Utlåtande i anledning av vuckta motioner angående försäljningen av statens järnvägars banvaktsstugor m. m.
1965-11-30 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1965:177, Utlåtande i anledning av vuckta motioner angående försäljningen av statens järnvägars banvaktsstugor m. m.
Dokumentets text
14
Statsutskottets utlåtande nr 177 år W65
Nr 177
Utlåtande i anledning av vuckta motioner angående försäljningen
av statens järnvägars banvaktsstugor m. m.
(4:e avd.)
1 två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Herbert Larsson och Magnusson (I: 191) och den andra inom andra
kammaren av fröken Anderson i Lerum och herr Andersson i Billingsfors
(II: 248), har hemställts att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om
utredning beträffande möjligheterna för personalen vid SJ att på skäliga
villkor förvärva för bostadsändamål avsedd fast egendom.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande torde
få hänvisas till motionen II: 248.
Över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
yttrande avgivits av järnvägsstyrelsen och riksrevisionsverket.
Järnvägsstyrelsen har därvid anfört följande.
Den 6 maj 1964 har Kungl. Maj :t efter riksdagens medgivande förordnat,
att av Kungl. Maj :t den 19 maj 1961 för järnvägsstyrelsen lämnat bemyndigande
med vissa föreskrifter, gällande linder budgetåret 1961/62, jämväl
skall gälla under budgetåret 1964/65. I åberopade föreskrifter har bestämts,
att järnvägsstyrelsen har att tillse, att högsta möjliga köpeskilling
erhålles och att försäljning normalt bör ske på offentlig auktion, som blivit
på betryggande sätt kungjord. Oberoende av vilken försäljningsform
som användes har dock föreskrivits, att ifrågasatta försäljningar böra på
ett betryggande sätt offentliggöras.
Fall har givetvis inträffat, då försäljning av egendom som under en lång
följd av år bebotts av SJ-befattningshavare blivit aktuell. SJ har i dylika
fall försökt undvika, att sådan egendom säljes.
En försäljning till SJ-anställd i allmänhet utan auktionsförfarande till
»skälig» köpeskilling skulle vid omgående avyttring från den anställdes sida
kunna medföra realisationsvinst på egendomen. Olägenheten härav synes
styrelsen emellertid bli av allt mindre betydelse ju längre egendomen förhyrts
av den anställde.
Styrelsen vill därför med tillstyrkan av motionernas huvudsyfte föreslå,
att möjlighet beredes personal vid SJ, att i vissa fall utan offentliggörande
förvärva dylik egendom. Som villkor härvid bör enligt styrelsens mening
gälla, att dylik rätt beviljas endast för tjänsteman eller kollektivavtalsanställd
befattningshavare (i tjänst eller pensionerad) och ev. dennes efterlevande
make, som i minst 20 år som permanent bostad förhyrt bostadshuset
och som även för framtiden väntas använda huset till permanent bo
-
Statsutskottets utlåtande nr 177 år 1965
15
stad. I övrigt böra de av Kungl. Maj :t givna föreskrifterna för försäljning
gälla. Köpeskillingen bör i dylika fall bestämmas till gällande taxeringsvärde
eller, om dylikt ej finnes åsatt, till på annat sätt framräknat uppskattningsvärde
av egendomen.
Riksrevisionsverket har anfört följande.
Jämlikt av Kungl. Maj.t meddelade föreskrifter skall avyttring av statens
järnvägar tillhörig fast egendom normalt ske på offentlig auktion i syfte att
härigenom erhålla största möjliga antal konkurrerande anbud. Motionärerna
har emellertid — när det gäller försäljning av banvaktsstugor m. m. —- aktualiserat frågan om avyttring direkt till sådan befattningshavare, som tidigare
förhyrt desamma. Statens järnvägar har i sitt utlåtande, av vilket
riksrevisionsverket underhand tagit del, tillstyrkt förköpsrätt, dock endast
på vissa restriktiva villkor. Bland annat förutsättes att lägenheten förhyrts
som permanent bostad under minst tjugo år. Ett frångående av auktionsförfarandet
— innebärande att köpeskillingen fastställes utan hänsynstagande
till vid försäljningstillfället rådande efterfrågan — kommer otvivelaktigt i
många fall att medföra sämre försäljningsre&ultat än som skulle ha kunnat
uppnås genom utbjudande på offentlig auktion. Riksrevisionsverket anser
sig därför —- från de synpunkter ämbetsverket har att företräda — icke kunna
tillstyrka den av motionärerna aktualiserade försäljningsformen. En
ändring av formerna för försäljning av statens järnvägar tillhöriga bostadsfastigheter
skulle för övrigt kunna få följdverkningar inom andra förvaltningsområden.
Utskottet. I anledning av motionärernas yrkanden får utskottet erinra om
att någon ovillkorlig skyldighet för järnvägsstyrelsen att avyttra fast egendom
av det slag motionärerna avser icke torde föreligga. Fall har sålunda
enligt styrelsen inträffat då försäljning av egendom, som under en lång
följd av år bebotts av statens järnvägars befattningshavare, blivit aktuell
men där styrelsen försökt undvika försäljning. Ett sådant uppskov anser även
utskottet i vissa undantagsfall motiverat.
Såsom både järnvägsstyrelsen och riksrevisionsverket framhållit skall
dock avyttring av statens järnvägar tillhörig fast egendom jämlikt av
Kungl. Maj :t meddelade föreskrifter normalt ske på offentlig auktion — i
syfte att härigenom erhålla största möjliga antal konkurrerande anbud. Ett
frångående av auktionsförfarandet — innebärande alt köpeskillingen fastställes
utan hänsynstagande till vid försälj ningstillfället rådande efterfrågan
— kommer enligt sistnämnda verk otvivelaktigt i många fall att medföra
sämre försäljningsresultat än som skulle ha kunnat uppnås genom utbjudande
på offentlig auktion. En ändring av formerna för försäljning av
statens järnvägar tillhöriga bostadsfastigheter skulle vidare kunna få följdverkningar
inom andra förvaltningsområden.
Den uppfattning riksrevisionsverket sålunda givit uttryck åt när det gäller
förfarandet vid försäljning delas av utskottet som följaktligen icke kan
finna det motiverat att, på sätt motionärerna yrkat, begära en särskild utredning
i frågan från riksdagens sida.
16
Statsutskottets utlåtande nr 177 år 1965
1 enlighet med det anförda hemställer utskottet,
att motionerna I: 191 och 11:248 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 30 november 1965
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Boman, Einar Persson, Birger
Andersson, Fritz Persson, Axel Andersson, Virgin, fru Wallentheim, herrar
Söderberg, Per Jacobsson, Mårtensson, Bertil Petersson, Nils Theodor
Larsson, Thorsten Larsson och Strandberg; samt
från andra kammaren: herrar Bohman, Karlsson i Olofström, Ståhl,
Blidfors, Eliasson, i Sundborn, Almgren, Mellqvist, fru Lewén-Eliasson, herrar
Larsson i Hedenäset, Bergman, Johansson i Norrköping, Cassel, Carbell,
Källstad och Tobé.
MARCUS BOtCTR. STHLM 1965 650027
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.