Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående suppleanter för fullmäktige i primärkommunerna.

1965-05-04 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1965:28, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående suppleanter för fullmäktige i primärkommunerna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28 år 1965

1

Nr 28

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

angående suppleanter för fullmäktige i primärkommunerna.

I de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 139

i första kammaren av herr Thorsten Larsson m. fl. och nr 177 i andra kammaren

av herr Boo m. fl. hemställes, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag om införande av suppleantinstitution

för fullmäktige i primärkommunerna».

Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse inte lämnas

i det följande, hänvisa till motionen i andra kammaren.

Gällande regler

Suppleanter utses eller kan i allt fall utses för ledamöterna i kommunernas

administrativa organ. Motsatsen är huvudregel för de beslutande organen.

Sålunda kan suppleanter inte väljas för stads-, kommunal- och kyrkofullmäktige

och inte heller för församlingsdelegerade med det undantaget,

att enligt 39 § lagen om församlingsstyrelse suppleanter kan utses för församlingsdelegerade

i Stockholm. För landstingen finns utförliga bestämmelser

i ämnet. Redan vid landstingsvalen utses sålunda suppleanter och

bestämmes den ordning, vari de skall inträda (47 § kommunala vallagen).

Dessa har ej endast funktionen att ersätta avgången landstingsledamot

ulan inträder även vid tillfälligt förfall, varvid gäller, att en inkallad suppleant

tjänstgör till mötets slut och sålunda inte bara för en del av detta

(22 § landstingslagen).

Frågans behandling intill tillkomsten av gällande kommunallagstiftning

Frågan om införande av en suppleantinstitution hos de primärkommunala

representationerna har vid åtskilliga tillfällen varit föremål för prövning.

Sålunda gjorde riksdagen år 1913 i anledning av en motion, vilken

tillstyrkts av konstitutionsutskottet (uti. nr 4), en framställning till Kungl.

Maj :t om införande av suppleanter för stadsfullmäktige. Skrivelsen föranledde

en proposition år 1918 angående suppleantinstitution för såväl stadssoin

även kommunal- och municipalfullmäktige. Konstitutionsutskottet (uti.

1 Dihang till riksdagens protokoll 1965. B saml. 2 avd. Nr 28

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28 år 1965

nr 22) tillstyrkte propositionen i princip men föreslog ett annat system för

suppleanters utseende och inkallande än det Kungl. Maj :t framlagt. Frågan

föll, sedan kamrarna slannat i olika beslut. Då spörsmålet återupptogs

i en motion år 1928, avstyrkte emellertid konstitutionsutskottet (uti. nr 5)

en reform under anförande i huvudsak, att de tidigare påtalade olägenheterna

av att suppleanter saknades i berörda institutioner hade minskats,

bl. a. genom kommunikationernas snabba utveckling, och att principiella

invändningar kunde anföras mot den föreslagna reformen, vilka övervägde

fördelarna därmed. Riksdagen avslog motionen. Då nya motioner i ämnet

väcktes åren 1930 och 1932, blev utgången densamma i både utskottet

(uti. nr 30 resp. 4) och riksdagen. En annan ståndpunkt intogs emellertid

år 19U, då riksdagen på utskottets hemställan (uti. nr 8) beslöt en skrivelse

till Kungl. Maj :t med begäran om utredning rörande lämpligheten

av suppleanter för stads-, kommunal-, municipal- och kyrkofullmäktige.

Frågan blev härefter föremål för ingående överväganden av kommunallagskommittén,

redovisade i dess betänkande år 1952 med förslag till ny kommunallag

(SOU 1952: 14). Kommittén avstyrkte en reform i berörda hänseende.

Samma ståndpunkt intogs av Kungl. Maj:t i den proposition år

1953, vari på grundval av nämnda betänkande förslag framlades till ny

kommunallag. Konstitutionsutskottet (uti. nr 22) fann sig med hänsyn till

den förebragta utredningen böra biträda propositionen på denna punkt,

med avstyrkande av väckta motioner i ämnet. Riksdagen följde utskottet.

De skäl, som anförts för och emot införande av suppleanter hos de primärkommunala

representationerna, har vid ettvart av här angivna tillfällen

varit i stort sett desamma. Till förmån för en reform har ansetts tala främst

önskvärdheten av fulltalighet och risken för att ledamöters frånvaro föranleder

beslut, som strider mot en församlings partimässiga sammansättning.

