Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till politiska partier jämte motioner. Proposition nr 174, i vilken Kungl. Maj :t under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för den 5 november 1965 framlagt förslag om statsbidrag till politiska partier, har hänvisats till statsutskottet i vad den avser anvisande av anslag och i övrigt till konstitutionsutskottet.

1965-12-01 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1965:44, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till politiska partier jämte motioner. Proposition nr 174, i vilken Kungl. Maj :t under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för den 5 november 1965 framlagt förslag om statsbidrag till politiska partier, har hänvisats till statsutskottet i vad den avser anvisande av anslag och i övrigt till konstitutionsutskottet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr ii år 1965

1

Nr 44

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående statsbidrag till politiska partier

jämte motioner.

Proposition nr 174, i vilken Kungl. Maj :t under åberopande av utdrag av

statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för den 5 november

1965 framlagt förslag om statsbidrag till politiska partier, har hänvisats till

statsutskottet i vad den avser anvisande av anslag och i övrigt till konstitutionsutskottet.

I anledning av propositionen har väckts följande motioner:

1) de likalydande motionerna 1:815 av herrar Adolfsson och Werner

samt II: 971 av herr Hermansson;

2) de likalydande motionerna 1:816 av herr Torsten Andersson m. fl.

och II: 970 av herr Hedlund m. fl.;

3) de likalydande motionerna 1:817 av herr Holmberg m. fl. och 11:967

av herr Bohman m. fl.;

4) de likalydande motionerna I: 818 av herr Lundström in. fl. och II: 972

av herr Ohlin m fl.;

5) de likalydande motionerna I: 819 av fru Segerstedt Wiberg och II: 969

av herr Hamrin i Jönköping;

6) motionen II: 961 av herrar Börjesson i Falköping och Persson i Heden;

7) motionen II: 962 av herrar Rubin och Sjöholm;

8) motionen II: 966 av herrar Antonsson och Dahlgren;

9; motionen II: 968 av herr Carlshamre och fröken Ljungberg; samt

10) motionen II: 973 av herrar Wedén och Ståhl.

Av dessa motioner har de vid 2) och 8) hänvisats endast till konstitutionsutskottet,

medan de övriga delats mellan konstitutions- och statsutskotten

efter samma grund som tillämpats beträffande propositionen.

Slutligen har jämlikt 18 § 2 mom. riksdagsstadgan till konstitutionsutskottet

överlämnats de under den allmänna motionstiden väckta, likalydande

motionerna I: 218 av herrar Källqvist och Thorsten Larsson samt II: 273

av herr Ullsten m. fl., vilka motioner först blivit hänvisade till bankoutskottet.

I

I detta utlåtande återger utskottet till en början propositionens innehåll

med undantag för ett avsnitt avseende motioner om partistöd, där de ovannämnda

motionerna 1:218 och 11:273 behandlas ävensom vissa motioner

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 5 samt. 2 avd. Nr 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr år 1965

rörande statsbidrag till partiernas riksdagskanslier. Därefter beröres i ett

särskilt avsnitt i utlåtandet den sistnämnda frågan, om partikanslierna, vilken

numera blivit föremål för riksdagsbeslut. I ett därpå följande avsnitt

lämnas en redovisning av de i samtliga ovannämnda motioner framställda

yrkandena och en kortfattad redogörelse för de motiveringar, som anförts av

motionärerna.

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås att politiskt parti, som är representerat i riksdagen

och fortlöpande bedriver opinionsbildande verksamhet bland sina medlemmar

och bland allmänheten, skall få statsbidrag. För statsbidrag skall

ytterligare fordras att partiet i det senaste andrakammarvalet fått minst ett

mandat och minst två procent av de i hela riket avgivna giltiga rösterna.

Bidrag skall enligt förslaget utgå till varje bidragsberättigat parti med 60 000

kr. per riksdagsmandat och år. Bidragen skall inte vara förknippade med

några villkor eller någon kontroll beträffande användningen.

Det nya bidragssystemet skall tillämpas fr. o. m. kalenderåret 1966. Kostnaderna

för detta år beräknas till ungefär 23 milj. kr.

Inledning

I propositionen anföres inledningsvis följande.

Frågor om statligt stöd till politisk verksamhet har under senare år aktualiserats

i olika sammanhang. År 1964 ändrades statsbidragssystemet för ungdomsorganisationer

så att de demokratiska partiernas ungdomsorganisationer

numera får statsbidrag som de kan använda efter gottfinnande. Samma

år infördes i vallagstiftningen bestämmelser om ersättning av statsmedel till

partier med representation i riksdagen för valsedelskostnader vid allmänna

val av rikskaraktär. I motioner till årets riksdag har framförts yrkanden

som siktar till att väsentligt utvidga statens ekonomiska stöd till politisk

verksamhet både i och utanför riksdagen.

Pressutredningen1, som tillkallades på hösten 1963 för att undersöka tidningspressens

utveckling under efterkrigstiden och dess nuvarande situation,

redovisade i mars 1965 resultatet av sitt arbete i betänkandet Dagstidningarnas

ekonomiska villkor (SOU 1965:22). Utredningen föreslår ett statligt

presstöd i den formen att bidrag tilldelas de i riksdagen representerade

politiska partierna för att användas till stöd åt tidningar. Syftet med pressstödet

är enligt utredningen att garantera fortsatt konkurrens på tidnings
1

Landshövdingen Ingvar Lindell, ordförande, direktören Gustaf Ander samt riksdagsledamöterna

John A. Ericsson, Nils G. Hansson och Birger Lundström.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr ii år 1965

3

marknaden och säkerställa en fri och mångsidig samhällsdebatt genom

pressen.

Betänkandet har remissbehandlats. Yttranden har inkommit från hovrätten

över Skåne och Blekinge, statskontoret, ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor,

poststyrelsen, Svenska tidningsutgivareföreningen, Publicistklubben,

Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation, Svenska

arbetsgivareföreningen, Svenska journalistförbundet, Folkpartiets ungdomsförbund

och Sveriges konservativa studentförbund.

Remissinstanserna har tagit upp ett flertal problem av principiell innebörd.

I anslutning till ett särskilt yttrande av en ledamot av pressutredningen

har från ett par håll framförts tanken att man i stället för det av pressutredningen

föreslagna systemet skulle införa ett allmänt partistöd till politiska

partiers opinionsbildande verksamhet.

Nuvarande förhållanden

Staten ger för närvarande inte några bidrag till de politiska partiernas allmänna

opinionsbildande verksamhet. Däremot har riksdagen under efterkrigstiden

i samband med folkomröstningar anslagit medel till enskild upplysningsverksamhet

genom propagandakommittéer. Inför 1955 års folkomröstning

i högertrafikfrågan anvisades 2 milj. kr. och inför 1957 års folkomröstning

i pensionsfrågan 6 milj. kr. för sådana ändamål.

