brottsbalken. Med ämbetsman förstås enligt detta lagrum domare,

annan statens befattningshavare som endast medelst dom kan avsättas

lrån sin tjänst samt den som har förtroendesyssla från vilken Kungl. Maj :t

må entlediga honom. Vad som sägs om ämbetsmän skall enligt lagrummet

även gälla om dem, som är satta att förvalta städers, menigheters eller allmänna

av Kungl. Maj:t stadfästade kassors, verks eller andra inrättningars

eller stiftelsers angelägenheter, om tjänstemän som lyder under ämbetseHer

förvaltningsmyndigheterna och om andra som förordnats att förrätta

ämbete eller tjänsteärende. I rättspraxis har ämbetsansvarets avgränsning

nedåt kommit att bestämmas av huvudsakligen två synpunkter. För det

lorsta har ainbetsansvar icke ansetts föreligga då en tjänst uteslutande

4f Bihang till riksdagens protokoll 1965. 5 samt. 3 avd. Nr 1

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965

innefattar osjälvständig verksamhet som arbetare eller biträde i arbete under

annans ledning eller biträde på expedition eller i liknande göromål

(NJA 1942 s. 356 civilarbetare vid flottan, NJA 1931 s. 377 sjuksköterskebiträde

och RÅ 1929 s. 93 vaktmästare vid folkskola). För det andra har

tjänst med osjälvständig verksamhet likväl ansetts grunda ämbetsansvar,

då verksamheten antingen innefattar någon offentlig maktutövning eller

inom kommunikationsverken angår förhållandet till allmänheten (NJA

1929 s. 584 exekutionsbiträde, NJA 1932 s. 361 polisman, NJA 1943 s. 26 brevbärarbiträde,

NJA 1918 s. 334 stationskarl vid statens järnvägar). Utan betydelse

för ämbetsansvaret är om tjänsten är ordinarie, extra ordinarie,

extra eller aspiranttjänst eller om tjänstemannen är anställd som arvodist

eller enligt personligt kontrakt, eller om tjänsten innehaves varaktigt eller

tillfälligt av vikarie.

Departementschefen

»En reform av de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt aktualiserar

åtskilliga spörsmål rörande dessa tjänstemäns rättsställning, spörsmål vilka,

ehuru de har nära samband med förhandlingsrättens utformning, likväl

främst avser andra rättsområden. Ett sådant spörsmål rör ämbetsansvaret.

Att i förhandlingsrättsligt hänseende skilja mellan tjänstemän med och utan

ämbetsansvar är av flera skäl icke en lämplig ordning och det har länge

ansetts angeläget, att sambandet mellan å ena sidan ämbetsansvaret och å

andra sidan förhandlingsrätten och rätten att sluta avtal upplöses. Vid reformer

som vidtagits under de senaste årtiondena på straffrättens område

har man låtit nuvarande ålderdomliga och svårtolkade bestämmelser om

vilka tjänstemän som är underkastade ämbetsansvar kvarstå oförändrade.

Man har därvid hänvisat till de arbetsrättsliga konsekvenser som en omarbetning

av dessa regler skulle medföra. Den meningen har uttalats att ämbetsansvarets

omfattning beror av den fortsatta behandlingen av problemet

om tjänstemännens förhandlingsrätt (prop. 1962: 10 s. B 291).---

Någon närmare utredning av de olika spörsmål som här nämnts har icke

varit möjlig att åstadkomma i detta sammanhang. I några remissyttranden

har framhållits att departementspromemorians förslag måste i vissa delar

uppfattas som provisoriska i avbidan på en lösning i annan ordning av

dessa spörsmål. Anmärkningarna träffar delvis även de förslag jag ämnar

lägga fram. Jag avser att i det följande mera utförligt uppehålla mig vid

de konsekvenser i skilda hänseenden som det innebär att dessa reformkrav

tills vidare lämnas obeaktade. Redan nu vill jag emellertid framhålla

att dessa konsekvenser ej synes bli särskilt besvärande; i vart fall får

intresset av en snar reform av förhandlingsrätten anses väga så tungt, att

uppskov i avvaktan på vidare utredningar ej bör komma i fråga. Denna

bedömning delas även av de remissinstanser, som framfört önskemål om

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 53

att den nu ifrågavarande reformen fått en vidare innebörd och att förslag i

detta sammanhang framlagts om lösning även av spörsmål som jag här

berört.»

Lagrådets majoritet

Regeringsrådet Wilkens samt justitieråden Riben och Bergsten

»De remitterade lagförslagen innefatta en tämligen fullständig reglering av

de offentliga tjänstemännens anställningsförhållanden. Till stora delar innebära

dock förslagen endast en kodifiering av gällande rätt, sådan den

kommit till uttryck i skilda författningar och i praxis. Bortsett från förhandlingsrätten

och därmed sammanhängande spörsmål ha några mera ingående

utredningar rörande tjänstemännens ställning ej verkställts i detta

sammanhang. Frågan om en reformering av ämbetsansvaret har sålunda

uppskjutits, ehuru tidigare förutsatts att denna fråga skulle lösas i samband

med tjänstemännens förhandlingsrätt. En närmare översyn av tjånstemannarätten

är behövlig även i vissa andra hänseenden. Det är under sådana

förhållanden ofrånkomligt, att vissa brister ha kommit att vidlåda

förslagen. Vi ha emellertid vid granskningen funnit förslagen, bedömda med

denna utgångspunkt, vara i sina huvuddrag förtjänstfullt utformade.»

Motioner

I motionerna I: 719 och II: 840 har hemställts bl. a. att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte begära omedelbar, allsidig och förutsättningslös

utredning av innebörden i och eventuellt behövlig reformering av tjänstemannaansvaret.

Utskottet

,? f
I

förevarande proposition föreslås att statens och kommunernas tjänstemän

får förhandlingsrätt enligt i princip samma regler som gäller för andra

arbetstagare. Förslag framlägges om en statstjänstemannalag, som innehåller

de grundläggande bestämmelserna om statstjänstemännens rättsställning.

I en särskild kommunaltjänstemannalag samlas bestämmelser om

kommunal tjänstemännens ställning i arbetsrättsligt hänseende. Med kommunaltjänstemän

jämställes tjänstemän hos vissa andra icke statliga allmänna

inrättningar, såsom församling och allmän försäkringskassa.

Genom ett särskilt stadgande i 1 § statstjänstemannalagen anges, att lagen

ej avser statsrådets, högsta domstolens eller regeringsrättens ledamöter,

justitiekanslern eller riksdagens ombudsmän. För dessa ämbeten

finns för närvarande grundläggande bestämmelser i grundlag. Beträffande

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965

justitiekansler)! innebär dessa bl. a., att han innehar förtroendesyssla, från

vilken Kungl. Maj :t kan skilja honom, när rikets tjänst så fordrar. Utskottet

har uppmärksammat att ett slutligt antagande av det i konstitutionsutskottets

memorial nr 29 anmälda vilande förslaget till ändring av regeringsformen

35 § medför den förändringen att justitiekanslern ej längre innehar

förtroendeämbete. Till skillnad från övriga i 1 § statstjänstemannalagen undantagna

ämbetsmän skulle därmed för justitiekanslern saknas särskilda i

lag givna ansvarighetsregler. Det torde ankomma på Kungl. Maj :t att överväga

vilka åtgärder, som erfordras med anledning härav.

