Utlåtande i anledning av motioner angående rösträtt för utlandssvenskar.
7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1965:37, Utlåtande i anledning av motioner angående rösträtt för utlandssvenskar.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 37 år 1965
1
Nr 37
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner
angående rösträtt för utlandssvenskar.
I de likalydande motionerna nr 359 i första kammaren av herr Schött
m. fl. och nr 428 i andra kammaren av herr Wahlund m. fl. hemställs, »att
riksdagen måtte besluta att för sin del antaga en lag med tidsbegränsad giltighet,
enligt vilken svenska medborgare, som vistas utomlands, tillerkännes
rösträtt vid 1966 års kommunalval och därefter förrättade allmänna val i
enlighet med av konstitutionsutskottet utarbetade författningstexter, samt
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag snarast
möjligt till en definitiv lösning av frågan om rösträtt åt svenska medborgare,
som vistas utomlands».
Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse inte lämnas
i det följande, hänvisa till motionen i andra kammaren.
Gällande bestämmelser
Rösträtten vid andrakammarval — varmed rösträtten vid allmän folkomröstning
sammanfaller enligt 49 § regeringsformen — regleras i 16 §
riksdagsordningen. Där stadgas till en början, att rösträtt tillkommer varje
svensk medborgare, som uppfyller ett ålders- och ett myndighetskrav. I ett
särskilt stycke tillägges, att röstlängd skall finnas till efterrättelse vid val
och att rösträtten skall, på sätt i vallagen finnes närmare bestämt, grundas
på förhållandena vid tiden för röstlängdens tillkomst. Då röstlängden enligt
vallagens bestämmelser skall bygga på mantalsskrivningsuppgifterna,
innebär det angivna stadgandet, att mantalsskrivning i riket utgör en förutsättning
för rösträtt. Motsvarande krav var intill 1909 års rösträttsreform
inskrivet direkt i riksdagsordningen.
Rösträtten vid kommunala val regleras i 6 § kommunallagen, 6 § kommunallagen
för Stockholm, 7 § landstingslagen och 9 § lagen om församlingsstyrelse.
Samtliga dessa stadganden innehåller, såvitt här är av betydelse,
att rösträtt tillkommer varje inom kommunen mantalsskriven svensk medborgare,
som uppfyller samma ålders- och myndighetskrav som gäller enligt
16 § riksdagsordningen.
Mantalsskrivningen regleras i folkbokföringsförordningen. Enligt dess be
1
Dihang till riksdagens protokoll 1965. 5 samt. tl avd. Nr 37
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 37 år 1965
stämmelser kan endast följande kategorier svenska medborgare, som ej är
bosatta inom riket, bli här mantalsskrivna: de som är anställda i rikets
tjänst på utrikes ort ävensom deras familjer och svenska tjänstefolk;
svenska sjömän som är inskrivna på svenskt sjömanshus; samt på utrikes
ort anställda präster och missionärer med familjer så länge de ej uttagit
utvandringscertifikat. Alla andra utlandssvenskar är sålunda uteslutna från
rösträtt.
Frågans tidigare behandling
Frågan om rösträtt för utlandssvenskar har vid ett flertal tillfällen varit
föremål för reformkrav och utredningar. En kort översikt häröver skall lämnas
i det följande. För en närmare redogörelse hänvisas till betänkandet
SOU 1962:19 och konstitutionsutskottets utlåtande 1964:3, båda berörda
nedan.
Vid 1929 års riksdag avslogs en motion i ämnet. Konstitutionsutskottet
förklarade sig i avgivet utlåtande (nr 4) inte kunna finna, att från Sverige
emigrerade personer borde äga rösträtt i riket, även om de bevarade svenskt
medborgarskap.
I en av socialstyrelsen år 1941 framlagd utredning om utlandssvenskarna
(SOU 36) avvisades tanken på att införa rösträtt för dessa under hänvisning
bl. a. till att de i många fall blivit mer eller mindre främmande för
förhållandena i hemlandet och att det ofta skulle bli svårt att garantera
upprätthållandet av uppställda rösträttskrav.
