Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredningar syftande till besparingar samt effektivisering och rationalisering inom statsverksamheten.
1965-11-02 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1965:147, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredningar syftande till besparingar samt effektivisering och rationalisering inom statsverksamheten.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 157 år 1965
9
Nr 147
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredningar syftande
till besparingar samt effektivisering och rationalisering
inom statsverksamheten.
(5:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Virgin m. fl. (1:202) och den andra inom andra kammaren av herr
Heckscher m.fl. (11:236), har hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte hemställa, att Kungl. Maj :t måtte tillsätta en särskild
besparingsutredning, vari samtliga demokratiska partier, näringslivet och
de ekonomiska vetenskaperna bör vara representerade, samt att utredningen
arbetar med sådan skyndsamhet att budgetåret 1966/67 kan påverkas
av utredningsresultatet.
Vidare har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar Stefanson och Hilding (I: 459) och den andra inom andra
kammaren av herr Antby m.fl. (II: 549), hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en parlamentarisk utredning för
översyn av statsutgifterna i syfte att åstadkomma effektivitetsvinster och
kostnadsbesparingar.
Slutligen har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första
kammaren av herr Harald Pettersson m.fl. (1:457) och den andra inom
andra kammaren av herr Antonsson m.fl. (11:551), hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en utredning syftande
till rationalisering och effektivisering av den statliga förvaltningsapparaten
enligt i motionerna angivna grunder.
Beträffande motiveringarna för de ifrågavarande yrkandena får utskottet
hänvisa till motionerna II: 236, II: 549 och II: 551.
0 ver förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, utlåtande avgivits av statskontoret, som anfört följande.
1 ovannämnda motioner hemställs om en utredning för att undersöka
möjligheterna att åstadkomma besparingar inom den statliga förvaltningen.
Som motiv för utredningen anförs bl. a. att besparingsfrågan inte tillräckligt
kan beaktas vid riksdagsutskottens och kamrarnas behandling av
statsverkspropositionen. Den ingående granskning av de olika utgiftsposterna
på budgeten som en fortlöpande bedömning av besparingsmöjlighe
-
10
Statsutskottets utlåtande nr l''i7 ur 1965
terna förutsätter har enligt motionärerna försvårats genom den statliga
verksamhetens ökade omfattning och alltmer invecklade beskaffenhet. För
att riksdagen skall kunna behålla kontrollen över utgiftsutvecklingen måste
därför utgifterna från tid till annan underkastas en prövning av en särskild
utredning.
Vissa skiljaktigheter föreligger mellan motionärernas förslag beträffande
utredningens såväl inriktning som sammansättning. Enligt motion 11:551
(1:457) skall besparingar uppnås genom en rationalisering och effektivisering
av den statliga förvaltningsapparaten. Motionärerna understryker
vikten av att eliminera vissa effektivitetshämmande faktorer som t. ex. den
höga personalomsättning som förekommer inom förvaltningen och de otillräckliga
möjligheterna till kostnadskontroll. Besparingsarbetet skulle också
enligt de övriga motionerna inriktas på att öka effektiviteten inom den
statliga sektorn. Utredningen skulle emellertid därtill ha till uppgift att
pröva om besparingar kan uppnås genom inskränkningar av statens nuvarande
verksamhetsområde. I motion 11:549 (1:459) föreslås sålunda en
översyn av statsutgifterna för att pröva om äldre utgiftsåtaganden anpassats
till efter utvecklingen ändrade förhållanden och i motion 11:236
(1:202) en principiell prövning av utgifterna och hela den statliga verksamheten
oberoende av tidigare fattade beslut. I den sistnämnda motionen
påpekas vidare att det kan vara ändamålsenligt att det allmänna i ökad
utsträckning direkt tar betalt för gjorda tjänster. Marknadshushållningens
fördelar skulle härigenom bättre kunna utnyttjas också på förvaltningsområdet.
När det gäller utredningens sammansättning skiljer sig motionerna så
till vida att en av dessa (1:459/11:549) avser en rent parlamentarisk utredning
och de övriga en utredning i vilken också näringslivet och de ekonomiska
vetenskaperna är representerade.
