Utlåtande i anledning av motion angående möjlighet att begagna olikfärgade valsedlar.
1965-10-19 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1965:33, Utlåtande i anledning av motion angående möjlighet att begagna olikfärgade valsedlar.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 33 år 1965
1
Nr 33
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motion
angående möjlighet att begagna olikfärgade valsedlar.
I motionen nr 2 i första kammaren av herr Skårman hemställs, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära skyndsam utredning rörande
införande av möjlighet att begagna olikfärgade valsedlar samt förslag
till sådana ändringar av vallagarna och andra berörda författningar, att
andra valsedlar än vita kan användas redan vid 1966 års kommunalval.
Gällande bestämmelser
Enligt 15 och 59 §§ lagen om val till riksdagen (ValL) och 23 § kommunala
vallagen (KVL) skall valsedlar vara »av vitt papper» och utan kännetecken.
Valsedel, »till vilken använts annat än vitt papper», är ogill enligt
17 och 19 §§ ValL och 25 § KVL.
De angivna bestämmelserna har gällt alltsedan respektive vallagars tillkomst.
Deras syfte är att ge en garanti för valhemlighetens bevarande.
Motionen
Motionären framhåller, att det vid varje val förekommer att valsedlar
måste kasseras, därför att väljare använt fel sedel. Vid kommunalval, då
som regel flera valförrättningar äger rum samtidigt, inträffar det alltid i
viss utsträckning, att valsedel för ett val används för ett annat och blir
ogill på denna grund. En utväg för att nedbringa antalet sådana kassationer
vore att införa möjlighet att begagna valsedlar av olika färger för de
skilda valen. En annan reform, som kunde verka i samma riktning, vore att
slopa kravet på att valsedel skall upptaga åtminstone något valbart namn,
men då denna utväg nyligen avvisats av riksdagen, bör enligt motionärens
mening i stället möjligheten att begagna olikfärgade valsedlar bli föremål
för skyndsam prövning.
1 llihang till riksdagens protokoll 1965. 5 samt. 2 avd. Nr 33
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 33 år 1965
Historik
Motionärens förslag åsyftar sålunda att nedbringa antalet kassationer av
valsedlar till följd av att väljare använder fel valsedel. Frågan, hur sådana
kassationer skall kunna motverkas, har sedan länge uppmärksammats och
föranlett ett flertal både reformer och ej förverkligade reformförslag. En
kort kronologisk översikt över de viktigaste bland dessa skall lämnas nedan.
Det är därvid av vikt att beakta skillnaderna mellan riksdagsval och
kommunalval.
Med avseende på kommunalval har alltsedan KVL:s tillkomst uppmärksammats
den särskilda komplikation, som följer av att vanligen flera val
förrättas samtidigt. Redan i sin år 1930 antagna ursprungliga avfattning innehöll
sålunda KVL i 25 § vissa särskilda regler för fall av feilagda valsedlar.
Dessa har undergått smärre ändringar åren 1942 och 1952 och återfinns
numera i nämnda § som styckena 3—6 med följande lydelse:
Finnas i ett valkuvert två likalydande valsedlar, skall allenast en sedel
räknas.
Har vid val, vilket förrättats i samband med ett eller två andra val, avgivits
en eller ock två likalydande valsedlar, försedda med valbeteckning
för det andra valet eller något av de andra valen, skall, med iakttagande av
vad i tredje stycket sägs, angivna förhållande icke föranleda, att sedeln
ogillas.
Finnas i ett valkuvert, som avlämnats vid val förrättat i samband med
annat val, två valsedlar, av vilka den ena är försedd med valbeteckning för
det förra valet och den andra för det senare valet, skall endast sedeln med
valbeteckning för det val, varvid valkuvertet avgivits, räknas.
Finnas i annat fall än nu sagts i ett valkuvert två valsedlar, eller finnas i
ett valkuvert flera än två valsedlar, äro de alla ogilla.
