Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om framläggande av förslag till de lagändringar som erfordras för att taxeringsmyndigheterna skall underkastas samma kontroll av riksdagens justitieombudsman som statens tjänstemän». Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse icke lämnas i det följande, hänvisa till motionen i andra kammaren. Gällande rätt.
1965-03-02 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1965:7, Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om framläggande av förslag till de lagändringar som erfordras för att taxeringsmyndigheterna skall underkastas samma kontroll av riksdagens justitieombudsman som statens tjänstemän». Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse icke lämnas i det följande, hänvisa till motionen i andra kammaren. Gällande rätt.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1965
1
Nr 7
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner
om kontroll av taxeringsmyndigheterna genom riksdagens
justitieombudsman.
1 de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 360
i första kammaren av herr Svanström m. fl. och nr 425 i andra kammaren
av herrar Johansson i Dockered och Börjesson i Glömminge hemställes, »att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om framläggande av
förslag till de lagändringar som erfordras för att taxeringsmyndigheterna
skall underkastas samma kontroll av riksdagens justitieombudsman som
statens tjänstemän».
Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse icke lämnas
i det följande, hänvisa till motionen i andra kammaren.
Gällande rätt. I 113 § regeringsformen stadgas, att »taxeringsmän, som
riksdagens bevillnings föreskrifter å dess vägnar tillämpa,» icke skall »för
debitering eller taxering kunna till något ansvar ställas». Stadgandet kvarstår
praktiskt taget oförändrat sedan 1809.
Bakgrunden till stadgandet är följande. Den allmänna bevillning, som
ständerna i äldre tid åtog sig, infördes, specificerad på olika yrkesgrupper
in. in., i ständernas bevillningsförordning. Vad var och en av de skattskyldiga
skulle erlägga i bevillning bestämdes sedan av taxeringsmännen. Sådana
valdes inom varje pastorat och ansågs som ständernas förtroendemän.
Deras beslut kunde icke överklagas. De var emellertid ansvariga inför Kungl.
Maj :t och kronan, om kronans rätt eftersatts. Detta ansvar borttogs genom
113 § regeringsformen.
Skyddet för taxeringsmännen gentemot kronan anses numera icke ha någon
större praktisk betydelse. Stadgandet har emellertid tolkats så, att taxeringsmän
icke heller kan ställas till ansvar från de skattskyldigas sida för
felaktigheter vid beslut avseende taxering.
Enligt vedertagen uppfattning innefattas under uttrycket »taxeringsmän»
i varje fall ordförande och ledamöter i de skilda slagen av taxeringsnämnder.
Huruvida prövningsnämndernas ledamöter omfattas av beskrivningen
i 113 § regeringsformen torde få betraktas som en öppen fråga. Den där
stadgade ansvarsfriheten omfattar debiteringen och taxeringen men icke
1 Bihang till riksdagens protokoll t965. 5 samt. 2 avd. Nr 7
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1965
förfarandet. Skulle en ordförande eller ett kronoombud i en taxeringsnämnd
åsidosätta gällande föreskrifter om förfarandet, exempelvis om underrättelse
till skattskyldig, kan han gällas till ansvar för tjänstefel. Justitieombudsmannen
har också ingripit mot felaktigheter av detta slag. Beträffande alla
ledamöter i taxeringsnämnder gäller vidare, att de är underkastade ett begränsat
ämbetsansvar, nämligen i huvudsak för tagande av muta och brott
mot tystnadsplikt (20 kap. 12 § andra stycket brottsbalken).
Frågans tidigare behandling. I en motion vid 1956 års riksdag (11:477)
hemställdes om utredning rörande taxeringsmäns straffrättsliga ansvar och
behovet av det skydd, som 113 § regeringsformen stadgar. Konstitutionsutskottet
anförde i utlåtande (nr 12) över motiotnen bl. a. följande:
Enligt vedertagen uppfattning innefattas under uttrycket taxeringsmän
i § 113 regeringsformen i varje fall ordförande och ledamöter i de olika beskattningsnämnderna.