En omprövning av statsutgifterna kommer att beröra själva målsättningen
för den statliga verksamheten, dvs. vilka slag av verksamheter som
bör utövas av statliga organ och vilka resultat som skall nås. Yrkandena
om en effektivisering utgår däremot som regel från en given målsättning
och frågan gäller här hur kostnaderna för att realisera denna skall kunna
pressas. Det är då fråga om ett långsiktigt effektiviseringsarbete som i motsats
till eu besparingsaktion inte kan få någon omedelbar och mer påtaglig
verkan på det totala skattebehovet. Statskontoret kommer att i den följande
granskningen av motionerna behandla effektivitets- och besparingsaspekten
var för sig.
Effektivisering av myndigheternas verksamhet
Inom statsförvaltningen pågår en kontinuerlig rationaliseringsprocess.
I likhet med enskilda företag och andra ekonomiska organisationer strävar
myndigheterna efter att genom rationaliseringsåtgärder av skilda slag
förbilliga framställningen av de tjänster som de ålagts att utföra. Den tendens
som föreligger att förstärka myndigheterna med egen rationaliseringspersonal
kommer att påskynda denna process. Det bör i detta sammanhang
även understrykas vikten av att erforderliga resurser ställs till myndigheternas
förfogande för den långsiktiga planeringen av verksamheten. Denna
fråga är f. n. under prövning i annat sammanhang.
Vid sidan av myndigheternas egna rationaliseringsansträngningar bedriver
statskontoret en omfattande rationaliseringsverksamhet. Vid utgången
av budgetåret 1963/64 pågick vid kontoret ett 80-tal rationaliseringsundersökningar
företagna på enskilda myndigheters begäran eller på Kungl.
Statsutskottets utlåtande nr l''i7 år Utdö
11
Maj:ts eller statskontorets initiativ. Genom bl. a. upplysningsverksamhet
och rådgivning medverkar statskontoret även i övrigt till förenklingar
och kostnadsbesparingar inom statsverksamheten.
Avsikten med statskontorets ombildning 1901 till centralt statligt rationaliseringsorgan
var att genom samverkan inom en och samma organisation
mellan organisatorisk expertis och administrativ sakkunskap ge djupare
innebörd och större kraft åt rationaliseringsarbetet. Detta skulle sålunda
inte enbart syfta till att genomföra systeminriktade och tekniska rationaliseringar
inom en bestående verksamhetsram, utan arbetet skulle i
ökad omfattning även innefatta realprövning i besparingssyfte av myndigheternas
verksamhet. Ännu ett steg i denna riktning togs 1963 då matematikmaskinnämnden
införlivades med verket. Möjligheterna att använda
elektronisk databehandling i administrativt arbete har nämligen skapat
helt nya förutsättningar för rationaliseringsarbetet i den statliga förvaltningen
och ADB-tekniken har där ännu endast hunnit utnyttjas i mindre
skala. I en nyligen framlagd proposition (nr 42/1965) föreslås en råd åtgärder
för att ytterligare öka statskontorets kapacitet. Bland annat åsyftas eu
betydande kvalitativ förstärkning av de personella resurserna. Avsikten är
även att enskilda konsultföretag skall kunna anlitas i större omfattning
än hittills och medlen härför föreslås förstärkta. Av stor betydelse är också
förstärkningen av statskontorets resurser för utbildning av rationaliseringspersonal
för statsförvaltningens behov. Tyngdpunkten i statskontorets
verksamhet kommer vidare att förskjutas med större rationaliseringsundersökningar
avseende problem som är gemensamma för ett antal myndigheter.
Rationaliseringsvinsterna per given resursinsats blir på detta sätt
flerdubblade.
Det är givetvis ytterst angeläget att de förhållanden som kan antas ha
en allmänt effektivitetshämmande verkan i största möjliga utsträckning
elimineras. Till dessa måste som motionärerna framhåller utan tvekan räknas
svårigheterna att vid nuvarande redovisningssystem få en klar bild
av de prestationer som myndigheterna utför och kostnaderna för dessa.
