Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående säkerlietsinspektionen vid sprängämne stillverkning.

1965-11-09 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1965:155, Utlåtande i anledning av väckt motion angående säkerlietsinspektionen vid sprängämne stillverkning.

Dokumentets text

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1965

Nr 155

Utlåtande i anledning av väckt motion angående säkerlietsinspektionen

vid sprängämne stillverkning.

(5:e avd.)

I en inom andra kammaren av fru Ryding och herr Lorentzon väckt motion

(11:233) har hemställts, att riksdagen i skrivelse till regeringen hemställer

om förslag om ett överförande av säkerhetsinspektionen vid sprängämnestillverkning

till yrkesinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen samt i

samband härmed översyn göres av säkerhetsbestämmelserna.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa

till motionen.

Över förevarande motion har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, utlåtanden avgivits av arbetarskyddsstyrelsen och kommerskollegium,

varjämte Landsorganisationen i Sverige och Sveriges industriförbund

— med överlämnande av skrivelse från Sveriges kemiska industrikontor

— begagnat sig av erhållet tillfälle att yttra sig över motionen

(se Bilaga till detta utlåtande).

Utskottet. Med avseende på den i motionen berörda sprängningsolyckan

i Gyttorp, vilken närmast synes ha aktualiserat motionsyrkandena i ärendet,

framgår av remissyttrandena att intet framkommit som ger vid handen att

olyckan skulle bero på felaktiga eller ofullständiga bestämmelser samt att,

om detta skulle visa sig vara fallet, möjlighet till rättelse föreligger inom

ramen för gällande lagstiftning. Vidare framgår av remissyttrandena att

frågan om sprängämnesinspektionens förläggning tidigare varit föremål för

prövning, senast av 1963 års riksdag. Mot bakgrunden av vad i remissyttrandena

anförts synes tillräckliga skäl inte föreligga för vidtagande av

åtgärder från riksdagens sida i enlighet med motionsyrkandet i sistnämnda

hänseende.

Diskussionen om sprängämnesinspektionens förläggning bör emellertid

enligt utskottets mening inte få undanskymma den väsentligare frågan om

effektiviteten av förefintliga säkerhetsanordningar i samband med sprängämnens

tillverkning och förvaring. Utskottet förutsätter att Kungl. Maj :t

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1965

21

följer denna fråga med uppmärksamhet och föreslår att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t ger denna uppfattning till känna.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må, i anledning av motionen II: 233, i skrivelse

till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 9 november 1965

På statsutskottets vägnar:

EMIL NÄSSTRÖM

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, fröken

Andersson, herrar Einar Persson, Birger Andersson, Fritz Persson, Virgin,

fru Wallentheim, herrar Söderberg, Per Jacobsson, Mårtensson, Källqvist,

Nils-Eric Gustafsson och Johan Olsson; samt

från andra kammaren: herrar Blidfors, Eliasson i Sundborn, Almgren,

Mellqvist, fröken Elmén, fru Lewén-Eliasson, herrar Turesson, Johansson

i Norrköping, Gustafsson i Skellefteå, Björkman, Nelander, fru Holmberg,

herrar Blomkvist, Nilsson i Kristianstad och Sjönell.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1965

Bilaga

Remissyttranden till motionen II: 233

Arbetarskyddsstyrelsen (27/4 1965)

I organisationen för handläggning av frågor rörande explosiva varor och

tillsyn över sådan verksamhet ingår såvitt avser tillämpningen av explosivvaruförordningen

(SFS 1949:341) länsstyrelser och polismyndigheter samt

kommerskollegium och sprängämnesinspektionen och i fråga om tillämpningen

av arbetarskyddslagen (SFS 1949: 1) yrkesinspektionen under arbetarskyddsstyrelsen.

I vad avser tillverkning av explosiva varor erfordras enligt

explosivvaruförordningen i allmänhet tillstånd härtill av vederbörande

länsstyrelse (9 §). Länsstyrelsens tillstånd skall avse visst eller vissa slag

av explosiva varor och förbindas med de villkor och föreskrifter, som i varje

särskilt fall finnes erforderliga (10 §). Länsstyrelserna är förutom tillståndsmyndigheter

även tillsynsmyndigheter och utövar, med biträde av

underlydande polismyndigheter, den allmänna tillsynen över efterlevnaden

av gällande bestämmelser om explosiva varor (55 §). Tillverkning av explosiva

varor får ej påbörjas förrän det vid avsyning, som länsstyrelsen låtit

verkställa, befunnits att tillverknings- och förvaringslokaler samt övriga

anordningar och förhållanden överensstämmer med gällande föreskrifter

och länsstyrelsens tillstånd (15 §).

På kommerskollegium ankommer bl. a. att avgöra huruvida viss vara

skall anses som explosiv (4 §). Anläggning för tillverkning av explosiva

varor skall vara så inrättad och rörelsen bedrivas så, att faran för omgivningen

och de i rörelsen sysselsatta blir så ringa som möjligt, därvid närmare

bestämmelser skall utfärdas av kommerskollegium (14 §). På kollegium

ankommer att meddela de föreskrifter och anvisningar beträffande

tillämpningen av förordningen, som finnes påkallade i övrigt (59 §).

Sprängämnesinspektionen är i administrativt avseende en lokalstat under

kommerskollegium. Chef för inspektionen är sprängämnesinspektören.

Sprängämnesinspektionen åligger bl. a. att lämna erforderligt tekniskt biträde

åt länsstyrelser och polismyndigheter vid tillämpningen av explosivvaruförordningen

och medverka i tillsynen över efterlevnaden av gällande

bestämmelser, särskilt i vad avser tillverkning av explosiva varor, samt att

där mot bestämmelserna stridande förhållande finnes föreligga, föranstalta

om rättelse genom anvisning till den felande (55 §). Där ej länsstyrelse

annorlunda förordnar skall avsyningen av fabrik förrättas av sprängämnesinspektionen

i samråd med polismyndigheten och brandchefen i orten

(58 §).

I arbetarskyddslagen föreskrives, att för att förebygga att arbetstagare

skadas genom explosiva ämnen sådana åtgärder skola vidtagas, att fara

härför i möjligaste mån undgås (It §). Därest ett missförhållande föreligger,

äger styrelsen och yrkesinspektör (specialinspektör) förelägga arbetsgivare

att vidtaga viss åtgärd för rättelse eller förbjuda honom att bedriva

visst arbete eller använda viss arbetslokal, maskin, redskap eller annat

hjälpmedel, visst ämne eller material eller viss arbetsmetod om ej vid förbudets

meddelande angivna villkor iakttages (53 §). Till ledning vid till
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 155 ur 11)65

23

lämpningen av arbetarskyddslagen äger arbetarskyddsstyrelsen meddela

råd och anvisningar (74 §).

