Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till politiska partier jämte motioner. Proposition nr 174, i vilken Kungl. Maj :t under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för den 5 november 1965 framlagt förslag om statsbidrag till politiska partier, har hänvisats till statsutskottet i vad den avser anvisande av anslag och i övrigt till konstitutionsutskottet.
1965-12-01 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1965:44, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till politiska partier jämte motioner. Proposition nr 174, i vilken Kungl. Maj :t under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för den 5 november 1965 framlagt förslag om statsbidrag till politiska partier, har hänvisats till statsutskottet i vad den avser anvisande av anslag och i övrigt till konstitutionsutskottet.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande nr ii år 1965
1
Nr 44
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående statsbidrag till politiska partier
jämte motioner.
Proposition nr 174, i vilken Kungl. Maj :t under åberopande av utdrag av
statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för den 5 november
1965 framlagt förslag om statsbidrag till politiska partier, har hänvisats till
statsutskottet i vad den avser anvisande av anslag och i övrigt till konstitutionsutskottet.
I anledning av propositionen har väckts följande motioner:
1) de likalydande motionerna 1:815 av herrar Adolfsson och Werner
samt II: 971 av herr Hermansson;
2) de likalydande motionerna 1:816 av herr Torsten Andersson m. fl.
och II: 970 av herr Hedlund m. fl.;
3) de likalydande motionerna 1:817 av herr Holmberg m. fl. och 11:967
av herr Bohman m. fl.;
4) de likalydande motionerna I: 818 av herr Lundström in. fl. och II: 972
av herr Ohlin m fl.;
5) de likalydande motionerna I: 819 av fru Segerstedt Wiberg och II: 969
av herr Hamrin i Jönköping;
6) motionen II: 961 av herrar Börjesson i Falköping och Persson i Heden;
7) motionen II: 962 av herrar Rubin och Sjöholm;
8) motionen II: 966 av herrar Antonsson och Dahlgren;
9; motionen II: 968 av herr Carlshamre och fröken Ljungberg; samt
10) motionen II: 973 av herrar Wedén och Ståhl.
Av dessa motioner har de vid 2) och 8) hänvisats endast till konstitutionsutskottet,
medan de övriga delats mellan konstitutions- och statsutskotten
efter samma grund som tillämpats beträffande propositionen.
Slutligen har jämlikt 18 § 2 mom. riksdagsstadgan till konstitutionsutskottet
överlämnats de under den allmänna motionstiden väckta, likalydande
motionerna I: 218 av herrar Källqvist och Thorsten Larsson samt II: 273
av herr Ullsten m. fl., vilka motioner först blivit hänvisade till bankoutskottet.
I
I detta utlåtande återger utskottet till en början propositionens innehåll
med undantag för ett avsnitt avseende motioner om partistöd, där de ovannämnda
motionerna 1:218 och 11:273 behandlas ävensom vissa motioner
1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 5 samt. 2 avd. Nr 44
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr år 1965
rörande statsbidrag till partiernas riksdagskanslier. Därefter beröres i ett
särskilt avsnitt i utlåtandet den sistnämnda frågan, om partikanslierna, vilken
numera blivit föremål för riksdagsbeslut. I ett därpå följande avsnitt
lämnas en redovisning av de i samtliga ovannämnda motioner framställda
yrkandena och en kortfattad redogörelse för de motiveringar, som anförts av
motionärerna.
Propositionens huvudsakliga innehåll
1 propositionen föreslås att politiskt parti, som är representerat i riksdagen
och fortlöpande bedriver opinionsbildande verksamhet bland sina medlemmar
och bland allmänheten, skall få statsbidrag. För statsbidrag skall
ytterligare fordras att partiet i det senaste andrakammarvalet fått minst ett
mandat och minst två procent av de i hela riket avgivna giltiga rösterna.
Bidrag skall enligt förslaget utgå till varje bidragsberättigat parti med 60 000
kr. per riksdagsmandat och år. Bidragen skall inte vara förknippade med
några villkor eller någon kontroll beträffande användningen.
Det nya bidragssystemet skall tillämpas fr. o. m. kalenderåret 1966. Kostnaderna
för detta år beräknas till ungefär 23 milj. kr.
Inledning
I propositionen anföres inledningsvis följande.
Frågor om statligt stöd till politisk verksamhet har under senare år aktualiserats
i olika sammanhang. År 1964 ändrades statsbidragssystemet för ungdomsorganisationer
så att de demokratiska partiernas ungdomsorganisationer
numera får statsbidrag som de kan använda efter gottfinnande. Samma
år infördes i vallagstiftningen bestämmelser om ersättning av statsmedel till
partier med representation i riksdagen för valsedelskostnader vid allmänna
val av rikskaraktär. I motioner till årets riksdag har framförts yrkanden
som siktar till att väsentligt utvidga statens ekonomiska stöd till politisk
verksamhet både i och utanför riksdagen.
Pressutredningen1, som tillkallades på hösten 1963 för att undersöka tidningspressens
utveckling under efterkrigstiden och dess nuvarande situation,
redovisade i mars 1965 resultatet av sitt arbete i betänkandet Dagstidningarnas
ekonomiska villkor (SOU 1965:22). Utredningen föreslår ett statligt
presstöd i den formen att bidrag tilldelas de i riksdagen representerade
politiska partierna för att användas till stöd åt tidningar. Syftet med pressstödet
är enligt utredningen att garantera fortsatt konkurrens på tidnings
1
Landshövdingen Ingvar Lindell, ordförande, direktören Gustaf Ander samt riksdagsledamöterna
John A. Ericsson, Nils G. Hansson och Birger Lundström.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr ii år 1965
3
marknaden och säkerställa en fri och mångsidig samhällsdebatt genom
pressen.
Betänkandet har remissbehandlats. Yttranden har inkommit från hovrätten
över Skåne och Blekinge, statskontoret, ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor,
poststyrelsen, Svenska tidningsutgivareföreningen, Publicistklubben,
Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation, Svenska
arbetsgivareföreningen, Svenska journalistförbundet, Folkpartiets ungdomsförbund
och Sveriges konservativa studentförbund.
Remissinstanserna har tagit upp ett flertal problem av principiell innebörd.
I anslutning till ett särskilt yttrande av en ledamot av pressutredningen
har från ett par håll framförts tanken att man i stället för det av pressutredningen
föreslagna systemet skulle införa ett allmänt partistöd till politiska
partiers opinionsbildande verksamhet.
Nuvarande förhållanden
Staten ger för närvarande inte några bidrag till de politiska partiernas allmänna
opinionsbildande verksamhet. Däremot har riksdagen under efterkrigstiden
i samband med folkomröstningar anslagit medel till enskild upplysningsverksamhet
genom propagandakommittéer. Inför 1955 års folkomröstning
i högertrafikfrågan anvisades 2 milj. kr. och inför 1957 års folkomröstning
i pensionsfrågan 6 milj. kr. för sådana ändamål.