Förhandlings- och avtalsrätten omfattar enligt de framlagda lagförslagen

i princip frågor om lön och övriga ekonomiska villkor, vilka frågor skall

kunna regleras i kollektivavtal. I 3 § statstjänstemannalagen och motsvarande

stadgande — 2 § —-i kommunaltjänstemannalagen anges begränsningarna

i förhandlingsrätten. Således stadgas förbud mot

avtal om inrättande eller indragning av tjänst eller tjänsteorganisationens

utformning i övrigt samt om myndighets arbetsuppgifter, ledningen och fördelningen

av arbetet inom myndigheten, arbetstidens förläggning och rätt

till annan ledighet än semester. I fråga om statstjänstemän gäller förbudet

att träffa avtal även beträffande anställnings- eller arbetsvillkor som regleras

i statstjänstemannalagen, i författning vartill lagen hänvisar eller enligt

lagen tillhör Kungl. Maj:ts, riksdagens eller myndighets beslutanderätt. För

kommunaltjänstemännens del gäller motsvarande förbud beträffande anställningsvillkor

som regleras i lag eller annan författning och angår tjänstetillsättning,

disciplinär bestraffning eller anställnings upphörande.

I motionerna I: 716 och II: 842 samt I: 718 och II: 839 behandlas bl. a.

problemet om avtalsrätten för tjänstemän inom den icke reglerade kommunala

förvaltningen. Motionärerna yrkar för kommunaltjänstemännens del,

att förbudet mot förhandling och avtal skall — med undantag för tjänstemans

åligganden i tjänsten — omfatta de i 2 § kommunaltjänstemannalagen

uppräknade frågorna endast i den mån de angår anställningsförhållanden

som regleras i lag eller annan författning. I motionerna hänvisas till att

en sådan avgränsning föreslogs i den departementspromemoria som ligger

till grund för propositionen. Motionärerna menar att Kungl. Maj:ts förslag

medför en omotiverad inskränkning i det avtal sfria området jämfört med

vad som för närvarande gäller.

I sin allmänna motivering uttalar föredragande departementschefen, att

det inom det offentliga tjänstemannaområdet finns vissa frågor som ej

lämpligen bör regleras i kollektivavtal. Han åsyftar därvid i första hand frågor

av rent eller till övervägande del organisatorisk art. Departementschefen

anser det i och för sig möjligt för stat och kommun att utan stöd av lagbestämmelser,

som inskränker avtalsfriheten, förbehålla sig bestämmanderätten

i dessa frågor, eftersom arbetsgivarna på den privata arbetsmarknaden

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 55

gjort det utan stöd av lagstiftning. Emellertid bör, fortsätter departementschefen,

det allmännas möjligheter att bestämma i hithörande frågor ej vara

beroende av förhandlingsorganens möjligheter att hålla frågorna utanför

avtalsreglering. Departementschefen finner i förevarande avseende inte anledning

att, såsom skett i departementspromemorian, undantaga den icke

reglerade kommunala förvaltningen.

Utskottet ansluter sig till departementschefens överväganden. De skäl som

motiverar inskränkning i avtalsfriheten beträffande den statliga verksamheten

gäller enligt utskottets mening för hela det kommunala verksamhetsområdet.

De olägenheter härav som kan uppkomma för arbetstagarna synes

utskottet inte behöva bli betydande. Utskottet vill härvid peka på de möjligheter

till överläggningar mellan myndigheter och arbetstagarorganisationer

som står till buds. Till denna fråga återkommer utskottet senare. Av det

nu anförda framgår att utskottet inte anser sig kunna tillstyrka förevarande

motionsyrkanden.

Såsom nyss nämnts undantages i propositionens förslag frågor om arbetstidens

förläggning och om rätt till annan ledighet än semester från det avtalsfria

området. Stadgandet innebär att avtal får slutas om semesterns

längd —• med de undantag som följer av semesterlagen — och om semesterns

förläggning liksom om de ekonomiska förmånerna under olika slag av

ledighet. Däremot föreligger ej förhandlings- och avtalsrätt i frågor om t. ex.

regler för skiftsarbete, fria lördagar eller rätt till ledighet i samband med

havandeskap och barnsbörd.

I motionerna I: 716 och II: 842, I: 717 och II: 841 samt I: 718 och II: 839

yrkas bl. a. att rätten till avtal skall omfatta frågor om arbetstidens förläggning.

I de förstnämnda båda inotionsparen yrkas därjämte att avtal skall få

slutas om rätten även till annan ledighet än semester. Motionärerna hänvisar

till att arbetstagarnas huvudorganisationer uttalat sig för att dessa frågor

föres in under det avtalsbara området och till att frågorna hänger nära

samman med de ekonomiska förmånerna.

Såsom motionärerna påpekat har spörsmålen om arbetstidens förläggning

och om rätt till olika slag av ledighet nära samband med utformningen av

arbetstagarnas ekonomiska förmåner. Det är enligt utskottets mening inte

någon realistisk tanke att man vid förhandlingar mellan parterna skulle

kunna särskilja dessa båda problemkomplex. Det får anses väsentligt att

den nya lagstiftningen inte ger sken av en förhandlingsordning som avviker

från den parterna blir nödsakade att tillämpa. Som skäl för den i propositionen

föreslagna gränsdragningen anför föredragande departementschefen

bl. a. nödvändigheten av att den offentlige arbetsgivaren har bestämmanderätten

i fråga om arbetstidens förläggning inom områden som exempelvis

försvaret, sjukvården, socialvården och kommunikationsväsendet. Även om

behovet av ett avtalsförbud är mindre på andra områden, anser departementschefen

det inte möjligt alt lagstiftningsvägen avgränsa dessa. Vad de
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965

partementschefen åberopat synes emellertid inte hindra en sådan lösning

som motionärerna föreslagit. Man torde nämligen kunna räkna med att statens

och kommunernas förhandlingsorgan utan stöd av lagbestämmelse

kommer att förbehålla det allmänna bestämmanderätten i hithörande frågor

om så anses erforderligt. Såsom departementschefen framhåller i olika sammanhang

bygger den nya lagstiftningen på uppfattningen, att tjänstemännens

organisationer är medvetna om sitt ansvar för att inte samhällsviktiga

funktioner lamslås på grund av åtgärder från deras sida. En sådan uppfattning

är också enligt utskottets mening välgrundad. Utskottet anser sig kunna

utgå från att organisationerna inte kommer att missbruka den förhandlings-

och avtalsrätt som tillerkännes de offentliga tjänstemännen.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet att under det avtalsfria

området liänföres även frågorna om arbetstidens förläggning och rätt

till annan ledighet än semester.

I propositionen behandlas även problemet om rätt till överläggning

i frågor som är förbehållna arbetsgivarens bestämmanderätt. Enligt

nu gällande regler, upptagna för statstjänstemännens del i en kungörelse av

år 1937 och för kommunaltjänstemännens del i en lag av år 1940, skall de

offentliga tjänstemännen beredas tillfälle att genom sina organisationer

framföra synpunkter och önskemål innan vederbörande myndighet fattar

beslut rörande deras anställnings-, arbets- och avlöningsvillkor. Denna överläggningsrätt

föreslås nu, utan att ersättas av motsvarande regler, bli upphävd

i samband med genomförandet av den nya lagstiftningen om förhandlingsrätt.

Lagfäst rätt till överläggning i frågor som ligger utanför det avtalsfria

området föreslås gälla endast beträffande uppsägning av statstjänsteman.

Föredragande departementschefen förväntar sig emellertid, enligt

vad som anföres i propositionen, att myndigheterna självmant kommer att

upptaga överläggningar i ärenden där tjänstemännen och deras organisationer

har grundade anspråk på att få framföra sina synpunkter och att myndigheterna

kommer att vara lyhörda för organisationernas önskemål i förevarande

avseende.