Tillsynen å efterlevnaden av arbetarskyddslagstiftningen utövas av arbetarskyddsstyrelsen

samt yrkesinspektionens befattningshavare och kommunala

tillsynsmän. Därjämte kan Kungl. Maj:t förordna, att tillsynen å visst

slag av verksamhet skall, med fritagande helt eller delvis av nämnda befattningshavare

och tillsynsmän, utövas av specialinspektör. Vad i lagen stadgas

rörande yrkesinspektör skall därvid äga motsvarande tillämpning å sådan

inspektör (47 §).

I enlighet med ovannämnda möjlighet till överflyttning av viss tillsyn

har i kungörelse den 17 december 1948 (SFS 1948:824) föreskrivits, att

den tillsyn å efterlevnaden av arbetarskyddslagen och med stöd av densamma

meddelade föreskrifter, som åligger yrkesinspektör, skall i vad angår

framställning, handhavande och förvaring av explosiva och särskilt

eldfarliga ämnen utövas av sprängämnesinspektören i egenskap av specialinspektör

inom yrkesinspektionen. Vid utövandet av tillsynen äger denne

såsom biträde anlita tekniskt utbildad befattningshavare vid sprängämnesinspektionen.

Enligt samma kungörelse kan arbetarskyddsstyrelsen efter

samråd med kommerskollegium besluta om jämkning av gränsen mellan

yrkesinspektörs och sprängämnesinspektörens befogenhet. Med stöd av

detta stadgande har styrelsen efter samråd med kommerskollegium den

19 mars 1951 meddelat beslut om sådan jämkning. Innebörden av det är, att

sprängämnesinspektören skall handlägga arbetarskyddsärenden som avser

skydd mot explosion eller brand rörande 1) arbetsprocess, där explosiv vara

eller eldfarlig olja tillverkas eller bearbetas, 2) arbetsprocess, där eljest risk

för explosion eller brand föreligger — dock ej sprängningsarbete — samt

3) förvaring under vissa förhållanden av explosivt eller eldfarligt ämne.

Yrkesinspektör (eller annan specialinspektör) skall handlägga alla övriga

slag av arbetarskyddsärenden rörande arbetsställe, där sprängämnesinspektören

har att utöva tillsyn, t. ex. avseende maskinskydd, ventilation, personalrum

och arbetstid. Under yrkesinspektörs (eller annan specialinspektörs)

tillsyn faller också sprängningsarbete. Nämnda gränsdragningsföreskrifter,

av vilka avskrift närslutes1, grundar sig på de riktlinjer 1938 års

arbetarskyddskommitté lämnade i sitt betänkande med förslag till organisation

av tillsynen å arbetarskyddslagstiftningen in. in. (SOU 1946: 88).

Sprängämnesinspektören är såsom specialinspektör med avseende på den

tillsyn inom arbetarskyddets område, som enligt vad ovan nämnts åligger

honom, underställd arbetarskyddsstyrelsen. Kungl. Maj :ts instruktion för

yrkesinspektionen (SFS 1957:646) är tillämplig på hans tillsynsverksamhet

liksom i tillämpliga delar de tjänstgöringsföreskrifter för yrkesinspektionens

befattningshavare, som styrelsen utfärdat.

Under erinran av eu i Gyttorp den 29 oktoher 1964 inträffad sprängningsolycka

har motionärerna framhållit, att ifrågavarande händelse åyno

aktualiserat frågan om överförande av säkerhetsinspektionen vid sprängämnestillverkning

från kommerskollegium till yrkesinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen

ävensom översyn av nuvarande bestämmelser för sådan

tillverkning och tillstånd därtill, och i anledning härav föreslagit att

riksdagen hos regeringen hemställer om förslag av nämnda innebörd.

Tillsynen över lagstiftningen på explosivvaruområdet i vad angår tillverkning

av explosiva varor avser att tillgodose såväl allmänhetens behov

av säkerhet som det skyddsintresse i mera begränsad omfattning som föran
1

I lär ej återgiven.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr lön år 1965

ledes av ett arbetsgivare-arbetstagareförhållande. Genom en överflyttning

till den allmänna yrkesinspektionen av tillsynen i dess vidare bemärkelse

till att avse även allmänhetens skyddsintresse skulle under inspektionen

falla tillsynsuppgifter, som går utanför det område som för närvarande bestäms

av arbetarskyddslagstiftningens tillämpningsområde. Från arbetarskyddssynpunkt

vidtagna skyddsåtgärder torde dock tillgodose även den

allmänna säkerheten. Såväl vid en sådan allmän tillsyn som vid en överflyttning

av tillsynen begränsad till arbetsgivare-arbetstagareförhållandet

skulle den allmänna yrkesinspektionen komma att tillföras uppgifter, som

icke ansluter till den erfarenhet inspektionens tjänstemän f. n. i huvudsak

har beträffande frågor om explosiva ämnen, nämligen såvitt avser användningen

därav. Ett spörsmål som i dessa sammanhang därför uppställer sig

är huruvida icke sprängämnesinspektionen, såväl med hänsyn till den speciella

sakkunskap på explosivvaruområdet som inspektionen besitter som

även eljest på grund av dess centrala ställning inom lagstiftningen på detta

område, lämpligen bör överflyttas till arbetarskyddsstyrelsen. Såsom nedan

anföres har det vid skilda tillfällen uttryckts önskemål om en sådan överflyttning.

I sitt ovannämnda betänkande framhöll 1938 års arbetarskyddskommitté

att vid olika tillfällen, särskilt från yrkesinspektörshåll, uttalats önskvärdheten

av att sprängämnesinspektionen tillsammans med vissa andra tillsynsmyndigheter

inordnades under ett särskilt ämbetsverk för arbetarskyddsfrågor,

varigenom en effektiv samverkan från arbetarskyddssynpunkt

mellan olika tillsynsorgan skulle uppnås. Mot ett sådant förslag kunde

invändas, att sprängämnesinspektionens arbetsuppgifter jämlikt förordningarna

angående explosiva varor och eldfarliga oljor var väsentligt mera

omfattande än de som bestämdes av arbetarskyddslagens tillämpningsområde.