De demokratiska partiernas ungdomsorganisationer åtnjuter statsbidrag

för sin allmänna verksamhet enligt kungörelsen den 4 juni 1964 (nr 510) om

statsbidrag till vissa ungdomsorganisationers centrala verksamhet. Statsbidrag

kan enligt kungörelsen utgå endast till organisation, som 1) är uppbyggd

och fungerar enligt vedertagna demokratiska principer samt öppet tar

ställning för dempkratin, 2) bedriver en till kamratskap fostrande verksamhet

och 3) har minst 3 000 medlemmar i åldern 12—25 år. Bidragets storlek

beror bl. a. på antalet medlemmar och antalet lokalavdelningar inom organisationen.

Bidragsberättigad organisation är skyldig att avlämna verksamhetsberättelse

till skolöverstyrelsen, som även i övrigt utövar en viss kontroll,

Någon kontroll beträffande medlens användning förekommer dock inte,

Ingenting hindrar enligt kungörelsen en politisk ungdomsorganisation som

åtnjuter statsbidrag att utnyttja bidraget exempelvis för upplysning och politisk

propaganda.

För budgetåret 1965/66 har anslagits sammanlagt 3 666 000 kr. till 41 ungdomsorganisationer

av olika slag. De demokratiska partiernas ungdomsorganisationer

har fått: Högerns ungdomsförbund 105 000 kr., Centerns ungdomsförbund

220 000 kr., Folkpartiets ungdomsförbund 85 000 kr. och Sveriges

socialdemokratiska ungdomsförbund 200 000 kr.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1005. 5 samt. 2 avd. Nr 44

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1965

Vallagstiftningen räknar med att väljarna vid både riksdagsval och kommunalval

skall kunna förfärdiga egna valsedlar, och när val förrättas skall

i vallokalerna finnas tillgängliga blanketter för detta ändamål. I praktiken

använder sig emellertid väljarna så gott som uteslutande av de färdigtryckta

valsedlar som de politiska partierna brukar tillhandahålla såsom en serviceåtgärd

och som ett led i sin propaganda.

Enligt 97 § lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen,

60 a § kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253) samt kungörelsen den

21 maj 1964 (nr 395) om gottgörelse för kostnader för valsedlar är partier,

som är representerade i riksdagen, berättigade till ersättning av statsmedel

för sina kostnader för framställning — däremot inte för distribution — av

valsedlar vid andrakammarval, landstingsmannaval och val till stadsfullmäktige

i städer som inte deltar i landsting. I princip ersätts de verkliga

kostnaderna. Ersättningen är emellertid maximerad till sex kronor per 1 000

valsedlar, och den får inte heller avse fler valsedlar än som motsvarar fem

gånger sammanlagda antalet vid valet röstberättigade.

I anslutning till 1964 års andrakammarval fick partierna gottgörelse för

valsedelskostnader med följande belopp: högerpartiet 138 853: 60 kr., centerpartiet

134 262:68 kr., folkpartiet 123 073:28 kr., socialdemokratiska partiet

152 860: 74 kr. samt kommunistiska partiet 86 772 kr.

Förslaget till presstöd genom partiernas förmedling

Pressutredningen har föreslagit ett statligt presstöd på 25 milj. kr. per

år som skall förmedlas till tidningarna av de politiska partierna. Bidragsmottagare

skall vara de politiska partierna. Såsom villkor för att ett parti skall

få bidrag för pressändamål skall enligt förslaget gälla att partiet är representerat

i riksdagen och har erhållit mandat i två på varandra följande

andrakammarval.

Beräkningen av bidragens storlek har föreslagits skola ske med utgångspunkt

i partiernas genomsnittliga röstandel vid de två senaste ordinarie

andrakammarvalen. Bidragsbeloppen skall alltså stå i relation till partiernas

styrka hos välj aropinionen. Samtidigt har utredningen genom föreskrifter

om en genomsnittsberäkning baserad på utfallet i två val velat förebygga att

tillfälliga förskjutningar i röstetalen påverkar partiernas ekonomiska resurser

för opinionsbildning.

Enligt förslaget skall bidragen förvaltas av partiägda tidningsstiftelser

eller andra liknande, juridiskt fristående organ. Fondering av bidrag hos

förvaltningsorganen skall vara tillåten inom vissa angivna gränser.

Beträffande användningen av bidragsmedlen har utredningen i övrigt

inte tänkt sig någon annan inskränkning i partiernas eller förvaltningsorganens

dispositionsrätt än att bidragen får användas endast till att bistå

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1965

5

utgivare av tryckt periodisk skrift som utkommer med minst fyra nummer

per kalenderår.

Den enda kontroll som skall förekomma inom systemets ram är enligt förslaget

en årlig revision av två auktoriserade revisorer, varav den ene skall utses

av bidragsmyndigheten och den andre av vederbörande parti.

Pressutredningens förslag bör ses mot bakgrunden av de undersökningar

som utredningen gjort beträffande bl. a. strukturförändringarna inom den

svenska dagspressen under efterkrigstiden. Strukturutvecklingen har enligt

utredningen lett till en kraftig begränsning av konkurrensen på tidningsmarknaden.

Utredningen tror inte att det i längden är möjligt att utan samhälleliga

stödåtgärder bevara den konkurrens mellan ett stort antal tidningsföretag,

som är en nödvändig förutsättning för en allsidig nyhetsförmedling

och differentierad åsiktsbildning. Direkta bidrag till tidningar i

konkurrensmässigt underläge är, efter vad utredningen funnit, den enda effektiva

formen för ett samhälleligt presstöd. En sådan bidragsgivning kan

emellertid av naturliga skäl inte anförtros ett statligt organ. De politiska

partierna bör enligt utredningen inskjutas som ett mellanled mellan staten

och de stödbehövande tidningarna. Härigenom kan de känsliga avgörandena

beträffande bidragsmedlens placering i enskilda tidningsföretag överflyttas

från staten till partierna.

I ett särskilt yttrande har en av utredningens ledamöter1 — samtidigt

som han understrukit att han delar majoritetens uppfattning om behovet av

ett samhälleligt stöd till tidningar med partierna som förmedlingsorgan —

uttalat, att det vid den fortsatta behandlingen av pressutredningens förslag

bör allvarligt övervägas att utvidga stödet till att avse även annan opinionsbildande

verksamhet än tidningsverksamhet.

Två ledamöter2 har i en gemensam reservation avstyrkt majoritetsförslaget.

De anser bidragssystemet både principiellt förkastligt och praktiskt

otjänligt eller rentav skadligt.

Remissinstanserna har vid sin granskning av pressutredningens betänkande

tagit upp en rad frågor av stor räckvidd till behandling. Det är en så

gott som enhällig uppfattning bland dem som yttrat sig att ett samhälleligt

stöd till dagspressen är behövligt och önskvärt. Beträffande principerna för

ett presstöd och stödets tekniska utformning går emellertid meningarna

isär. Många anser att det behövs ytterligare utredning.

Ett par av remissinstanserna har gått in på frågan om lämpligheten av

alt införa ett allmänt partistöd i stället för ett presstöd. Bl. a. LO och TCO

förordar ett allmänt partistöd. I yttrandet från LO motiveras denna ståndpunkt

på följande sätt.

