Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om återfående av överskjutande insatskapital i ekonomisk förening. Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 563 i första kammaren av herr Isacson m. fl. samt nr 685 i andra kammaren av herr Dahlgren m. fl.

1966-03-01 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1966:13, Utlåtande i anledning av väckta motioner om återfående av överskjutande insatskapital i ekonomisk förening. Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 563 i första kammaren av herr Isacson m. fl. samt nr 685 i andra kammaren av herr Dahlgren m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1966

1

Nr 13

Utlåtande i anledning av väckta motioner om återfående av överskjutande

insatskapital i ekonomisk förening.

Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 563 i första kammaren av herr Isacson m. fl.

samt nr 685 i andra kammaren av herr Dahlgren m. fl. I motionerna, vilka

är likalydande, hemställes att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

ånyo anhålla om utredning rörande sådan ändring av 18 § lagen den 1 juni

1951 om ekonomiska föreningar att medlem i dylik förening, utan att behöva

avgå ur denna, skall kunna helt eller delvis återfå den del av sitt insatskapital,

som överskjuter det i stadgarna föreskrivna minimikapitalet.

Gällande bestämmelser

Regler om ekonomiska föreningar är upptagna i lagen den 1 juni 1951 om

ekonomiska föreningar, vilken ersatt en tidigare lag härom av den 22 juni

1911. Enligt 1 § i 1951 års lag må registrering såsom ekonomisk förening

vinnas av förening med ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen

genom sådan ekonomisk verksamhet, i vilken medlemmarna deltager

som avnämare eller leverantörer eller med egen arbetsinsats eller genom

begagnande av föreningens tjänster eller på annat dylikt sätt. På sådan

registrerad förening skall tillämpas vad i lagen stadgas. Medlemmar i ekonomisk

förening kan vara såväl fysiska som juridiska personer. Innan ekonomisk

förening blivit registrerad, kan den enligt 3 § i princip ej förvärva

rättigheter eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan

myndighet söka, kära eller svara. I 2 $ föreskrives att för ekonomisk förenings

förbindelser häftar allenast föreningens tillgångar, förfallna men

ej guldna insatser och avgifter inräknade. Registrering av ekonomisk förening

skall enligt 4 § ske hos länsstyrelsen i det län där föreningens styrelse

enligt stadgarna har sitt säte. För registrering kräves bl. a. att stadgar i enlighet

med lagen antagits. Enligt 6 § skall i stadgarna angivas bl. a. den insats

med vilken varje medlem skall deltaga i föreningen, huru insatserna

skall göras samt huruvida medlem må deltaga i föreningen med högre belopp

än enkel insats. Vidare skall stadgarna, där regelbundna eller på särskilt

beslut om uttaxering beroende avgifter till föreningen skall förekomma,

angiva avgifternas belopp eller de högsta belopp vartill de må bestämmas.

I 10 § föreskrives att över ekonomisk förenings medlemmar skall genom sty1

—Il i han g till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 1 avd. Nr 13

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1966

relsens försorg hållas förteckning, vilken för varje medlem skall innehålla

uppgift om, förutom namn och hemvist, det antal insatser med vilket han

deltager i föreningen. Medlemsförteckningen skall hållas tillgänglig för envar

som vill taga kännedom om densamma. Medlems avgång ur förening

kan ske bl. a. efter uppsägning. Rätten att uppsäga sig till utträde ur föreningen

kan enligt 14- § i viss utsträckning begränsas på så sätt att uppsägning

ej får ske inom viss begränsad tid från inträdet. Avgång ur föreningen

skall enligt vad som föreskrives i 15 § med vissa undantag äga rum vid den

utgång av räkenskapsår, vilken infaller näst efter en månad eller efter den

i stadgarna längre tid, högst sex månader, sedan medlemmen uppsagt sig

till utträde. I 16 § 1 mom. föreskrives att medlem, som avgått, äger att sex

månader från avgången utfå inbetalda insatser, i den mån föreningens behållna

tillgångar enligt den vid tiden för avgången uppgjorda balansräkningen

därtill förslår utan anlitande av reservfond eller förnärmande av

övriga medlemmars lika rätt. Det medges emellertid att i föreningens stadgar

föreskriva inskränkning i avgående medlems rätt att återbekomma insats.

