Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om framläggande av förslag till de lagändringar som erfordras för att taxeringsmyndigheterna skall underkastas samma kontroll av riksdagens justitieombudsman som statens tjänstemän». Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse icke lämnas i det följande, hänvisa till motionen i andra kammaren. Gällande rätt.

1965-03-02 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1965:7, Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om framläggande av förslag till de lagändringar som erfordras för att taxeringsmyndigheterna skall underkastas samma kontroll av riksdagens justitieombudsman som statens tjänstemän». Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse icke lämnas i det följande, hänvisa till motionen i andra kammaren. Gällande rätt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1965

1

Nr 7

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner

om kontroll av taxeringsmyndigheterna genom riksdagens

justitieombudsman.

1 de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 360

i första kammaren av herr Svanström m. fl. och nr 425 i andra kammaren

av herrar Johansson i Dockered och Börjesson i Glömminge hemställes, »att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om framläggande av

förslag till de lagändringar som erfordras för att taxeringsmyndigheterna

skall underkastas samma kontroll av riksdagens justitieombudsman som

statens tjänstemän».

Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse icke lämnas

i det följande, hänvisa till motionen i andra kammaren.

Gällande rätt. I 113 § regeringsformen stadgas, att »taxeringsmän, som

riksdagens bevillnings föreskrifter å dess vägnar tillämpa,» icke skall »för

debitering eller taxering kunna till något ansvar ställas». Stadgandet kvarstår

praktiskt taget oförändrat sedan 1809.

Bakgrunden till stadgandet är följande. Den allmänna bevillning, som

ständerna i äldre tid åtog sig, infördes, specificerad på olika yrkesgrupper

in. in., i ständernas bevillningsförordning. Vad var och en av de skattskyldiga

skulle erlägga i bevillning bestämdes sedan av taxeringsmännen. Sådana

valdes inom varje pastorat och ansågs som ständernas förtroendemän.

Deras beslut kunde icke överklagas. De var emellertid ansvariga inför Kungl.

Maj :t och kronan, om kronans rätt eftersatts. Detta ansvar borttogs genom

113 § regeringsformen.

Skyddet för taxeringsmännen gentemot kronan anses numera icke ha någon

större praktisk betydelse. Stadgandet har emellertid tolkats så, att taxeringsmän

icke heller kan ställas till ansvar från de skattskyldigas sida för

felaktigheter vid beslut avseende taxering.

Enligt vedertagen uppfattning innefattas under uttrycket »taxeringsmän»

i varje fall ordförande och ledamöter i de skilda slagen av taxeringsnämnder.

Huruvida prövningsnämndernas ledamöter omfattas av beskrivningen

i 113 § regeringsformen torde få betraktas som en öppen fråga. Den där

stadgade ansvarsfriheten omfattar debiteringen och taxeringen men icke

1 Bihang till riksdagens protokoll t965. 5 samt. 2 avd. Nr 7

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1965

förfarandet. Skulle en ordförande eller ett kronoombud i en taxeringsnämnd

åsidosätta gällande föreskrifter om förfarandet, exempelvis om underrättelse

till skattskyldig, kan han gällas till ansvar för tjänstefel. Justitieombudsmannen

har också ingripit mot felaktigheter av detta slag. Beträffande alla

ledamöter i taxeringsnämnder gäller vidare, att de är underkastade ett begränsat

ämbetsansvar, nämligen i huvudsak för tagande av muta och brott

mot tystnadsplikt (20 kap. 12 § andra stycket brottsbalken).

Frågans tidigare behandling. I en motion vid 1956 års riksdag (11:477)

hemställdes om utredning rörande taxeringsmäns straffrättsliga ansvar och

behovet av det skydd, som 113 § regeringsformen stadgar. Konstitutionsutskottet

anförde i utlåtande (nr 12) över motiotnen bl. a. följande:

Enligt vedertagen uppfattning innefattas under uttrycket taxeringsmän

i § 113 regeringsformen i varje fall ordförande och ledamöter i de olika beskattningsnämnderna.

