Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion om skydd mot publicering i massmedia av nedsättande uppgifter om enskild person.

1965-02-23 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1965:5, Utlåtande i anledning av motion om skydd mot publicering i massmedia av nedsättande uppgifter om enskild person.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5 år 1965

1

Nr 5

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motion

om skydd mot publicering i massmedia av nedsättande

uppgifter om enskild person.

I den till konstitutionsutskottet hänvisade motionen nr 602 i andra kammaren

av herr Börjesson i Falköping hemställes, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag om vederbörliga

lagändringar i enlighet med motionens syfte».

Motionen

Till motivering för sitt yrkande anför motionären bl. a.:

Enligt gällande rätt gives relativt stora möjligheter att utlämna nedsättande

uppgifter om en person därest uppgifterna i fråga överensstämmer

med verkligheten. Uppenbarligen kan i många fall inga invändningar riktas

mot detta förhållande. Vad exempelvis avser publicerandet av domar

som avkunnats vid allmänna domstolar bör detta anses falla inom ramen för

allmänhetens intresse av legitim nyhetsförmedling. Det bör emellertid inte

få vara vars och ens ovillkorliga rätt att återge för annan person nedsättande

uppgifter. Undantagsvis synes det vara lämpligt att låta det kriminaliserade

området omfatta jämväl meddelanden som riktigt återger vad som förevarit.

Så bör enligt min uppfattning vara fallet med uppgifter om att åtal

väckts mot viss person vid allmän domstol, något som enligt brottsbalken

må fritt publiceras utan påföljd för uppgiftslämnaren. Följderna av denna

ordning kan emellertid bli högst besvärande för den tilltalade. Om i tidning

eller annat massmedium publiceras uppgift om att åtal väckts mot viss

namngiven person torde vederbörande i många fall hos den stora allmänheten

mer eller mindre betraktas som skyldig till vad som i åtalet lagts

honom till last redan innan dom fallit i målet. Detta måste betraktas som

högst otillfredsställande i de fall då domstolsförfarandet i sinom tid leder

fram till en frikännande dom, som dessutom ofta inte erhåller samma spridning

som uppgiften om att åtal skett. Den åtalade bör under sådana omständigheter

tillerkännas ett berättigat intresse att vara skyddad mot nedsättande

uppgifter riktade mot honom.

1 Hihang till riksdagens protokoll 1965. 5 saml. 2 avd. Nr 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5 år 1965

Utskottet

Reglerna i 1864 års strafflag om straff för förtal gjorde i fråga om den

ärekränkandes möjlighet att fria sig från straff genom att bevisa, att det

ärekränkande påståendet var sant, skillnad mellan påstående om brott och

annat ärekränkande påstående. Gällde påståendet »bestämt brott eller visst

slag av brott», kunde den ärekränkande fria sig från straff genom att inför

domstolen förete dom, enligt vilken den utpekade begått ett sådant brott.

Gällde påståendet annat än brott, var däremot bevisning i frågan, om påståendet

var sant, regelmässigt icke tillåten: den ärekränkande fälldes i allmänhet

till ansvar oberoende därav.

Problemet om sanningsbevisning i ärekränkningsmål bär i brottsbalken,

vilken trädde i kraft den 1 januari 1965, lösts på ett annat sätt. Skillnad

göres icke mellan påstående om brott och annat ärekränkande påstående.

Förtal är att utpeka någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt

eller eljest lämna uppgift som är ägnad att utsätta denna för andras

missaktning. Sanningsbevisning torde komma att tillåtas endast i fall dä

den som har fällt yttrandet var skyldig att uttala sig eller det eljest med

hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgift i saken;

frihet från ansvar inträder, om han visar, att uppgiften var sann eller att

han hade skälig grund för den.

Vid publicering genom radio eller television är brottsbalkens regler omedelbart

tillämpliga. Beträffande pressen fordras att tryckfrihetsförordningen

ändras till saklig överensstämmelse med brottsbalken. Ett förslag i denna

riktning har nyligen antagits slutligt av riksdagen (Rskr nr 64).

Reformen av ärekränkningsreglerna föregicks av ett långvarigt utredningsarbete

och ingående överväganden under departementsbehandlingen.

Att törutse, hur de nya reglerna kommer att verka i de av motionären berörda

hänseendena, torde knappast vara möjligt. Snarast torde det emellertid

vara skäl att förmoda, att de, främst på grund av den lösning som

problemet om sanningsbevisning fått, kommer att medföra en viss utvidgning

av straffbarheten för beskyllningar om brott. Oberoende härav bör

det emellertid inte komma i fråga att redan nu, innan de nya reglerna ännu

trätt i full tillämpning, ta upp en diskussion om att ändra dem.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att motionen II: 662 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 23 februari 1965

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5 år 1965

3

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Damström, fru Segerstedt

Wiberg, herrar Sveningsson, Sörlin, Dahlberg, Karl Pettersson, Sörenson

och Risberg; samt

från andra kammaren: herrar Adamsson, Nilsson i Östersund, Henningsson,

Wahlund, Magnusson i Tumhult, fru Thunvall, herrar Johansson

i Trollhättan, Hainrin i Jönköping, Larsson i Luttra och Westberg.

* Ej närvarande vid justeringen.

MAACUS BOKTR STHLM 1*65 450026

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.