Träder föreningen i likvidation inom sex månader från det medlem avgått

eller varder inom samma tid beslut om föreningens försättande i konkurs

meddelat, skall den avgångnes rätt att utfå insats bedömas efter de beträffande

skifte av föreningens tillgångar gällande grunderna. I paragralens

2 mom. stadgas att, om föreningen försättes i konkurs på ansökan

som gjorts inom ett år från det medlem avgick, den avgångne skall vara

pliktig att, såvitt rörer föreningens borgenärers rätt, återbära vad han utfått

av sina insatser. Rörande dispositionen av ekonomisk förenings årsvinst

m. m. föreskrives i 17 § att viss del av årsvinsten och av vissa på

grund av rörelsens resultat medlemmar eller andra tillgodoförda gottgörelser

skall avsättas till reservfond. I 18 § första stycket upptages vissa föreskrifter

om utdelning till medlemmarna av årsvinst och av vissa gottgörelser.

Vidare förekrives att i övrigt må utbetalning till medlemmarna av föreningens

tillgångar ej verkställas annorledes än genom återbetalning av insatser

enligt 16 § 1 mom. eller i samband med nedsättning av insatsernas belopp

enligt 68 § sista stycket. Sistnämnda lagrum avhandlar det fall att beslut

fattas om sådan ändring i stadgarna som innefattar nedsättning av insatsernas

belopp eller lindring av den medlemmarna enligt stadgarna åliggande

skyldigheten att till föreningen erlägga insatser.

Historik

Redan i lagen den 28 juni 1895 om registrerade föreningar för ekonomisk

verksamhet fastslogs genom dess 12 §, att medlem i dylik förening i princip

ägde rätt att, såvida icke föreningens stadgar föreskrev inskränkning

däri, vid avgång återbekomma inbetald insats. Till tryggande av borgenärernas

och övriga medlemmars rätt var, liksom enligt gällande rätt, insat
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1966

sens återbetalning betingad av att föreningens tillgångar enligt föreningens

räkenskapsavslutning försloge därtill utan anlitande av reservfond eller

förnärmande av övriga medlemmars lika rätt. Vidare fanns i lagen upptagen

en bestämmelse i 15 § om möjlighet för föreningen att företaga vinstutdelning.

Något uttryckligt förbud mot återbetalning av insatser i annan ordning

än efter avgång av medlem fanns icke i lagen. Ej heller förekom under

förarbetena något uttalande, som är ägnat att belysa lagens ståndpunkt i

detta hänseende.

1895 års lag ersattes sedermera av lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska

föreningar. Däri upptogs rörande återbetalning av insatser och utdelning

av vinstmedel i stort sett samma regler som i den äldre lagen. I anslutning

till den bestämmelse i lagen, som stadgade rätt för medlem att efter uppsägning

utträda ur förening, uttalade departementschefen bl. a.:

Från åtskilliga håll har gjorts framställning, att lagen måtte förtydligas

därhän, att om en medlem gjort flera insatser, han — utan att behöva utgå

ur föreningen — skall vara berättigad att under samma villkor, som

gäller om avgång, återtaga en eller flera insatser. Ett sådant förtydligande

torde dock vara överflödigt.

Departementschefen ansåg det ligga i sakens natur, att om medlems rätt

att återtaga en insats i tillämpliga delar gällde detsamma som om helt utträde

ur föreningen. Härvidlag åberopade departementschefen även ett av

lagutskottet vid 1910 års riksdag gjort uttalande av enahanda innehåll (utlåtande

nr 50 s. 49).

Vid förarbetena till gällande lag den 1 juni 1951 om ekonomiska föreningar

har stor uppmärksamhet ägnats frågorna om vinstutdelning och

åtgärder syftande till företagens konsolidering. I det betänkande som låg

till grund för den nya lagstiftningen (SOU 1949: 17) anförde utredningsmannen

vad angår den allmänna motiveringen till det avsnitt av den nya

lagstiftningen, som har rubriken reservfond och vinstutdelning m. in., bl. a.

följande:

Även om man numera kan räkna med att föreningarna själva i stor utsträckning

sörja för en önskvärd konsolidering, lära lagregler i ämnet icke

böra saknas.