De demokratiska partiernas ungdomsorganisationer åtnjuter statsbidrag
för sin allmänna verksamhet enligt kungörelsen den 4 juni 1964 (nr 510) om
statsbidrag till vissa ungdomsorganisationers centrala verksamhet. Statsbidrag
kan enligt kungörelsen utgå endast till organisation, som 1) är uppbyggd
och fungerar enligt vedertagna demokratiska principer samt öppet tar
ställning för dempkratin, 2) bedriver en till kamratskap fostrande verksamhet
och 3) har minst 3 000 medlemmar i åldern 12—25 år. Bidragets storlek
beror bl. a. på antalet medlemmar och antalet lokalavdelningar inom organisationen.
Bidragsberättigad organisation är skyldig att avlämna verksamhetsberättelse
till skolöverstyrelsen, som även i övrigt utövar en viss kontroll,
Någon kontroll beträffande medlens användning förekommer dock inte,
Ingenting hindrar enligt kungörelsen en politisk ungdomsorganisation som
åtnjuter statsbidrag att utnyttja bidraget exempelvis för upplysning och politisk
propaganda.
För budgetåret 1965/66 har anslagits sammanlagt 3 666 000 kr. till 41 ungdomsorganisationer
av olika slag. De demokratiska partiernas ungdomsorganisationer
har fått: Högerns ungdomsförbund 105 000 kr., Centerns ungdomsförbund
220 000 kr., Folkpartiets ungdomsförbund 85 000 kr. och Sveriges
socialdemokratiska ungdomsförbund 200 000 kr.
lf Bihang till riksdagens protokoll 1005. 5 samt. 2 avd. Nr 44
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1965
Vallagstiftningen räknar med att väljarna vid både riksdagsval och kommunalval
skall kunna förfärdiga egna valsedlar, och när val förrättas skall
i vallokalerna finnas tillgängliga blanketter för detta ändamål. I praktiken
använder sig emellertid väljarna så gott som uteslutande av de färdigtryckta
valsedlar som de politiska partierna brukar tillhandahålla såsom en serviceåtgärd
och som ett led i sin propaganda.
Enligt 97 § lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen,
60 a § kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253) samt kungörelsen den
21 maj 1964 (nr 395) om gottgörelse för kostnader för valsedlar är partier,
som är representerade i riksdagen, berättigade till ersättning av statsmedel
för sina kostnader för framställning — däremot inte för distribution — av
valsedlar vid andrakammarval, landstingsmannaval och val till stadsfullmäktige
i städer som inte deltar i landsting. I princip ersätts de verkliga
kostnaderna. Ersättningen är emellertid maximerad till sex kronor per 1 000
valsedlar, och den får inte heller avse fler valsedlar än som motsvarar fem
gånger sammanlagda antalet vid valet röstberättigade.
I anslutning till 1964 års andrakammarval fick partierna gottgörelse för
valsedelskostnader med följande belopp: högerpartiet 138 853: 60 kr., centerpartiet
134 262:68 kr., folkpartiet 123 073:28 kr., socialdemokratiska partiet
152 860: 74 kr. samt kommunistiska partiet 86 772 kr.
Förslaget till presstöd genom partiernas förmedling
Pressutredningen har föreslagit ett statligt presstöd på 25 milj. kr. per
år som skall förmedlas till tidningarna av de politiska partierna. Bidragsmottagare
skall vara de politiska partierna. Såsom villkor för att ett parti skall
få bidrag för pressändamål skall enligt förslaget gälla att partiet är representerat
i riksdagen och har erhållit mandat i två på varandra följande
andrakammarval.
Beräkningen av bidragens storlek har föreslagits skola ske med utgångspunkt
i partiernas genomsnittliga röstandel vid de två senaste ordinarie
andrakammarvalen. Bidragsbeloppen skall alltså stå i relation till partiernas
styrka hos välj aropinionen. Samtidigt har utredningen genom föreskrifter
om en genomsnittsberäkning baserad på utfallet i två val velat förebygga att
tillfälliga förskjutningar i röstetalen påverkar partiernas ekonomiska resurser
för opinionsbildning.
Enligt förslaget skall bidragen förvaltas av partiägda tidningsstiftelser
eller andra liknande, juridiskt fristående organ. Fondering av bidrag hos
förvaltningsorganen skall vara tillåten inom vissa angivna gränser.
Beträffande användningen av bidragsmedlen har utredningen i övrigt
inte tänkt sig någon annan inskränkning i partiernas eller förvaltningsorganens
dispositionsrätt än att bidragen får användas endast till att bistå
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1965
5
utgivare av tryckt periodisk skrift som utkommer med minst fyra nummer
per kalenderår.
Den enda kontroll som skall förekomma inom systemets ram är enligt förslaget
en årlig revision av två auktoriserade revisorer, varav den ene skall utses
av bidragsmyndigheten och den andre av vederbörande parti.
Pressutredningens förslag bör ses mot bakgrunden av de undersökningar
som utredningen gjort beträffande bl. a. strukturförändringarna inom den
svenska dagspressen under efterkrigstiden. Strukturutvecklingen har enligt
utredningen lett till en kraftig begränsning av konkurrensen på tidningsmarknaden.
Utredningen tror inte att det i längden är möjligt att utan samhälleliga
stödåtgärder bevara den konkurrens mellan ett stort antal tidningsföretag,
som är en nödvändig förutsättning för en allsidig nyhetsförmedling
och differentierad åsiktsbildning. Direkta bidrag till tidningar i
konkurrensmässigt underläge är, efter vad utredningen funnit, den enda effektiva
formen för ett samhälleligt presstöd. En sådan bidragsgivning kan
emellertid av naturliga skäl inte anförtros ett statligt organ. De politiska
partierna bör enligt utredningen inskjutas som ett mellanled mellan staten
och de stödbehövande tidningarna. Härigenom kan de känsliga avgörandena
beträffande bidragsmedlens placering i enskilda tidningsföretag överflyttas
från staten till partierna.
I ett särskilt yttrande har en av utredningens ledamöter1 — samtidigt
som han understrukit att han delar majoritetens uppfattning om behovet av
ett samhälleligt stöd till tidningar med partierna som förmedlingsorgan —
uttalat, att det vid den fortsatta behandlingen av pressutredningens förslag
bör allvarligt övervägas att utvidga stödet till att avse även annan opinionsbildande
verksamhet än tidningsverksamhet.
Två ledamöter2 har i en gemensam reservation avstyrkt majoritetsförslaget.
De anser bidragssystemet både principiellt förkastligt och praktiskt
otjänligt eller rentav skadligt.
Remissinstanserna har vid sin granskning av pressutredningens betänkande
tagit upp en rad frågor av stor räckvidd till behandling. Det är en så
gott som enhällig uppfattning bland dem som yttrat sig att ett samhälleligt
stöd till dagspressen är behövligt och önskvärt. Beträffande principerna för
ett presstöd och stödets tekniska utformning går emellertid meningarna
isär. Många anser att det behövs ytterligare utredning.
Ett par av remissinstanserna har gått in på frågan om lämpligheten av
alt införa ett allmänt partistöd i stället för ett presstöd. Bl. a. LO och TCO
förordar ett allmänt partistöd. I yttrandet från LO motiveras denna ståndpunkt
på följande sätt.