I motionerna I: 716 och II: 842 yrkas att riksdagen skall uttala betydelsen

av en reell över]äggningsrätt i frågor, varom avtal ej må träffas. Motionerna

I: 717 och II: 841 innehåller yrkande om att arbetstagarorganisationerna

skall ha lagfäst överläggningsrätt och att myndighet, i fråga där överläggning

begärts, inte skall få fatta beslut förrän överläggning ägt rum. I det

förstnämnda molionsparet förutsättes att hittills gällande principer och

praxis på detta område ej skall förändras genom att 1937 års kungörelse och

1940 års lag upphäves. I det andra motionsparet påpekas att lagstadgad

överläggningsrätt i endast ett ämne kan inge en myndighet uppfattningen

att krav om överläggning i övriga frågor inte behöver accepteras.

Såsom framhålles i propositionen har de nuvarande bestämmelserna om

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 57

överläggningsrätt varit svåra att tillämpa. Detta har i synnerhet gällt reglerna

om skyldighet för stat och kommun att delgiva tjänstemännens organisationer

förslag till nya eller ändrade villkor. Tjänstemännens centralorganisation

har också i sitt remissyttrande över departementspromemorian

med hänvisning till dessa svårigheter förklarat sig inte påyrka någon

delgivningsplikt. Såsom föredragande departementschefen anför bör det

överlämnas åt myndigheterna att avgöra i vilken utsträckning överläggningar

är påkallade. Att myndigheterna skulle vara skyldiga att innan beslut

fattas upptaga överläggningar i alla icke förhandlingsbara frågor, när

arbetstagarorganisation så begär, är enligt utskottets mening inte heller

någon tillfredsställande lösning. Det bör vara myndigheterna obetaget att,

om så anses lämpligt, fatta beslut utan iakttagande av ett många gånger

tidsödande överläggningsförfarande. Arbetstagarnas möjligheter att hävda

sina intressen synes inte komma i fara härigenom. Om kollektivavtal

om löner och andra förmåner träffats under vissa bestämda förutsättningar

beträffande organisation, arbetsuppgifter, arbetstidens förläggning o. d.

lär nämligen, vilket också departementschefen framhåller, väsentliga ändringar

häri ej kunna genomföras under avtalstiden utan att förhandlingar

upptages.

Med hänsyn till de anförda omständigheterna anser sig utskottet böra ta

avstånd från tanken på en lagfäst överläggningsrätt i vidare utsträckning

än Kungl. Maj :t föreslagit. Utskottet vill emellertid, i anledning av yrkandet

i motionerna I: 716 och II: 842, understryka vikten av att myndigheterna

i görligaste mån tillmötesgår organisationernas önskemål att få framföra

sina synpunkter samt att överläggning äger rum i alla frågor där så

kan anses befogat och utan större olägenhet kan ske. En sådan tillämpning

torde nämligen i hög grad vara ägnad att främja ett gott förhållande mellan

arbetsgivare och arbetstagare.

I statstjänstemannalagen upptages de grundläggande bestämmelserna om

tillsättning av tjänst. Om ej annat är föreskrivet, tillsättes tjänst

av Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer. Enligt 6 §

skall tjänst som myndighet tillsätter kungöras ledig till ansökan om Kungl.

Maj :t ej bestämmer annat. Kungjord tjänst, som tillsättes av myndighet,

kan i princip endast den erhålla som söker tjänsten inom föreskriven tid.

Om särskilda skäl föreligger må dock även för sent inkommen ansökan

prövas.

Utskottet är medvetet om att sistnämnda bestämmelse, att även för sent

inkommen ansökan må prövas i vissa fall, kan medföra problem för myndigheterna.

Utskottet anser sig emellertid kunna förutsätta att Kungl. Maj :t

kommer att uppmärksamma stadgandet vid utfärdandet av tillämpningsföreskrifter

till statst jänstemannalagen.

1 anslutning till 6 § statstjänstemannalagen uttalar föredragande depar
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

58 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965

tementschefen för det fall att en ledigförklarad tjänst inte tillsättes, att den

som sökt tjänsten bör anses kvarstå som sökande vid ett nytt ledigförklarande.

Även om ett sådant betraktelsesätt är ur rättssäkerhetssynpunkt naturligt,

torde inte kunna bestridas att det undantagsvis kan förorsaka vederbörande

myndighet betydande olägenhet. Utskottet syftar härvid bl.a.

på sådana fall då en tjänst lockat ett stort antal sökande, av vilka många

under tiden fram till det nya ledigförklarandet beräknas ha erhållit andra

tjänster. För sådana fall bör det enligt utskottets mening vara möjligt för

myndigheten att, när tjänsten ledigförklaras på nytt, tillkännage att tidigare

sökande som önskar kvarstå har att inom den nya ansökningstiden

meddela myndigheten detta.

I motionerna I: 601 och II: 424 behandlas vissa problem om statstjänstemans

oavsättlighet. Motionärerna menar att praxis visat en

viss osäkerhet rörande innebörden av tjänstebegreppet. Bl.a. pekas här på

de problem som uppkommer vid ändrad lönegradsplacering. Motionärerna

yrkar att frågan om garanti för oavsättlighetsprincipens tillämpning i samband

med inrättande av nya tjänster utredes.

Såsom motionärerna framhåller har osäkerhet gjort sig gällande i fråga

om innebörden av tjänstebegreppet. Den mångtydighet som präglar begreppet

har sålunda medfört svårigheter att avgöra i vad mån ändringar beträffande

åligganden och förmåner av tjänst påverkar tjänstens identitet.

Dessa svårigheter har i sin tur skapat besvärande oklarhet i fråga om räckvidden

av vissa väsentliga principer på tjänstemannarättens område, däribland

oavsättlighetsprincipen. Motionärerna hemställer om garantier för

denna princips tillämpning i samband med inrättande av nya tjänster men

synes med hänsyn till den motivering motionerna innehåller närmast åsyfta

en utredning ägnad att klarlägga vad som konstituerar tjänstebegreppet

och vilka förändringar därutinnan som påverkar tjänsternas identitet.

Beträffande de av motionärerna påtalade lönegradsplaceringarnas betydelse

i detta hänseende vill utskottet erinra därom, att enligt föreliggande

förslag till statstjänstemannalag frågorna om lönegradsplacering och övriga

med tjänst förenade ekonomiska villkor avses skola bli föremål för

förhandling i privaträttslig ordning och sålunda undandragna offentligrättslig

reglering. Som följd härav torde, i motsats till vad föredragande

departementschefen synes ha utgått från, i fortsättningen lönemässig ändring

av tjänster icke i och för sig påverka tjänsternas identitet. Vissa av

de antydda olägenheterna av den rådande oklarheten i fråga om tjänstebegreppet

torde därigenom bortfalla. Oklarheten undanröjes emellertid icke

helt genom den nu föreslagna lagstiftningen på området. Utskottet finner

därför erforderligt att tjänstebegreppets närmare innebörd klarlägges genom

särskild utredning. Utskottets uttalanden synes böra bringas till Kungl.

Maj :ts kännedom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 59

I de föreslagna stats- och kommunaltjänstemannalagarna regleras rätten

till stridsåtgärder i intressetvister inom det offentliga tjänsteområdet.

I propositionen diskuteras i detta sammanhang också möjligheterna

att förhindra sa in hällsfarliga konflikter.