Utredningen har i första hand diskuterat huruvida det för aktiebolagen

gällande systemet för fondavsättningar kan komma till användning även

för föreningarna.---■ —

Vid en jämförelse mellan kapitalförhållandena i aktiebolag och föreningar

falla genast i ögonen vissa betydelsefulla skiljaktigheter. I ett bolag

är aktiekapitalet i princip fixerat, låt vara att bolaget under vissa förutsättningar

kan åvägabringa ökning och nedsättning av kapitalet. Insatskapitalet

i en ekonomisk förening är däremot ej ett enligt lagen i företaget

bundet kapital på samma sätt som aktiekapitalet. Det är ej ens obligatoriskt

enligt förslaget. Medlemmar äga vid avgång som regel utfå sina insatser och

nya medlemmar kunna inträda. Det enda verkligt bundna kapitalet utgöres

därför i föreningarna av reservfonden. En stor reservfond torde mestadels

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 sand. 1 and. Nr 13

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1966

i högre grad trygga en förenings stabilitet och utvecklingsmöjligheter än

ett stort insatskapital. Den svaghet, som kan sägas ligga däri att insatskapitalet

ej är bundet, får dock ej överdrivas. Föreningarnas stadgar innehålla

nämligen ofta bestämmelser, som i viss utsträckning begränsa medlems

rätt att utfå insatser vid utträde. Detta har skett i syfte att förebygga ett

snabbt utflöde av insatskapital samt även för att i viss mån binda medlemmarna

vid föreningen. Dessutom finnes i en ekonomisk förening en utpräglad

samhörighet mellan företaget och medlemmarna-kunderna, varigenom

en förening ofta arbetar under tryggare betingelser än ett bolag. Detta medför

jämväl att föreningar icke i lika hög grad som bolag äro beroende av

ett bundet eget kapital.

Icke desto mindre är det en angelägenhet av stor vikt, att ökad säkerhet

vinnes för alt föreningarna ha tillgång till ett tillräckligt eget kapital av

nöjaktig beständighet, vilket sätter dem i stånd att på ett betryggande sätt

fullgöra sina förpliktelser och uppgifter. Inom viktiga grenar av näringsverksamheten

spela de ekonomiska föreningarna en framträdande roll, varför

näringslivet i hög grad är beroende av deras bestånd och förmåga till

utveckling. I sin egenskap av personsammanslutningar äro föreningarna

emellertid — till skillnad från aktiebolagen — utsatta för de risker för sitt

bestånd, som följa av att avgång och nytillträde av medlemmar förr eller

senare måste äga rum. Där föreningarnas eget kapital huvudsakligen utgöres

av insatskapital samt insatserna enligt den legala regeln återbetalas till

avgående medlemmar, äro föreningarna i väsentlig grad beroende av att nylillträdande

medlemmar inbetala motsvarande belopp. Någon garanti för

att så kommer att ske har man icke. Många föreningar ha visserligen sökt

säkerställa sig genom stadgebestämmelser om att insatserna ej återbetalas

vid avgång, varvid avgående medlemmar bli hänvisade till att försälja sina

insatser till nytillträdande. Men under alla förhållanden kan överföringen

av ett stort insatskapital till en ny generation bli betungande och medföra

påfrestningar för föreningen. Hänsyn därtill kan även tänkas avhålla föreningarnas

ledning från att anskaffa tillräckligt eget kapital och från att

göra sådana nya kapitalinvesteringar, som eljest skulle vara motiverade för

verksamhetens fortsatta utveckling. Mot denna bakgrund bör uppmärksamheten

fästas på att många föreningar, särskilt inom jordbruket, anskaffat

eget kapital huvudsakligen genom insatser och endast i relativt blygsam

omfattning genom fondering. Utredningen finner det synnerligen önskvärt

att dylika föreningar i ökad omfattning skaffa sig ett eget kapital, som icke

kan bli beroende av att medlemmar utträda ur föreningen. Detta bör ske

genom en fortlöpande fondbildning, som kan sägas innebära, att varje generation

av föreningsmedlemmar till företagets konsolidering och utveckling

lämnar ett bidrag, som icke behöver ersättas av nästa generation. Dessa

fondavsättningar böra därför också göras från överskotten av företagets

egen verksamhet.