De problem, som följer av att flera val förrättas samtidigt, föreligger inte
vid riksdagsval. En annan möjlighet till felläggning av valsedlar, som kan
leda till kassation, finns emellertid vid både kommunalval och andrakammarval,
nämligen att väljare vid röstning utanför hemorten använder en valsedel,
som avser valet på den ort där han röstar och inte valet på hemorten.
Då den avlämnade valsedeln ej upptar namnet på någon i den avsedda valkretsen
valbar person, blir den ogiltig till följd av bestämmelserna om giltiga
namn. Enligt 18 och 80 §§ ValL och 23 § KVL skall namn på den som
ej är valbar anses obefintligt. Valsedel som saknar något giltigt namn är
ogill enligt 17 och 79 §§ ValL och 25 § KVL. Från dessa regler finns endast
ett undantag, nämligen för andrakammarval enligt 79 § ValL. Är på valsedel
utsatt registrerad partibeteckning men har inte som första namn upptagits
namnet på någon som av partiet i fråga anmälts som kandidat inom
valkretsen, skall enligt 80 § samtliga namn anses obefintliga, men sedeln
skall ändock enligt 79 § tillgodoräknas det parti, vars partibeteckning den
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 33 år 1965
3
bär. Om man bortser från detta fall, gäller alltså att röstning med valsedel
för fel valkrets leder till att sedeln blir ogill.
För att nedbringa antalet kassationer på sistnämnda grund har ändringar
vidtagits i vallagarna vid två tillfällen. I detta syfte infördes till en början
år 1952 rätt att på valsedel utsätta valkretsbeteckning. I den av riksdagen
bifallna propositionen uttalade departementschefen bl. a., att han ej ansåg
sig böra föreslå att kravet på giltigt namn slopades. En sådan reform var
alltför genomgripande åtminstone från principiell synpunkt. Kassationerna
i fråga borde i stället begränsas genom införande på valsedlarna av sådana
upplysningar, att väljaren i största möjliga utsträckning undgick att begagna
en valsedel, som kunde bli ogiltigförklarad på den nämnda grunden.
Frågan upptogs härefter till behandling av 1955 års valutredning i dess
betänkande 1961 (SOU 20). Det var enligt utredningens mening uppenbart,
att införandet av möjlighet att anbringa valkretsbeteckning på valsedel inte
fått åsyftad verkan. Utvägen att avskaffa kravet på att valsedel skall upptaga
giltigt namn avvisades på principiella grunder. Den skulle i alltför hög
grad strida mot gällande valsystems karaktär av personval. I stället borde
lagändringar vidtagas för att underlätta begagnandet av riksvalsedlar, upptagande
ett giltigt namn för varje valkrets. Vissa förslag härom framlades,
vilka genomfördes år 1962.
Lagändringarna 1962 innebar följande. Både ValL och KVL anger ett
maximum för antalet namn på valsedel, övertaliga namn skall enligt 18 och
80 §§ ValL och 24 § KVL anses obefintliga. Om denna regel tillämpas s. a. s.
omedelbart, kan den leda till att det enda namn på en riksvalsedel, som är
giltigt inom valkretsen, borträknas som övertaligt, därför att det står för
långt ned på sedeln. Denna möjlighet undanröjdes 1962 genom en föreskrift,
att räkningen av antalet namn skall börja med första giltiga namn. — För
andrakammarvalens vidkommande infördes härutöver ett tillägg till den
förutnämnda bestämmelsen i 80 § ValL om namns obefintlighet i fall av
registrerad partibeteckning. En strikt tillämpning av regeln, att första namnet
skall vara en av partiet inom valkretsen anmäld kandidat, kan leda till
att samtliga namn på en riksvalsedel blir att anse som obefintliga, därför att
det enda till den ifrågavarande valkretsen hänförliga inte upptagits först,
dvs. riksvalsedeln tillgodoräknas namn och inte bara parti endast i den valkrets,
vars namn placerats först. Denna tillämpning uteslöts genom 1962
års tillägg, enligt vilket som första namn skall betraktas det första giltiga
namnet.
