Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1966-05-03 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1966:29, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966

1

Nr 29

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag om rättspsykiatrisk undersökning i

brottmål, m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 4 mars 1966 dagtecknad proposition, nr 60, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag

till

1) lag om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål,

2) lag om ändrad lydelse av 24 kap. 22 och 24 §§ rättegångsbalken,

3) lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 20 december 1946 (nr

804) om införande av nya rättegångsbalken,

4) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 29 juni 1964 (nr 542)

om personundersökning i brottmål.

I samband med propositionen har utskottet behandlat fyra i anledning av

densamma väckta motioner, nämligen

de likalydande motionerna I: 697 av herr Alexanderson och II: 859 av fru

Gärde Widemar och herr Wiklund ävensom

de likalydande motionerna I: 698 av herrar Alexanderson och Ernulf och

II: 860 av fru Gärde Widemar och herr Wiklund.

För yrkandena i motionerna samt de skäl motionärerna anfört till stöd

därför lämnas redogörelse i det följande.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs förslag till lag om rättspsykiatrisk undersökning

i brottmål, vilken skall ersätta de nuvarande reglerna i sinnessjuklagen

om sinnesundersökning i brottmål. Förslaget innefattar huvudsakligen en

omredigering av gällande bestämmelser. Den viktigaste sakliga nyheten är

att rättspsykiatrisk undersökning skall kunna underlåtas i vissa fall då det

är uppenbart att den misstänkte kan beredas sluten psykiatrisk vård. I övrigt

föreslås i propositionen följdändringar i rättegångsbalken, lagen om införande

av nya rättegångsbalken och lagen om personundersökning i brottmål.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1066. 9 samt. 1 avd. Nr 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966

Förslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse.

1) Lag

om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

I brottmål äger rätten besluta om undersökning av den misstänktes sinnesbeskaffenhet

(rättspsykiatrisk undersökning; enligt denna lag.

Rättspsykiatrisk undersökning utföres av läkare vid rättspsykiatrisk klinik

eller station eller av annan läkare som medicinalstyrelsen utser. Medicinalstyrelsen

bestämmer undersökningarnas fördelning på kliniker och

stationer.

2 §•

Beslut om rättspsykiatrisk undersökning får meddelas, om den misstänkte

erkänt gärningen eller övertygande bevisning förebragts att han begått

den och undersökningen kan antagas få betydelse för bestämmande av

brottspåföljd eller i annat hänseende för målets avgörande.

Finner rätten att svårare straff än böter ej bör följa på brottet, får rättspsykiatrisk

undersökning beslutas endast om särskilda skäl föreligga.

3 §•

Rätten får ej förordna att någon skall överlämnas till sluten psykiatrisk

vård utan att rättspsykiatrisk undersökning företagits. Detta gäller dock

ej beträffande den som är intagen på sjukhus med stöd av beslut enligt

9 § andra stycket lagen den 1966 (nr 000) om beredande av

sluten psykiatrisk vård i vissa fall eller på grund av domstols förordnande

eller som är utskriven på försök enligt 19 § samma lag, om det enligt utlåtande

av medicinalstyrelsen är uppenbart att fortsatt vård kan beredas honom

med stöd av lagen.

4 §•

Beslut om rättspsykiatrisk undersökning skall meddelas så snart det kan

ske.

Undersökningen skall utföras med största möjliga skyndsamhet. Skriftligt

utlåtande över undersökningen skall avges till rätten inom sex veckor från

det beslutet om undersökningen inkom till den klinik eller station till vilken

undersökningen hör. Medicinalstyrelsen äger medge anstånd i särskilt fall.

5 §•

Utlåtande över rättspsykiatrisk undersökning skall, om annat ej följer av

rättens beslut, innehålla uttalande dels om förutsättningarna för att bereda

den misstänkte vård med stöd av lagen om beredande av sluten psykiatrisk

vård i vissa fall, dels om den misstänktes sinnesbeskaffenhet vid gärningens

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966

3

begående. Anser undersökningsläkaren att den misstänkte på grund av sin

sinnesbeskaffenhet bör bli föremål för annan åtgärd än sluten psykiatrisk

vård, skall detta anmärkas.

Undersökningsläkaren skall i utlåtandet ange de omständigheter på vilka

han grundar sina uttalanden.

6 §.

Om rätten infordrar medicinalstyrelsens utlåtande över verkställd rättspsykiatrisk

undersökning, skall styrelsen vid behov komplettera undersökningen.

Medicinalstyrelsen skall i sitt utlåtande taga ställning till undersökningsläkarens

uttalanden och, om styrelsens mening avviker från undersökningsläkarens,

ange skälen härför.

7 §•

Den som är häktad och skall undergå rättspsykiatrisk undersökning skall

så snart det lämpligen kan ske överföras till den klinik vid vilken undersökningen

skall utföras. Om undersökningen ej skall utföras vid rättspsykiatrisk

klinik, skall han i stället förvaras i fångvårdsanstalt eller häkte.