En dylik fondbildning bör bli till stor fördel för föreningarna och deras

medlemmar även i andra hänseenden än de ovan berörda. Begränsningar,

som föreningarna nu ofta funnit sig böra uppställa med avseende på medlemmars

rätt att vid utträde få insatserna återbetalda, kunna lättas eller

slopas. Genom ökad tillgång på räntefritt kapital stärkes föreningarnas förmåga

att verksamt betjäna sina medlemmar. Medlemsanslutningen underlättas,

då kapitalinsatsen ej behöver bli så stor. Föreningarna behöva icke i

samma utsträckning som nu är fallet anpassa sig till ökat kapitalbehov ge
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1966

nom höjning av insatserna och vara beroende av de vanskligheter, som äro

förenade härmed. Den fortlöpande fonderingen ger i stället förutsättningar

för en kontinuerlig utveckling.

I specialmotiveringen till 18 § uttalar utredningsmannen efter att ha skisserat

riktlinjerna för reglerna om vinstutdelning:

I enlighet med det anförda har i förevarande § första stycket upptagits

bestämmelse därom att utdelning ej må ske av annat än den vinst som förefinnes

enligt fastställd balansräkning för sista räkenskapsåret samt att utdelning

av vinst eller utbetalning av gottgörelse varom nyss sagts ej må äga

rum i vidare mån än att föreskriven avsättning till reservfonden kan verkställas.

Vidare föreslås stadgande av innebörd att utbetalning till medlemmarna

av föreningens tillgångar i övrigt ej må ske annorledes än i samband

med återbetalning av insatser vid medlems avgång eller nedsättning av insatsernas

belopp.

Vid lagstiftningsärendets fortsatta behandling hos Kungl. Maj :t och riksdagen

förekom icke något, som är ägnat att ytterligare belysa förevarande

spörsmål.

Tolkningen av 18 § första stycket har emellertid sedermera varit föremål

för prövning av regeringsrätten som i ett avgörande den 12 december 1957

ansett bestämmelsen lägga hinder i vägen för registrering av en stadgeändring,

innebärande möjlighet för förening att i visst fall, utan samband med

avgång, besluta utbetalning till medlem av överskottsinsats. Något vägledande

avgörande av domstolarna har icke därefter förekommit.

Frågans behandling vid 1958 års riksdag

Vid 1958 års A-riksdag väcktes motioner (1:64 och 11:96) i samma

ämne som det nu ifrågavarande. Motionerna, som behandlades av första

lagutskottet, blev föremål för remissförfarande. Flertalet av remissinstanserna

fann den av motionärerna begärda utredningen påkallad. Beträffande

det närmare innehållet i remissyttrandena får utskottet hänvisa till sitt

utlåtande nr 15 år 1958.

Utskottet hemställde i utlåtandet, vilket godkändes av riksdagen, att

riksdagen i anledning av motionerna måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla om utredning rörande sådan ändring av 18 § lagen den 1 juni 1951

om ekonomiska föreningar att medlem i dylik förening, ulan att behöva

avgå ur denna, skall kunna helt eller delvis återfå den del av sitt insatskapital,

som överskjuter det i stadgarna föreskrivna minimikapitalet.

Utskottet anförde vidare bl. a. följande.

I förevarande motioner begäres utredning om sådan ändring av stadgandet

i 18 g att medlem skall kunna, utan att säga upp sitt medlemskap, helt

eller delvis återfå den del av sitt insatskapital, som överskjuter det i stadgarna

föreskrivna .minimikapitalet. Till stöd tör sin hemställan framhåller

motionärerna all de nuvarande bestämmelserna medför svårigheter inom

flera olika grupper av de ekonomiska föreningarna. Till eu början pekas

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1966

på förhållandena inom konsumentkooperationen, och det upplyses att medlemmarna

i dessa föreningar ofta i sparsyfte önskar deltaga med större insatsbelopp

än minimiinsatsen. Motionärerna menar att ett sådant system

med överteckning är av stor betydelse för kapitalbildningen inom denna

grupp av föreningar, och det synes vara motionärernas uppfattning att nuvarande

regler kommer att verka hämmande på medlemmarnas villighet att

använda sig av denna väg för sparande. Vad angår jordbrukskooperationen

gör motionärerna gällande att nuvarande regler medför betydande nackdelar

bl. a. på grund av dennas uppbyggnad som en flerledsorganisation

med lokalföreningar, länsföreningar och riksorganisation. Eftersom lokalföreningarna,