Då olika politiska partier har skilda behov av stöd för sin upplysningsverksamhet,
skulle ett anslag direkt till partierna uppfattas såsom mera
1 Hr Hansson.
3 Hrr Ander och Lundström.
6
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1965
»rättvist» och mera rationellt ur de synpunkter dessa har att företräda.
Därtill kommer att den allmänna opinionen på senare år stadgats i den
uppfattningen, att stöd till politiska partier och politisk upplysningsverksamhet
i allmänhet inte bara är väl förenligt med ett demokratiskt samhällssystem
utan rentav är förutsättningen för att den politiska demokratin skall
få ett reellt innehåll.
TCO:s förord för partistödstanken är inte lika förbehållslöst. Organisationen
anser att frågan är av »den arten och storleksordningen att den bör
bli föremål för en särskild statlig utredning, innan man fattar beslut».
Departementschefen
Efter ett här uteslutet avsnitt rörande motioner om partistöd anför departementschefen
i propositionen följande.
»Den svenska demokratin är en folkstyrelse genom partier. Genom partierna
påverkar väljarna politikens utformning. I riksdagen och i de kommunala
församlingarna träffas avgörandena av valda representanter för folket
vilka nominerats inom partierna.
För att väljarna skall kunna utöva ett verkligt inflytande på politiken
fordras inte endast en i princip oinskränkt yttrande- och tryckfrihet samt
rätt att bilda politiska partier och andra organisationer av ideell och intressebetonad
karaktär. Det krävs också att dessa fri- och rättigheter kan utnyttjas
på ett sådant sätt att väljarna får tillfälle att värdera politiska händelser
och beslut och kan väga olika åsikter och politiska program mot varandra.
En så rikt differentierad opinionsbildning, som är nödvändig för att
demokratin skall fungera tillfredsställande, kan inte åstadkommas utan politiska
partier som bär god kontakt med sina medlemmar och allmänheten.
Nyhetsförmedling och åsiktsbildning sker i den moderna demokratin på
många sätt: genom radio och television, genom tidningspressen samt genom
de politiska partierna och andra organisationer. De politiska radio- och televisionsprogrammen
utformas ofta, särskilt i valrörelserna, av partierna
själva eller i nära samarbete med partierna. Större delen av tidningspressen
är nära anknuten till partiväsendet.
Det är naturligt att medlemmarna i ett politiskt parti genom avgifter och
på annat sätt stöder det egna partiets verksamhet. Samtidigt är det uppenbart
att det är ett samhällsintresse, ett intresse för alla och inte bara för de
politiskt organiserade, att det finns partier som har tillräckliga resurser för
en omfattande opinionsbildande verksamhet. Opinionsbildningen blir alltmer
kostnadskrävande för partierna i en tid då samhällsfrågorna blir fler,
mer komplicerade och får allt större betydelse för de enskilda människorna.
De betänkligheter, som tidigare funnits mot tanken på statligt stöd till
politiska partier, har under senare år i stor utsträckning vikit och efter
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr ii år 1965
7
trätts av en positiv inställning. Vid de båda folkomröstningarna åren 1955
och 1957 anslog riksdagen, såsom jag redan inledningsvis nämnt, medel till
propagandakommittéers upplysningsverksamhet. Sedan år 1964 får de politiska
ungdomsorganisationerna statsbidrag som de kan använda även för
politiskt arbete. Staten bidrar numera till vissa valkostnader för de politiska
partierna.
I år har frågan om statsbidrag till politiska partier fått aktualitet i flera
sammanhang. Motioner har väckts om en utredning för att undersöka förutsättningarna
och formerna för statligt stöd till politiska partiers allmänna
verksamhet. I andra motioner har tagits upp spörsmålet om bidrag till
riksdagspartiernas kostnader för kanslier.
Enligt vad jag inhämtat övervägs inom bankoutskottet att under innevarande
höstsession föreslå att statsbidrag skall utgå till riksdagspartiernas
kanslier med 3 000 kr. per mandat och år för parti, som är representerat i
regeringen. För övriga partier skall bidrag utgå med 4 500 kr. per mandat
och år. De sammanlagda kostnaderna för förslaget uppskattas till ca 1,5
milj. kr.
Även i anslutning till pressutredningen har frågan om ett direkt partistöd
kommit upp till diskussion. En ledamot av utredningen har förordat
att bindningen till pressändamål i utredningsförslaget slopas och att statsstödet
utvidgas till att avse all verksamhet som de bidragsberättigade partierna
bedriver i opinionsbildande syfte. Denna rekommendation har biträtts
bl. a. av LO i dess remissyttrande.
Övervägande skäl talar för att man nu bör införa ett system för fortlöpande
statligt stöd till politiska partiers reguljära verksamhet. En i den
offentliga debatten ofta åberopad synpunkt till förmån för statsbidrag till de
politiska partierna är att man genom ett sådant system kan förebygga alt
partierna, för att få en ekonomisk grund för sin informations- och åsiktsbildande
verksamhet, ställer sig i beroende av enskilda bidragsgivare. Det
brukar också framhållas, att statliga bidrag kan motverka ojämnheten och
otillräckligheten i partiernas inkomster och förbättra partiernas möjligheter
att kontinuerligt hålla kontakt med väljarna.
Ett statligt stöd som täcker en väsentlig del av de politiska partiernas utgifter
måste alltid bli en fråga av största betydelse för det politiska livet och
för demokratins arbetsvillkor. Beslutet om ett sådant stöd är av den karaktär
att det bör ha förankring i en bred opinion. Under senare år har i den politiska
diskussionen allt oftare och från allt fler håll rests krav på ett parmanent
statligt partistöd. Dessutom är att märka att vi redan har praktisk
erfarenhet av statliga bidrag till politisk opinionsbildande verksamhet,
främst från 1955 och 1957 års folkomröstningar.
Ett allmänt partistöd erbjuder de bästa möjligheterna att tillgodose beaktansvärda
synpunkter och önskemål, som framkommit i den offentliga debatten
och i motioner i riksdagen. Det har framför allt den fördelen att par
-
8
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1965
tierna, som bär ett väsentligt ansvar för att väljarkåren blir ordentligt insatt
i samhälleliga frågor och olika sätt att bedöma dem, får frihet att välja de
former och vägar för sin informativa och opinionsbildande verksamhet, som
de anser för ändamålet tjänligast. En annan fördel är att det inte kräver någon
offentlig insyn i partiernas verksamhet eller någon statlig kontroll av
hur bidragsmedlen används.
Förutsättningar bör finnas att samla en bred opinion kring ett förslag
som bygger på följande principer: 1) bidrag utgår endast till partier som
har ett inte obetydligt stöd i väljaropinionen, manifesterat i allmänna val,
2) bidragen beräknas schematiskt och fördelas enligt fasta regler som inte
tillåter någon skönsmässig prövning, 3) bidragens storlek sätts i relation
till partiernas styrka och 4) någon statlig kontroll av hur medlen används
skall inte förekomma.