Om ej annat följer av lag eller avtal får enligt 15 § statstjänsteinannalagen

och 3 § kommunaltjänstemannalagen lockout eller strejk vidtagas vid

konflikter om sådant anställnings- eller arbetsvillkor som kan bestämmas genom

avtal. I övrigt är stridsåtgärd som berör bestående anställningsförhållande

icke tillåten. Sympatiåtgärd får av statstjänstemän vidtagas endast till

förmån för andra statstjänstemän och av tjänstemän som avses i kommunaltjänstemannalagen

endast till förmån för andra sådana tjänstemän.

Tjänsteman får deltaga i strejk endast efter beslut av arbetstagarförening

som han tillhör. Arbetstagarförening får inte anordna eller föranleda stridsåtgärd

som enligt lagen inte är tillåten och ej heller genom understöd eller

på annat sätt medverka vid otillåten stridsåtgärd som medlem i föreningen

vidtagit. Dessutom är arbetstagarförening skyldig att söka hindra eller häva

av dess medlemmar vidtagna otillåtna stridsåtgärder.

Enligt påföljande paragrafer, 16 § statstjänstemannalagen och 4 § kommunaltjänstemannalagen,

blir arbetstagarförening eller tjänsteman som åsidosätter

sina skyldigheter enligt 15 resp. 3 §§ skadeståndsskvldig efter vad

som stadgas i kollektivavtalslagen. Därjämte föreslås sådana tillägg till 20

kap. 4 § och 21 kap. 18 § brottsbalken att såsom tjänstefel ej skall anses, att

ämbetsman efter beslut av arbetstagarförening som han tillhör deltager i

strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd.

I motionerna 1:716 och 11:842 framställes yrkande om utökning av de

tillåtliga stridsåtgärderna till att omfatta lockout, strejk, blockad, bojkott

och annan därmed jämförlig stridsåtgärd. Motionärerna gör gällande att

såväl de offentliga arbetsgivarna som tjänstemännens företrädare vid de

förhandlingar som förts dem emellan rörande huvudavtalen för den offentliga

sektorn utgått från att kollektivavtalslagens bestämmelser om tillåtna

stridsåtgärder skulle komma att tillämpas för de offentliga tjänstemännen.

Huvudavtalen innehåller således ej någon inskränkning i vad avser arten

av stridsåtgärder. Motionärerna finner det inte rimligt att i varje situation

tvinga parterna att vidtaga de längst gående stridsåtgärderna för hävdande

av sina intressen.

Utskottet vill först erinra om att begränsningen till lockout och strejk

endast gäller bestående anställningsförhållanden. Nyanställningsblockad är

alltså etl tillåtet stridsmedel. Det uppställes inte något krav på att lockout

eller strejk skall vara lotal. En punktstrejk, som omfattar endast vissa

tjänster eller grupper av tjänster är alltså tillåten. Däremot förbjudes sådana

åtgärder som partiell arbetsvägran, s. k. maskning och uppsägning i

syfte att öva påtryckning. Såsom föredragande departementschefen anför

synes det ej finnas anledning att inom det offentliga tjänstemannaområdet

opaginerad Kontrollera mot PDF

60 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965

tillåta dylika stridsåtgärder vid sidan av strejk. Ej heller hör det vara tillåtet

för arbetsgivaren att som stridsåtgärd innehålla del av den lön som tillkommer

en tjänsteman. De möjligheter de i propositionen föreslagna stadgandena

ger parterna att begränsa konflikter genom att påbjuda lockout

eller strejk punktvis är enligt utskottets mening till fyllest. Utskottet avstyrker

alltså förevarande motionsyrkande.

Såsom framgår av den ovan intagna redogörelsen för propositionens förslag

rörande arbetskonflikter har oorganiserad arbetstagare ej rätt att deltaga

i stridsåtgärd. Däremot kan han bli föremål för lockout från arbetsgivarens

sida. I motionerna I: 717 och II: 841 samt I: 719 och II: 840 yrkas

att även sådana arbetstagare skall tillåtas deltaga i strejk som beslutats av

arbetstagarorganisation. Motionärerna menar att arbetsgivarens rätt att

tillgripa lockout gentemot dessa tjänstemän av principiella skäl bör medföra

en motsvarande rätt för tjänstemännen att ansluta sig till en i organisationsmässig

ordning tillkommen strejk.

Såsom föredragande departementschefen uttalat är den i propositionen

föreslagna ordningen i nu förevarande avseende mindre tillfredsställande ur

principiell synpunkt. En sådan lösning synes emellertid kunna innebära olägenheter

även i andra avseenden. Att oorganiserade arbetstagare vid konflikt

är förbjudna att deltaga i en påbjuden stridsåtgärd är enligt utskottets

åsikt till men för samarbetet på arbetsplatsen. Det torde också kunna förekomma

att en oorganiserad tjänsteman blir utsatt för påtryckningar i syfte

att få honom att solidarisera sig med sina arbetskamrater. Enligt utskottets

mening är det rimligt att han beredes möjlighet härtill utan att nödgas ansluta

sig till den arbetstagarförening som utlyst stridsåtgärden. En förutsättning

för att fackliga stridsmedel skall kunna tillåtas inom vissa delar av

den offentliga sektorn är uppenbarligen, att tjänstemännens organisationer

har möjlighet att begränsa eventuella konflikter så att den statliga och kommunala

verksamheten på dessa områden ej blir försatt ur spel. Med hänsyn

härtill bör en oorganiserad tjänstemans rätt att deltaga i stridsåtgärd göras

beroende av beslut från den arbetstagarförening som påbjudit åtgärden.

De önskemål som utskottet, enligt vad nyss anförts, anser beaktansvärda

synes samtidigt bli tillgodosedda. Utskottet förordar alltså att i 15 § andra

stycket statstjänstemannalagen och 3 § andra stycket kommunaltjänstemannalagen

— i stället för vad propositionen innehåller i förevarande avseende

— stadgas att tjänsteman må deltaga i strejk endast efter beslut av arbetstagarförening

som anordnat strejken.

Den av utskottet föreslagna lösningen påkallar ändringar även i reglerna

om påföljd vid otillåten stridsåtgärd. Att av oorganiserad tjänsteman utkräva

ansvar för tjänstefel i de fall den organiserade tjänstemannen endast

drabbas av skadeståndspåföljd enligt kollektivavtalslagen synes inte tilltalande.

Enligt utskottets mening bör även i detta hänseende de oorganise
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och undra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 61

rade tjänstemännen jämställas med de organiserade. Vid denna ändring

synes ej behöva beaktas att med medlem i förening avses även ansluten

förening. Arbetstagarförening torde nämligen som förening bli skadeståndsskyldig

om den deltager i sådan av huvudorganisation anordnad eller föranledd

stridsåtgärd som ej är tillåten. Utskottet förordar att i 16 § statstjänstemannalagen

och 4 § kommunaltjänstemannalagen — med ändring

av propositionens förslag i motsvarande delar —- stadgas att skadestånds-:

plikt enligt de grunder som anges i 8 och 9 §§ lagen om kollektivavtal

inträder för tjänsteman, om han deltager i sådan av arbetstagarförening

anordnad eller föranledd stridsåtgärd som icke är tillåten enligt 15 §

första stycket statstjänstemannalagen resp. 3 § första stycket kommunaltjänstemannalagen.

Vidare bör tillägget till 20 kap. 4 § brottsbalken erhålla

den lydelsen, att som tjänstefel anses icke i något fall, att ämbetsman deltager

i strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd efter beslut av arbetstagarförening

som anordnat åtgärden.

