Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående valkretsindelningen för landstingsval.

1965-04-06 · 6 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1965:22, Utlåtande i anledning av motioner angående valkretsindelningen för landstingsval.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1965

1

Nr 22

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner

angående valkretsindelningen för landstingsval.

I de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 264

i första kammaren av herr Åkesson och nr 320 i andra kammaren av herrar

Ngberg och Tobé hemställes, »att andra stycket av § 11 landstingslagen utgår».

Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse inte lämnas

i det följande, hänvisa till motionen i andra kammaren.

Gällande regler

Reglerna om valkretsindelningen för landstingsval i 11 § landstingslagen

innehåller i huvudsak följande.

Enligt huvudregeln i första stycket skall valkrets omfatta en eller flera

kommuner. För varje valkrets skall utses minst 7 landstingsmän. Om ej

särskilda skäl föreligger, får kommuner inte gemensamt utgöra en valkrets,

om detta skulle leda till att mer än 13 landstingsmän skulle utses i kretsen.

1 andra stycket stadgas, att stad med mer än 20 000 invånare bildar egen

valkrets, såvida ej särskilda skäl finns att med staden sammanföra en eller

flera kommuner till en valkrets. Stad med mindre folkmängd förenas med

annan stad eller andra städer eller med angränsande landsbygd till en valkrets.

Enligt tredje stycket skall valkretsindelningen på landsbygden verkställas

efter domsaga eller tingslag, där så lämpligen kan ske.

Då särskilda skäl är därtill, må enligt fjärde stycket område utgöra en

valkrets, oaktat det har mindre invånarantal än som förutsätts i de nämnda

bestämmelserna. Sådan valkrets måste emellertid ha minst 15 000 invånare.

Bakgrund

De regler, för vilka ovan redogjorts, tillkom år 1954. Till grund för de då

genomförda reformerna låg ett föregående år avgivet betänkande av 1950

års folkomröstnings- och valsättsutredning (SOU 1953: 25). I den del, som

aktualiserats genom förevarande motioner, sålunda vad som motsvarade

nuvarande 11 § andra stycket landstingslagen, följdes utredningens förslag

vid lagstiftningen. Av viss indirekt betydelse är emellertid att anteckna, att

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 5 samt. 2 avd. Nr 22

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1965

utredningen föreslagit som huvudregel, att varje valkrets skulle utse 5 ledamöter,

vilket alltså ändrades till 7.

Reformerna år 1954 innebar bl. a., att de skillnader, som förelegat mellan

städer och landsbygd enligt tidigare bestämmelser, minskades. Om utredningens

allmänna överväganden härvidlag må ur betänkandet (s. 57—58)

återges följande:

De senaste årtiondenas befolkningsutveckling kännetecknas som redan

inledningsvis i detta kapitel framhållits, framför allt av städernas snabba

tillväxt samt av den likaledes kraftiga koncentrationen av bosättningen på

landsbygden till där belägna tätorter. Åtskilliga bland de mera betydande av

dessa ha under senare år ombildats till städer, ofta tillsammans med däromkring

belägna, mer eller mindre betydande delar av övervägande landsbygdskaraktär.

Den antydda utvecklingen har medfört att — särskilt i fråga om å ena

sidan mindre städer och å andra sidan landsbygden — sådana olikheter som

tidigare kunnat verka skiljande, numera i viss utsträckning försvunnit eller

minskats. I detta avseende har således otvivelaktigt inträtt en viss utjämning.

Det sagda gäller helt naturligt endast i mindre mån de något större

städerna. Särskilt beträffande de största städerna kan den betydande folkökning,

som dessa undergått, ävensom de därav följande mera typiska stadsförhållandena

tvärtom ha bidragit till ett i vissa hänseenden skärpt motsatsförhållande

till även närbelägna mindre orter.

Även om det i många avseenden råder en viss intressegemenskap mellan

en stad och den omgivande bygden rörande sådana frågor som ankomma på

landsting, kan således utvecklingen dock icke anses enbart ha verkat i utjämnande

riktning såvitt angår förhållandet mellan landsbygd och städer.

Principen om en åtskillnad mellan landsbygden och städerna i vad gäller

grunderna för landstingskommunernas uppdelning i valkretsar bör därför

enligt utredningens mening alltjämt bibehållas i viss utsträckning. Med

hänsyn till de numera rådande förhållandena synes emellertid vissa jämkningar

vara påkallade av den gällande regleringen angående städerna, innebärande

bl. a. en uppmjukning av bestämmelserna om bildande av särskilda

stadsvalkretsar.

I motiven till de föreslagna särskilda bestämmelserna för städer anförde

utredningen bL. a. följande (s. 58—59):

Mot den gällande regeln att stad, så snart dess folkmängd uppgår till minst

15 000, ovillkorligt skall bilda särskild valkrets ha invändningar anförts i

liera av de från länen inkomna yttrandena. Därvid har än yrkats att regeln

helt skall upphävas, än förordats höjning av det nämnda befolkningstalet.