Då olika politiska partier har skilda behov av stöd för sin upplysningsverksamhet,

skulle ett anslag direkt till partierna uppfattas såsom mera

1 Hr Hansson.

3 Hrr Ander och Lundström.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1965

»rättvist» och mera rationellt ur de synpunkter dessa har att företräda.

Därtill kommer att den allmänna opinionen på senare år stadgats i den

uppfattningen, att stöd till politiska partier och politisk upplysningsverksamhet

i allmänhet inte bara är väl förenligt med ett demokratiskt samhällssystem

utan rentav är förutsättningen för att den politiska demokratin skall

få ett reellt innehåll.

TCO:s förord för partistödstanken är inte lika förbehållslöst. Organisationen

anser att frågan är av »den arten och storleksordningen att den bör

bli föremål för en särskild statlig utredning, innan man fattar beslut».

Departementschefen

Efter ett här uteslutet avsnitt rörande motioner om partistöd anför departementschefen

i propositionen följande.

»Den svenska demokratin är en folkstyrelse genom partier. Genom partierna

påverkar väljarna politikens utformning. I riksdagen och i de kommunala

församlingarna träffas avgörandena av valda representanter för folket

vilka nominerats inom partierna.

För att väljarna skall kunna utöva ett verkligt inflytande på politiken

fordras inte endast en i princip oinskränkt yttrande- och tryckfrihet samt

rätt att bilda politiska partier och andra organisationer av ideell och intressebetonad

karaktär. Det krävs också att dessa fri- och rättigheter kan utnyttjas

på ett sådant sätt att väljarna får tillfälle att värdera politiska händelser

och beslut och kan väga olika åsikter och politiska program mot varandra.

En så rikt differentierad opinionsbildning, som är nödvändig för att

demokratin skall fungera tillfredsställande, kan inte åstadkommas utan politiska

partier som bär god kontakt med sina medlemmar och allmänheten.

Nyhetsförmedling och åsiktsbildning sker i den moderna demokratin på

många sätt: genom radio och television, genom tidningspressen samt genom

de politiska partierna och andra organisationer. De politiska radio- och televisionsprogrammen

utformas ofta, särskilt i valrörelserna, av partierna

själva eller i nära samarbete med partierna. Större delen av tidningspressen

är nära anknuten till partiväsendet.

Det är naturligt att medlemmarna i ett politiskt parti genom avgifter och

på annat sätt stöder det egna partiets verksamhet. Samtidigt är det uppenbart

att det är ett samhällsintresse, ett intresse för alla och inte bara för de

politiskt organiserade, att det finns partier som har tillräckliga resurser för

en omfattande opinionsbildande verksamhet. Opinionsbildningen blir alltmer

kostnadskrävande för partierna i en tid då samhällsfrågorna blir fler,

mer komplicerade och får allt större betydelse för de enskilda människorna.

De betänkligheter, som tidigare funnits mot tanken på statligt stöd till

politiska partier, har under senare år i stor utsträckning vikit och efter
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr ii år 1965

7

trätts av en positiv inställning. Vid de båda folkomröstningarna åren 1955

och 1957 anslog riksdagen, såsom jag redan inledningsvis nämnt, medel till

propagandakommittéers upplysningsverksamhet. Sedan år 1964 får de politiska

ungdomsorganisationerna statsbidrag som de kan använda även för

politiskt arbete. Staten bidrar numera till vissa valkostnader för de politiska

partierna.

I år har frågan om statsbidrag till politiska partier fått aktualitet i flera

sammanhang. Motioner har väckts om en utredning för att undersöka förutsättningarna

och formerna för statligt stöd till politiska partiers allmänna

verksamhet. I andra motioner har tagits upp spörsmålet om bidrag till

riksdagspartiernas kostnader för kanslier.

Enligt vad jag inhämtat övervägs inom bankoutskottet att under innevarande

höstsession föreslå att statsbidrag skall utgå till riksdagspartiernas

kanslier med 3 000 kr. per mandat och år för parti, som är representerat i

regeringen. För övriga partier skall bidrag utgå med 4 500 kr. per mandat

och år. De sammanlagda kostnaderna för förslaget uppskattas till ca 1,5

milj. kr.

Även i anslutning till pressutredningen har frågan om ett direkt partistöd

kommit upp till diskussion. En ledamot av utredningen har förordat

att bindningen till pressändamål i utredningsförslaget slopas och att statsstödet

utvidgas till att avse all verksamhet som de bidragsberättigade partierna

bedriver i opinionsbildande syfte. Denna rekommendation har biträtts

bl. a. av LO i dess remissyttrande.

Övervägande skäl talar för att man nu bör införa ett system för fortlöpande

statligt stöd till politiska partiers reguljära verksamhet. En i den

offentliga debatten ofta åberopad synpunkt till förmån för statsbidrag till de

politiska partierna är att man genom ett sådant system kan förebygga alt

partierna, för att få en ekonomisk grund för sin informations- och åsiktsbildande

verksamhet, ställer sig i beroende av enskilda bidragsgivare. Det

brukar också framhållas, att statliga bidrag kan motverka ojämnheten och

otillräckligheten i partiernas inkomster och förbättra partiernas möjligheter

att kontinuerligt hålla kontakt med väljarna.

Ett statligt stöd som täcker en väsentlig del av de politiska partiernas utgifter

måste alltid bli en fråga av största betydelse för det politiska livet och

för demokratins arbetsvillkor. Beslutet om ett sådant stöd är av den karaktär

att det bör ha förankring i en bred opinion. Under senare år har i den politiska

diskussionen allt oftare och från allt fler håll rests krav på ett parmanent

statligt partistöd. Dessutom är att märka att vi redan har praktisk

erfarenhet av statliga bidrag till politisk opinionsbildande verksamhet,

främst från 1955 och 1957 års folkomröstningar.

Ett allmänt partistöd erbjuder de bästa möjligheterna att tillgodose beaktansvärda

synpunkter och önskemål, som framkommit i den offentliga debatten

och i motioner i riksdagen. Det har framför allt den fördelen att par
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1965

tierna, som bär ett väsentligt ansvar för att väljarkåren blir ordentligt insatt

i samhälleliga frågor och olika sätt att bedöma dem, får frihet att välja de

former och vägar för sin informativa och opinionsbildande verksamhet, som

de anser för ändamålet tjänligast. En annan fördel är att det inte kräver någon

offentlig insyn i partiernas verksamhet eller någon statlig kontroll av

hur bidragsmedlen används.

Förutsättningar bör finnas att samla en bred opinion kring ett förslag

som bygger på följande principer: 1) bidrag utgår endast till partier som

har ett inte obetydligt stöd i väljaropinionen, manifesterat i allmänna val,

2) bidragen beräknas schematiskt och fördelas enligt fasta regler som inte

tillåter någon skönsmässig prövning, 3) bidragens storlek sätts i relation

till partiernas styrka och 4) någon statlig kontroll av hur medlen används

skall inte förekomma.