I motionerna I: 719 och II: 840 yrkas att de föreslagna tjänstemannalagarna

kompletteras med en beredskapslag, som anger formerna och de allmänna

principerna för tvångsingripanden i fall av samhällsfarliga konflikter.

En sådan lagstiftning skulle, anför motionärerna, vara att föredra framför

en tjänstepliktslag som för ett särskilt fall stiftas under trycket av en

tillfällig, svår situation och måhända under påverkan av en mer eller mindre

affektladdad opinion.

Frågan om behovet av en beredskapslag av det slag motionärerna åsyftar

diskuteras utförligt i propositionen. Vid bedömningen av denna fråga är de

huvudavtal som staten och kommunförbunden — efter mönster av Saltsjöbadsavtalet

— träffat med de offentliga tjänstemännens huvudorganisationer

av betydelse. Enligt dessa avtal får stridsåtgärd inte vidtagas på tjänstemannasidan

utan att åtgärden blivit beslutad eller medgiven av vederbörande

huvudorganisation. Part som anser att konflikt är ägnad att otillbörligt

störa viktiga samhällsfunktioner kan begära förhandlingar med motparten.

Om enighet ej uppnås vid förhandlingarna äger part hänskjuta frågan till

särskild nämnd — statstjänstenämnden på det statliga området och centrala

nämnden på det kommunala. Nämnderna är paritetiskt sammansatta och

varje ledamot har en röst. Fredsplikt råder under två eller längst tre veckor

från del frågan hänskjutits till nämnden. Nämndens beslut är visserligen

inte bindande för parterna men trots denna begränsning torde dess uttalanden

få stor betydelse för parternas ställningstaganden. Den utsträckta

fredsplikt som gäller sedan frågan hänskjutits till nämnden är också, såsom

departementschefen påpekar, värdefull. Att tjänstemännens organisationer

ingått dessa avtal synes utskottet dessutom vara ett bevis för organisationernas

vilja att handlägga frågan om vidtagande av stridsåtgärder under

ansvar. Med beaktande av de erfarenheter som vunnits i fråga om betydel
5

Bihang till riksdagens protokoll 1965. 5 samt. ,1 and. Nr 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

62 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965

sen av motsvarande avtal på den enskilda arbetsmarknaden bedömer utskottet

inte riskerna för samhällsfarliga konflikter på det offentliga området

vara så uppenbara, att behov av en beredskapslag föreligger.

Enligt utskottets uppfattning skulle en beredskapslagstiftning av det slag

motionärerna förespråkar ur vissa synpunkter kunna vara till nackdel. Det

är således inte otänkbart att en sådan lagstiftning skulle motverka det syfte

motionärerna eftersträvar, nämligen att underlätta ställningstagandet till

planerade stridsåtgärder och förhindra uppkomsten av samhällsfarliga konflikter.

Ej heller synes det tilltalande att tillskapa en beredskapslagstiftning

enbart för det offentliga området. En lagstiftning som täcker även den privata

arbetsmarknaden skulle å andra sidan säkerligen stöta på betydande

svårigheter. Därtill kommer att de nyss nämnda huvudavtalen synbarligen

ingåtts i syfte att därigenom eliminera behovet av en beredskapslagstiftning,

ty Saltsjöbadsavtalets tillkomst har denna bakgrund. Ett bifall till motionärernas

förslag skulle därför kunna rubba grunden för de, enligt utskottets

mening, för arbetsfreden så betydelsefulla huvudavtalen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker således utskottet motionärernas

förslag om en beredskapslagstiftning mot samhällsfarliga konflikter.

I den föreslagna statstjänstemannalagens 18 § anges vilka tjänstemän

som är undantagna från disciplinär bestraffning.

Brott i tjänsten av den som innehar eller uppehåller ordinarie domartjänst

eller tjänst som byråchef eller därmed jämställd eller högre tjänst i statsdepartement,

central förvaltningsmyndighet eller länsstyrelse skall enligt

stadgandet beivras efter åtal.

I motionen II: 838 yrkas att anknytningen till byråchefsbegreppet skall

slopas och stadgandet utformas med utgångspunkt från den lägsta lönegrad

som får anses följa med byråchefs ställning, f. n. B 1. Motionärerna anför

som grund härför att byråchefstjänsterna i statsdepartementen enligt proposition

till innevarande riksdag föreslås slopade.

Utskottet vill först erinra om att den med en tjänst förenade lönen

enligt statstjänstemannalagen är ett förhandlingsresultat och alltså inte

ägnad att karakterisera tjänsten i de avseenden varom nu är fråga. Föredragande

departementschefen påpekar också att med paragrafens uttryck

jämställd eller högre tjänsteman inte avses en tjänsteman med lika eller

högre lön utan en tjänsteman med ställning som sido- eller överordnad.

Dessutom må framhållas att det stora flertalet byråchefstjänster, nämligen

i centrala förvaltningsmyndigheter, inte beröres av departementsreformen.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet förevarande motion.

I 33 § förslaget till statstjänstemannalag regleras disponibilitetsins

t i t u t e t. Enligt lagrummets första stycke är tjänsteman vid utrikesförvaltningen,

krigsmakten eller polisväsendet skyldig att avgå från tjänsten,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 63

om det är påkallat med hänsyn till rikets bästa. I andra stycket stadgas att

sålunda entledigad tjänsteman inträder i disponibilitet.

Föredragande departementschefen uttalar i specialmotiveringen, att paragrafen

inte avser det fall att tjänsteman frivilligt övergår i disponibilitet. Den

nya lagen hindrar icke, anför departementschefen, att dispononibilitetsinstilutet

liksom för närvarande inom utrikesförvaltningen användes beträffande

tjänstemän, för vilka Kungi. Maj :ts förtroende är orubbat.

Det är enligt utskottets mening inte tillfredsställande, att samma form

för avsked skall användas dels för tjänsteman som entledigas av hänsyn till

rikets bästa och dels för tjänsteman som på grund av sina förtjänster beviljas

en särskild förmån. Vilken lösning som är lämpligast för att undvika

denna olägenhet torde få övervägas av Kungi. Maj :t. Utskottets uttalande

synes böra bringas till Kungi. Maj :ts kännedom.

I motionerna I: 717 och II: 841 behandlas frågan om möjlighet till undantagande

från den nya lagstiftningen. Motionärerna

önskar en övergångsbestämmelse av innebörd att tjänsteman som är anställd

vid tjänstemannalagarnas ikraftträdande genom anmälan skall kunna

ställa sig utanför kollektiva stridsåtgärder och att för hans del skall tilllämpas

de vid ikraftträdandet gällande avlönings- och pensionsbestämmelserna.

I motionerna påpekas att den nya lagstiftningen förändrar de offentliga

tjänstemännens rättsställning avsevärt och att tanken på kollektiva

stridsåtgärder är främmande för många tjänstemän.

Den av motionärerna upptagna frågan är ingående diskuterad i propositionen

och även uppmärksammad inom lagrådet, vars majoritet förordar

den lösning som föreslagits i motionerna. Föredragande departementschefen

medger riktigheten av de synpunkter motionärerna anför men finner att olägenheterna

med den ifrågasatta övergångsbestämmelsen är så betydande, att

han inte anser sig böra framlägga förslag därom. Departementschefen påpekar

att man under en övergångstid, som kan bli långvarig, skulle nödgas bibehålla

ett system med författningsinässigt reglerade löner och andra förmåner

vid sidan av systemet med kollektivavtal. Upprätthållandet av eu lagstiftningsapparat

för återkommande författningsändringar på löneområdet

och tillämpningen av två regelkomplex skulle medföra betydande administrativa

svårigheter.

