Utlåtande i anledning av motioner angående valkretsindelningen för landstingsval.
1965-04-06 · 6 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1965:22, Utlåtande i anledning av motioner angående valkretsindelningen för landstingsval.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1965
1
Nr 22
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner
angående valkretsindelningen för landstingsval.
I de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 264
i första kammaren av herr Åkesson och nr 320 i andra kammaren av herrar
Ngberg och Tobé hemställes, »att andra stycket av § 11 landstingslagen utgår».
Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse inte lämnas
i det följande, hänvisa till motionen i andra kammaren.
Gällande regler
Reglerna om valkretsindelningen för landstingsval i 11 § landstingslagen
innehåller i huvudsak följande.
Enligt huvudregeln i första stycket skall valkrets omfatta en eller flera
kommuner. För varje valkrets skall utses minst 7 landstingsmän. Om ej
särskilda skäl föreligger, får kommuner inte gemensamt utgöra en valkrets,
om detta skulle leda till att mer än 13 landstingsmän skulle utses i kretsen.
1 andra stycket stadgas, att stad med mer än 20 000 invånare bildar egen
valkrets, såvida ej särskilda skäl finns att med staden sammanföra en eller
flera kommuner till en valkrets. Stad med mindre folkmängd förenas med
annan stad eller andra städer eller med angränsande landsbygd till en valkrets.
Enligt tredje stycket skall valkretsindelningen på landsbygden verkställas
efter domsaga eller tingslag, där så lämpligen kan ske.
Då särskilda skäl är därtill, må enligt fjärde stycket område utgöra en
valkrets, oaktat det har mindre invånarantal än som förutsätts i de nämnda
bestämmelserna. Sådan valkrets måste emellertid ha minst 15 000 invånare.
Bakgrund
De regler, för vilka ovan redogjorts, tillkom år 1954. Till grund för de då
genomförda reformerna låg ett föregående år avgivet betänkande av 1950
års folkomröstnings- och valsättsutredning (SOU 1953: 25). I den del, som
aktualiserats genom förevarande motioner, sålunda vad som motsvarade
nuvarande 11 § andra stycket landstingslagen, följdes utredningens förslag
vid lagstiftningen. Av viss indirekt betydelse är emellertid att anteckna, att
1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 5 samt. 2 avd. Nr 22
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1965
utredningen föreslagit som huvudregel, att varje valkrets skulle utse 5 ledamöter,
vilket alltså ändrades till 7.
Reformerna år 1954 innebar bl. a., att de skillnader, som förelegat mellan
städer och landsbygd enligt tidigare bestämmelser, minskades. Om utredningens
allmänna överväganden härvidlag må ur betänkandet (s. 57—58)
återges följande:
De senaste årtiondenas befolkningsutveckling kännetecknas som redan
inledningsvis i detta kapitel framhållits, framför allt av städernas snabba
tillväxt samt av den likaledes kraftiga koncentrationen av bosättningen på
landsbygden till där belägna tätorter. Åtskilliga bland de mera betydande av
dessa ha under senare år ombildats till städer, ofta tillsammans med däromkring
belägna, mer eller mindre betydande delar av övervägande landsbygdskaraktär.
Den antydda utvecklingen har medfört att — särskilt i fråga om å ena
sidan mindre städer och å andra sidan landsbygden — sådana olikheter som
tidigare kunnat verka skiljande, numera i viss utsträckning försvunnit eller
minskats. I detta avseende har således otvivelaktigt inträtt en viss utjämning.
Det sagda gäller helt naturligt endast i mindre mån de något större
städerna. Särskilt beträffande de största städerna kan den betydande folkökning,
som dessa undergått, ävensom de därav följande mera typiska stadsförhållandena
tvärtom ha bidragit till ett i vissa hänseenden skärpt motsatsförhållande
till även närbelägna mindre orter.
Även om det i många avseenden råder en viss intressegemenskap mellan
en stad och den omgivande bygden rörande sådana frågor som ankomma på
landsting, kan således utvecklingen dock icke anses enbart ha verkat i utjämnande
riktning såvitt angår förhållandet mellan landsbygd och städer.
Principen om en åtskillnad mellan landsbygden och städerna i vad gäller
grunderna för landstingskommunernas uppdelning i valkretsar bör därför
enligt utredningens mening alltjämt bibehållas i viss utsträckning. Med
hänsyn till de numera rådande förhållandena synes emellertid vissa jämkningar
vara påkallade av den gällande regleringen angående städerna, innebärande
bl. a. en uppmjukning av bestämmelserna om bildande av särskilda
stadsvalkretsar.
I motiven till de föreslagna särskilda bestämmelserna för städer anförde
utredningen bL. a. följande (s. 58—59):
Mot den gällande regeln att stad, så snart dess folkmängd uppgår till minst
15 000, ovillkorligt skall bilda särskild valkrets ha invändningar anförts i
liera av de från länen inkomna yttrandena. Därvid har än yrkats att regeln
helt skall upphävas, än förordats höjning av det nämnda befolkningstalet.
