Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av riksdagens organisationsutrednings förslag rörande effektivisering av riksdagsarbetet jämte motioner Sedan talmanskonferensen i skrivelse till kamrarna överlämnat ett av riksdagens organisationsutredning framlagt betänkande, innefattande utredning med vissa förslag rörande effektivisering av riksdagsarbetet, har kamrarna hänvisat nämnda skrivelse och betänkande till konstitutionsutskottet.

1965-12-02 · 77 sidor, varav 65 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 65 av 77 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1965:47, Betänkande i anledning av riksdagens organisationsutrednings förslag rörande effektivisering av riksdagsarbetet jämte motioner Sedan talmanskonferensen i skrivelse till kamrarna överlämnat ett av riksdagens organisationsutredning framlagt betänkande, innefattande utredning med vissa förslag rörande effektivisering av riksdagsarbetet, har kamrarna hänvisat nämnda skrivelse och betänkande till konstitutionsutskottet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets betänkande nr 47 år 1965

1

Nr 47

Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av riksdagens

organisationsutrednings förslag rörande effektivisering

av riksdagsarbetet jämte motioner

Sedan talmanskonferensen i skrivelse till kamrarna överlämnat ett av riksdagens

organisationsutredning framlagt betänkande, innefattande utredning

med vissa förslag rörande effektivisering av riksdagsarbetet, har kamrarna

hänvisat nämnda skrivelse och betänkande till konstitutionsutskottet.

I anledning av ifrågavarande skrivelse och betänkande har väckts de likalydande

motionerna nr 812 av herrar Birger Andersson och John Ericsson

samt nr 963 i andra kammaren av herrar Bergman och Franzén i Motala.

Betänkandet, vilket av talmanskonferensen överlämnats i stencil, fogas

efter tryckning som bilaga till utskottets betänkande.

Utredningen

Talmanskonferensen beslöt i februari innevarande år att tillsätta en kommitté

för utredning rörande riksdagens personal- och förvaltningsorganisation

m. m. Till ledamöter utsågs talmannen F. Thapper, tillika ordförande,

talmannen E. Boheman, andre vice talmannen I. Johansson, konstitutionsutskottets

ordförande G. Pettersson och bankoutskottets ordförande C. G.

Regnéll. Kommittén har antagit benämningen riksdagens organisationsutredning.

Utredningen har som en inledning och bakgrund till sina överväganden i

organisationsfrågorna studerat riksdagsarbetet i stort. I förevarande betänkande

redovisas en utredning, som genomförts i denna del, samt framläggs

vissa förslag rörande effektivisering av riksdagsarbetet, avsedda att genomföras

redan vid 1966 års riksdag.

Betänkandet innehåller följande sammanfattning.

Utredningens granskning av riksdagens arbete och arbetsformer har haft

det dubbla syftet att ge underlag för överväganden både rörande riksdagens

personal- och förvaltningsorganisation och i vad mån det är möjligt att genom

reformer inom grundlagarnas ram vinna en rationellare arbetsordning,

helst redan från 1966 års riksdag. I förevarande betänkande har utredningen

redovisat sina överväganden i sistnämnda del. Ett blivande betänkande

kommer att ägnas organisationsfrågorna.

Bihang till riksdagens protokoll 1965. 5 samt. 2 avd. Nr 47

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets betänkande nr 47 år 1965

Utredningen liar genomfört delvis ingående undersökningar rörande riksdagsarbetet

och dess bedrivande under tiden efter 1949 års reformer. Utredningen

har konstaterat, att en betydande expansion ägt rum i fråga om riksdagens

arbetsuppgifter, vilken med särskild styrka framträtt under 1960- talet. Enligt utredningens bedömning är det mera realistiskt att räkna med

en fortsatt ökning av riksdagens arbete än att kalkylera med en avmattning

av den nuvarande aktiviteten. Det synes därför angeläget, att riksdagen nu

inrättar sig efter de ändrade förhållandena. Man bör utgå från att arbetsvolymen

under ett vanligt riksdagsår ligger minst 50 % över 1949 års nivå

och vara beredd på en ännu väsentligt större arbetsbörda under särskilt belastade

år.

Enligt utredningens mening utgörs de viktigaste bristerna i den nuvarande

ordningen av den ytterst ojämna arbetsfördelningen över riksdagsåret

och av svagheter i organisationen, främst personal- och förvaltningsorganisationen

men i viss mån även utskottsväsendet.

Till vinnande av en rationellare arbetsordning förordar utredningen i

huvudsak följande åtgärder.

1. Uppskov med ärendenas behandling från vår- till höstsessionen beslutes

i avsevärt större utsträckning än hittills. I första hand bör väsentligt

flera propositioner uppskjutas, men möjlighet synes även föreligga för att

överflytta flera motionsärenden till höstsessionerna. Riksdagen bör också

ha uppmärksamheten fäst på möjligheten att besluta uppskov med budgetärenden

genom att frikoppla sådana ärenden från riksstaten för att i stället

företaga prövningen av desamma inom ramen för en tilläggsstat.

2. Även rätten att uppskjuta ärenden från en riksdag till nästföljande bör

begagnas i större utsträckning för att avlasta höstsessionens slutskede och

bereda en arbetsutjämning med vårsessionens föga belastade startskede eller

för att möjliggöra en tidigare avslutning av höstsessionen.

3. Det bör vara en normal ordning, att utskottskanslierna arbetar under

sommaruppehållet med förberedelse av höstsessionens arbete. Även utskotten

bör hålla något eller ett par sammanträden före sessionens början,

om inte bordläggning av utlåtanden därförutan kan ske under sessionens

första vecka.

4. De strävanden, som förekommit under senare år för att få till stånd en

för kainmax-e och utskott gemensam arbetsplanering, fullföljs med talmanskonferensen

som centralorgan. Det framstår som en grundförutsättning för

en bättre ordning i riksdagsarbetet, att denna planering vidareutvecklas och

får såvitt möjligt fasta former. Enligt utredningens bedömning finns det

goda möjligheter att genom större planmässighet i arbetet få till stånd en

tidigare och mera effektiv start för vårsessionens arbete och därmed undanröja

vissa av de olägenheter, som vållas av den nuvarande arbetsanhopningen

i slutskedet.

5. Det är vidare av vikt, att närmare kontakter hålls mellan riksdagen och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets betänkande nr 47 år 1965

3

departementen i fråga om propositioners avlämnande och spörsmåls besvarande.

Verksamt bidragande orsaker till de nuvarande otillfredsställande

förhållandena är att propositioner avlämnas för sent och även att interpellationer

i viss utsträckning besvaras senare än vad som borde kunna ske.

6. I riksdagens arbetsvecka förordas den ändringen, att frågestunderna

flyttas från tisdagar till torsdagar för att bereda utskotten förbättrade arbetsmöjligheter.

I övrigt framstår arbetsveckans disposition som ändamålsenlig.

7. Utskottsorganisationen bör utökas med ett fast särskilt utskott med

funktion som ett fjärde lagutskott. Härigenom vinns en erforderlig avlastning

av andra lagutskottet, vars arbetsbörda inte på rationellt sätt kan nedbringas

genom överflyttning av ärenden till de övriga båda nu befintliga

lagutskotten.

8. Inom statsutskottet bör en omfördelning av arbetet mellan de fem avdelningarna

genomföras i syfte att åstadkomma en utjämning av de betydande

skillnaderna dem emellan i fråga om arbetsbelastning. Andra och

tredje avdelningarna har nu en alltför stor arbetsbörda.

Avslutningsvis uttalar utredningen, att det är uppenbart att en sådan fastare

och jämnare ordning i riksdagsarbetet, som utredningen finner böra

eftersträvas, uppställer större krav på riksdagens personal- och förvaltningsorganisation.

Denna företer enligt utredningens mening för närvarande betydande

brister. Förvaltningssidan uppvisar en avsevärd splittring på skilda

organ med delvis oklara uppgifter. Personalorganisationen utmärks av en

betydande löslighet. Enligt utredningens mening måste riksdagen som en

konsekvens av utvecklingen beträffande riksdagsarbetet eftersträva en fastare

ordning i båda dessa hänseenden. Förslag härom kommer att framläggas

i utredningens följande betänkande.

Motionerna

Motionärerna hemställer, att riksdagen måtte avslå förslaget om inrättande

av ett nytt utskott för lagfrågor och i stället besluta om erforderlig

utökning av lagutskottens kanslier samt en omfördelning av arbetsuppgifterna

mellan lagutskotten så att en jämnare arbetsfördelning åvägabringas.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen i första

kammaren.

Utskottet

Huvuduppgiften för riksdagens organisationsutredning är att utreda och

framlägga förslag rörande de viktiga frågorna om riksdagens personal- och

förvaltningsorganisation. Vid arbetet härpå har det helt naturligt visat sig

ofrånkomligt att även betrakta och ta ställning till allmänna spörsmål ro
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets betänkande nr 47 år 1965

rande riksdagens arbete i stort. Utskottet hade för egen del tidigare för avsikt

att under detta års riksdag med begagnande av sin initiativrätt upptaga

frågan om reformer inom grundlagarnas ram i syfte att effektivisera

riksdagsarbetet. Sedan organisationsutredningen tillsatts, ansåg sig utskottet

emellertid böra avstå från att taga åsyftade initiativ. Mot denna bakgrund

har utskottet naturligen funnit det i hög grad tillfredsställande, att

ett betänkande med vissa förslag rörande effektivisering av riksdagsarbetet

kunnat framläggas av utredningen och bli föremål för behandling redan

detta år.

Betänkandet har karaktär av inledning till utredningens huvudbetänkande,

vilket ursprungligen avsetts vara färdigställt redan under år 1965.

Sedan det visat sig, att hela utredningsuppdraget inte kunnat slutföras på

så kort tid, har förevarande förslag framlagts i syfte att möjliggöra vissa

reformer redan under 1966 års riksdag. Mot denna bakgrund är det naturligt,

att förslagen endast bar begränsad räckvidd.

Utredningen har genomfört delvis ingående undersökningar rörande riksdagsarbetet

under tiden efter de senaste större reformerna på området, år

1949. Resultaten bekräftar att en mycket betydande utveckling har skett

under de gångna åren, innebärande att arbetsuppgifternas både omfattning

och svårighetsgrad avsevärt ökat. Utskottet ansluter sig till utredningens

på grundval av det redovisade materialet gjorda bedömning, att riksdagen

nu har att inrätta sig efter en arbetsbörda som under normala år ligger

omkring 50 % över 1949 års nivå och som under särskilt belastade år kan

bli väsentligt drygare.

Att den utveckling som sålunda skett medfört ett påtagligt behov av reformer

i riksdagsarbetet är uppenbart. Den praktiska erfarenheten har länge

klargjort detta. Reformer av större räckvidd har emellertid under lång tid

fått skjutas åt sidan på grund av författningsutredningen och övervägandena

kring dess betänkanden. Ytterligare uppskov med reformer kan enligt

utskottets mening inte ifrågakoinma. Oavsett utvecklingen av författningsfrågan

i stort måste riksdagen själv eftersträva bättre arbetsförhållanden.

De förslag, som framförts i föreliggande betänkande, kan endast uppfattas

som en första, mindre etapp.

En huvudfråga i förevarande sammanhang är i vilken utsträckning det

är möjligt att åstadkomma reformer utan grundlagsändringar. Utredningen

har i det föreliggande betänkandet klargjort, att det finns förhållandevis

stora handlingsmöjligheter. Till en början är grundlagarnas regler i stor

utsträckning så flexibla, att nyskapelser kan ske inom deras ram genom

ändringar i praxis; utredningens förslag om ett »fjärde lagutskott» ger ett

exempel på hur grundlagarnas möjligheter kan tillvaratas. Vidare förhåller

det sig otvivelaktigt så att åtskilligt kan uträttas på det rent praktiska planet,

utan författningsreglering över huvud, och att vissa av de olägenheter,

som i dag föreligger, beror på att man inte tillvaratagit föreliggande handlingsmöjligheter.

Som exempel må pekas på vad utredningen visat om det

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets betänkande nr kl år 1965

5

ringa antalet uppskov med propositioner eller om att omfördelning av arbetsuppgifterna

mellan de tre lagutskotten och mellan de fem statsutskottsavdelningarna

endast skett vid ett enda tillfälle på vardera sidan under de

senaste femton åren.

De principer och rekommendationer, som utredningen summerat under

punkterna 1—6 i den ovan intagna sammanfattningen, föranleder ingen utskottets

erinran utan synes väl avvägda och underbyggda. Utskottet vill anteckna,

att en sådan bättre arbetsplanering, som åsyftas, torde ställa särskilda

krav på talmanskonferensen. Sålunda torde realiserandet av det förordade

mera omfattande uppskovsförfarandet förutsätta att initiativ till

uppskov i de skilda ärendena inte utgår endast från utskotten utan tas även

av talmanskonferensen. Vad beträffar uppskov med budgetärenden vill utskottet

understryka vikten av att frågor av betydelse för budgetens enhet i

stort inte blir föremål för uppskovsförfarande.

Vad härefter beträffar utskottsorganisationen vill utskottet till en början

helt ansluta sig till de principiella synpunkter och överväganden, som anförts

på sid. 46—48 i det tryckta betänkandet. Även enligt utskottets mening

bör utskottsorganisationen bli föremål för en grundlig och förutsättningslös

prövning. Frågan är vilka reformer som må anses påkallade redan i detta

sammanhang. Utskottet delar utredningens uppfattning, att starka skäl

talar för att ytterligare utskott tillskapas redan nu men att första kammarens

ledamotsantal begränsar handlingsmöjligheterna till högst två nya sexlonmannautskott.

På anförda skäl har utredningen emellertid stannat för

att endast föreslå ett nytt utskott, med funktion som »fjärde lagutskott»,

och i övrigt rekommendera en omfördelning av arbetet mellan statsutskottets

avdelningar. Ett alternativ med även ett särskilt undervisningsutskott

har varit föremål för överväganden. För de förordade reformerna har enligt

utskottets mening anförts mycket starka skäl av inte bara begränsat arbetsteknisk

utan även, vilket är lika viktigt, principiellt parlamentarisk natur.

Utskottet tillstyrker sålunda utredningens förslag och avstyrker motionerna

I: 812 och II: 963 i vad de avser det nya utskottet. Vad motionärerna

anfört om behovet av arbetsomfördelning mellan de berörda utskotten kommer

att tillgodoses vid bifall till utredningens förslag. Frågan om utskottens

personalbehov kommer att prövas i samband med ställningstagandet till

riksdagens personalorganisation.

Det må antecknas, att inom utskottet framkommit betydande sympatier

för längre gående förändringar beträffande utskottsorganisationen än utredningen

föreslagit. I avvaktan på en sådan vidare prövning av dessa frågor,

som nyss ovan förordats, torde emellertid ytterligare reformer böra

anstå.

Utskottet bar utarbetat förslag till erforderliga ändringar i riksdagsstadgan

i anslutning till vad utredningen anfört om det nya utskottet och om

den lämpliga omkonstruktionen av den nuvarande lagutskottsdeputationen.

Beträffande riksdagens budgetarbete föreslår utredningen inte nu några

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Konstitutionsutskottets betänkande nr 47 år 1965

andra reformer än arbetsomfördelning mellan statsutskottets avdelningar,

men det framgår av betänkandet, att vissa överväganden kommer att fortsättas

i denna del. Med hänsyn till den mycket långvariga debatt, som förts

om riksdagens budgetarbete, framstår det för utskottet som angeläget, att

utredningsarbetet i denna del leder till positiva resultat. Att förevarande betänkande

inte heller i övrigt får betraktas som en slutpunkt för de aktuella

reformsträvandena inom riksdagsarbetet har utskottet redan uttalat. På

vad sätt och i vilka former arbetet bör fullföljas, torde bli föremål för prövning

sedan organisationsutredningen slutfört den andra etappen av sitt

arbete, omfattande riksdagens personal- och förvaltningsorganisation.

Med åberopande av det anförda hemställer utskottet,

1. att riksdagen måtte, med avslag på motionerna 1:812

och II: 963 i vad de avser frågan om ett nytt utskott, antaga

efterföljande förslag till ändringar i riksdagsstadgan;

2. att riksdagen måtte godkänna de övriga av riksdagens

organisationsutredning i dess förevarande betänkande framlagda

förslagen rörande effektivisering av riksdagsarbetet;

samt

3. att motionerna I: 812 och II: 963, i vad de inte omfattas

av hemställan under 1 och 2, måtte anses besvarade med

vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 2 december 1965

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Damström, fru Segerstedt

Wiberg*, herrar Sveningsson, Carl Albert Anderson, Dahl, Dahlberg,

Harald Pettersson, Sörenson och Risberg; samt

från andra kammaren: herrar Adamsson, Nilsson i Östersund, von

Friesen, Henningsson, Wahlund, Magnusson i Tumhult, fru Thunvall, herrar

Johansson i Trollhättan, Hamrin i Jönköping och Boo.

Ej närvarande vid justeringen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets betänkande nr 47 år 1965

7

Förslag

till

ändringar i riksdagsstadgan

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

§ 7

Talmanskonferensen skall----—---riksdagsarbetets bedrivande.

Vid förfall — —---- — i talmanskonferensen.

Ordföranden i det särskilda utskott,

som nämnes i 18 § nedan,

och vid förfall för honom vice ordföranden,

äger deltaga i talmanskonferensen.

Anses nödigt -------kallelse, tillstädeskomma.

Vid talmanskonferensens--------sammanträde förekommer.

Talmanskonferensens beslut------— besluten avse.

Talmanskonferensen skall--—- — — — till kamrarna.

§ 17

Anser annat------utskott överlämnas.

Anse de i 20 § här nedan omförmälda

deputerade för lagutskotten

ett till behandling av lagutskott hänvisat

ärende ej böra av lagutskott

handläggas, åligge de deputerade att

därom senast inom fjorton dagar,

efter det ärendet till lagutskotts

kansli inkom, avgiva utlåtande till

kamrarna, varefter förfares på sätt

i första stycket sägs.

§ 20

Till lagutskotts behandling hörande

ärenden skola mellan lagutskot
-

Anse de i 18 § här nedan omförmälda

deputerade ett till behandling

av lagutskott hänvisat ärende ej böra

handläggas av lagutskott eller av det

i samma § nämnda särskilda utskottet,

åligge de deputerade att därom

senast inom fjorton dagar, efter det

ärendet till lagutskotts kansli inkom,

avgiva utlåtande till kamrarna, varefter

förfares på sätt i första stycket

sägs.

§ 18

å varje riksdag bör, inom sex dagar

efter dess öppnande, tillsättas

ett särskilt utskott för behandling av

vissa till lagutskott hänvisade frågor.

Beslut om överlämnande av ärenden

till det särskilda utskottet och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets betänkande nr tf år 1965

(Nuvarande lydelse)

ten fördelas vid särskilda sammanträden

med deputerade för dem. Deputerade

äro för varje utskott ordföranden,

vice ordföranden och två

för hela riksdagen utsedda ledamöter.

Sammanträde hålles så ofta det

för fördelning av inkomna ärenden

finnes erforderligt. Utskotten äga å

gemensamma sammanträden fastställa

allmänna grunder för ärendenas

fördelning mellan utskotten

att gälla till dess utskotten annorledes

besluta.

§ 18

Mom. 1. Besluta kamrarna tillsätta

särskilt utskott för behandling av

något ärende, skall underrättelse

därom ofördröj ligen meddelas det

eller de ständiga utskott, som eljest

skolat ärendet handlägga. Har, innan

beslutet fattades, ärende av enahanda

eller likartad beskaffenhet

blivit till ständigt utskott hänvisat,

skall sådant utskott, inom åtta dagar

efter det berörda underrättelse

till utskottets kansli inkom, hos

kamrarna göra framställning om dylikt

ärendes överlämnande till det

särskilda utskottet.

Mom. 2. Varder, sedan----

§ 19

(Föreslagen lydelse)

om fördelning av övriga ärenden

mellan de tre lagutskotten fattas av

deputerade, vilka äro för ettvart av

de fyra utskotten ordföranden, vice

ordföranden och två för hela riksdagen

utsedda ledamöter. Utskotten

äga å gemensamma sammanträden

fastställa allmänna grunder för arbetsfördelningen

mellan utskotten

att gälla till dess utskotten annorledes

besluta.

§ 19

Mom. i. Besluta kamrarna i annat

fall än som avses i § 18 tillsätta särskilt

utskott för behandling av något

ärende, skall underrättelse därom

ofördröj ligen meddelas det eller

de utskott, som eljest skolat ärendet

handlägga. Utskott som, innan beslutet

fattades, fått ärende av enahanda

eller likartad beskaffenhet

till sig hänvisat, skall, inom åtta dagar

efter det berörda underrättelse

till utskottets kansli inkom, hos

kamrarna göra framställning om dylikt

ärendes överlämnande till det

särskilda utskottet.

--motsvarande tillämpning.

§ 20

ESSELTE AB. STHLM 61

514806

opaginerad Kontrollera mot PDF

UTREDNING

med vissa förslag rörande effektivisering av riksdagsarbetet

AVGIVEN AV

RIKSDAGENS ORGANISATIONSUTREDNING

opaginerad Kontrollera mot PDF

. fiL !('' ’ < - '' V ''''i •’

•''•t . H

. ■

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till

Talmanskonferensen

Genom beslut den 24 februari 1965 har talmanskonferensen tillsatt en

kommitté för utredning av frågan om riksdagens personal- och förvaltningsorganisation

m. m. Till ledamöter i kommittén har talmanskonferensen

utsett talmannen F. Thapper, ordförande, talmannen E. Boheman, andre

vice talmannen Ivar Johansson, konstitutionsutskottets ordförande G. Pettersson

och bankoutskottets ordförande C. G. Regnéll.

Enligt talmanskonferensens beslut har såsom sakkunniga hos kommittén

tjänstgjort kamrarnas sekreterare K. G. Lindelöw och S. Johansson.

Med stöd av talmanskonferensens bemyndigande har kommittén till experter

utsett statsutskottets sekreterare O. Berger, konstitutionsutskottets

sekreterare F. Sterzel och avdelningssekreteraren hos statsutskottet N. af

Malmborg, den sistnämnde tillika kommitténs sekreterare.

Kommittén har antagit benämningen Riksdagens organisationsutredning.

Organisationsutredningen höll sitt första sammanträde den 3 mars 1965

och har hittills hållit 14 sammanträden, vartill kommer en sammanhängande

sammanträdesperiod under tiden den 2—6 augusti. Mellan tidpunkterna för

utredningens sammanträden har utredningsarbete fortlöpande bedrivits.

På hemställan av bankoutskottet har utredningen den 9 april 1965 till

utskottet avgett yttrande över gjorda framställningar om riksdagens upplysningst

jänsts arbetsuppgifter och organisation samt om anordnande av

ett klipparkiv för riksdagens räkning.

Utredningen har under tiden för utredningsarbetet haft överläggningar

med kanslideputerades ordförande samt företrädare för riksgäldskontoret,

de fyra budgetutskotten, lagutskotten och riksdagsbibliotekets styrelse.

För organisationsutredningens arbete har ej meddelats särskilda direktiv.

Talmanskonferensens beslut om utredningens tillsättande grundade sig

bl. a. på överväganden inom en av konstitutionsutskottet tillsatt berednings
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

delegation rörande riksdagens personalorganisation och arbetsformer m. m.,

varvid förutsattes att utredningen även borde pröva frågan om förvaltningsorganisationen.

Det har vid talmanskonferensens beslut i ärendet förutsatts

att den tillkallade utredningen skulle ha betydande frihet vid bestämmandet

av de spörsmål uppdraget skulle omfatta.

Organisationsutredningens huvuduppgift är att överväga och framlägga

förslag rörande riksdagens personal- och förvaltningsorganisation. Dessa

frågor kan emellertid inte betraktas fristående utan måste ses i visst samband

med frågan om riksdagens arbetsformer. Utredningens arbetsfält omfattar

sålunda tre huvudfrågor, nämligen riksdagens arbetsformer, riksdagens

förvaltningsorganisation och riksdagens personalorganisation.

Som allmänna förutsättningar för utredningens arbete gäller att detta

i nuvarande läge måste bedrivas med utgångspunkt från nu gällande grundlagsstadganden

och att framställda förslag inte bör innebära ett föregripande

av författningsfrågans behandling i stort.

Såsom av det anförda framgår innefattar utredningens uppdrag problem

av avsevärd omfattning. Det har ej varit möjligt för utredningen att framlägga

förslag rörande utredningens hela arbetsfält i sådan tid att beslut

i ärendet skulle kunna fattas under hösten 1965 med sikte på ett ikraftträdande

fr. o. m. 1966 års vårsession. En bidragande orsak härtill har varit

behovet av att före förslagens slutliga färdigställande ta vissa ytterligare

kontakter, bl. a. med företrädare för vederbörande personalorganisationer.

Utredningen har därför inriktat sig på att i första hand framlägga förslag

på grundval av en undersökning rörande riksdagsarbetet, i syfte att möjliggöra

en effektivisering härav redan fr. o. m. 1966 års vårsession. Förslaget —

som härmed överlämnas — har sammanfattats under rubriken Utredning

med vissa förslag rörande effektivisering av riksdagsarbetet. Förslaget innebär

bl. a. inrättande av ett särskilt utskott för lagärenden, varigenom

antalet lagutskott i realiteten skulle ökas från tre till fyra. Utredningens

innebörd i övrigt framgår av särskild sammanfattning.

För avfattningen av förevarande utredning och förslag har utredningens

expert Sterzel väsentligen svarat.

Beträffande riksdagens förvaltnings- och personalorganisation har utredningens

arbete framskridit så långt att principståndpunkt fattats i väsentliga

hänseenden. Utredningen avser att framlägga förslag härutinnan

i sådan tid att beslut kan fattas med sikte på ikraftträdande den 1 juli 1966.

Stockholm den 17 november 1965

Fridolf Thapper

Erik Boheman Ivar Johansson

Georg Pettersson C. G. Regnéll

/N. af Malmborg

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inledning

Utredningens huvuduppgift har varit att överväga och framlägga förslag

rörande riksdagens personal- och förvaltningsorganisation. Dessa frågor kan

uppenbarligen inte betraktas fristående utan måste ses i samband med riksdagens

arbete och arbetsformer. Utredningen har därför som en inledning

och bakgrund till sina överväganden i organisationsfrågorna studerat riksdagsarbetet

i stort.

De spörsmål, som sammanhänger med riksdagens arbete och arbetsformer,

utgör en viktig del av författningsfrågan. Utredningen har särskilt

beaktat, att den inte bort föregripa de pågående övervägandena om författningsfrågan

i stort. Detta har varit så mycket lättare att tillgodose som utredningen

i förevarande sammanhang begränsat sig till att undersöka möjligheterna

till sådana förbättringar, som inom grundlagarnas ram kunnat

åstadkommas redan från 1966 års riksdag.

Riksdagsarbetet har studerats av författningsutredningen, som redovisat

visst material därom. Det har emellertid inte varit möjligt att endast bygga

på tidigare utförda undersökningar. Särskilt har det framstått som angeläget

att något mera i detalj klarlägga utvecklingen efter de senaste större

reformerna rörande riksdagsarbetet, vilka genomfördes år 1949. Vidare har

det synts erforderligt att som underlag för övervägandena i organisationsfrågorna

— vilka inte behandlas i detta betänkande — granska kamrarnas

och de olika ständiga utskottens arbete närmare än som tidigare skett.

I det följande lämnar utredningen först en redogörelse för utvecklingen

efter 1949 års reformer och redovisar därefter sina överväganden och ställningstaganden.