Mot en reform har särskilt anförts, att den kunde förväntas medföra en

minskad ansvarskänsla inför berörda uppdrag och att det måste vara av

värde att beslut fattas av en från det ena sammanträdet till det andra oförändrad

församling, samt även att suppleanter kunde befaras icke få önskvärda

kvalifikationer.

Kommunallagskommittén verkställde en omfattande enkät för att utröna

inställningen hos kommunerna till en reform i ifrågavarande hänseende.

Resultatet redovisades i förutnämnda betänkande. Det framkom, att flertalet

ställde sig avvisande till ett suppleantsystem. Av 70 landskommuner

avstyrkte 40, av 20 städer 17. Vid remissbehandlingen av kommitténs betänkande

förordade endast en länsstyrelse och 4 kommuner införande av suppleanter,

. Yttranden hade inkommit från 367 kommuner och municipalsamhällen.

Konstitutionsutskottet anknöt härtill i sitt utlåtande vid 1953 års

riksdag och anförde:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28 år 1965

3

Detta måste uppenbarligen tolkas så, att fullmäktigeinstitutionen anses

fungera tillfredsställande även om icke suppleanter finnas för frånvarande

ledamöter. Att gentemot denna kommunala erfarenhet och inställning

vidhålla tanken på ett suppleantsystem såsom motiverat ur rent principiella

synpunkter förefaller icke rimligt. För övrigt måste kommunernas avvisande

hållning anses ge ökad tyngd åt de invändningar mot suppleantinstitutionen,

som framförts när den föreliggande reformfrågan tidigare i olika sammanhang

varit under debatt. Att möjligheten att inkalla suppleant kan hos

enskilda fullmäktigeledamöter minska deras känsla av ansvar för sitt uppdrag

lärer sålunda icke kunna helt bestridas. Och även hos allmänheten kan

lätt en motsvarande nedvärdering av fullmäktiguppdraget komma till synes.

Detta kan t.ex. taga sig uttryck däri, att en arbetsgivare utan verkligt

tvingande skäl vägrar en anställd ledighet för att deltaga i ett fullmäktigsammanträde

under hänvisning till att suppleant finnes för den anställde.

Över huvud taget synes det vara ägnat att minska fullmäktiges auktoritet

i allmänhetens ögon, om viktiga kommunala angelägenheter avgöras av en

från det ena sammanträdet till det andra olika sammansatt fullmäktigförsamling.

Till det sagda vill utskottet blott foga, att en suppleantinstitution

säkerligen skulle kräva tämligen komplicerade lagregler och bliva besvärlig

i tillämpningen, särskilt i vad angår prövningen av anmält förfall och

inkallande av suppleant.

Suppleantfrågan upptogs även till behandling av församlingsstyrelsekommittén,

vilken i två betänkanden år 1957 (SOU 15 och 45) framlade förslag

dels till församlingslag, dels till särskild sådan lag för Stockholm. Av samma

skäl som förut anförts i fråga om de borgerliga primärkommunerna

avstyrkte kommittén införande av suppleanter för kyrkofullmäktige och

församlingsdelegerade. Kommittén antecknade, att suppleanter för församiingsdelegerade

i Stockholm lagfästs år 1942 men att detta förhållande torde

vara historiskt betingat. Församlingsdelegerade i huvudstaden var ursprungligen

inte någon permanent institution utan skulle tillsättas för att

fungera som skiljenämnd, då församlingar vid viss frågas avgörande stannat

i skiljaktiga beslut. Förhållandena i Stockholm motiverade emellertid

enligt kommitténs mening ej en avvikelse från vad som eljest gällde, varför

ifrågavarande suppleantinstitution föreslogs upphävd i samband med en

revision av lagstiftningen. Huvudstaden kom sedermera att omfattas av den

nya församlingsstyrelselag, som antogs år 1961. I propositionen därom

hade Kungl. Maj :t anslutit sig till kommitténs mening på den här berörda

punkten, men konstitutionsutskottet (uti. nr 16) fann bärande skäl föreligga

för att behålla suppleantinstitutionen för församlingsdelegerade i

Stockholm. Härvid beaktade utskottet särskilt, att dessa delegerade hade en

starkt lokal anknytning och att flera församlingar skulle komma att representeras

i samfälligheten av endast två delegerade. Riksdagen följde utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28 år 1965

Frågan om ersättare för riksdagens ledamöter

Det bör i detta sammanhang antecknas, att förslag vid olika tillfällen

väckts om införande av suppleanter för riksdagens ledamöter att inträda

vid uppkommande förfall. Riksdagen avslog sålunda åren 1928 och 1950 på

hemställan av konstitutionsutskottet (uti. nr 3 resp. nr 2) motioner i ämnet.