Med hänsyn till syftet med ett allmänt partistöd bör bidrag utgå endast
till parti som fortlöpande bedriver opinionsbildande verksamhet bland sina
medlemmar och allmänheten. Synpunkten att bidragsberättigat parti bör ha
ett inte obetydligt stöd i väljaropinionen tillgodoses bäst genom ett krav på
att partiet skall vara representerat i riksdagen och ha erhållit mandat i det
senaste valet till andra kammaren. Då emellertid ett parti med gällande valmetod
och valkretsindelning någon gång kan tänkas få ett enstaka mandat
i andra kammaren på grund av ett jämförelsevis lågt röstetal, synes det befogat
att komplettera regeln om mandatmässig representation med en föreskrift
att partiet i det senaste andrakammarvalet även skall ha fått en viss,
inte alltför liten andel av de i hela riket avgivna giltiga rösterna. Denna andel
torde inte behöva sättas högre än till 2 % för att den berörda slumpmässiga
effekten av valsystemet skall elimineras.
Beträffande grunderna för beräkning av bidragens storlek är att märka
att andra synpunkter gör sig gällande vid ett allmänt partistöd till partiernas
reguljära verksamhet än vid ett partistöd för ett speciellt ändamål,
t. ex. sekreterarhjälp till riksdagsgrupperna. Det förslag som övervägs inom
bankoutskottet beträffande sekreterarhjälp in. m. bygger, som jag tidigare
berört, på tanken att bidragen visserligen skall vara proportionella i förhållande
till partiernas mandatsiffror men att de skall utgå med 50 % högre
belopp för ett oppositionsparti än för ett parti som är företrätt i regeringen.
Med hänsyn till de betingelser under vilka oppositionen har att bedriva sitt
riksdagsarbete är det rimligt att partier som inte har del i regeringsansvaret
gynnas vid bidragsgivningen i detta speciella sammanhang.
Då det däremot, såsom här, är fråga om att införa ett allmänt partistöd
ställer sig saken annorlunda. Om man vill undvika att bidragssystemet inbjuder
till en uppsplittring på småpartier eller får andra, inte avsedda återverkningar
på partiförhållandena kan något annat än en proportionell beräkning
etter enhetliga grunder inte komma i fråga. Konstruktioner, som
t. ex. kombinerar ett för alla bidragsberättigade partier lika stort grundbe
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr M år 1965 9
lopp med ett proportionellt beräknat tilläggsbelopp, torde av denna anledning
sakna aktualitet.
Den proportionella beräkningen av bidragen bör bygga på partiernas mandatmässiga
representation i riksdagens båda kamrar. Bestämmelserna i ämnet
kan lämpligen formuleras så att bidraget för varje parti skall motsvara
ett fixerat belopp per mandat. Till frågan om storleken av detta belopp skall
jag strax återkomma.
Bidragen bör omprövas årligen och utbetalas för ett kalenderår i sänder.
Därigenom får man en anknytning till riksdagsåret. Det lämpliga synes vara
att bidragsberäkningen varje år sker med utgångspunkt i mandatförhållandena
den 1 februari under bidragsåret. Bidragsbesluten bör avspegla de då
aktuella partiförhållandena. Även sådana mandat, som den angivna beräkningsdagen
är obesatta, bör därför beaktas.
Kvalifikations- och beräkningsreglerna skall givetvis inte medföra att en
sammanslagning av två i riksdagen representerade partier leder till förlust
eller reduktion av bidragsrätt. Det bör i sådana fall räcka med att minst ett
av de sammanslagna partierna i valet fått föreskriven representation och
röstandel. Partibegreppet får inte heller ges en alltför snäv innebörd. Sålunda
bör, för att ta ett exempel, ett parti, som under den aktuella valperioden
ombildas och får nytt namn, i bidragshänseende anses vara identiskt
med det äldre partiet och alltså uppfylla kvalifikationsvillkoren, om dett
nya och det gamla partiet har samma eller så gott som samma riksdagsrepresentation.
Det administrativa handhavandet av partistödet torde bli en jämförelsevis
enkel uppgift. I allmänhet blir det endast fråga om att räkna ut bidragsbeloppen
till partier, som ansöker om bidrag, efter automatiskt verkande
regler. I undantagsfall kan emellertid tänkas uppkomma tolkningstvister
som eventuellt kan bli både komplicerade och praktiskt betydelsefulla. Bl. a.
av detta skäl torde det inte vara lämpligt att Kungl. Maj :t eller någon Kungl.
Maj :t underställd myndighet sköter fördelningen av bidragen. I stället bör för
ändamålet inrättas en opartisk nämnd, som utses av ett till riksdagen knutet
organ. Uppgiften att utse ledamöter i nämnden kan lämpligen anförtros
åt riksgäldsfullmäktige. Man torde få tillräckliga garantier för en opartisk
och kvalificerad handläggning, om nämnden, som bör utses för sex år i
sänder, sammansätts av tre ledamöter, som är eller varit innehavare av
högre domartjänst. Såsom ledamot bör ej komma i fråga någon, som har politiskt
förtroendeuppdrag.
I händelse av skilda meningar inom nämnden bör den mening gälla, som
biträds av flertalet ledamöter eller, vid lika röstetal, av ordföranden. Beslut
av nämnden bör inte kunna överklagas.
Kostnaderna för nämndens verksamhet bör bestridas ur det anslag som
anvisas till partistödet. Sekreterargöromålen bör kunna utföras av riksgäldskontoret.
Arvode till ledamöterna i nämnden bör bestämmas av riksgäldsfullmäktige.
10 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1965
Vid fastställandet av den anslagssumma som kan ställas till förfogande
för ett allmänt partistöd måste hänsyn tas till bankoutskottets aviserade
förslag om stöd till riksdagspartiernas kanslier, vilket beräknas medföra
en årlig kostnad av ca 1,5 milj. kr. Inom en totalram av ca 25 milj. kr. —
vilket är den vidaste ram jag kan tillstyrka — finns det då utrymme för eif
bidrag av 60 000 kr. per mandat och kalenderår. Den totala kostnaden för
det allmänna partistödet blir då ungefär 23 milj. kr. för nästa kalenderår.
Det nya bidragssystemet bör tillämpas fr. o. m. kalenderåret 1966. Med
tillämpning av de principer för vilka jag redogjort i det föregående blir utfallet
följande för de i riksdagen representerade partierna:
Parti
Antal mandat
1/2 1966
Röstandel (%)
i 1964 års
AK-val
Bidrag
H ..........
59
13,7
3 540 000
C ..........
53
13,4
3 180 000
Fp..........
69
17,1
4 140 000
S ..........
192
47,3
11 520 000
K ..........
10
5,2
600 000
Mbs ........
1
1,5
0
Övriga ......
0
1,8
0
Summa
384
100,0
22 980 000
Fragan om statsbidrag till riksdagspartiernas gruppkanslier
I motioner vid årets riksdag hemställdes, att riksdagen måtte besluta om
statsbidrag till de i riksdagens utskott representerade partiernas kostnader
för gruppkanslier. Sedan motionerna hänvisats till bankoutskottet, har detta
vid innevarande höstsession avgett utlåtande, nr 54, i ämnet.
Bankoutskottet fann det motiverat, att statsbidrag ges till ifrågavarande
kostnader. Sådana bidrag betraktades som ett av de medel, vilka bör tillgripas
för att förbättra riksdagsmännens arbetsvillkor.