Har misstänkt, som är häktad, för rättspsykiatrisk undersökning förvarats

på annan plats än i häkte, skall han återföras till häktet så snart undersökningen

avslutats. År han enligt undersökningsläkarens utlåtande i behov

av sluten psykiatrisk vård, skall han i stället förvaras på rättspsykiatrisk

klinik.

Har rätten förordnat att någon skall överlämnas till sluten psykiatrisk

vård och därvid förklarat att han skall vara häktad, skall han vårdas på

rättspsykiatrisk klinik eller psykiatrisk avdelning i kriminalvårdsräjong

till dess han intages på sjukhus enligt 12 § lagen om beredande av sluten

psykiatrisk vård i vissa fall. Han får, även sedan domen i målet vunnit laga

kraft, hindras att lämna kliniken eller avdelningen och i övrigt underkastas

det tvång som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vården eller

för att skydda honom själv eller omgivningen.

8 §•

Den som är på fri fot och skall undergå rättspsykiatrisk undersökning är

skyldig att inställa sig för undersökningen på tid och plats som undersökningsläkaren

bestämmer. Undersökningen bör om möjligt bedrivas på sådant

sätt att den misstänkte ej hindras i sin förvärvsverksamhet eller åsamkas

annan allvarlig olägenhet.

9 §•

Underlåter misstänkt som är på fri fot att inställa sig till rättspsykiatrisk

undersökning eller föreligger annat skäl att antaga alt han ej kommer alt

frivilligt medverka till undersökningen, äger rätten besluta om hans intagning

på viss rättspsykiatrisk klinik. I beslutet skall fastställas den längsta

tid, högst tre veckor, under vilken den misstänkte får hållas kvar på kliniken.

Kan undersökningen ej avslutas inom fastställd tid, äger rätten besluta

om fortsatt intagning under ytterligare högst tre veckor.

Den som är intagen på rättspsykiatrisk klinik med stöd av första stycket

får hindras att lämna kliniken och i övrigt underkastas det tvång som är

nödvändigt med hänsyn till ändamålet med intagningen eller för alt skydda

honom själv eller omgivningen.

lf llihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 1 aod. Nr 29

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966

Framställning om intagning på rättspsykiatrisk klinik med stöd av första

stycket göres av undersökningsläkaren. Den misstänkte skall beredas tillfälle

att yttra sig över framställningen.

10 §.

Polismyndighet skall på begäran av undersökningsläkaren lämna handräckning

om misstänkt, som är på fri fot, icke ställer sig till förfogande för

rättspsykiatrisk undersökning som han skall undergå.

11 §•

Talan mot beslut, varigenom rätten med stöd av 9 § första stycket förordnat

att någon skall vara intagen för undersökning på rättspsykiatrisk

klinik, föres särskilt.

Beslut som rätten meddelat med stöd av denna lag länder omedelbart till

efterrättelse. Beträffande beslut enligt 9 § första stycket gäller detta dock

endast om beslutet innefattar förordnande om fortsatt intagning för undersökning

på rättspsykiatrisk klinik.

12 §.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen

eller myndighet som Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967.

Vid tillämpning av 3 § jämställes den som är kvarhållen på sinnessjukhus

efter prövning enligt 12 § sinnessjuklagen den 19 september 1929 (nr 321)

med den som är intagen med stöd av beslut enligt 9 § andra stycket lagen

om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall och den som utskrivits

på försök enligt 19 § sinnessjuklagen med den som utskrivits på försök enligt

19 § lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

Är någon, som ej är häktad vid lagens ikraftträdande, intagen på sinnessjukhus

eller sinnessjukavdelning vid fångvården på grund av dom, som ej

vunnit laga kraft, äga till dess så sker bestämmelserna i 47 § 1 och 2 sinnessjuklagen

tillämpning på honom. Bestämmelsen i 47 § 1 tredje stycket

nämnda lag om sinnessjuknämnden gäller därvid psykiatriska nämnden.

Har rätten med stöd av bestämmelse som gällde före lagens ikraftträdande

förordnat om intagning av misstänkt på sinnessjukhus för undersökning,

får den misstänkte ej på grund av detta förordnande kvarhållas på sjukhuset

längre tid än tre veckor från ikraftträdandet. Kan undersökningen ej avslutas

inom denna tid, får beslut om intagning för undersökning meddelas

enligt 9 § denna lag, dock ej för längre tid än sammanlagt tre veckor. Sådant

beslut länder omedelbart till efterrättelse.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till bestämmelse

som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall den nya bestämmelsen

tillämpas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966

5

2) Lag

om ändrad lydelse av 24 kap. 22 och 24 §§ rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 24 kap. 22 och 24 §§ rättegångsbalken1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

24 kap.

22 §.

--till militärhäkte.

-----utom häktet.

Om förvaring av häktad som undergår

eller undergått rättspsykiatrisk

undersökning gälla särskilda

bestämmelser.

§•

Om behandling av anhållen eller

häktad så ock om ersättning av allmänna

medel åt oskyldigt häktad är

särskilt stadgat.