vilka är länsföreningens medlemmar, i allmänhet erlägger

huvuddelen av sina insatsmedel såsom insats i länsföreningen, kan lokalföreningarna,

så länge de kvarstår som medlemmar i länsföreningen, för

utbetalning av insatser till avgående medlemmar icke återfå några insatsmedel

från länsföreningen, utan de nödgas för detta ändamål åstadkomma en

särskild kapitalbildning, något som inverkar icke endast på prissättningen

å föreningens varor och tjänster utan även blir betungande till följd av att

denna kapitalbildning, i den mån den sker genom öppna fondavsättningar,

drabbas av skatt. En annan olägenhet som enligt motionärerna uppkommer

äger samband med de fall där medlemmarnas insatsskyldighet enligt stadgarna

är anknuten till förhållanden som kan växla, såsom t. ex. storleken

av den areal medlemmen brukar. I den mån sådan förändring inträder i

detta yttre förhållande, som föranleder en minskad insatsskyldighet, kan

medlemmen så länge han kvarstår i föreningen icke återbekomma den del

av det insatta kapitalet som överstiger hans insatsskyldighet.

Att olägenheter av det slag i motionerna påpekas kan bli en följd av berörda

stadgande i 18 § har bekräftats av flera av de i ärendet hörda remissinstanserna.

Även utskottet är av den uppfattningen att, med den tolkning

stadgandet fått, verkningarna av detsamma kan komma att bli ogynnsamma

i de av .motionärerna påtalade hänseendena. Särskilt beaktansvärda synes

vara de olägenheter som enligt vad i motionerna anföres kan uppkomma

såväl i sådana fall, där insatsskyldighetens omfång är satt i relation till

yttre omständigheter som tid efter annan kan undergå förändring, som ock

med avseende å det inbördes förhållandet mellan föreningarna inom en

flerledsorganisation av det slag i motionerna antydes. Även i den mån svstemet

med överteckning i sparsyfte är av väsentlig betydelse för kapitalbildningen

inom vissa slag av föreningar kan det också vara ett önskemål, att

lagen icke onödigtvis lägger hinder i vägen för en utveckling med denna

inriktning. De berörda förhållandena kan över huvud taget icke gärna anses

ägnade att på lång sikt främja föreningsväsendets medlemsanskaffning och

kapitalbildning.

Av skäl som nu anförts och med hänsyn till att flertalet remissinstanser

tillstyrkt motionärernas begäran om utredning vill utskottet förorda att en

sådan kommer till stånd med uppgift att undersöka om sådan ändring i

lagstiftningen kan vidtagas, att partiellt utträde med avseende på överskottsinsatser

blir möjligt. Härvid måste självfallet i första hand beaktas att utträde

icke medges i vidare mån än som kan anses lämpligt med hänsyn till

det viktiga intresset att trygga föreningarnas konsolidering och föreningsborgenärernas

rätt.

I skrivelse till Konungen den 28 mars 1958, nr 173, anhöll riksdagen

om den ifrågavarande utredningen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1966

7

Frågans senare behandling m.m.

Med anledning av en interpellation vid 1960 års riksdags vårsession i

frågan om när förslag till den berörda lagändringen komme att föreläggas

riksdagen anförde chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling,

(första kammarens protokoll nr 10 s. 10 f.) bl. a. följande.

Även jag är av den uppfattningen, att det bör finnas en möjlighet att

till medlem i ekonomisk förening utbetala överskottsinsats utan samband

med avgång ur föreningen. En sådan utbetalning innebär i själva verket

ett partiellt utträde ur föreningen, vilket synes böra tillåtas likaväl som

att medlemmen helt avgår och återfår allt sitt insatta kapital.

Åtgärder för att förbereda en lagändring har också vidtagits i justitiedepartementet.