Därmed kan dock icke anses klarlagt, om stadgandet

i fråga icke också bereder straffskydd för vissa andra personer, som

möjligen skulle kunna karakteriseras som taxeringsmän. Denna oklarhet

sammanhänger med att bestämmelsen tillkommit under helt andra organisatoriska

förhållanden på taxeringsväsendets område än de nuvarande. Redan

detta förhållande kunde motivera en utredning angående grundlagsstadgandet

i fråga. Men även andra skäl kunna anföras härför. Sålunda kan det

ifrågasättas, om en bestämmelse i förevarande ämne numera bör ha sin

plats i grundlag. Stadgandet i fråga bör emellertid icke uteslutas ur regeringsformen

utan att ersättas av särskild föreskrift i annan lag eller författning.

I varje fall lekmannarepresentanterna i beskattningsnämnderna

böra enligt utskottets åsikt med hänsyn till arten av sina arbetsuppgifter åtnjuta

ett särskilt skydd för sina åtgärder i taxeringsfrågor. En utredning

genom Kungl. Maj :ts försorg i nu berörda och därmed nära sammanhängande

spörsmål anser utskottet därför böra föregå ett ställningstagande till

frågan om upphävande eller ändring av 113 § regeringsformen.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

tillkännage vad utskottet i sitt utlåtande anfört. Denna hemställan bifölls

av riksdagen (Rskr nr 275).

Härefter har författningsutredningen (SOU 1%3: 17 s. 517 ff) övervägt

om stadgandet i 113 § regeringsformen borde få någon motsvarighet i en

ny regeringsform. Utredningen fann, att stadgandet icke var av den karaktären,

att det borde ha sin plats i grundlag. Det skydd, som grundlagen för

närvarande ger, torde, yttrade utredningen, vara garanterat av brottsbalken.

Utredningen fann ej anledning att ytterligare ingå på frågan om utformningen

av taxeringsmäns straffrättsliga ansvar. Detta spörsmål kunde

nämligen, menade utredningen, icke ses isolerat från frågan om omfattningen

av ämbetsansvaret i allmänhet. Den sistnämnda frågan komme enligt

ett av utredningen återgivet uttalande av chefen för justitiedepartementet

(prop. 1%3: 156 s. 28) att i hela sin vidd upptas till omprövning, när

arbetet på en lösning av problemet om statstjänstemännens förhandlingsrätt

lett till resultat.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1965

3

I motioner vid 1964 års riksdag (I: 454 och II: 544) restes samma hemställan

som i de nu föreliggande. Konstitutionsutskottet anförde i avgivet utlåtande

(nr 26) bl. a. följande.

Den ovan angivna ansvarsfriheten för taxeringsmän utgör en inskränkning

i regeln om att myndigheterna arbetar under ansvar och kontroll. En

skattskyldig kan visserligen genom att anföra besvär vinna rättelse i ett felaktigt

taxeringsbeslut. På andra förvaltningsområden anses dock besvärsrätten

icke utgöra tillräcklig anledning att avstå från personlig ansvarsfrihet

för dem som fattar beslut.

Frågan om eller i vad mån det är motiverat att behålla regeln om taxeringsmäns

ansvarsfrihet har samband med flera spörsmål som är föremål

för övervägande i skilda sammanhang.

Sålunda har 1963 års JO-utredning bl. a. att beakta de skattskyldigas

intresse av att få sina tillbörliga krav på rättsskydd i skatteärenden uppfyllda.

Stadgandet i 113 § regeringsformen beröres också av det pågående

arbetet på en reform av författningen; enligt författningsutredningens förslag

skulle stadgandet inte få någon motsvarighet i den nya regeringsformen.

Spörsmålet om taxeringsmäns straffrättsliga ansvar kan vidare inte ses

isolerat från frågan om omfattningen av ämbetsansvaret i allmänhet. Denna

fråga, som fått en viss belysning under förarbetena till brottsbalken, kommer,

enligt vad som anmärkts i det föregående, att tas upp till omprövning,

när arbetet på lösning av problemet om statstjänstemännens förhandlingsrätt

har lett till resultat. Slutligen vill utskottet framhålla, att frågan om

skadeståndsansvar för fel i tjänsten är av betydelse när det gäller att avskaffa

eller inskränka ansvarsfrihet för taxeringsmän; det kunde nämligen

te sig oskäligt att utkräva fullt skadestånd av dem som, på grund av viss

oaktsamhet men likväl i god tro, medverkat till att t. ex. en fastighets värde

eller en inkomstpost har bestämts till ett oriktigt belopp. Skadeståndsproblem

av betydelse på detta område har behandlats i två betänkanden (SOU

1958:43 och 1964: 31), vilka är under övervägande inom vederbörande

departement.