Vid 1949 och 1953 års riksdagar avslogs ånyo motioner i ämnet, sedan
konstitutionsutskottet i avgivna utlåtanden (nr 22 resp. nr 5) vidhållit den
tidigare ståndpunkten.
I motioner vid 1954 års riksdag begärdes, att frågan om utlandssvenskars
folkbokföring skulle upptagas till prövning med hänsyn till dess betydelse i
rösträttshänseende. Sedan tredje lagutskottet i avgivet utlåtande (nr 7) avstyrkt
motionerna, avslogs dessa.
Vid nordiskt justitieministermöte i december 1953 diskutexades möjligheterna
att bevara medborgare i nordiska länder vid deras rösträtt i hemlandet
även under längre tids vistelse i annat nordiskt land. Mötet beslöt,
att frågan skulle upptagas till behandling i de olika länderna. Till 1955 års
valutredning överlämnades sedermera att överväga bl. a. spörsmålet om
rösträtt för utlandssvenskar.
Innan valutredningen slutfört sitt arbete, framlades i motioner vid 1958
års B-riksdag och vid 1960 års riksdag förslag till sådan ändring i vallagen,
varigenom utlandssvenskar skulle erhålla rösträtt vid andrakammarval. Motionerna
avslogs, sedan konstitutionsutskottet i avgivna utlåtanden (nr 4
resp. nr 17) avstyrkt under hänvisning till det pågående utredningsarbetet.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 37 år 1965
3
Utskottet, som erkände frågans betydelse, förklarade sig vid det förra tillfället
förvänta, att valutredningen i god tid före utgången av år 1959 skulle
framlägga betänkande i ämnet. Vid det senare tillfället uttalade utskottet, att
ehuru det varit önskvärt att frågan kunnat lösas före 1960 års andrakainmarval,
kunde lagstiftningsåtgärder inte tillstyrkas, innan utredningen slutförts.
Förslag i ämnet framlades i valutredningens betänkande 1962 (SOU 19).
Den tekniska lösningen innebar i huvudsak, att en utlandssvensk skulle
kunna upptagas i röstlängden clter egen, skriftlig och bevittnad anmälan,
om han varit mantalsskriven i riket något av de senaste fem åren, inte förvärvat
utländskt medborgarskap och inte omyndigförklarats av svensk eller
utländsk myndighet, varom vederbörande skulle avge försäkran på heder
och samvete. Enligt utredningens mening är det svårt att åstadkomma
ett från valsäkerhetssynpunkt helt tillfredsställande bestyrkande av att en
utlandssvensk verkligen uppfyller medborgarskaps- och myndighetskraven,
men med hänsyn särskilt till femårsbegränsningen syntes riskerna för fel
vara mycket ringa med utredningens konstruktion. Två ledamöter reserverade
sig mot femårsregeln, och en tredje förordade eu viss uppmjukning av
densamma.
Utredningens förslag avsåg endast andrakammarval. Om utlandssvenskars
deltagande i kommunala val anfördes:
För att utlandsvenskarna skulle kunna deltaga i kommunala val skulle
krävas en utvidgning av den kommunala rösträtten. Med hänsyn till det
berörda sambandet mellan kommunal rösträtt och kommunalt medlemskap
torde en sådan utvidgning emellertid endast kunna ske inom ramen för vad
som gäller med avseende å sådant medlemskap; att utsträcka den kommunala
rösträtten så, att rösträtt vid kommunalt val skulle tillkomma andra
än kommunmedlemmar låter sig enligt valutredningens förmenande icke
göra. Det enda skäl, som skulle kunna åberopas för en sådan utsträckning
av den kommunala rösträtten, är det samband som råder mellan vissa kommunalval
— landstingsmannaval och stadsfullmäktigeval i sådana städer
som ej tillhöra landsting — samt valen till första kammaren. Därest detta
skäl skulle tillmätas avgörande betydelse, bleve konsekvensen den att utlandssvenskarna
skulle tillerkännas rösträtt endast vid vissa kommunalval.