I motioner vid 1963 års riksdag framfördes två reformförslag, vilka båda
åsyftade att ytterligare nedbringa ifrågavarande kassationer, nämligen dels
slopande av kravet att valsedel skall upptaga giltigt namn, dels införande
av rätt att tillhandahålla valsedlar på postanstalt. Motionerna uppsköts till
196k års riksdag, som på hemställan av konstitutionsutskottet avslog desamma.
I sitt utlåtande (nr 9) anförde utskottet i den förstnämnda frågan,
efter att ha erinrat om personvalsprincipen och om reformerna 1952 och
1962:
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 33 år 1965
I samband med såväl 1952 års som 1962 års reformer upptogs till övervägande,
huruvida kravet, att valsedel skall upptaga giltigt namn, borde
slopas. De principiella betänkligheter, som anfördes däremot, måste uppenbarligen
framträda med ökad styrka, sedan lagändringarna nämnda år möj^ggjort
en väsentlig minskning av de kassationer, vartill kravets upprätthållande
föranleder. Enligt utskottets mening kan önskvärdheten i att ytterligare
nedbringa antalet ogiltigförklarade valsedlar ej utgöra tillräcklig
grund för att uppgiva en för vallagstiftningen så viktig princip som att valet
skall avse person och icke blott parti. Häremot talar även de önskemål om
ett vidgat inslag av personval, vilka framkommit under senare år. Utskottet
vill särskilt erinra om det förslag i denna riktning, som framlagts av författningsutredningen.
Denna har även särskilt övervägt, om personval bör
vara obligatoriskt, och uttalat sig för en sådan ordning.
Den andra i motionerna väckta frågan, om rätt att tillhandahålla valsedlar
på postanstalt, har återupptagits i motioner vid årets riksdag. Över dessa
avger utskottet denna dag särskilt utlåtande, nr 34. Till detta må här hänvisas.
1965 års valtekniska utredning
I början av innevarande år tillkallades en utredning för vissa valtekniska
frågor, vilken antagit beteckningen 1965 års valtekniska utredning. Bland
dess arbetsuppgifter nämns i direktiven i första hand att överväga de tekniska
förutsättningarna för ett system med gemensam valdag för riksdagsval
och kommunalval. 1 direktiven anföres i denna del:
Utredningen bör klargöra vilka förändringar av valsystemet beträffande
såväl valmaterialens — främst valsedlarnas och kuvertens — beskaffenhet,
valförfarandet och sammanräkningsproceduren som valorganisationen och
sammanräkningsapparaten som skulle behöva vidtagas i händelse av övergång
till gemensam valdag för nyssnämnda val. Vad valmaterielen angår
blir huvuduppgiften att undersöka vilka åtgärder som bör vidtagas för att
valmateriel avsett för ett slags val med lätthet skall kunna särskiljas från
valmateriel, som hänför sig till annat slags val. Om det över huvud visar
sig tekniskt möjligt att hålla riksdagsval och allmänna borgerliga kommunalval
samtidigt, bör utredningen i en senare etapp av sitt arbete framlägga
de författningsförslag, som erfordras för att genomföra en sådan reform.
Bland de övriga frågor, som uppdragits åt utredningen att överväga,
märks även åtgärder för att förebygga onödig kassation av valsedlar. I denna
del anför departementschefen i direktiven bl. a. följande:
Den genomgång av hithörande ogiltighetsregler, som 1955 års valutredning
för en del år sedan har verkställt (SOU 1961: 20 s. 139), utmynnade i
stort sett icke i några ändringsförslag. Tydligt är också, att bestämmelserna
om valsedels innehåll och utseende samt därtill hörande kassationsregler
utgör ett svårbearbetat regelkomplex. Frågan rör emellertid ett område av
stor betydelse för vårt demokratiska samhällsskicks sätt att fungera. Härtill
kommer, att det vid snart sagt varje val inträffar, att valsedlar kasseras, där
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 33 år 1965
5
för att bestämmelserna om vad valsedel skall eller tar innehålla eller om
dess beskaffenhet i övrigt icke har strikt iakttagits, och att hithörande bestämmelser
i den allmänna debatten ofta kritiseras såsom alltför formalistiska.