Som utgångspunkt för framställningen har på nästa uppslag

sammanställts vissa uppgifter rörande riksdagsarbetet under åren 1950—

1965 utom upplösningsåret 1958.

s. 6 Kontrollera mot PDF

HELA året hösten våren

6

1 ] 2 1 3 I 4

Motioner

År

Lika

En

Kam
mare
-

Fria

Följd

1950

1951

1952

1953

1954

1955

1956

1957

1959

1960

1961

1962

1963

1964

1965

1950

1951

1952

1953

1954

1955

1956

1957

1959

1960

1961

1962

1963

1964

1950

1951

1952

1953

1954

1955

1956

1957

1959

1960

1961

1962

1963

1964

428

418

399

419

475

491

544

457

464

629

647

704

740

776

726

16

27

30

7

10

30

31

17

87

17

57

26

39

58

444

445

429

426

485

521

575

474

551

646

704

730

779

834

282

332

378

279

304

243

311

323

212

284

200

227

246

293

209

17

20

17

6

13

9

18

12

25

14

22

12

15

35

299

352

395

285

317

252

329

335

247

298

222

239

261

328

233

194

232

223

237

222

296

191

258

337

331

325

349

396

233

194

232

223

237

225

296

191

258

337

331

325

349

397

477

556

545

425

542

512

559

589

418

576

516

606

637

673

33

47

47

13

23

36

49

29

112

31

79

38

54

92

510

603

592

488

565

548

608

618

540

607

595

644

691

765

År

Lika

En

kam
mare
-

Fria

Följd

Motioner

2 | 3

5

1 6

1 7

8

1 9

1 io

1 11

12

1 13

1 14

15

1 16

Kungl. skr.

och prop.

Spörsmål

Uppskov

Pleni-

dagar

S:a

Ej ut- skott

Ut-

skott

Inter-

pell.

Enkla

frågor

(U

:c«

d

C

:CS

S:a

FK

AK

FI<

AK

FK

AK

eu

S

710

3

243

17

40

3

16

24

19

43

66

69

750

3

208

21

53

2

18

9

34

43

64

67

777

4

234

23

48

6

23

17

37

54

67

69

698

5

227

11

45

8

14

11

62

73

66

66

779

2

214

24

52

6

23

10

77

87

63

64

734

2

197

20

39

6

45

6

56

62

61

63

855

3

178

24

87

2

28

9

96

105

62

63

780

3

176

24

72

11

56

16

46

62

63

64

676

4

156

26

69

4

28

9

52

61

64

66

913

2

164

28

97

5

48

11

89

100

60

63

847

8

162

36

83

3

35

12

79

91

59

64

931

3

172

38

93

6

31

7

80

87

60

62

986

5

165

30

86

11

36

9

127

136

60

64

1069

6

159

35

85

42

106

14

130

144

66

68

935

8

127

20

66

19

99

6

103

109

64

66

33

1

14

9

19

2

10

24

25

47

—

18

13

27

2

14

—

2

2

27

31

47

—

15

17

41

5

11

—

—

—

25

27

13

—

9

13

35

4

18

—

3

3

22

24

23

—

10

16

36

1

20

1

—

1

26

27

39

—

18

13

29

8

24

—

2

2

26

27

49

—

20

9

38

3

29

—

—

—

30

31

29

1

14

13

35

1

15

—

—

—

27

28

112

1

25

10

40

6

22

—

3

3

29

30

31

1

23

16

49

2

22

—

—

—

26

27

79

1

31

11

43

8

24

2

8

10

27

30

38

—

28

24

41

2

26

2

3

5

25

27

54

—

32

28

73

7

18

—

—

—

27

31

93

—

38

16

48

27

51

—

—

—

29

32

743

4

257

26

59

5

26

24

19

43

90

94

797

3

226

34

80

4

32

9

36

45

91

98

824

4

249

40

89

11

34

17

37

54

92

96

711

5

236

24

80

12

32

11

65

76

88

90

802

2

224

40

88

7

43

11

77

88

89

91

773

2

215

33

68

8

65

6

58

64

87

90

904

3

198

33

125

10

52

9

96

105

92

94

809

4

190

37

107

12

71

16

46

62

90

92

798

5

181

36

109

10

50

9

55

64

93

96

944

3

187

44

146

7

70

11

89

100

86

90

926

9

193

47

126

ii

59

14

87

101

86

94

969

3

200

62

134

8

57

9

83

92

85

89

1 040

5

197

58

159

18

54

9

127

136

87

95

162

6

197

51

133

69

157

14

130

144

95

100

FK

AK

FK

AK

C

Ej ut- skott

Ut-

skott

S:a

Inter-

Enkla

d

o

S:a

FK

AK

pcil.

frågor

eu

£

Kungl. skr.

och prop.

Spörsmål

Uppskov

Pleni-

dagar

5

6 1

7

8 1

9 i

10 |

11

12 |

13 |

14

15

16

opaginerad Kontrollera mot PDF

/

17 |

18 |

19

20

21

22 |

23

24

25

26 |

27 |

28

29 |

30 |

31 |

32

Plenitimmar

Utskottsbetänkanden

År

FK

AK

% i maj

Utr.

CA

C

Stats

Bev.

Ban-

ko

l:a

lag

2:a

lag

3:e

lag

Jord.

Allm.

ber.

Särsk.

Sam.

o

FK

AK

a

164

220

52

53

15

19

193

61

22

30

48

21

53

_

2

3

1950

181

229

42

49

13

27

179

60

34

32

33

14

42

—

2

3

1951

167

234

46

41

10

29

193

57

33

30

44

27

48

—

—

6

1952

166

229

46

48

7

21

163

58

30

41

36

29

38

—

—

13

1953

193

234

47

49

6

17

157

59

35

30

42

31

38

19

9

6

1954

175

228

41

37

4

21

159

53

35

38

36

27

30

17

—

11

1955

y

186

245

52

51

4

16

160

50

34

35

40

25

33

23

—

—

1956

a

166

233

48

47

8

18

141

48

34

36

36

24

33

29

—

3

1957

ce

165

243

44

45

5

19

139

55

42

28

41

21

34

25

1

5

1959

<

181

272

43

41

5

24

150

72

33

38

51

29

35

29

2

2

1960

166

231

43

44

8

17

144

55

31

47

53

28

35

30

—

1

1961

194

276

43

45

8

19

156

57

32

41

33

36

27

48

8

—

1962

191

257

42

44

7

13

155

49

25

37

59

30

18

35

—

3

1963

218

278

40

37

6

21

146

59

41

34

54

35

20

41

2

1

1964

189

278

44

41

9

31

140

38

51

29

54

27

19

40

—

1

1965

54

72

2

39

7

9

2

2

8

9

_

2

_

1950

54

73

—

—

1

2

29

7

8

3

1

—

8

—

—

1

1951

41

62

_

—

1

—

42

3

3

2

1

5

10

—

—

—

1952

37

56

_

—

2

3

44

5

5

4

5

5

5

—

—

—

1953

44

70

—

—

2

4

44

4

11

3

9

4

9

—

—

1

1954

z

41

63

_

_

2

1

36

6

5

3

4

6

13

—

—

—

1955

w

46

77

_

—

1

1

68

10

6

3

20

3

11

—

—

1

1956

34

58

_

—

2

—

44

6

3

2

3

2

7

—

—

—

1957

o

59

95

—

—

3

6

55

16

6

2

9

6

—

—

1

1

1959

E

43

73

—

—

1

4

60

14

7

5

20

5

8

—

—

—

1960

42

77

—

—

2

2

52

13

4

4

21

2

7

—

—

1

1961

49

68

—

—

1

4

43

11

6

4

12

9

9

10

1

—

1962

55

95

_

—

4

3

65

13

8

15

19

13

6

5

—

3

1963

69

112

—

—

7

19

64

9

8

18

18

9

10

19

1

—

1964

218

292

17

19

232

68

31

32

50

29

62

_

4

3

1950

235

302

—

—

14

29

208

67

42

35

34

14

50

—

2

4

1951

208

296

—

—

11

29

235

60

36

32

45

32

58

—

—

6

1952

203

285

_

—

9

24

207

63

35

45

41

34

43

—

—

13

1953

237

304

—

—

8

21

201

63

46

33

51

35

47

19

9

7

1954

H

M

216

291

—

—

6

22

195

59

40

41

40

33

43

17

—

11

1955

ce

232

322

—

—

5

17

228

60

40

38

60

28

44

23

—

1

1956

<

200

291

_

—

10

18

185

54

37

38

39

26

40

29

—

3

1957

<

224

338

—

—

8

25

194

71

48

30

50

27

34

25

2

6

1959

<-4

tf

224

345

—

—

6

28

210

86

40

43

71

34

43

29

2

2

1960

K

208

308

—

—

10

19

196

68

35

51

74

30

42

30

—

2

1961

243

344

—

—

9

23

199

68

38

45

45

45

37

55

9

—

1962

246

352

—

—

11

16

220

62

33

52

78

43

24

40

—

6

1963

287

390

—

—

13

40

210

68

49

52

72

44

30

60

3

1

1964

FK

AK

Ban-

ko

l:a

lag

2:a

lag

3:e

lag

Allm.

ber.

FK

Al<

Utr

O

tf

Stats

Bev

Jord.

Särsk.

Sam.

7o 1 maJ

År

Plenitimmar

Utskottsbetänkanden

17

1 1«

1 19

| 20

21

t 22

23

1 24

| 25

| 26

| 27

| 28

29

30

1 31

32

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagsarbetets utveckling efter 1949 års reformer

I särskilda avsnitt behandlar utredningen i det följande riksdagens arbetsmängd

och arbetsmaterial, kamrarnas arbetstid, fördelningen av kamrarnas

arbete över riksdagsåret samt slutligen utskottens arbete.

Riksdagens arbetsmängd och arbetsmaterial

Det är uppenbart, att utvecklingen under efterkrigstiden med dess intensiva

reformarbete och kraftiga expansion av statsverksamheten medfört en

väsentlig ökning av riksdagens arbetsbörda. Att närmare klarlägga och mäta

denna arbetsökning torde inte vara möjligt. De uppgifter, som sammanställts

på tabelluppslaget, kan bidraga till belysningen av utvecklingen men medger

endast begränsade slutsatser. I första hand lämnar de besked om arbetsmaterialets

förändringar, om antalet propositioner, motioner, spörsmål etc.

Någon mätare på det utförda arbetets omfattning och svårighetsgrad ger

de däremot inte. Sin uppfattning om utvecklingens konsekvenser i dessa

hänseenden kommer utredningen att redovisa i anslutning till sina överväganden

och förslag. I detta sammanhang inskränks framställningen till

att avse vad som kan direkt utläsas ur de redovisade siffrorna.

Uppgifter har till en början lämnats om antalet motioner för varje

riksdag och session under de berörda åren. Likalydande motioner har genomgående

räknats endast en gång.

Totalsiffror har upptagits i kol. 5. De visar en kraftig ökning. Det bereder

emellertid vissa svårigheter att klart ange vart utvecklingen hittills lett,

då variationerna mellan de olika åren ofta varit betydande. Helt naturligt

visar de första åren efter ordinarie andrakammarval lägre siffror än valåren,

dock att år 1961 väcktes nästan lika många motioner som år 1960. Motsvarande

tendens föreligger inte mellan år varunder kommunalval hållits och

efterföljande år. Jämför man år med samma ställning inom andra kammarens

mandatperioder, kan man med en försiktig uppskattning beräkna den

totala ökningen av antalet motioner under perioden till drygt 30 %. Mellan

första och sista valår, 1952 och 1964, utgör ökningen drygt 40 %.

Det framgår klart av siffrorna, att ökningen väsentligen ägt rum under

1960-talet. Mellan jämförbara år under det tidigare decenniet uppgick skillnaderna

till högst 10 %. Årsgenomsnittet utgjorde nästan jämnt 800 motioner.

Större avvikelser från detta medeltal noterades endast år 1953 med

711 och år 1956 med 904 motioner. Under 1960-talet har totalsiffran legat

väsentligt högre: mellan 900 och 1 000 åren 1960—1962, över 1 000 år 1963

och 1 162 år 1964. För innevarande år synes man kunna räkna med cirka

1 000 motioner.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Fördelningen på likalydande motioner och sådana som endast väckts i en

kammare har redovisats i kol. 1 och 2. Siffrorna visar, att ökningen helt

legat på de likalydande motionerna. Från att i periodens början ha utgjort

drygt 400 har de under senare år varit omkring 800 årligen. Någon ökning av

antalet enkammar motioner kan inte påvisas: dessa har under hela perioden

legat mellan drygt 200 och drygt 300.

Att det ökade motionerandet kommit till uttryck genom alt det väckts

allt flera likalydande motioner innebär, att riksdagens arbete ökat mera än

siffrorna anger: förhållandet måste ha återverkat i kamrarna genom ett

ökat antal debatter.

Ser man närmare på motionsstrukturens förändringar mellan de olika

åren, finner man att de ovan påpekade variationerna i totalsiffrorna till

största delen berott på växlingar i antalet enkammarmotioner. Dessa har varierat

i samma riktning som det sammanlagda antalet motioner, ofta ganska

kraftigt, medan de likalydande visat en mera jämn utveckling, innebärande

endast små förändringar i periodens början och kraftiga ökningar under

senare år. En avvikande struktur visar egentligen endast år 1957, sålunda

mellan andrakammarvalen 1956 och 1958, med en stark förskjutning åt enkammarmotioner.

Fördelningen på fristående motioner och följ dmotioner har redovisats i

kol. 3 och 4. Som fristående har därvid bara räknats sådana som behandlats

i särskilda utskottsutlåtanden över endast motioner. Avgörande har alltså

varit riksdagsbehandlingen och inte motionerna som sådana. Detta har

synts vara riktigast från den för utredningen grundläggande synpunkten,

hur riksdagsarbetet bedrivits. En fristående motion, definierad på sätt som

skett, bereder nästan undantagslöst väsentligt mera arbete i utskotten än en

följdmotion och kan också i kamrarna leda till en särskild debatt.

Den inbördes antalsmässiga relationen mellan fristående motioner och

följ dmotioner kan uppskattas så, att de förra brukar utgöra cirka 30 %,

de senare cirka 70 % av det totala antalet motioner.

Siffrorna visar, att de fristående motionerna har ökat väsentligt kraftigare

än följdmotionerna. Med en försiktig uppskattning synes man för de

fristående komma fram till eu ökning med drygt 50 %, för följdmotionerna

till en ökning med drygt 20 %. Jämför man särskilda år i per iodens början

och slut, för man emellertid andra siffror, t. ex. mellan första och sista valår,

1952 och 1964, en ökning av de fristående motionerna med cirka 70 % och

av följdmotionerna med cirka 30 %.

Även de nu angivna tendenserna betyder, att riksdagens motionsarbete i

själva verket ökat väsentligt mera än totalsiffrorna över väckta motioner

ger vid handen: just sådana motioner, som bereder mest arbete, i första hand

för utskotten men även i kamrarna, har ökat mest.

Vid läsningen av siffrorna måste man också hålla i minnet den använda

definitionen av vad som avses med en fristående motion. Det är rimligt att

antaga, att den stegrade arbetsmängden — som inte motsvarats av någon

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

ökning av riksdagens personalresurser — lett till att motioner i större utsträckning

än tidigare tas upp i propositionsutlåtanden i stället för i särskilda,

mera arbetskrävande motionsutlåtanden. Själva den tillförda arbetsmängden

har alltså sannolikt varit ännu större än siffrorna visar.

Uppgifter har vidare framtagits om antalet kungl. skrivelser

och propositioner för varje riksdag och session under de berörda

åren. En uppdelning har därvid gjorts mellan sådana skrivelser, som inte

utskottsbehandlats, samt övriga skrivelser och propositioner. De förra,

vilka redovisas i kol. 6, är antalsmässigt betydelselösa, inellan 2 och 9 årligen.

De senare, vilka redovisas i kol. 7, betecknas i det följande som propositioner,

oaktat däri ingår t. ex. de skrivelser varmed överlämnats verksamhetsberättelser

beträffande Nordiska rådet.

Det framgår av siffrorna att antalet propositioner har nedgått väsentligt.

Mot 257 år 1950 står knappt 200 under senare år.

Det angivna förhållandet innebär, att siffrorna inte kan tjäna som mätare

på riksdagens propositionsarbete. över huvud ger de ingen ledning i detta

hänseende. De ger endast ett uttryck för en strävan inom departementen

efter en rationellare arbetsordning än tidigare under ett skede av ständigt

ökande uppgifter. Man har i allt större utsträckning sammanfört frågor till

stora propositioner och undviker att med korta mellanrum återkomma till

samma ämne med flera smärre framställningar. Siffrorna ger rentav möjlighet

att ungefärligen datera den angivna utvecklingens början. Man

finner sålunda, att propositionernas antal under åren 1952—1956 successivt

nedbragtes från 249 till 198. Därefter har totalsiffran inte något år

nått 200.

Propositionsuppgifterna bör även ses i samband med de ovan lämnade

uppgifterna om följ dmotionernas utveckling under perioden. Dessas antal

var under 1950-talet i stort sett konstant för att under 1960-talet kraftigt

stiga. Något närmare mått på den s. a. s. sakliga ökningen av regeringsförslagen

kan man inte få genom följ dmotionerna, men dessa belyser dock att en

väsentlig sådan ökning har ägt rum.

Siffrorna anger vidare en klar tendens mot ökad förläggning till höstsessionerna.

Alltjämt läggs emellertid gott och väl 4/s av propositionerna under

våren.

I anslutning härtill bör antecknas att en betydelsefull ändring genomfördes

i 54 § riksdagsordningen år 1957, efter att ha antagits som vilande år

1954. Tidigare utsade stadgandet, att andra propositioner än sådana som

berör riksstaten borde framläggas inom 90 dagar från riksdagens öppnande

och vid senare tidpunkt endast om Konungen fann uppskov lända riket

till men eller eljest fann synnerliga skäl föreligga för framställningens avlåtande.

Denna lydelse innebar alltså, att propositioner inte borde avlämnas

vid höstsession. Ändringen nämnda år innebar, att propositioner »som

Konungen finner böra behandlas under riksdagens vårsession» bör lämnas

inom 90 dagar från öppnandet; de citerade orden tillädes i den eljest oföränd
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

rade författningstexten. Siffrorna visar att denna ändring fått påtaglig

betydelse.

Uppgifter har ytterligare framtagits om antalet spörsmål i vardera

kammaren för varje riksdag och session under de berörda åren. Siffrorna

avser framställda interpellationer och enkla frågor.

Båda spörsmålstyperna har ökat mycket kraftigt i antal. Interpellationema

i första och de enkla frågorna i andra kammaren ungefär fördubblades mellan

åren 1950 och 1963, medan de enkla frågorna i första och interpellatio

nerna i andra kammaren omkring tredubblades mellan samma år.

Under vårsessionen 1964 infördes särskilda frågestunder i kamrarna,

vilka emellertid redan under innevarande år i praktiken kommit att upphöra

i första kammaren. Siffrorna visar, att dessa frågestunder har lett till en

minskning av antalet interpellationer. Dessas antal är emellertid fortfarande

högt: i andra kammaren under vårsessionerna 1962—1965 resp. 93, 86, 85

och 66 att jämföra med 40—50 under vart och ett av åren 1950—1955.

Siffrorna visar också, att spörsmålen varit 2—4 gånger flera i andra än i

första kammaren under hela den ifrågavarande perioden.

Av siffrorna framgår slutligen, att spörsmålen i större utsträckning börjat

framställas under höstsessionerna. För båda kamrarna visar höstsessionerna

1963 och 1964 mellan 3 och 4 gånger flera spörsmål än höstsessionen 1950.

Riksdagens speciella uppgifter har knappast större betydelse

från allmän arbetsmängdsynpunkt. För kamrarna har sålunda granskninger

av ämbets- och verksamhetsberättelser vanligen ingen större betydelse lik

som inte heller de framställningar från riksdagens verk, som behandlas

av bankoutskottet. I vissa fall kan dock även sådana ärenden orsaka större

debatter, t. ex. Tumba pappersbruk år 1963 och JO:s ämbetsberättelse i

andra kammaren år 1964. Konstitutionsutskottets dechargebetänkande bereder

kamrarna en större debatt; att dubbla debatter förekom vårsessionen

1964 — både vanlig dechargedebatt och Wennerströmaffären — var ett

undantag.

Ifrågavarande uppgifter har emellertid stor betydelse för de skilda utskotten.

Tre utskott är här att beakta. Första lagutskottet anslår ett par veckor

i riksdagen början åt att granska ,JO:s och MO:s ämbetsberättelser. Bankoutskottet

har åtskilligt arbete med berättelser från och om riksbanken,

riksgäldskontoret in. fl. samt framställningar från riksdagens verk och handläggning

av interna ärenden som besvär m. m. Om konstitutionsutskottet

slutligen kan det rentav sägas, att det domineras av särskilda uppgifter,

främst dechargearbetet men även initiativärenden i konstitutionella ämnen.

Bland de speciella uppgifterna bör särskilt nämnas granskningen av riksdagsrevisorernas

berättelse angående statsverket. Tidigare hänvisades denna

i sin helhet till statsutskottet, men år 1964 började man i stället uppdela

berättelsen på olika fackutskott.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kamrarnas arbetstid

Den stegrade arbetsvolymen bär naturligen lett till en ökning av kamrarnas

arbetstid. Till belysning härav har på det föregående tabelluppslaget

intagits uppgifter om kammarplenas antal och längd.

Om man till en början betraktar det totala antalet plenitimmar, finner

man av kol. 17 och 18, att sammanträdestiden först mot periodens slut visat

en klar ökning. Detta gäller båda kamrarna om än utvecklingen inte varit

helt likformig för båda.

I första kammaren var plenitiden ännu år 1961 inte längre än år 1952,

i båda fallen 208 timmar, varvid dock måste observeras att det sistnämnda

året var valår för andra kammaren. Jämför man i stället åren 1952 och

1960, framkommer en ökning som emellertid inte blir större än omkring

10 %. över huvud visar åren 1950—1961 knappast så stora variationer, att

man kan tala om någon tendens mot utsträckt plenitid. Under de senaste

åren har utvecklingen varit en annan: 243, 246 resp. 287 timmar åren

1962—1964. Mellan åren 1960 och 1964 utgör ökningen cirka 30 %, mellan

åren 1959 och 1963 dock bara 10 % och mellan åren 1954 och 1962 — upplösningsåret

1958 har ej medtagits — kan knappast någon ökning alls

noteras. Jämför man periodens första och sista valår, 1952 och 1964, framkommer

en utsträckning av plenitiden med omkring 40 %.

Ser man i stället på andra kammaren, finner man, att en mera tydlig tendens

till förlängd plenitid kan noteras redan från år 1959, dock att år 1961

visar en tämligen låg siffra, över huvud synes det som om de fem åren

närmast efter 1958 års riksdagsupplösning legat mellan 10 och 15 % över de

föregående åren med avseende på plenitiden. År 1964 nåddes en ojämförligt

hög siffra, 390 timmar att jämföra med resp. 296, 322 och 345 timmar valåren

1952, 1956 och 1960 och med 352 timmar år 1963.

Det framgår klart av siffrorna, att ökningen av plenitiden inte når upp

till vad som ens med en försiktig uppskattning kan bedömas motsvara arbetsmängdens

ökning. Debatterna har alltså blivit förhållandevis kortare.

Uppgifter om antalet plenidagar lämnas i kol. 15 och 16. Även här kommer

mot periodens slut en viss ökning till synes i båda kamrarna, motsvarande

omkring fem dagar. Siffrorna varierar emellertid. Betraktar man

tabellens uppgifter om fördelningen av plena på vår- och höstsessionerna,

finner man, att ökningen ligger på höstsessionerna. Under vårsessionerna

har antalet plena växlat, i första kammaren mellan 59 och 67, i andra kammaren

mellan 62 och 69. Antalet plena under höstsessionerna har varierat

mellan 22 och 30 i första kammaren och mellan 24 och 32 i andra kammaren.

Att ökningen av antalet plena är så förhållandevis liten sammanhänger

med den numera genomförda planeringen i förväg av arbetet inom kamrarna.

Det må även antecknas, att utredningen särskilt studerat förekomsten

av kvällsplena. Uppgifter om dessa lämnades för åren 1952—1963 av den

arbetsgrupp, som under 1964 års riksdag övervägde arbetsformerna för en

enkammarriksdag med 350 ledamöter, och torde därför inte behöva återges

i detta sammanhang. Som slutsats av utredningens granskning, som även

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

omfattar åren 1950, 1951 och 1964 samt vårsessionen 1965, kan antecknas,

att ingen ökning av antalet kvällsplena har skett i någondera kammaren

och inte heller någon utsträckning av sådana plenas längd.

I anslutning till sist behandlade frågor har utredningen även uppmärksammat

det gamla spörsmålet om begränsning av kammaranförandena.

En kort översikt över denna frågas behandling har

lämnats i konstitutionsutskottets utlåtande 1965: 14. Riksdagen har hittills

ställt sig avvisande till införande av begränsningsregler. Däremot har under

senare år, med växlande framgång i praktiken, träffats överenskommelser

om frivillig tidsbegränsning av anföranden. Frågan skall här endast i korthet

beröras med hänsyn till de undersökningar, som företagits under senare år.

Under författningsutredningens arbete genomfördes vissa undersökningar

rörande verkningarna av tidsbegränsningsregler enligt vissa alternativ. Undersökningarna,

som hänförde sig till 1959 års riksdag, har redovisats i

utredningens betänkande SOU 1963: 19 (sid. 176 ff.). Resultaten sammanfattades

sålunda, att tidsbesparingen inte skulle ha varit särskilt stor —

med huvudalternativet en arbetsdag med kvällsplenum i första och tre

arbetsdagar med kvällsplena i andra kammaren — att ungefär hälften av

tidsöverskridandena hänförde sig till bara drygt tiotalet debatter, och att

det framför allt var huvudtalarna som, trots de för dem i allmänhet generösare

villkoren, höll längre anföranden än de i alternativet förutsatta reglerna

medgav.

Under 1965 års riksdag har vissa noteringar gjorts om anförandenas längd,

vilka ställts till utredningens förfogande. Av desamma framgår att endast

en mycket ringa del av anförandena är långa. Exempelvis varade av 910

anföranden — repliker oräknade — i andra kammaren under maj månad

bara 77 över en kvart, 36 över 20 minuter och endast ett över 40 minuter.

Av vad ovan anförts har framgått, att kammardebatterna i viss mån förkortats

under den femtonårsperiod, som här har granskats. Den sammanlagda

plenitiden har inte ökat i proportion till arbetsuppgifternas tillväxt.

Utsträckningen under 1960-talet skall ses i sammanhang med vad förut

påvisats om den starka ökningen av både fristående motioner, följ dmotioner

och frågor under samma år.

Utredningens granskning har sålunda inte lett till någon från författningsutredningen

avvikande bedömning av möjligheterna alt påverka den

sammanlagda plenitiden genom införande av regler om tidsbegränsning

av anföranden. Det är tydligt, att huvudfrågan inte är anförandenas längd

utan deras antal. Härtill återkommer utredningen i det följande.

Fördelningen av kamrarnas arbete över riksdagsåret

Utredningen skall närmast behandla arbetets fördelning

på vår- och höstsessionerna. Inledningsvis må därvid noteras,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

att införandet av bestämmelser om sessioner och om uppskov med ärendens

behandling hörde till de viktigaste nyheterna vid 1949 års reformer. Höstsession

har förekommit varje år därefter.

Det inledande tabelluppslaget innehåller uppgifter om antalet ärenden,

som uppskjutits från vår- till höstsessionen under vart och ett av de berörda

aren. Det totala antalet uppskov har angetts i kol. 14, som visar eu

betydande stegring, dock väsentligen hänförlig dels till de tidiga åren

1952 1954, dels till de senaste åren, 1963—1965. Mellanåren visar stora

variationer. Medan 87 ärenden uppsköts vid 1954 och 1962 års riksdagar

och siffrorna 105 och 100 uppnåddes de båda valåren 1956 och 1960, stannade

antalet uppskov åren 1955, 1957 och 1959 vid drygt 60. De senaste tre

åren, 1963—1965, har resp. 136, 144 och 109 ärenden uppskjutits.