Bland de huvudfrågor, som bort beaktas vid övervägandena om utformningen
av regler rörande statsbidrag till ifrågavarande ändamål, har utskottet
särskilt angett: 1) huruvida regerings- och oppositionspartier skall erhålla
bidrag enligt samma grunder eller regeringsparti (er) få lägre (eller
inget) bidrag; 2) huruvida bidrag skall utgå till alla partier eller blott till
partier av viss minimistorlek; och 3) huruvida alla ifrågakommande partier
skall få lika stort bidrag eller bidragets storlek skall variera med partiets
storlek.
Utskottet har på anförda skäl föreslagit, att statsbidrag skall utgå till
varje partigrupp i riksdagen med 3 000 kronor per medlem och år, därest
gruppen är företrädd i regeringen, och eljest med 4 500 kronor per medlem
och år.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1965
11
Utskottet har vidare i huvudsak föreslagit, att ansökan om statsbidrag
skall i början av varje riksdag inges till talmanskonferensen, som skall
pröva förutsättningarna för bidrag och fatta beslut i ärendena, att utbetalning
skall verkställas av riksgäldskontoret månadsvis samtidigt med utbetalningen
av riksdagsmännens arvoden, och att någon kontroll från bidragsgivarens
sida över hur medlen begagnas inte skall förekomma.
Kamrarna har den 1 december godkänt bankoutskottets ifrågavarande
utlåtande.
Motionerna
I de under den allmänna motionstiden väckta motionerna I: 218 av herrar
Källqvist och Thorsten Larsson samt 11:273 av herr Ullsten m. fl. föreslås,
att en utredning skall tillsättas med uppgift att redovisa skälen för och
emot statsbidrag till politiska partiers allmänna verksamhet och att utarbeta
alternativa system för sådana bidrag. — Motionärerna erinrar om att de politiska
partierna för sin verksamhet är helt beroende av bidrag från enskilda
medlemmar, från fackföreningar och ideella organisationer samt från näringslivet.
De inkomster, som partierna sålunda bygger sin ekonomi på, är
ojämna och oftast otillräckliga. Ett statligt ekonomiskt stöd skulle kunna
förbättra villkoren för en effektiv politik. De invändningar, som brukar
göras mot tanken på partistöd, är enligt motionärernas åsikt inte bärande.
Därmed vill motionärerna dock inte ha sagt, att alla betänkligheter utan
vidare kan avvisas. Åtskilliga frågor behöver utredas, innan statsmakterna
fattar ett positivt beslut om partistöd. Med utgångspunkt från att eventuella
statsbidrag bör vara villkorslösa, vilket enligt motionärerna är ett
oeftergivligt krav, bör prövas vad som bör fordras för att ett parti skall få
bidrag, hur bidragen lämpligen bör vara konstruerade, hur man skall kunna
undvika att bidragssystemet missbrukas för partitaktiska syften etc.
I de likalydande motionerna I: 815 av herrar Adolfsson och Werner samt
11:971 av herr Hermansson hemställs, att riksdagen med bifall i övrigt till
proposition nr 174 måtte besluta att bidragsberäkningen skall bygga på partiernas
röstetal vid valen till andra kammaren i stället för på deras mandatmässiga
representation i riksdagens bägge kamrar. — Motionärerna uttalar,
att de skäl, som i propositionen anförts för statsbidrag till politiska partier,
förefaller bärkraftiga, och ansluter sig också till förslagets principer. Den
förordade fördelningsgrunden är emellertid enligt motionärernas mening
inte rättvisande, då partierna med gällande valmetoder får betala mandaten
med mycket olika röstsiffror. Den i propositionen föreslagna principen om
proportionell fördelning bör i stället leda till att partiernas andel i valmanskåren
blir avgörande.
I de likalydande motionerna I: 816 av herr Torsten Andersson m. fl. och
12
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1965
11: 970 av herr Hedlund in. fl. hemställs, att riksdagen vid behandlingen av
proposition nr 174 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om särskilt
övervägande av det allmänna partistödets utformning för tiden fr. o. m.
kalenderåret 1967 med beaktande av de synpunkter, som anförts i motionerna.
— Motionärerna uttalar på anförda skäl, att ett allmänt partistöd
bör införas snarast möjligt. De understryker, att ett sådant stöd givetvis
inte får medföra någon statskontroll över partierna. Dessas oberoende har
också garanterats genom utformningen av det framlagda förslaget. Med avseende
på fördelningsgrunderna är emellertid propositionen enligt motionärernas
mening inte helt tillfredsställande. En utgångspunkt i propositionen
är, att bidragets storlek skall sättas i relation till partiernas styrka. Om
man som fördelningsgrund vill använda denna faktor, finner man enligt
motionärerna ett riktigare mått i partiernas förankring hos väljarna sådan
denna framträtt i de direkta andrakammarvalen. Det framstår som olämpligt
att som fördelningsfaktor använda den indirekt valda första kammaren. En
annan utgångspunkt i propositionen är, att bidrag bör utgå endast till partier
som har ett inte obetydligt stöd i väljaropinionen, manifesterat i allmänna
val. Motionärerna delar uppfattningen, att det allmänna partistödet
inte bör få stimulera till uppkomsten av småpartier, som skulle försvåra
folkstyrelsens funktion. Från sistnämnda synpunkt möter särskilt den föreslagna
tvåprocentspärren invändningar. Motionärerna är beredda att acceptera
propositionens fördelningsgrunder för år 1966. För tiden därefter bör
emellertid partistödets utformning närmare övervägas.
I de likalydande motionerna 1:817 av herr Holmberg m. fl. och 11:967
av herr Bohman m. fl. hemställs om avslag på proposition nr 174. — Motionärerna
uttalar, att det för att de politiska organisationerna skall kunna
fullgöra sina för demokratien och den fria åsiktsbildningen oundgängligen
nödvändiga uppgifter krävs, att partiernas integritet inte kan ifrågasättas.
Varje åtgärd från statsmakternas sida, som kan minska eller ens föranleda
tvivel på partiernas möjlighet att fritt och obundet fullgöra sina uppgifter
för folkstyret, måste därför bestämt avvisas. Om statsmakterna i kraft av
sin maktställning genomför regler, som ändrar konkurrensen mellan de existerande
partierna eller förhindrar uppkomsten av nya partier, är detta,
anför motionärerna, utan gensaga ett grovt avsteg från demokratiens princip
om partiernas integritet. Ett finansierande av partierna genom ett allmänt
partistöd skulle också innebära en förpliktelse för enskilda människor
att skattevägen finansiera även partier och meningsriktningar, med vilka
de inte sympatiserar. Ett sådant system måste uppfattas som ett orättmätigt
tvång för många människor. Avgörande principiella invändningar kan sålunda
anföras mot tanken att övergå från en på frivilliga enskilda bidrag
och medlemsavgifter byggd finansiering av de politiska partierna till ett
system med bidrag från stat och kommun. Även om man bortser från dessa
betänkligheter, måste man enligt motionärernas mening säga sig, att stora
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1965
13
praktiska svårigheter föreligger att konstruera ett statsbidragssystem, som
ger ett ekonomiskt ens tillnärmelsevis rättvist utslag partierna emellan.