Utskottet ansluter sig till departementschefens bedömning om olägenheterna

med den föreslagna övergångsbestämmelsen. I detta sammanhang vill

utskottet också framhålla, att innebörden av de förändringar den nya lagstiftningen

medför inte får överdrivas. Man kan således erinra om att de

offentliga tjänstemännens ekonomiska förmåner sedan flera år tillbaka är

att se som resultat av förhandlingar mellan sluten eller kommunförbund på

ena sidan och tjänstemännens organisationer på andra sidan. Likaså har

kollektiva stridsåtgärder förekommit på den offentliga sektorn.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet förevarande motionsyrkande.

I propositionen framlägges förslag till ändring i reglerna om arbetsdomstolens

sammansättning. Enligt nuvarande bestämmelser

består arbetsdomstolen av ordförande och sju ledamöter, av dem en särskild

ledamot för tjänstemannamål. Ordföranden och två ledamöter förordnas

bland personer, som inte kan anses företräda arbetsgivar- eller arbetstagarintressen.

Av övriga ledamöter utses två efter förslag av arbetsgivareföreningarnas

förtroenderåd, två efter förslag av Landsorganisationen och den

särskilde ledamoten efter förslag av Tjänstemännens centralorganisation.

För vardera sidan förordnas enligt samma regler dubbelt så många ersättare

som antalet ledamöter. Enligt huvudregeln inträder den särskilde ledamoten

i stället för en av de efter Landsorganisationens förslag utsedda ledamöterna

i mål där tjänstemannaförening, som icke är ansluten till Landsorganisationen,

är part. De nya reglerna innebär sammanfattningsvis att staten och

kommunerna tillsätter en särskild ledamot på arbetsgivarsidan, vilken i offentliga

mål -— d. v. s. mål vari staten eller kommun är part på arbetsgivarsidan

— inträder i stället för en av de ledamöter, som utses efter förslag av

arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd, samt att förslagsrätten i fråga om

den särskilde tjänstemannaledamoten utvidgas till att gälla även annan huvudorganisation

av tjänstemän än Tjänstemännens centralorganisation.

Dessutom föreslås antalet ersättare för de efter förslag utsedda ledamöterna

utökat med hälften.

Utskottet biträder propositionens förslag i förevarande del.

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionerna 1:228 och II:

295, vari yrkas att en arbetstagarledamot i arbetsdomstolen skall utses efter

förslag av Sveriges arbetares centralorganisation och att frågan om vilka

andra fackorganisationer som bör få rätt att föreslå ledamöter prövas.

I remissyttrande över motionerna framhåller arbetsdomstolens ordförande,

att lekmannaledamöterna inte är att betrakta som intresserepresentanter

utan i stället har till uppgift att tillföra arbetsdomstolen allmän kunskap

om förhållandena på arbetsmarknaden och de där utbildade rättsuppfattningarna.

Ett frångående av den sedan länge beprövade ordningen i riktning

mot en mera uttalad intresserepresentation skulle, enligt vad arbetsdomstolens

ordförande anser, vara förenad med allvarliga olägenheter och bland

annat sätta domstolens anseende för objektivitet i fara. I yttrandet understrykes

vikten av att erforderlig kontinuitet upprätthålles i arbetsdomstolens

rättstillämpning. En förutsättning för denna kontinuitet är emellertid,

fortsätter arbetsdomstolens ordförande, att domstolens sammansättning är

i möjligaste mån konstant. Ytterligare splittring i domstolens sammansättning

bör därför inte accepteras utan mycket starka skäl. Arbetsdomstolens

ordförande finner inte att motionärerna framfört sådana skäl för sina yrkanden

och avstyrker därför bifall till motionerna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 65

Enligt de principer som hittills varit vägledande vid bestämmande av arbetsdomstolens

sammansättning finns enligt utskottets mening ingen anledning

att utöka partsrepresentationen på det sätt motionärerna föreslagit. Det

kan således inte antagas att domstolen genom motionärernas förslag skulle

tillföras ökad kunskap om förhållandena på arbetsmarknaden eller om de

där utbildade rättsuppfattningarna. De skäl arbetsdomstolens ordförande

framfört mot en utökad partsrepresentation finner utskottet övertygande.

Med det anförda avstyrker utskottet förevarande motioner.

1 motionerna I: 719 och II: 840 yrkas att ämbetsansvarets innebörd

och utformning skall utredas. Motionärerna påpekar att man

tidigare förutsatt, att frågan om utformningen av ämbetsansvaret skulle tas

upp till behandling i samband med de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt

men att så ej skett.

Såsom framhålles i propositionen har de nuvarande ålderdomliga och

svårtolkade bestämmelserna om vilka tjänstemän som är underkastade

ämbetsansvar fått kvarstå oförändrade vid de reformer som under de senaste

årtiondena vidtagits på straffrättens område. Man har därvid hänvisat

till de arbetsrättsliga konsekvenser som en omarbetning av dessa regler

skulle medföra. Den meningen har uttalats, att ämbetsansvarets omfattning

berodde av den fortsatta behandlingen av problemet om tjänstemännens

förhandlingsrätt och därmed sammanhängande spörsmål. Sedan detta

problem genom den i förevarande proposition föreslagna lagstiftningen nu

bringats till en lösning och sambandet mellan ämbetsansvar och förhandlingsrätt

i huvudsak brutits, synes tiden vara mogen för en allmän översyn

av ämbetsansvarets innebörd och utformning. Utskottet förordar därför att

frågan blir föremål för en allsidig och förutsättningslös utredning.

Utöver det ovan anförda har de i propositionen framlagda förslagen och

de av departementshefen i anslutning därtill gjorda uttalandena inte givit

utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer,

A. att riksdagen, under förutsättning av slutligt godkännande

av det av 1964 års riksdag såsom vilande antagna

förslaget till ändrad lydelse av 35 och 36 §§ regeringsformen,

med bifall till följande motioner, nämligen

1) motionerna l: 716 och II: 842, i vad de gäller avtal om

arbetstidens förläggning beträffande statstjänstemän,

2) motionerna I: 717 och II: 841, i vad de gäller avtal om

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965

arbetstidens förläggning och rätt till annan ledighet än semester

beträffande statstjänstemän, samt

3) motionerna I: 718 och II: 839 i motsvarande delar,

samt med avslag å motionerna I: 717 och II: 841, i vad de

gäller lagfäst överläggningsrätt för statstjänstemän, måtte

— med förklaring att riksdagen funnit viss ändring böra

vidtagas i det genom förevarande proposition, nr 60, framlagda

förslaget till 3 § statstjänstemannalagen — för sin

del antaga nämnda förslag med den ändring att lagrummet

erhåller följande som utskottets förslag betecknade

lydelse:

(Kungi. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)

I anställningsförhållande -

Avtal må ej träffas om

a) inrättande eller indragning av

tjänst eller tjänsteorganisationens

utformning i övrigt;

b) myndighets arbetsuppgifter,

ledningen och fördelningen av arbetet

inom myndigheten, arbetstidens

förläggning eller rätt till annan

ledighet än semester;

c) anställnings- eller arbetsvillkor

som regleras i denna lag eller i författning

vartill lagen hänvisar eller

enligt lagen tillhör Konungens, riksdagens

eller myndighets beslutanderätt.

Har avtal

--— i avtal.