24

Om förvaring av anhållen eller

häktad så ock om ersättning av allmänna

medel åt oskyldigt häktad är

särskilt stadgat.

Den som —

Finnes det

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967.

3) Lag

angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 20 december 1946 (nr 804)

om införande av nya rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 19 § lagen den 20 december 1946 om införande

av nya rättegångsbalken2 skall erhålla

(Nuvarande lydelse)

19

Har någon genom dom, som må

verkställas, ehuru den icke äger laga

kraft, dömts till straff eller annan

påföljd för brott och är han för sådan

verkställighet intagen i fångvårdsanstalt,

skall han vid fullföljd

av talan i målet anses som häktad

för brottet. Vad nu sagts gälle ock,

om rätten överlämnat någon till vård

1 Senaste lydelse av 24 kap. 22 § se 1948:453.

Senaste lydelse av 19 § se 1964:546.

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse)

§•

Har någon genom dom, som må

verkställas, ehuru den icke äger laga

kraft, dömts till straff eller annan

påföljd för brott och är han för sådan

verkställighet intagen i fångvårdsanstalt,

skall han vid fullföljd

av talan i målet anses som häktad

för brottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

enligt sinnessjuklagen och den dömde

på grund av domen är intagen å

sinnessjukhus eller å sinnessjukavdelning

vid fångvården.

Vad i-----— — —----av statsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967. Beträffande den som på grund

av dom som meddelats före nämnda dag är intagen på sinnessjukhus eller

sinnessjukavdelning vid fångvården äga äldre bestämmelser alltjämt tilllämpning.

4) Lag

angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 29 juni 1964 (nr 542) om

personundersökning i brottmål

Härigenom förordnas, att 7 § lagen den 29 juni 1964 om personundersökning

i brottmål skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

7

Rätten må,-------—

Om sinnesundersökning ej verkställts,

skall läkarintyg som sägs i

första stycket inhämtas från psykiater,

innan någon dömes till internering

eller överlämnas till öppen psykiatrisk

vård eller någon som ej fyllt

aderton år dömes till ungdomsfängelse.

Misstänkt som-------

(Föreslagen lydelse)

§•

—---av Konungen.

Om rättspsykiatrisk undersökning

ej verkställts, skall läkarintyg som

sägs i första stycket inhämtas från

psykiater, innan någon dömes till internering

eller överlämnas till öppen

psykiatrisk vård eller någon som ej

fyllt aderton år dömes till ungdomsfängelse.

----hans inställande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967.

Motionsyrkandena

I de likalydande motionerna I: 697 och II: 859 hemställes

1. att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 60 måtte besluta att

rättens beslut om företagande av rättspsykiatrisk undersökning skall kunna

överklagas särskilt, samt

2. att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig lagtext. I

I de likalydande motionerna I: 698 och II: 860 hemställes

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966

I. att riksdagen vid sin behandling av proposition nr 60 måtte besluta

1. att i lagen om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål införes en bestämmelse

av innebörd, att, om beslut om dylik undersökning meddelats sedan

målet förekommit till huvudförhandling, erfordras ej vid ny huvudförhandling

att tidigare upptagen bevisning ånyo upptages, såframt ej särskilda

skäl därtill äro,

2. att rätten utan rättspsykiatrisk undersökning i målet skall äga förordna

om överlämnande till sluten psykiatrisk vård även av den som — i

annat fall än som avses i propositionen — tidigare undergått rättspsykiatrisk

undersökning, om det enligt utlåtande av medicinalstyrelsen är uppenbart

att fortsatt vård kan beredas honom med stöd av lagen;

II. att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig lagtext, varvid bör

tillses att den föreslagna 3 § i lag om rättspsykiatrisk undersökning ges en

tydligare utformning, på sätt i motionen anförts.

Beträffande motiveringen till motionerna får utskottet hänvisa till redogörelsen

nedan.

Inledning

Mentalsjukvårdslagstiftningen står inför en genomgripande reform. De

väsentliga nyheterna på området har redovisats av chefen för socialdepartementet

i samband med remiss till lagrådet den 3 december 1965 av bl. a. ett

förslag till lag om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Denna

lag skall enligt förslaget träda i kraft den 1 januari 1967, då sinnessjuklagen

den 19 september 1929 (nr 321; ändrad senast 1964:545) skall upphöra

att gälla. Den är emellertid inte någon fullständig motsvarighet till

sinnessjuklagen. Sålunda innehåller den till skillnad från sinnessjuklagen

inga bestämmelser om sinnesundersökning i brottmål. Vid remissen till

lagrådet förutskickades att detta ämne skulle komma att behandlas i en

särskild lag, som skulle kunna träda i kraft samtidigt med den nya vårdlagen.

I överensstämmelse härmed har inom justitiedepartementet utarbetats

förslag till lag om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål. I lagtekniskt

hänseende skiljer sig detta förslag avsevärt från nu gällande bestämmelser.