I kol. 12 och 13 lämnas uppgifter om uppskovsbeslutens fördelning på

propositioner och fristående motioner. Siffrorna visar, att endast ett

mycket ringa antal propositioner brukar uppskjutas. Det högsta antalet, 24,

nåddes år 1950, det lägsta, 6, åren 1955 och 1965. Förhållandet måste ses i

sammanhang med vad ovan nämnts om att propositioner numera i större

utsträckning än tidigare avlämnas först vid höstsessionerna. Summerar man

antalet propositioner som framlagts först vid höstsessionen enligt kol. 7

och antalet propositioner som uppskjutits till höstsessionen enligt kol. 12,

finner man följande. Antalet under höstsessionen behandlade propositioner

minskade under åren 1950—1954 från 39 till 20. Därefter har siffran, med ett

mindre avbrott åren 1962 och 1963, successivt stigit till 52 år 1964. Man

bör i sammanhanget även beakta, att propositioner varje år i viss utsträckning

framläggs sent under vårsessionen utan anspråk på behandling förrän

under höstsessionen, som s. a. s. en serviceåtgärd.

Beträffande fristående motioner visar siffrorna i kol. 13 en annan bild.

Alltsedan år 1951 har dessa dominerat bland uppskovsärendena. Under de

senaste åren har ungefär en tredjedel av alla fristående motioner uppskjutits

till höstsessionerna.

Utredningen har även granskat uppskovsbeslutens fördelning på utskotten.

Siffrorna har emellertid inte synts ge några upplysningar av påtagligt

värde utöver uppgifterna om antal utskottsbetänkanden vid höstsessionerna,

vilka framgår av kol. 21—32, och har därför inte medtagits.

Vad nu sagts har avsett ärendefördelningen mellan sessionerna. Om plenitidens

fördelning kan upplysningar erhållas av kol. 15—18.

Höstsessionen utgör en något knapp tredjedel av en normal riksdag. Dess

andel av såväl den sammanlagda plenitiden och antalet plenidagar är emellertid

väsentligt lägre. Vid jämförelser mellan vår- och höstsessioner måste

det självfallet särskilt beaktas, att statsverkspropositionen och alla propositioner

och motioner, som anknyter till riksstaten, alltid skall ha slutbehandlats

i maj månad. Slutsatsen av de här anförda uppgifterna måste

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

bli, att höstsessionema är i förhållande till deras längd väsentligt mindre

belastade än vårsessionerna och att detta bl. a. leder till en proportionsvis

ganska avsevärt förlängd debattid för de ärenden, som behandlas vid höstsessionerna.

Möjlighet föreligger även för uppskov från en riksdag till

nästföljande i den mån andrakammarval inte förrättas däremellan.

Denna utväg har emellertid tagits i bruk endast i mycket ringa omfattning.

Uppgifter om sådana uppskov framgår av kol. 12—14 i den del, som avser

höstsessionerna.

Vad härefter beträffar arbetsfördelningen under sessionerna

är det ett välkänt förhållande, att såväl vår- som höstsessionerna

kännetecknas av en stark förskjutning av arbetet mot slutskedet. Maj månad

har under hela den aktuella tidsperioden varit riksdagens ojämförligt

mest belastade tid. Till närmare belysning av förhållandena har på tabelluppslaget

angetts hur stor del av vårsessionernas plenitid som belöpt på

maj. Procenttal återfinns i kol. 19 och 20. De visar, att maj månad under

hela den gångna femtonårsperioden svarat för i runt tal 45 % av vårens

plenitid. Båda kamrarna ger i huvudsak samma bild. Siffran har varierat

mellan 37 % och 53 % men har vanligen legat omkring det nyssnämnda

genomsnittet. De lägsta siffrorna visar åren 1964 och 1955 med resp. 40 %

och 41 % i första kammaren och båda åren 37 % i andra kammaren. Högsta

talen visar år 1950 med 53 % i första och 52 % i andra kammaren. Det är

att beakta, att remissdebatten i januari motsvarar omkring 5—10 % av vårens

plenitid, och att arbetsplena börjar hållas i mitten av februari och sålunda

förekommit under 10—11 veckor vid månadsskiftet april—maj. Man

kan alltså säga, att av den period, då kamrarna håller arbetsplena, de sista

30 % svarar för lika lång plenitid som de första 70 %.

Ett välkänt förhållande är också, att arbetsplena av mera än någon timmes

varaktighet inte kommer till stånd förrän i mars månad, men att kvällsplena

brukar hållas någon gång redan i nämnda månad.

Orsakerna till den utomordentligt starka belastningen av maj månad har

varit föremål för särskild uppmärksamhet under utredningsarbetet. En

mycket viktig faktor är otvivelaktigt tiderna för avlämnande av propositioner

som behandlas under våren. Utredningen har i detalj studerat förhållandena

under vårsessionerna 1952, 1956, 1960 och 1964, om vilka uppgifter

sammanställts i tab. 1 och 2. Frågan har undersökts med sikte både på

regeringen och på riksdagen själv. Sålunda visar tab. 1 vid vilka tider samtliga

under sessionerna behandlade propositioner avlämnats, medan tab. 2

åskådliggör när de propositioner avlämnats, som behandlats i andra kammaren

under de fyra sista veckorna i maj. I den senare tabellen har propositioner

med och utan följdmotioner särhållits. Vidare har i båda tabellerna

beaktats skillnaden mellan budget- och andra propositioner: de förra bör

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

ha lämnats inom 70 dagar från riksdagens öppnande, medan för de senare

gäller en frist på 90 dagar. Stats-, bevillnings- och jordbruksutskotten har

hållits isär från övriga utskott.

Där en proposition delats på två utskott, har den för vartdera upptagits

som Va, vid delning på tre utskott för ettvart som Vs- Då man ser på utskotten

bör en halv proposition jämställas med en hel; i båda fallen blir det

regelmässigt ett ärende och ett utlåtande. Bråkdelarna har därför inte summerats

horisontellt: 264/a betyder alltså t. ex. att utskottet fått 26 hela och

4 delade propositioner och därmed haft 30 propositionsärenden. Ser man i

stället på regeringen som propositionsavlämnare, saknar delningen inom

riksdagen motsvarande betydelse. Bråkdelarna har därför summerats vertikalt,

för att summakolumnerna för varje år skall belysa förhållandena från

regeringens sida; 264/2 blir här 28 propositioner etc.

Tabell 1. Tiden för avlämnande av propositioner

År

Utskott

Under våren behandlade propositioner avlämnade i

Jan.

Febr.

Mars

April

Maj

Summa

1—10

11—20

21—31

1—10

11—20

21—30

StatsU.....

23 7,

6 7,

6 7,

39 7,

1

9 7,

7,

84 ”/«

BevU......

4

2

17,

4 7,

2

11

1

17,

26 7,

1952

JU........

vy,

4

17,

4 7,

—

1

—

7,

17 7,

Övriga.....

29 y,

6 7,

8 7,

4 7,

3

22 7,

—

17.

73 u/,

Summa

65

20

20

55

6

46

1

5

218

StatsU.....

21 7,

10

207,

8 7,

4

3

1

7,

67 7,

BevU......

14

3

—

1

3 7,

1

1

17,

24 7,

1956

JU........

V V*

1

2

—

2 7,

1

1

14 7,

Övriga.....

26 7,

1

2 7,

7,

15

7

1

4

56 7,

Summa

70

15

25

n

25

12

4

6

168

StatsU.....

10 */*

5 7,

7 7,

19 7,+7,

4

4

_

3 7,

52 7,+7,

BevU......

9

1

17.

3 7,

4

3

1

17,

23 7,+7,

1960

JU........

4 7,

2

5

3 7,

1

—

1

16 7,+7,

SäU.......

—

—

—

—

1

—

_

1

Övriga.....

25 7,

4 7,

3 7,

3 7,

6

10

—

2

53 7,

Summa

50

14

18

30

15

18

2

7

154

StatsU.....

15 7,

9 7,

13 7,

_

24 7,

1

1

2 7,

65 »/,

BevU......

7 7,

17.

—

7

—

1

7,

16 7,

1964

JU........

5 7,

—

3

—

3 7,

—

—

117 ,

SäU.......

—

—

—

1

_

_

—

1

Övriga.....

16 7,

3

5 7,

—

13 7,

1

2

l

41 7,

Summa

45

14

22

—

55

2

4

4

146

opaginerad Kontrollera mot PDF

514806

Tabell 2. Ankomsttiden för propositioner som behandlats i andra kammaren under de fyra sista veckorna i maj

Propositioner avlämnade

År

Utskott

Jan. Febr.

Mars

April

Maj

Summa

1—

10

11-

-20

21-

-31

1—

10

11-

-20

21-

-30

m

u

m

U

m

u

m

u

m

U

m

u

in

u

m

u

in

u

1952

StatsU...

i

i

Vi

1 V,

17 Vi

18 V,

1

2 Vi

6

v,

V.

21 Vi

26 V,

5/5

BevU____

Vi

3 Vi

2

3

8

1

v.

1

6 Vi

12 Vi

—

JU......

i

2

i

1

V.

1

2

1

Vi

5 Vi

4 Vi

30/5

Övriga. . .

i

2 Vi

3 Vi

2

1 V.

1

1

8

16 Vi

1

1

14 Vi

23 Vi

Summa

i

2

2

2

3 Vi

4 Vi

23 Vi

21 Vi

2

3

14 V,

30 V,

—

1

1 V.

2 Vi

46 »/i

65 Vi

1956

StatsU. . .

i

1

4

1

8

3

5 Vi

1

2

1

1

2

1

V.

22 »/i

9 Vi

7/5

BevU____

2

1

1

1

V.

2 Vi

3

JU......

1

1

1

1

2

2

31/5

Övriga...

1

2

Vi

5

6

3

3

1

2

3

13 V,

13

Summa

i

2

6

1

10

3

5 Vi

2

8

8

4

7

3

1

2 V.

3 Vi

39 Vi

27 Vi

1960

StatsU...

i

2 V«

3 V,

1

9 V,

7 Vi

4

1

3

2

1 V.

22 Vi

12 Vi

2/5

BevU____

1 V,

1

1

4

3

1

1 Vi

4 Vi

8

—

JU......

2 ‘/i

1

2

1V1

1

6 Vi

1 Vi

28/5

SäU.....

1

1

Övriga...

1

1

2

2 Vi

1

2

4

6

3

2

13 Vi

11

Summa

i

1

5 Vi

7 Vi

1

14 Vi

10 Vi

6

8

8

9

2

3 V.

3 Vi

46 Vi

34 4/i

1964

StatsU...

3

V.

6 V,

3

12 Vi

10 3/i

1

1

1 V.

1

23 Vi

15 Vi

4/5

BevU____

1V.

2

4

1

Vi

4 Vi

4

—

JU......

3

3 Vi

Vi

6 Vi

Vi

30/5

SäU.....

1

1

Övriga. . .

1

2

1 V.

9 Vi

2

1

1

1

1

14 Vi

5

Summa

1

61/.

Vl

10 Vi

3

27 »/i

16 Vi

2

1

1

2

2 Vi

1

48“/,

24 »/i

m = med följdmotioner

u = utan följdmotioner

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tabell 3. Debatterna under de fyra sista veckorna i andra kammaren vårsessionerna

1963, 1964 och 1965

Ärenden

1963

1964

1965

Stora

Summa

Stora

Summa

Stora

Summa

Svar på spörsmål.........

280,5

332

268,5

Utrikesutskottet..........

29

—

100

U)

103,5

Konstitutionsutskottet,

dechargedebatt.........

295

(1)

295

430

(2)

430

223

(1)

223

Konstitutionsutskottet,

övrigt.................

—

59

(1)

99,5

58,5

Statsutskottet ............

184

(3)

565

386

(5)

702

395,5 (4)

6791

Bevillningsutskottet, ekono-

misk debatt............

212

(1)

212

119

(1)

119

133

(1)

133

Bevillningsutskottet, övrigt.

134,5

76

(1)

191

133

(2)

216,5

Bankoutskottet..........

57

55

114

Första lagutskottet........

93

(1)

152,5

28,5

9,5

Andra * ........

107

(1)

227

70

(1)

130

65

(1)

101

Tredje » ........

210

(1)

304,5

68

(D

73

307,5 (2)

307,5

Jordbruksutskottet, jord-

bruksdebatt............

72,5 (1)

72,5

63

(1)

63

128

(1)

128

Jorbruksutskottet, övrigt. . .

—

42

36,5

Allmänna beredningsutskot-

tet....................

46

93,5

70

(1)

183

Särskilt utskott...........

102

(1)

102

Sammansatt utskott......

90

(1)

90

Summa

1 173,5 (9)

2 375,5 |l 373

(14)

2 460,5

1 645

(15)

2 651,5

1 Till statsutskottet har räknats frågan om kommunal skatteutjämning (182,5) där utlåtanden

avgavs även av bevillningsutskottet och andra lagutskottet.

(»Stora» = debatter över 50 tryckspalter. Siffror inom parentes = antal sådana debatter).

Utredningen har vidare med ledning av andra kammarens protokoll studerat

debatterna under de fyra sista majveckorna åren 1963, 1964 och 1965.

Resultatet framgår av tab. 3. Fördelning har skett på utskotten, varjämte

svar på spörsmål upptagits särskilt. Uppgifterna redovisas med angivande

av antal spalter i det tryckta protokollet. Stora debatter, varmed avsetts sådana

som fyllt minst 50 spalter (dvs. 25 sidor) i trycket, har upptagits i

särskilda kolumner. Siffrorna visar, att omkring 10 % av tiden upptas av

spörsmål och 50—60 % av stora debatter. Av de sistnämnda har tre varje

år förekommit i maj, nämligen decharge- och jordhruksdebatterna samt

den ekonomiska debatten; år 1964 förekom som förut nämnts två dechargedebatter.

Mindre utskottsärenden har alltså svarat för omkring 30 %. De

utskott, som dominerat i denna del, har varit statsutskottet, bevillningsutskottet

och andra lagutskottet.

Slutligen har utredningen särskilt studerat interpellationssvar i maj. Det

har visat sig, att ett stort antal svar lämnas i maj på interpellationer som

framställts i sådan tid att möjlighet torde ha funnits att få dem besvarade

tidigare. Uppgifter om åren 1962—1965 lämnas i tab. 4. Siffrorna visar, att

en viss förbättring skett.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Tabell 4. Interpellationssvar i maj

Framställd:

Januari

Februari

Mars

1—15 april

svar 15/5—

Övriga

Summa

1962

FK

3

4

5

3

7

22

AK

3

5

9

4

14

35

1963

FK

2

3

5

1

4

15

AK

7

11

8

4

15

45

1964

FK

—

3

2

9

14

AK

7

8

5

7

13

40

1965

FK

1

4

1

5

11

AK

—

5

4

2

12

23

Utskottens arbete

Utredningen övergår härmed till att behandla utskottsarbetet. På tabelluppslaget

har i kol. 21—32 redovisats antal utskottsbetän k anden

för varje riksdag och session under de berörda åren. Uppgifterna ger

en allmän bakgrund men kan knappast i och för sig läggas till grund för

några närmare slutsatser. Särskilda kommentarer till desamma synes inte

erforderliga.

Utredningen har försökt att få en bild av utvecklingen beträffande u tskottens

sammanträden, deras antal och längd, under den aktuella

tidsperioden. Härvidlag är man hänvisad till utskottens protokoll.

Då genomgången av dessa innebär ett synnerligen tidsödande arbete, har

utredningen inskränkt sig till att studera åren 1950, 1952, 1956, 1960 och

1964 samt vårsessionen 1965. Vid protokollsgenomgången har utrikesutskottet,

särskilda och sammansatta utskott samt för åren 1950 och 1952 första

och andra kammarens allmänna beredningsutskott lämnats åt sidan som

saknande större intresse i sammanhanget. Konstitutionsutskottet antecknar

inte tiderna för sammanträdenas början och slut, varför utskottet bara

ingår i uppgifterna om antal sammanträden. Detsamma gäller första lagutskottet

år 1960. Beträffande utskottsavdelningar skall antecknas, att bevillningsutskottets

avdelningar för protokoll med angivande även av sammanträdestiderna,

medan statsutskottets avdelningar över huvud inte för

protokoll.

De framtagna uppgifterna avser sålunda stats-, bevillnings-, banko-, lag-,

jordbruks- och allmänna beredningsutskotten samt bevillningsutskottets

men inte statsutskottets avdelningar och i fråga om antal sammanträden

konstitutionsutskottet, dock att för år 1960 första lagutskottet ej ingår i

tids- men väl i antalsuppgifterna. Åtskilliga begränsningar gäller alltså.

Huvudtendensen är emellertid så klar, att den inte påverkas därav. Otvivel
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

aktigt är att den sammanlagda arbetstiden har nedbragts väsentligt under

den gångna femtonårsperioden.

Räknar man samman tidsuppgifterna finner man följande. Medan åren

1950, 1952 och 1956 uppvisar siffrorna 659, 595 och 595 timmar, kommer

åren 1960 och 1964 inte högre än 501 resp. 475 timmar. Kurvan är i själva

verket betydligt brantare, då allmänna beredningsutskottet ingår i de tre

sista årens siffror men dess föregångare inte i de två första årens och första

lagutskottet saknas i 1960 års siffra.

Beträffande antalet sammanträden kan någon klar tendens knappast påvisas:

för åren 1950, 1952, 1956, 1960 och 1964 resp. 305, 265, 322, 367 och

305. En ökning av de första båda siffrorna med beredningsutskottens sammanträden

leder i vart fall inte över 1960 års siffra. Dock framstår otvivelaktigt

1964 års siffra som låg. Det framgår även av uppgifterna, att vårsessionen

1965 omfattade betydligt färre utskottssammanträden än någon

tidigare vårsession. Beträffande statsutskottets avdelningar har på grundval

av annonserna i dagspressen antalet sammanträden under vårsessionerna

1960 och 1964 kunnat rekonstrueras till 147 resp. 130.

Beträffande sammanträdestiden i de olika utskotten må nämnas, att särskilt

första och tredje lagutskottens samt jordbruksutskottets arbetstid

nedbragts väsentligt. Redan mellan åren 1950 och 1952 hade förstnämnda

båda utskotts sammanträdestid nedgått med 43 resp. 90 timmar. Jordbruksutskottet

däremot ökade mellan samma år med 21 timmar för att år 1964

sammanträda 63 timmar mindre än år 1952. Statsutskottets plenum har

likaledes kraftigt och närmast kontinuerligt minskat sin arbetstid. Bevillningsutskottets

plenum visade en mycket låg siffra år 1964, med endast 37

timmar, att jämföra med 72—85 timmar under de fyra tidigare av de studerade

åren; dess avdelningar har kontinuerligt minskat sin arbetstid, ökad

sammanträdestid visar andra lagutskottet, som synes ha passerat en topp

år 1960, samt under senaste år bankoutskottet och allmänna beredningsutskottet.

Alltför vittgående slutsatser kan inte dragas av siffrorna, då dessa ej avser

samtliga år under perioden. Särskilt gäller detta, om en kraftigt avvikande

siffra föreligger för ett visst år och utskott; orsaken kan vara endera att

ett särskilt stort ärende behandlats just det året eller att en »svacka» inträffat

till följd av just genomförda eller snart väntade stora reformer inom

utskottets område. Alldeles ofrånkomligt är likväl, att debatterna avkortats

ganska väsentligt åtminstone i vissa utskott. Den totala utskottstidens markanta

minskning och de behandlade ärendenas och de avgivna utlåtandenas

kraftiga ökning kan inte förklaras på annat sätt. Att utvecklingen medfört

avsevärt skärpta krav på utskottskanslierna är uppenbart.

Utredningen har vidare särskilt studerat de olika utskottens arbetsförhållanden

under den aktuella perioden. Denna granskning har haft det dubbla

syftet att ge underlag för övervägandena både i fråga om riksdagens personalorganisation

och i vad mån reformer beträffande utskottsorganisationen

framstår som motiverade med hänsyn till riksdagsarbetets ändamålsenliga

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

bedrivande. Endast den senare synpunkten är i förevarande sammanhang

aktuell. Det har framstått som uppenbart att alltför ingripande omläggningar

inte kunnat nu övervägas, med sikte på genomförande redan från

1966 års riksdag. Det har varit naturligt att i första hand rikta uppmärksamheten

på de tre lagutskotten samt stats- och jordbruksutskotten, representerande

de båda stora »sakområdena» inom utskottsorganisationen, nämligen

det allmänna lagstiftningsarbetet resp. beredningen av riksstatens

huvudtitlar utom riksdagshuvudtiteln. Dessa båda områden skall av dessa

skäl belysas med viss utförlighet, medan övriga fem ständiga utskott kommer

mera i bakgrunden. Därutöver skall utvecklingen beträffande särskilda

och sammansatta utskott belysas. I det blivande betänkande, vari riksdagens

personalorganisation skall behandlas, kan ytterligare material rörande utskotten

komma att redovisas.

Utredningen skall först upptaga lagutskotten till behandling. Inledningsvis

må erinras om att det tredje tillkom i samband med 1949 års

reformer rörande riksdagens arbetsformer och tillsattes första gången år

1950.

Ärenden hänvisas av kamrarna endast »till lagutskott». Fördelningen

mellan de tre utskotten verkställs av deputerade, bestående av ordföranden,

vice ordföranden och ytterligare två ledamöter från varje utskott. Allmänna

grunder för ärendefördelningen må fastställas av utskotten vid gemensamt

sammanträde att gälla tills utskotten annorledes besluter. Sådana grunder

antogs i början av år 1950. Dessa har därefter ändrats vid ett tillfälle, nämligen

år 1962 då trafiklagstiftningen överfördes från andra till tredje lagutskottet.

Den gällande ärendefördelningen innebär följande.

Till första lagutskottet hänvisas i regel:

1. Granskningen av riksdagens ombudsmäns ämbetsförvaltning.

2. Följdförfattningar till grundlagarna samt övrig lagstiftning i konstitutionella

ämnen; hit hänförs även medborgarskapslagstiftningen.

3. Lagstiftning i kyrkorättsliga ämnen (med undantag av lagstiftning

rörande kyrklig jord och kyrkofonden samt kalenderfrågor).

4. Lagstiftning i ämnen, som avhandlas i giftermåls-, föräldra- eller

ärvdabalken eller i lagar och författningar, som ersätter eller anknyter till

stadganden i dessa balkar; hit hänförs även namnrätten.

Lagstiftning i ämnen som avhandlas i handelsbalken eller i lagar och författningar,

som ersätter eller anknyter till stadganden i denna balk, såsom

lagstiftning rörande avtal, köp och byte av lös egendom, skuldebrev samt

kommission, handelsagentur och handelsresande; hit hänförs vidare försäkringsrätten

(med undantag av lagstiftning rörande socialförsäkring), lagstiftning

rörande juridiska personer och rörande bokföring, sjö- och lufträtt,

växel- och checkrätt, skadeståndsrätt, immaterialrätt (lagstiftning rörande

firma, prokura, patent, varumärke samt litterär och konstnärlig äganderätt)

ävensom lagstiftning i andra privaträttsliga ämnen av allmän natur

(med undantag av arbetsrätten).

5. Lagstiftning i internationellt privaträttsliga ämnen.

6. Lagstiftning i ämnen, som avhandlas i allmänna strafflagen samt i la
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

gar och forfattningar tillhörande specialstraffrätten; hit hänförs även lagstiftning

rörande åtalseftergift, straffverkställighet samt avbrytande av havandeskap,

sterilisering och kastrering.

7. Lagstiftning i ämnen, som avhandlas i rättegångsbalken med tillhörande

författningar; hit hänförs även lagstiftning rörande den militära rättsvården.

Lagstiftning i ämnen rörande utsökning och konkurs.

8. Lagstiftning i allmänt förvaltningsrättsliga ämnen ävensom i ämnen

avseende polisväsendet samt allmän ordning och säkerhet såsom ordningsstadgan

för rikets städer, författningar angående offentliga föreställningar,

vapen, explosiva varor och eldfarliga oljor.

Till andra lagutskottet hänvisas i regel:

1. Lagstiftning i arbetsrättsliga ämnen såsom rörande yrkesfara, arbetarskydd,

kollektivavtal och annat arbetsavtal, förenings- och förhandlingsrätt,

arbetsdomstolen, arbetsförmedling, arbetstid och semester; hit hänföres

även lagstiftning rörande kalenderfrågor.

2. Lagstiftning i sociala ämnen såsom rörande folkpensionering och annan

pensionering, barnbidrag, familjebidrag, olycksfall-, sjuk- och arbetslöshetsförsäkring,

barna- och ungdomsvård, fattigvård, alkoholistvård, behandling

av lösdrivare, vård av kroppssjuka, sinnessjuka och sinnesslöa, allmän

hälsovård, läkemedel, gifter, sjukhus och läkare.

Lagstiftning i ämnen rörande utbildning och skolgång.

3. Lagstiftning i ämnen avseende rikets försvar och andra liknande ämnen

såsom rörande värnplikt, civilförsvarsplikt, tjänsteplikt, ekonomisk försvarsberedskap,

rekvisition och uttagning; hit hänföres även förfogandelagstiftningen.

4. Lagstiftning i näringsrättsliga ämnen såsom rörande allmän näringsfrihet,

särskilda näringsgrenar, lotterier, kontroll å tillverkning och försäljning

av olika varor, kartellkontroll, priskontroll, illojal konkurrens, monopol

samt införsel och utförsel (med undantag av författningar tillhörande

specialstraffrätten).

5. Lagstiftning rörande utlänningar.

Till tredje lagutskottet hänvisas i regel:

1. Lagstiftning i ämnen, som avhandlas i jorda- och byggningabalken eller

i lagar och författningar, som ersätter eller anknyter till stadganden i dessa

balkar, såsom lagstiftning rörande rätt att förvärva fast egendom, vanhävd,

nyttjanderätt till fast egendom, servitut, ägofred, brandväsende, fiske och

jakt; hit hänförs vidare lagstiftning rörande jorddelning, fastighetsbildning,

expropriation, skogar, vägar, naturminnesmärken och fornlämningar, byggnadsplanering

och bostadsförsörjning, gruvor, elektriska anläggningar, ävensom

gravrätt.

Lagstiftning i vattenrättsliga ämnen.

2. Lagstiftning rörande kyrklig jord och kyrkofonden.

3. Lagstiftning i ämnen rörande jordbruksförhållanden, djurskydd och

djursjukdomar, växtskydd samt födoämnen.

4. Lagstiftning rörande folkbokföring och mantalsskrivning.

5. Lagstiftning rörande trafikförhållanden.

Lagutskottens sammanträdestider har berörts i det föregående, varvid på
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

visades en minskning av arbetstiden, genomförd till stor del redan i periodens

början, för första och tredje lagutskotten.

Beträffande antalet utlåtanden visar tabelluppslaget, att samtliga tre lagutskott

under 1950-talet varierade inom vissa gränser utan att någon mera

bestämd tendens framkom. Första lagutskottet hade sitt lägsta år 1959 med

30 utlåtanden och sitt högsta år 1953 med 45, andra sitt högsta år 1956 med

60 och sitt lägsta år 1951 med 34 utlåtanden, och tredje sitt högsta år 1954

med 35 och sitt lägsta år 1951 med 14 utlåtanden. För samtliga tre utskott

har 1960-talet medfört en väsentlig arbetsökning. De uppnådde år 1964 resp.