Inom näringslivet har i synnerhet större företag sedan länge förfogat över
utvecklade kostnadsredovisningssystem som gjort det möjligt att fortlöpande
kontrollera effektivitetsutvecklingen på olika -stadier i produktionsprocessen
och att företa snabba ingripanden då så erfordras.
Redan kostnadsredovisningen som sådan kan bidra till att höja effektiviteten
bl. a. genom att stimulera till ett ökat prestationstänkande. Möjligheterna
till en effektiv kostnadskontroll innebär i regel även att underordnade
chefer kan ges ökade befogenheter. Det kunnande och de erfarenheter
som finns representerade på olika nivåer kan på detta sätt bättre
utnyttjas för att ge de vid varje tidpunkt till buds stående resurserna rationellaste
möjliga användning. Det må erinras om att den s. k. programbudgetutredn-ingen
inom statskontoret bl. a. har till uppgift att undersöka
möjligheterna att finna sådana mått på de prestationer som myndigheterna
utför att effektivitetsutvecklingen kan överblickas. Utredningen skall enligt
Kungl. Maj :ts direktiv den 13/12 1963 utifrån nya utgångspunkter göra en
översyn av hela det system som tillämpas i fråga om myndigheternas redovisnings-
och rapportsystem och budgetering. Direktiv av likartat innehåll
har utfärdats för den samtidigt tillsatta försvarskostnadsutredningen.
Genom tillsättandet av dessa utredningar finner statskontoret motionärernas
önskemål om att åtgärder blir vidtagna på de här nämnda, för förvaltningens
effektivisering synnerligen betydelsefulla områdena tillgodosed
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 157 år 1965
da och ställer sig därför avvisande till förslaget om att tillsätta en ytterligare
utredning med i stort sett samma arbetsuppgifter som de pågående.
Omprövning av olika utgiftsposter
Efter vilka grunder den omprövning av statsutgifterna som påyrkas i
motionerna 11:236 (1:202) och 11:549 (1:459) bör företas utvecklas inte
närmare. Om en parlamentarisk utredning skall ha utsikt att kunna enas
om några mer väsentliga besparingar torde det emellertid vara nödvändigt
att man utgår från en gemensam grundsyn i fråga om önskvärdheten av
en begränsning av den offentliga sektorn eller att mer preciserade riktlinjer
dras upp för arbetet än som anges i motionerna. Sådana riktlinjer
kan avse såväl metoderna för besparingsarbetet som bestämda utgiftsområden
där besparingar skulle sökas. Inte minst erfarenheterna från tidigare
besparingsutredningar bestyrker önskvärdheten av att arbetet kan grunda
sig på ett konkret program som riktar sig mot bestämda mål.
Eftersom det i stort sett råder enighet om vilka funktioner i samhället
staten skall svara för kan det inte förväntas att en omprövning av utgiftsposterna
på statsbudgeten skulle kunna påverka budgetens totala omfattning
i någon mera betydande utsträckning. Möjligheterna att frigöra ekonomiska
resurser i större skala begränsas självfallet också av s. k. automatiska
utgiftsökningar som är en följd av de beslut riksdagen fattat. Statskontoret
delar emellertid uppfattningen att det lid efter annan bör vidtas
en samlad översyn av hela den statliga verksamheten i besparingssyfte. Om
förutsättningar f. n. föreligger att uppnå enighet om riktlinjer för en sådan
översyn undandrar sig statskontorets bedömande. I varje fall synes resultatet
av den pågående långtidsutredningen angående den offentliga sektorn
böra avvaktas.