Valutredningen finner det för sin del synnerligen tveksamt, om hänsynen
till ett kommunalvals rikspolitiska betydelse skulle kunna övervinna de
principiella betänkligheterna mot ntL utsträcka den kommunala rösträtten
till andra än kommunmedlemmar. Oavsett huru därmed må förhålla sig,
bär det dock enligt valutredningens förmenande icke förekomma, att innan
författningsutredningen slutfört sin översyn av bland annat gällande tvåkammarsystem,
genomföra ändrade rösträttsregler med avseende å kommunalvalen
uteslutande för att bereda utlandssvenskar möjlighet att genom
deltagande i dessa val påverka sammansättningen i riksdagens första kammare.
Den enda möjligheten att tillerkänna utlandssvenskar rösträtt vid kommunalval
utan att bryta mot principen, att rösträtten skall grundas på
medlemskap i kommunen, torde vara att låta utlandssvensk rösta inom
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 37 år 1965
kommun, där han visserligen icke är mantalsskriven men där han dock har
fast egendom eller är taxerad till allmän kommunalskatt. En dylik utvidgning
av den kommunala rösträtten skulle dock endast möjliggöra för ett
förhållandevis begränsat antal utlandssvenskar att deltaga i kommunala
val. Härtill kommer att det med en sådan utvidgning bleve svårt att förhindra
att en utlandsvensk bleve genom fastighetsinnehav i eller skattskyldighet
till flera kommuner röstberättigad i mer än en kommun. Från
principiell synpunkt lärer det tillika kunna ifrågasättas, om det kan vara
riktigt att endast för utlandssvenskar låta fastighetsinnehav eller skattskyldighet
grundlägga rösträtt i en kommun. En mera generell utvidgning
av den kommunala rösträtten i nu antydd utsträckning, varigenom den
kommunala rösträtten i högre grad än vad nu är fallet sammanfölle med
det kommunala medlemskapet såsom detta reglerats i gällande kommunallagar,
skulle emellertid innebära ett frångående av principen, att sådan
rösträtt endast skall kunna utövas i en kommun.
Valutredningen har med hänsyn till det ovan anförda icke ansett sig böra
framlägga något förslag i syfte att bereda utlandssvenskar möjlighet att
deltaga i kommunalvalen.
I anledning av viss remisskritik mot valutredningens förslag tillkallades i
januari 1963 en ny utredning, varom hänvisas till särskilt avsnitt nedan.
Vid 196b års riksdag väcktes motioner med förslag till provisorisk lagstiftning,
som skulle ge utlandssvenskar rösträtt redan vid årets andrakammarval
och gälla i avbidan på den definitiva reglering, som förväntades
framkomma genom utredningsarbetet. Motionerna avslogs på hemställan av
konstitutionsutskottet, som i avgivet utlåtande (nr 3) uttalade, att det var
önskvärt att frågan bragtes till en lösning men att någon godtagbar sådan
ännu inte framkommit, och att en från valsäkerhetssynpunkt otillfredsställande
reglering inte kunde antagas ens som ett provisorium. I avgiven reservation
anfördes, att frågans angelägenhetsgrad motiverade provisoriska
åtgärder och att en godtagbar grundval för sådana skapats genom valutredningens
arbete.
