Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om svenskt erkännande av Europarådsdomstolens behörighet.

1965-03-18 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

UU 1965:4, Utlåtande i anledning av motioner om svenskt erkännande av Europarådsdomstolens behörighet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 4—6

Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1965

1

Nr 4

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av motioner om svenskt

erkännande av Europarådsdomstolens behörighet.

I en i första kammaren väckt motion, nr 263, av herrar Holmberg och

Sveningsson, ävensom en i andra kammaren väckt likalydande motion, nr

319, av herr Petersson m. fl., vilka motioner hänvisats till utrikesutskottet,

föreslås att riksdagen måtte för sin del besluta att Sverige bör avgiva sådan

förklaring om erkännande av Europarådsdomstolens behörighet som avses i

art. 46 av Europarådskonventionen angående de mänskliga rättigheterna.

Beträffande motiveringen till yrkandet får utskottet hänvisa till motionerna.

Utskottet, som erinrar om att denna fråga behandlats vid ett flertal tillfällen,

senast vid föregående års riksdag (UU 1964 : 3), anser anledning icke

föreligga att frånträda sin hittillsvarande avvaktande ståndpunkt och får

därför hemställa,

att motionerna 1:263 och 11:319 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 mars 1965

På utrikesutskottets vägnar:

BENGT ELMGREN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elmgren, Lundström, Undén, Bengtson,

Boman, Hernelius och Palm;

från andra kammaren: fru Renström-Ingenäs, herrar Kärrlander,

Heckscher, Alemyr, Wedén, Allard och Wahlund.

1 liihang till riksdagens protokoll 1965. 5 samt. 1 avd. Nr 4—6

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1965

Reservation

av herrar Lundström, Hernelius, Hecksclxer och Wedén, som ansett att utskottets

yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»Utskottet vill erinra om, att denna fråga vid flera tidigare tillfällen varit

föremål för behandling i riksdagen. De därvid godkända uppskoven med ett

svenskt ställningstagande har varit föranledda av önskan att domstolen

skulle få en något fastare ställning, innan Sverige toge ställning till frågan

om att underkasta sig dess jurisdiktion. Så synes nu ha skett. I själva verket

förhåller det sig numera så, att bland de länder, som godkänt enskild

besvärsrätt enligt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, Sverige

är det enda land som ännu icke underkastat sig domstolens jurisdiktion.

Danmark har gjort detta redan för åtskilliga år sedan, och Norge

avgav motsvarande förklaring den 30 juni 1964. I utskottet upplystes, att

svenska regeringen med anledning av det norska beslutet upptagit frågan

om sin ställning till förnyat övervägande. Denna omständighet bör dock

ej föranleda något dröjsmål när det gäller riksdagens ställningstagande,

särskilt som det i nuvarande läge är angeläget att vårt land visar sin redobogenhet

att medverka i allt sådant europeiskt samarbete, som är förenligt

med vår alliansfria politik. Vid sådant förhållande finner utskottet hinder ej

möta att riksdagen nu fattar det av motionärerna föreslagna beslutet.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 263 och II: 319

ville för sin del besluta att Sverige bör avgiva sådan förklaring,

som avses i art. 46 i Europarådets konvention angående

skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande

friheterna.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.