Slutligen riktar motionärerna kritik mot propositionen såsom framlagd utan
att vederbörlig utredning skett och utan någon mera ingående redogörelse
för remissyttrandena över pressutredningens betänkande.
I de likalydande motionerna 1:818 av herr Lundström in. fl. och 11:972
av herr Ohlin m. fl. hemställs, att riksdagen måtte med avslag på proposition
nr 174 i skrivelse till Kungl. Maj :t begära en skyndsam utredning till
belysning av de frågor rörande utformningen av ett partistöd, som anförts i
motionerna. — Motionärerna anför, att det otvivelaktigt har blivit svårare
att med traditionella finansieringsmetoder få sådana inkomster, att partierna
ges förutsättningar att bedriva sin verksamhet på önskvärt sätt. Därifrån
är steget emellertid långt till att acceptera den form av partistöd, som
föreslås i propositionen. Detta skulle tendera att gynna de existerande riksdagspartierna
på nya partiers bekostnad. Ingen kan i förväg med säkerhet
bedöma ett nytt partis inneboende utvecklingsmöjligheter. En huvudtanke
måste vara att staten strävar efter neutralitet i fråga om tävlan mellan olika
politiska meningsriktningar. Det är vidare ingalunda självklart, att stödets
omfattning bör vara just 23 miljoner kr., att det i sin helhet skall fördelas
proportionellt mellan partierna, att bidragsgrundande faktor skall vara sammanlagda
mandattalet i första och andra kammaren, att förutsättningarna
för stödet skall vara att ett parti blivit representerat i riksdagen och därvid
erhållit minst 2 % av det totala röstetalet i riket eller att hela stödet skall
utgå som ett obundet penningbelopp. Det är vidare allt annat än klart att
stödet skall kunna omprövas årligen. Motionärerna kritiserar, att propositionen
framlagts utan att en parlamentarisk utredning av partistödsfrågan
genomförts. En sådan bör nu komma till stånd. Några av de viktigaste frågekomplex,
som därvid bör belysas, är: 1) möjligheterna att bestämma
stödets nivå genom att knyta det till vissa schablonkostnader för partiverksamhet;
2) hur dessa kostnader variera med partiernas storlek; 3)
vilka automatiskt verkande fördelningsprinciper som bäst svarar mot dessa
variationer; 4) möjligheterna att undvika att stödet kraftigt diskriminerar
ev. nya partibildningar, varvid bl. a. statens övertagande av vissa direkta
kostnader för partierna prövas; och 5) vilka lagliga garantier och skydd
mot godtyckliga ändringar principerna för stödet kan och bör ges.
I de likalydande motionerna I: 819 av fru Segerstedt Wiberg och II: 969 av
herr Hamrin i Jönköping hemställs om avslag på proposition nr 174. —
Motionärerna framhåller, att sambandet mellan propositionens och pressutredningens
förslag står mycket klart, och att bifall till propositionen kan
få allvarliga följder för det fria ordet. Motionärerna anför vidare, att det
framlagda förslaget är ägnat att gagna den bestående ordningen. Den nya
partisammanslutning, som endast har en representant i riksdagen, kan inte
erhålla bidrag enligt propositionens förslag. I konsekvens härmed hålls även
14 Konstitutionsutskottets utlåtande nr M år 1S65
tidningar, vilka inte är anslutna till de etablerade partierna, utanför möjligheterna
att erhålla bidrag. Tydligt är sålunda enligt motionärernas mening,
att genom det föreslagna systemet ges hjälp att permanenta befintliga
och att försvåra uppkomsten av nya partier. Slutligen anföres, att frågan
om partistöd borde ha underkastats en utredning och även underställts
folket i val, innan något förslag framlagts.
I motion 11:961 av herrar Börjesson i Falköping och Persson i Heden
hemställs, att riksdagen måtte med avslag på proposition nr 174 i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om en skyndsam parlamentarisk utredning angående
de lämpligaste fördelningsgrunderna för ett allmänt partistöd. — Motionärerna
uttalar, att det måste ankomma på samhället att garantera partierna
tillräckliga resurser för en fri opinionsbildning, och att invändningar
därför inte reses mot införande av ett allmänt partistöd. Den i propositionen
föreslagna fördelningsmetoden synes emellertid vara godtyckligt gjord.
Inga närmare motiv har sålunda anförts, varför partiernas mandat i den
indirekt valda första kammaren skall beaktas i sammanhanget, och inte
heller för den mot småpartier hårda tvåprocentspärren. En utredning bör
ske, innan riksdagen fattar ett definitivt beslut om partistöd.
I motionen 11:962 av herrar Rubin och Sjöholm hemställs om avslag på
proposition nr 174. — Motionärerna anför, att det från demokratisk synpunkt
över huvud inte är godtagbart att tvinga medborgare att skattevägen
stödja politiska partier och allra minst att utkräva stöd åt meningsriktningar,
med vilka den enskilde inte sympatiserar. Vidare innebär ett allmänt
partistöd, att staten ingriper i striden mellan de politiska partierna,
något som inte bör ifrågakomma. Ett sådant stöd skulle alltså ytterligare förminska
det politiska intresset och bedöva intresset att aktivt stödja partierna.
Avslutningsvis uttalar motionärerna, att ett beslut om partistöd borde
föregås av nyval eller folkomröstning.
I motionen II: 966 av herrar Antonsson och Dahlgren hemställs, att riksdagen
vid behandlingen av proposition nr 174 måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla om översyn av det allmänna partistödets utformning för tiden
fr. o. in. kalenderåret 1967 med beaktande av de synpunkter, som anförts i
motionen. — Motionärerna uttalar på anförda skäl, att det bör anses självklart
att staten skall lämna partierna bidrag till deras opinionsbildningsoch
informationsverksamhet. Betydligt svårare är det att fastställa lämpliga
och riktiga grunder för fördelningen av ett allmänt partistöd. I den mån
fördelningen skall ske proportionellt, bör man enligt motionärernas mening
välja en fördelningsfaktor, som ger uttryck åt partiernas styrka i bemärkelsen
av deras förankring i folkopinionen. En lämplig måttstock är härvid
antingen partiernas andrakammarrepresentation eller deras röstetal vid de
allmänna valen. Starka skäl talar emellertid för att man inte går in för eu
rent proportionell fördelning utan i stället gör en sammanvägning av dels
principen att varje parti hör ha samma möjlighet att bedriva opinionsbil
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1965 15
dande verksamhet i hela valmanskåren, varav följer ett lika stort samhälleligt
stöd, dels det förhållandet att ett större parti har vissa högre kostnader
för att hålla en större intern partiorganisation funktionsduglig och kontinuerligt
arbetande. Detta kan uppnås genom en fördelning efter regressiv
skala, innebärande t. ex. att ett parti med större antal andrakammarmandat
erhåller mindre belopp per mandat än ett parti med mindre antal mandat.
Samma syfte kan nås med ett fast belopp upp till ett visst antal mandat,
för att sedan tillämpa en fallande skala för återstående mandat.
