Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om avbrytande av de ekonomiska förbindelserna med Sydafrika och om handelsbojkott av sydafrikanska varor.

1965-04-22 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

UU 1965:7, Utlåtande i anledning av motioner om avbrytande av de ekonomiska förbindelserna med Sydafrika och om handelsbojkott av sydafrikanska varor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 7—8

Utrikesutskottets utlåtande nr 7 år 1965

1

Nr 7

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av motioner om avbrytande

av de ekonomiska förbindelserna med Sydafrika

och om handelsbojkott av sydafrikanska varor.

I en i första kammaren av herrar Lager och Adolfsson väckt motion, nr

138, samt en i andra kammaren av herr Hermansson m. fl. väckt likalydande

motion, nr 176, vilka hänvisats till utrikesutskottet, föreslås att riksdagen i

skrivelse till regeringen hemställer om omedelbara åtgärder för ett efterkommande

av FN-rekommendationen av den 6 november 1962 i Sydafrikafrågan

genom i första hand avbrytande av de ekonomiska förbindelserna

med Sydafrikanska unionen.

Till utskottet har även hänvisats den i första kammaren av herr Sundin

väckta motionen, nr 351, samt den i andra kammaren av herr Ullsten m. fl.

väckta likalydande motionen, nr 418, om handelsbojkott av sydafrikanska

varor. Motionärerna föreslår, att riksdagen måtte uttala sig för en officiell

svensk handelsbojkott av sydafrikanska varor, samt att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning och förslag angående

de tekniska problemen i samband med en officiell svensk bojkott av

sydafrikanska varor.

Utskottet finner motionerna vara uttryck för den oro, som den svenska

opinionen känner inför Sydafrikanska republikens apartheidpolitik, och för

de allvarliga bekymmer, som den sydafrikanska regeringens hårdnackade

vägran att samarbeta med FN ger anledning till. Sverige har sedan många

år i FN fördömt raspolitiken och sökt förmå den sydafrikanska regeringen

att icke vidtaga åtgärder, som strider mot FN-stadgan och mot förklaringen

om de mänskliga rättigheterna.

En internationell expertgrupp, som tillsatts av säkerhetsrådet som en följd

av ett iniitiativ från de nordiska staterna hösten 1963 i syfte att få fram en

konstruktiv linje i FN:s Sydafrikapolitik har arbetat under ambassadör Alva

Myrdals ledning. Gruppens förslag har antagits av säkerhetsrådet, som vädjat

till sydafrikanska regeringen att godta det. Förslagen går ut på att det

skulle bildas ett nationalkonvent, som skulle representera alla folkgrupper i

Sydafrika och som skulle ta sig an de många svåra problemen i samband

med den nuvarande situationen, i främsta rummet att trygga mänskliga rättigheter

för alla Sydafrikas invånare.

Samtidigt beslöt säkerhetsrådet att tillsätta en expertkommitté, bestående

av representanter för rådets samtliga dåvarande medlemsstater, däribland

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 5 samt. 1 avd. ATr 7—8

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Utrikesutskottets utlåtande nr 7 år 1965

Norge, med uppgift att företa en teknisk och praktisk undersökning beträffande

möjligheterna till konkreta åtgärder efter beslut av säkerhetsrådet.

Kommittén har offentliggjort sin rapport till rådet. I kommitténs slutsatser

har bl. a. uttalats att Sydafrika på grund av sin ekonomiska styrka inte skulle

vara särskilt känsligt för ekonomiska sanktioner. Dock var man ense om

att det finns flera sårbara punkter i landets ekonomi. Det betonas, att effektiviteten

blir beroende av om sanktionsåtgärder vinner allmän anslutning.

Här må erinras om att Sverige sedan många år tillämpat det i säkerhetsrådets

resolutioner den 7 augusti och 4 december 1963 påbjudna embargot

på vapen, ammunition av alla slag, militära fortskaffningsmedel samt av utrustning

och materiel för tillverkning och underhåll av vapen och ammunition

i Sydafrika. De tekniska problemen i samband med en allmän handelsbojkott

torde få utredas, om frågan efter beslut av säkerhetsrådet aktualiseras.

En första förutsättning för att sanktionsåtgärder skall leda till målet är

att åtminstone de ledande handelsnationerna, stormakterna, som sitter i

säkerhetsrådet, medverkar till att genomföra ett sådant beslut. Utskottet

ser därför med tillfredsställelse att frågans tyngdpunkt under det senaste

året överförts till säkerhetsrådet. Vidare är enligt FN-stadgan endast säkerhetsrådet,

men icke generalförsamlingen, behörigt besluta om sanktioner.

Sverige kunde av detta skäl icke stödja församlingens resolution den 6 november

1962, utan nedlade rösten. Ingångna internationella avtal, bl. a.

GATT-avtalet, utgör för flertalet stater, däribland Sverige, hinder mot att

vidtaga ensidiga sanktionsåtgärder.

Utskottet hemställer i enlighet med vad ovan anförts,

att motionerna I: 138 och II: 176 samt I: 351 och II: 418

härmed må anses besvarade.