52, 72 och 44 utlåtanden. För samtliga anger siffrorna en arbetsökning med

omkring 50 % i förhållande till periodens början.

För att få en närmare bild av utvecklingen har utredningen genomfört en

undersökning av samtliga lagutskottsutlåtanden under hela perioden med

hänsyn till deras sakliga innehåll. Denna redovisas i bilaga l. Undersökningen

har utförts och bilagan uppställts på samma sätt som skedde under

förarbetet till 1950 års beslut om allmänna fördelningsgrunder för ärenden.

Som bilaga till lagutskottens memorial 1950: 1 intogs en motsvarande tablå,

avseende åren 1946—1949.

Bilagan har uppdelats på 16 huvudområden. Störst av dessa är socialrätten,

som under perioden omfattat 420 utlåtanden, näst störst fastighetsrätten

med 309 utlåtanden. Över 100 utlåtanden kommer även vardera av privatprocess-

och arbetsrätten. Förvaltningsrätten utom socialrätten har i enlighet

med 1950 års uppställning uppdelats på flera huvudområden; i en

samlingsgrupp med beteckningen »förvaltningsrätt» ingår bl. a. trafiklagstiftningen

med över 100 utlåtanden.

Av det framtagna materialet framgår otvetydigt, att andra lagutskottet är

väsentligt mera arbetstyngt än de övriga, och att socialrätten är det lagstiftningsområde

som mest expanderat under perioden. Även annan förvaltningsrättslig

lagstiftning har ökat i omfattning, men i övrigt är det inte möjligt

att återföra den totala arbetsökningen på bestämda områden.

Stats- och jordbruksutskotten bereder riksstatens utgiftssida

utom fjortonde huvudtiteln, riksdagen och dess verk, vilken handläggs

av bankoutskottet. Vid utredningens närmare studium av riksdagens utskott

har det synts naturligt att sammanföra de båda förstnämnda till en

grupp för sig. Redan den utomordentliga betydelse, som de berörda utgiftsfrågorna

har för riksdagens arbetsbelastning, motiverar en sådan uppläggning.

Statsutskottet har under hela den aktuella tidsperioden arbetat på fem

avdelningar. Omfördelning av arbetet mellan avdelningarna har endast skett

vid ett tillfälle, nämligen då tionde huvudtiteln, handelsdepartementet, år

1964 överfördes från första till femte avdelningen. Den nuvarande fördelningen

av huvudtitlarna mellan avdelningarna samt de olika huvudtitlarnas

belopp i miljoner kronor under egentliga statsutgifter på driftbudgeten

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

enligt riksstaterna för budgetåren 1950/51 och 1965/66 framgår av följande

uppställning:

1950/51 1965/66

avd.

Hov- och slottsstaterna

3 mkr

6 mkr

Utrikesdep. .................

....... 33

»

258

»

Försvarsdep.

842

»

4 184

»

avd.

Ecklesiastikdep.

....... 575

»

3 802

3>

avd.

Justitiedep.

41

»

337

»

Socialdep...................

.......1 447

8 166

»

Inrikesdep.

298

»

2 250

»

avd.

Kommunikationsdep..........

355

»

2 251

»

avd.

Finansdep..............

93

1 233

»

Handelsdep. (fr. 1964)

150

»

284

»

Civildep.

....... 172

»

1 101

»

Ärendena bereds på avdelningarna, men formella beslut fattas i utskottets

plenum. Som förut nämnts förs inga protokoll på avdelningarna, varför

arbetstiden inte kan beräknas. Antalet sammanträden har rekonstruerats

till 147 under vårsessionen 1960, fördelade med 34, 33, 33, 22 och 25 på de

fem avdelningarna, och till 130 under vårsessionen 1965, fördelade på avdelningarna

med resp. 20, 28, 28, 31 och 23. Utskottets plenum sammanträdde

vårsessionerna 1950, 1952, 1956, 1960, 1964 och 1965 resp. 27, 28, 33, 35,

23 och 23 gånger med en sammanlagd arbetstid av resp. 33, 35, 33, 20, 15

och 17 timmar.

Jordbruksutskottet arbetade tidigare, då det även beredde jordlagstiftningsfrågor,

på avdelningar men så sker inte numera. Sammanträdenas både

antal och tid har sjunkit kraftigt under senare år. Mot 83, 109, 60 och 82

timmar under vårsessionerna 1950, 1952, 1956 och 1960 stod 40 resp. 35 timmar

under de båda senaste. Om jordbrukshuvudtitelns omslutning må för

fullständighets skull anges de med ovan intagna siffror jämförbara beloppen

439 och 683 mkr (för budgetåren 1950/51 och 1965/66).

Ett närmare studium av arbetsmängdens utveckling i de båda utskotten

är av betydelse även därigenom, att det bidrar till belysningen av omfattningen

av riksdagens budgetarbete under berörda år. Om uppgifterna skall

bli av mera påtagligt värde, måste emellertid analysen drivas tämligen långt.

Med hänsyn härtill har utredningen begränsat sig till att granska åren 1952,

1956, 1960, 1963 och 1964 samt för statsutskottets del vårsessionen 1965. För

dessa tider har samtliga betänkanden av de båda utskotten genomgåtts och

i första hand klassificerats på fem grupper: sådana som avser statsverkspropositionen;

andra propositioner angående riksstat eller tilläggsstat; från

budgeten fristående propositioner; fristående motioner; samt övriga betänkanden.

Vid varje betänkande har antecknats däri behandlade propositioner

och motioner med angivande av nummer samt beträffande statsutskottet den

avdelning, som berett ärendet. Sammanställningar av materialet redovisas

i bilaga 2.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Statsverkspropositionen och andra propositioner rörande riksslat eller

tilläggsstat betecknas i det följande som »budgetpropositioner», motioner

som behandlas i utlåtanden över sådana propositioner »budgetmotioner».

Det må anmärkas, att svårigheter i några fall uppträtt vid klassificeringen

av propositionerna — särskilt sådana i löne- och tjänstefrågor — men antalet

sådana fall har varit så ringa och de anknytande motionerna så få, att

den valda rubriceringen saknat nämnvärd inverkan på helhetsbilden.

I fråga om budgetpropositionerna visar siffrorna en antalsmässig nedgång

mellan åren 1952, 1956 och 1960, från 82 till 50. Åren 1963 och 1964 behandlades

55 resp. 68 sådana propositioner. De fristående propositionerna sjönk

i antal mellan de fyra förstnämnda åren, från 58 år 1952 till 37 år 1963. Även

här steg siffran år 1964, till 45. Sammanlagda ger siffrorna — som då inte

vidlådes av fel hänförliga till klassificeringen som budget- eller fristående

propositioner — en fallande kurva till år 1963 med en klar ökning år 1964.

I fråga om budgetmotionerna framkommer en oenhetlig bild ur tabellerna.

Det totala antalet steg från 373 år 1952 till 429 år 1956 men sjönk därefter

till 339 år 1960. De senare åren, 1963 och 1964, visar höga siffror, 457 och

491. Ser man på de båda utskotten vart för sig, finner man för jordbruksutskottet

en ökning från 75 år 1952 till 92 vartdera året 1956 och 1960 men

därefter en nedgång till 76 år 1963 och 56 år 1964. För statsutskottet framkommer

en uppgång mellan åren 1952 och 1956 från 298 till 337 år 1963 och

435 år 1964. Vårsessionen 1965 visar en betydande minskning: 316 budgetmotioner

att jämföra med resp. 266, 332, 239, 378 och 433 under de förstnämnda

årens vårsessioner.

Mera vittgående slutsatser rörande budgetarbetets omfattning de nämnda

åren kan naturligtvis inte dragas av siffrorna, men vissa förhållanden kan

klart fastställas. Otvivelaktigt är till en början att jordbruksutskottets arbetsmängd

minskat under senare år, något som också redan framgått av tabellen

över avgivna utlåtanden som visade en nedgång under perioden till

omkring hälften. Klart är också att statsutskottet haft arbetstyngda år 1956,

1963 och 1964- men väsentligt lindrigare år 1960 och 1965.

Om budgetutlåtandena bör anmärkas, att dessa, särskilt vad gäller statsuskottet,

är många till antalet och ytterst skiftande till beskaffenhet. Åtskilliga

är av stor omfattning, medan en mängd andra är av huvudsakligen formell

natur, innefattande endast bifall till regeringens framställning. Då det

regelmässigt gäller, att betänkanden utan motioner tillhör den senare typen,

har i bilaga 2 särskilt angetts hur många betänkanden som upptagit motioner.

Man finner beträffande statsutskottet, att dessa utgjort omkring hälften

av budgetbetänkandena, de tre senaste vårsessionerna 59, 50 resp. 46 av

107, 104 resp. 106. För jordbruksutskottet brukar motsvarande andel vara

högre, naturligt nog med hänsyn till att utgiftsregleringens formalia väsentligen

ligger hos statsutskottet. Det må anmärkas, att även de stora budgetutlåtandena

självfallet alltid innehåller ett mycket stort anal hel oomtvistade

punkter. Av utskottens betänkanden över fristående propositioner bni
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

kar mindre än en tredjedel behandla även motioner. Man finner vidare av

bilaga 2, att statsutskottet mellan åren 1952 och 1956 nedbragte antalet budgetbetänkanden

under vårsessionen från 124 till 97 och att siffran därefter

varierat omkring 100. En arbetsrationalisering'' har skett, och siffrorna visar

att den kan dateras till samma år som departementens rationalisering av

propositionsavlämnandet.

Beträffande statsutskottets avdelningar redovisas i bilaga 2 ytterligare, för

samma år som förut sagts, dels antal betänkanden av olika typer med och

utan motioner, dels antal motioner som behandlats i dessa betänkanden. Det

är nödvändigt att sammanställa alla dessa uppgifter, om en rättvisande bild

av avdelningarnas arbetsbelastning skall erhållas.

Genom att studera siffermaterialet i bilaga 2 når man följande slutsatser.

Avdelningarnas arbetsbelastning är mycket olika. Andra avdelningen är den

klart mest arbetstyngda, därnäst den tredje som likaledes har en ojämförligt

större arbetsbörda än de övriga tre. Femte avdelningen har haft en särskild

ställning. Den var sålunda i periodens början i väsentligt mindre utsträckning

än de andra engagerad i det ordinära budgetarbetet utan beredde

i stället flertalet av de till statsutskottet hänvisade fristående motionerna.

Under vårsessionen 1952 avgav avdelningen sålunda inte mindre än 24 utlåtanden

över endast motioner, en siffra som emellertid sjönk till 14 år 1956

och till 8 år 1960 för att därefter ungefär motsvara de övriga avdelningarnas.

Genom överflyttningen dit av tionde huvudtiteln år 1964 fick avdelningen

en arbetsbörda, som närmade den till fjärde avdelningen, vilken i sin tur

synes ha ungefärligen lika stor arbetsbörda som den första. Det bör antecknas,

att femte avdelningen till följd av de nyligen genomförda reformerna

rörande statstjänstemännen kommer att fr. o. m. 1966 års riksdag avlyftas

största delen av lönefrågorna, vilka utgjort en viktig del av dess arbetsuppgifter.

Att övriga ständiga utskott tilldragit sig mindre intresse i

förevarande sammanhang har redan anmärkts. Utredningen kan inskränka

sig till några kortfattade notiser av allmän karaktär rörande förhållanden av

betydelse för den efterföljande framställningen.

Från de här aktuella synpunkterna, riksdagens arbete och arbetsformer,

är utrikesutskottet av ringa intresse och kan därför förbigås. Antalet utlåtanden

har varierat mellan 17 och 5.

Konstitutionsutskottet har en särskild ställning genom sin handläggning

av statsrådsdechargen och sin initiativrätt på det konstitutionella området.

Det bör antecknas, att enligt vad som upplysts utskottet planerar att upptaga

dechargeverksamhetens former och allmänna uppläggning till övervägande

med särskilt beaktande av den under senare år allt starkare inriktningen

på granskning av departementens administrativa praxis. Redan vid

innevarande höstsession har den förändringen genomförts, att arbetet på

nästa års dechargebetänkande igångsatts redan i början av november i stäl
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

let som tidigare först i januari. Till beslutet därom har bidragit en önskan

att få till stånd dechargedebatt före maj månad.

Beträffande utvecklingen av utskottets arbetsuppgifter vid sidan av dechargen

kan antecknas, att 1949 års reformer rörande riksdagsarbetet och

1954 års författningsutredning medförde, att utskottets arbetsbelastning

under åren 1950—1963 blev mindre än tidigare. Antalet utlåtanden varierade

mellan 29 (åren 1951 och 1952) och 16 (år 1963). Därefter har en

väsentlig förändring inträtt. År 1964 avgavs 40 utlåtanden, vilken siffra

torde komma att överskridas innevarande år. Om utskottet må vidare antecknas,

att dess initiativrätt har begagnats vid åtskilliga tillfällen och att

arbete genom särskilda delegationer är vanligt förekommande.

I fråga om bevillningsutskottet är närmast det där tillämpade avdelningssystemet

värt att uppmärksammas i förevarande sammanhang. Av gammalt

är utskottet uppdelat på två avdelningar. Förhållandet mellan plenum och

avdelningarna är emellertid ett helt annat än i statsutskottet. Tyngdpunkten

är förlagd till plenum, som alltid haft väsentligt längre arbetstid än avdelningarna.

Det har förut nämnts, att sammanträdestiden i plenum år 1964

var avsevärt kortare än de tidigare år, som studerats av utredningen, 39

timmar att jämföra med resp. 85, 83, 79 och 72 åren 1950, 1952, 1956

Tesp. 1960. Avdelningarnas sammanlagda arbetstid har varit väsentligt

lägre, resp. 33, 23, 22, 18 och 12 timmar nämnda fem år. Utvecklingen har

alltså gått mot en allt mindre betydelse för avdelningarna.

Antalet betänkanden har under hela perioden i huvudsak varierat mellan

60 och 70 med ett lågt antal år 1957 med 54 och ett högt är 1960 med 86

betänkanden.

Bankoutskottet intar en särskild ställning genom att det samtidigt är

riksdagens ekonomiskt-politiska utskott och dess interna förvaltningsutskott.

Dess uppgifter i den sistnämnda egenskapen skall behandlas i utredningens

senare betänkande om riksdagens förvaltningsorganisation.

Utskottet har i båda dess funktioner fått vidgade arbetsuppgifter under

perioden. Till följd av de heterogena arbetsuppgifterna är det knappast

möjligt att uppskatta utvecklingens innebörd med ledning av antalet utlåtanden.

Utskottet uppvisar härvidlag stora variationer, mellan över 50 och

drygt 30. De sista båda åren representerar de högsta talen.

Allmänna beredningsutskottet slutligen, första gången tillsatt år 1954,

bereder motioner, som inte hänvisas till annat utskott. Utvecklingen bar

under senare år gått i riktning mot att allt fler motioner hänvisas till utskottet.

Antalet utlåtanden, som de första båda åren var 19 resp. 17, hade

år 1960 stigit till 30 och år 1964 till 60. Utskottets betydelse har under de

senaste åren även påverats av att dit hänvisats flera stora partimotioner,

upptagande ett flertal frågor över ett gemensamt område, såsom nykterhetspolitiken,

familjepolitiken etc.

Om utskottets arbete må ytterligare antecknas, att uppskov med ären
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

dens handläggning till höstsessionen beslöts första gången år 1962.

Om särskilda utskott må vidare antecknas följande. Enligt riksdagsordningen

äger kamrarna »när sådant finnes vara av nöden» tillsätta

särskilt utskott, dvs. det är helt överlämnat till deras fria skön att avgöra

när så bör ske. Praxis har emellertid hittills varit mycket restriktiv. Under

perioden 1950—1965 tillsattes sålunda endast tio särskilda utskott. Av dessa

handlade fem ärenden på utbildningsväsendets område, nämligen enhetsskoleutskottet

år 1950, universitetsutskottet år 1960, skollagsutskottet år

1962, studiehjälpsutskottet våren 1964 och gymnasieutskottet hösten 1964.

De övriga var religionsfrihetsutskottet och särskilda skatteutskottet år 1951,

nykterhetsutskottet år 1954 samt pensionsutskotten år 1958 och 1959.

Sammansatta utskott slutligen har under perioden 1950—1965

kommit till stånd vid 34 tillfällen. En gång sammansatte sig tre utskott,

nämligen konstitutions-, banko- och första lagutskotten år 1963. I övrigt

har endast två utskott gått samman varje gång.

De vanligaste kombinationerna har varit dels stats- och andra lagutskotten,

vilka bildade sammansatt utskott varje år 1950—1957 men ingen gång

därefter, dels konstitutions- och första lagutskotten, vilka sammansatte sig

sju gånger under åren 1950—1959 men därefter endast samverkat i 1963

års kombination med bankoutskottet. Vanliga sammansättningar har också

varit stats- och tredje lagutskotten (åren 1953, 1958, 1960 och 1963), bevillnings-

och jordbruksutskotten (åren 1956, 1958, 1959 och 1960) samt

konstitutions- och bankoutskotten (åren 1951, 1963 och 1964 förutom kombinationen

med första lagutskottet år 1963). Sammansatt stats- och första

lagutskott förekom åren 1951 och 1953. I övrigt har endast enstaka sammansättningar

ägt rum: konstitutions- och statsutskotten år 1956, konstitutions-

och andra lagutskotten år 1965, stats- och bevillningsutskotten

år 1961, bevillnings- och första lagutskotten år 1963 samt tredje lag- och

jordbruksutskotten år 1954.

De ständiga utskottens deltagande i sammansatta utskott under ifrågavarande

år framgår av följande uppställning:

Tabell 5. Utskottens deltagande i sammansatta utskott

Utskott

KU

StatsU

BevU

BoU

1LU

2LU

3LU

JU

Antal 1950—65

13

16

6

4

11

9

5

5

Härav efter

1957........

6

4

5

3

4

1

3

3

Sammansättningar har alltså förekommit mera sällan i periodens slut än

i dess början. Den viktigaste förändringen består i upphörandet med sammansatta

stats- och andra lagutskott.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Utredningen

Inledning

Riksdagsarbetet bär efter 1918—21 ärs stora författningsrevision blivit

föremål för mera omfattande reformer väsentligen vid två tillfällen, åren

1933 och 1949. Några djupgående förändringar har emellertid knappast genomförts.

De viktigaste nyheterna är 1949 utgjordes av sessions- och uppskovsreglerna.

Det måste likväl uppmärksammas, att riksdagsårets uppdelning

på två arbetsperioder, en på våren och en på hösten, i praktiken genomförts

redan tidigare, som en följd av det andra världskrigets och efterkrigsårens

belastning på statsmakterna. I övrigt innebar 1949 års reformer

väsentligen vissa ändringar på utskottssidan. Ett tredje lagutskott inrättades

samtidigt med att jordlagstiftningsfrågorna överfördes från jordbruksutskottet

till lagutskott. De tillfälliga utskotten ersattes med ett fast beredningsutskott

för vardera kammaren. Redan år 1953 omvandlades de båda

beredningsutskotten till ett gemensamt genom inrättande av allmänna beredningsutskottet.

I sammanhanget bör vidare nämnas, att konstitutionsutskottet

i betänkandet 1954: 19 framlade vissa förslag till rationalisering av

riksdagsarbetet, vilka i huvudsak genomfördes i samband med grundlagsändringar

år 1957. Redan vid 1955 års riksdag omlades emellertid riksdagens

arbetsvecka, varvid lördagarna friställdes från riksdagsarbete.

Inga av de reformer, som vidtagits i riksdagsarbetet under tiden efter år

1949, har varit av mera påtaglig räckvidd. Delvis har detta berott på författningsutredningens

arbete, vilket ansetts böra avvaktas. Helt kan likväl

avståendet från reformer inte återföras därpå. Oberoende därav tillsattes

sålunda 1957 års budgetkommitté, som år 1959 framlade ett betänkande

med förslag till reformering av riksdagens budgetarbete. Någon åtgärd har

emellertid inte föranletts därav.

Innebörden av utvecklingen efter 1949 års reformer

Tiden efter år 1949 har medfört en väsentlig ökning av statsverksamhetens

omfattning och betydelse. Belysande är de i det föregående anförda

siffrorna för huvudtitlarnas tillväxt under perioden, vilka visade en ökning

av de egentliga statsutgifterna på driftbudgeten till mellan det femoch

sexdubbla. Vilken saklig och arbetsmässig expansion som ligger bakom

dessa och liknande siffror är meningslöst alt söka uppskatta. Att riksdagens

arbetsuppgifter undergått en kraftig ökning och en utveckling mot en

alltmer komplicerad beskaffenhet ligger emellertid i öppen dag. Att någon

motsvarighet till statsdepartementens utvidgning och omdaning inte ägt rum

på riksdagens sida får ses som bakgrund till utredningens uppdrag. Huvuduppgiften

för utredningen har också angetts till att överväga och framlägga

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

förslag rörande riksdagens direkta motsvarighet till departementen på regeringssidan:

dess personal- och förvaltningsorganisation. En lösning av dessa

frågor måste emellertid, som redan inledningsvis understrukits, bygga på

en klar uppfattning om ordningen för själva riksdagsarbetet.

Vid en bedömning, om 1949 års system visat sig hållbart med hänsyn

till utvecklingen därefter, är det naturligt att börja med att söka s. a. s.

kvantitativt uppskatta innebörden av denna utveckling och dess resultat

för riksdagens vidkommande. Till belysning härav har vissa siffror presenterats

i det föregående. Om desamma måste emellertid, som förut sagts,

fastslås att de knappast alls ger någon bild av utvecklingens »sakliga» innebörd

utan endast belyser riksdagsarbetets »yttre» utveckling. De kan ge

underlag för eu bedömning främst av riksdagsledamöternas egen aktivitet

men inte för en mätning av själva arbetsuppgifternas storleksordning. Om

denna begränsning iakttas, kan det emellertid otvivelaktigt sägas, att materialet

tillåter ganska klara slutsatser, särskilt om de allmänna tendenserna.

Med bortseende från detaljer och med viss förenkling kan följande

bild tecknas.

För periodens första decennium, 1950-talet, visar siffrorna i stort sett

ingen utveckling mot en ökning av riksdagsärendena. Med vissa variationer

upp och ned mellan de olika åren visar utgången ungefär samma bild som

ingången i fråga om både plenitid, fria motioner och följdmotioner. Däremot

ökade spörsmålen. För en bedömning av regeringsförslagens innebörd och

räckvidd ger siffrorna ingen vägledning; inte ens antalet propositioner är

till hjälp härvidlag, då detta som en rationaliseringsåtgärd inom departementen

nedbragts väsentligt.

Under 1960-talet har en kraftig expansion ägt rum. Motionerna har tilltagit

avsevärt i antal, ökningen ligger helt på de likalydande och är mer

än dubbelt större för de fristående än för följ dmotionerna. Jämför man

valåren 1952 och 1964, finner man en uppgång för de fria motionerna med

cirka 70 % och för följ dmotionerna med cirka 30 %. En försiktig jämförelse

mellan 1950-talets genomsnitt och vad som synes vara en »säker» slutnivå

för perioden ger siffrorna drygt 50%, resp. drygt 20%. Spörsmålen har

fortsatt att öka. Ett viktigt led i denna utveckling utgör införandet av särskilda

frågestunder. Plenitiden har utsträckts väsentligt om än inte i proportion

till det ökade motionerandet och spörsmålsframställandet.

De angivna huvuddragen i utvecklingen är enligt utredningens bedömning

ej ägnade att förvåna. Otvivelaktigt innebar 1950-talets sista andrakammarperiod

— med folkomröstningen och koalitionsregeringens avlösning år 1957,

riksdagsupplösningen år 1958 in. m. — ett viktigt parlamentariskt genomgångsskede,

och det framstår därför som fullt naturligt att den även kom

att omfatta en gränslinje i det inre riksdagsarbetet.

Redan innan den stora ökningen av riksdagsärendenas antal satte in,

kom viktiga förändringar till synes. Belysande är motionsstrukturens väx
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

lingar mellan åren 1956, 1957 och 1959. Totalsiffrorna antyder ingen omställning:

904, 809 resp. 798. Men fördelningen på motionstyper visar markanta

förändringar. Ser man på proportionerna mellan likalydande och enkammarmotioner,

finner man år 1956 den sedvanliga dominansen för de

förra, 575 mot 329. Följande år företedde en kraftig nedgång av de likalydande,

till 474, och en obetydlig uppgång för enkammarmotionerna, till 335,

vilket gav de senare deras ojämförligt högsta andel av totalsiffran under

perioden. Är 1959 åter var förhållandet radikalt förändrat, med en åtskilligt

starkare dominans för de likalydande än år 1956: 551 mot 247. Motsvarande

omkastningar finner man i fördelningen på fristående motioner och följdmotioner:

296 mot 608 år 1956, 191 mot 618 år 1957, 258 mot 540 år 1959.

Det är tydligt, att år 1957 utgjorde ett »avvaktande» genomgångsår och år

1959 ett begynnelseår för en ny utveckling. År 1960 inledde så det nya skedet,

med en kraftig ökning av motionsinitiativens antal, från 798 föregående år

till 944, en uppgång som väsentligen låg på likalydande och fristående motioner.

Frågan är vilka konsekvenser som bör dragas av den här skisserade utvecklingen.

Det kan vara naturligt att till en början framkasta spörsmålet,

om det möjligen gäller en tillfällig uppgångsperiod som kan antagas småningom

bli följd av en återgång mot 1950-talets förhållanden. Enligt utredningens

bedömning saknas grund för ett sådant antagande. Man torde i stället

böra betrakta läget så, att statsuppgifternas kraftiga expansion och

stegrade komplikation först vid övergången från 1950- till 1960-talet slagit

igenom i det interna riksdagsarbetet i form av en allmän ökning av riksdagsiniliativen.

Redan tidigare hade utvecklingen uppenbarligen kommit till

uttryck i riksdagsarbetet genom ärendenas vidgade sakliga omfattning och

högre svårighetsgrad, men denna sida av utvecklingen kan som tidigare

framhållits inte belysas med de framtagna siffrorna. Riksdagsiniliativens

antal har rimligen påverkats av de parlamentariska förhållandena. Att regeringsmakten

i periodens början delades av två partier, tillsammans representerande

betydligt över hälften av båda kamrarnas ledamöter, bör ha haft

en återhållande verkan på riksdagsinitiativens antal, och det är endast dessa

antalssiffror som bär har kunnat mätas.

Om den fortsatta utvecklingen är det naturligtvis svårt att göra förutsägelser.

Enligt utredningens mening är det emellertid mera realistiskt att

räkna med en fortsatt uppgång, inte bara i fråga om regeringsförslagens

räckvidd utan även beträffande riksdagsinitiativens såväl omfattning som

antal, än att kalkylera med en avmattning av den nuvarande aktiviteten.

Bör en minskning av arbetsbördan eftersträvas?

Det är utan vidare tydligt, att den ordning för riksdagsarbetet, som skisserades

vid 1949 års reformer, inte varit i allo anpassad efter en sådan

arbetsvolym som förekommit under de senare riksdagsåren. Då man har

alt ta ställning till frågan, på vad sätt en ändamålsenlig ordning bör sökas,

ligger det nära till hands att först överväga, om åtgärder hör vidtagas för

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

att nedbringa själva arbetsbelastningen. Denna fråga måste i sak gälla,

om man bör verka för en begränsning av riksdagsmännens aktivitet. Utredningen

ställer sig avvisande härtill. På frågan har anlagts i huvudsak följande

synpunkter.