I motionen II: 968 av herr Carlshamre och fröken Ljungberg hemställs,
att riksdagen måtte avslå proposition nr 174 samt i skrivelse till Kungl.
Maj :t begära att det i propositionen framlagda förslaget efter utredning
görs till föremål för en rådgivande folkomröstning. — Motionärerna uttalar,
att förslaget om ett allmänt partistöd innebär ett väsentligt avsteg från
hittills allmänt omfattade principer om partiernas integritet som ett viktigt
inslag i ett demokratiskt styrelseskick sådant det utbildats i vårt land.
Förslaget innebär också en förändring av det politiska arbetets villkor av så
genomgripande karaktär, att det kan jämställas med en grundlagsändring.
Motionärerna framhåller vidare, att partiernas finansiering hittills helt varit
en angelägenhet för partierna själva och deras sympatisörer. Enligt det
framlagda förslaget skulle skattebetalarna åläggas att övertaga en väsentlig
del av finansieringsbördan, innefattande även att ekonomiskt stödja partier
och meningsriktningar med vilka de icke sympatiserar. Så vittsyftande
beslut bör enligt motionärernas mening inte fattas utan hörande av folkets
mening.
I motionen 11:973 av herrar Wedén och Ståhl hemställs, att riksdagen
måtte avslå proposition nr 174 och i skrivelse till Kungl. Maj :t begära en
utredning angående ett eventuellt partistöd med beaktande av de synpunkter,
som anförts i motionen. — Motionärerna sammanfattar sina synpunkter
sålunda. Ett statligt partistöd bör inte verka nedslående på medborgarnas
villighet till eget engagemang och inte verka institutionaliserande på de nu
existerande partiformationerna. Mot bakgrunden av den nästan enhälliga
och nedgörande kritiken, som riktats mot pressutredningens majoritetsförslag,
bör det inte heller få i stor utsträckning samma innebörd som detta
förslag. Däremot bör inga hinder resas mot att vid sidan av ett lämpligt
utformat partistöd åtgärder genomförs, som leder till en allmän förbättring
av det ekonomiska klimatet för pressen utan diskriminatoriska effekter.
Dessa synpunkter talar för att partistödet ges en utformning som medför
möjligheter för alla vid ett val uppträdande grupperingar, vilka uppfyller
vissa minimikvalifikationer, att i samma utsträckning tillgodogöra sig det
statliga stödet, och för att de verksamheter, till vilka stödet kan utgå, närmare
preciseras.
16
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1965
Utskottet
Enligt utskottets mening talar starka skäl för att statsbidrag ges till de
politiska partierna. Om dessas grundläggande betydelse för den svenska demokratien
råder, som bl. a. framgår av samtliga nu behandlade motioner,
inga delade meningar och inte heller om att det blivit allt svårare att med
endast enskilda bidrag finansiera partiernas opinionsbildande verksamhet.
Utskottet delar departementschefens mening, att ett beslut om statsbidrag
till de politiska partierna är en fråga av största betydelse för det politiska
livet och för demokratiens arbetsvillkor, och att ett beslut om ett sådant
stöd därför bör ha förankring i en bred opinion. Såvitt framgår av de väckta
motionerna kan sistnämnda förutsättning anses uppfylld. En avvisande hållning
har endast kommit till uttryck i motionerna I: 817 och II: 967, I: 819
och 11:969 samt 11:962 och 11:968. Bifall till propositionen har yrkats i
motionerna I: 815 och II: 971, I: 816 och II: 970 samt II: 966. I motionerna
I: 818 och II: 972 samt II: 961 förordas införande av partistöd men hemställs
om viss ytterligare utredning före riksdagens beslut.
I propositionen har angetts fyra principer, som böra ligga till grund vid
utformningen av ett system för statsstöd åt politiska partier, nämligen att
bidrag utgår endast till partier som har ett inte obetydligt stöd i väljaropinionen,
manifesterat i allmänna val, att bidragen beräknas schematiskt och
fördelas enligt fasta regler som inte tillåter någon skönsmässig prövning,
att bidragens storlek sätts i relation till partiernas styrka, och att någon
statlig kontroll av hur medlen används inte skall förekomma. Utskottet ansluter
sig till vad sålunda anförts i propositionen. Om de angivna principerna
följs, kommer enligt utskottets mening sådana farhågor att sakna
grund, som framförts i vissa av de föreliggande motionerna.
Utskottet har vid övervägande av propositionen och av de i motionerna
anförda synpunkterna funnit, att tillräckligt underlag föreligger för ett
ställningstagande från riksdagens sida, och att statsbidrag till partierna
därför bör införas med tillämpning redan under kalenderåret 1966. Utskottet
har också funnit, att de i propositionen angivna grunderna bör tilllämpas
vid bidragens fördelning, och avstyrker sålunda det ändringsförslag,
som framförts i motionerna I: 815 och II: 971.
Det anförda innebär inte, att det i propositionen framlagda förslaget enligt
utskottets mening skulle kunna nu fastställas som en i alla delar för
framtiden orubblig ordning. Yäl kan de förut angivna fyra grundprinciperna
inte överges, men systemets närmare detaljutformning torde böra bli
föremål för översyn, sedan erfarenhet vunnits av dess praktiska tillämpning.
Med anknytning till propositionens förslag om årlig omprövning av bidragens
storlek och till motionerna 1:816 och 11:970 vill utskottet därför
Konstitutionsutskottets utlåtande nr ii år 1965
17
förorda, att fördelningsreglerna underkastas en förutsättningslös översyn,
sedan nödvändig erfarenhet erhållits av deras tillämpning.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
A. att riksdagen måtte, med avslag på följande motioner
i vad de hänvisats till konstitutionsutskottet, nämligen
1) I: 218 och II: 273;
2) I: 817 och II:967;
3) I: 818 och II: 972;
4) I: 819 och II: 969;
5) 11:961;
6) 11:962;
7) II: 968;
8) II: 973; samt
9) I: 815 och II: 971 i vad de avser ändring i proposition
nr 174,
bifalla proposition nr 174 i vad den hänvisats till konstitutionsutskottet;
B.
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t ge
till känna vad utskottet ovan anfört om översyn av fördelningsreglerna;
samt
C. att följande motioner, nämligen
1) I: 815 och II: 971 i vad de hänvisats till konstitutionsutskottet
;
2) 1:816 och 11:970; samt
3) 11:966,
i den mån de inte besvarats genom hemställan under A och
B, inte måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 1 december 1965
På konstitutionsutskottets vägnar:
GEORG PETTERSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Torsten Andersson,
Damström, fru Segerstedt Wiberg, herrar Sveningsson, Carl Albert Anderson,
Dahl, Hernelius, Dahlberg och Sörenson; samt
från a n d r a kammaren: herrar Adamsson, Nilsson i Östersund, von
Friesen, Henningsson, Wahlund, Magnusson i Tumhult, fru Thunvall, herrar
Johansson i Trollhättan, Harnrin i Jönköping och Boo.