De sakliga nyheterna är emellertid få och av begränsad räckvidd och i det

väsentliga är förslaget en omredigering av nu gällande bestämmelser. Lagförslaget

knyter an till den nya organisation för det rältspsykiatriska undersökningsväsendet

som riksdagen i princip beslöt år 1961 (prop. nr 185,

LUJ49, rskr 398).

I samband med förslaget till lag om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål

har även utarbetats förslag till vissa följdändringar i annan lagstiftning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966

Nuvarande ordning

Psykiskt abnorma lagöverträdare kan numera liksom andra ådömas

brottspåföljd. Den påföljd som i första hand kommer i fråga är överlämnande

till vård enligt sinnessjuklagen. Böter och skyddstillsyn kan även

användas, däremot inte t. ex. fängelse, ungdomsfängelse eller internering.

Av allmänna straffprocessuella regler följer att domstolen i varje brottmål

skall skaffa sig den utredning som behövs för att domstolen skall kunna

träffa ett riktigt påföljdsval. Ett hjälpmedel härvidlag är personundersökning

enligt lagen den 29 juni 1964 (nr 542) om personundersökning i

brottmål. Ett annat är sinnesundersökning. De viktigaste bestämmelserna

om sinnesundersökning finns i 6 kap. sinnessjuklagen.

Som underlag för ett förordnande om överlämnande till vård enligt sinnessjuklagen

skall alltid finnas en sinnesundersökning beträffande den

misstänkte. I övrigt gäller att sinnesundersökning skall företas när särskild

utredning om den misstänktes sinnesbeskaffenhet är av betydelse för bestämmande

av brottspåföljd eller i annat hänseende för målets avgörande.

Vissa generella begränsningar är emellertid föreskrivna. Dels får beslut om

sinnesundersökning inte meddelas annat än om den misstänkte erkänt eller

övertygande bevisning förebragts att han begått gärningen. Dels får, när det

gäller ett brott som inte förskyller svårare straff än böter, sinnesundersökning

anlitas endast om det finns särskilda skäl för en så ingripande åtgärd.

Sinnesundersökning utförs i olika ordning beroende på om den misstänkte

är häktad eller på fri fot. Häktade undersöks i allmänhet vid fångvårdens

sinnessjukavdelningar och misstänkta som är på fri fot på mentalsjukhus.

I anslutning härtill är det rättspsykiatriska undersökningsväsendet

organiserat efter en tudelningsprincip med kriminalvårdsstyrelsen som

chefsmyndighet för den del av undersökningsväsendet som är avsedd för

häktade och medicinalstyrelsen som chefsmyndighet för den del som skall

ta emot det övriga klientelet.

Huvudgrunderna i lagförslaget om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål

Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet

Kling, beträffande förslaget till lag om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål

följande.

Som jag inledningsvis antytt förestår reformer som berör både mentalsjukvården

i stort och det rättspsykiatriska undersökningsväsendet. Huvudmannaskapet

för mentalsjukvården kommer fr. o. in. den 1 januari 1967

att överföras från staten till landstingen. Det rättspsykiatriska undersök
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966 9

ningsväsendet skall enligt 1961 års principbeslut få en enhetlig organisation

med medicinalstyrelsen som enda chefsmyndighet. I fullt utbyggt skick

kommer den nya organisationen att omfatta fem rättspsykiatriska kliniker,

förlagda till städer med medicinska lärosäten, och lika många rättspsykiatriska

stationer. Klinikerna är avsedda både för häktade och andra medan

stationerna i regel skall ta emot enbart misstänkta som är på fri fot. Det

kommer att dröja ännu några år innan målet för 1961 års reformbeslut är

uppnått, men i administrativt hänseende bör den nya enhetliga organisationen

börja fungera samtidigt som landstingen övertar ansvaret för mentalsjukvården.

Det förslag till lag om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

som nyligen remitterats till lagrådet, bryter med hittills tillämpade principer

för den slutna mentalsjukvården. De som frivilligt söker sig till sjukhus

för att få vård för psykiska sjukdomar skall i fortsättningen inte kunna

hållas kvar på sjukhuset mot sin vilja. Den föreslagna vårdlagen upptar i

enlighet härmed endast bestämmelser om vård av psykiskt sjuka som intas

på ansökan av annan eller på grund av domstols förordnande i brottmål.

Mentalsjukhusen skall inte längre vara föremål för någon rättslig särreglering,

och själva begreppet mentalsjukhus utmönstras ur lagstiftningen.

Med anledning av nya regler i brottsbalken om den straffrättsliga behandlingen

av psykiskt abnorma lagöverträdare beslöts vid 1964 års riksdag vissa

ändringar i sinnessjuklagen (prop. nr 90, LdU 30, rskr 292). Därvid uttalades

att institutet sinnesundersökning i brottmål borde brytas ut ur mentalsjukvårdslagstiftningen

och regleras i en särskild lag. Det erinrades också

om en i annat sammanhang framförd tanke att man borde sammanföra

instituten sinnesundersökning och personundersökning i en gemensam

lag.