Frågan har härefter upptagits av författningsutredningen, vilken föreslagit

ett system med ersättare för riksdagsledamöterna, övervägandena i

ämnet redovisas i motiven till utredningens förslag till ny regeringsform

(SOU 1963: 17). En redogörelse lämnas där för de ovan berörda förarbetena

till 1953 års kommunallag. Det betonas, att de synpunkter, som anförts

till förmån för suppleanter i de primärkommunala församlingarna,

synes i hög grad äga giltighet i fråga om riksdagen. Ett suppleantsystem

står enligt utredningens mening i principiell överensstämmelse med den

demokratiska samhällsordningen såsom innebärande en garanti för att medborgarnas

i val uttryckta vilja återspeglas i riksdagens beslut. De skäl, som

anförts mot fullmäktigsuppleanter, är enligt utredningen ej i allt utan vidare

giltiga i fråga om riksdagen. Sålunda finner utredningen ej anledning

att räkna med att riksdagsledamöternas ansvarskänsla skulle minskas, om

en ersättarinstitution skulle införas. Därtill kommer, att ett allt starkare

praktiskt behov kommit att föreligga av ersättare för riksdagens ledamöter

och att införandet av dylika skulle kunna förväntas underlätta rekryteringen

till riksdagen.

Frågan om suppleantsystemet inom landstingen

Suppleantsystemet inom landstingen har behandlats av landstingsutredningen

i dess betänkande år 1963 (SOU 64) om landstingens organisation

och arbetsformer. Även denna utredning hänvisar till vad som förekommit

i fråga om suppleanter för de primärkommunala fullmäktige. Sålunda understrykes

inledningsvis, att kommunallagskommittén i sitt ovan berörda

betänkande framhöll, att suppleantsystemets användning i landsting inte

syntes kunna tagas till intäkt för införande av fullmäktigsuppleanter. Skälen

till den skiljaktiga ordningen var att hänföra till landstingsområdenas

storlek, vikten av att landstinget är fulltaligt under den korta tid det är församlat

till arbete, och andra faktorer som saknar motsvarighet i primärkommunerna.

Landstingsutredningen uttalar för egen del, att den anpassning

till vissa primärkommunala regler, som föreslås i betänkandet, ingalunda

utesluter ett bibehållande av suppleanter för landstingens ledamöter.

Suppleantsystemet bör bl. a. kunna ses som en tillgång vid landstingens

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28 år 1965 5

rekrytering av nya ledamöter. Det bör sålunda enligt utredningens mening

behållas.

Suppleantfrågan berördes inte närmare i remissyttrandena över utredningens

betänkande. Förslag till reformer på grundval av betänkandet har

förelagts årets riksdag i en proposition (nr 61), över vilken konstitutionsutskottet

avgett utlåtande (nr 20), som godkänts av riksdagen. Inte heller

i detta sammanhang berördes suppleantsystemet.

Frågans behandling vid 1964 års riksdag

1 en motion vid 1964 års riksdag hemställdes om utredning och förslag om

införande av suppleanter för stads-, kommunal- och kyrkofullmäktige,. Behandlingen

av motionen, vilken hänvisades till konstitutionsutskottet (uti.

nr 32), uppsköts till höstsessionen.

Olika meningar framkom i utskottet. Majoriteten (12 led.) hemställde

om avslag på motionen. I motiveringen pekades särskilt på övervägandena

år 1953 och den av kommunallagskommittén företagna enkäten bland kommunerna.

Sådana nya omständigheter hade enligt majoritetens mening inte

därefter tillkommit, som motiverade ett annat ställningstagande. Det framhölls

vidare, att varken suppleantinstitutionen inom landstingen eller förlattningsutredningens

förslag om ersättare för riksdagens ledamöter kunde

åberopas som bärande skäl för en motsvarande ordning inom primärkoinmunerna

med hänsyn till de olika förhållandena.

En minoritet inom utskottet (6 led.) hemställde om bifall till motionen.

Det framhölls, att de skäl, som anförts till förmån för ett suppleantsystem

inom primärkommunerna, vuxit i styrka under senare år. Det praktiska behovet

av en sådan ordning hade ökat bl. a. till följd av utvecklingen mot allt

större kommuner. Invändningarna mot ett suppleantsystem kunde inte

längre tillmätas avgörande betydelse. Härvidlag syntes författningsutredningens

och landstingsutredningens överväganden böra tillmätas betydelse,

även om de primärkommunala representationerna inte utan vidare kunde

jämföras med riksdagen eller landstingen.