Det är enligt utredningens mening inte bara naturligt utan även från

allmänt demokratiska synpunkter värdefullt, att samhällets dynamiska

utveckling och statsverksamhetens expansion återspeglas även i en stegrad

aktivitet inom riksdagen. Redan av detta skäl bör riksdagsinitiativens ökning

under senare år, särskilt mot bakgrunden av periodens första decennium,

betraktas som en riktig utveckling, som inte bör motarbetas. Härtill

kommer tungt vägande synpunkter av allmänt konstitutionell natur. Viktiga

karakteristika för det svenska statsskicket, som avsevärt skiljer detta

från åtskilliga andra parlamentariskt styrda länders, är utskottsarbetets

höga kvalitet och generositeten mot de enskilda ledamöterna. Till våra parlamentariska

traditioner hör, att riksdagsmännen inte bara har en vidsträckt

motionsrätt utan också får sina motioner underkastade en saklig

prövning, att de har en närmast obegränsad rätt att framställa spörsmål

till regeringen, som så gott som undantagslöst går i svaromål, och att varje

ledamot har fri yttranderätt i sin kammare. Enligt utredningens uppfattning

bör dessa principer upprätthållas till dess yttre förhållanden gör en revision

oundgängligen påkallad, något som ingalunda inträffat. Man bör heller

inte bortse från att utvecklingen inom riksdagen i viss mån torde ha påverkats

av regeringsinnehavets relativa permanens under lång tid. De förut

redovisade siffrorna angav alldeles klart, att den väsentliga ökningen av

riksdagsmännens aktivitet gått vid sidan av regeringsförslagen. Spörsmålen

har flerdubblats och av motionerna har de fristående ökat mer än dubbelt

så mycket som följ dmotionerna.

Det sagda innebär inte att utvecklingen enligt utredningens mening

skulle helt sakna negativa inslag och än mindre att man bör låta utvecklingen

löpa vidare utan att följa den med uppmärksamhet. Utredningen har

endast angett sin principiella utgångspunkt och skall något närmare utveckla

sin syn på de skilda delfrågorna.

Vad först beträffar motionerna kan det knappast förnekas, att de i vissa

fall kan framstå som mindre angelägna. Ofta upptas t. ex. samma ämne

med korta mellanrum utan att frågans läge kan antagas ha undergått någon

förändring. De fall, där man med fog kan anse en motion ha varit opåkallad,

är emellertid enligt utredningens uppfattning inte många, och de fall, där

en sådan motion verkligen lett till ett påtagligt merarbete för riksdagen,

ännu färre. Vad gäller de nyssnämnda återkommande motionerna måste

man t. ex. hålla i minnet både att det ofta har verkan på sikt, att en fråga

hålls aktuell, och att ärendet vid oförändrat ställningstagande från riksdagens

sida i regel bereder väsentligt mindre arbete, särskilt i utskottet,

än då det först upptogs.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Viss tvekan hyser utredningen emellertid inför tendensen mot att allt

flera motioner väcks i båda kamrarna. Om utvecklingen går därhän, att

varje motionär finner sig böra för understrykande av initiativets allvar söka

få till stånd en likalydande motion i medkammaren, måste detta leda till

ett ökat antal debatter i mindre ärenden i båda kamrarna, där man med fog

kunnat säga sig att det varit tillräckligt om frågan debatterats i den ena.

Ännu torde utvecklingen inte ha medfört några mera påtagliga olägenheter

av denna art, men en återgång till tidigare motionspraxis kan på sikt vara

till fördel.

Väsentligen aktualiserar emellertid motionernas ökning enligt utredningens

mening synpunkten, att utskottsarbetets höga kvalitet bör uppräthållas

även vid en stegrad arbetsvolym. Detsamma gäller självfallet propositionerna.

Liksom departementen satt in ökade resurser på regeringsförslagens

beredning, bör riksdagen ha uppmärksamheten fäst på att utskottsberedningen

av såväl propositioner som motioner även framdeles hålls på

den kvalitativa nivå, som varit utmärkande för utskottsväsendet.

I fråga om spörsmålen kan man enligt utredningens uppfattning, liksom

beträffande motionerna, knappast komma ifrån, att de ibland kan framstå

som mindre angelägna. Otvivelaktigt kan det i vissa fall sägas, att ledamoten

likaväl kunde ha skaffat sig ett svar på egen hand och att det upptagna

ämnet inte heller varit av mera påtagligt intresse från debattsynpunkt.

Dessa fall är emellertid fåtaliga och leder inte till debatter som är av betydelse

för plenitidens längd. Man bör enligt utredningens mening i stort

sett bortse från att det förekommer mindre befogade frågor och i stället

beakta spörsmålsinstitutens allmänna parlamentariska betydelse. Av flera

skäl kan man säga, att dessa hör till de mest värdefulla inslagen i riksdagsarbetet.

De ger ledamöter möjlighet att ta upp frågor och därmed aktivt

engagera sig i riksdagsverksamheten, även om de saknar fast utskottsplacering.

Vidare innebär spörsmålsinstituten en möjlighet att hålla en löpande

kontakt med väljarna och deras särskilda aktuella intressen. Ämnen

av speciell, kanske lokal karaktär, som inte lämpar sig för motionsinitiativ,

kan upptas spörsmålsvägen. Ytterligare ger dessa institut en viktig

möjlighet att överlägga om aktuella ämnen i kamrarna. Av dessa skäl bör

man enligt utredningens mening inte söka motverka frågandet i riksdagen.

Av vikt är också att uppmärksamma, att statsråden som redan påpekats

närmast undantagslöst ger svar på framställda spörsmål.

Ett drag i utvecklingen, som kan motivera en viss tvekan, synes emellertid

vara det starkt ökade antalet interpellationer. Införandet av frågestunder

har medfört en viss minskning av interpellationerna, men ökningen av antalet

enkla frågor mer än uppväger denna nedgång. Åtminstone på sikt

vore det otvivelaktigt en fördel, om det ökande framställandet av spörsmål

mer än hittills kom till uttryck genom flera enkla frågor. Vad dessa beträffar

förekommer det i praxis mera sällan, att andra ledamöter än fråge
-

3—S14806

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

ställaren deltar i debatten, ehuru sådant inte brukat förvägras. Särskilt

så länge interpellationsdebatterna är så många som för närvarande, måste

det vara ett klart önskemål att frågedebatterna begränsas till frågande och

svarande, om inte mycket vägande skäl föreligger för ett vidgat meningsutbyte.

En viktig förmån för riksdagens ledamöter är deras fria yttranderätt i

kammardebatterna. Dessa utgör ett vanskligare ämne än motionerna och

spörsmålen. Åtskillig kritik har, särskilt utom men även inom riksdagen,

riktats mot kammardebatterna enligt nuvarande ordning. Regler om talarbegränsning

har förordats från skilda håll. De kritiska synpunkter som

sålunda framförts kan enligt utredningens uppfattning väl inte avfärdas

som grundlösa, men diskussionen i ämnet synes ha präglats av en viss

ensidighet och har inte alltid beaktat de verkliga förhållandena. Man måste

främst beakta två omständigheter, som båda berörts i det föregående. För

det första har plenitiden inte ökat i proportion till arbetsvolymens tillväxt.

För det andra visar företagna undersökningar, att man knappast kan allmänt

sett kritisera kammaranförandenas längd, och att de långa anförandena

till största del hålls av huvudtalare. Frågan gäller alltså väsentligen, om det

hålls för många anföranden. Utredningen vill inte förneka, att det under

varje session förekommer debatter, där de anförda synpunkterna likaväl

kunde ha framförts av ett mindre antal talare. Då man kritiserar den

gällande ordningen i detta hänseende, måste man emellertid beakta ytterligare

två synpunkter utöver de nyss anförda. Till en början innebär gällande

utskottsregler, att en mycket stor del av ledamöterna, särskilt i andra

kammaren, saknar möjlighet att aktivt deltaga i utskottsarbetet. Bereder

man inte ledamöterna bättre sysselsättning i utskotten, är det svårt att införa

begränsningar av antalet talare vid kamrarnas överläggningar. Vidare kan

det onekligen sägas, att olägenheterna av de många och långa arbetsplena

under kamrarnas mest belastade tidsperioder knappast bör i första hand

tillskrivas mängden av anföranden, så länge det är normalt, att av vårsessionens

plenitid, remissdebatten frånräknad, närmast lika stor del är förlagd

till maj månad som till hela den föregående tid, under vilken arbetsplena

kan hållas. En sådan ordning medför naturligtvis bl. a., att åtskilliga talare,

som velat yttra sig i ett ärende, ser sig nödsakade att avstå eller i vart fall

att väsentligt avkorta sina anföranden.

Det vill alltså synas som om frågan om begränsning av kammaranförandena

måste ses i ett större perspektiv än som vanligen sker. Kammararbetets

planering över riksdagsåret och utskottsorganisationens uppbyggnad måste

föras in i bilden. Hela detta frågekomplex måste uppenbarligen bli föremål

för grundliga och förutsättningslösa överväganden, men i detta sammanhang

kan begränsning av ledamöternas yttrandefrihet inte upptas till

prövning. Härför talar också att riksdagen innevarande år, med godkän
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

nande av konstitutionsutskottets utlåtande nr 14, avslagit en motion i ämnet.

Det bör även fortsättningsvis ankomma på partigrupperna och de enskilda

ledamöterna att tillse, att debatterna inte blir onödigt långa.

Huvudkonsekvenser av utvecklingen efter år 1949

Av det anförda har framgått att man enligt utredningens uppfattning

varken kan räkna med att arbetsökningen under senare år varit av tillfällig

karaktär eller bör, annat än i ringa mån, söka motverka utvecklingen.

Detta leder till att riksdagen bör anpassa sig efter en väsentligt större

arbetsmängd än som förutsattes vid 1949 års reformer. Hur stor ökning

man bör räkna med kan bli föremål för olika uppskattningar. Utredningen

har för sin del funnit, att man bär uigå från att arbetsvolymen under ett

vanligt riksdagsår ligger minst 50 % över 19^9 års nivå. Under särskilt

hårt belastade år, såsom valår, bör man vara beredd på en ännu väsentligt

större arbetsbörda. Man måste vidare, av skäl som anförts i det föregående,

ta med i beräkningen, att utvecklingen även i fortsättningen kan komma att

innebära en successiv ökning av arbetsvolymen i samma takt som hittills

under 1960-talet.

Frågan blir, vilka åtgärder som bör vidtagas i riksdagsarbetet för att

anpassa detta bättre än som för närvarande är fallet till den allmänna

utvecklingen. Enligt utredningens mening ligger det i öppen dag, att de

viktigaste bristerna för närvarande utgörs av den ytterst ojämna arbetsfördelningen

över riksdagsåret och av svagheter i organisationen, främst

personal- och förvaltningsorganisationen men i viss mån även utskottsväsendet.

Allmänt sett bör man enligt utredningens bedömning sträva efter

en fastare ordning över huvud, såväl i det löpande arbetet som i den yttre

organisationen.

Utan en anpassning efter de ändrade förhållandena måste man befara

en successiv försvagning av riksdagen på två sätt. Dels måste man räkna

med att riksdagens allmänt politiska ställning och betydelse minskas. Dels

kan man i längden knappast undgå en sådan försämring av det utförda arbelets

kvalitet, som utredningen anser böra undvikas.

I de närmast följande underavsnitten i denna avdelning upptar utredningen

de olika frågor, som direkt berör riksdagsarbetet. Tyngdpunkten

förläggs därvid till spörsmålen om arbetsfördelningen under riksdagsåret

och om utskottsorganisationen. Med hänsyn till att ämnena är välkända och

behandlats både av författningsutredningen och av tidigare utredningar

rörande riksdagsarbetet (främst i SOU 1931: 26, 1944: 8 och 1947: 79) har

utförligare framställningar om gällande regler och om frågornas tidigare behandling

ansetts kunna undvaras.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Sessionstiden

Den första fråga, som rent logiskt bör uppställas i detta sammanhang,

är om den kraftiga ökningen av riksdagens arbetsmängd bör föranleda en

utsträckning, eventuellt en omläggning av sessionstiden.

De gällande bestämmelserna (2 § riksdagsordningen) innebär i första

hand, som välkänt är, att vårsessionen skall börja den 10 januari — eller

om helgdag då inträffar påföljande dag — och vara avslutad den 31 maj, och

att höstsessionen skall börja tidigast den 16 oktober för att därefter fortgå

så länge det erfordras, vilket kommit att normalt innebära till veckan före

julhelgen. Bland övriga bestämmelser i ämnet är närmast två förtjänta

en erinran, oaktat de nästan helt saknat betydelse i praktiken. Till en början

har det särskilt angetts, att höstsession förutsätter beslut om uppskov med

ärenden från vårsessionen, och det har även medgetts, att vårsessionen får

utsträckas till den 15 juni, om framlagda ärenden bedöms kunna vara behandlade

den dagen. Vidare har en ovillkorlig rätt stadgats att få till stånd

extra session både för regeringen och för ett visst antal ledamöter i någondera

kammaren. Det räcker med en begäran endera från 65 förstakammarledamöter

eller från 100 andrakammarledamöter för att extra session skall

inkallas; särskilt skäl för framställningen skall uppges, men någon rätt

att underkänna skälet föreligger inte.

De angivna bestämmelserna medger två slutsatser av betydelse i detta

sammanhang. Det står till en början klart, att man vid 1949 års reformer

inte räknade med att höstsession skulle bli nödvändig varje år. Detta beriktigas

av motiven (SOU 1947:79, prop. 1948:244, SäU 1948: 1). Redan

det förhållandet, att höstsession inte kunnat undvikas något år utan att

tvärtom dessa sessioner fått behandla en allt större del av riksdagsårets

ärenden, visar att utvecklingen gått ifrån 1949 års regler. Vidare står det

alldeles klart, att bestämmelserna om extra sessioner öppnar möjlighet

för vilken utsträckning av sessionstiden som helst; enda formella begränsningen

ligger i att riksdagen senast den 31 maj måste övergå från en session

till en annan och alltså inte kan fortsätta löpande, något som medför ett

visst formellt besvär beträffande budgetärenden — varom närmare i det

följande —• som dock är av helt underordnad betydelse från praktisk synpunkt.

I samband med 1949 års reformer utsädes det klart, att extra

sessioner borde utgöra undantagsfall. Stor vikt lades vid att ledamöterna

normalt skulle få ett ostört sommaruppehåll i riksdagsarbetet den 1 juni—

den 15 oktober. Skulle riksdagen finna, att arbetsökningen sprängt ramen

för 1949 års »normalsystem», fordras emellertid ingen grundlagsändring

för att åstadkomma en längre sessionstid, och man kan inte heller med

något fog göra gällande, att ett sådant handlande skulle i sak om än inte till

form vara grundlagsstridigt.

Utredningen har för sin del funnit uppenbart, att någon allmän utsträckning

av sessionstiden inte är motiverad. Så länge stora delar av den nuvarande

sessionstiden är så föga väl tillvaratagna som nu, måste det vara

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

klart olämpligt att förlänga sessionerna. Först då man kan säga sig, att

hela den för närvarande normala riksdagstiden blivit i sådan grad ianspråktagen,

att en ytterligare belastning inte bör ske, bör en utsträckning övervägas,

och då måste man också mot varandra väga alternativen längre riksdagsvecka

eller längre sessionstid.

Trots det sagda har utredningen funnit anledning att i detta sammanhang

erinra om de gällande sessionsreglernas innebörd. Det är sålunda tydligt,

att dessa öppnar möjlighet även för mindre långtgående reformer än

en allmän förlängning av riksdagstiden. En nära till hands liggande utväg

för att lösa det svårbemästrade majproblemet, om detta inte kan klaras på

annat sätt, är t. ex. att uppskjuta några större ärenden från maj till en

kort extra session omfattande två eller tre arbetsplena under veckan före

midsommar. Utredningen ställer sig för närvarande klart avvisande även

till detta alternativ och anser andra vägar böra i första hand prövas för

att åstadkomma en bättre ordning än den nuvarande. Skulle emellertid de

andra vägarna inte leda till resultat och arbetsmängden fortsätta att öka,

torde det bli ofrånkomligt att ta lösningar av den angivna typen under övervägande.

Arbetsfördelningen över riksdagsåret

Det har framgått av det redan sagda, att utredningen betraktar den ojämna

arbetsfördelningen över riksdagens sessionstid som den största olägenheten

av den nuvarande ordningen. Den mycket starka arbetsanhopningen i kamrarna

under sessionernas slutskeden och den särskilt för det stora antalet

ledamöter utan fast engagemang i utskottsarbetet mycket ringa belastningen

under andra tider innebär ett system, som enligt utredningens uppfattning

är klart otillfredsställande inte minst från allmänt parlamentariska synpunkter.

Det motsvarar knappast riksdagens och riksdagsuppgifternas betydelse.

Utredningen bortser inte från att många ledamöter väl numera

inställt sig på den nuvarande ordningen, och att denna kanske renlav i en

del fall kan anses även innebära vissa fördelar, bl. a. vad gäller upprätthållandet

av arbete och uppdrag vid sidan av riksdagen. En fortsatt ökning av

arbetsvolymen skulle emellertid frammana reformer oavsett bedömningen av

dagsläget, och som redan förut understrukits är det enligt utredningens

uppfattning angeläget, att riksdagen i tid anpassar sig efter ändrade förhållanden.

Utvecklingen hade enligt utredningens mening i och för sig motiverat

reformer redan tidigare, men författningsutredningen och övervägandena

kring dess betänkanden har lagt hinder i vägen. Alldeles oavsett hur man

bedömer arbetsutvecklingen ger också de nyss anförda principiella synpunkterna

eu klar anvisning om att en ny ordning måste eftersträvas.

Det bereder otvivelaktigt väsentliga svårigheter alt inom ramen för de

nuvarande grundlagsbestämmelserna åstadkomma eu fullgod lösning av

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

ifrågavarande problem. Åtskilligt bör emellertid kunna uträttas på det praktiska

planet utan grundlagsändringar.

Den första delfråga, som bör upptagas till övervägande, är naturligen

arbetsfördelningen mellan vår- och höstsessionerna.

Denna arbetsfördelning åstadkommes med hjälp av uppskovsreglerna (58 §

riksdagsordningen).

De välkända gällande bestämmelserna innebär i huvudsak, att kamrarna

äger genom sammanstämmande beslut uppskjuta behandlingen av proposition,

framställning från något riksdagens verk eller motion, som inte berör

riksstaten, från en session till en annan. Uppskov kan även beslutas från en

riksdag till nästföljande, om inte andrakammarval förrättas dessförinnan.

Ett ärende får aldrig uppskjutas längre än att det blir avgjort året efter

det då det väcktes. Uppskov besluts på framställning av vederbörande utskott,

som skall ha inhämtat yttrande av talmanskonferensen. Kamrarna

äger emellertid även uppskjuta behandlingen av ett utskottsutlåtande, något

som inte skett i praxis.

Uppskovsinstitutet infördes år 1949 i det dubbla syftet att ge riksdagen

en möjlighet att reglera arbetsbelastningen mellan vår- och höstsessionerna

och ett maktmedel för att motverka olägenheter i riksdagsarbetet av all

propositioner avlämnas för sent. Båda dessa synpunkter är aktuella i dagens

läge.

Det förut redovisade materialet gav vid handen, att uppskovsinstitutet

begagnats flitigare under senare år men att höstsessionerna i förhållande till

sin längd är väsentligt mindre arbetstyngda än vårsessionerna. En första

åtgärd för att åstadkomma en jämnare arbetsbelastning över riksdagsåret

måste tydligen bli att i avsevärt större utsträckning än hittills uppskjuta

ärenden från vår- till höstsessionerna. En fråga, som förtjänar närmare övervägande,

är efter vilka normer detta bör ske.

De anförda siffrorna visade, att fristående motioner klart dominerar bland

uppskovsärendena, medan antalet uppskjutna propositioner är ringa. Även

om man beaktar tendensen mot att propositioner i något större utsträckning

än tidigare framläggs först under höstsessionerna, finner man, att dessa

sessioners propositionsarbete är avsevärt mindre än vårsessionernas. Omkring

4/5 av propositionerna behandlas normalt under vårsessionerna, vartill

kommer hela statsverkspropositionen. Av de fristående motionerna har

under senare år omkring Vs uppskjutits till höstsessionerna.

Det står av flera skäl klart, att en lösning av arbetstid ämningsproblemet

inte bör i första hand sökas i ett utvidgat uppskovsförfarande beträffande

fristående motioner, och att över huvud möjligheterna att nå önskade resultat

på denna väg är begränsade. Till en början framstår det som från

allmänt parlamentarisk synpunkt oriktigt att antaga en princip, enligt vilken

riksdagsinitiativen a priori skall i fråga om riksdagsbehandlingen sättas

i efterhand i förhållande till regeringsförslagen. Den disproportion i

förevarande hänseende, som redan nu framkommit mellan propositioner

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

och motioner, synes inte böra ökas. Vidare är det uppenbart, att ett propositionsärende

av någon omfattning betyder lika mycket för kamrarnas arbetstid

som flera motionsärenden. Slutligen måste det uppmärksammas att

motionsärendena har väsentlig betydelse under den mindre arbetstyngda

tiden i riksdagens början, medan den besvärande perioden i vårsessionens

slut helt domineras av propositionsärenden; endast ett ringa fåtal fristående

motioner föranleder beslut under de fyra sista veckorna. Ett uppskovsförfarande

får naturligtvis inte innebära, att man flyttar ärenden från vårsessionens

lugnaste skede till höstsessionen.

Det sagda innebär inte att utrymme enligt utredningens mening skulle

saknas för ytterligare uppskov med motionsärenden. Om endast proportionen

till regeringsförslagen inte förändras till riksdagsinitiativens nackdel,

synes det alltjämt föreligga viss möjlighet att överflytta flera motionsärenden

till efter sommaruppehållet. Sålunda skulle uppskov med ett antal

motioner, som nu brukar komma fram till behandling i kamrarna under april

månad, kunna även på det sättet främja en bättre ordning, att utskotten

skulle få större möjlighet att bereda propositionsärenden, som annars skulle

redovisas senare.

Den första och viktigaste åtgärden för att åstadkomma en jämnare arbetsfördelning

mellan sessionerna måste emellertid bli att i avsevärt större

omfattning än hittills besluta om uppskov med behandlingen av propositioner.

Beaktar man, att statsverkspropositionen behandlas under vårsessionen,

lär man kunna säga sig att en rimlig belastning av höstsessionen skulle

förutsätta, att omkring hälften av de övriga propositionerna behandlades

under densamma. Det är också värt att beakta, att en likartad saklig arbetsbörda

under sessionerna kan vara av betydelse. Då budgetarbetets tyngdpunkt

med nuvarande bestämning av budgetåret alltid måste vara förlagd till vårsessionen,

måste det vara angeläget att tillse, att höstsessionerna inte får en

alltför ringa del av det övriga propositionsarbetet.

Med anknytning till det sist sagda bör den punkt i uppskovsreglerna något

beröras som avser budgetärenden. Inga ärenden som »berör riksstaten»

kan uppskjutas till annan session. Vid läsningen av denna punkt måste det

beaktas, att ett system med öppna tilläggsstater för löpande budgetår sedan

länge är införlivat med budgetpraxis, men att grundlagsregeln endast avser

ärenden som anknyter till riksstaten. Det är alltså fullt möjligt att uppskjuta

behandlingen av ett budgelärende, även om regeringens äskande hänför

sig till riksstaten för det kommande budgetåret. Den tekniska förutsättningen

är endast, att riksdagen först beslutar att ärendet skall prövas

inom ramen för eu blivande lilläggsstat. Hemställan därom och om uppskov

kan naturligtvis upptagas som två punkter i samma utskottsutlåtande.

Den angivna möjligheten är av särskild betydelse att uppmärksamma med

hänsyn till att just budgetärendena sedan lång tid — långt före år 1949 —

varit ett dominerande inslag i riksdagsarbetet under de hårdast belastade

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

perioderna på våren. Man kan med fog hävda, att eu verklig arbetstidämning

över huvud inte kan åstadkommas, om en annan ordning för budgetärendenas

handläggning inte kan fås till stånd. Utredningen har inte med det sagda

velat ge sitt förord för ett omedelbart igångsättande av uppskovsförfarande

med budgetfrågor. Även här bör man först försöka att med åtgärder av mera

ingripande natur åstadkomma det önskade resultatet. Det är emellertid

utredningens uppfattning, att man redan nu bör ha uppmärksamheten fäst

på uppskovsmöjligheten och, om det visar sig att vårsessionens slutskede kan

förutses bli alltför arbetstyngt, noga överväga att ta den i bruk.

Frågan om uppskov med ett regeringsförslag innefattar ofta en fråga

om dagen för den föreslagna reformens ikraftträdande, vanligen om detta

skall ske redan den 1 juli samma år eller först vid årsskiftet. Det är av

vikt, att riksdagen inte avstår från en verklig sakprövning i detta hänseende.

Det skulle uppenbarligen vara betänkligt om riksdagen — som ensam

innehar finansmakten och är jämställd med regeringen i fråga om den centrala

lagstiftningsmakten — skulle av tidsskäl inskränka sin prövning av

framlagda förslag. Riskerna härför kan med hänsyn till arbetsutvecklingen

knappast negligeras.

En avgörande faktor för riksdagens ställningstagande till uppskovsfrågorna

är naturligtvis alltid vid vilka tidpunkter regeringsförslagen framlagts.

Under en lång följd av år har uppmärksamhet varit riktad mot förhållandena

i detta hänseende. Som ovan antecknats var ett av huvudmotiven för

uppskovsreglernas införande år 1949, att riksdagen borde få ett maktmedel

gentemot regeringen som kunde ge en verksam möjlighet att motverka arbetsanhopning

i riksdagen till följd av för sent avlämnade propositioner. Särskilt

mot denna bakgrund kan det sägas vara något förvånande, att propositioner

i så pass ringa utsträckning blivit föremål för uppskovsbeslut. Man

kan inte göra gällande, att förhållandena blivit påtagligt bättre under senare

år vad gäller tiderna för propositioners avlämnande. Tvärtom uttrycktes

under innevarande år allvarliga bekymmer från riksdagens sida. Ett ökat

uppskovsförfarande beträffande propositioner skulle i detta läge allenast

innebära ett fullföljande av en av huvudtankarna bakom 1949 års uppskovsregler.

Det bör också uppmärksammas, att propositionstiderna återverkar

på uppskovsmöjligheterna beträffande motioner: kommer propositionerna

sent, nödgas utskotten under väntetiden behandla motioner som annars med

fördel kunnat uppskjutas till höstsessionen. Om praxis inte ändras i riktning

mot flera uppskov med regeringsförslag, kan därigenom resultatet under

särskilt besvärliga år med många sena propositioner bli en förstärkt

snedbelastning genom att en del av vad som planerats för höstsessionen

redan fått arbetas undan under vårsessionen.

Utredningen skall härefter övergå till de frågor, som är förknippade med

arbetsfördelningen inom sessionerna och börjar därvid med

höstsessionerna såsom innefattande de minsta problemen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Det framstår för utredningen som klart, att det inte bör bereda mera

påtagliga svårigheter att få till stånd en jämnare arbetsgång under höstsessionerna.

För förberedandet av de ärenden, som uppskjutits från vårsessionen,

står hela sommaruppehållet till förfogande. Om utskottskanslierna

ges i uppgift att mellan sessionerna bearbeta höstens ärenden, bör riksdagens

arbete kunna i full utsträckning komma i gång omedelbart efter sessionens

början. I viss omfattning förekommer det redan nu, att utskottstjänstemän

står till förfogande även under sommaruppehållet. Detta bör enligt utredningens

uppfattning göras till huvudregel.

Eu särskild fråga i sammanhanget är i vad mån utskotten själva kan och

bör arbeta mellan sessionerna. Delade meningar om grundlagsenligheten av

ett sådant förfarande har tidigare framkommit. Utredningen har för sin del

inte kunnat finna några hinder föreligga för utskottssammankoinster mellan

sessionerna, i vart fall inte om det formella beslutsfattandet hänförs till

sessionstid. Likaväl som utskotten kan samlas under sommaren för gemensamma

resor, måste de kunna överlägga om riksdagsärendena under samma

tid. En annan sak är om utskotten bör hålla sammanträden mellan sessionerna.