Sprängämnesinspektionen hade även att behandla frågor, som avsåg

att skydda allmänheten mot eld- och explosionsrisker, medan yrkesinspektionen

däremot hade att blott ägna uppmärksamhet åt arbetstagares skyddande

för nämnda risker. Sprängämnesinspektionens arbetsuppgifter var

emellertid i stort sett av samma innebörd och ledde till vidtagande av praktiskt

taget likartade skyddsåtgärder vare sig de avsåg allmänheten eller

arbetstagare. I arbetarskyddslagen fanns också vissa bestämmelser, som

berörde andra än arbetstagare, nämligen i fråga om tillverkare och försäljare

av maskiner, redskap etc., vilka föreskrifter vore allmängiltiga. I anledning

härav föreslog kommittén, att sprängämnesinspektionen överflyttades

till det föreslagna nya ämbetsverket, arbetarskyddsstyrelsen. I prop. nr

184/1948 uttalade föredragande departementschefen, att ställning till detta

förslag icke borde tagas förrän i samband med prövningen av ett då nyligen

avgivet förslag till ny förordning angående explosiva varor. I anledning av

att vid remissbehandlingen av kommitténs förslag, det bl. a. av dåvarande

sprängämnesinspektören, ifrågasatts en lokal utbyggnad av sprängämnesinspektionen,

innebärande att ett antal specialutbildade inspektörer skulle

placeras i vissa yrkesinspektionsdistrikt, där tillsynsuppgifter för sprängämnesinspektionen

förekom i särskild omfattning, fann departementschefen,

att resultatet av den av kommittén föreslagna uppdelningen av tillsynsuppgifterna

mellan sprängämnesinspektören och yrkesinspektör borde avvaktas,

men att i den mån frågan om sprängämnesinspektionens ställning

inom statsförvaltningen blev föremål för utredning även behovet av eu fältorganisation

inom inspektionen lämpligen borde prövas.

I ett år 1947 avgivet betänkande med förslag till förordning angående

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1965

25

explosiva varor m. m. (SOU 1948:8) berördes det förslag om överflyttning

av sprängämnesinspektionen till arbctarskyddsstyrelsen som 1938 års arbetarskyddskommitté

framlagt. De sakkunniga fann sig emellertid icke

kunna tillstyrka en sådan omorganisation, bl. a. med hänsyn till att inspektionens

viktigaste uppgifter av de sakkunniga ansågs till övervägande

del falla utanför arbetarskyddslagstiftningen. Den myndighet som hade den

närmaste naturliga anknytningen till inspektionens verksamhet syntes vara

riksbrandinspektionen. Frågan om brandskydd och brandförsvar sammanhängde

desto närmare med sprängämnesinspektionens uppgifter som explosion

tekniskt sett var ett specialfall av brand. De sakkunniga ansåg emellertid,

att frågan om sprängämnesinspektionens framtida ställning var så

komplicerad, att den borde bli föremål för närmare utredning. Till dess så

skett syntes inspektionen alltjämt böra tillhöra kommerskollegium. I prop.

nr 180/1949 uttalade föredragande departementschefen, att ehuru vissa organisatoriska

skäl syntes tala för att sprängämnesinspektionen och statens

brandinspektion sammanfördes till en fristående arbetsenhet, han då icke

var beredd att förorda en sådan lösning. Inspektionen borde tills vidare tillhöra

kommerskollegium.

I det betänkande angående arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen,

som arbetarskyddsutredningen avgav i november 1955 (SOU 1955:

41) berördes även sprängämnesinspektionens ställning inom statsförvaltningen.

Då emellertid förhållandena i samband med denna specialinspektion

syntes utredningen i stort sett tillfredsställande, ansåg sig utredningen

icke böra föreslå någon ändring. I sitt utlåtande över betänkandet erinrade

arbetarskyddsstyrelsen om eu från yrkesinspektionens sida uttalad önskan,

att sprängämnesinspektionen skulle ingå som eu avdelning inom styrelsen

eller, om detta icke vore möjligt, det på styrelsen skulle inrättas en tjänst,

vars innehavare skulle fungera som kontaktman mellan yrkesinspektionen

och sprängämnesinspektionen. Beträffande spörsmålet om sprängämnesinspektionens

ställning förutsatte styrelsen, att denna fråga kom att närmare

övervägas i anslutning till 1951 års oljeutrednings arbete med revision

av förordningen angående eldfarliga oljor. Styrelsen, som i sitt utlåtande

i annat sammanhang föreslog eu förstärkning av den tekniska hyrån

med eu särskild kemisk-teknisk avdelning, ansåg lämpligt att i varje

fall tills vidare byrådirektören på denna avdelning även tjänstgjorde som

kontaktman för sprängämnesinspektionen. Förslaget om inrättande av

nämnda avdelning upptogs dock ej i den proposition nr 98 som förelädes

1956 års riksdag.

Det av arbetarskyddsstyrelsen framförda önskemålet att inordna sprängämnesinspektionen

under styrelsen bemöttes sedermera av 1951 års oljeutredning

i dess betänkande angående brandfarliga varor (SOU 1956:50).

Utredningen ville bestämt varna för ett sådant överförande. Det skulle innebära

ett underskattande av sprängämnesinspektionens uppgifter i andra

hänseenden än dem som gällde de direkta yrkesinspektörssysslorna. Sprängämnesinspektionen

hade en betydelsefull uppgift rent lagsliftningsinässigt.

På inspektionen skulle ankomma alt utarbeta förslag till kommerskollegii

kungörelse med tillämpningsföreskrifter till den nya förordningen. Detta

vore ej något engångsarbete, utan författningen måste fortlöpande anpassas

efter den snabba tekniska utvecklingen. Denna uppgift fick icke endast ses

ur arbetarskyddssynpunkt utan krävde eu avvägning, där också de ekonomiska

synpunkterna måste tillerkännas elt visst berättigande. Det vore

självklart, att eu sådan lagstiftningsåtgärd borde åläggas det centrala ver
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1965

ket för tillgodoseende av näringslivets intressen, dvs. kommcrskollegium.

Därmed var också i själva verket sprängämnesinspektionens administrativa

samhörighet med kollegium given.

i sitt utlåtande den 16 april 1957 över betänkandet erinrade styrelsen om

alt i dess verksamhet ingick åtskilliga arbetsuppgifter, som direkt sammanhängde

med hanteringen av brandfarliga vätskor och därigenom även med

sprängämnesinspektionens verksamhet. Detta gällde i lika hög grad även

explosivvaruområdet. Det förelåg därvid många gånger behov av samråd

med sprängämnesinspektören, vilket skulle underlättas om sprängämnesinspektionen

var helt knuten till arbetarskyddsverket. Den nuvarande organisationen

medförde, att nödigt samarbete i många fall blev omständligt

och tungrott, vartill kom onödigt dubbelarbete. Det kunde ej heller anses

vara rationellt att två statliga inspektionsorgan, yrkesinspektionen och

sprängämnesinspektionen, som hade samma eller likartade arbetsuppgifter

och vilkas verksamhet starkt ingrep i varandra skulle såsom för närvarande

vara uppdelade på skilda centrala verk. De arbets- och tillsynsuppgifter,

som sprängämnesinspektionen hade att handlägga, hörde dessutom på ett

helt annat sätt ihop med arbetarskyddsstyrelsens verksamhet än vad de

torde göra med kommerskollegii ämbetsuppgifter. De skäl utredningen anfört

mot eventuell överflyttning av sprängämnesinspektionen till arbetarskyddsstyrelsen