Med hänsyn till syftet med ett allmänt partistöd bör bidrag utgå endast

till parti som fortlöpande bedriver opinionsbildande verksamhet bland sina

medlemmar och allmänheten. Synpunkten att bidragsberättigat parti bör ha

ett inte obetydligt stöd i väljaropinionen tillgodoses bäst genom ett krav på

att partiet skall vara representerat i riksdagen och ha erhållit mandat i det

senaste valet till andra kammaren. Då emellertid ett parti med gällande valmetod

och valkretsindelning någon gång kan tänkas få ett enstaka mandat

i andra kammaren på grund av ett jämförelsevis lågt röstetal, synes det befogat

att komplettera regeln om mandatmässig representation med en föreskrift

att partiet i det senaste andrakammarvalet även skall ha fått en viss,

inte alltför liten andel av de i hela riket avgivna giltiga rösterna. Denna andel

torde inte behöva sättas högre än till 2 % för att den berörda slumpmässiga

effekten av valsystemet skall elimineras.

Beträffande grunderna för beräkning av bidragens storlek är att märka

att andra synpunkter gör sig gällande vid ett allmänt partistöd till partiernas

reguljära verksamhet än vid ett partistöd för ett speciellt ändamål,

t. ex. sekreterarhjälp till riksdagsgrupperna. Det förslag som övervägs inom

bankoutskottet beträffande sekreterarhjälp in. m. bygger, som jag tidigare

berört, på tanken att bidragen visserligen skall vara proportionella i förhållande

till partiernas mandatsiffror men att de skall utgå med 50 % högre

belopp för ett oppositionsparti än för ett parti som är företrätt i regeringen.

Med hänsyn till de betingelser under vilka oppositionen har att bedriva sitt

riksdagsarbete är det rimligt att partier som inte har del i regeringsansvaret

gynnas vid bidragsgivningen i detta speciella sammanhang.

Då det däremot, såsom här, är fråga om att införa ett allmänt partistöd

ställer sig saken annorlunda. Om man vill undvika att bidragssystemet inbjuder

till en uppsplittring på småpartier eller får andra, inte avsedda återverkningar

på partiförhållandena kan något annat än en proportionell beräkning

etter enhetliga grunder inte komma i fråga. Konstruktioner, som

t. ex. kombinerar ett för alla bidragsberättigade partier lika stort grundbe
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr M år 1965 9

lopp med ett proportionellt beräknat tilläggsbelopp, torde av denna anledning

sakna aktualitet.

Den proportionella beräkningen av bidragen bör bygga på partiernas mandatmässiga

representation i riksdagens båda kamrar. Bestämmelserna i ämnet

kan lämpligen formuleras så att bidraget för varje parti skall motsvara

ett fixerat belopp per mandat. Till frågan om storleken av detta belopp skall

jag strax återkomma.

Bidragen bör omprövas årligen och utbetalas för ett kalenderår i sänder.

Därigenom får man en anknytning till riksdagsåret. Det lämpliga synes vara

att bidragsberäkningen varje år sker med utgångspunkt i mandatförhållandena

den 1 februari under bidragsåret. Bidragsbesluten bör avspegla de då

aktuella partiförhållandena. Även sådana mandat, som den angivna beräkningsdagen

är obesatta, bör därför beaktas.

Kvalifikations- och beräkningsreglerna skall givetvis inte medföra att en

sammanslagning av två i riksdagen representerade partier leder till förlust

eller reduktion av bidragsrätt. Det bör i sådana fall räcka med att minst ett

av de sammanslagna partierna i valet fått föreskriven representation och

röstandel. Partibegreppet får inte heller ges en alltför snäv innebörd. Sålunda

bör, för att ta ett exempel, ett parti, som under den aktuella valperioden

ombildas och får nytt namn, i bidragshänseende anses vara identiskt

med det äldre partiet och alltså uppfylla kvalifikationsvillkoren, om dett

nya och det gamla partiet har samma eller så gott som samma riksdagsrepresentation.

Det administrativa handhavandet av partistödet torde bli en jämförelsevis

enkel uppgift. I allmänhet blir det endast fråga om att räkna ut bidragsbeloppen

till partier, som ansöker om bidrag, efter automatiskt verkande

regler. I undantagsfall kan emellertid tänkas uppkomma tolkningstvister

som eventuellt kan bli både komplicerade och praktiskt betydelsefulla. Bl. a.

av detta skäl torde det inte vara lämpligt att Kungl. Maj :t eller någon Kungl.

Maj :t underställd myndighet sköter fördelningen av bidragen. I stället bör för

ändamålet inrättas en opartisk nämnd, som utses av ett till riksdagen knutet

organ. Uppgiften att utse ledamöter i nämnden kan lämpligen anförtros

åt riksgäldsfullmäktige. Man torde få tillräckliga garantier för en opartisk

och kvalificerad handläggning, om nämnden, som bör utses för sex år i

sänder, sammansätts av tre ledamöter, som är eller varit innehavare av

högre domartjänst. Såsom ledamot bör ej komma i fråga någon, som har politiskt

förtroendeuppdrag.

I händelse av skilda meningar inom nämnden bör den mening gälla, som

biträds av flertalet ledamöter eller, vid lika röstetal, av ordföranden. Beslut

av nämnden bör inte kunna överklagas.

Kostnaderna för nämndens verksamhet bör bestridas ur det anslag som

anvisas till partistödet. Sekreterargöromålen bör kunna utföras av riksgäldskontoret.

Arvode till ledamöterna i nämnden bör bestämmas av riksgäldsfullmäktige.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1965

Vid fastställandet av den anslagssumma som kan ställas till förfogande

för ett allmänt partistöd måste hänsyn tas till bankoutskottets aviserade

förslag om stöd till riksdagspartiernas kanslier, vilket beräknas medföra

en årlig kostnad av ca 1,5 milj. kr. Inom en totalram av ca 25 milj. kr. —

vilket är den vidaste ram jag kan tillstyrka — finns det då utrymme för eif

bidrag av 60 000 kr. per mandat och kalenderår. Den totala kostnaden för

det allmänna partistödet blir då ungefär 23 milj. kr. för nästa kalenderår.

Det nya bidragssystemet bör tillämpas fr. o. m. kalenderåret 1966. Med

tillämpning av de principer för vilka jag redogjort i det föregående blir utfallet

följande för de i riksdagen representerade partierna:

Parti

Antal mandat

1/2 1966

Röstandel (%)

i 1964 års

AK-val

Bidrag

H ..........

59

13,7

3 540 000

C ..........

53

13,4

3 180 000

Fp..........

69

17,1

4 140 000

S ..........

192

47,3

11 520 000

K ..........

10

5,2

600 000

Mbs ........

1

1,5

0

Övriga ......

0

1,8

0

Summa

384

100,0

22 980 000

Fragan om statsbidrag till riksdagspartiernas gruppkanslier

I motioner vid årets riksdag hemställdes, att riksdagen måtte besluta om

statsbidrag till de i riksdagens utskott representerade partiernas kostnader

för gruppkanslier. Sedan motionerna hänvisats till bankoutskottet, har detta

vid innevarande höstsession avgett utlåtande, nr 54, i ämnet.

Bankoutskottet fann det motiverat, att statsbidrag ges till ifrågavarande

kostnader. Sådana bidrag betraktades som ett av de medel, vilka bör tillgripas

för att förbättra riksdagsmännens arbetsvillkor.