Enligt utredningens mening bör detta endast ske i begränsad utsträckning.

Det väsentliga är att kansliarbetet utförs. Därefter kan det, beroende

av utskottens arbetsbelastning från fall till fall, vara lämpligt att

något eller ett par sammanträden hålls före sessionens början, så att utlåtanden

kan färdigställas för bordläggning genast efter det att riksdagen samlats i

oktober. Som huvudprinciper bör gälla, att utskottskanslierna arbetar under

sommaruppehållet i den omfattning som ärendenas antal och svårighetsgrad

motiverar, med sikte på att senast den 1 oktober tillställa ledamöterna

material i ärendena, och att utskottet därefter, om bordläggning av utlåtanden

inte därförutan kan ske under höstsessionens första vecka, håller

något eller ett par sammanträden i början av oktober månad.

Ett sådant tillgodogörande av sommaruppehållet för förberedelsearbete

inom utskottskanslierna, som utredningen förordar, skulle uppenbarligen

i avsevärd mån underlättas, om propositioner, som avses bli behandlade

under höstsessionen, i större utsträckning än nu gjordes tillgängliga, i

tryck eller underhandskorrektur, redan före sessionens början. Denna fråga

bör bli föremål för överläggningar med regeringen.

Med den här skisserade ordningen kan uppnås, att det vid varje höstsessions

början finns färdigt arbetsmaterial för kamrarna, vilket därefter

kan inplaneras jämte förväntade propositionsärenden till en någorlunda

jämn arbetsgång under sessionen. Det skulle också kunna bli möjligt att

på denna väg något förkorta höstsessionerna.

Med anknytning till det sist sagda vill utredningen något beröra frågan

om uppskov till nästfoljande riksdag, något som kan beslutas varje år utom

det sista i andra kammarens mandatperiod. Enligt utredningens mening

bör även denna möjlighet begagnas i större utsträckning än som hittills

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

skett. Samma slags synpunkter, som talar för ett större antal uppskov från

vår till höst, gör sig gällande även i detta sammanhang. Även höstsessionerna

företer nu en ojämn arbetsbelastning, med förskjutning mot slutskedet.

Helt lär denna inte kunna elimineras genom de reformer, som här föreslagits,

då den delvis beror på sent avlämnade propositioner. Det framstår

som naturligt, att möjligheten att överflytta behandlingen av sådana ärenden

till vårsessionens början, som alltid utgör kamrarnas minst belastade

tid, blir föremål för överväganden, något som nu endast sällan sker.

Uppenbart är emellertid, att den sist diskuterade uppskovsmöjligheten

endast skall begagnas, där behov föreligger att avlasta en höstsessions slutskede

eller det befinns möjligt och önskligt att avsluta sessionen tidigare

eller sakliga skäl eljest föreligger. Uppskov bör naturligtvis inte innebära

endast att riksdagen skjuter en del av sin arbetsbörda framför sig. Av detta

skäl bör, som även framgått av det förut sagda, i första hand propositioner

ifrågakomma till uppskov.

Betydligt mera svårbemästrade problem möter då det gäller att söka

åstadkomma en jämnare arbetsfördelning över vårsessionerna. De reformer,

som föreslagits i det föregående, är i och för sig ägnade att åstadkomma en

ej obetydlig avlastning av vårsessionens slutskede: direkt genom att propositioner

uppskjuts till höstsessionen och indirekt genom att ökade uppskov

med motionsärenden ger utskotten större möjligheter att sätta in sina

resurser på behandlingen av sådana ärenden, som skall avgöras av kamrarna

under vårsessionen. En sådan utjämning av arbetet över sessionen,

som bör eftersträvas, kan emellertid inte uppnås utan ytterligare åtgärder

i det interna riksdagsarbetet.

Det är uppenbart, att vad som måste eftersträvas är en genomgående tillbakaflyttning

av ärendenas behandling, från maj och tillbaka. En forcering

av arbetet i riksdagens början är meningslös om den inte motsvaras av en

tidigareläggning av maj ärendena. Klart är emellertid att en snabbare och

mera effektiv start i utskottsarbetet än för närvarande, omedelbart efter den

allmänna motionstidens utgång, efter förberedelsearbete i utskottskanslierna

under januari månad — då ju i vart fall statsverkspropositionen och en del

annat arbetsmaterial redan föreligger — skulle få gynnsamma återverkningar

för den senare delen av sessionen.

Vad som i första hand erfordras för att nå önskvärda resultat är en utbyggd,

för kammare och utskott gemensam arbets planering. Otvivelaktigt

har väsentliga framsteg gjorts i detta hänseende under senare år, ehuru ansträngningarna

i huvudsak uppvägts av arbetsmängdens ökning. Utredningen

ser det som en grundförutsättning för en bättre ordning i riksdagsarbetet,

att den planering och det samarbete som nu sker vidareutvecklas

och får såvitt möjligt fasta former. Utredningen vill i detta sammanhang

erinra om att önskemål i samma riktning framförts under en följd av år,

ehuru man först på senare tid sett mera påtagliga resultat. Sålunda för
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

ordade t. ex. redan 1943 års utredning rörande riksdagens arbetsformer

(SOU 1944: 8, sid. 22 och 57), att utskottsordförandena skulle var fjortonde

dag lämna skriftliga uppgifter till talmännen angående utskottens arbete.

Ett liknande system, med talmanskonferensen som centralorgan, bör

komma till stånd. Planeringen måste börja i utskotten och genomföras omedelbart

i riksdagens början. Varje utskott bör skyndsamt söka vinna överblick

över både vilka ärenden som lämpligen kan uppskjutas till höstsessionen

och vilka ärenden som kan upptagas till behandling omedelbart efter

allmänna motionstidens utgång. För budgetutskotten föreligger statsverkspropositionen

redan efter riksdagens öppnande; för övriga utskott bör det

finnas möjlighet att så snart motionstiden utgått utvälja några ärenden varmed

arbetet kan börja första veckan i februari. Enligt utredningens bedömning

måste det i varje utskott finnas förutsättningar att framlägga några utlåtanden,

varav åtminstone något som föranleder debatt i kamrarna, i sådan

tid att ett arbetsplenum av någorlunda omfattning kan äga rum den första

onsdagen efter den 15 februari. För arbetet under sessionens senare del har

naturligtvis tiderna för propositionernas avlämnande stor betydelse, men

en verksam planering på riksdagens sida måste bidraga till att minska

olägenheterna av förskjutningar i detta hänseende.

Det är, som redan förut framhållits, av vikt att även budgetärendena

kan komma fram till behandling i kamrarna något tidigare än som nu sker.

Med hänsyn till deras antal och omfattning skulle redan en tidsvinst på

någon vecka få avsevärd verkan för de sista majveckorna. Det bör i sammanhanget

anmärkas, att särpropositioner rörande budgeten skall vara avlämnade

inom 70 dagar efter riksdagens öppnande, medan i övrigt gäller

en frist på 90 dagar (54 § riksdagsordningen). Särskilt mot bakgrunden av

den stora återhållsamhet, som riksdagen visat i fråga om uppskov med

propositioners behandling, framstår den nämnda regeln som en förmån för

budgetutskotten. Det bör även antecknas, att det ökade uppskovsförfarande,

som utredningen förordat i det föregående, självfallet bör omfatta även

sådana från riksstaten fristående propositioner, som bereds av budgetutskotten.

De av dessa som föranleder följdmotioner är emellertid regelmässigt

ringa till antalet — högst 10 under de fem vårsessioner som redovisats

i bilaga 2 — men de bör likafullt bli föremål för beaktande.

En specialfråga, som bör något beröras i sammanhanget, är utskottens

remissförfarande beträffande motioner. Det är naturligtvis riktigt och överensstämmande

med utvecklingen, att utskotten på denna väg inhämtar

uppgifter och synpunkter från utomstående myndigheter och organisationer.

Likväl har utredningen funnit fog för att rekommendera en något

större återhållsamhet i praxis än för närvarande. Ett alltför omfattande remissförfarande

minskar riksdagens möjligheter att få fram ärenden till behandling

redan i vårsessionens början. Det bör övervägas, om inte utredningsarbete

inom vederbörande utskottskansli och inhämtande av muntliga

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

upplysningar kan ersätta en särskild remiss. Vidare bör remisser inte utan

att särskilda skäl föreligger verkställas i andra ärenden än sådana, som

man är beredd alt uppskjuta till höstsessionen.

Av stor vikt är att planeringen utsträcks till att även omfatta löpande

kontakt mellan riksdagen och departementen rörande propositionerna. I

viss utsträckning förekommer det redan nu, att departementen i förväg tillhandahåller

utskottens föredragande personal korrektur till blivande propositioner,

så att visst förberedelsearbete kan ske. Särskilt där de tider för

propositionernas avlämnande inte innehålls, vilka uppges i den översikt,

som i riksdagens början överlämnas av statsrådsberedningen, synes riksdagen

ha berättigade anspråk på en service av angiven art.

Om arbetet i maj månad har slutligen uppmärksammats, att ett ganska

stort antal interpellationer, som framställts betydligt tidigare på året, i

vissa fall i januari eller februari, brukar besvaras då. Den ytterligare belastning

av den ändock hårt ansträngda plenitiden, som härigenom uppkommer,

framstår som högst otillfredsställande och bör undanröjas genom

kontakter med regeringen. Rörande spörsmålen i övrigt må anmärkas, att

sådana i förhållandevis stor omfattning också framställs i maj månad.

Även om utredningen som förut framhållits inte vill motverka spörsmålsinstitutens

begagnande, synes det vara rimligt att begära, att frågeställare

under vårsessionens slutskede uttryckligen anger, i vad mån de önskar ett

svar före höstsessionen, och om så är fallet även kan uppge ett bärande

skäl därför.

Riksdagens arbetsvecka

Innan utredningen övergår till en granskning av utskottsorganisationen,

skall riksdagens arbetsvecka något beröras, närmast från synpunkten vad

som bör anses vara en riktig tidsfördelning mellan kammare och utskott.

Till en början vill utredningen anteckna, att den inte funnit en utsträckning

av riksdagens arbetsvecka motiverad. Samma synpunkter gör sig här

gällande som i det föregående anförts i frågan om sessionstiden bör förlängas.

Riksdagen bör alltså enligt utredningens mening även fortsättningsvis

begränsa sitt arbete till tisdagar, onsdagar, torsdagar och fredagar och

endast i utomordentliga fall ta övriga veckodagar i anspråk.

Vid sin granskning av arbetsveckans disposition har utredningen funnit

denna i det väsentliga tillfredsställande. Endast på en punkt synes en ändring

böra komma till stånd. Detta gäller frågestundernas förläggning. Den

nuvarande ordningen innebär, att utskottens arbete på tisdagarna måste

avslutas före kl. 15. På torsdagarna kan utskottssammanträden å andra

sidan pågå till kl. 16. Med hänsyn till att utskotten har större möjlighet att

börja sitt arbete tidigare på torsdagarna än på tisdagarna, till följd av att

de senare är riksdagsveckans första dag, skulle det innebära en värdefull

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

utjämning, om frågestunderna flyttas från tisdagar till torsdagar, överläggningar

härom bör upptas med regeringen.

Med den jämkning som sålunda föreslagits skulle riksdagens arbetsvecka

få följande disposition:

tisdagar utskottsarbete till kl. 16, bordläggningsplena med besvarande av

interpellationer kl. 16;

onsdagar arbetsplena kl. 10;

torsdagar utskottsarbete till kl. 16, frågestund i första kammaren kl. 16

och i andra kammaren kl. 16.30; och

fredagar antingen arbetsplena kl. 11 eller arbets- eller bordläggningsplena

kl. 14.

Förändringar i det normala schemat bör ske i sessionernas slutskede,

efter utskottsarbetets avslutande, efter samma principer som hittills.

Utskottsorganisationen

Då utredningen övergår till att behandla utskotten, är utgångspunkten,

att arbetsmängden ökat väsentligt utan att någon utvidgning eller omläggning

av utskottsorganisationen ägt rum.

Om de gällande bestämmelserna (främst 36 § riksdagsordningen) är det

tillräckligt att anteckna följande. Kamrarna skall årligen tillsätta tio gemensamma

utskott, med lika antal ledamöter från vardera kammaren. Ledamotsantalet

är på bindande sätt fastställt endast för utrikesutskottet, medan

för övriga endast angetts normalsiffror som kamrarna kan överskrida,

då något utskott »anmäler behov av förstärkning i ledamöternas antal».

Den sistnämnda punkten har i praxis ej tillämpats. För antalet suppleanter

anges i grundlag över huvud inga siffror utom för utrikesutskottet, för vilket

en bindande föreskrift gäller även i detta hänseende; i övrigt äger kamrairna

var för sig bestämma antalet suppleanter. De ständiga utskottens arbetsuppgifter

har angetts i grundlag, dock ej den interna fördelningen

mellan de tre lagutskotten. Om nuvarande regler i sistnämnda hänseende

hänvisas till framställningen i föregående avsnitt. Kompetensreglerna är på

två sätt dispensabla: genom den s. k. uppmjukade remissregeln och genom

möjligheten att tillsätta särskilda utskott. Den förra innebär, att fråga som

har nära samband med ämne tillhörande visst utskotts behandling må hänvisas

till detta utskott även om huvudreglerna skulle ha föranlett annat.

Särskilda utskott må tillsättas av kamrarna »när sådant finnes vara av

nöden» och övertar i så fall uppgifter som annars skulle ha ankommit på

ständigt utskott. Om ledamotsantal har inte stadgats. Sammansatt utskott

(47 § riksdagsordningen och 1!) § riksdagsstadgan) besluts av utskotten,

utan att ärendet uppkommer i kamrarna, och sker genom deputerade.

Utskotts uppdelning på avdelningar är ett för både grundlagarna och

riksdagsstadgan okänt förfarande, som emellertid har mycket gamla anor.

Det tillämpas för närvarande inom fyra utskott och har i praktiken mycket

olika innebörd. Statsutskottet arbetar på fem, bevillningsutskottet på två

avdelningar. I det förra utskottet har utvecklingen förskjutit tyngdpunkten

i arbetet allt starkare mot avdelningarna, medan det senare utskottet visar

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

rakt motsatt tendens; bevillningsutskottets avdelningar spelar en allt mindre

10II. Vidare uppdelar sig första lagutskottet på två avdelningar för granskningen

av riksdagens ombudsmäns berättelser. Slutligen brukar konstitutionsutskottet

uppdela sig på fyra avdelningar för läsningen av statsrådsprotokollen.

Avdelningar har i praxis inga uppgifter därutöver, utan dechargearbetet

är i övrigt helt förlagt till plenum. Dessa avdelningar utgör

sålunda de minst betydelsefulla.

Om utskottens ledamotsantal må följande antecknas:

30 ledamöter i statsutskottets plenum;

24 ledamöter i allmänna beredningsutskottet;

20 ledamöter i konstitutions-, bevillnings- och jordbruksutskotten; samt

16 ledamöter i utrikes-, banko- och lagutskotten.

Statsutskottets avdelningar omfattar vardera 6 ledamöter.

För samordningsuppgifter inom utskottsarbetet finns dels lagutskottsdeputerade,

som redan berörts i det föregående, dels budgetdeputerade. De

sistnämnda skall (19 § riksdagsstadgan) »under riksdagens lopp, i den utsträckning

sådant finnes påkallat, rådpläga i frågor, som angå budgetarbetet

i riksdagen». De bör vidare »verka för att största möjliga enhetlighet

vid budgetbehandlingen iakttages» och har slutligen »att föranstalta därom,

att lämpliga sammanställningar angaende statsverkets inkomster och

utgifter samt angående budgetarbetets fortgång inom riksdagen tid efter

annan delgivas kamrarnas ledamöter». I praxis utgörs deputerade av de

fyra budgetutskottens presidier, sålunda åtta ledamöter.

Vid sina överväganden rörande utskottsorganisationen har utredningen

till en början beaktat följande allmänna principsynpunkter.

Som förut nämnts har den gedigna utskottsberedningen alltid utgjort

ett viktigt karakteristikum för den svenska riksdagen. Möjligheterna och

önskvärdheten av att engagera ledamöterna i utskottsarbetet har därför

varit föremål för ständig uppmärksamhet och föranlett åtskilliga reformkrav.

För närvarande är läget, att 97 ordinarie utskottsplatser står till förfogande

för vardera kammaren med deras 151 resp. 233 ledamöter. Även

om man frånräknar talmän och statsråd och beaktar suppleanternas möjligheter

att deltaga i utskotten och värdet av föregående riksdagserfarenhet

för närmare engagemang i utskottsarbetet, måste man enligt utredningens

uppfattning säga sig, att den nuvarande organisationen inte ger möjligheter

för utskottssysselsättning av ledamöterna i den utsträckning som är önskvärd.

Läget vid 1965 års riksdag framgår av efterföljande tabell.

Tabell 6. Ledamöternas utskottsplacering vid 1965 års riksdag

utsk.

Utan

o = ordinarie plats, s = suppleantplats. UU = utrikesutskottet.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Vidare är det uppenbart, att den kraftiga arbetsökningen måste aktualisera

frågan, om inte utskottsorganisationen bör utbyggas. Särskild tyngd

får denna synpunkt, om den förenas med den nyssnämnda. Det kan onekligen

med fog göras gällande, att arbetsuppgifternas tillväxt ger större möjligheter

att tillgodose önskemålet om ökat utskottsengagemang för ledamöterna.

De förslag och rekommendationer, som utredningen i det föregående

framlagt rörande den allmänna ordningen för riksdagsarbetet, måste också

få en viss återverkan i förevarande sammanhang. En utjämning av arbetet

över riksdagsåret medför ökade anspråk på ledamöterna i fråga om deltagande

i kammararbetet. Det är ofrånkomligt, att ledamöterna under sådana

förhållanden måste kunna ställa berättigade krav på möjlighet till en mera

varaktig och aktiv sysselsättning i riksdagsarbetet än vad endast deltagandet

i plena innebär.

En synpunkt som är förtjänt att beaktas är ytterligare, att det kan ligga

ett särskilt värde i att riksdagsärendena oavsett sin skiftande beskaffenhet

blir föremål för beredning i likartade yttre foiuner. Den nuvarande organisationen

företer härvidlag betydande ojämnheter. Medan jordbrukshuvudtiteln

i dess helhet behandlas i ett tjugomannautskott, sker den sakliga

beredningen av övriga departementshuvudtitlar på sexmannaavdelningar i

statsutskottet. De inotionsärenden åter, som hänvisas till allmänna beredningsutskottet,

behandlas helt i plenum med 24 ledamöter. Lagutskotten

arbetar genomgående — med undantag för granskningen av JO:s och MO:s

äinbetsberättelser — i plenum med 16 ledamöter etc.

Betraktar man i stället rena arbetseffektivitetssynpunkter, är det tydligt,

att man inte kan generellt hävda att den nuvarande utskottsorganisationen

är otillräcklig och måste utvidgas. Ofta torde det snarast vara så, att utskotten

själva väl kan behandla de till dem hänvisade ärendena utan alltför

stor tidspress men att kanslierna saknar möjlighet att föra fram ärendena

i den takt som utskotten själva kunnat följa. Förstärkningar av personalorganisationen

— som alltså kommer att behandlas först i ett senare

betänkande — skulle otvivelaktigt vara av stor betydelse för utskottsarbetet.

Helt utan olägenheter är emellertid den nuvarande organisationen inte

ens från begränsade effektivitetssynpunkter. I viss utsträckning har förhållandet

för särskilt de mest arbetstyngda utskotten blivit, att man får

tillämpa en tidskrävande successivbehandling av ärendena, där parallell behandling

varit fullt möjlig sakligt sett och önskvärd med hänsyn till kammararbetets

fortgång.

Alla de synpunkter, som här antecknats, leder till att riksdagens utskottsorganisation

enligt utredningens mening måste bli föremål för en grundlig

och förutsättningslös prövning. En sådan kan inte ske i delta sammanhang,

där endast förändringar inom grundlagarnas ram kan ifrågakomina

och sådana blott på sätt som inte binder de fortsatta övervägandena rörande

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

törfattningsfrågan i stort. Det är därför nödvändigt att uppställa spörsmålet,

vad som i praktiken kan uträttas redan i detta sammanhang. Härvidlag

är att uppmärksamma, att grundlagarna ger riksdagen fri möjlighet att

utöka utskottsorganisationen genom tillsättande av särskilda utskott; den

enda förutsättningen för en sådan åtgärd är att kamrarna finner den vara

»av nöden», något som i dagens läge med hänsyn till arbetsutvecklingen

inte kan uppfattas som något band på handlingsfriheten. Ingenting hindrar

att utskottsorganisationen utökas genom inrättandet av »fasta» särskilda

utskott och inte heller att en sådan ordning inskrivs i riksdagsstadgan i

form av en föreskrift av rekommendationskaraktär. Åtgärder i denna riktning

kan inte heller binda för framtiden, då riksdagen naturligtvis kan

återgå till de i grundlagarna föreskrivna tio ständiga utskotten vilket år

som helst och utan några särskilda formaliteter över huvud.

De anförda principsynpunkterna leder enligt utredningens uppfattning

till att möjligheten att tillskapa ytterligare utskott måste allvarligt övervägas

redan i detta sammanhang. Därvid måste emellertid uppmärksammas

dels suppleantsystemet, dels konsekvenserna av kamrarnas olika ledamotsantal.

Dessa båda spörsmål sammanhänger nära med varandra, då en

huvudfråga uppenbarligen är hur många förstakammarledamöter som kan

beredas ordinarie utskottsplats utan att antalet tillgängliga suppleanter nedgår

till alltför ringa antal.

Utredningen har kommit till uppfattningen, att det är en brist i nuvarande

ordning att så många ledamöter har flera suppleanlplatser. En minskning

av antalet suppleanter, som innebär, att dessa ges en fastare anknytning

till bestämda utskott, skulle enligt utredningens mening kunna medföra

vissa fördelar för utskottens arbete. Som tabellen ovan visade har för

närvarande 41 ledamöter i första och 48 i andra kammaren mer än en

suppleantplats men ingen ordinarie plats.

Särskilt om en sådan ändrad ordning beträffande suppleanterna kommer

till stånd, som sålunda förordas, synes det utredningen tydligt, att det inte

skulle möta några svårigheter att inrätta ett nytt utskott med 16 ledamöter;

tillkomsten av 8 ytterligare ordinäre utskottsplatser borde framstå som

en fördel även för första kammaren. Det synes också vara möjligt att inrätta

två sådana utskott. En längre gående utökning av utskottsorganisationen

synes emellertid knappast kunna ifrågakomma. Första kammarens

ledamotsantal synes alltså begränsa möjligheterna till två nya utskott med

vartdera 16 ledamöter.

Det har alltså framstått som både möjligt och i och för sig önskvärt med

en viss utökning av utskottsorganisationen. Som redan förut anförts har

lag- och statsutskotten närmast kunnat ifrågakomma för avlastning. Utredningen

har självfallet inte begränsat sina överväganden till att avse om

nya utskott bör tillskapas eller ej utan har även noga beaktat möjligheterna

till omfördelning av arbetet mellan de befintliga lagutskotten och statsut
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

skottsavdelningarna. 1 delta hänseende är att anteckna att, som framgått

av den föregående redogörelsen, under perioden 1950—1965 en sådan omfördelning

av arbete kommit till stånd endast vid ett tillfälle på vartdera

området, nämligen på lagutskottssidan då trafikfrågorna från 1962 års

riksdag överfördes från andra till tredje lagutskottet och inom statsutskottet

då handelsdepartementets huvudtitel från 1964 års riksdag flyttades

trån första till femte avdelningen. Utredningen har vidare haft uppmärksamheten

riktad mot lagutskotts- och budgetdeputerade och övervägt möjligheterna

att genom dessa åstadkomma rationaliseringar och bättre samordning

av riksdagsarbetet.

Utredningen har före sina ställningstaganden till de aktuella frågorna

kallat berörda utskotts- och avdelningspresidier till överläggningar, varvid

dessa informerats om de synpunkter och alternativ som övervägts och beretts

tillfälle att framlägga sin syn på arbetsförhållandena inom vederbörande

utskott och avdelningar. Utredningen har vid sina därefter återupptagna

överväganden kommit till följande ställningstaganden.

Vad först beträffar lagutskotten står det som förut framhållits klart, att

samtliga tre fått vidkännas en betydande arbetsökning under tiden efter

år 1949. Andra lagutskottet synes ha ett påtagligt behov av avlastning.

Första lagutskottet bör i vart fall inte tillföras flera ärenden; snarare framstår

en viss minskning av arbetsbördan som önsklig. Tredje lagutskottet

behöver inte avlastas utan skulle i stället kunna tillföras ytterligare uppgifter,

dock att det kommande reformarbete, som kan förutses inom utskottets

område inom de närmaste åren, omfattande bl. a. en ny jordabalk, gör

det tveksamt om nya ärendegrupper bör nu överföras dit.

Av det sagda följer att eu önskvärd arbetsutjämning mellan lagutskotten

inte kan åstadkommas genom omfördelning av arbetet dem emellan. Det

bör i sammanhanget erinras om att avdelningsarbete aldrig brukat förekomma

inom lagutskotten annat än vid granskningen av riksdagens ombudsmäns

verksamhetsberättelser. Då arbetet ökat i alltför hög grad, har

i stället nya lagutskott tillskapats, det andra år 1918 och det tredje år 1949.

Enligt utredningens mening bör denna princip följas. Då tiden nu synes

mogen för inrättande av en ytterligare arbetsenhet, bör alltså ett fjärde

lagutskott tillskapas, formellt som ett särskilt utskott.

Enligt 42 § 3 mom. riksdagsordningen skall »fördelning mellan lagutskotten

av till dem hörande ärenden» verkställas »på sätt riksdagen bestämmer».

För den nuvarande ordningen med lagutskottsdeputerade, vilken

inskrivits i 20 § riksdagsstadgan, har förut redogjorts. Samma principer

som hittills bör tillämpas även efter tillkomsten av ett fjärde utskott.

Dettas formella egenskap av särskilt utskott måste emellertid beaktas vid

bestämmelsernas avfattning. Det citerade grundlagsstadgandet innefattar

inget hinder för all lagutskottsdeputerade tillföres representanter för det

särskilda utskottet. Ärendefördelningen kan emellertid formellt endast ske

4— 614806

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

»mellan lagutskotten». En särskild bestämmelse måste därför ges om överlämnande

till det särskilda utskottet. Remiss bör även fortsättningsvis ske

»till lagutskott» och ärenden tillföras det särskilda utskottet utan omremiss

av kamrarna. Något hinder för en sådan ordning reses inte i grundlagarna.

Sålunda utsäger 36 § 1 mom. riksdagsordningen endast, att särskilt utskott

må tillsättas »för upptagande av frågor, som tillhöra ständigt utskotts behandling»,

och 58 § som behandlar remiss till utskott innehåller inte heller

något stadgande som nödvändiggör direkt remiss till ett särskilt utskott.

De enda bestämmelserna i ämnet återfinns i 18 § riksdagsstadgan, vilken

bör ändras i enlighet med vad ovan sagts. De deputerade bör alltså formellt

få till uppgitt dels att fördela ärenden mellan de tre lagutskotten,

dels att överlämna ärenden till det särskilda utskottet utan omremiss av

kamrarna. Erforderliga författningsändringar torde kunna utarbetas av

konstitutionsutskottet.