I överensstämmelse med vad sålunda förutsattes under förberedelsearbetet

för brottsbalkens ikraftträdande har de viktigaste bestämmelserna om

sinnesundersökning i det förslag, som jag nu närmast skall redogöra för,

samlats i en särskild lag med benämningen lag om rättspsykiatrisk undersökning

i brottmål. Uppslaget med en gemensam lag för olika slag av undersökningar

beträffande den misstänkte och hans personliga förhållanden

leder, efter vad jag har funnit vid en närmare prövning, inte till några väsentliga

lagtekniska eller andra fördelar och det har därför inte fullföljts.

En väsentlig skillnad mellan sinnessjuklagens bestämmelser om sinnesundersökning

i brottmål och förslaget till lag om rättspsykiatrisk undersökning

i brottmål är att förslaget i stort sett inte innehåller några administrativa

bestämmelser utöver ett bemyndigande för medicinalstyrelsen

att bestämma fördelningen av rättspsykiatriska undersökningar på kliniker

och stationer. Det bör anförtros åt Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl.

Maj :t bestämmer att utfärda behövliga föreskrifter om det närmare förfarandet

vid rättspsykiatrisk undersökning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966

Vid bedömande av vad som bör stå i själva lagen och vad som bör regleras

genom tillämpningsföreskrifter har den principen följts, att i lagen bör

införas endast sådana stadganden som är av betydelse för den enskildes

rättssäkerhet. I den föreslagna lagtexten har sålunda fastslagits under vilka

förutsättningar rättspsykiatrisk undersökning får företas, när sådan undersökning

är obligatorisk, hur häktade som är eller varit föremål för rättspsykiatrisk

undersökning bör förvaras och i vilka fall en misstänkt som

är på fri fot får intas och kvarhållas på klinik för rättspsykiatrisk undersökning.

Vidare innehåller lagförslaget bl. a. vissa processuellt betydelsefulla

bestämmelser.

Den viktigaste sakliga nyheten är en försiktig utvidgning av nu gällande

undantag från kravet att rättspsykiatrisk undersökning skall ha ägt rum

innan domstolen förordnar om överlämnande till sluten psykiatrisk vård.

I denna del bygger lagförslaget på en skrivelse till Kungl. Maj :t den 9 april

1965 från riksdagens justitieombudsman, över skrivelsen har yttranden

avgetts av riksåklagaren, hovrätten för Nedre Norrland, kriminalvårdsstyrelsen,

medicinalstyrelsen, Sveriges advokatsamfund och Rättspsykiatriska

föreningen. Till medicinalstyrelsens yttrande har fogats utlåtanden från

vissa styrelsen underställda organ.

En annan nyhet i lagförslaget är att en tidsgräns satts för kvarhållande

av misstänkt som tvångsintas på klinik för rättspsykiatrisk undersökning.

En liknande begränsning har tidigare varit aktuell och har föreslagits både

av strafflagberedningen i ett betänkande från år 1942 (SOU 1942: 59) och

av kommittén för det rättspsykiatriska undersökningsväsendet i ett betänkande

från år 1959 (SOU 1959: 20).

I formellt hänseende har förslaget till lag om rättspsykiatrisk undersökning

i brottmål anpassats till den terminologi som används i det till lagrådet

remitterade förslaget till lag om beredande av sluten psykiatrisk vård

i vissa fall.

Beträffande departementschefens uttalande i övrigt får utskottet, i den

mån uttalandena icke återgives nedan, hänvisa till propositionen.

3 § i förslaget till lag om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål

Beträffande de nu gällande bestämmelserna om när rättspsykiatrisk undersökning

skall företagas, som återfinnes i 41 § första stycket sinnessjuklagen,

samt skrivelse från justitieombudsmannen om viss lagändring i

ämnet ävensom remissyttrandena över skrivelsen får utskottet hänvisa

till redogörelsen på s. 11 och 12 i propositionen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966

11

Departementschefen

Vid lagrådsremissen anförde departementschefen beträffande 3 § följande.

Bestämmelserna i sinnessjuklagen om sinnesundersökning som grundval

för domstols förordnande om överlämnande till sluten vård fick sin nuvarande

lydelse år 1964. Beträffande möjligheten att i ett aktuellt mål bygga

på en sinnesundersökning som verkställts i ett tidigare mål uttalades i det

sammanhanget att denna möjlighet är avsedd att användas endast när vårdbehov

har konstaterats i den tidigare undersökningen och sådant behov alltjämt

uppenbarligen föreligger (prop. nr 90 s. 71).

Den uppmjukning av kravet på sinnesundersökning som justitieombudsmannen

nu har förordat tar sikte både på fall då en äldre sinnesundersökning

föreligger och på fall då den misstänkte aldrig varit föremål för någon

sådan undersökning. I likhet med remissinstanserna har jag förståelse för

de i skrivelsen framförda önskemålen och jag är väl medveten om det angelägna

i att sörja för att det rättspsykiatriska undersökningsväsendets

knapphändiga resurser tillvaratas på bästa sätt. Enighet torde emellertid

råda om att rationaliseringssträvandena på detta område inte får gå ut över

rättssäkerheten, överlämnande till sluten psykiatrisk vård på grund av

förordnande av domstol innebär att vederbörande tas in på sjukhus och

kan kvarhållas där kortare eller längre tid. Det är ett allvarligt ingrepp i

den personliga integriteten som måste föregås av omsorgsfull utredning och

samvetsgrann prövning (jfr uttalanden under förarbetena till brottsbalken

i prop. 1962: 10 del C s. 602).