Bland de huvudfrågor, som bort beaktas vid övervägandena om utformningen

av regler rörande statsbidrag till ifrågavarande ändamål, har utskottet

särskilt angett: 1) huruvida regerings- och oppositionspartier skall erhålla

bidrag enligt samma grunder eller regeringsparti (er) få lägre (eller

inget) bidrag; 2) huruvida bidrag skall utgå till alla partier eller blott till

partier av viss minimistorlek; och 3) huruvida alla ifrågakommande partier

skall få lika stort bidrag eller bidragets storlek skall variera med partiets

storlek.

Utskottet har på anförda skäl föreslagit, att statsbidrag skall utgå till

varje partigrupp i riksdagen med 3 000 kronor per medlem och år, därest

gruppen är företrädd i regeringen, och eljest med 4 500 kronor per medlem

och år.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1965

11

Utskottet har vidare i huvudsak föreslagit, att ansökan om statsbidrag

skall i början av varje riksdag inges till talmanskonferensen, som skall

pröva förutsättningarna för bidrag och fatta beslut i ärendena, att utbetalning

skall verkställas av riksgäldskontoret månadsvis samtidigt med utbetalningen

av riksdagsmännens arvoden, och att någon kontroll från bidragsgivarens

sida över hur medlen begagnas inte skall förekomma.

Kamrarna har den 1 december godkänt bankoutskottets ifrågavarande

utlåtande.

Motionerna

I de under den allmänna motionstiden väckta motionerna I: 218 av herrar

Källqvist och Thorsten Larsson samt 11:273 av herr Ullsten m. fl. föreslås,

att en utredning skall tillsättas med uppgift att redovisa skälen för och

emot statsbidrag till politiska partiers allmänna verksamhet och att utarbeta

alternativa system för sådana bidrag. — Motionärerna erinrar om att de politiska

partierna för sin verksamhet är helt beroende av bidrag från enskilda

medlemmar, från fackföreningar och ideella organisationer samt från näringslivet.

De inkomster, som partierna sålunda bygger sin ekonomi på, är

ojämna och oftast otillräckliga. Ett statligt ekonomiskt stöd skulle kunna

förbättra villkoren för en effektiv politik. De invändningar, som brukar

göras mot tanken på partistöd, är enligt motionärernas åsikt inte bärande.

Därmed vill motionärerna dock inte ha sagt, att alla betänkligheter utan

vidare kan avvisas. Åtskilliga frågor behöver utredas, innan statsmakterna

fattar ett positivt beslut om partistöd. Med utgångspunkt från att eventuella

statsbidrag bör vara villkorslösa, vilket enligt motionärerna är ett

oeftergivligt krav, bör prövas vad som bör fordras för att ett parti skall få

bidrag, hur bidragen lämpligen bör vara konstruerade, hur man skall kunna

undvika att bidragssystemet missbrukas för partitaktiska syften etc.

I de likalydande motionerna I: 815 av herrar Adolfsson och Werner samt

11:971 av herr Hermansson hemställs, att riksdagen med bifall i övrigt till

proposition nr 174 måtte besluta att bidragsberäkningen skall bygga på partiernas

röstetal vid valen till andra kammaren i stället för på deras mandatmässiga

representation i riksdagens bägge kamrar. — Motionärerna uttalar,

att de skäl, som i propositionen anförts för statsbidrag till politiska partier,

förefaller bärkraftiga, och ansluter sig också till förslagets principer. Den

förordade fördelningsgrunden är emellertid enligt motionärernas mening

inte rättvisande, då partierna med gällande valmetoder får betala mandaten

med mycket olika röstsiffror. Den i propositionen föreslagna principen om

proportionell fördelning bör i stället leda till att partiernas andel i valmanskåren

blir avgörande.

I de likalydande motionerna I: 816 av herr Torsten Andersson m. fl. och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1965

11: 970 av herr Hedlund in. fl. hemställs, att riksdagen vid behandlingen av

proposition nr 174 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om särskilt

övervägande av det allmänna partistödets utformning för tiden fr. o. m.

kalenderåret 1967 med beaktande av de synpunkter, som anförts i motionerna.

— Motionärerna uttalar på anförda skäl, att ett allmänt partistöd

bör införas snarast möjligt. De understryker, att ett sådant stöd givetvis

inte får medföra någon statskontroll över partierna. Dessas oberoende har

också garanterats genom utformningen av det framlagda förslaget. Med avseende

på fördelningsgrunderna är emellertid propositionen enligt motionärernas

mening inte helt tillfredsställande. En utgångspunkt i propositionen

är, att bidragets storlek skall sättas i relation till partiernas styrka. Om

man som fördelningsgrund vill använda denna faktor, finner man enligt

motionärerna ett riktigare mått i partiernas förankring hos väljarna sådan

denna framträtt i de direkta andrakammarvalen. Det framstår som olämpligt

att som fördelningsfaktor använda den indirekt valda första kammaren. En

annan utgångspunkt i propositionen är, att bidrag bör utgå endast till partier

som har ett inte obetydligt stöd i väljaropinionen, manifesterat i allmänna

val. Motionärerna delar uppfattningen, att det allmänna partistödet

inte bör få stimulera till uppkomsten av småpartier, som skulle försvåra

folkstyrelsens funktion. Från sistnämnda synpunkt möter särskilt den föreslagna

tvåprocentspärren invändningar. Motionärerna är beredda att acceptera

propositionens fördelningsgrunder för år 1966. För tiden därefter bör

emellertid partistödets utformning närmare övervägas.

I de likalydande motionerna 1:817 av herr Holmberg m. fl. och 11:967

av herr Bohman m. fl. hemställs om avslag på proposition nr 174. — Motionärerna

uttalar, att det för att de politiska organisationerna skall kunna

fullgöra sina för demokratien och den fria åsiktsbildningen oundgängligen

nödvändiga uppgifter krävs, att partiernas integritet inte kan ifrågasättas.

Varje åtgärd från statsmakternas sida, som kan minska eller ens föranleda

tvivel på partiernas möjlighet att fritt och obundet fullgöra sina uppgifter

för folkstyret, måste därför bestämt avvisas. Om statsmakterna i kraft av

sin maktställning genomför regler, som ändrar konkurrensen mellan de existerande

partierna eller förhindrar uppkomsten av nya partier, är detta,

anför motionärerna, utan gensaga ett grovt avsteg från demokratiens princip

om partiernas integritet. Ett finansierande av partierna genom ett allmänt

partistöd skulle också innebära en förpliktelse för enskilda människor

att skattevägen finansiera även partier och meningsriktningar, med vilka

de inte sympatiserar. Ett sådant system måste uppfattas som ett orättmätigt

tvång för många människor. Avgörande principiella invändningar kan sålunda

anföras mot tanken att övergå från en på frivilliga enskilda bidrag

och medlemsavgifter byggd finansiering av de politiska partierna till ett

system med bidrag från stat och kommun. Även om man bortser från dessa

betänkligheter, måste man enligt motionärernas mening säga sig, att stora

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1965

13

praktiska svårigheter föreligger att konstruera ett statsbidragssystem, som

ger ett ekonomiskt ens tillnärmelsevis rättvist utslag partierna emellan.