Utredningen finner för sin del starka skäl tala för att gränsen för de fall

då städer böra utgöra egna valkretsar höjes, förslagsvis till 20 000 inv. Bestämmelsen

skulle därigenom icke längre innefatta undantag från den allmänna

regeln om den storlek som valkrets minst skall ha; den skulle dock

bevara sin betydelse som en anvisning, att stad med större folkmängd än nu

nämnts vid indelningen bör utläggas till särskild valkrets utan alt sammanföras

med andra kommuner. Då det i regel måste anses lämpligt att stad

av sådan storlek bildar egen valkrets, kan utredningen icke tillstyrka att

ifrågavarande stadgande skulle utgå.

Emellertid torde speciella omständigheter i vissa fall kunna tala för att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1065

3

även en större stad får bilda valkrets tillsammans med ytterligare en ellei

flera kommuner. Härvid syftas särskilt på sådana ibland förekommande

fall, där ett visst område — vilket icke i kommunalt avseende införlivats med

den ifrågavarande staden utan utgör särskild lands- eller stadskommun —

likväl i fråga om bebyggelse, förbindelser och arbetsliv nära sammanhänger

med densamma. Om särskilda förhållanden av denna natur föreligga och det

eljest befinnes lämpligt, torde det därför böra tillåtas att även en dylik större

stad ingår i en av flera kommuner sammansatt valkrets.

Städer med mindre folkmängd än 20 000 böra —- liksom hittills gällt

städerna under 15 000 inv. -—- i allmänhet förenas till en valkrets med annan

stad eller andra städer eller med angränsande landsbygd.

1 propositionen (1954: 71) gjordes inga särskilda uttalanden på denna

punkt, som bör här återges. Konstitutionsutskottet anförde i sitt utlåtande

(nr 3) bl. a. följande:

Beträffande indelningsreglerna för stad tillstyrker utskottet propositionens

förslag. Detta innebär, att stad med mer än 20 000 invånare skall bilda

egen valkrets, såvida icke särskilda skäl finnas att med staden sammanföra

en eller flera andra kommuner. Utskottet vill likaledes förorda den föreslagna

möjligheten att låta stad med mer än 20 000 invånare bilda valkrets

tillsammans med en eller flera andra kommuner och ansluter sig till vad

utredningen i denna del anfört. Enligt utskottets mening bör denna möjlighet

kunna begagnas även t. ex. då en stad, som hittills icke utgjort egen valkrets,

kommer att överskrida gränsen 20 000 och särskilda skäl finnas att

trots detta låta staden förbliva i sin gamla valkrets.

Motionerna

Motionärerna uppehåller sig vid den punkt i 11 § andra stycket landstingslagen,

enligt vilken stad med mer än 20 000 invånare inte behöver bilda

egen valkrets, om »särskilda skäl» finns att med staden sammanföra eu eller

flera andra kommuner till en valkrets. Efter att ha antecknat vad konstitutionsutskottet

anförde i sitt ovan citerade uttalande vid 1954 års riksdag

fortsätter motionärerna:

Det finns alltså vissa möjligheter för stad som passerar 20 000 invånare

att slippa brytas ut ur sin gamla valkrets. Med pågående ändringar i den

kommunala indelningen — omöjliga att förutse för 11 år sedan — torde

denna gränsfråga komma att bli allt aktuellare. Det kan ifrågasättas, om nuvarande

bestämmelse är väl avvägd eller över huvud taget fyller något behov.

När Svenska landstingsförbudet — med instämmande av landstingen i

Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens län -—■ yttrade sig över utredningsförslaget

i dessa stycken, framhöll förbundet beträffande städernas

ställning, att »goda skäl kunna anföras för att de särbestämmelser för dessa,

som tidigare gällt, nu avvecklas». Förbundet accepterade dock utredningsförslaget.

Skillnaden mellan städer och landskommuner synes bli allt mindre. Med

nuvarande befolkningsfördelning och väntade förändringar finns anledning

att överväga Landstingsförbundets framkastade tanke på enhetlighet mellan

stad och land, särskilt som till den senare kategorien räknas även köpingar,

hur stort befolkningstal de än har.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1965

Vid kommande indelningsändringar torde uppkomma ytterligare landskommuner

med ett invånarantal på över 20 000, utan att detta behöver föranleda

några som helst överväganden av den art som gäller för städer av

samma storlek.

Även om »särskilda skäl» synes kunna tillämpas på städerna och hindra

onödiga splittringar av valkretsar som annars anses väl avvägda, finns det

alltså anledning ifrågasätta om nuvarande stadgande är tidsenligt. Enligt

vår uppfattning innebär andra stycket § 11 landstingslagen principiella begränsningar

som ej medför några fördelar för vare sig stad eller land och

torde kunna undvaras. Med hänsyn till kommande ändringar i den kommunala

indelningen kan det däremot vara till fördel för en smidig anpassning

av valkretsarna att stad och land behandlas på samma sätt i lagen.