Motionerna
Efter att inledningsvis ha erinrat om huvuddragen av frågans utveckling
under senare år och understrukit dess betydelse anför motionärerna, att
det är önskvärt att riksdagen redan innevarande år stiftar en provisorisk
lag som kan tillämpas vid 1966 års kommunalval. Med hänsyn till de utredningar
och remissyttranden med alternativa förslag till lösningar, som
redan föreligger, bör det enligt motionärernas mening vara möjligt för utskottet
att konstruera sådana tillfälliga bestämmelser, som är godtagbara
från lagtekniska synpunkter. Skulle det visa sig, att stora svårigheter föreligger,
finns möjlighet att begränsa valdeltagandet till att gälla valen till
landsting och till stadsfullmäktige i städer utanför landsting.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 37 år 1965
5
Utredningen om utlandssvenskars folkbokföring
I direktiven för den nya utredningen anförde departementschefen huvudsakligen
följande, efter att ha redogjort för valutredningens förslag och remissyttrandena
däröver:
Av vad sålunda förekommit torde framgå, att stora meningsskiljaktigheter
råder beträffande den lämpligaste lösningen av frågan om utlandssvenskarnas
rösträtt. Tydligt är också att det är förenat med avsevärda svårigheter
att med bevarad valsäkerhet lösa frågan på den väg valutredningen
tänkt sig. Med hänsyn härtill och till frågans vikt är det befogat att, innan
slutlig ställning tages, pröva andra vägar att förbättra utlandssvenskars
möjligheter till valdeltagande. Ett uppslag, som framförts såväl motionsledes
i riksdagen som inom valutredningen och som kan vara förtjänt att
närmare övervägas, är att i folkbokföringen upptaga även vissa andra grupper
av utlandssvenskar än de som nu kvarstår såsom folkbokförda hos oss.
Jag tänker härvid närmast på utlandssvenskar, som med hänsyn till arten
av den verksamhet de utövar utomlands kan antagas komma att återflytta
till Sverige inom en icke alltför avlägsen framtid eller vilkas samhörighet
med Sverige eljest är mera tydligt uttalad. Som exempel på hithörande
kategorier av utlandssvenskar kan nämnas svenska tjänstemän vid internationella
organisationer, till vilka Sverige är anslutet, de svenska tidningarnas
utlandskorrespondenter och annan i utlandet stationerad svensk personal
vid svenska företag. Enligt min mening bör en utredning nu komma
till stånd med uppgift att närmare undersöka möjligheterna att genomföra
en reform i angiven riktning samt att framlägga de förslag, vartill utredningen
kan leda. Om det visar sig möjligt och lämpligt att i betydligt större
utsträckning än för närvarande upptaga utlandssvenskar i folkbokföringen
bör utredningen beakta önskemålet, att bokföringen av dem åtminstone i
princip kommer att ske å den ort, som de i folkbokföringshänseende tillhörde
vid sin utflyttning ur riket. Vid utredningen bör även uppmärksammas,
att folkbokföringen är förenad med andra rättsverkningar än sådana
som rör rösträtten och dess utövning. Det får med hänsyn härtill övervägas,
huruvida den form av folkbokföring, som gäller för här i riket bosatta personer,
jämväl bör komma till användning beträffande utlandssvenskar, som
finnes böra vara här folkbokförda. Utredningen bör bedrivas så skyndsamt
som sakens komplicerade beskaffenhet medger.
Utredningen väntas framlägga sitt betänkande före årets utgång.
Utskottet
Frågan om rösträtt åt utlandssvenskar har under eu följd av år varit föremål
för uppmärksamhet och föranlett allt starkare reformkrav. Utskottet
bär vid flera tillfällen understrukit frågans vikt och det angelägna i att den
snarast bringas till en tillfredsställande lösning. Då den genom förevarande
motioner än en gång aktualiserats, kan utskottet sålunda instämma i motionärernas
allmänna syfte.
6
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 37 år 1965
Motionärerna vill i viss mån utsträcka frågans räckvidd i förhållande till
vad som tidigare i första hand övervägts. Sålunda framförs synpunkten, att
utlandssvenskar bör vinna rösträtt även vid kommunala val, främst vid val
till landsting och till stadsfullmäktige i städer utanför landsting. Utskottet
hyser tvekan inför tanken på en allmän kommunal rösträtt för utlandssvenskar.
Så länge det nuvarande tvåkammarsystemet består kan det emellertid
med fog göras gällande, att dessa svenska medborgare bör ha samma
möjligheter som andra att påverka även första kammarens sammansättning.
Begränsas frågan härtill, kan utskottet i princip ansluta sig till motionärernas
förslag. Någon provisorisk lagstiftning i ämnet, som kan tillämpas redan
vid 1966 års val, finner sig utskottet dock inte kunna tillstyrka.