Slutligen riktar motionärerna kritik mot propositionen såsom framlagd utan

att vederbörlig utredning skett och utan någon mera ingående redogörelse

för remissyttrandena över pressutredningens betänkande.

I de likalydande motionerna 1:818 av herr Lundström in. fl. och 11:972

av herr Ohlin m. fl. hemställs, att riksdagen måtte med avslag på proposition

nr 174 i skrivelse till Kungl. Maj :t begära en skyndsam utredning till

belysning av de frågor rörande utformningen av ett partistöd, som anförts i

motionerna. — Motionärerna anför, att det otvivelaktigt har blivit svårare

att med traditionella finansieringsmetoder få sådana inkomster, att partierna

ges förutsättningar att bedriva sin verksamhet på önskvärt sätt. Därifrån

är steget emellertid långt till att acceptera den form av partistöd, som

föreslås i propositionen. Detta skulle tendera att gynna de existerande riksdagspartierna

på nya partiers bekostnad. Ingen kan i förväg med säkerhet

bedöma ett nytt partis inneboende utvecklingsmöjligheter. En huvudtanke

måste vara att staten strävar efter neutralitet i fråga om tävlan mellan olika

politiska meningsriktningar. Det är vidare ingalunda självklart, att stödets

omfattning bör vara just 23 miljoner kr., att det i sin helhet skall fördelas

proportionellt mellan partierna, att bidragsgrundande faktor skall vara sammanlagda

mandattalet i första och andra kammaren, att förutsättningarna

för stödet skall vara att ett parti blivit representerat i riksdagen och därvid

erhållit minst 2 % av det totala röstetalet i riket eller att hela stödet skall

utgå som ett obundet penningbelopp. Det är vidare allt annat än klart att

stödet skall kunna omprövas årligen. Motionärerna kritiserar, att propositionen

framlagts utan att en parlamentarisk utredning av partistödsfrågan

genomförts. En sådan bör nu komma till stånd. Några av de viktigaste frågekomplex,

som därvid bör belysas, är: 1) möjligheterna att bestämma

stödets nivå genom att knyta det till vissa schablonkostnader för partiverksamhet;

2) hur dessa kostnader variera med partiernas storlek; 3)

vilka automatiskt verkande fördelningsprinciper som bäst svarar mot dessa

variationer; 4) möjligheterna att undvika att stödet kraftigt diskriminerar

ev. nya partibildningar, varvid bl. a. statens övertagande av vissa direkta

kostnader för partierna prövas; och 5) vilka lagliga garantier och skydd

mot godtyckliga ändringar principerna för stödet kan och bör ges.

I de likalydande motionerna I: 819 av fru Segerstedt Wiberg och II: 969 av

herr Hamrin i Jönköping hemställs om avslag på proposition nr 174. —

Motionärerna framhåller, att sambandet mellan propositionens och pressutredningens

förslag står mycket klart, och att bifall till propositionen kan

få allvarliga följder för det fria ordet. Motionärerna anför vidare, att det

framlagda förslaget är ägnat att gagna den bestående ordningen. Den nya

partisammanslutning, som endast har en representant i riksdagen, kan inte

erhålla bidrag enligt propositionens förslag. I konsekvens härmed hålls även

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Konstitutionsutskottets utlåtande nr M år 1S65

tidningar, vilka inte är anslutna till de etablerade partierna, utanför möjligheterna

att erhålla bidrag. Tydligt är sålunda enligt motionärernas mening,

att genom det föreslagna systemet ges hjälp att permanenta befintliga

och att försvåra uppkomsten av nya partier. Slutligen anföres, att frågan

om partistöd borde ha underkastats en utredning och även underställts

folket i val, innan något förslag framlagts.

I motion 11:961 av herrar Börjesson i Falköping och Persson i Heden

hemställs, att riksdagen måtte med avslag på proposition nr 174 i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om en skyndsam parlamentarisk utredning angående

de lämpligaste fördelningsgrunderna för ett allmänt partistöd. — Motionärerna

uttalar, att det måste ankomma på samhället att garantera partierna

tillräckliga resurser för en fri opinionsbildning, och att invändningar

därför inte reses mot införande av ett allmänt partistöd. Den i propositionen

föreslagna fördelningsmetoden synes emellertid vara godtyckligt gjord.

Inga närmare motiv har sålunda anförts, varför partiernas mandat i den

indirekt valda första kammaren skall beaktas i sammanhanget, och inte

heller för den mot småpartier hårda tvåprocentspärren. En utredning bör

ske, innan riksdagen fattar ett definitivt beslut om partistöd.

I motionen 11:962 av herrar Rubin och Sjöholm hemställs om avslag på

proposition nr 174. — Motionärerna anför, att det från demokratisk synpunkt

över huvud inte är godtagbart att tvinga medborgare att skattevägen

stödja politiska partier och allra minst att utkräva stöd åt meningsriktningar,

med vilka den enskilde inte sympatiserar. Vidare innebär ett allmänt

partistöd, att staten ingriper i striden mellan de politiska partierna,

något som inte bör ifrågakomma. Ett sådant stöd skulle alltså ytterligare förminska

det politiska intresset och bedöva intresset att aktivt stödja partierna.

Avslutningsvis uttalar motionärerna, att ett beslut om partistöd borde

föregås av nyval eller folkomröstning.

I motionen II: 966 av herrar Antonsson och Dahlgren hemställs, att riksdagen

vid behandlingen av proposition nr 174 måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla om översyn av det allmänna partistödets utformning för tiden

fr. o. in. kalenderåret 1967 med beaktande av de synpunkter, som anförts i

motionen. — Motionärerna uttalar på anförda skäl, att det bör anses självklart

att staten skall lämna partierna bidrag till deras opinionsbildningsoch

informationsverksamhet. Betydligt svårare är det att fastställa lämpliga

och riktiga grunder för fördelningen av ett allmänt partistöd. I den mån

fördelningen skall ske proportionellt, bör man enligt motionärernas mening

välja en fördelningsfaktor, som ger uttryck åt partiernas styrka i bemärkelsen

av deras förankring i folkopinionen. En lämplig måttstock är härvid

antingen partiernas andrakammarrepresentation eller deras röstetal vid de

allmänna valen. Starka skäl talar emellertid för att man inte går in för eu

rent proportionell fördelning utan i stället gör en sammanvägning av dels

principen att varje parti hör ha samma möjlighet att bedriva opinionsbil
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1965 15

dande verksamhet i hela valmanskåren, varav följer ett lika stort samhälleligt

stöd, dels det förhållandet att ett större parti har vissa högre kostnader

för att hålla en större intern partiorganisation funktionsduglig och kontinuerligt

arbetande. Detta kan uppnås genom en fördelning efter regressiv

skala, innebärande t. ex. att ett parti med större antal andrakammarmandat

erhåller mindre belopp per mandat än ett parti med mindre antal mandat.

Samma syfte kan nås med ett fast belopp upp till ett visst antal mandat,

för att sedan tillämpa en fallande skala för återstående mandat.