Den materiella ärendefördelningen mellan de fyra utskotten bör sålunda

ankomma på deputerade för dessa, och utredningen framlägger därför inte

något förslag i detta ämne. Genom det i bilaga 1 redovisade materialet har

utredningen emellertid framtagit ett underlag för fördelningen, motsvarande

vad som låg till grund för de nu gällande allmänna fördelningsreglernas

tillkomst. Därutöver har utredningen i samband med sina överväganden

skisserat flera olika alternativ till ärendefördelning, vilka överlämnats till

lagutskotten och varit föremål för underhandsdiskussioner. Som exempel

må följande alternativ intagas, vilket jämväl kan bidraga till att mera

konkretisera den aktuella frågeställningen. Siffrorna hänför sig till ärendenas

antal och omfattning åren 1962—1964 (se tabell å sid. 52).

Det må vidare anmärkas att frågor rörande dispositionen av ATP-fonderna

numera torde ha närmare samband med bankoutskottets uppgifter

än med lagutskottens och därför torde böra överföras till förstnämnda utskott.

Utredningen vill om ärendefördelningen på lagutskottssidan ytterligare

endast anteckna, att det synes önskvärt med en något flexibel ordning. Tillkomsten

av ett särskilt utskott bör innebära särskilda fördelar från denna

synpunkt. En jämn arbetsfördelning mellan utskotten bör befordras genom

att ärendeutvecklingen följs med uppmärksamhet och deputerades fria

beslutanderätt i ämnet begagnas för sådana ändringar och jämkningar, som

är ägnade att undanröja snedbelastning.

Beträffande statsutskottet har likartade överväganden gjorts som ovan

redovisats i fråga om lagutskotten. Att en ökning av arbetsbördan skett

även här under den sistlidna femtonårsperioden är otvivelaktigt.

Vid en jämförelse mellan statsutskottets fem avdelningar och de tre

lagutskotten kan det konstateras, att större skillnader i arbetsbelastningen

föreligger mellan de förra än mellan de senare. Att de andra och

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

tredje avdelningarna har en så dryg arbetsbörda, att avlastning bör ske,

synes alldeles klart. Lika tydligt är att femte avdelningen kan tillföras

ytterligare ärenden; som förut nämnts kommer denna också att få sina

nuvarande uppgifter minskade från nästa års riksdag till följd av reformerna

beträffande statstjänstemännen. I fråga om första och fjärde avdelningarna

är arbetsläget mera svårbedömbart.

Utredningen har funnit det tveksamt om en rationell arbetsordning kan

uppnås endast genom omfördelning av arbetet mellan utskottsavdelningarna.

Med hänsyn härtill har utredningen vid de förut nämnda överläggningarna

med berörda presidier även framlagt ett alternativ med ett särskilt utskott.

Närmast tänkte sig utredningen därvid en ombildning av andra avdelningen

till ett fristående utskott med 16 ledamöter för ecklesiastikhuvudtiteln. Detta

borde arbeta på två avdelningar med tyngdpunkten förlagd till plenum och

förberedande arbete utfört på avdelningarna. Av dessa kunde den ena lämpligen

handlägga det högre utbildningsväsendet samt forsknings- och kulturfrågor,

den andra övriga delar av huvudtiteln. Inom statsutskottet skulle

andra avdelningen friställas och därmed ge ökad möjlighet till spridning

av återstående arbetsuppgifter. Som ett andra alternativ uppställde utredningen

endast omfördelning av ärendena, innebärande avlastning av andra

och tredje avdelningarna.

Vid de med presidierna förda överläggningarna har dessa ställt sig avvisande

till lösningen med ett särskilt utskott och i stället gett sin anslutning

till det andra, mindre långtgående alternativet. Det har anförts, att

redan en sådan omfördelning inom statsutskottet av dess nuvarande uppgifter,

som utredningen förordat, borde i förening med en förstärkning av

utskottskansliet kunna medföra önskade resultat och undanröja för kamrarnas

arbete otillfredsställande successivbehandling av huvudtitlar. Det har

vidare understrukits, att en omfördelning av uppgifterna mellan avdelningarna

skall genomföras redan vid 1966 års riksdag, om utredningen

och riksdagen stannar för detta alternativ.

Med hänsyn till de synpunkter, som framförts från statsutskottets sida,

har utredningen funnit sig böra frånträda alternativet med ett särskilt utskott

och i stället begränsa sig till att förorda en omfördelning av arbetet

mellan statsutskottets avdelningar.

Hur arbetsfördelningen skall närmare genomföras är här liksom på lagutskottssidan

en fråga, till vilken utredningen ansett sig inte böra taga ställning.

Det slutliga avgörandet bör tillkomma statsutskottet. Här liksom i

fråga om lagutskotten har utredningen emellertid framtagit material, som

kan tjäna som underlag för de vidare övervägandena; detta har i huvudsak

redovisats i bilaga 2. Som exempel på möjligheter till omfördelning mellan

avdelningarna har vid de förut nämnda överläggningarna från utskottets

sida främst pekats på att från andra till förslagsvis femte avdelningen skulle

kunna flyttas de delar av statsverkspropositionen som behandlar allmänna

4 *—514806

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Exempel på ärendefördelning mellan fyra lagutskott

(Siffrorna hänförliga till 196?—1964)

L2U

L2U

L»U

SäLU

Uti.

ant.

Sid.

Uti.

ant.

Sid.

Utl.

ant.

Sid.

Uti.

ant.

Sid.

Familje-

Socialrätt

108

1 466

Fastig-

Kyrko-

rätt ....

24

255

hetsrätt ..

69

1 122

rätt.....

17

240

Privat-

Vattenrätt

6

180

Lagstiftn.

rätt

31

274

Trafik ...

36

485

om polis,

Int. pri-

Jordbruks-

brandvä-

vaträtt .

Straff-

1

7

lagstift-

3

24

senae,

ordnings-

rätt ....

20

444

stadgan,

Process-

vapen o.

rätt ....

22

274

explosiva

Lagar

varor

19

293

ang. HD,

Närings-

RR, JO,

rätt.....

17

132

MO, lag-

Försvars-

rådet ...

8

70

lagstift-

106

1 354

ning.....

17

221

Utlän-

Gransk-

ningen

ningslag- stiftning .

3

17

MO.....

6

27

Arbetsrätt

35

377

Skolfrågor

Studie-

sociala

1

10

frågor1. . .

15

120

Förvaltn.

allmänhet

6

105

Summa

112

1 381

108

1 466

114

1 811

130

1 515

Per år

37

460

36

488

38

603

43

505

1 Studiesociala frågor behandlades 1964 av ett särskilt utskott och 1965 av L2U. Då L2U i år

för första gången behandlade studiesociala frågor förelåg en proposition och 17 fristående motioner.

Utskottet avgav 5 utlåtanden om sammanlagt 46 sidor. För att studiesociala frågor skall bli

medräknade vid fördelning har i uppställningen räknats med en fiktiv belastning 1962—1964

med för varje år 5 utlåtanden om sammanlagt 40 sidor.

kultur- och bildningsändamål och från tredje till förslagsvis fjärde avdelningen

de till justitiedepartementet hänförliga delarna.

Om arbetsfördelningen inom statsutskottet vill utredningen ytterligare

anmärka, att det här liksom på Iagutskottssidan synes önskvärt med en

något flexibel ordning, något som också vid vissa tillfällen förekommit.

Det vore också av värde, om fördelningsgrunderna formellt gavs riksdagen

till känna på sannna sätt som sker från lagutskottens sida.

Utredningen har under sina överväganden ytterligare berört budgetdeputerade

och i anslutning därtill frågan om riksdagsbehandling av finansplanen.

Det gäller här spörsmål, som diskuterats under en lång följd av år. Om deras

vikt kan delade meningar inte råda. överläggningar har under utredningsarbetet

ägt rum med representanter för budgetutskotten. Några förslag till

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

reformer, som kan genomföras redan från 1966 års riksdag, har emellertid

inte framkommit genom de hittills förekomna övervägandena och överläggningarna.

Utredningen kommer därför att fortsätta sitt arbete i denna del.

Sammanfattning

Utredningens granskning av riksdagens arbete och arbetsformer har haft

det dubbla syftet att ge underlag för överväganden både rörande riksdagens

personal- och förvaltningsorganisation och i vad mån det är möjligt att

genom reformer inom grundlagarnas ram vinna en rationellare arbetsordning,

helst redan från 1966 års riksdag. I förevarande betänkande har utredningen

redovisat sina överväganden i sistnämnda del. Ett blivande betänkande

kommer att ägnas organisationsfrågorna.

Utredningen har genomfört delvis ingående undersökningar rörande riksdagsarbetet

och dess bedrivande under tiden efter 1949 års reformer. Utredningen

har konstaterat, att en betydande expansion ägt rum i fråga om

riksdagens arbetsuppgifter, vilken med särskild styrka framträtt under

1960-talet. Enligt utredningens bedömning är det mera realistiskt att räkna

med en fortsatt ökning av riksdagens arbete än att kalkylera med en

avmattning av den nuvarande aktiviteten. Det synes därför angeläget, att

riksdagen nu inrättar sig efter de ändrade förhållandena. Man bör utgå från

att arbetsvolymen under ett vanligt riksdagsår ligger minst 50 % över 1949

års nivå och vara beredd på en ännu väsentligt större arbetsbörda under

särskilt belastade år.

Enligt utredningens mening utgörs de viktigaste bristerna i den nuvarande

ordningen av den ytterst ojämna arbetsfördelningen över riksdagsåret

och av svagheter i organisationen, främst personal- och förvaltningsorganisationen

men i viss mån även utskottsväsendet.

Till rinnande av en rationellare arbetsordning förordar utredningen i

huvudsak följande åtgärder.

1. Uppskov med ärendens behandling från vår- till höstsessionen beslutes

i avsevärt större utsträckning än hittills. I första hand bör väsentligt flera

propositioner uppskjutas, men möjlighet synes även föreligga för att överflytta

flera motionsärenden till höstsessionerna. Riksdagen bör också ha

uppmärksamheten fäst på möjligheten att besluta uppskov med budgetärenden

genom att frikoppla sådana ärenden från riksstaten för att i stället företaga

prövningen av densamma inom ramen för en tilläggsstat.

2. Även rätten att uppskjuta ärenden från en riksdag till nästföljande bör

begagnas i större utsträckning för att avlasta höstsessionens slutskede och

bereda eu arbetsutjämning med vårsessionens föga belastade startskede

eller för att möjliggöra cn tidigare avslutning av höstsessionen.

3. Det bör vara en normal ordning, alt utskoUskanslierna arbetar under

sommaruppehållet med förberedelse av höstsessionens arbete. Även ut
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

skotten bör hålla något eller ett par sammanträden före sessionens början,

om inte bordläggning av utlåtanden därförutan kan ske under sessionens

första vecka.

4. De strävanden, som förekommit under senare år för att få till stånd

en för kammare och utskott gemensam arbetsplanering, fullföljs med talmanskonferensen

som centralorgan. Det framstår som en grundförutsättning

för en bättre ordning i riksdagsarbetet, att denna planering vidareutvecklas

och får såvitt möjligt fasta former. Enligt utredningens bedömning

finns det goda möjligheter att genom större planmässighet i arbetet få till

stånd en tidigare och mera effektiv start för vårsessionens arbete och därmed

undanröja vissa av de olägenheter, som vållas av den nuvarande arbetsanhopningen

i slutskedet.

5. Det är vidare av vikt, att närmare kontakter hålls mellan riksdagen

och departementen i fråga om propositioners avlämnande och spörsmåls

besvarande. Verksamt bidragande orsaker till de nuvarande otillfredsställande

förhållandena är att propositioner avlämnas för sent och även att interpellationer

i viss utsträckning besvaras senare än vad som borde kunna

ske.

6.1 riksdagens arbetsvecka förordas den ändringen, att frågestunderna flyttas

från tisdagar till torsdagar för att bereda utskotten förbättrade arbetsmöjligheter.

I övrigt framstår arbetsveckans disposition som ändamålsenlig.

7. Utskottsorganisationen bör utökas med ett fast särskilt utskott med

funktion som ett fjärde lagutskott. Härigenom vinns en erforderlig avlastning

av andra lagutskottet, vars arbetsbörda inte på rationellt sätt kan

nedbringas genom överflyttning av ärenden till de övriga båda nu befintliga

lagutskotten.

8. Inom statsutskottet bör en omfördelning av arbetet mellan de fem avdelningarna

genomföras i syfte att åstadkomma en utjämning av de

betydande skillnaderna dem emellan i fråga om arbetsbelastning. Andra och

tredje avdelningarna har nu en alltför stor arbetsbörda.

Det är utredningens uppfattning att genomförandet av de allmänna principer

och förslag, som här framförts, bör kunna undanröja åtskilligt av

olägenheterna i nuläget. Uppenbart är emellertid att en sådan fastare och

jämnare ordning i riksdagsarbetet, som utredningen finner böra eftersträvas,

uppställer större krav på riksdagens personal- och förvaltningsorganisation.

Denna företer enligt utredningens mening för närvarande betydande

brister. Förvaltningssidan uppvisar en avsevärd splittring på skilda organ

med delvis oklara uppgifter. Personalorganisationen utmärks av en betydande

löslighet. Enligt utredningens mening måste riksdagen som en konsekvens

av utvecklingen beträffande riksdagsarbetet eftersträva en fastare ordning

i båda dessa hänseenden. Förslag härom kommer att framläggas i utredningens

följande betänkande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

BILAGA 1

Sammanställning

av

lagutskottens utlåtanden i lagfrågor

1950—våren 1965

opaginerad Kontrollera mot PDF

Xfi» stf * n >uK

2 Jr»

''> i ''", -ä i H ■ (i ■ f i ‘ {t > i -- • i TT>» ij S

'' ( ''V ! sii 7 OcÅ'' [

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kyrkorätt

Kyrkolagen med tillhörande förf., t. ex. domka

pitelslagen, lagstiftning om kyrkofonden och

kyrkliga lönefrågor (präster och kyrlcomusi

ker) samt om kyrklig jord, författningar om

folkbokföring och kyrkobokföring.......

Förvaltningsrätt........................

Förvaltningsförfarandet i allmänhet.......

Ordningsstadgan för rikets städer, frågor om

församlingsfrihet.....................

Polislagstiftning........................

Brandväsende..........................

Vapen och explosiva varor...............

Trafikförfattningar.....................

Näringsrätt............................

NäringsfrihetsF, förf. ang. lotteri, prev.medel,

pantlåneri, skrot.....................

Kvalitets- och kartellkontroll (konkurrensbegr.

krigsmtrlkontr.)......................

Annan kontrollagstiftning (clearing och tysk''

medellagstiftn.)......................

Priskontroll............................

Försvarslagstiftning.....................

Rekvisitions- och förfogandelagstiftn. (uttag

ningsF), ransonering..................

Förvar ang. värnplikt, tjänsteplikt, civilförsvar

ek. försvarsber.......................

Jordbrukslagstiftning.......................

Dj ursky ddsf örf attningar....................

Lagstiftning ang. köttbesiktning, galtbes., häst

och kreaturshandel......................

Växtskydd...............................

Utlänningslagstiftning......................

Arbetsrätt.................................

Arbetsavtal, AD, arbetsförmedling, förhandlingsrätt.

...............................

Yrkeslagstiftning (yrkessjukdomar, arbetarskydd

m. m.) ..........................

Välfärdsanordningar för sjömän.............

Arbetstidslagstiftning, kalenderfrågor, hembiträdeslag

...............................

Semesterlagstiftning.......................

Socialrätt.................................

Folkpensionering, ATP och andra pensionsfrågor

....................................

Barnbidragsförfattningar...................

Socialförsäkring (olycksfalls-, sjuk-, arbetslöshets-

m. fl. försäkr:ar)....................

Militärersättningsförordning................

F amilj ebidragsförordning...................

Mödrahjälp, moderskapspenning m. m.......

Barnavård, fattigvård och annan socialvård . . .

Alkoholistlagstiftning......................

Sjukvårdslagstiftning (könssjuka, sinnessjuka,

sinnesslöa)..............................

Sjukhuslagstiftning (av. rör. läkare, sjuksköterskor,

barnmorskor)......................

Läkemedelslagstiftning.....................

Studiesociala frågor.......................

19

50

1951

1952

1953

1954

1955

1956

1957

1958

1959

1960

1961

1962

1963

1964

Våren 1965

Summa 1950—våren 1965

Antal ären- den väckta

genom

Ut-

låtandenas

Antal ären- den väckta

genom

Ut-

låtandenas

Antal ären- den väckta

genom

Ut-

låtandenas

Antal ären- den väckta

genom

Ut-

låtandenas

Antal ären- den väckta

genom

Ut-

låtandenas

Antal ären- den väckta

genom

Ut-

låtandenas

Antal ären- den väckta

genom

Ut-

låtandenas

Antal ären- den väckta

genom

Ut-

låtandenas

Antal ären- den väckta

genom

Ut-

låtandenas

Antal ären- den väckta

genom

Ut-

låtandenas

Antal ären- den väckta

genom

Ut-

låtandenas

Antal ären- den väckta

genom

Ut-

låtandenas

Antal ären- den väckta

genom

Ut-

låtandenas

Antal åren

den väckta

genom

Ut-

låtandenas

Antal ären- den väckta

genom

Ut-

låtandenas

Antal ären- den väckta

genom

Ut-

låtandenas

Anta! ären- den väckta

genom

Ut-

låtandenas

mo-

tion

prop.

anta

sid-

antaj

mo-

tion

prop

antal

sid-

anta

mo-

tion

prop

anta

sid-

anta''

mo-

tion

prop

antal

sid-

anta

mo-

tion

prop.

antal

sid-

antal

mo-

tion

prop

anta!

sid-

antal

mo-

tion

prop.

anta

| sid-

| antal

mo-

tion

prop

anta

sid- am a

mo-

tion

prop

anta

sid-

anta

mo-

tion

prop

anta

sid- am a

mo-

tion

prop

anta

sid-

anta

mo-

tion

prop

anta

sid-

antai

mo-

tion

prop

anta

sid-

anta

mo-

tion

prop

anta

sid-

anta

mo-

tion

prop

anta

sid-

anta

mo-

tion

prop

anta

sid-

antal

mo-

tion

prop

anta

j sid- antal

2

4

5

61

i

2

3

28

4

4

40

6

4

10

100

3

3

6

35

3

5

45

4

2

6

33

6

6

83

1

7

8

112

7

2

3

15

4

2

5

51

8

2

8

89

3

7

1

35

4

11

73

180

1

2

2

25

7

7

2

9

72

56

87

972

3

3

6

44

3

3

4

258

.5

4

9

78

14

3

11

128

8

4

11

75

7

5

11

169

11

i

10

175

9

1

10

33

10

4

a

294

11

2

12

118

23

3

21

223

22

5

23

297

18

4

20

295

14

5

77

194

24

5

24

3.97

77

7

n

55

194

53

211

~~

1

1

2

23

~

1

1

23

2

—

2

24

1

1

19

i

—

1

11

—

—

—

—

—

—

—

—

3

—

3

29

2

1

3

30

2

—

2

22

—

—

—

—

3

1

4

83

2

2

18

17

4

21

282

—

i

i

i

—

—

—

i

i

114

—

—

—

—

2

—

2

14

—-

—

—

—

i

—

i

8

1

i

2

89

—

—

—

—

1

2

3

147

1

—

1

8

4

1

5

36

4

_

3

22

4

i

4

47

3

3

17

2

2

21

2

2

25

6

29

530

1

2

1

2

3

4

15

25

3

1

1

1

2

3

141

1

4

2

1

1

2

2

5

13

26

39

1

2

8

1

1

2

1

4

10

10

71

8

2

1

2

8

12

40

4

1

1

3

i

i

6

11

34

92

1

8

—

1

6

9

58

i

7

i

1

1

7

11

7

54

1

8

2

1

7

11

■ 136

10

i

i

1

10

14

96

16

1

1

1

12

11

147

1

15

1

1

1

1

1

1

2

13

21

48

28

148

1

11

1

2

1

1

12

81

5

140

1

3

7

1

4

1

3

10

6

40

131

2

1

16

2

2

3

1

14

70

6

214

i

6

1

2

5

13

47

5

5

8

134

14

3

5

21

IS

7

12

124

190

167

162

1 579

1

3

4

67

—

3

3

19

—

4

4

20

1

4

5

97

4

2

2

25

—

4

4

27

4

5

8

118

7

7

5

75

2

—

2

16

5

3

6

72

3

7

4

34

3

2

4

28

7

—

1

7

6

3

8

72

5

3

8

53

—

7

7

3

36

72

69

733

1

—

i

4

—

—

—-

—

—

i

i

3

1

—

1

12

—-

—

—

—

—

—

--

—

3

—

2

12

—

—

—

—

i

—

i

10

2

i

3

15

i

1

2

13

2

—

i

11

—

—

—

—

2

1

3

24

—

1

1

3

—

—

—

—

13

5

16

107

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1

1

66

—

—

—

—

—

—

—

—

1

2

3

63

1

2

3

66

i

—

i

6

3

i

2

55

2

—

2

21

1

i

2

15

1

—

1

7

4

1

4

45

4

2

6

40

—

—

—

—

18

10

25

384

—

2

1

2

1

58

5

2

1

2

1

6

13

—

1

2

1

2

3

14

—

2

1

9

1

5

14

1

3

1

1

1

1

17

8

—

3

1

3

1

17

10

—

2

1

2

1

13

30

—

2

2

9

—

—

—

—

___

i

1

2

—

_

—

_

—

i

1

2

—

—

—

—

—

1

1

3

1

—

1

10

—

1

1

3

1

4

19

8

19

9

138

104

1

3

3

50

3

7

S

no

1

.5

6

56

—

3

3

22

7

4

5

143

—

—

—

—

—

2

2

35

—

5

5

91

1

1

2

97

7

2

3

61

1

3

4

84

2

3

5

45

3

3

4

45

6

2

7

45

4

3

6

737

3

7

4

17

27

77

67

7 026

—

1

1

5

—

3

3

12

—

1

i

3

—

1

1

3

—

1

1

118

—

—

—

—

—

1

1

2

—

i

1

24

—

—

—

—

—

1

i

44

—

—

—

10

10

211

1

2

2

45

3

4

5

98

1

4

5

53

—

2

2

19

1

3

4

25

-

—

—

—

—

1

1

33

—

4

4

67

i

i

2

91

1

1

2

17

1

3

4

84

2

3

5

45

3

3

4

45

6

2

7

45

4

3

6

131

3

1

4

17

27

37

57

815

1

2

3

34

—

1

1

9

1

2

3

68

1

—

1

3

—

7

-i

7

—

—

—

—

—

—

—

—

—

7

7

12

2

7

3

29

—

1

7

49

—

—

—

—

—

2

2

79

—

2

2

12

2

_

7

72

_

_

2

7

77

5

73

20

331

1

1

9

1

1

3

—

—

--

—

—

—

—

1

i

5 5

—

—

—

—

--

—

—

—

—

—

—

—

—

2

2

12

2

—

1

12

—

—

—

—

i

—

1

17

4

4

7

68

1

2

3

34

—

—

—

1

2

3

68

—

—

—

—

—

1

1

7

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1

1

12

2

—

2

14

—

1

1

49

-_

—

—

—

—

2

2

79

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

4

1

8

1

12

49

214

—

1

1

3

—

1

1

2

—

1

1

2

1

—

7

13

—

2

2

54

—

—

—

—

—

—

—

—

1

7

53

—

—

—

—

2

1

3

34

—

—

—

—

—

1

7

S

7

—

1

5

i

7

2

12

—

—

—

_

_

_

_

_

5

9

13

181

13

S

19

1S1

7

3

7

103

10

3

9

208

14

3

13

109

8

7

14

114

77

2

12

93

6

3

7

92

5

3

7

107

6

3

9

135

3

5

8

165

17

3

75

210

77

3

70

77

10

7

15

729

79

7

u

173

9

3

9

75

5

3

7

53

775

63

172

2 024

2

—

2

33

1

—

1

29

2

1

2

25

5

—

3

24

3

3

6

42

3

—

3

20

1

—

1

13

3

1

3

25

1

—

1

14

—

—

—

—

6

~

5

67

3

—

2

12

3

2

4

32

5

—

4

32

1

1

2

17

1

—

1

5

40

8

40

390

4

3

5

33

3

2

4

29

5

—

2

28

4

i

5

41

1

2

3

26

1

1

2

14

1

—

1

15

—

1

1

4

3

2

5

106

2

i

3

26

2

2

4

50

3

1

4

36

2

3

5

55

1

1

48

4

1

3

27

3

2

4

40

38

23

52

578

2

3

5

41

''

1

1

123

1

1

2

10

—

1

1

13

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1

1

2

8

—

i

1

12

—

1

1

45

1

2

2

14

—

1

1

9

1

1

2

14

—

6

13

18

291

3

2

5

44

2

1

1

17

1

1

2

17

2

i

2

20

1

—

1

8

1

—

1

5

2

2

3

30

1

1

2

69

1

—

1

7

1

3

4

127

4

_

4

34

1

_

1

5

3

1

4

25

4

1

3

23

2

2

10

1

1

2

29

13

37

448

2

2

30

1

1

28

2

—

2

13

2

—

1

14

3

1

3

25

6

1

6

54

2

1

2

34

1

—

1

9

—

—

—

—

—

—

—

—

5

—

1

14

3

—

1

10

2

—

1

8

—

1

1

56

2

1

2

21

1

i

6

32

6

25

322

13

9

19

267

12

5

17

151

16

11

23

196

7

9

75

271

12

12

22

416

77

8

15

287

46

13

70

506

23

6

75

180

16

70

25

298

16

9

27

467

42

7

30

559

47

9

36

537

34

6

18

573

54

10

45

433

54

77

43

520

56

9

38

309

759

144

725

5 770

8

—

5

68

3

1

4

38

2

2

3

24

i

—

1

4

3

1

4

46

3

—

2

16

6

—

4

45

7

2

4

62

i

—

1

5

5

2

5

132

12

1

5

149

19

2

11

125

21

1

2

317

17

2

14

129

24

18

152

11

1

8

75

143

15

91

1 387

3

O

24

1

1

2

3

3

15

1

1

4

1

1

4

1

1

7

8

1

4

36

3

1

1

29

3

—

3

40

2

1

3

26

1

—

1

14

5

.3

6

37

3

—

1

7

—

—

—

—

—

2

2

34

1

1

2

8

34

n

33

287

i

2

1

1

3

1

1

44

37

6

5

1

5

1

37

12

8

1

1

1

6

2

86

12

—

2

1

1

2

1

1

146

16

11

6

1

2

5

1

10

2

1

196

50

8

5

2

1

4

1

65

17

18

5

1

17

1

248

4

4

1

5

1

37

11

5

1

4

1

9

1

1

129

7

8

7

3

8

149

18

2

1

16

1

113

22

17

1

1

1

10

1

1

120

13

7

6

1

1

1

7

2

37

20

16

1

1

12

2

75

11

20

3

10

186

23

3

17

134

162

3

10

35

4

9

141

7

15

1 802

140

1 32

—

1

1

1

1

3

42

—

—

—

—

1

2

3

14

2

1

1

1

2

10

9

—

1

2

1

2

36

50

—

2

2

153

1

1

3

1

3

5

62

1

1

2

27

1

4

1

1

4

4

26

1

1

1

1

6

13

5

1

3

167

1

1

1

1

5

3

1

1

2

18

4

12

1

3

7

22

89

1

3

3

1

4

5

101

2

1

3

1

4

6

32

13

31

2

23

12

41

102

806

2

2

27

‘

—

1

1

24

—

—

—

—

—

--

—

--

—

—

—

—

1

—

i

16

1

—

1

8

—

—

—

—

2

1

3

29

—

1

1

8

—

6

3

9

112

—

2

2

8

—

1

i

ii

1

4

5

42

i

4

5

69

—

—

—

—

—

3

3

20

2

1

2

25

1

—

1

5

—

4

4

71

—

1

1

20

—

—

—

—

1

1

2

10

2

1

3

36

2

4

6

57

2

1

2

11

—

—

—

—

12

27

37

385

i

1

2

35

i

1

2

20

—

1

1

3

i

—

i

2

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1

1

6

—

1

1

9

—

—

—

—

—

1

1

101

4

2

2

76

1

1

2

9

_

_

_

1

1

21

8

10

14

9,89,

—

—

1

—

1

4

—

--

—

—

~~

--

—

1

1

26

2

—

2

9

10

—

6

51

—

—

—

—

1

—

1

8

—

1

1

20

1

—

1

2

—

—

—

—

—

1

1

78

—

—

—

—

4

1

5

23

1

--

1

8

20

4

20

229

--

~ -

~ .