Utifrån dessa synpunkter förefaller det mig vanskligt att efterge kravet på

rättspsykiatrisk undersökning i sådana fall då den misstänkte har varit intagen

på mentalsjukhus men blivit slutligt utskriven därifrån. Utskrivningen

bör, som hovrätten för Nedre Norrland har framhållit, kunna tas till

intäkt för att den misstänkte är frisk eller i varje fall så förbättrad att han

inte behöver vård. Det är då naturligt att kräva att rättspsykiatrisk undersökning

skall företas innan domstolen får förordna om en åtgärd som innebär

att han på nytt skall tas in på sjukhus för sluten vård. En annan sak är

att en rättspsykiatrisk undersökning, som gäller en misstänkt som för kort

tid sedan vårdats på mentalsjukhus, ofta bör kunna begränsas till sin omfattning.

Att sådana möjligheter till tidsbesparing och hushållning med resurserna

bör tillvaratas är självklart.

Beträffande den som utan eget samtycke är intagen på mentalsjukhus medan

målet är anliängigt ligger saken annorlunda till. Det förhållandet att en

misstänkt är intagen på sjukhus för sluten psykiatrisk vård utgör i och för

sig ett kriterium på att han är i behov av sådan vård. Detta gäller även om

han skulle vara försöksutskriven men ej slutligt utskriven från sjukhuset.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966

Rättssäkerhetssynpunkterna torde bli tillgodosedda i full utsträckning om

man för hithörande fall föreskriver att rättspsykiatrisk undersökning får underlåtas

endast om medicinalstyrelsen hörts och funnit det uppenbart att

den misstänkte fortfarande är i behov av sluten psykiatrisk vård.

Om domstolen förordnar att misstänkt, som ännu inte är utskriven från

sjukhuset, skall överlämnas till sluten psykiatrisk vård innebär detta inte

ett lika kännbart ingrepp i den personliga integriteten som annars vanligen

är fallet. Det praktiska resultatet av förordnandet blir för hans del

i regel endast att han blir underkastad särskilda bestämmelser om utskrivning

från sjukhuset och om tillstånd att vistas på egen hand utanför sjukhusområdet.

Bestämmelserna i denna paragraf har utformats i överensstämmelse med

de synpunkter jag här anfört. Som huvudregel gäller sålunda alltjämt att

rättspsykiatrisk undersökning skall företas i det aktuella målet. Undantaget

omfattar både fall då det finns äldre undersökning tillgänglig och fall

då den misstänkte aldrig tidigare varit föremål för rättspsykiatrisk undersökning.

Motionerna I: 698 och II: 860

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen för motionsyrkandena har i

motionerna I: 698 och II: 860 gjorts hemställan om vissa ändringar i förevarande

paragraf. Till stöd för sitt yrkande anför motionärerna följande.

I 3 § i den nya lagen om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål anges

de fall där rätten får förordna om överlämnande till sluten psykiatrisk vård

utan att rättspsykiatrisk undersökning företagits. Det är emellertid ej klart

utsagt om endast sådan undersökning som företagits i det aktuella målet

avses. Enligt den föreslagna lydelsen skall domstol äga rätt till detta beträffande

den som redan är intagen på sjukhus med stöd av 9 § andra st. lagen

om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall eller på grund av domstols

förordnande eller som är utskriven på försök enligt 19 § samma lag

om det enligt utlåtande av medicinalstyrelsen är uppenbart att fortsatt vård

kan beredas honom med stöd av lagen. Lagtexten är emellertid så till vida

otydlig, som det ej är klart om medicinalstyrelsens yttrande fordras endast

beträffande försöksutskrivna eller i samtliga fall. Förslaget anges vara en

viss utvidgning av gällande regler och har föranletts av en skrivelse från

justitieombudsmannen, som förordat att lagen skulle ändras så att rättspsykiatrisk

undersökning skall kunna underlåtas i vissa fall, då den misstänkte

i annat sammanhang är eller varit intagen för sluten psykiatrisk

vård. Genom de föreslagna bestämmelserna uteslutes emellertid — om, såsom

sannolikt är avsett, endast undersökning i målet avses — den nuvarande

möjligheten att grunda ett överlämnande till sluten psykiatrisk vård på

tidigare psykiatrisk undersökning jämte kompletterande utredning. Enligt

vår mening bör denna möjlighet bibehållas. De rättspsykiatriska undersökningsresurserna

i vårt land är f. n. hårt ansträngda. Det måste därför ses

som angeläget att man — där så ske kan utan fara för rättssäkerheten —

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966

13

undviker att i onödan ytterligare anstränga dessa resurser. Skälig rättssäkerhetsgaranti

erhålles genom föreskriften att medicinalstyrelsen skall verkställa

prövning.