I motionen II: 968 av herr Carlshamre och fröken Ljungberg hemställs,

att riksdagen måtte avslå proposition nr 174 samt i skrivelse till Kungl.

Maj :t begära att det i propositionen framlagda förslaget efter utredning

görs till föremål för en rådgivande folkomröstning. — Motionärerna uttalar,

att förslaget om ett allmänt partistöd innebär ett väsentligt avsteg från

hittills allmänt omfattade principer om partiernas integritet som ett viktigt

inslag i ett demokratiskt styrelseskick sådant det utbildats i vårt land.

Förslaget innebär också en förändring av det politiska arbetets villkor av så

genomgripande karaktär, att det kan jämställas med en grundlagsändring.

Motionärerna framhåller vidare, att partiernas finansiering hittills helt varit

en angelägenhet för partierna själva och deras sympatisörer. Enligt det

framlagda förslaget skulle skattebetalarna åläggas att övertaga en väsentlig

del av finansieringsbördan, innefattande även att ekonomiskt stödja partier

och meningsriktningar med vilka de icke sympatiserar. Så vittsyftande

beslut bör enligt motionärernas mening inte fattas utan hörande av folkets

mening.

I motionen 11:973 av herrar Wedén och Ståhl hemställs, att riksdagen

måtte avslå proposition nr 174 och i skrivelse till Kungl. Maj :t begära en

utredning angående ett eventuellt partistöd med beaktande av de synpunkter,

som anförts i motionen. — Motionärerna sammanfattar sina synpunkter

sålunda. Ett statligt partistöd bör inte verka nedslående på medborgarnas

villighet till eget engagemang och inte verka institutionaliserande på de nu

existerande partiformationerna. Mot bakgrunden av den nästan enhälliga

och nedgörande kritiken, som riktats mot pressutredningens majoritetsförslag,

bör det inte heller få i stor utsträckning samma innebörd som detta

förslag. Däremot bör inga hinder resas mot att vid sidan av ett lämpligt

utformat partistöd åtgärder genomförs, som leder till en allmän förbättring

av det ekonomiska klimatet för pressen utan diskriminatoriska effekter.

Dessa synpunkter talar för att partistödet ges en utformning som medför

möjligheter för alla vid ett val uppträdande grupperingar, vilka uppfyller

vissa minimikvalifikationer, att i samma utsträckning tillgodogöra sig det

statliga stödet, och för att de verksamheter, till vilka stödet kan utgå, närmare

preciseras.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1965

Utskottet

Enligt utskottets mening talar starka skäl för att statsbidrag ges till de

politiska partierna. Om dessas grundläggande betydelse för den svenska demokratien

råder, som bl. a. framgår av samtliga nu behandlade motioner,

inga delade meningar och inte heller om att det blivit allt svårare att med

endast enskilda bidrag finansiera partiernas opinionsbildande verksamhet.

Utskottet delar departementschefens mening, att ett beslut om statsbidrag

till de politiska partierna är en fråga av största betydelse för det politiska

livet och för demokratiens arbetsvillkor, och att ett beslut om ett sådant

stöd därför bör ha förankring i en bred opinion. Såvitt framgår av de väckta

motionerna kan sistnämnda förutsättning anses uppfylld. En avvisande hållning

har endast kommit till uttryck i motionerna I: 817 och II: 967, I: 819

och 11:969 samt 11:962 och 11:968. Bifall till propositionen har yrkats i

motionerna I: 815 och II: 971, I: 816 och II: 970 samt II: 966. I motionerna

I: 818 och II: 972 samt II: 961 förordas införande av partistöd men hemställs

om viss ytterligare utredning före riksdagens beslut.

I propositionen har angetts fyra principer, som böra ligga till grund vid

utformningen av ett system för statsstöd åt politiska partier, nämligen att

bidrag utgår endast till partier som har ett inte obetydligt stöd i väljaropinionen,

manifesterat i allmänna val, att bidragen beräknas schematiskt och

fördelas enligt fasta regler som inte tillåter någon skönsmässig prövning,

att bidragens storlek sätts i relation till partiernas styrka, och att någon

statlig kontroll av hur medlen används inte skall förekomma. Utskottet ansluter

sig till vad sålunda anförts i propositionen. Om de angivna principerna

följs, kommer enligt utskottets mening sådana farhågor att sakna

grund, som framförts i vissa av de föreliggande motionerna.

Utskottet har vid övervägande av propositionen och av de i motionerna

anförda synpunkterna funnit, att tillräckligt underlag föreligger för ett

ställningstagande från riksdagens sida, och att statsbidrag till partierna

därför bör införas med tillämpning redan under kalenderåret 1966. Utskottet

har också funnit, att de i propositionen angivna grunderna bör tilllämpas

vid bidragens fördelning, och avstyrker sålunda det ändringsförslag,

som framförts i motionerna I: 815 och II: 971.

Det anförda innebär inte, att det i propositionen framlagda förslaget enligt

utskottets mening skulle kunna nu fastställas som en i alla delar för

framtiden orubblig ordning. Yäl kan de förut angivna fyra grundprinciperna

inte överges, men systemets närmare detaljutformning torde böra bli

föremål för översyn, sedan erfarenhet vunnits av dess praktiska tillämpning.

Med anknytning till propositionens förslag om årlig omprövning av bidragens

storlek och till motionerna 1:816 och 11:970 vill utskottet därför

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr ii år 1965

17

förorda, att fördelningsreglerna underkastas en förutsättningslös översyn,

sedan nödvändig erfarenhet erhållits av deras tillämpning.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

A. att riksdagen måtte, med avslag på följande motioner

i vad de hänvisats till konstitutionsutskottet, nämligen

1) I: 218 och II: 273;

2) I: 817 och II:967;

3) I: 818 och II: 972;

4) I: 819 och II: 969;

5) 11:961;

6) 11:962;

7) II: 968;

8) II: 973; samt

9) I: 815 och II: 971 i vad de avser ändring i proposition

nr 174,

bifalla proposition nr 174 i vad den hänvisats till konstitutionsutskottet;
B.