Stockholm den 22 april 1965

På utrikesutskottets vägnar:

BENGT ELMGREN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elmgren, Undén, Virgin, Birger Andersson,

Bengtson, Boman, Axel Andersson och Möller;

från andra kammaren: herrar Gustafsson i Stockholm, Kärrlander,

Alemyr, Wedén och Gustafson i Göteborg, fru Eriksson i Stockholm, herrar

Wahlund och Cassel.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 7 år 1965

3

Reservation

av herrar Boman, Axel Andersson, Wedén, Gustafson i Göteborg och Wahlund,

som ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
Utskottet

finner motionerna vara uttryck för den oro, som den svenska

opinionen känner inför Sydafrikanska republikens apartheidpolitik, och för

de allvarliga bekymmer, som den sydafrikanska regeringens hårdnackade

vägran att samarbeta med FN ger anledning till. Sverige har sedan många

år i FN fördömt raspolitiken och sökt förmå den sydafrikanska regeringen

att icke vidtaga åtgärder, som strider mot FN-stadgan och mot förklaringen

om de mänskliga rättigheterna.

En internationell expertgrupp, som tillsatts av säkerhetsrådet som en

följd av ett initiativ från de nordiska staterna hösten 1963 i syfte att få fram

en konstruktiv linje i FN:s Sydafrikapolitik har arbetat under ambassadör

Alva Myrdals ledning. Gruppens förslag har antagits av säkerhetsrådet, som

vädjat till sydafrikanska regeringen att godta det. Förslagen går ut på

alt det skulle bildas ett nationalkonvent, som skulle representera alla folkgrupper

i Sydafrika och som skulle ta sig an de många svåra problemen i

samband med den nuvarande situationen, i främsta rummet att trygga

mänskliga rättigheter för alla Sydafrikas invånare.

Samtidigt beslöt säkerhetsrådet att tillsätta en expertkommitté, bestående

av representanter för rådets samtliga dåvarande medlemsstater,

däribland Norge, med uppgift att företa en teknisk och praktisk undersökning

beträffande möjligheterna till konkreta åtgärder efter beslut av säkerhetsrådet.

Kommittén har offentliggjort sin rapport till rådet. I kommitténs

slutsatser har bl. a. uttalats att Sydafrika på grund av sin ekonomiska

styrka inte skulle vara särskilt känsligt för ekonomiska sanktioner.

Dock var man ense om att det finns flera sårbara punkter i landets ekonomi.

Det betonas, att effektiviteten blir beroende av om sanktionsåtgärder

vinner allmän anslutning.

Här må erinras om att Sverige sedan många år tillämpat det i säkerhetsrådets

resolutioner den 7 augusti och 4 december 1963 påbjudna embargot

på vapen, ammunition av alla slag, militära fortskaffningsmedel samt av

utrustning och materiel för tillverkning och underhåll av vapen och ammunition

i Sydafrika.

Utskottet är medvetet om de begränsade möjligheter som Sverige har att

påverka ansträngningarna att förmå den sydafrikanska regeringen att avstå

från apartheidpolitiken. Riskerna är emellertid uppenbara för att denna

politik skall orsaka en uppskakande och tragisk händelseutveckling i Sydafrika

av ännu allvarligare karaktär än den som hittills förekommit. En

i stegrad grad med våld utkämpad raskonflikt i delta land skulle i stora

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Utrikesutskottets utlåtande nr 7 år 1965

delar av världen uppväcka känslor som på ett för en fredlig världsutveckling

farligt sätt kunde påverka relationerna mellan folk och raser.

Mot bakgrunden av detta perspektiv anser utskottet att alla möjligheter

bör tillvaratagas att få till stånd effektiva åtgärder, grundade på

beslut av FN:s organ, mot apartheidpolitiken.

Statliga ekonomiska sanktionsåtgärder kan endast väntas bli effektiva om

de stödjes av ett betydande antal länder. Utskottet anser därför att den

svenska regeringen till att börja med bör utröna de övriga nordiska ländernas

inställning till en gemensam aktion av mera bestämt slag. En sådan

aktion skulle t, ex. kunna bestå i en förhandsdeklaration från dessa staters

sida att de vore beredda till åtgärder av ekonomisk sanktionskaraktär mot

Sydafrika därest medverkan i sådana åtgärder kunde uppnås från åtminstone

endera av Sydafrikas största handelspartners, Storbritannien och

Förenta staterna.

Ett samfällt nordiskt uppträdande av denna art skulle enligt utskottets

mening vara ett effektivare medel än ensidiga svenska sanktioner, när det

gäller att stödja ansträngningarna att få erforderliga åtgärder mot apartheidpolitiken

till stånd.

Utskottet anser även att de tekniska problemen för Sveriges del i samband

med ett sanktionsförfarande snarast bör klarläggas och en beredskapsplan

för verkställighet av ett sådant förfarande göras upp.

I enlighet med vad ovan anförts hemställer utskottet,

1. att riksdagen i anledning av motionerna I: 351 och

II: 418 i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte giva till känna vad

utskottet anfört, samt

2. att motionerna I: 138 och II: 176 härmed må anses besvarade.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.