Därmed kan dock icke anses klarlagt, om stadgandet
i fråga icke också bereder straffskydd för vissa andra personer, som
möjligen skulle kunna karakteriseras som taxeringsmän. Denna oklarhet
sammanhänger med att bestämmelsen tillkommit under helt andra organisatoriska
förhållanden på taxeringsväsendets område än de nuvarande. Redan
detta förhållande kunde motivera en utredning angående grundlagsstadgandet
i fråga. Men även andra skäl kunna anföras härför. Sålunda kan det
ifrågasättas, om en bestämmelse i förevarande ämne numera bör ha sin
plats i grundlag. Stadgandet i fråga bör emellertid icke uteslutas ur regeringsformen
utan att ersättas av särskild föreskrift i annan lag eller författning.
I varje fall lekmannarepresentanterna i beskattningsnämnderna
böra enligt utskottets åsikt med hänsyn till arten av sina arbetsuppgifter åtnjuta
ett särskilt skydd för sina åtgärder i taxeringsfrågor. En utredning
genom Kungl. Maj :ts försorg i nu berörda och därmed nära sammanhängande
spörsmål anser utskottet därför böra föregå ett ställningstagande till
frågan om upphävande eller ändring av 113 § regeringsformen.
Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
tillkännage vad utskottet i sitt utlåtande anfört. Denna hemställan bifölls
av riksdagen (Rskr nr 275).
Härefter har författningsutredningen (SOU 1%3: 17 s. 517 ff) övervägt
om stadgandet i 113 § regeringsformen borde få någon motsvarighet i en
ny regeringsform. Utredningen fann, att stadgandet icke var av den karaktären,
att det borde ha sin plats i grundlag. Det skydd, som grundlagen för
närvarande ger, torde, yttrade utredningen, vara garanterat av brottsbalken.
Utredningen fann ej anledning att ytterligare ingå på frågan om utformningen
av taxeringsmäns straffrättsliga ansvar. Detta spörsmål kunde
nämligen, menade utredningen, icke ses isolerat från frågan om omfattningen
av ämbetsansvaret i allmänhet. Den sistnämnda frågan komme enligt
ett av utredningen återgivet uttalande av chefen för justitiedepartementet
(prop. 1%3: 156 s. 28) att i hela sin vidd upptas till omprövning, när
arbetet på en lösning av problemet om statstjänstemännens förhandlingsrätt
lett till resultat.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1965
3
I motioner vid 1964 års riksdag (I: 454 och II: 544) restes samma hemställan
som i de nu föreliggande. Konstitutionsutskottet anförde i avgivet utlåtande
(nr 26) bl. a. följande.
Den ovan angivna ansvarsfriheten för taxeringsmän utgör en inskränkning
i regeln om att myndigheterna arbetar under ansvar och kontroll. En
skattskyldig kan visserligen genom att anföra besvär vinna rättelse i ett felaktigt
taxeringsbeslut. På andra förvaltningsområden anses dock besvärsrätten
icke utgöra tillräcklig anledning att avstå från personlig ansvarsfrihet
för dem som fattar beslut.
Frågan om eller i vad mån det är motiverat att behålla regeln om taxeringsmäns
ansvarsfrihet har samband med flera spörsmål som är föremål
för övervägande i skilda sammanhang.
Sålunda har 1963 års JO-utredning bl. a. att beakta de skattskyldigas
intresse av att få sina tillbörliga krav på rättsskydd i skatteärenden uppfyllda.
Stadgandet i 113 § regeringsformen beröres också av det pågående
arbetet på en reform av författningen; enligt författningsutredningens förslag
skulle stadgandet inte få någon motsvarighet i den nya regeringsformen.
Spörsmålet om taxeringsmäns straffrättsliga ansvar kan vidare inte ses
isolerat från frågan om omfattningen av ämbetsansvaret i allmänhet. Denna
fråga, som fått en viss belysning under förarbetena till brottsbalken, kommer,
enligt vad som anmärkts i det föregående, att tas upp till omprövning,
när arbetet på lösning av problemet om statstjänstemännens förhandlingsrätt
har lett till resultat. Slutligen vill utskottet framhålla, att frågan om
skadeståndsansvar för fel i tjänsten är av betydelse när det gäller att avskaffa
eller inskränka ansvarsfrihet för taxeringsmän; det kunde nämligen
te sig oskäligt att utkräva fullt skadestånd av dem som, på grund av viss
oaktsamhet men likväl i god tro, medverkat till att t. ex. en fastighets värde
eller en inkomstpost har bestämts till ett oriktigt belopp. Skadeståndsproblem
av betydelse på detta område har behandlats i två betänkanden (SOU
1958:43 och 1964: 31), vilka är under övervägande inom vederbörande
departement.