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t ge

till känna vad utskottet ovan anfört om översyn av fördelningsreglerna;

samt

C. att följande motioner, nämligen

1) I: 815 och II: 971 i vad de hänvisats till konstitutionsutskottet

;

2) 1:816 och 11:970; samt

3) 11:966,

i den mån de inte besvarats genom hemställan under A och

B, inte måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 december 1965

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Torsten Andersson,

Damström, fru Segerstedt Wiberg, herrar Sveningsson, Carl Albert Anderson,

Dahl, Hernelius, Dahlberg och Sörenson; samt

från a n d r a kammaren: herrar Adamsson, Nilsson i Östersund, von

Friesen, Henningsson, Wahlund, Magnusson i Tumhult, fru Thunvall, herrar

Johansson i Trollhättan, Harnrin i Jönköping och Boo.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1965

Reservationer

I. Av fru Segerstedt Wiberg samt herrar Sveningsson, Hernelius, von

Friesen, Magnusson i Tumhult och Hamrin i Jönköping, vilka anfört:

»Införande av statsstöd åt de politiska partierna är, som departenxentschefen

uttalat i förevarande proposition, en fråga av största betydelse för

det politiska livet och för demokratiens arbetsvillkor. Med hänsyn härtill är

det uppseendeväckande, att ett förslag därom framlagts för riksdagen utan

att frågan blivit föremål för någon som helst utredning. Anmärkningsvärt

är också att propositionen saknar såväl erforderlig redovisning av frågans

olika aspekter som närmare överväganden av de konsekvenser, som kan förväntas

av förslagets genomförande. Det förfarande, som här tillämpats, står

i klar strid med hävdvunnen praxis. Exempel på både allmänna frågeställningar

och detalj spörsmål, som bort belysas genom en utredning, har lämnats

i de väckta motionerna. För att bereda riksdagen ett bättre underlag för

dess ställningstagande än propositionen tillhandahåller och bättre tid för

överväganden än som står till buds vid innevarande session, i vars slutskede

propositionen kommit under behandling, har vi inom utskottet yrkat uppskov

med ärendet till 1966 års riksdag i förening med remissförfarande. Sedan

vårt yrkande avslagits av utskottet, får vi i sakfrågan anföra följande.

Statsbidrag till politiska partier möter enligt vår uppfattning så allvarliga

betänkligheter, att ett sådant stöd inte bör införas. Först och främst måste

det beaktas att det är ett livsvillkor för en demokratisk ordning, att partierna

är garanterade full integritet i förhållande till staten. Denna integritet kan

enligt vår mening inte förenas med ett allmänt stöd till partierna, då en konsekvens

därav måste bli, att partierna kommer i ett visst beroendeförhållande

till staten.

Vidare framstår det som klart otillfredsställande, att staten genom ekonomiskt

stöd ingriper i konkurrensen mellan partierna. Som otvetydigt framgår

av både propositionen och de väckta motionerna är det praktiskt

omöjligt att konstruera fördelningsregler för ett allmänt partistöd, som

är helt oangripliga. Ett visst drag av godtycke torde aldrig kunna uteslutas

och präglar också propositionens förslag.

En invändning, som möter varje system med statligt partistöd, är vidare,

att det måste innebära att de enskilda medborgarna åläggs att skattevägen

stödja även sådana meningsriktningar som de inte sympatiserar med.

Särskilda betänkligheter uppkommer i fråga om partier som inte omfattar

de demokratiska principer, på vilka vår folkstyrelse bygger.

Det måste också vara utomordentligt svårt att undvika, att ett statligt

partistöd kommer att verka befästande på den för tillfället rådande partistrukturen.

Det förslag, som framlagts i förevarande proposition, möter

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1965

19

allvarliga betänkligheter från denna synpunkt. Det är ägnat att gynna de

nuvarande partierna och motverka förändringar i partibilden.

Ytterligare är det uppenbart, att ett nära samband föreligger mellan propositionen

och det tidigare av pressutredningen framlagda förslaget om

statsbidrag till pressen, vilket till följd av den hårda remisskritiken inte

kunnat läggas till grund för något statsmakternas beslut. Redan att propositionen

sålunda framstår som en godtycklig omarbetning av presstödsförslaget

synes oss vara en tillräcklig grund för avslag på densamma.

Avslutningsvis vill vi framhålla, att frågan om allmänt partistöd enligt

vår mening är av sådan vikt för vårt lands folkstyrelse att den inte bort avgöras

av statsmakterna utan att först ha underställts folket i allmänna val.

Av de huvudskäl, som här anförts, har vi ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till följande motioner i

vad de hänvisats till konstitutionsutskottet, nämligen

1) 1:817 och II: 967;

2) I: 819 och II: 969; samt

3) II: 962,

avslå proposition nr 174 i vad den hänvisats till konstitutionsutskottet.

»

II. Av herr Sörenson, som anfört:

»Flera skäl kan i och för sig anföras till förmån för statsbidrag till politiska

partier. Otvivelaktigt har det blivit allt svårare för dessa att med

traditionella finansieringsmetoder erhålla sådana inkomster, som ger dem

förutsättningar att bedriva sin verksamhet på önskvärt sätt. Med hänsyn

till partiernas uppenbara betydelse som grundval för vårt demokratiska

system är det i detta läge naturligt att överväga någon form av statligt

stöd.

Frågan om införande av statsbidrag till politiska partier är, som departementschefen

uttalat i förevarande proposition, av största betydelse

för det politiska livet och för demokratiens arbetsvillkor. Att utforma en

ordning för sådana statsbidrag, som går fri från principiella invändningar

och som inte behöver befaras få negativa biverkningar, är också uppenbarligen

en vansklig uppgift, som för sin lösning kräver ingående överväganden.

Mot denna bakgrund är det uppseendeväckande, att ett förslag

framlagts för riksdagen utan att frågan blivit föremål för någon som helst

utredning. Anmärkningsvärt är också att propositionen saknar såväl erforderlig

redovisning av frågans olika aspekter som närmare överväganden

av de konsekvenser, som kan förväntas av förslagets genomförande. Det

förfarande, som här tillämpats, står i klar strid med hävdvunnen praxis.

Ett flertal exempel på både principfrågor och konkreta detaljspörs
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets utlåtande nr H år 1965

mål, som bort belysas genom en utredning, har lämnats främst i motionerna

1:818 och 11:972, till vilka jag hänvisar. Såväl det ifrågasatta stödets

totala omfattning som förutsättningarna för att stöd skall utgå och de

närmare fördelningsgrunder, som bör vinna tillämpning, kräver mera ingående

prövning än som nu förekommit. Flera tungt vägande invändningar

kan resas mot de förslag till lösningar, som framlagts i propositionen.

Som eu särskild svaghet framstår, att del förordade systemet är

ägnat att befästa de nuvarande partierna och motverka förändringar i

partistrukturen. Förslaget om en rent proportionell fördelning av bidragen

på grundval av partiernas sammanlagda mandattal i riksdagens båda

kamrar möter vidare betänkligheter. Att i detta sammanhang beakta den

indirekt valda första kammaren synes felaktigt. Ett system, som innebär

att statsbidraget ökar och minskar i direkt proportion till partiernas mandatmässiga

framgångar eller förluster, framstår också som diskutabelt. Med

hänsyn till att partiernas kostnader inte är avhängiga endast av deras

väljaranslutning utan i viss utsträckning är konstanta, oberoende av deras

storlek, synes ett system med fast grundbelopp och tilläggsbelopp i förhållande

till partiernas styrka böra bli föremål för närmare prövning.

Av de huvudskäl, som här anförts, har jag ansett att utskottet bort

hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till motionerna I: 818 och

11:972 i vad de hänvisats till konstitutionsutskottet och

med avslag på proposition nr 174 i vad den hänvisats till

konstitutionsutskottet, i skrivelse till Kungl. Maj :t begära

en skyndsam utredning rörande de i nämnda motioner anförda

spörsmålen rörande utformningen av ett allmänt partistöd.

»

MAKCUS IOKTK. STHLM IMS 450024

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1965:452 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till politiska partier jämte motioner. a1 i texten