ansåg styrelsen icke bärande. Inspektionens lagstiftningsuppgifter

kunde icke anses särpräglade, enär det i allmänhet torde ankomma

på varje ämbetsverk eller myndighet att i mån av behov utarbeta

och utfärda tillämpningsföreskrifter till den eller de lagar, som föll inom

verkets eller myndighetens ämbetsområde liksom att framlägga förslag

till ändringar i lagstiftningen. Gentemot utredningens uttalande att utarbetandet

av tillämpningsföreskrifter till förordningen var en sådan lagstiftningsåtgärd

som borde åläggas det centrala verket för tillgodoseende av

näringslivets intressen, dvs. kommerskollegium, kunde anföras att det även

ankom på arbetarskyddsstyrelsen att vid tillämpningen av arbetarskyddslagen

och vid utarbetandet av anvisningar därtill i görligaste mån beakta

näringslivets intressen. Vid tillsynens utövande gällde dessutom — enligt

ett i arbetarskyddskungörelsen infört stadgande — att hänsyn skulle tagas

till vad som i varje särskilt fall kunde anses skäligt med hänsyn till förevarande

omständigheter och att det skulle beaktas huru i det särskilda

fallet ändamålet med arbetarskyddet kunde vinnas utan att arbetsgivaren

onödigt betungades. För beaktande av detta intresse vid den centrala handläggningen

av arbetarskyddsfrågor hade till styrelsen knutits särskilda av

Kungl. Maj :t efter förslag av De svenska arbetsgivarnas förtroenderåd,

Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens centralorganisation utsedda

representanter vilka såsom ledamöter deltog i styrelsens beslut i bl. a.

arbetarskyddsfrågor av principiell betydelse eller större vikt. Dessutom

fanns sedan år 1956 på varje distrikt ett rådgivande organ, yrkesinspektionens

förtroenderåd, bestående av sju av Kungl. Maj:t efter förslag av

bl. a. ovannämnda huvudorganisationer utsedda ledamöter. På dessa förtroenderåd

ankom att företrädesvis avhandla arbetarskyddsfrågor av särskilt

intresse för arbetsmarknadens parter eller eljest av allmän vikt. Vid

utarbetande inom styrelsen av generella tekniska skyddsföreskrifter förekom

även ofta ett nära samarbete med näringslivets huvudorganisationer.

Det förhållandet att sprängämnesinspektionens verksamhet till stor del också

berörde allmänheten syntes icke böra ntgöra hinder för inspektionens

överflyttning till styrelsen. De ärenden jämlikt 45 § arbetarskyddslagen,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1065

27

som styrelsen hade att handlägga, berörde till stor del även tredje person.

I anledning av att i annat sammanhang även diskuterats frågan om

sprängämnesinspektionen borde sammanföras med statens hrandinspektion

framhöll styrelsen, att därest en överflyttning till arbetarskyddsstyrelsen

ansågs icke böra komma till stånd, det var mera naturligt, att sprängämnesinspektionen

sammanfördes med brandinspektionen än att den skulle tillhöra

kommerskollegium. Det borde dock uppmärksammas, att denna inspektion

i ganska begränsad omfattning torde ha att befatta sig med explosiva

varor. För arbetarskyddsstyrelsens del var däremot detta fallet i

mycket stor utsträckning, i det att utfärdandet av anvisningar rörande

sprängningsarbete ankom på styrelsen. Tillsynen över sådant arbete handhades

dessutom helt av den allmänna yrkesinspektionen. Med hänsyn till

det anförda föreslog styrelsen, att sprängämnesinspektionen inordnades

under styrelsen, lämpligen som en fristående avdelning direkt underställd

generaldirektören. I samma avdelning borde även sprängämnesinspeklionens

militära avdelning ingå som en militär sektion. De uppgifter, som ankom

på kommerskollegium i egenskap av sprängämnesinspektionens chefsmyndighet,

borde samtidigt överflyttas på arbetarskyddsstyrelsen. I Kungl.

Maj :ts proposition till riksdagen med förslag till förordning om brandfarliga

varor (prop. 173/1961) föreslogs en oförändrad organisation, vilket

också blev riksdagens beslut.

1 en av kommerskollegium med förslag till bl. a. ändringar i explosivvaruförordningen

verkställd utredning, »Explosiva varor», augusti 1962,

framhöll kollegium, att det icke syntes föreligga skäl att ändra på den

kompetensfördelning mellan myndigheterna som stadgades i explosivvaruförordningen.

Befogenheten att meddela föreskrifter samt anvisningar av

allmän karaktär borde i princip tillkomma kommerskollegium ensamt,

medan det även fortsättningsvis borde ankomma på tillståndsmyndigheterna

att meddela föreskrifter och villkor för enskilda fall. Vad sprängämnesinspektionen

angick borde den såsom tillsynsmyndighet enligt explosivvaruförordningen

icke ha längre gående befogenhet än att, sedan inspektionen

funnit mot förordningen stridande förhållande föreligga, föranstalta

om rättelse, i första hand genom anvisning till den felande, i andra hand

genom anmälan till den myndighet som hade möjlighet att ingripa mera

aktivt.

1 sitt utlåtande den 18 december 1962 över kommerskollcgii utredning

framhöll arbetarskyddsstyrelsen lika., att möjligheten att behandla frågor

om arbetarskyddet vid tillverkning och annan hantering av explosiva

varor med åberopande av två skilda författningar, arbetarskyddslagen och

explosivvaruförordningen, icke synts tillfredsställande från vare sig effektivitets-

eller ansvarssynpunkt. Någon effektiv tillsyn häröver torde ej heller

kunna påräknas genom länsstyrelserna och dem underställda polismyndigheter,

enär de icke ägde någon teknisk sakkunskap på området. Styrelsen

fann det från ansvarssynpunkt även otillfredsställande, att arbetarskyddsfrågor

på explosivvaruområdet och utfärdande av anvisningar därom

skulle centralt ankomma på två myndigheter, kommerskollegium och

arbetarskyddsstyrelsen. Ansvaret i detta hänseende borde enligt styrelsens

mening åvila endast en central myndighet.

Ett klarläggande av i vilken ordning arbetarskyddsfrågor på området borde

handläggas syntes kunna ske genom att i explosivvaruförordningen,

förslagsvis 2 §, föreskrevs, att om arbetstagares skyddande mot ohälsa och

olycksfall vid tillverkning och annan hantering av explosiva varor samt

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1965

tillsyn däröver gällde vad därom stadgades i arbetarskyddslagen. Ett sådant

klarläggande av arbetarskyddsfrågan hade skett i fråga om gruvlagens

tillämpning.

Styrelsens förslag i denna del avsåg dock icke, att någon ändring för närvarande

skulle ske i fråga om länsstyrelsernas och polismyndigheternas

tillståndsgivning enligt förordningen eller allmänna tillsyn över efterlevnaden

av förordningens bestämmelser.