Vid frågans behandling i kamrarna beslöt första kammaren med 97 röster

mot 36 bitalla utskottets hemställan, medan andra kammaren med 125 röster

mot 81 beslöt bifalla reservanternas hemställan. Utskottet fann sig inte böra

framlägga förslag till sammanjämkning, varför frågan förföll.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2S År 1965

Motionerna och inhämtade remissyttranden

I de nu föreliggande motionerna anföres samma skäl till förmån för en

suppleantinstitution inom primärkommunerna, som förut andragits. Utskottet

har inhämtat remissyttranden över motionerna från Svenska kommunförbundet

och Svenska stadsförbundet. Det förra tillstyrker en utredning;

det senare avstyrker, dock att delade meningar uppkommit i styrelsen vid

ärendets behandling.

Svenska kommunförbundet anför i sitt yttrande:

Vid de tillfällen frågan om införande av suppleantsystem i de primärkommunala

representationerna varit föremål för överväganden har starka skäl

framkommit såväl för som emot en sådan reform. Ett av de starkaste skälen

för införandet av suppleantsystem är enligt styrelsens mening att därigenom

kunde förebyggas att ett fåtal fullmäktiges förhinder att deltaga i ett sammanträde

får avgörande betydelse för utgången av viktiga ärendens behandling.

Ehuru det hör till undantagen kan med nuvarande ordning även inträffa,

att antalet frånvarande fullmäktige är så stort att sammanträdet ej

blir beslutfört. Såsom motionärerna anfört medför den allt mera rörliga arbetsmarknaden

att människor i större utsträckning än förr arbetar på annan

ort än hemorten, vilket i många fall innebär frånvaro från hemmet under

längre perioder. Sjukdom, resor och fullgörandet av förtroendeuppdrag av

annan art bidrar också till att frånvarofrekvensen ibland kan bli besvärande.

Skäl talar därför för att frågan nu närmare belyses genom en utredning.

Det bör därvid bl. a. undersökas vilka praktiska svårigheter som möter att

genomföra en sådan reform. På grund härav har styrelsen intet att erinra

mot att en utredning verkställes om lämpligheten att införa suppleantinstitution

för fullmäktige i primärkommunerna.

1 styrelsen för Svenska stadsförbundet har 7 ledamöter uttalat sig för

avslag på motionerna, medan 5 ledamöter uttalat sig för bifall. Yttrandet

innehåller följande:

Det är givetvis — såsom motionärerna framhåller — av vikt, att de representativa

organen i kommunerna vid så många tillfällen som möjligt har den

politiska sammansättning, som kommit till uttryck vid valet. Det principiellt

riktiga i denna uppfattning torde icke kunna ifrågasättas. För att man skall

kunna få garantier för att fullmäktigförsamlingarna vid sina ställningstaganden

såvitt möjligt har en sådan sammansättning synes det emellertid vara

erforderligt med mera långtgående ingripanden i nu bestående former för

beslutanderättens utövande än vad ett införande av suppleanter för fullmäktige

i och för sig skulle innebära. Den logiska konsekvensen av ett resonemang,

enligt vilket man vill förhindra, att en eller flera fullmäktiges frånvaro

skall kunna inverka på ärendenas avgörande, synes vara en skärpning

av beslutförhetsbestämmelserna i sådan riktning, att man för quorum kräver

närvaro av samtliga ledamöter eller, om suppleantinstitutionen genomföres,

i deras ställe tjänstgörande suppleanter. Så långt som till att förorda detta

torde man icke ha gått i de diskussioner kring frågan om införande av suppleanter

för fullmäktige, som under årens lopp förekommit, och så långt synes

motionärerna ej heller syfta. Tillskapandet av en quorumregel av dylik

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28 år 1965

7

innebörd — som ju även saknar motsvarighet i gällande föreskrifter för de

kommunala nämndernas vidkommande — skulle enligt styrelsens mening

kunna innebära, att man äventyrade effektiviteten i det kommunala arbetet.

Frågan om införande av suppleanter för fullmäktige kan enligt styrelsens

åsikt icke bedömas enbart med utgångspunkt i önskemålet om att fullmäktigförsamlingen

alltid bör vara fulltalig. Även andra synpunkter måste kräva

beaktande. Något verkligt behov av ett system med suppleanter kan ej anses

föreligga. Erfarenhetsmässigt är de situationer, då ett beslut kan påverkas

av att någon fullmäktig är frånvarande, mycket sällsynta. I regel är fullmäktigärendena

icke av kontroversiell natur, och när motsatsen är förhållandet

står ofta möjligheten till buds för en minoritet att genomdriva bordläggning.