I motion 11:236 (1:202) framhålls att en ökad användning av avgiftsfinansiering
skulle ge bättre möjligheter att väga behoven av olika statliga
tjänster mot varandra och mot andra behov i samhället. Detta skulle i sin
tur bidra till en förbättrad hushållning med tillgängliga resurser. Ett särskilt
skäl till avgifter såsom ett medel att begränsa efterfrågan på offentliga
tjänster utgör den tilltagande brist på arbetskraft som är att förvänta
under kommande år och som inte minst inom statsförvaltningen kommer
att ställa ökade krav på rationell användning av resurserna. Statskontoret
vill erinra om att principen om full kostnadstäckning numera tillämpas
på ett stort antal områden där inte sociala eller andra skäl särskilt motiverar
avgiftsfrihet. Statskontoret har inte något att invända mot motionärernas
förslag att undersöka möjligheten att tillämpa avgiftsfinansiering på
ytterligare områden inom statsförvaltningen där så befinnes lämpligt.
I motion II: 236 (I: 202) motiveras förslaget om en besparingsutredning
också med riksdagens behov av närmare kontakt med förvaltningsarbetet.
Detta behov av insyn är dock enligt statskontorets uppfattning svårt att
tillgodose genom en tillfällig utredning. Den naturliga vägen synes vara att
eftersträva ett förbättrat informationsunderlag angående myndigheternas
kostnader och prestationer och att eventuellt ta upp till omprövning formerna
för den av riksdagen bedrivna revisionen av myndigheternas''''verksamhet.
Den kostnadsredovisning som bl. a. programbudgetutredningens
arbete siktar till att ge torde avsevärt öka riksdagens möjligheter att direkt
följa och kontrollera användningen av anslagna medel och därmed att aktivt
bedriva ett besparingsarbete i enlighet med motionärernas syften.
Statsutskottets utlåtande nr ltf år 1965
13
Utskottet får till en början erinra om att motioner av sakligt sett samma
innebörd som de nu föreliggande tidigare vid flera tillfällen varit föremål
för riksdagens prövning. Sålunda väcktes vid 1961 års riksdag två likalydande
motioner, vari bl. a. hemställdes om tillsättandet av en utredning för
en administrativ översyn av statsförvaltningen i syfte att nå fram till förenklingar
och kostnadsbesparingar; närmast tänkte sig motionärerna en
parlamentariskt sammansatt kommitté vari även skulle ingå organisationsoch
förvaltningsexperter. I två andra likalydande motioner vid samma riksdag
framfördes förslag om tillsättande av en parlamentarisk kommitté för
kontroll av den statliga verksamhetens effektivitet. I sina av riksdagen godkända
utlåtanden nr 174 och 175 avstyrkte utskottet motionsyrkandena under
erinran främst om att den statliga rationaliserings- och revisionsverksamheten
fr. o. in. den 1 juli 1961 omorganiserats i och med tillkomsten av
två till sin struktur nya ämbetsverk, statskontoret och riksrevisionsverket,
varigenom den statliga verksamhetens effektivitet kunde väntas bli föremål
för en fortlöpande kontroll. Utskottet ansåg för sin del att erfarenheterna
av omorganisationen och den eftersträvade effektiviseringen av de statliga
besparingsorganen borde avvaktas. Vidare väcktes vid 1963 års riksdag en
motion vari bl. a. hemställdes om skyndsam utredning rörande möjligheterna
att genom successiva rationaliseringsundersökningar med bistånd av
utomstående organisationsexpertis främja en effektivisering och rationalisering
av den statliga verksamheten. I sitt av riksdagen godkända utlåtande
nr 181 avstyrkte utskottet motionen under erinran om 1961 års beslut angående
omorganisationen av den statliga rationaliserings- och revisionsverksamheten;
utskottet underströk särskilt att avsikten med omorganisationen
av statskontoret varit att skapa ett starkt statligt rationaliseringsorgan, och
utskottet erinrade även om att utomstående organisationsexpertis i allt högre
grad konsulterades av statskontoret.
När nu frågan om tillsättandet av särskilda utredningar syftande till rationalisering
och effektivisering av den statliga förvaltningsapparaten ånyo
motionsvägen bragts under riksdagens prövning, kan utskottet inte finna
några sådana nya omständigheter ha inträffat som f. n. kan ge anledning
till ett ändrat ståndpunktstagande i denna fråga från riksdagens sida. Såsom
statskontoret framhåller i sitt utlåtande över de nu föreliggande motionerna
pågår inom statsförvaltningen en kontinuerlig rationaliseringsprocess.