Avtal må ej träffas om

a) inrättande eller indragning av

tjänst eller tjänsteorganisationens

utformning i övrigt;

b) myndighets arbetsuppgifter eller

ledningen och fördelningen avarbetet

inom myndigheten;

c) anställnings- eller arbetsvillkor

som regleras i denna lag eller i författning

vartill lagen hänvisar eller

enligt lagen tillhör Konungens, riksdagens

eller myndighets beslutanderätt.

— utan verkan.

B. att riksdagen, under samma förutsättning som under

A, med bifall till följande motioner, nämligen

1) motionerna I: 716 och II: 842, i vad de gäller avtal om

arbetstidens förläggning beträffande kommunaltjänstemän,

2) motionerna I: 717 och II: 841, i vad de gäller avtal om

arbetstidens förläggning och rätt till annan ledighet än

semester beträffande kommunaltjänstemän, samt

3) motionerna I: 718 och II: 839 i motsvarande delar,

samt med avslag å följande motioner, nämligen

1) motionerna I: 716 och II: 842, i vad de gäller förslaget

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 67

till 2 § kommunaltjänstemannalagen med undantag för

frågan om avtal om arbetstidens förläggning,

2) motionerna I: 717 och 11:841, i vad de gäller lagfäst

överläggningsrätt för kommunaltjänstemän, samt

3) motionerna I: 718 och II: 839, i vad de gäller den icke

reglerade kommunala förvaltningen,

måtte — med förklaring att riksdagen funnit viss ändring

böra vidtagas i det genom förevarande proposition framlagda

förslaget till 2 § kommunaltjänstemannalagen — för

sin del antaga nämnda förslag med den ändring att lagrummet

erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade

lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

2

I anställningsförhållande----

Avtal må ej träffas om

a) inrättande eller indragning av

tjänst eller tjänsteorganisationens

utformning i övrigt;

b) myndighets eller inrättnings

arbetsuppgifter, ledningen och fördelningen

av arbetet inom myndigheten

eller inrättningen, arbetstidens

förläggning eller rätt till annan

ledighet än semester;

c) anställningsvillkor som regleras

i lag eller annan författning och

angår tjänstetillsättning, disciplinär

bestraffning eller anställnings upphörande.

Har avtal — -— —--— — utan

§■

---i avtal.

Avtal må ej träffas om

a) inrättande eller indragning av

tjänst eller tjänsteorganisationens

utformning i övrigt;

b) myndighets eller inrättnings

arbetsuppgifter eller ledningen och

fördelningen av arbetet inom myndigheten

eller inrättningen;

c) anställningsvillkor som regleras

i lag eller annan författning och

angår tjänstetillsättning, disciplinär

bestraffning eller anställnings upphörande.

verkan.

C. att riksdagen, under samma förutsättning som under

A, med avslag å motionerna I: 716 och II: 842, i vad de

gäller frågan om tillåtliga konfliktåtgärder, måtte bifalla

förevarande proposition i vad den avser 15 § första stycket

förslaget till statstjänstemannalag och 3 § första stycket

förslaget till kommunaltjänstemannalag;

D. att riksdagen, under samma förutsättning som under

A, i anledning av följande motioner, nämligen

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965

1) motionerna I: 717 och II: 841, i vad de gäller oorganiserades

strejkrätt, samt

2) motionerna 1:719 och 11:840 i motsvarande delar,

samt med avslag å motionerna I: 716 och II: 842, i vad de

gäller förslaget till 3 § andra stycket kommunalt] änstemannalagen,

måtte — med förklaring att riksdagen funnit

vissa ändringar böra vidtagas i de genom förevarande proposition

framlagda förslagen till 15 och 16 §§ statstjänstemannalagen

och 3 och 4 §§ kommunalt] änstemannalagen

samt till ändring i 20 kap. 4 § brottsbalken — för sin del

antaga nämnda förslag i vad de icke omfattas av utskottets

hemställan under C med den ändring att lagrummen erhåller

följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

Statstjänstemannalagen

15 §.

Tjänsteman må deltaga i strejk Tjänsteman må deltaga i strejk

endast efter beslut av arbetstagar- endast efter beslut av arbetstagarförening

som han tillhör. förening som anordnat strejken.

Arbestagarförening må —• :------häva den.

Om skyldighet------- särskilda bestämmelser.

16

Om från statens sida förfares

i strid mot 15 § första stycket eller

om arbetstagarförening åsidosätter

vad som åligger den enligt 15 § tredje

stycket, skall staten eller föreningen,

även om förpliktelse till följd av

kollektivavtal ej åsidosatts, ersätta

uppkommen skada enligt de grunder

som anges i 8 och 9 §§ lagen om kollektivavtal.

Detsamma gäller medlem

i arbetstagarförening, om medlemmen

deltager i sådan av föreningen

anordnad eller föranledd stridsåtgärd

som icke är tillåten enligt 15 §

första stycket.

Mål om —

§•

Om från statens sida förfares i

strid mot 15 § första stycket eller

om arbetstagarförening åsidosätter

vad som åligger den enligt 15 § tredje

stycket, skall staten eller föreningen,

även om förpliktelse till följd av

kollektivavtal ej åsidosatts, ersätta

uppkommen skada enligt de grunder

som anges i 8 och 9 §§ lagen om kollektivavtal.

Detsamma gäller tjänsteman,

om han deltager i sådan av arbetstagarförening

anordnad eller föranledd

stridsåtgärd som icke är tillåten

enligt 15 § första stycket.

avses där.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 69

(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)

Kommunalt jänstemannalagen

3 §•

Tjänsteman må deltaga i strejk Tjänsteman må deltaga i strejk

endast efter beslut av arbetstagar- endast efter beslut av arbetstagarförening

som han tillhör. förening som anordnat strejken.

Arbetstagarf ören ing må------- häva den.

Om skyldighet------särskilda bestämmelser.

4 §•

Om kommun förfar i strid mot

3 § första stycket eller om arbetstagarförening

åsidosätter vad som

åligger den enligt 3 § tredje stycket,

skall kommunen eller föreningen,

även om förpliktelse till följd av kollektivavtal

ej åsidosatts, ersätta

uppkommen skada enligt de grunder

som anges i 8 och 9 §§ lagen om

kollektivavtal. Detsamma gäller

medlem i arbetstagarförening, om

medlemmen deltager i sådan av föreningen

anordnad eller föranledd

stridsåtgärd som icke är tillåten enligt

3 § första stycket.

Mål om

Om kommun förfar i strid mot

3 § första stycket eller om arbetstagarförening

åsidosätter vad som

åligger den enligt 3 § tredje stycket,

skall kommunen eller föreningen,

även om förpliktelse till följd av

kollektivavtal ej åsidosatts, ersätta

uppkommen skada enligt de grunder

som anges i 8 och 9 §§ lagen om kollektivavtal.

Detsamma gäller tjänsteman,

om han deltager i sådan av

arbetstagarf örening anordnad eller

föranledd stridsåtgärd som icke är

tillåten enligt 3 § första stycket.

avses där.

Brottsbalken

29 KAP.

Åsidosätter ämbetsman----

År felet —---------

Som tjänstefel anses icke i något

fall, att ämbetsman efter beslut av

arbetstagarf örening som han tillhör

deltager i strejk eller därmed jämförlig

stridsåtgärd.

--eller suspension.

ett år.