Utredningen finner för sin del starka skäl tala för att gränsen för de fall
då städer böra utgöra egna valkretsar höjes, förslagsvis till 20 000 inv. Bestämmelsen
skulle därigenom icke längre innefatta undantag från den allmänna
regeln om den storlek som valkrets minst skall ha; den skulle dock
bevara sin betydelse som en anvisning, att stad med större folkmängd än nu
nämnts vid indelningen bör utläggas till särskild valkrets utan alt sammanföras
med andra kommuner. Då det i regel måste anses lämpligt att stad
av sådan storlek bildar egen valkrets, kan utredningen icke tillstyrka att
ifrågavarande stadgande skulle utgå.
Emellertid torde speciella omständigheter i vissa fall kunna tala för att
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1065
3
även en större stad får bilda valkrets tillsammans med ytterligare en ellei
flera kommuner. Härvid syftas särskilt på sådana ibland förekommande
fall, där ett visst område — vilket icke i kommunalt avseende införlivats med
den ifrågavarande staden utan utgör särskild lands- eller stadskommun —
likväl i fråga om bebyggelse, förbindelser och arbetsliv nära sammanhänger
med densamma. Om särskilda förhållanden av denna natur föreligga och det
eljest befinnes lämpligt, torde det därför böra tillåtas att även en dylik större
stad ingår i en av flera kommuner sammansatt valkrets.
Städer med mindre folkmängd än 20 000 böra —- liksom hittills gällt
städerna under 15 000 inv. -—- i allmänhet förenas till en valkrets med annan
stad eller andra städer eller med angränsande landsbygd.
1 propositionen (1954: 71) gjordes inga särskilda uttalanden på denna
punkt, som bör här återges. Konstitutionsutskottet anförde i sitt utlåtande
(nr 3) bl. a. följande:
Beträffande indelningsreglerna för stad tillstyrker utskottet propositionens
förslag. Detta innebär, att stad med mer än 20 000 invånare skall bilda
egen valkrets, såvida icke särskilda skäl finnas att med staden sammanföra
en eller flera andra kommuner. Utskottet vill likaledes förorda den föreslagna
möjligheten att låta stad med mer än 20 000 invånare bilda valkrets
tillsammans med en eller flera andra kommuner och ansluter sig till vad
utredningen i denna del anfört. Enligt utskottets mening bör denna möjlighet
kunna begagnas även t. ex. då en stad, som hittills icke utgjort egen valkrets,
kommer att överskrida gränsen 20 000 och särskilda skäl finnas att
trots detta låta staden förbliva i sin gamla valkrets.
Motionerna
Motionärerna uppehåller sig vid den punkt i 11 § andra stycket landstingslagen,
enligt vilken stad med mer än 20 000 invånare inte behöver bilda
egen valkrets, om »särskilda skäl» finns att med staden sammanföra eu eller
flera andra kommuner till en valkrets. Efter att ha antecknat vad konstitutionsutskottet
anförde i sitt ovan citerade uttalande vid 1954 års riksdag
fortsätter motionärerna:
Det finns alltså vissa möjligheter för stad som passerar 20 000 invånare
att slippa brytas ut ur sin gamla valkrets. Med pågående ändringar i den
kommunala indelningen — omöjliga att förutse för 11 år sedan — torde
denna gränsfråga komma att bli allt aktuellare. Det kan ifrågasättas, om nuvarande
bestämmelse är väl avvägd eller över huvud taget fyller något behov.
När Svenska landstingsförbudet — med instämmande av landstingen i
Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens län -—■ yttrade sig över utredningsförslaget
i dessa stycken, framhöll förbundet beträffande städernas
ställning, att »goda skäl kunna anföras för att de särbestämmelser för dessa,
som tidigare gällt, nu avvecklas». Förbundet accepterade dock utredningsförslaget.
Skillnaden mellan städer och landskommuner synes bli allt mindre. Med
nuvarande befolkningsfördelning och väntade förändringar finns anledning
att överväga Landstingsförbundets framkastade tanke på enhetlighet mellan
stad och land, särskilt som till den senare kategorien räknas även köpingar,
hur stort befolkningstal de än har.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1965
Vid kommande indelningsändringar torde uppkomma ytterligare landskommuner
med ett invånarantal på över 20 000, utan att detta behöver föranleda
några som helst överväganden av den art som gäller för städer av
samma storlek.
Även om »särskilda skäl» synes kunna tillämpas på städerna och hindra
onödiga splittringar av valkretsar som annars anses väl avvägda, finns det
alltså anledning ifrågasätta om nuvarande stadgande är tidsenligt. Enligt
vår uppfattning innebär andra stycket § 11 landstingslagen principiella begränsningar
som ej medför några fördelar för vare sig stad eller land och
torde kunna undvaras. Med hänsyn till kommande ändringar i den kommunala
indelningen kan det däremot vara till fördel för en smidig anpassning
av valkretsarna att stad och land behandlas på samma sätt i lagen.