Vid sidan av myndigheternas egna ansträngningar i sådant syfte bedriver
statskontoret eu rationaliseringsverksamhet vars omfattning bäst belyses
av att vid utgången av budgetåret 1963/64 inom ämbetsverket pågick
ett 80-tal undersökningar på enskilda myndigheters begäran eller på Kungl.
Maj:ts eller ämbetsverkets initiativ. Senast vid årets riksdag har beslut fattats
om en betydande förstärkning av statskontorets personella resurser,
varigenom tyngdpunkten i ämbetsverkets verksamhet kommer att förskjutas
i riktning mot allt större rationaliseringsundersökningar. Rationaliseringsvinsterna
kan förväntas bli i motsvarande mån ökade.
14
Statsutskottets utlåtande nr Ii7 år 1965
Motionärerna har bl. a. pekat på svårigheterna att med nuvarande redovisningssystem
få en klar bild av de prestationer myndigheterna utför och
kostnaderna för dessa. I anledning härav må erinras om att inom statskontoret
f. n. pågår en s. k. programbudgetutredning, vilken har till uppgift
just att undersöka möjligheterna att finna sådana mått på de prestationer
myndigheterna utför att effektivitetsutvecklingen kan överblickas. Utredningens
arbete omspänner hela det system som tillämpas i fråga om myndigheternas
redovisning och budgetering. I sammanhanget kan nämnas att
den nu pågående försvarskostnadsutredningen arbetar utifrån liknande förutsättningar.
Efter vilka grunder en omprövning av statsutgifterna bör företas utvecklas
inte närmare i motionerna. Då enighet i stort sett råder om vilka samhällsfunktioner
staten skall svara för, torde såsom statskontoret understryker
en omprövning av utgiftsposterna på statsbudgeten inte kunna påverka
budgetens totala omfattning i någon större utsträckning; de s. k. automatiska
utgiftsökningarna är också ägnade att begränsa möjligheterna härutinnan.
Självfallet hindrar inte detta att statsutgifterna tid efter annan underkastas
en samlad översyn i besparingssyfte. Intill dess resultatet av den
pågående långtidsutredningen angående den offentliga sektorn föreligger,
synes dock i dagens läge en sådan översyn sakna omedelbar aktualitet.
Den i motionerna I: 202 och II: 236 berörda frågan om en ökad användning
av avgiftsfinansiering anser utskottet inte böra komma under prövning
i det sammanhang varom nu är fråga.
Mot bakgrunden av det anförda finner sig utskottet inte böra tillstyrka
tillsättandet av särskild utredning i enlighet med de föreliggande motionsyrkandena.
Utskottet hemställer,
att motionerna I: 202 och II: 236, I: 459 och II: 549 samt
1:457 och 11:551 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 2 november 1965
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
Närvarande: se under utlåtandet nr 145; dock att herr Johan Olsson deltagit
i stället för herr Nils Theodor Larsson.
Statsutskottets utlåtande nr It7 år 1965
15
Reservationer
1) av herrar Boman, Ivar Johansson, Axel Andersson, Källqvist, Johan
Olsson, fröken Elmén, herrar Larsson i Hedenäset, Nihlfors och Sjönell, vilka
ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
»Som framhålles i statskontorets yttrande över motionerna är det ytterst
angeläget att de förhållanden inom den statliga verksamheten, som kan antas
ha en effektivitetshämmande verkan, i största möjliga utsträckning elimineras.
Statskontoret bedriver också vid sidan om myndigheternas egna rationaliseringsåtgärder
undersökningar inom vissa ämbetsverk. Inom statskontoret
pågår även en programbudgetutredning.