Det samarbete i fråga om arbetarskyddet på området, som måste finnas

mellan tillsynsorganen var otvivelaktigt av sådan omfattning och betydelse,

att en bättre samordning av tillsynsverksamheten mellan sprängämnesinspektionen

och den allmänna yrkesinspektionen liksom vissa övriga

specialinspektioner inom yrkesinspektionen var nödvändig. De skäl

som styrelsen anfört i sitt utlåtande om brandfarliga varor talade även

härför. Detta torde sannolikt kunna åstadkommas endast genom att sprängämnesinspektionen

mera direkt knöts till den centrala arbetarskyddsmyndigheten.

Frågan härom ansåg styrelsen böra närmare utredas.

I prop. nr 148/1963 framhöll föredragande departementschefen i denna

fråga, att sprängämnesinspektören i egenskap av specialinspektör i sin

verksamhet på arbetarskyddslagstiftningens område redan var underställd

arbetarskyddsstyrelsen. Det borde vidare beaktas, att de ärenden, som

föranleddes av arbetarskyddslagen och som sprängämnesinspektören hade

att taga befattning med endast utgjorde en mindre del av sprängämnesinspektionens

samlade verksamhet. Inspektionens övriga och mest omfattande

arbetsuppgifter gällde främst olika delar av handeln och industrien,

varför det tedde sig följdriktigt att inspektionen var underställd kommerskollegium.

Till grund för förordningen om brandfarliga varor låg även

uppfattningen att sprängämnesinspektionen skulle bestå med oförändrad

organisatoxdsk ställning. Någon erinran häremot hade icke framkommit

under riksdagsbehandlingen. Av angivna skäl kunde därför någon omprövning

av sprängämnesinspektionens organisatoriska ställning för det

dåvarande icke anses påkallad. Det vore dock angeläget alt frågor om arbetarskydd

blev föremål för kontinuerligt samråd mellan de olika myndigheter

som var verksamma på explosivvaruområdet.

Arbetarskyddsstyrelsen har efter sitt ovannämnda utlåtande den 18 december

1962 ej haft anledning ändra uppfattning angående behovet av en

prövning av sprängämnesinspektionens ställning. En tillfredsställande samordning

av arbetarskyddsfrågor på explosivvaruområdet torde, såvitt styrelsen

kan finna, sannolikt icke kunna åstadkommas på annat sätt än att

inspektionen överflyttas till styrelsen. Ej minst från ansvarssynpunkt, såsom

vid utfärdande av tillämpningsföreskrifter till lagstiftningen på hithörande

område, är det angeläget att ett odelat ansvar förefinnes. För användningen

av explosiva varor vid sprängningsarbete har styrelsen till

ledning vid tillämpningen av arbetarskyddslagen utfärdat råd och anvisningar

till skydd mot yrkesfara vid sådant arbete. Styrelsen har dessutom

meddelat vissa råd och anvisningar rörande beredning av ammoniumnitrat

och olja till sprängämne, AN-olja, och om dess användning vid sprängningsarbete.

Några anvisningar rörande handhavande i övrigt av explosiva

ämnen, avseende t. ex. tillverkning, har däremot icke utfärdats av styrelsen,

utan styrelsen har därvidlag ansett, att det enligt bemyndiganden i explosivvaruförordningen,

bl. a. i 14 § och i anledning av vad i denna paragraf

föreskrives i fråga om tillverkning av explosiva varor, tillkommer kommerskollegium

att utfärda närmare föreskrifter därom. Kollegium har också i

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1965

29

tillämpningskungörelse till förordningen (1964: 2 ser. A) meddelat vissa bestämmelser

till 14 §, dock mera allmänt hållna, vilka ansetts böra iakttagas

även från arbetarskyddssynpunkt.

Genom att två myndigheter var för sig har möjlighet att handlägga arbetarskyddsfrågor

på explosivvarnområdet avtrubbas lätt intresset för initiativ

och snabb uppföljning av aktuella frågor. Från ansvars- och effektivitetssynpunkt

bör därför arbetarskyddsfrågor på hithörande område så långt

möjligt är samlas på en myndighet. Detta gäller även i fråga om brandfarliga

varor. Den nuvarande ordningen har vid den praktiska tillämpningen

också visat sig otillfredsställande, bl. a. genom att den försvårar ett

på grund av den industriella utvecklingen alltmer nödvändigt samarbete.

Det är ej heller försvarligt och rationellt, att företag som tillverkar eller

eljest i sin verksamhet handhar explosiva eller brandfarliga varor liksom

de hos företaget anställda skall vara tveksamma om vilken myndighet som

har ansvaret för skyddsåtgärder och vilkens bestämmelser de skall rätta sig

efter.

Med åberopande av vad sålunda anförts får arbetarskyddsstyrelsen föreslå,

att i samråd med arbetsmarknadens parter en utredning om sprängämnesinspektionens

inordnande i arbetarskyddsverket kommer till stånd. I

samband därmed synes det styrelsen även böra prövas, om icke länsstyrelses

nuvarande befogenhet att meddela tillstånd att tillverka explosiva

varor och verkställa avsyning bör överföras till arbetarskyddsstyrelsen, enär

dessa frågor nära sammanhänger med tillsynsverksamheten.

Kommerskollegium (21/4 1965)

Inledningsvis anser sig kollegium böra något redogöra för den lagstiftning

som är tillämplig på explosivvaruområdet samt belysa de svårigheter

som här uppstå. — I Sverige gäller huvudprincipen att all näringsverksamhet

må fritt utövas av envar inom rameix för vår allmänna rättsordning.

Denna princip har emellertid icke kunnat helt upprätthållas, utan genom

statliga åtgärder ha särskilda inskränkningar gjorts där så funnits påkallat

från allmänna synpunkter, t. ex. av säkerhetsskäl. Detta är fallet bl. a. beträffande

explosivvaruområdet, där den enskildes rörelsefrihet kraftigt begränsats

genom speciallagstiftning.

De grundläggande bestämmelserna på området har lämnats i förordningen

den 10 juni 1949 om explosiva varor, varjämte det åligger kollegium

— förutom att fullgöra vissa närmare angivna uppgifter — att meddela de

föreskrifter och de anvisningar beträffande tillämpningen av förordningen

som finnes påkallade (59 §). I fråga om hantering av explosiv vara och då

bl. a. tillverkning gäller som huvudregel att hanteringen ej får ske utan

tillstånd av myndighet (se t. ex. 9 §), vilken oftast har att förbinda meddelat

tillstånd med de villkor och föreskrifter som i varje särskilt fall finnes

erforderliga (se t. ex. 10 § tredje stycket). Förordningens bestämmelser och

med stöd därav meddelade föreskrifter har karaktären huvudsakligen av

ordningsregler, vilkas överträdande medför straffansvar (61 §).