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

17

1

5

46

17

1

5

46

opaginerad Kontrollera mot PDF

1950

1951

1952

1953

1954

1955

1956

1957

1958

1959

1960

1961

1962

1963

1964

Våren 1965

Summa 1950

—våren 1965

Antal ären- den väckta

genom

Ut-

låtandenas

Antal ären- den väckta

genom

Ut-

låtandenas

Antal ären- den väckta

genom

Ut-

låtandenas

Antal ären- den väckta

genom

Ut-

låtandenas

Antal ären- den väckta

genom

Ut-

låtandenas

Antal ären- den väckta

genom

Ut-

låtandenas

Antal ären- den väckta

genom

Ut-

låtandenas

Antal ären- den väckta

genom

Ut-

låtandenas

Antal ären- den väckta

genom

Ut-

låtandenas

Antal ären- den väckta

genom

Ut-

låtandenas

Antal ären- den väckta

genom

Ut-

låtandenas

Antal ären- den väckta

genom

Ut-

låtandenas

Antal ären- den väckta

genom

Ut-

låtandenas

Antal ären- den väckta

genom

Ut-

låtandenas

Antal ären- den väckta

genom

Ut-

låtandenas

Antal ären- den väckta

genom

Ut-

låtandenas

Antal ären- den väckta

genom

Ut-

låtandenas

mo-

tion

prop.

antal

sid-

antal

mo-

tion

prop.

antal

sid-

antal

mo-

tion

prop.

antal

sid-

antal

mo-

tion

prop.

antal

sid-

antal

mo-

tion

prop.

antal

sid-

antal

mo-

tion

3rop.

antal

sid-

antal

mo-

tion

prop.

antal

sid-

antal

mo-

tion

prop.

antal

sid-

antal

mo-

tion

prop.

antal

sid-

antal

mo-

tion

prop.

antal

sid-

antal

mo-

tion

prop.

antal

sid-

antal

mo-

tion

prop.

antal

sid-

antal

mo-

tion

prop.

antal

sid-

antal

mo-

tion

prop.

antal

sid-

antal

mo-

tion

prop.

antal

sid-

antal

mo-

tion

prop.

antal

sid-

antal

mo-

tion

prop.

antal

sid-

antal

Familjerätt

GB, ÄB och FB med tillhörande författningar

(även namnrätt).........................

i

2

3

18

4

4

34

5

i

4

76

2

1

3

25

5

i

5

67

5

4

65

i

i

2

21

2

2

91

i

1

15

i

1

5

3

3

31

7

2

9

77

9

2

9

128

5

1

6

JO

5

4

30

54

13

60

733

Fastighetsrätt..............................

9

12

19

359

13

6

11

231

17

12

20

330

17

9

21

1

3

277

18

8

18

282

21

1

1

10

23

1

3

239

22

1

7

15

1

358

24

13

6

16

322

17

5

16

272

15

8

20

414

22

2

10

26

2

542

14

15

6

29

226

47

1

8

24

1

329

12

17

1

3

22

1

401

12

21

2

6

23

2

392

32

17

5

15

267

271

9

126

309

9

5 241

103

Lagfarts- och inteckningsförordningarna......

Jorddelning och fastighetsbildning...........

_

3

3

59

i

i

2

67

i

i

2

16

1

1

2

5

41

—

i

1

12

2

30

—

2

—

2

18

1

—

1

6

1

—

1

15

—

1

—

1

17

i

2

3

50

1

1

2

37

1

1

34

—

—

—

—

11

14

25

402

Kronojordsförvaltning, nationalparker, renbe- teslag, allmän.-skogar....................

_

1

1

5

—

—

—

—

i

2

3

75

—

—

—

—

—

i

1

4

1

1

2

23

—

—

—

—

1

—

1

13

1

1

2

18

—

1

1

3

—

2

2

32

—

—

—

—

i

1

2

24

1

—

1

28

—

1

1

3

—

—

—

—

6

11

17

228

Nyttjanderätt till fast egendom (arrende och

hyra)..................................

Expropriationslagstiftning..................

Annan social jordlagstiftn. (ensittar, vanhävd,

4

2

2

5

2

93

14

2

i

1

17

3

1

2

20

3

2

2

3

2

63

29

—

i

1

17

9

1

1

5

1

41

4

9

2

3

126

2

1

1

35

2

1

1

2

2

26

53

1

2

2

3

2

58

30

3

—

3

27

2

1

1

3

1

47

3

4

1

4

1

35

18

2

2

1

2

2

44

11

3

1

—

3

1

34

7

6

1

2

33

55

12

10

1

43

14

716

169

jordförvärv), naturvård, allemansrätt, strand- lag ....................................

—

—

—.

—

5

i

1

65

1

1

2

32

2

1

2

31

6

i

3

29

1

1

2

75

1

—

1

6

2

—

2

12

3

—

1

23

3

—

2

39

4

1

3

31

3

1

3

59

1

1

2

12

4

1

3

26

4

1

1

2

1

155

12

4

1

3

97

45

1

11

32

1

692

12

Ägofredslagstiftning.......................

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

''

2

2

29

1

1

16

_

_

_

_

2

2

3

45

—-

_

_

—

—

—

_

_

—

■--

—

—

--

—

—

—

—

■--

--

—

—

—

--

■

--

—

—

1

2

101

27

1

SO

1

12

27

._

12

22

313

295

Gru vrätt.................................

i

1

1

1

6

—

—

—

—

—

1

3

1

3

63

60

1

1

1

2

1

21

2

1

2

3

72

2

—

2

9

2

i

1

1

3

21

1

—

i

5

2

—

2

27

1

i

6

3

1

5

1

6

56

1

—

1

3

2

3

—

—

—

—

1

1

1

5

17

/

8

Skogslagstiftning (avverkningsskyldighet, flott-

i

3

i

i

1

21

104

1

5

1

4

32

1

1

2

31

1

1

2

17

1

i

10

1

1

6

1

1

3

_

_

__

_

1

_

i

9

1

1

2

16

2

—

2

32

ii

7

18

183

ning, virkesmätning).....................

Jakt- och fiskelagstiftning..................

i

1

2

2

117

3

4

2

59

7

4

37

4

—

3

24

5

1

5

4

2

4

32

i

71

3

4

141

—

2

—

2

20

6

3

ii

221

1

1

2

11

3

1

4

49

1

i

2

49

4

—

3

42

4

—

4

55

51

16

54

1 032

Byggnads- och bostadslagstiftning, fornminnes- lagstiftning.............................

i

2

3

56

2

i

2

21

4

2

2

25

3

2

4

61

4

1

2

23

1

2

2

15

2

i

1

20

2

—

2

14

6

1

3

33

2

3

4

198

3

2

5

73

1

1

2

14

3

2

4

56

3

2

5

105

5

2

7

57

—

2

2

ii

42

26

50

782

Lagar rörande elektricitets- och radioanlägg- ningar .................................

_

—

_

—

—

—

—

--

i

1

6

1

2

2

55

1

1

1

53

—

1

1

69

—

1

1

G

1

—

1

10

—

—

—

—

1

1

2

70

4

7

9

269

Vattenrätt.................................

4

1

2

41

—

—

_

_

1

2

3

49

3

3

6

88

6

3

7

105

3

3

6

104

2

4

6

104

3

—

3

66

—

1

1

6

2

2

4

71

1

1

2

86

—

2

2

59

1

2

3

92

1

1

2

30

2

1

1

58

—

—

—

—

29

26

48

959

Privaträtt.................................

4

5

9

166

1

5

6

164

2

3

5

61

4

7

9

140

3

2

5

49

1

6

7

106

3

3

6

99

4

4

6

116

1

5

6

56

—

4

4

44

1

6

7

225

6

6

12

164

4

5

9

62

9

3

11

94

13

2

11

118

9

2

9

96

65

68

122

1 707

Handelsbalken med tillhörande lagar (avtalsL,

73

19

1

76

5

9

i

i

1

1

15

17

1

1

1

2

10

21

1

5

9

23

1

2

16

2

2

15

1

1

10

1

1

2

9

3

3

20

11

11

21

279

köpL, lösöreköpsF kommissionsL).........

Aktiebolags- och föreningsrätt...............

2

1

2

1

4

27

6S

—

2

2

119

1

2

3

33

2

2

3

4

1

1

1

3

15

1

2

1

1

1

-

1

1

1

1

2

12

6

9

85

1

—

1

1

1

1

1

1

5

i

1

2

2

2

28

73

1

1

1

1

2

4

19

2

1

3

23

2

2

—

2

2

16

18

1

2

1

1

2

5

36

17

5

10

10

26

14

394

236

Försäkringsrätt...........................

—

2

2

47

—

—

—

—

''

1

2

1

1

10

1

1

15

_

_

_

_

_

_

_

_

2

1

2

21

3

3

5

55

Växel- och checkrätt.......................

Sjörätt, lufträtt...........................

1

z

1

17

—

—

—

_

1

—

1

24

—

i

i

8

—

—

—

—

—

i

1

4

—

—

—

—

2

—

1

1

9

—

i

1

7

—

1

i

26

—

—

1

—

1

10

1

2

3

46

1

—

1

14

7

9

14

250

Immaterialrätt (patent, uppfinningar, litterär

äganderätt).............................

Skadeståndsfrågor.........................

Allmänt privaträttsliga frågor (vittne vid vissa

1

—

1

7

1

3

3

1

34

11

—

1

1

4

—

2

1

2

1

26

14

1

1

1

2

1

22

9

—

i

i

1

1

2

10

i

2

3

5G

—

1

1

4

—

2

2

16

—

—

—

—

—

2

1

2

1

156

22

1

2

2

3

2

12

26

1

3

3

1

8

6

5

1

5

52

8

—

4

39

—

—

—

—

3

19

20

4

23

18

340

196

rättshandlingar, dödande av förkommen

1

3

11

33

_

_

__

_

_

_

_

_

1

1

11

handling)..............................

1

1

5

I

____

_

_

1

2

,

I

I

_

—

_

_

—

—

1

4

8

--

--

—

—

—

—

—

—

—-

—

—

—

—

—

—

—

—

1

1

7

—

—

—

—

1

5

6

53

3

1

4

47

2

3

5

98

5

4

9

99

_

1

1

4

5

i

5

66

i

i

2

26

4

1

5

86

1

2

3

22

7

2

ö

106

8

6

14

195

7

3

9

85

1

2

2

219

4

4

8

194

7

5

iö

221

2

1

3

33

57

37

86

1 511

Strafflagen och brottsbalken med tillhörande

3

1

4

47

2

1

3

76

2

2

4

34

_

__

_

i

i

4

i

_

1

9

2

1

3

44

1

_

1

10

4

i

3

91

5

3

8

76

5

2

6

57

1

i

1

212

4

i

5

2

62

26

16

5

2

1

5

1

1

3

163

25

12

21

1

1

2

26

36

17

47

1 011

_

_

_

_

__

1

1

8

—

—

—

—

—

1

1

4

—

—

—

—

—

i

1

17

—

—

—

—

—

—

—

—

2

—

1

5

--

—

—

—

1

—

1

4

—

2

1

1

1

13

Abort- och kastreringslagama...............

Specialstraffrätt...........................

—

—

—

z

_

_

z

—

—

1

1

14

1

2

2

1

4

16

49

_

_

--

3

2

—

2

2

41

21

—

—

=

z

1

1

1

1

37

5

—

2

2

12

1

i

2

10

2

1

3

2

4

35

84

1

1

2

24

—

i

1

7

—

1

1

2

1

—

1

7

10

23

254

7

6

112

4

1

5

60

2

3

5

89

5

3

8

93

5

6

10

169

3

5

8

56

2

6

7

107

3

4

7

94

10

5

15

169

4

3

7

64

—

3

3

30

25

5

3

2

5

in

in

5

5

19

72

35

2

4

6

97

56

1

5

9

105

83

3

1

3

2

1

16

12

4

59

45

56

41

5

in

82

5

1 444

1 140

25

RB med tillhörande författningar............

6

—

5

99

3

—

3

42

i

3

4

76

4

3

7

85

3

4

6

138

1

3

4

30

2

5

6

91

2

3

5

69

S

4

12

144

3

1

4

44

" ''

2

2

3

2

5

3

4

7

2

3

1

——

—

—

_

_

___

—

-.

—

—

—

—

—

—

1

4

—

1

1

--

—

—

—

--

—

14

23

24

1

2

1

2

41

9

22

62

10

4

17

8

2

33

18

6

48

214

65

428

Utsökningslagen...........................

Konkurslagen.............................

1

2

2

1

3

13

57

1

2

1

2

2

3

18

22

i

i

2

1

3

13

60

1

1

1

1

8

5

1

1

2

1

1

2

1

3

17

10

16

1

1

1

3

2

1

3

13

9

24

—

1

2

1

2

16

12

1

1

2

1

1

2

7

18

48

2

1

2

3

2

25

12

1

1

i

i

7

5

2

4

6

40

3

3

6

27

2

2

1

2

1

2

4

3

1

3

1

6

_

2

2

19

Lagstiftning rörande HD, RR och lagrådet samt

JO och MO.............................

i

1

2

14

2

2

3

22

__

2

2

22

—

—

—

—

2

1

3

16

—

2

2

16

--

2

2

12

—

2

2

48

—

2

2

12

—

—

—

—

—

4

4

22

3

1

4

19

1

2

3

18

—

2

2

9

1

2

3

43

—

2

2

10

10

27

1

36

1

283

8

Borgmästarval............................

—

—

—

—

--

—

—

—

—

--

—

z

_

1

1

5

_

_

_

__

—

1

1

8

—

_

_

_

_

_

_

_

—

—

—

—

—

—

—

—

1

—

1

11

—

2

2

8

—

—

—

—

—

—

—

—

1

1

1

2

7

12

—

—

—

—

2

1

4

6

1

31

Partifinansiering..........................

Medborgarrätt............................

i

1

1

43

—

—

—

—

i

—■

1

38

—

1

—

1

7

—

—

—

-

1

—

1

6

—

—

—

—

—

—

—

—

—

4

1

4

94

opaginerad Kontrollera mot PDF

BILAGA 2

Vissa bearbetningar

rörande

stats- och jordbruksutskotten

opaginerad Kontrollera mot PDF

f ,*/ j I ii

•Ui^uinJ*.Mfuio<! ti»A (

ftbaeiöi

<c *o ■'' t>! • Jfn.Ibi- i --tet
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Statsutskottet 1952

Utlåtanden

Vår

Höst

Summa

UU

Mot

Uti

Mot

Uti

Mot

över statsverkspropositionen

med motioner.................

24

175

—

—

24

175

hela antalet...................

38

—

38

över andra budgetpropositioner

med motioner.................

27

91

3

32

30

123

hela antalet...................

86

5

91

över fristående propositioner

med motioner.................

6

9

5

13

11

22

hela antalet...................

33

15

48

över fristående motioner..........

29

49

20

22

49

71

övriga..........................

7

—

1

—

8

—

Summa

(57) 193

324

(8) 41

67

(65) 234

391

Antalet andra budgetpropositioner var på våren 61 och på hösten 5.

Statsutskottet 1956

Utlåtanden

Vår

Höst

Summa

Uti

Mot

Uti

Mot

Uti

Mot

över statsverkspropositionen

med motioner.................

27

231

—

—

27

231

hela antalet...................

40

—

40

över andra budgetpropositioner

med motioner.................

26

101

3

5

29

106

hela antalet...................

57

17

74

över fristående propositioner

med motioner.................

7

14

1

1

8

15

hela antalet...................

30

4

34

över fristående motioner..........

23

27

46

56

69

83

Övriga..........................

10

2

1

—

11

2

Summa

(60) 160

375

(4) 68

62

(64) 228

437

Antalet andra budgetpropositioner var på våren 40 och på hösten 8.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottet 1960

Utlåtanden

Vår

Höst

Summa

Uti

Mot

Uti

Mot

Uti

Mot

över statsverkspropositionen

med motioner.................

28

191

—

—

28

191

hela antalet...................

50

—

50

över andra budgetpropositioner

med motioner.................

23

48

2

8

25

56

hela antalet...................

45

6

51

över fristående propositioner

med motioner.................

10

26

1

1

11

27

hela antalet...................

26

6

32

över fristående motioner..........

15

27

45

50

60

77

övriga..........................

12

2

3

1

15

2

Summa

(61)150

294

(3) 60

59

(64) 210

353

Antalet andra budgetpropositioner var på våren 32 och på hösten 6.

Statsutskottet 1963

Utlåtanden

Vår

Höst

Summa

Uti

Mot

Uti

Mot

Uti

Mot

över statsverkspropositionen

med motioner.................

27

262

—

—

27

262

hela antalet...................

35

—

35

över andra budgetpropositioner

med motioner.................

32

116

1

3

33

119

hela antalet...................

72

8

80

över fristående propositioner

med motioner.................

8

17

2

16

10

33

hela antalet...................

25

4

29

över fristående motioner..........

12

12

52

58

64

70

övriga..........................

11

1

1

—

12

1

Summa

(67) 155

408

(3) 65

77

(70) 220

485

Antalet andra budgetpropositioner var på våren 46 och på hösten 1.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Statsutskottet 1964

Utlåtanden

Vår

Höst

Summa

Uti

Mot

Uti

Mot

Uti

Mot

över statsverkspropositionen......

med motioner.................

hela antalet...................

22

29

322

—

—

22

29

322

över andra budgetpropositioner

med motioner.................

hela antalet...................

28

75

in

2

13

2

30

88

113

över fristående propositioner

med motioner.................

hela antalet...................

5

24

10

5

13

19

10

37

29

över fristående motioner..........

8

9

35

42

43

51

övriga..........................

10

—

3

1

13

1

Summa

(55) 146

452

(7) 64

64

(62) 210

516

Antalet andra budgetpropositioner var på våren 51 och på hösten 4.

Statsutskottet våren 1965

Utlåtanden

Uti

Mot

över statsverkspropositionen

med motioner...................

21

248

hela antalet.....................

29

över andra budgetpropositioner

med motioner...................

25

68

hela antalet.....................

77

över fristående propositioner

med motioner...................

4

7

hela antalet.....................

14

över fristående motioner............

7

7

övriga............................

13

—

Summa

(50) 140

330

Antaiet andra budgetpropositioner var 41.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottsavdelningarnas arbete 1952, 1956, 1960, 1963, 1964 och 1965

Antal utlåtanden med motioner över huvudtitlar (H), statsverkspropositionen (S),

andra budgetpropositioner (B) och fristående propositioner (P)

l:a avd

H S B P

2:a avd

H S B P

3:e avd

H S B P

4:e avd

H S B P

5:e avd

H S B P

3

1

3

2

2

H

1952

3

4

4

-

2

S

4

6

11

3

3

B

-

li

-

3

11

P

3

1

3

2

1

H

1956

6

5

4

-

2

S

4

7

8

4

3

B

-

1

1

1

4

P

3

1

3

2

1

H

1960

4

6

6

1

1

S

2

7

9

2

3

B

z

w

1

3

1

1

4

P

a

•<

4

1

3

2

1

H

>

1963

-

7

6

1

2

S

71

9

5

3

71

B

2

1

1

1

3

P

2

1

3

2

2

H

1964

1

5

3

2

1

S

5

x 9

5 >

3

6

B

2

1

-

1

1

P

2

1

3

3

2

H

1965

3

4

1

1

2

S

3

6

8

1

7

B

1

2

1

P

1952

1

_

_

2

B

1

1

-

1

2

P

1956

2

_

_

_

1

B

1

i

t

1

i

P

w

H

1960

1

_

_

_

1

B

C/3

O

-

-

1

-

-

P

33

1963

1

_

_

_

_

B

-

1

1

-

-

P

1964

_

_

2

_

_

B

2

1

1

_

_

P

—

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Statsutskottsavdelningarnas arbete 1952, 1956, 1960, 1963, 1964 och 1965

Antal utlåtanden utan motioner över huvudtitlar (H), statsverkspropositionen (S),

andra budgetpropositioner (B) och fristående propositioner (P)

l:a

avd

2:a

avd

3:e avd

4:e

avd

5:e

avd

H

s

B

P

H S

B

P

HSB

P

H S

B

P

H

S

B

P

1

_

_

_

_

H

1952

2

2

4

5

-

S

20

4

17

11

7

B

6

2

7

2

10

P

1

_

_

_

1

H

1956

2

4

3

4

2

S

7

3

14

5

3

B

6

2

5

5

6

P

1

J

_

1

H

1960

7

4

1

5

3

S

7

5

5

6

3

B

z

w

3

2

3

2

6

P

ce

•<

_

_

-

-

1

H

>

1963

1

-•

1

5

~

S

10

5

11

9

5

B

5

2

-■

4

6

P

1

_

_

1

H

1964

1

-

1

3

1

S

10

6

15

6

10

B

4

1

1

3

10

P

1

_

_

1

H

1965

1

_

-

4

1

S

7

6

15

13

11

B

1

1

1

1

6

P

1952

_

_

1

1

B

3

-

2

5

P

1956

4

1

5

3

1

B

1

-

1

-

1

P

A

w

1960

4

_

-

-

-

B

0O

1

-

2

1

1

P

O

I!

1963

2

1

3

-

1

B

1

-

-

-

1

P

1964

4

1

1

1

4

B

2

-

1

3

2

P

s. 64 Kontrollera mot PDF

HÖSTEN VÅREN

64

Statsutskottsavdelningarnas arbete 1952, 1956, 1960, 1963, 1964 och 1965

Antal motioner som behandlats 1 huvudtitelsutlåtanden (H) och i utlåtanden över

statsverkspropositionen (S), andra bugdetpropositioner (B) och fristående propositioner

(P) samt antal utlåtanden över fristående motioner (M)

l:a avd

H S B P M

2:a avd.

H S B P M

3:e avd.

H S B P M

4:e avd.

H S B P M

5:e avd.

H S B P M

26

64

42

21

3

H

5

6

8

-

2

S

1952

10

39

23

4

17

B

3

-

3

3

P

3

-

1

1

24

M

25

49

65

23

2

H

13

39

17

-

3

S

1956

21

54

19

8

4

B

-

1

1

2

11

P

2

2

5

14

M

41

35

33

15

3

H

10

19

43

1

1

S

1960

5

21

15

3

12

B

4

6

2

1

13

P

1

3

2

1

8

M

37

34

49

44

2

H

-

72

37

2

3

S

1963

19

48

10

26

15

B

3

8

1

3

4

P

2

2

3

1

4

M

22

24

77

40

18

H

11

116

24

2

2

S

1964

8

69

22

4

12

B

4

2

-

4

1

P

-

4

-

-

4

M

7

21

68

34

23

H

13

79

12

2

2

S

1965

6

27

17

1

29

B

1

-

-

4

2

P

“

2

-

-

5

M

1

_

_

_

31

B

1952

3

3

-

1

5

P

3

4

1

7

5

M

3

_

_

_

2

B

1956

1

-

-

_

_

P

7

18

5

7

9

M

6

_

_

_

2

B

1960

-

-

1

-

_

P

10

22

1

5

7

M

3

1

_

_

B

1963

-

11

5

5

_

P

6

25

4

6

11

M

-

_

2

_

B

1964

6

5

4

-

-

P

5

7

3

4

16

M

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Jordbruksutskottet 1952

Utlåtanden

Vår

Höst

Summa

Uti

Mot

Uti

Mot

Uti

Mot

över statsverkspropositionen

med motioner..............

12

44

—

—

12

44

hela antalet...............

15

—

15

över andra budgetpropositioner

med motioner..............

6

31

—

—

6

31

hela antalet...............

15

—

15

över fristående propositioner

med motioner.............

2

4

2

4

6

8

hela antalet...............

7

3

10

över fristående motioner

9

10

7

7

16

17

övriga.........................

2

—

—

—

2

—

Summa

(20) 48

89

(2) 10

11

(22) 58

100

Antalet andra budgetpropositioner var på våren 15 och på hösten 0.

Jordbruksutskottet 1956

Utlåtanden

Vår

Höst

Summa

Uti

Mot

Uti

Mot

Uti

Mot

över statsverkspropositionen

med motioner.............

10

86

—

—

10

86

hela antalet...............

10

—

10

över andra budgetpropositioner

med motioner.............

1 1

6

—

—

1

6

hela antalet...............

4

2

6

över fristående propositioner

med motioner..............

3

8

1

1

4

9

hela antalet...............

12

3

15

över fristående motioner

5

5

6

6

11

11

övriga.........................

2

—

—

—

2

—

Summa

(14) 33

105

(1) 11

7

(15) 44

112

Antalet andra budgetpropositioner var på våren 4 och på hösten 2.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Jordbruksutskottet 1960

Utlåtanden

Vår

Höst

Summa

Uti

Mot

Uti

Mot

Uti

Mot

över statsverkspropositionen

med motioner.............

4

25

—

—

4

25

hela antalet...............

6

—

6

över andra budgetpropositioner

med motioner..............

7

64

1

3

8

67

hela antalet...............

11

1

12

över fristående propositioner

med motioner..............

3

4

—

—

3

4

hela antalet...............

10

1

11

över fristående motioner.........

2

3

5

5

7

8

Övriga.........................

6

—

1

'' —

7

—

Summa

(14) 35

96

(1) 8

8

(15) 43

104

Antalet andra budgetpropositioner var på våren 10 och på hösten 1.

Jordbruksutskottet 1963

Utlåtanden

Vår

Höst

Summa

Uti

Mot

Uti

Mot

Uti

Mot

över statsverkspropositionen

med motioner.............

2

32

—

—

2

32

hela antalet...............

2

—

2

över andra budgetpropositioner

med motioner.............

3

44

—

—

3

44

hela antalet...............

6

1

7

över fristående propositioner

med motioner..............

—

—

—

—

—

—

hela antalet...............

7

1

8

över fristående motioner.........

—

—

4

4

4

4

Övriga.........................

3

—

—

—

3

—

Summa

(5) 18

76

(-) 6

4

(5) 24

80

Antalet andra budgetpropositioner var på våren 6 och på hösten 1.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Jordbruksutskottet 1964

Utlåtanden

Vår

Höst

Summa

Uti

Mot

Uti

Mot

Uti

Mot

över statsverkspropositionen

med motioner..............

1

35

—

1

35

hela antalet...............

1

—

1

över andra budgetpropositioner

med motioner..............

7

20

1

1

8

21

hela antalet...............

11

1

12

över fristående propositioner

med motioner.............

1

2

1

3

2

5

hela antalet...............

5

3

8

över fristående motioner.........

—

—

5

5

5

5

Övriga.........................

3

—

1

—

4

Summa

(9) 20

57

(2) 10

9

(11) 30

66

Antalet andra budgetpropositioner var på våren It och på hösten 1.

ESSELTE AB. STHLM SS

fil 4800

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1965:458 Skrivelse till talmanskonferensen i anledning av riksdagens organisationsutrednings förslag rörande effektivisering av riksdagsarbetet jämte motioner. a1 i texten