Utlåtande i anledning av motion om skydd mot publicering i massmedia av nedsättande uppgifter om enskild person.
1965-02-23 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1965:5, Utlåtande i anledning av motion om skydd mot publicering i massmedia av nedsättande uppgifter om enskild person.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5 år 1965
1
Nr 5
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motion
om skydd mot publicering i massmedia av nedsättande
uppgifter om enskild person.
I den till konstitutionsutskottet hänvisade motionen nr 602 i andra kammaren
av herr Börjesson i Falköping hemställes, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag om vederbörliga
lagändringar i enlighet med motionens syfte».
Motionen
Till motivering för sitt yrkande anför motionären bl. a.:
Enligt gällande rätt gives relativt stora möjligheter att utlämna nedsättande
uppgifter om en person därest uppgifterna i fråga överensstämmer
med verkligheten. Uppenbarligen kan i många fall inga invändningar riktas
mot detta förhållande. Vad exempelvis avser publicerandet av domar
som avkunnats vid allmänna domstolar bör detta anses falla inom ramen för
allmänhetens intresse av legitim nyhetsförmedling. Det bör emellertid inte
få vara vars och ens ovillkorliga rätt att återge för annan person nedsättande
uppgifter. Undantagsvis synes det vara lämpligt att låta det kriminaliserade
området omfatta jämväl meddelanden som riktigt återger vad som förevarit.
Så bör enligt min uppfattning vara fallet med uppgifter om att åtal
väckts mot viss person vid allmän domstol, något som enligt brottsbalken
må fritt publiceras utan påföljd för uppgiftslämnaren. Följderna av denna
ordning kan emellertid bli högst besvärande för den tilltalade. Om i tidning
eller annat massmedium publiceras uppgift om att åtal väckts mot viss
namngiven person torde vederbörande i många fall hos den stora allmänheten
mer eller mindre betraktas som skyldig till vad som i åtalet lagts
honom till last redan innan dom fallit i målet. Detta måste betraktas som
högst otillfredsställande i de fall då domstolsförfarandet i sinom tid leder
fram till en frikännande dom, som dessutom ofta inte erhåller samma spridning
som uppgiften om att åtal skett. Den åtalade bör under sådana omständigheter
tillerkännas ett berättigat intresse att vara skyddad mot nedsättande
uppgifter riktade mot honom.
1 Hihang till riksdagens protokoll 1965. 5 saml. 2 avd. Nr 5
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5 år 1965
Utskottet
Reglerna i 1864 års strafflag om straff för förtal gjorde i fråga om den
ärekränkandes möjlighet att fria sig från straff genom att bevisa, att det
ärekränkande påståendet var sant, skillnad mellan påstående om brott och
annat ärekränkande påstående. Gällde påståendet »bestämt brott eller visst
slag av brott», kunde den ärekränkande fria sig från straff genom att inför
domstolen förete dom, enligt vilken den utpekade begått ett sådant brott.
Gällde påståendet annat än brott, var däremot bevisning i frågan, om påståendet
var sant, regelmässigt icke tillåten: den ärekränkande fälldes i allmänhet
till ansvar oberoende därav.
Problemet om sanningsbevisning i ärekränkningsmål bär i brottsbalken,
vilken trädde i kraft den 1 januari 1965, lösts på ett annat sätt. Skillnad
göres icke mellan påstående om brott och annat ärekränkande påstående.
Förtal är att utpeka någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt
eller eljest lämna uppgift som är ägnad att utsätta denna för andras
missaktning. Sanningsbevisning torde komma att tillåtas endast i fall dä
den som har fällt yttrandet var skyldig att uttala sig eller det eljest med
hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgift i saken;
frihet från ansvar inträder, om han visar, att uppgiften var sann eller att
han hade skälig grund för den.
Vid publicering genom radio eller television är brottsbalkens regler omedelbart
tillämpliga. Beträffande pressen fordras att tryckfrihetsförordningen
ändras till saklig överensstämmelse med brottsbalken. Ett förslag i denna
riktning har nyligen antagits slutligt av riksdagen (Rskr nr 64).
Reformen av ärekränkningsreglerna föregicks av ett långvarigt utredningsarbete
och ingående överväganden under departementsbehandlingen.
Att törutse, hur de nya reglerna kommer att verka i de av motionären berörda
hänseendena, torde knappast vara möjligt. Snarast torde det emellertid
vara skäl att förmoda, att de, främst på grund av den lösning som
problemet om sanningsbevisning fått, kommer att medföra en viss utvidgning
av straffbarheten för beskyllningar om brott. Oberoende härav bör
det emellertid inte komma i fråga att redan nu, innan de nya reglerna ännu
trätt i full tillämpning, ta upp en diskussion om att ändra dem.
På grund av det anförda hemställer utskottet,
att motionen II: 662 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 23 februari 1965
På konstitutionsutskottets vägnar:
GEORG PETTERSSON
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5 år 1965
3
Närvarande:
från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Damström, fru Segerstedt
Wiberg, herrar Sveningsson, Sörlin, Dahlberg, Karl Pettersson, Sörenson
och Risberg; samt
från andra kammaren: herrar Adamsson, Nilsson i Östersund, Henningsson,
Wahlund, Magnusson i Tumhult, fru Thunvall, herrar Johansson
i Trollhättan, Hainrin i Jönköping, Larsson i Luttra och Westberg.
* Ej närvarande vid justeringen.
MAACUS BOKTR STHLM 1*65 450026
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.