Enligt kollegii mening varken kan eller bör hantering av explosiva vai-or

kringgärdas med eu mängd detalj föreskrifter, hänförliga till alla olika

skeden av verksamheten. Att lagstiftaren förutsatt detta framgår bäst av att

eu allmän straffbestämmelse införts i 61 § 5 mom. förordningen. Här bör

även den allmänna straffbestämmelsen i 13 kap. 6 § brottsbalken uppmärksammas.

Dessa bestämmelser ger klart vid handen, att avsaknad av säkerhetsföreskrift

ej befriar den eller de för eu tillverkning ansvariga från

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1!)65

skyldighet att i allo iakttaga tillbörlig aktsamhet samt vidtaga lämpliga åtgärder

till förhindrande av olyckor. Den som i något avseende är vårdslös

vid tillverkning av explosiv vara kan icke undgå straff av det skälet att särskild

föreskrift i saken icke utfärdats av vederbörande myndighet; hans

plikt att utöva verksamheten i enlighet med vedertagna rättsgrundsatser

kvarstår. Staten kan icke — bortsett från fall där statlig myndighet är att

betrakta som tillverkare — taga på sig det omedelbara ansvaret för att en

explosivvarutillverkning bedrives tillfredsställande från säkerhetssynpunkt.

Det sagda har gällt alltsedan de första författningarna på området utfärdades

och har kommit klart till uttryck t. ex. i 11 § andra stycket nuvarande

förordning.

Uppgiften att utforma erforderliga säkerhetsföreskrifter är ytterst vansklig.

Till en början är det uppenbart att fall lätt uppstår som ej kunnat förutses

och då sålunda föreskrifter ej varit möjliga att utfärda. Vidare finnas

fall där föreskrifter är överflödiga därför att fråga är om självklara förhållanden

och där det närmast skulle te sig löjeväckande att meddela uttryckliga

regler. Dessutom synes det kollegium viktigt att alltför ingående

och bindande föreskrifter undvikas. I annat fall omöjliggöres eller försvåras

en sund teknisk utveckling.

Av det anförda följer att tillämpningsföreskrifter i stort sett bör vara

mer allmänt hållna. Att detta också varit lagstiftarens mening framgår bl. a.

därav att det, såsom förut berörts, i förordningen stadgas skyldighet för

tillståndsmyndighet att vid beviljande av t. ex. tillstånd för tillverkning

meddela erforderliga föreskrifter och villkor, dvs. utöver kollegii tillämpningsföreskrifter.

Beträffande särskilt tillverkning bör uppmärksammas att denna i vårt

land väsentligen är koncentrerad till ett fåtal tillverkningsställen och att

de för tillverkningen ansvariga vanligen är framstående experter med lång

och på internationella erfarenheter grundad praktik. Denna omständighet

bidrager självfallet till att behovet av säkerhetsföreskrifter för sprängämnesindustrien

är mindre framträdande; i stort sett torde det förhålla sig

så att fabriksledningen är i stånd att utan särskilda föreskrifter avgöra

vilka åtgärder som böra vidtagas för att rimliga anspråk på säkerhet skall

uppfyllas. I sammanhanget hör erinras om att det sedan gammalt ålegat

den för en tillverkning utsedde föreståndaren att utfärda särskilda föreskrifter

rörande ordningen inom fabriken samt att anslå dem på lämpliga

ställen.

Nu angivna omständigheter har medfört att de av kollegium utfärdade

tillämpningsföreskrifterna i anslutning till förordningens tillverkningskapitel

är tämligen knapphändiga och allmänt hållna. Detsamma gäller de

särskilda ordningsföreskrifter som enligt 14 § skall utfärdas av kollegium.

Kollegium har därvid naturligen förutsatt, att länsstyrelsen vid beviljande

av tillstånd skall — efter hörande av sprängämnesinspektionen (58 § 1

mom.) — meddela de föreskrifter som är påkallade med hänsyn till omständigheterna

i det särskilda fallet och att erforderliga ordningsföreskrifter

blir utfärdade av föreståndaren.

Strävandena från det allmännas sida att förhindra olyckor i samband

med hantering av explosiva varor har framträtt icke endast i straffsanktioner,

riktade mot den som överträder gällande bestämmelser om området,

utan även i ett uttryckligt åläggande för länsstyrelserna att med biträde av

underlydande polismyndigheter utöva den allmänna tillsynen över efterlevnaden

av gällande bestämmelser om explosiva varor (55 § första stycket).

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1965

31

Dessutom liar föreskrivits (55 § andra och tredje styckena) att sprängämnesinspektionen

skall medverka i tillsynen, särskilt i vad avser tillverkning,

varjämte inspektionen äger tillhandagå allmänheten med råd och anvisningar.

För underlättande av tillsynen liar förordningen tillagt tillsynsmyndigheterna

tämligen långtgående befogenheter i fråga om tillträde till

lokaler m. m. (55 § femte och sjätte styckena). Förordningen berättigar ej

någon av dessa myndigheter att ingripa med föreskrifter om huru i det särskilda

fallet verksamhet bör bedrivas, även om det skulle framkomma att

den för verksamheten ansvarige åsidosatt vad som kan anses åligga honom

för tillgodoseende av rimliga säkerhetskrav. I sådant fall kan åtal anställas

mot den försumlige eller meddelat tillstånd återkallas (6 §). Sistnämnda

befogenhet innefattar självfallet också rätt för tillståndsmyndigheten att

uppställa visst villkor eller lämna viss föreskrift, vars åsidosättande medför

tillståndets återkallande. Här må upprepas att frånvaron av säkerhetsföreskrift

icke fritager eu vårdslös tillverkare från ansvar.

I sin egenskap av arbetarskyddsstyrelsen underställd specialinspektör inom

arbetarskyddet har emellertid sprängämnesinspektören längre gående

befogenheter än explosivvaruförordningen lämnar honom. Detta blir av betydelse

framförallt beträffande tillverkning av explosiv vara, eftersom här

arbetarskyddsfrågor så gott som alltid torde vara aktuella. Sålunda äger

sprängämnesinspektören med stöd av 53 § arbetarskyddslagen — därest

han upptäcker något missförhållande i samband med tillverkning av explosiv

vara, vilket ej innebär överträdelse av straffbelagd föreskrift — förelägga

arbetsgivaren (tillverkaren) att inom utsatt skälig tid vidtaga viss åtgärd

för att avhjälpa missförhållandet eller ock förbjuda honom att efter utsatt

skälig tid bedriva visst arbete eller använda viss arbetslokal in. in. utan att

iakttaga viss vid förbudets meddelande angivet villkor. Vidare stadgas uttryckligen

i It § instruktionen för yrkesinspektionen (dit specialinspektörerna

höra) att tillsynsorgan bl. a. skall tillhandagå med upplysningar, råd

och anvisningar i fråga som rör arbetets sundhet och säkerhet.