Avgörande betydelse i sammanhanget bör emellertid tillmätas de

svårigheter en suppleantinstitution skulle medföra i den praktiska tillämpningen.

I anslutning till vad kommunallagskommiltén i dessa avseenden anförde

i sitt betänkande med förslag till kommunallag in. m. vill styrelsen

här peka på frågan om under vilka förutsättningar suppleant skall inkallas

till tjänstgöring och ordningen härför. Såvitt styrelsen kan bedöma torde

det knappast vara görligt att åstadkomma föreskrifter, som tillgodoser önskvärdheten

av en fulltalig representation på samma gång som de uppfyller

krav på att inkallandet av suppleanter sker i riktiga former. Styrelsen åsyftar

här bl. a. sådana fall som då en fullmäktig så sent som under sammanträdesdagen

drabbas av sjukdom eller annat hinder, vilket utesluter hans

deltagande i sammanträdet.

Styrelsen kan i likhet med konstitutionsutskottet vid 1964 års riksdag

icke finna, att frågan om införande av suppleanter för fullmäktige bör omprövas,

varför styrelsen får avstyrka bifall till motionerna.

Om förestående lydelse av styrelsens yttrande har enat sig undertecknad

Mehr, ordförande, samt herrar Göran Petterson, Malmgren, Torsten Henrikson,

Harald Aronsson, Lindvall och Sven Ericson. Herrar vice ordföranden

Wärenslam, Sterne, John R. Anderson, Sigvard Larsson och Filipson har

ansett, att styrelsen bort besluta tillstyrka bifall till motionerna.

Utskottet

Då frågan om införande av suppleanter för stads-, kommunal- och kyrkofullmäktige

upptogs vid 1964 års riksdag, uttalade utskottet, att sådana

nya omständigheter inte syntes ha tillkommit, som motiverade ett annat

ställningstagande i frågan än vid gällande kommunallagstiftnings tillkomst,

och avstyrkte därför en utredning. I en reservation till utskottets utlåtande

hemställdes om utredning i ämnet. Medan första kammaren biföll utskottets

hemställan, biföll andra kammaren reservationen. Då frågan ånyo

väckts vid årets riksdag, har utskottet inhämtat yttranden från de berörda

kommunala förbunden. Som framgått av redogörelsen ovan har därvid

Svenska kommunförbundet förklarat sig inte ha någon erinran mot en utredning

i ämnet, medan Svenska stadsförbundet avstyrkt. Eu minoritet i

sistnämnda förbunds styrelse har emellertid reserverat sig till förmån för

utredning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28 år 1965

Det är tydligt, att en viss opinionsförskjutning har skett i den berörda

frågan efter tillkomsten av gällande kommunallagstiftning. Med hänsyn

särskilt till kommunblocksreformen finner utskottet också naturligt, att

ökat intresse framkommit för suppleantsystem inom de primärkommunala

fullmäktigförsamlingarna. Huruvida sådana förskjutningar i frågeställningen

förekommit, som kan motivera en annan ståndpunkt i frågan än tidigare,

kan vara föremål för delade meningar. Att både fördelar och nackdelar

är förenade med införande av fullmäktigsuppleanter är uppenbart. Utskottet

har vid övervägande av frågan funnit sig böra tillstyrka, att densamma

i lämpligt sammanhang göres till föremål för en förutsättningslös

utredning.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen måtte, i anledning av motionerna I: 139

och II: 177, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en förutsättningslös

utredning rörande införande av suppleanter

för stads-, kommunal- och kyrkofullmäktige.

Stockholm den 4 maj 1965

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Damström, fru Segerstedt

Wiberg, herrar Sveningsson, Erik Olsson, Carl Albert Anderson,

Dahl, fröken Stenberg* och herr Sörenson; samt

från andra kammaren: herrar Henningsson, Wahlund*, Magnusson i

Tumhult, Johansson i Trollhättan, Larsson i Luttra, Andersson i Billingsfors,

Westberg, Andersson i Storfors, Zetterberg och Werbro*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Sveningsson och Carl Albert Anderson samt fröken Stenberg,

vilka anfört:

Enligt vår mening har några sådana nya omständigheter inte tillkommit,

sedan förevarande fråga behandlades vid höstsessionen av 1964 års riksdag,

som nu motiverar ett ändrat ställningstagande. Vi finner därför, att

utskottet bort hemställa,

att motionerna 1:139 och 11:177 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 650026

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.