Riksdagens möjligheter att fortlöpande sakgranska de olika utgiftsposterna
på budgeten har — som särskilt framhålles i motionerna 1: 459 och II: 549
— i praktiken blivit försämrade genom statsbudgetens ansvällning. Vid den
årliga granskning, som regering och riksdag gör, inriktas intresset av naturliga
skäl mera på nya utgiftsposter än på bestående. Även om det rått betydande
enighet om statsverksamhetens nuvarande omfattning bör, som
även statskontoret tillstyrkt i yttrande över motionerna, en samlad översyn
komma till stånd tid efter annan av den statliga verksamheten i besparingssyfte.
Utskottet anser det lämpligt att en översyn nu företages genom en
utredning med parlamentarisk förankring.
De synpunkter som långtidsutredningen må ha på denna problematik kan
sannolikt komma utredningen till godo i dess arbete. Utskottet vill understryka
att de problem, som även för statsförvaltningens del uppkommer genom
den alltmer ökande arbetskraftsbristen i landet, bör ägnas den största
uppmärksamhet. Utskottet vill därför uttala att de åtgärder för främjande
av rationalisering och effektivisering av statsförvaltningen, som diskuteras i
synnerhet i motionerna 1:457 och 11:551, förtjänar speciellt beaktande.
Utredningsarbetet bör ske skyndsamt och i nära samarbete med de utredningar
på området som statskontoret bedriver.
Den i motionerna I: 202 och II: 236 berörda frågan om en ökad användning
av avgiftsfinansiering anser utskottet inte böra komma under prövning
i det sammanhang varom nu är fråga.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 459 och II:
549 samt I: 457 och II: 551 ävensom i anledning av motionerna
I: 202 och II: 236, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om en parlamentarisk utredning syftande till rationaliseringar,
effektivitetsvinster och kostnadsbesparingar inom
statsverksamheten.»
2) av fröken Andersson, herrar Virgin, Bohman och Björkman, vilka ansett
att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
16 Statsutskottets utlåtande nr 747 år 1965
»Under senare år har den offentliga sektorn successivt expanderat i en
takt, som inger allvarliga farhågor. Visserligen har de offentliga utgifterna
för skilda samhällsuppgifter i stor utsträckning tillkommit i relativt stor
enighet mellan de politiska partierna. I nuvarande samhällsekonomiska
situation och med tanke på den förutsedda utvecklingen är det emellertid
angeläget att en kontinuerlig prövning sker av det totala offentliga ianspråktagandet
av reala resurser. Hithörande frågor kan numera inte tillräckligt
beaktas enbart under riksdagsbehandlingen, och de ordinarie granskningsmöjligheterna
är till följd av statsverksamhetens expansion inte tillräckliga.
Riksdagen och dess organ måste därför ha möjlighet att i sitt
granskningsarbete utgå från tid efter annan utförda systematiska undersökningar
innefattande en samlad översyn av den statliga verksamheten i
besparingssyfte. På grund härav bör snarast tillsättas en parlamentarisk
utredning, i vilken bör ingå företrädare för näringslivet och de ekonomiska
vetenskaperna. Utredningen, som bör arbeta med största skyndsamhet, bör
självfallet hålla nära kontakt med den inom statskontoret arbetande programbudgetutredningen.
Även frågan om en ökad användning av avgiftsfinansiering
bör i sammanhanget ägnas uppmärksamhet.
Utskottet biträder alltså de föreliggande motionsyrkandena, vilkas gemensamma
syftemål är igångsättandet av en parlamentarisk besparingsutredning,
i vilken — på sätt i motionerna 1: 202 och II: 236 samt 1: 457 och
II: 551 uttalas — jämväl bör ingå företrädare för näringslivet och de
ekonomiska vetenskaperna.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 202 och
II: 236 ävensom i anledning av motionerna I: 459 och II: 549
samt I: 457 och II: 551, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om en särskild besparingsutredning, vari bör ingå företrädare
för samtliga demokratiska partier, näringslivet och de
ekonomiska vetenskaperna.»
MARCUS BOKTR. STHLM 1965 6 5 0 0 2 7
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.