Av det anförda torde framgå att explosivvaru- och arbetarskyddslagstiftningen

är så uppbyggd att den i och för sig inrymmer möjlighet för vederbörande

myndigheter alt vidtaga de åtgärder som kan anses erforderliga

för att förebygga skador inom sprängämnesindustrien på person och egendom.

Detta hindrar emellertid självfallet icke att skador ändock kunna uppslå;

den s. k. mänskliga faktorn gör sig gällande och den kan lätt kullkasta

gjorda föranstaltningar. Särskilt må framhållas att alltför ingående och utförliga

regler verkar avtrubbande och kan leda till att den enskilde förlorar

den egna initiativförmågan.

Så sent som år 1963 hade riksdagen att ta ställning till en av Kungl. Maj:t

framlagd proposition (nr 148/1963) med förslag till ändringar i 1949 års

explosivvaruförordning. Sedan förslaget hänskjutits till första lagutskottet

för granskning och utskottet avgivit utlåtande i ärendet (nr 35/1963), antogs

förslaget av riksdagen. Den nya lagstiftningen trädde i kraft den 1 juli

1964. I anslutning härtill har kollegium i samråd med bl. a. arbetarskyddsstyrelsen

utfärdat eu kungörelse (nr 2/1964, ser. A) med närmare bestämmelser

rörande tillämpningen av förordningen. Bakom kungörelsen ligger

en noggrann genomgång och överarbetning av dessförinnan gällande bestämmelser,

varvid de ändringar och tillägg gjorts som betingats av lindringarna

i förordningen och den tekniska utvecklingen. Enligt kollegii mening

har icke förekommit någon omständighet av beskaffenhet att redan nu

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1965

böra föranleda en ny översyn av de på explosivvaruområdet gällande bestämmelserna.

Vad som aktualiserat motionärernas krav på en dylik översyn är den i

oktober 1964 inträffade svåra sprängningsolyckan i Gyttorp. Polisutredningen

angående olyckan är ännu ej avslutad och det är därför för tidigt att

yttra sig om anledningen till denna. Hittills har emellertid intet framkommit

som ger vid handen att olyckan skulle bero på att av statliga myndigheter

utfärdade bestämmelser skulle vara felaktiga eller ofullständiga.

Skulle mot förmodan så visa sig vara fallet, möjliggör emellertid nuvarande

lagstiftning att rättelse härvidlag sker, lämpligen genom att kollegium i

samråd med arbetarskyddsstyrelsen kompletterar sina tillämpningsföreskrifter

eller att länsstyrelsen omprövar frågan om tillverkningstillståndets

giltighet och härvid förbinder ett nytt tillstånd med erforderliga villkor och

föreskrifter.

Vad härefter angår frågan om en överflyttning av sprängämnesinspektionen

från kollegium till arbetarskyddsstyrelsen må framhållas, att inspektionen

har samma uppgifter på området för brandfarliga varor som på explosivvaruområdet.

Dessa uppgifter är av två slag. Såsom specialinspektör

under arbetarskyddsstyrelsen åligger det sprängämnesinspektören att på

dessa områden utöva tillsyn över att arbetarskyddslagens bestämmelser efterlevas,

dvs. att arbetstagare icke ådrager sig ohälsa eller olycksfall i arbetet,

och enligt förordningen om explosiva och brandfarliga varor är sprängämnesinspektionen

skyldig att övervaka att i dessa förordningar lämnade

bestämmelser efterföljs.

Bedömes sprängämnesinspektionens verksamhet enbart från arbetarskyddssynpunkt,

vore det onekligen rationellt att förlägga dess verksamhet

under arbetarskyddsstyrelsen. Slutsatsen skulle bli densamma, därest arbetarskyddsfrågorna

vore de förhärskande. Så har emellertid ej ansetts vara

fallet. Övriga spörsmål har bedömts vara minst lika viktiga; allmänhetens

krav på att ej bli utsatt för risker måste tillgodoses. Med hänsyn härtill

och då samtidigt näringslivets intresse av att i sammanhanget ej bli onödigt

hårt betungat måste beaktas har inspektionen som sakkunnigt organ

knutits till kollegium, vilket ämbetsverk sedan gammalt intager en central

ställning på näringslivets område. Åt kollegium har uppdragits att utfärda

erforderliga tillämpningsföreskrifter beträffande områdena för explosiva

och brandfarliga varor.

Detta innebär emellertid icke att arbetarskyddsintresset ej skulle blivit

vederbörligen beaktat. Av bifogade promemoria1 om inspektionens befogenheter

framgår tvärtom, att det lagstiftningsvägen är väl sörjt för att

dessa intressen kunna tillvaratagas.

Det spörsmål varom här är fråga är icke nytt. Senast behandlades det av

1963 års riksdag i anslutning till förut nämnda propositionen nr 148/1963

med förslag till ändringar i 1949 års explosivvaruförordning. Föredragande

departementschefen belyste där ingående de problem som anmäler sig i

sammanhanget och han stannade — på de skäl som här ovan antytts —

för att sprängämnesinspektionen ej borde överföras till arbetarskyddsstyrelsen

utan kvarbli hos kollegium. Riksdagen anslöt sig till denna uppfattning.

Enligt kollegii mening har därefter icke förekommit någon omständighet

av beskaffenhet att föranleda till annat bedömande.

1 Här ej återgiven.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1965

33

Vid de hittills hållna polisförhören angående Gyttorpsolyckan har ej kommit

fram något som tyder på att olyckan skulle bero på fel eller underlåtenhet

från sprängämnesinspektionens sida, och i vart fall synes det vara

orealistiskt att tro att olyckan skulle ha undvikits om det statliga expertorganet

på explosivvaruområdet i sin helhet varit knutet till arbetarskyddssiyrelsen.

I sammanhanget får kollegium bifoga en inom sprängämnesinspektionen

upprättad promemoria i ämnet.1

Sammanfattningsvis får kollegium som sin mening framföra, att motionärernas

yrkanden ej bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Landsorganisationen i Sverige (12/4 1965)

Motionärerna har under hänvisning till sprängningsolyckan i Gyttorp

den 29 oktober 1964 funnit angeläget:

att tillsynen över sprängämnestillverkningen lägges under yrkesinspektionen

och arbetarskyddsstyrelsen,

samt att nuvarande bestämmelser för sprängämnestillverkning och tiliståndsgivning

göres till föremål för en noggrann översyn och tillståndsgivningen

blir mer rigorös.

På berörda frågor har LO framlagt sina synpunkter i yttrande den 4

januari 1963 över betänkande angående Kommerskollegii utredning om explosiva

varor samt LO:s arbetarskyddskommitté i likalydande skrivelser

den 2 december 1964 till chefen för handelsdepartementet och chefen för

socialdepartementet.