Vid den utredning av frågan som därvid har gjorts har

det emellertid visat sig, att sådan utbetalning av överskottsinsats som här

avses var tillåten enligt den före tillkomsten av 1951 års lag gällande lagstiftningen

— det föreligger klara motivuttalanden som stöder denna uppfattning.

Och det finns inte några säkra belägg på att rättsläget skulle

ha ändrats genom 1951 års lag. Det åberopade domstolsavgörandet har

emellertid skapat ovisshet om hur lagen skall förstås på denna punkt.

Självfallet skulle det därför kunna vara anledning att nu vidtaga en lagändring,

som snabbt undanröjer varje tvekan om innebörden av lagen. Det

är emellertid inte så alldeles enkelt att infoga bestämmelser i ämnet i det

redan förut komplicerade regelsystemet, och jag anser därför i den situation

som föreligger lämpligast att dröja något med initiativ till lagändring

i avvaktan på att frågan ytterligare prövas i rättstillämpningen.

Enligt Kungl. Maj :ts skrivelse till riksdagen den 14 januari 1966, nr 3,

är ärendet efter förberedande utredning beroende på Kungl. Maj :ts prövning.

Förevarande spörsmål har på senare tid diskuterats i litteraturen. Här

må hänvisas till inlägg i Svensk Juristtidning år 1960 av numera rättschefen

Holger Romander (s. 546 f. och 700) och advokaten Rolf Moberg

(s. 698 f.) ävensom till Hagbergh-Nisell: Lagen om ekonomiska föreningar

(tredje uppl. 1963) s. 254 f. f. och Rodhe: Föreningslagen (fjärde uppl.

1963) s. 36.

Årets motioner

Till stöd för sin hemställan anför motionärerna att frågan icke prövats i

rättstillämpningen efter 1960 års interpellationssvar samt uttalar bl. a. följande.

Den av regeringsrätten fastslagna tolkningen av 18 § FL medför betydande

praktiska nackdelar, som får anses utgöra ett avsteg från den kooperativa

huvudprincipen att medlems rättigheter och skyldigheter skall bestämmas

av hans deltagande i den kooperativa föreningens verksamhet. Om

man till åtlydnad av denna princip t. ex. låter insatsskyldigheten bestämmas

av medlemmens omsättning med föreningen, medför prejudikatet att

insatsskyldigheten följer stigande omsättning men däremot icke kan lämpas

efter en varaktigt sjunkande omsättning. Exempel på hindersam följd

av regeringsrättsutslaget kan också hämtas från producenlkooperativa för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1966

eningar med treledsorganisation. Vid denna organisationsform är lantbrukaren

ansluten till en primärförening, som i sin tur är ansluten till en

sekundärförening. Sistnämnda förening är medlem i en riksorganisation.

Primärföreningens insatsskyldighet i sekundärföreningen motsvarar summan

av lantbrukarnas insatsskyldighet i primärföreningen. Då lantbrukare

avgår ur den sistnämnda föreningen är denna stadgeenligt skyldig återbetala

lantbrukarens insatser. Regeringsrättsutslaget hindrar däremot sekundärföreningen

att återbetala motsvarande insatsdel till primärföreningen

eftersom denna icke avgår ur sekundärföreningen. Det har vidare inträffat

fall där föreningar vid modernisering av sina stadgar ändrat insatsgrunden

med åtföljande sänkning av insatsskyldigheten för somliga medlemmar;

härvid har betydande belopp överskottsinsats uppstått, som icke

kunnat återbetalas till medlemmarna till följd av regeringsrättens tolkning

av 18 § FL. Svårighet uppkommer även för sådan producentkooperativ förening,

som betjänar olika slag av jordbruksverksamhet. Om en medlem i en

sådan förening nedlägger någon av de verksamheter, som föreningen betjänar,

måste det mot den nedlagda verksamheten svarande insatskapitalet

kvarstå i föreningen till dess medlemmen helt upphör med jordbruk. Det

torde vara uppenbart att en lagbestämmelse av denna innebörd icke är lämplig

i dagens läge med det kapitalbehov jordbruket har: den hindrar jordbrukets

föreningar att återbetala kapital som medlemmarna har behov av.

Den är också ett hinder mot de specialiseringssträvanden som blir allt

starkare inom jordbruket för att uppnå större effektivitet.