De i motionerna upptagna spörsmålen var sålunda i skilda sammanhang

under utredning och övervägande. Utskottet (9 ledamöter) uttalade, all de

resultat, vartill dessa utredningar och överväganden kunde leda, så snart

sig göra lät borde underställas riksdagen för bedömande. Med hänsyn till

ämnets principiella vikt fann utskottet denna uppfattning böra bringas till

Kungl. Maj :ts kännedom, varför hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t tillkännage vad utskottet i utlåtandet anfört. I en reservation

(8 ledamöter) uttalades, att någon framställning till Kungl. Maj :t i enlighet

med motionärernas yrkande icke var påkallad med hänsyn till de redan

pågående utredningarna och övervägandena. Med bifall till reservanternas

hemställan beslöt riksdagen avslå motionerna.

Motionerna. I de nu föreliggande motionerna uttalas, att den i grundlag

fastställda ansvarsfriheten för taxeringsmäns beslut om taxering och debitering

är otillfredsställande med hänsyn till betydelsen av en funktionsduglig

insyn och kontrollverksamhet. Undantagsbestämmelserna är numera

så mycket mer obegripliga, anför motionärerna, som taxeringsnämnder
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1965

nas ledande män, ordförandena och kronoombuden, ej är förtroendevalda

utan tillsatts av offentlig myndighet. Att taxeringsmyndigheterna är ansvariga

för själva förfarandet bör icke påverka bedömningen av den upptagna

frågan. Motionärerna ansluter sig till den mening, som uttalades av konstitutionsutskottets

flertal år 1964, och uttalar avslutningsvis, att förslag till

ändrade bestämmelser bör framläggas snarast med hänsyn till aktuella problem

inom skatte- och taxeringsväsendet.

Utskottet. Förevarande motioner åsyftar att genom lagändringar åvägabringa,

att taxeringsmyndigheterna i full utsträckning ställs under tillsyn

av riksdagens justitieombudsman. Motsvarande spörsmål har tidigare varit

föremål för riksdagens övervägande, senast år 1964 genom motioner som behandlades

av konstitutionsutskottet. Dessa motioner föranledde icke någon

riksdagens åtgärd med hänsyn till att, som utskottet då framhöll, frågan

redan var föremål för övervägande i skilda sammanhang.

Vid innevarande riksdag har utskottet utöver de nu förevarande motionerna

även till behandling förehaft vissa andra, som avser justitieombudsmannens

tillsyn över skatteområdet. I ett denna dag avgivet utlåtande (nr 6)

har utskottet föreslagit, att dessa senare motioner skall överlämnas till 1963

års JO-utredning för att prövas i samband med den allmänna översyn över

riksdagens ombudsmannaämbetens framtida organisation och verksamhetsformer,

som utredningen genomför. Med hänsyn till det nära sambandet med

dessa motioner har utskottet, utan att ta ställning i sak, funnit, att även de

nu förevarande torde böra överlämnas till JO-utredningen.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen, i anledning av motionerna I: 360 och

II: 425, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att motionerna

överlämnas till 1963 års JO-utredning.

Stockholm den 2 mars 1965

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Torsten Andersson,

Damström, fru Segerstedt Wiberg, herrar Sveningsson, Carl Albert Anderson*,

Dahlén, Sörlin, Dahlberg och Risberg; samt

från andra kammaren: herrar Adamsson, Nilsson i Östersund, von

Friesen, Henningsson, Wahlund, Magnusson i Tumhult, fru Thunvall*,

herrar Johansson i Trollhättan, Hamrin i Jönköping och Larsson i Luttra.

* Ej närvarande vid justeringen.

MARCUS BOKTR. STHLM I96S 650026

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1965:81 Skrivelse till Konungen i anledning av motioner om kontroll av taxeringsmyndigheterna: genom riksdagens justitieombudsman. a1 i texten