Under alla omständigheter bör lagtexten ändras i de delar där den enligt

vad ovan påpekats är otydlig. Ett elementärt krav i samband med lagstiftning

måste vara att man eftersträvar att göra lagtexten så tydlig att man i

möjligaste mån skall kunna förstå lagens innebörd genom att läsa lagtexten.

Frågan om förnyad bevisupptagning vid ny huvudförhandling

Departementschefen

Vid lagrådsremissen uttalade departementschefen i denna fråga följande.

En fråga som har tilldragit sig särskild uppmärksamhet under arbetet på

följ dlagstiftningen är huruvida det i rättegångsbalken bör införas någon

bestämmelse motsvarande 41 a § tredje stycket sinnessjuklagen. Enligt detta

stadgande fordras ej, när beslut om sinnesundersökning meddelats sedan

målet förekommit vid huvudförhandling, att tidigare upptagen bevisning

upptas på nytt vid ny huvudförhandling såvida inte särskilda skäl föreligger.

I 46 kap. 13 § andra stycket rättegångsbalken finns en generell bestämmelse

att bevis som upptagits vid tidigare handläggning skall upptas vid ny

huvudförhandling om det finnes vara av betydelse i målet och hinder häremot

inte föreligger. Redan under förarbetena till rättegångsbalkens följdförfattningar

ifrågasattes om man inte kunde nöja sig med denna generella

bestämmelse även för sinnesundersökningsfallen (se SOU 1944: 10 s. 396

och prop. 1945: 239 s. 115). En tvekan var naturlig i det läget, då man

ännu inte hade någon erfarenhet av rättegångsbalkens tillämpning. Med

den erfarenhet som numera har vunnits torde det vara uppenbart att särbestämmelsen

i 41 a § tredje stycket sinnessjuklagen inte är nödvändig. Då

denna bestämmelse nu slopas utan att det samtidigt görs någon jämkning

i rättegångsbalkens regler om upptagande av bevisning vid ny huvudförhandling,

är alltså någon ändring inte åsyftad i domstolarnas praxis i fråga

om bevisupptagningen vid ny huvudförhandling i mål där rättspsykiatrisk

undersökning har företagits.

Motionerna I: 698 och II: 860

I förevarande motioner anföres i denna del — efter en redogörelse

för gällande rätt och departementschefens ställningstagande — följande.

Det kan ifrågasättas om föreskrifterna i 46 kap. 13 § andra st. rättegångsbalken

kan tillämpas så, att de täcker de nuvarande enligt sinnessjuklagen

förefintliga och i avsevärd utsträckning utnyttjade möjligheterna att underlåta

att uppta tidigare upptagen bevisning vid ny huvudförhandling. Rätte
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966

gångsbalkens regler uppställer strängare krav, och anvisningar rörande tolkningen

av dessa kan inte gärna göras i samband med nu förevarande lagstiftning.

Visserligen kan anföras att processuella regler av detta slag bör

böra hemma i rättegångsbalken och icke i speciallagstiftning. Å andra sidan

kan anföras att en processuell regel redan finns i den nu gällande sinnessjuklagen,

varför den utan olägenhet torde kunna överflyttas till den nya

lagen. Enligt vår mening bör därför en uttrycklig bestämmelse av samma

innebörd som den nuvarande regeln i 41 a § tredje stycket tas in i lag om

rättspsykiatrisk undersökning i brottmål.

Talan mot beslut om rättspsykiatrisk undersökning

Gällande rätt

Beslut om sinnesundersökning utgör enligt rättegångsbalkens terminologi

icke ett slutligt beslut utan ett beslut under rättegången. I fråga om fullföljd

av talan mot sådant beslut meddelat av underrätt finnes bestämmelser i

49 kap. rättegångsbalken. Av dessa bestämmelser framgår, att sådan talan

i vissa fall skall föras särskilt (3—6 §§) och eljest må föras allenast

i samband med talan mot dom eller slutligt beslut (8 §). Beslut om sinnesundersökning

återfinnes ej bland de i 3 och 4 §§ i kapitlet uppräknade

fall, där särskild besvärstalan mot beslut under rättegången är tillåten.

Ej heller innehåller sinnessjuklagen någon regel om särskild besvärstalan

mot beslut om sinnesundersökning. Emellertid äger part, som menar att

hans mål onödigt uppehälles genom beslut av underrätt, med stöd av 49

kap. 6 § rättegångsbalken, föra särskild talan mot beslutet genom besvär

och på denna grund kan alltså beslut om sinnesundersökning överklagas.

Jämlikt 54 kap. 8 § rättegångsbalken får talan ej föras mot hovrätts beslut

i dit fullföljd fråga angående onödigt uppskov.

Utskottet får i detta sammanhang vidare hänvisa till de uttalanden i

ämnet, som justitieombudsmannen gjort i ett hos honom anhängigt ärende

(JO 1963 s. 64—71).