Hemställan avser, som inledningsvis antecknats, att 11 § andra stycket

landstingslagen i dess helhet skall utgå.

Remissyttrande

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från Svenska landstingsförbundet.

I yttrandet anföres:

I yttrande avgivet i september 1953 över 1950 års folkomröstnings- och

valsättsutrednings betänkande V, vilket ligger till grund för gällande lags

utformning, anförde styrelsen: »Vad angår städernas ställning till valkretsindelningen

torde enligt styrelsens mening goda skäl kunna anföras för att

de särbestämmelser för dessa, som tidigare gällt, nu avvecklas». Styrelsen

ansåg sig dock vid denna tidpunkt kunna acceptera att minimigränsen för

att stad skall bilda egen valkrets som huvudregel fixerades till ett befolkningstal

på 20 000.

Utvecklingen med kommunblocksindelning och ett successivt framväxande

av större kommunala enheter icke bara hänförliga till städer utan även

till köpingar och landskommuner gör, att styrelsens redan tidigare deklarerade

inställning till förmån för ett slopande av särbestämmelser i vad gäller

städer med över 20 000 invånare ytterligare befästs. Huruvida i enlighet med

motionärernas förslag detta kan ske genom en direkt lagändring eller om

en sådan bör föregås av en närmare utredning, undandrager sig emellertid

styrelsens bedömande.

Frågan om en allmän valkretsreform för landstingsvalen

Det bör i detta sammanhang antecknas, att frågan om en allmän revision

av valkretsindelningen för landstingsval aktualiserats under senare år. Senast

har detta spörsmål berörts i anslutning till landstingsutredningens betänkande

år 1963 om landstingens organisation och arbetsformer m. in.

(SOU 1963: 64). Utredningen har inte ingått på frågan, men den har tagits

upp i några remissyttranden över betänkandet. Sålunda har tre länsstyrelser

samt kommunalrättskommittén uttalat sig för en översyn av berörda regler.

Särskilt fästes uppmärksamheten på verkningarna av kommunblocksre
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1965

5

t orm en, vilka anses böra övervägas, samt på bestämmelsen, att valkretsindelningen

på landsbygden skall följa domsaga eller tingslag, där så lämpligen

kan ske, något som enligt nämnda remissmyndigheter leder till ökande

vanskligheter.

Förslag till reformer på grundval av landstingsutredningens betänkande

har framlagts i proposition nr 61 till årets riksdag, vård ver utskottet denna

dag avger utlåtande, nr 20. Departementschefen uttalar där, att man bör ta

ställning till behovet av ändrade bestämmelser om valkretsindelningen för

landstingsval först när resultatet av den nu pågående länsindelningsutredningens

arbete föreligger.

Enligt uppgift i riksdagsberättelsen till årets riksdag beräknas länsindelningsutredningen

kunna framlägga sitt förslag till ändrad länsindelning i

slutet av år 1965.

Utskottet

1 förevarande motioner hemställes om sådan ändring av landstingslagens

regler om valkretsindelning, att de särskilda bestämmelserna om städer utgår.

Som framgått av redogörelsen ovan kommer frågan om en allmän översyn

av reglerna om valkretsindelning för landstingsval inom kort att aktualiseras.

Det torde sålunda bli ofrånkomligt att upptaga denna fråga till prövning

i samband med att ny länsindelning överväges. Även kommunblocksreformen

har aktualiserat spörsmålet. Vid en sådan allmän omprövning av

de berörda reglerna måste det bli en särskild uppgift att överväga behovet

av sådana särbestämmelser för städerna, som landstingslagen nu innehåller.

Utskottet erinrar om att det redan då gällande regler tillkom år 1954 var ett

önskemål att i görlig mån undgå skillnader mellan städer och landskommuner.

En strävan i denna riktning framstår som naturlig även vid en ny översyn

av ifrågavarande bestämmelser.

Frågan om en sådan reform, som motionärerna åsyftar, kan sålunda förväntas

inom kort bli föremål för prövning. Med hänsyn härtill och dä erforderlig

utredning saknas om de praktiska konsekvenserna av en sådan lagändring,

som föreslås, finner sig utskottet icke kunna tillstyrka motionerna.

Utskottet får sålunda hemställa,

att motionerna I: 264 och II: 320 icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 april 1965

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1965

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Torsten Andersson,

Damström, fru Segerstedt Wiberg*, herrar Sveningsson, Erik Olsson, Carl

Albert Anderson*, Dahl, Dahlén och Hernelius; samt

från andra kammaren: herrar Nilsson i Östersund, Henningsson, Wahlund,

Magnusson i Tumhult, Johansson i Trollhättan, Larsson i Luttra*, Andersson

i Billingsfors, Andersson i Storfors, Keijer* och Werbro*.

* Ej närvarande vid justeringen.

MAOCUS BOKTR. STHLM W65 6 5 0 0 2 6

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.