De i motionerna upptagna spörsmålen var sålunda i skilda sammanhang
under utredning och övervägande. Utskottet (9 ledamöter) uttalade, all de
resultat, vartill dessa utredningar och överväganden kunde leda, så snart
sig göra lät borde underställas riksdagen för bedömande. Med hänsyn till
ämnets principiella vikt fann utskottet denna uppfattning böra bringas till
Kungl. Maj :ts kännedom, varför hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t tillkännage vad utskottet i utlåtandet anfört. I en reservation
(8 ledamöter) uttalades, att någon framställning till Kungl. Maj :t i enlighet
med motionärernas yrkande icke var påkallad med hänsyn till de redan
pågående utredningarna och övervägandena. Med bifall till reservanternas
hemställan beslöt riksdagen avslå motionerna.
Motionerna. I de nu föreliggande motionerna uttalas, att den i grundlag
fastställda ansvarsfriheten för taxeringsmäns beslut om taxering och debitering
är otillfredsställande med hänsyn till betydelsen av en funktionsduglig
insyn och kontrollverksamhet. Undantagsbestämmelserna är numera
så mycket mer obegripliga, anför motionärerna, som taxeringsnämnder
-
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1965
nas ledande män, ordförandena och kronoombuden, ej är förtroendevalda
utan tillsatts av offentlig myndighet. Att taxeringsmyndigheterna är ansvariga
för själva förfarandet bör icke påverka bedömningen av den upptagna
frågan. Motionärerna ansluter sig till den mening, som uttalades av konstitutionsutskottets
flertal år 1964, och uttalar avslutningsvis, att förslag till
ändrade bestämmelser bör framläggas snarast med hänsyn till aktuella problem
inom skatte- och taxeringsväsendet.
Utskottet. Förevarande motioner åsyftar att genom lagändringar åvägabringa,
att taxeringsmyndigheterna i full utsträckning ställs under tillsyn
av riksdagens justitieombudsman. Motsvarande spörsmål har tidigare varit
föremål för riksdagens övervägande, senast år 1964 genom motioner som behandlades
av konstitutionsutskottet. Dessa motioner föranledde icke någon
riksdagens åtgärd med hänsyn till att, som utskottet då framhöll, frågan
redan var föremål för övervägande i skilda sammanhang.
Vid innevarande riksdag har utskottet utöver de nu förevarande motionerna
även till behandling förehaft vissa andra, som avser justitieombudsmannens
tillsyn över skatteområdet. I ett denna dag avgivet utlåtande (nr 6)
har utskottet föreslagit, att dessa senare motioner skall överlämnas till 1963
års JO-utredning för att prövas i samband med den allmänna översyn över
riksdagens ombudsmannaämbetens framtida organisation och verksamhetsformer,
som utredningen genomför. Med hänsyn till det nära sambandet med
dessa motioner har utskottet, utan att ta ställning i sak, funnit, att även de
nu förevarande torde böra överlämnas till JO-utredningen.
Utskottet hemställer sålunda,
att riksdagen, i anledning av motionerna I: 360 och
II: 425, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att motionerna
överlämnas till 1963 års JO-utredning.
Stockholm den 2 mars 1965
På konstitutionsutskottets vägnar:
GEORG PETTERSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Torsten Andersson,
Damström, fru Segerstedt Wiberg, herrar Sveningsson, Carl Albert Anderson*,
Dahlén, Sörlin, Dahlberg och Risberg; samt
från andra kammaren: herrar Adamsson, Nilsson i Östersund, von
Friesen, Henningsson, Wahlund, Magnusson i Tumhult, fru Thunvall*,
herrar Johansson i Trollhättan, Hamrin i Jönköping och Larsson i Luttra.
* Ej närvarande vid justeringen.
MARCUS BOKTR. STHLM I96S 650026
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1965:81 Skrivelse till Konungen i anledning av motioner om kontroll av taxeringsmyndigheterna: genom riksdagens justitieombudsman. a1 i texten