Jag är därför av den uppfattningen, att ansträngningarna att förbättra
reglerna om valsedels innehåll och utseende samt däremot svarande kassationsregler
icke bör uppges till följd av de svårigheter som ämnets behandling
erbjuder, utan att reformarbetet på detta område bör återupptagas.
_____Utredningen bör eftersträva att utan rubbning av valsystemets principiella
grundvalar avpassa de här berörda reglerna så, att de å ena sidan
förmår effektivt tillgodose de ofta viktiga intressen, som de är avsedda att
skydda, och å andra sidan blir ägnade att såvitt möjligt förebygga onödig
kassation. Vid översynen bör uppmärksamhet bl. a. ägnas vissa skiljaktigheter,
som för närvarande består mellan lagstiftningen om val till riksdagen
och reglerna om kommunala val och som enligt vad erfarenheten visat kan
skapa vissa risker för kassation.---I 25 § fjärde och femte styckena
kommunala vallagen meddelas vissa speciella regler dels om det fall att vid
samtidigt förrättade val en valsedel med valbeteckning för ett av valen har
avlämnats vid det andra eller något av de andra valen och dels om den situation
att två valsedlar med valbeteckning för olika på en gång förrättade
val har inlagts i ett och samma valkuvert. Motsvarighet till dessa regler saknas
i lagstiftningen om val till riksdagens andra kammare. Frågan, om lagstiftningen
rörande andrakammarval bör kompletteras med liknande regler,
hör också till de spörsmål, som kommer in i problembilden vid en eventuell
övergång till gemensam valdag, men bör av utredningen prövas även med
tanke på den alternativa lösningen att nuvarande regler om valdagar kommer
att bestå oförändrade, eftersom riksdagsval och lokalt kommunalval
också med gällande ordning stundom kan vara sammanförda till samma
valdag.
Utskottet
I förevarande motion föreslås att möjlighet införs för begagnande av olikfärgade
valsedlar vid allmänna val. Som motiv framhålls att en sådan reform
skulle vara ägnad att minska kassationer av valsedlar till följd av alt
väljare av misstag begagnat valsedel för annat val eller annan valkrets än
han avsett.
Den föregående redogörelsen har visat, att de valsedelskassationer, som
motionären åsyftar, i ett flertal sammanhang uppmärksammats och föranlett
reformförslag, och att de för närvarande är föremål för övervägande
genom en innevarande år tillsatt utredning. Denna skall särskilt undersöka
möjligheterna att förebygga ogiltigförklaring av valsedlar på ifrågavarande
grunder och skall därutöver överväga de tekniska förutsättningarna för alt
förrätta andrakammarval och borgerliga kommunalval på gemensam valdag.
Av de problem, som är förbundna med sistnämnda reformtanke, träder
uppenbarligen de ökade riskerna lör att väljare begagnai fel valsedel i förgrunden.
6
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 33 år 1965
Den av motionären upptagna frågan är sålunda redan föremål för utredning,
och det måste antagas, att i samband därmed även möjligheten att
begagna olikfärgade valsedlar kommer att övervägas. Utskottet finner därför
inte anledning föreligga för något initiativ från riksdagens sida utan
hemställer,
att motionen 1: 2 inte måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 19 oktober 1965
På konstitutionsutskottets vägnar:
GEORG PETTERSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Torsten Andersson,
Damström, Sveningsson, Erik Olsson, Carl Albert Anderson, Hernelius och
Sörenson; samt
från andra kammaren: herrar Adamsson, Nilsson i Östersund, Henningsson,
Magnusson i Tumhult, fru Thunvall, herrar Johansson i Trollhättan,
Hamrin i Jönköping, Larsson i Luttra, Keijer och Gustafsson i Stenkyrka.
MARCUS BOKTR. STHLM 1965 6 50026
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.