Utöver vad vid dessa tillfällen anförts har LO för närvarande intet att tilllägga.

Sveriges industriförbund (21/4 1965) har hänvisat till vad Sveriges Kemiska

Industrikontor i nedan återgivna skrivelse anfört i ärendet.

Sveriges kemiska industrikontor (20/4 1965)

Den omedelbara anledningen till motionen synes vara sprängningsolyckan

i Gyttorp den 29 oktober 1964. Polisutredningen rörande denna olycka

är ännu ej avslutad. Det må därför inledningsvis framhållas, att de eventuella

åtgärder som kan föranledas av olyckan rimligen bör anstå tills denna

undersökning slutförts.

Sprängämnesindustrin är underkastad tillsyn från i princip tre olika

myndigheter. Sprängämnesinspektionen övervakar under Kommerskollegium

den direkta produktionen av sprängämnen. Yrkesinspektionen fyller

— under Arbetarskyddsstyrelsen — tillsynsfunktionen beträffande vissa

delar av verksamheten, främst förhållanden som berör arbetarnas hälsa.

Polismyndighet, slutligen, har att under länsstyrelserna meddela vissa tillstånd

samt övervaka att bestämmelserna om bl. a. lagring och distribution

följs. Sprängämnesinspektionen är i administrativt hänseende en lokalslat

under Kommerskollegium. Detta ämbetsverk har att bereda och avgöra

ärenden angående explosiva varor samt utövar dessutom vederbörlig tillsyn

på detta område och meddelar tillämpningsföreskrifter och anvisningar till

ifrågavarande förordningar. Chefen för Sprängämnesinspektionen är samtidigt

specialinspektör inom Yrkesinspektionen och har i denna sin egenskap

att handlägga ärenden, som avser arbetarnas skydd mot explosion och

1 Här ej återgiven.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1965

brand vid arbetsprocess, där explosiv vara tillverkas och bearbetas eller där

eljest särskild risk för explosion eller brand föreligger. I denna sin befattning

är sprängämnesinspektören underställd Arbetarskyddsstyrelsen.

Svårigheten att bedöma de säkerhetstekniska konsekvenserna inom

sprängämnestillverkningen nödvändiggör, att säkerhetsinspektionen omliänderhas

av väl utbildade specialister, som har möjlighet att fortlöpande

följa den tekniska utvecklingen inom sprängämnesindustrin — även på det

internationella fältet. En sådan sakkunskap torde i dag främst finnas företrädd

inom Sprängänmesinspektionen. Det är därför naturligt, att tillsynen

över tillverkningen — vad det gäller själva produktionsprocessen eller

skyddet för arbetarna — är koncentrerad till denna myndighet. Den sprängämnestillverkande

industrins kontakter med Sprängänmesinspektionen är

goda och täta. Inspektion vid företagen torde genomsnittligt ske en gång

om året. Besök av inspektionens tjänstemän företas därjämte utan dröjsmål

närhelst tillverkarna (inskar. Samråd sker dessutom ofta redan på planeringsstadiet

vid ändringar i produktionsförloppet — en verksamhet som

sannolikt skulle kunna ytterligare fördjupas men som då torde kräva ökade

resurser hos Sprängänmesinspektionen. Ett förtroendefullt samarbete har

således etablerats mellan inspektionen och industrin till gagn för säkerheten

vid tillverkningen. Detta har bidragit till att olycksfallsfrekvensen inom

sprängämnesindustrin är betydligt lägre än inom de flesta andra industrigrenar.

Enligt vad vi erfarit uppskattas även samarbetsformerna av arbetarsidans

representanter, de s. k. skyddsombuden.

Av vad som anförts framgår, att anledning saknas att skilja Sprängämnesinspektionen

från dess befattning med säkerhetsinspektionen vid sprängämnestillverkningen.

Motionärernas syfte kunde emellertid också tillmötesgås

genom ett överflyttande av denna myndighet till Yrkesinspektionen.

Denna utväg avvisades emellertid av riksdagen i samband med behandlingen

av prop. nr 148/1963. Föredragande departementschefen anförde då, att

sprängämnesinspektören i sin egenskap av specialinspektör också var ett

organ, genom vilket Yrkesinspektionen övade tillsyn å efterlevnaden av arbetarskyddslagstiftningen.

Sprängänmesinspektionen var sålunda i sin verksamhet

på arbetarskyddslagstiftningens område redan underställd Arbetarskyddsstyrelsen.

De ärenden, som föranleddes härav, utgjorde emellertid

endast en mindre del av Sprängämncsinspektionens samlade verksamhet.

Inspektionens mest omfattande arbetsuppgifter gällde främst olika delar av

handel och industri, varför det tedde sig följdriktigt, att inspektionen var

underställd Kommerskollegium. Hos nämnda ämbetsverk låg för övrigt liknande

tillsynsuppgifter beträffande brandfarliga varor.

Kemikontoret kan ansluta sig till denna av handelsministern deklarerade

uppfattning. Konmierskollegii befattning med explosiwaruförordningen

är så väsentlig, att den statliga expertisen på området i första hand bör

vara knuten till kollegium. Det finns ingen anledning antaga, att en överflyttning

av Sprängänmesinspektionen till Arbetarskyddsstyrelsen skulle

medföra någon förbättring av inspektionens verksamhet på arbetarskyddets

område. Några avgörande olägenheter med sprängämnesinspektörens samtidiga

befattning med arbetarskyddslagstiftningen ansågs 1963 för övrigt ej

föreligga och torde ej heller därefter ha uppkommit.

Motionärerna har också hemställt, att en allmän översyn av säkerhetsbestämmelserna

för sprängämnestillverkningen skall göras. Kemikontoret vill

gärna vitsorda, att det är angeläget att dessa bestämmelser kontinuerligt

anpassas till den säkerhetstekniska utvecklingen. Det synes dock med fog

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1965

35

kunna ifrågasättas om behov nu föreligger av en dylik översyn. Hithörande

förordningar och kungörelser har helt nyligen genomgått en grundlig överarbetning.

Nya bestämmelser har för kort tid sedan trätt i kraft — de nya

tillämpningsföreskrifterna så sent som den 30 oktober förra året. Dessa

bestämmelser baserar sig på ett flerårigt samarbete mellan alla berörda

parter. Det synes knappast motiverat att redan göra dem till föremål för

översyn.

Mot bakgrund av vad ovan anförts hävdar Kemikontoret, att anledning

saknas att bifalla motionen 11:233 angående säkerhetsinspektionen vid

sprängämnestillverkning.

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 650027

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1965:376 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående tillgodoräknande i lönehänseende av lärartjänst i utvecklingsländerna. s. 1 i texten