Hemställan avser, som inledningsvis antecknats, att 11 § andra stycket
landstingslagen i dess helhet skall utgå.
Remissyttrande
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från Svenska landstingsförbundet.
I yttrandet anföres:
I yttrande avgivet i september 1953 över 1950 års folkomröstnings- och
valsättsutrednings betänkande V, vilket ligger till grund för gällande lags
utformning, anförde styrelsen: »Vad angår städernas ställning till valkretsindelningen
torde enligt styrelsens mening goda skäl kunna anföras för att
de särbestämmelser för dessa, som tidigare gällt, nu avvecklas». Styrelsen
ansåg sig dock vid denna tidpunkt kunna acceptera att minimigränsen för
att stad skall bilda egen valkrets som huvudregel fixerades till ett befolkningstal
på 20 000.
Utvecklingen med kommunblocksindelning och ett successivt framväxande
av större kommunala enheter icke bara hänförliga till städer utan även
till köpingar och landskommuner gör, att styrelsens redan tidigare deklarerade
inställning till förmån för ett slopande av särbestämmelser i vad gäller
städer med över 20 000 invånare ytterligare befästs. Huruvida i enlighet med
motionärernas förslag detta kan ske genom en direkt lagändring eller om
en sådan bör föregås av en närmare utredning, undandrager sig emellertid
styrelsens bedömande.
Frågan om en allmän valkretsreform för landstingsvalen
Det bör i detta sammanhang antecknas, att frågan om en allmän revision
av valkretsindelningen för landstingsval aktualiserats under senare år. Senast
har detta spörsmål berörts i anslutning till landstingsutredningens betänkande
år 1963 om landstingens organisation och arbetsformer m. in.
(SOU 1963: 64). Utredningen har inte ingått på frågan, men den har tagits
upp i några remissyttranden över betänkandet. Sålunda har tre länsstyrelser
samt kommunalrättskommittén uttalat sig för en översyn av berörda regler.
Särskilt fästes uppmärksamheten på verkningarna av kommunblocksre
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1965
5
t orm en, vilka anses böra övervägas, samt på bestämmelsen, att valkretsindelningen
på landsbygden skall följa domsaga eller tingslag, där så lämpligen
kan ske, något som enligt nämnda remissmyndigheter leder till ökande
vanskligheter.
Förslag till reformer på grundval av landstingsutredningens betänkande
har framlagts i proposition nr 61 till årets riksdag, vård ver utskottet denna
dag avger utlåtande, nr 20. Departementschefen uttalar där, att man bör ta
ställning till behovet av ändrade bestämmelser om valkretsindelningen för
landstingsval först när resultatet av den nu pågående länsindelningsutredningens
arbete föreligger.
Enligt uppgift i riksdagsberättelsen till årets riksdag beräknas länsindelningsutredningen
kunna framlägga sitt förslag till ändrad länsindelning i
slutet av år 1965.
Utskottet
1 förevarande motioner hemställes om sådan ändring av landstingslagens
regler om valkretsindelning, att de särskilda bestämmelserna om städer utgår.
Som framgått av redogörelsen ovan kommer frågan om en allmän översyn
av reglerna om valkretsindelning för landstingsval inom kort att aktualiseras.
Det torde sålunda bli ofrånkomligt att upptaga denna fråga till prövning
i samband med att ny länsindelning överväges. Även kommunblocksreformen
har aktualiserat spörsmålet. Vid en sådan allmän omprövning av
de berörda reglerna måste det bli en särskild uppgift att överväga behovet
av sådana särbestämmelser för städerna, som landstingslagen nu innehåller.
Utskottet erinrar om att det redan då gällande regler tillkom år 1954 var ett
önskemål att i görlig mån undgå skillnader mellan städer och landskommuner.
En strävan i denna riktning framstår som naturlig även vid en ny översyn
av ifrågavarande bestämmelser.
Frågan om en sådan reform, som motionärerna åsyftar, kan sålunda förväntas
inom kort bli föremål för prövning. Med hänsyn härtill och dä erforderlig
utredning saknas om de praktiska konsekvenserna av en sådan lagändring,
som föreslås, finner sig utskottet icke kunna tillstyrka motionerna.
Utskottet får sålunda hemställa,
att motionerna I: 264 och II: 320 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 6 april 1965
På konstitutionsutskottets vägnar:
GEORG PETTERSSON
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1965
Närvarande:
från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Torsten Andersson,
Damström, fru Segerstedt Wiberg*, herrar Sveningsson, Erik Olsson, Carl
Albert Anderson*, Dahl, Dahlén och Hernelius; samt
från andra kammaren: herrar Nilsson i Östersund, Henningsson, Wahlund,
Magnusson i Tumhult, Johansson i Trollhättan, Larsson i Luttra*, Andersson
i Billingsfors, Andersson i Storfors, Keijer* och Werbro*.
* Ej närvarande vid justeringen.
MAOCUS BOKTR. STHLM W65 6 5 0 0 2 6
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.