Det väsentliga i detta sammanhang är emellertid, att frågan om utlandssvenskarnas
rösträtt vid andrakammarval skyndsamt bringas till en
tillfredsställande lösning. Som framgått av den föregående redogörelsen
var denna fråga under eif flertal år föremål för överväganden inom 1955
års valutredning, som år 1962 framlade ett förslag i ämnet. Därefter tillkallades
en ny utredning, vars arbete nu pågått i närmare tre år. I betraktande
av de önskemål, som vid flera tillfällen framförts av riksdagen om
en lösning av frågan, är det långt utdragna utredningsarbetet ägnat att inge
starka betänkligheter. Enligt utskottets mening bör riksdagen, i enlighet med
motionärernas hemställan, i skrivelse till Kungl. Maj :t ånyo understryka sin
önskan om att frågan skyndsamt bringas till lösning.
Av anförda skäl hemställer utskottet,
att riksdagen måtte, i anledning av motionerna I: 359 och
II: 428, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förslag snarast
möjligt till en slutlig lösning av frågan om rösträtt åt
svenska medborgare, som är bosatta utomlands.
Stockholm den 19 oklober 1965
På konstitutionsutskottets vägnar:
GEORG PETTERSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Torsten Andersson,
Damström, Sveningsson, Erik Olsson, Carl Albert Anderson, rlernelius och
Sörenson; samt
från andra kammaren: herrar Adamsson, Nilsson i Östersund, von
Friesen, Henningsson, Magnusson i Tumhult, Johansson i Trollhättan, Hamrin
i Jönköping, Larsson i Luttra, Zetterberg* och Gustafsson i Stenkyrka.
* Ej närvarande vid justeringen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 37 år 1965
Reservation
av herrar Georg Pettersson, Damström, Erik Olsson, Carl Albert Anderson,
Adamsson, Nilsson i Östersund, Henningsson, Johansson i Trollhättan
och Zetterberg, vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha
följande lydelse:
Frågan om rösträtt för utlandssvenskar har under en följd av år varit
föremål för uppmärksamhet. Utskottet har vid flera tillfällen uttryckt önskemål
om att frågan bringas till en lösning. Då den nu ånyo upptagits i förevarande
motioner, har en väsentlig utsträckning av dess räckvidd påkallats.
Motionärerna förordar sålunda, att utlandssvenskarna tillerkänns rösträtt
inte bara vid andrakammarval utan även vid alla kommunalval, och
hemställer om en provisorisk lagstiftning som kan tillämpas redan vid 1966
års val. Om tekniska svårigheter skulle befinnas föreligga för förverkligande
av detta förslag, bör lagstiftningen enligt motionärerna begränsas
till att avse val till de kommunala församlingar, som utgör valkorporationer
för första kammaren. Utskottet kan inte ansluta sig till dessa förslag. Liksom
motivet för att bereda utlandssvenskar rösträtt vid andrakammarval
måste vara deras samhörighet med hemlandet, måste en kommunal rösträtt
förutsätta en motsvarande samhörighet med hemkommunerna, något
som endast undantagsvis kan förutsättas föreligga. Liksom 1955 års valutredning
ställer sig utskottet därför avvisande till tanken på kommunal rösträtt
för utlandssvenskar.
Motionärerna hemställer även, att riksdagen måtte i skrivelse till Ivungl.
Maj :t anhålla om förslag snarast möjligt till en definitiv lösning av frågan
om rösträtt åt svenska medborgare, som är bosatta utomlands. Som framgått
av redogörelsen ovan är denna fråga föremål för en utredning, vilken
beräknas vara avslutad före årets utgång. Med hänsyn härtill kan utskottet
inte finna fog för någon sådan framställning från riksdagens sida i ämnet,
som motionärerna åsyftar.
Utskottet hemställer sålunda,
att motionerna 1: 359 och II: 428 inte måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
MAACUS BOKTR. STHLM 1965 650026
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.