18
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1965
Reservationer
I. Av fru Segerstedt Wiberg samt herrar Sveningsson, Hernelius, von
Friesen, Magnusson i Tumhult och Hamrin i Jönköping, vilka anfört:
»Införande av statsstöd åt de politiska partierna är, som departenxentschefen
uttalat i förevarande proposition, en fråga av största betydelse för
det politiska livet och för demokratiens arbetsvillkor. Med hänsyn härtill är
det uppseendeväckande, att ett förslag därom framlagts för riksdagen utan
att frågan blivit föremål för någon som helst utredning. Anmärkningsvärt
är också att propositionen saknar såväl erforderlig redovisning av frågans
olika aspekter som närmare överväganden av de konsekvenser, som kan förväntas
av förslagets genomförande. Det förfarande, som här tillämpats, står
i klar strid med hävdvunnen praxis. Exempel på både allmänna frågeställningar
och detalj spörsmål, som bort belysas genom en utredning, har lämnats
i de väckta motionerna. För att bereda riksdagen ett bättre underlag för
dess ställningstagande än propositionen tillhandahåller och bättre tid för
överväganden än som står till buds vid innevarande session, i vars slutskede
propositionen kommit under behandling, har vi inom utskottet yrkat uppskov
med ärendet till 1966 års riksdag i förening med remissförfarande. Sedan
vårt yrkande avslagits av utskottet, får vi i sakfrågan anföra följande.
Statsbidrag till politiska partier möter enligt vår uppfattning så allvarliga
betänkligheter, att ett sådant stöd inte bör införas. Först och främst måste
det beaktas att det är ett livsvillkor för en demokratisk ordning, att partierna
är garanterade full integritet i förhållande till staten. Denna integritet kan
enligt vår mening inte förenas med ett allmänt stöd till partierna, då en konsekvens
därav måste bli, att partierna kommer i ett visst beroendeförhållande
till staten.
Vidare framstår det som klart otillfredsställande, att staten genom ekonomiskt
stöd ingriper i konkurrensen mellan partierna. Som otvetydigt framgår
av både propositionen och de väckta motionerna är det praktiskt
omöjligt att konstruera fördelningsregler för ett allmänt partistöd, som
är helt oangripliga. Ett visst drag av godtycke torde aldrig kunna uteslutas
och präglar också propositionens förslag.
En invändning, som möter varje system med statligt partistöd, är vidare,
att det måste innebära att de enskilda medborgarna åläggs att skattevägen
stödja även sådana meningsriktningar som de inte sympatiserar med.
Särskilda betänkligheter uppkommer i fråga om partier som inte omfattar
de demokratiska principer, på vilka vår folkstyrelse bygger.
Det måste också vara utomordentligt svårt att undvika, att ett statligt
partistöd kommer att verka befästande på den för tillfället rådande partistrukturen.
Det förslag, som framlagts i förevarande proposition, möter
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44 år 1965
19
allvarliga betänkligheter från denna synpunkt. Det är ägnat att gynna de
nuvarande partierna och motverka förändringar i partibilden.
Ytterligare är det uppenbart, att ett nära samband föreligger mellan propositionen
och det tidigare av pressutredningen framlagda förslaget om
statsbidrag till pressen, vilket till följd av den hårda remisskritiken inte
kunnat läggas till grund för något statsmakternas beslut. Redan att propositionen
sålunda framstår som en godtycklig omarbetning av presstödsförslaget
synes oss vara en tillräcklig grund för avslag på densamma.
Avslutningsvis vill vi framhålla, att frågan om allmänt partistöd enligt
vår mening är av sådan vikt för vårt lands folkstyrelse att den inte bort avgöras
av statsmakterna utan att först ha underställts folket i allmänna val.
Av de huvudskäl, som här anförts, har vi ansett att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till följande motioner i
vad de hänvisats till konstitutionsutskottet, nämligen
1) 1:817 och II: 967;
2) I: 819 och II: 969; samt
3) II: 962,
avslå proposition nr 174 i vad den hänvisats till konstitutionsutskottet.
»
II. Av herr Sörenson, som anfört:
»Flera skäl kan i och för sig anföras till förmån för statsbidrag till politiska
partier. Otvivelaktigt har det blivit allt svårare för dessa att med
traditionella finansieringsmetoder erhålla sådana inkomster, som ger dem
förutsättningar att bedriva sin verksamhet på önskvärt sätt. Med hänsyn
till partiernas uppenbara betydelse som grundval för vårt demokratiska
system är det i detta läge naturligt att överväga någon form av statligt
stöd.
Frågan om införande av statsbidrag till politiska partier är, som departementschefen
uttalat i förevarande proposition, av största betydelse
för det politiska livet och för demokratiens arbetsvillkor. Att utforma en
ordning för sådana statsbidrag, som går fri från principiella invändningar
och som inte behöver befaras få negativa biverkningar, är också uppenbarligen
en vansklig uppgift, som för sin lösning kräver ingående överväganden.
Mot denna bakgrund är det uppseendeväckande, att ett förslag
framlagts för riksdagen utan att frågan blivit föremål för någon som helst
utredning. Anmärkningsvärt är också att propositionen saknar såväl erforderlig
redovisning av frågans olika aspekter som närmare överväganden
av de konsekvenser, som kan förväntas av förslagets genomförande. Det
förfarande, som här tillämpats, står i klar strid med hävdvunnen praxis.
Ett flertal exempel på både principfrågor och konkreta detaljspörs
-
20
Konstitutionsutskottets utlåtande nr H år 1965
mål, som bort belysas genom en utredning, har lämnats främst i motionerna
1:818 och 11:972, till vilka jag hänvisar. Såväl det ifrågasatta stödets
totala omfattning som förutsättningarna för att stöd skall utgå och de
närmare fördelningsgrunder, som bör vinna tillämpning, kräver mera ingående
prövning än som nu förekommit. Flera tungt vägande invändningar
kan resas mot de förslag till lösningar, som framlagts i propositionen.
Som eu särskild svaghet framstår, att del förordade systemet är
ägnat att befästa de nuvarande partierna och motverka förändringar i
partistrukturen. Förslaget om en rent proportionell fördelning av bidragen
på grundval av partiernas sammanlagda mandattal i riksdagens båda
kamrar möter vidare betänkligheter. Att i detta sammanhang beakta den
indirekt valda första kammaren synes felaktigt. Ett system, som innebär
att statsbidraget ökar och minskar i direkt proportion till partiernas mandatmässiga
framgångar eller förluster, framstår också som diskutabelt. Med
hänsyn till att partiernas kostnader inte är avhängiga endast av deras
väljaranslutning utan i viss utsträckning är konstanta, oberoende av deras
storlek, synes ett system med fast grundbelopp och tilläggsbelopp i förhållande
till partiernas styrka böra bli föremål för närmare prövning.
Av de huvudskäl, som här anförts, har jag ansett att utskottet bort
hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till motionerna I: 818 och
11:972 i vad de hänvisats till konstitutionsutskottet och
med avslag på proposition nr 174 i vad den hänvisats till
konstitutionsutskottet, i skrivelse till Kungl. Maj :t begära
en skyndsam utredning rörande de i nämnda motioner anförda
spörsmålen rörande utformningen av ett allmänt partistöd.
»
MAKCUS IOKTK. STHLM IMS 450024
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1965:452 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till politiska partier jämte motioner. a1 i texten