Vad här sagts är emellertid inte enbart ett producentkooperativt jordbrukarintresse.

Även för konsumentkooperationen och bostadskooperationen

föreligger samma intresse av att 18 § i nämnda lag får en ändamålsenlig

utformning.

Utskottet

Enligt 16 § 1 mom. i 1951 års lag om ekonomiska föreningar äger medlem,

som avgått ur förening, i viss ordning och under förutsättningar, vilka i

stadgandet närmare angives, utfå inbetalda insatser. Denna rätt kan emellertid

lida inskränkning genom bestämmelser i föreningsstadgarna. I 18 §

upptages vissa bestämmelser om utdelning till medlemmarna av föreningens

vinst och av viss gottgörelse i form av efterlikvider, återbäringar eller dylikt.

I övrigt må enligt föreskrift i samma paragraf utbetalning till medlemmarna

av föreningens tillgångar icke verkställas annorledes än genom återbetalning

av insatser enligt 16 § 1 mom. eller i samband med generell nedsättning

av insatsernas belopp. Omfattningen av den insats med vilken

medlem deltager i ekonomisk förening skall enligt 6 § vara angiven i stadgarna.

Likaså skall där angivas, huruvida medlem må deltaga i föreningen

med högre belopp än enkel insats.

Enligt den före tillkomsten av 1951 års lag gällande lagstiftningen synes

medlem utan att behöva avgå ur föreningen kunnat helt eller delvis återfå

den del av sitt insatskapital som överskjuter det i föreningens stadgar föreskrivna

minimikapitalet. Stadgandet i 18 § 1951 års lag har emellertid

ansetts utgöra hinder för att annorledes än i samband med avgång utbetala

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1966

sådan överskottsinsats. Denna uppfattning av stadgandets innebörd har

kommit till uttryck i ett av regeringsrätten år 1957 meddelat utslag, varigenom

registrering vägrats för en av förening vidtagen stadgeändring, innebärande

möjlighet för föreningen att i visst fall, utan samband med avgång,

besluta utbetalning till medlem av överskottsinsats. Något vägledande domstolsavgörande

i frågan har därefter ej förekommit.

Såsom framgår av vad ovan upptagits har, med anledning av motioner

i ämnet, 1958 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj :t den 28 mars 1958 anhållit

om utredning för att undersöka om sådan ändring i lagstiftningen

kunde vidtagas, att partiellt utträde med avseende på överskottsinsatser

blev möjligt. Chefen för justitiedepartementet har i interpellationssvar vid

1960 års riksdag uttalat, att ovisshet rådde om innebörden av lagen i berört

avseende, men att det likväl av lagstiftningstekniska skäl var lämpligast att

dröja något med initiativ till lagändring i avvaktan på att frågan ytterligare

prövades i rättstillämpningen. Riksdagens framställning är efter förberedande

utredning alltjämt beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

I förevarande motioner begäres på nytt utredning om lagändring för att

möjliggöra utbetalning av överskottsinsats vid partiellt utträde. Till stöd

härför anföres att frågan icke ånyo prövats i högsta instans samt att den

av regeringsrätten fastslagna tolkningen medför svårigheter för flera grupper

av de ekonomiska föreningarna.

Såsom framgår av det anförda har den av departementschefen berörda

oklarheten om innebörden av ifrågavarande stadgande i 18 § icke undanröjts.

Förhållandet är enligt utskottet ägnat att medföra svårigheter för

åtskilliga ekonomiska föreningar. Det är därför angeläget att den utredning,

varom riksdagen tidigare anhållit, nu kommer till stånd.

Under hänvisning till vad ovan uttalats får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 563

och II: 685, i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte giva till känna

vad utskottet i det föregående anfört.

Stockholm den 1 mars 1966

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herr Erik Svedberg, fröken Mattson, herrar

Ernulf, Arvidson*, Hjorth, Lundin, Schött och Johan Olsson*;

från andra kammaren: fru Gärde Widemar, fru Johansson, herrar

Pikström i Björkvik*, Svensson i Vä, fru Löfqvist, herr Gustafsson i Borås,

fröken Andersson i Strängnäs och herr Fridolfsson i Stockholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1966:88 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om en översyn av barnavårdsmannainstitutionen. a1 i texten