Som tjänstefel anses icke i något

fall, att ämbetsman deltager i strejk

eller därmed jämförlig stridsåtgärd

efter beslut av arbetstagarf örening

som anordnat åtgärden.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Sammansatt konstitutivas- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965

E. att riksdagen, under samma förutsättning som under

A, med avslag å motionen II: 838, måtte bifalla förevarande

proposition i vad den gäller 18 § förslaget till statstjänstemannalag;
F.

att riksdagen, under samma förutsättning som under

A, måtte bifalla förevarande proposition i vad den avser

förslagen till statstjänstemannalag och kommunaltjänstemannalag,

i den mån de icke omfattas av utskottets hemställan

ovan, med undantag för förslagen till övergångsbestämmelser;
G.

att riksdagen, under samma förutsättning som under

A, med avslag å motionerna I: 717 och II: 841, i vad de

gäller möjlighet till undantagande från den nya lagstiftningen,

måtte bifalla förevarande proposition i vad den

avser förslagen till övergångsbestämmelser till statstjänstemannalagen

och kommunalt]änstemannalagen;

H. att riksdagen, under samma förutsättning som under

A, med avslag å motionerna I: 228 och II: 295, i vad däri

yrkas lagändring, måtte bifalla det genom förevarande proposition

framlagda förslaget till ändring i lagen om arbetsdomstol;
I.

att riksdagen, under samma förutsättning som under

A, med avslag å motionerna 1:719 och 11:840, i vad de

gäller yrkandet om beredskapslagstiftning, måtte bifalla

förevarande proposition i vad den icke omfattas av utskottets

hemställan ovan;

J. att riksdagen, i anledning av det genom förevarande

proposition framlagda förslaget till 33 § statstjänstemannalagen,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening

giva Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört om disponibilitetsinstitutet;
K.

att riksdagen, i anledning av motionerna 1:601 och

II: 424, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening

giva Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört rörande

statstjänstemans oavsättlighet;

L. att riksdagen, i anledning av motionerna I: 719 och

II: 840, i vad de gäller tjänstemannaansvaret, måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t såsom sin mening giva Kungl. Maj :t

till känna vad utskottet anfört om behovet av utredning rörande

ämbetsansvaret;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 71

M. att motionerna I: 228 och II: 295, i vad de gäller yrkandet

om utredning rörande arbetsdomstolens sammansättning,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

samt

N. att följande motioner, nämligen

1) motionerna I: 601 och II: 424,

2) motionerna I: 716 och II: 842,

3) motionerna I: 717 och II: 841 samt

4) motionerna I: 719 och II: 840,

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet

ovan hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 maj 1965

På sammansatta konstitutions- och andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Damström, Källqvist, Hernetius,

Dahl, Lennart Geijer*, Thorsten Larsson och Erik Filip Petersson;

från andra kammaren: fru Ekendahl, herrar Nilsson i Östersund, Fredriksson,

Boo, Edlund, Henningsson, Wiklund* och Werbro.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

vid utskottets hemställan under A och B

av herrar Strand, Damström, Dahl, fru Ekendahl, herrar Nilsson i Östersund,

Fredriksson och Henningsson, vilka ansett,

1) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s. 55 med orden »Såsom

motionärerna påpekat» och slutar med orden »ledighet än semester»

bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet vill erinra om att arbetsgivare på den privata arbetsmarknaden

inte sällan förbehållit sig bestämmanderätten i frågor om arbetstidens förläggning.

Enligt utskottets mening är det oundgängligen nödvändigt att den

offentlige arbetsgivaren har bestämmanderätten i dessa frågor beträffande

sådana områden som exempelvis försvaret, sjukvården, socialvården och

kommunikationsväsendet. Utskottet anser sig inte kunna acceptera en ord
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965

ning som gör denna bestämmanderätt beroende av i vilken grad de offentliga

förhandlingsorganen kan hävda det allmännas intressen, Även om behovet

av ett avtalsförbud är mindre framträdande på andra områden än de

nyss uppräknade torde det, som departementschefen påpekar, inte vara

möjligt att avgränsa dessa. Frågor om arbetstidens förläggning är uppenbarligen

av väsentlig betydelse för arbetstagarna. Det synes därför kunna

förutsättas att vederbörande arbetsgivare — liksom hittills — vid behov

samråder med de anställda och deras organisationer i dessa frågor. Till

betydelsen av att myndigheterna upptar överläggningar med de anställda,

när så kan anses befogat, återkommer utskottet i nästa avsnitt.

Vad utskottet sålunda anfört gäller i huvudsak även rätten till annan ledighet

än semester. Förbudet mot avtal i detta avseende är närmast att se

som en konsekvens av avtalsförbudet rörande arbetstidens förläggning.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet förevarande motionsyrkanden.

»

2) att utskottet bort hemställa,

»A. att riksdagen, under förutsättning av slutligt godkännande

av det av 1964 års riksdag såsom vilande antagna

förslaget till ändrad lydelse av 35 och 36 §§ regeringsformen,

med avslag å följande motioner, nämligen

1) motionerna I: 716 och II: 842, i vad de gäller avtal om

arbetstidens förläggning beträffande statstjänstemän,

2) motionerna I: 717 och II: 841, i vad de gäller avtal om

arbetstidens förläggning och rätt till annan ledighet än semester

samt lagfäst överläggningsrätt, allt beträffande

statstjänstemän, samt

3) motionerna I: 718 och II: 839, i vad de gäller avtal om

arbetstidens förläggning och rätt till annan ledighet än semester

beträffande statstjänstemän,

måtte bifalla förevarande proposition, nr 60, i vad den

avser 3 § förslaget till statstjänstemannalag;

B. att riksdagen, under samma förutsättning som under A,

med avslag å följande motioner, nämligen

1) motionerna I: 716 och II: 842, i vad de gäller förslaget

till 2 § kommunaltjänstemannalagen med undantag för

frågan om avtal om rätt till annan ledighet än semester,

2) motionerna I: 717 och II: 841, i vad de gäller avtal om

arbetstidens förläggning och rätt till annan ledighet än semester

samt lagfäst överläggningsrätt, allt beträffande

kommunaltjänstemän, samt

3) motionerna I: 718 och II: 839, i vad de gäller den icke

reglerade kommunala förvaltningen samt avtal om arbets
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1965 73

tidens förläggning och rätt till annan ledighet än semester

beträffande kommunaltjänstemän,

måtte bifalla förevarande proposition i vad den avser 2 §

förslaget till kommunaltjänstemannalag;»

Särskilda yttranden

1) i anslutning till utskottets hemställan under H av herrar Källqvist,

Hernelius, Thor sten Larsson, Erik Filip Petersson, Boo, Edlund och W erbro,

vilka anfört:

»Därest utvecklingen skulle visa att behov föreligger av en eversyn av

reglerna om arbetsdomstolens sammansättning torde frågan därom upptas

senare.»

2) i anslutning till utskottets hemställan under I av herrar Källqvist,

Hernelius och Edlund, vilka anfört:

»Utan att därför för närvarande komma till annan slutsats än utskottet

gjort, vill vi framhålla att en beredskapslagstiftning skulle innebära vissa

fördelar. I förväg skulle då klarhet vinnas om innehållet i en lagstiftning,

som eljest skulle bli provisorisk och måhända tillkomma under trycket av

en tillfällig opinion i en svår situation. Detta vore ur rättssäkerhetssynpunkt

en fördel för de grupper som kan förväntas bli föremål för en sådan punktlagstiftning.

Om de erfarenheter som efterhand kommer att vinnas av den

nya lagstiftningen skulle bekräfta vad ovan anförts, torde frågan få prövas

på nytt.»

MARCUS BOKTR. 5THLM 1965 650316

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1965:267 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar. s. 2 i texten