Motionerna I: 697 och II: 859

I motionerna erinras om att enligt 11 § i förslaget till lag om rättspsykiatrisk

undersökning i brottmål talan får föras särskilt mot beslut angående

tvångsintagning för undersökning av den som befinner sig på fri fot men att

sådan talan däremot icke är tillåten beträffande beslut om rättspsykiatrisk

undersökning. Till stöd för sin hemställan att jämväl sådant beslut

skall kunna överklagas särskilt anföres i motionerna följande.

Det måste från rättssäkerhetssynpunkt betraktas såsom anmärkningsvärt

att ett för en misstänkt så pass omfattande ingrepp som beslut om rättspsy
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966

15

kiatrisk undersökning inte kan överklagas särskilt. I praktiken innebär ett

sådant beslut ofta — i varje fall för närvarande på grund av den stora belastningen

på de rättspsykiatriska klinikerna — att målet fördröjs med

omkring ett halvår.

De föreslagna bestämmelserna är till sitt innehåll övertagna från nu gällande

sinnessjuklag. Enligt nu gällande regler kan klagan endast föras under

åberopande av onödigt dröjsmål. Enligt min mening är detta en otillfredsställande

halvmesyr, varför det nu i samband med den nya lagstiftningen

är lämpligt att ändra reglerna så att även beslut om rättspsykiatrisk

undersökning får överklagas särskilt.

Lagrådet

Lagrådet har lämnat de framlagda lagförslagen utan erinran.

Utskottet

I samband med den genomgripande reform som förestår inom mentalsjukvården

har i en nyligen avlämnad proposition framlagts förslag till

lag om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Till skillnad från

gällande sinnessjuklag innehåller lagförslaget ej några bestämmelser om

sinnesundersökning i brottmål. I förevarande proposition, nr 60, framlägges

därför förslag till lag om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål

avsedd att ersätta sinnessjuklagens regler därom. De sakliga nyheterna är

få och av begränsad räckvidd och i huvudsak är förslaget en omredigering

av vad som nu gäller. I lagtekniskt hänseende däremot skiljer sig förslaget

avsevärt från sinnessjuklagens bestämmelser. En väsentlig skillnad

är sålunda att förslaget i stort sett inte innehåller några administrativa

bestämmelser. Förslaget upptar i princip endast sådana stadganden som

är av betydelse för den enskildes rättssäkerhet och vidare vissa processuellt

viktiga bestämmelser. I anslutning till den terminologi som begagnas i

förslaget till lag om sluten psykiatrisk vård i vissa fall föreslås att begreppet

sinnesundersökning skall utbytas mot rättspsykiatrisk undersökning.

Propositionens förslag om när rättspsykiatrisk undersökning skall äga

rum har inom utskottet särskilt uppmärksammats. Enligt huvudregeln i

3 § skall, såsom för närvarande, gälla att rätten ej får förordna om överlämnande

till sluten psykiatrisk vård utan att rättspsykiatrisk undersökning

företagits. En viktig saklig nyhet är däremot den föreslagna bestämmelsen

om när sådan undersökning må underlåtas. Enligt sinnessjuklagen

äger rätten förordna om överlämnande till sluten psykiatrisk vård

utan undersökning, om den misstänkte undersökts i annat mål och det

är uppenbart att ny undersökning är obehövlig. I propositionen föreslås

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Första lagutskottets utlåtande nr 2!) år 1966

i stället att rättspsykiatrisk undersökning må underlåtas beträffande den

som är intagen på sjukhus med stöd av beslut enligt 9 § andra stycket

lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall eller på grund

av domstols förordnande eller som är utskriven på försök enligt 19 § samma

lag, om det enligt utlåtande av medicinalstyrelsen är uppenbart att

fortsatt vård kan beredas honom med stöd av lagen. I de likalydande

motionerna I: 698 och II: 860 framhålles att genom de sålunda föreslagna

bestämmelserna uteslutes den nuvarande möjligheten att grunda ett överlämnande

till sluten psykiatrisk vård på tidigare psykiatrisk undersökning

jämte kompletterande utredning. Enligt motionärerna bör denna

möjlighet bibehållas med hänsyn till angelägenheten av att icke i onödan

ytterligare anstränga de rättspsykiatriska undersökningsresurserna. Skälig

rättssäkerhetsgaranti erhålles enligt motionärerna i nu åsyftade fall

genom medicinalstyrelsens prövning av ärendet. I motionerna anföres vidare

alt 3 § i två avseenden fått en otydlig utformning. Sålunda bör enligt

motionärerna uttryckligen angivas att det avses att rättspsykiatrisk

undersökning enligt huvudregeln skall ha företagits i det aktuella målet.

Vidare anser motionärerna det icke framgå av lagrummet om, då rättspsykiatrisk

undersökning får underlåtas, medicinalstyrelsens yttrande erfordras

i samtliga angivna fall eller endast beträffande försöksutskrivna.

Utskottet kan icke ansluta sig till motionärernas uppfattning att det

föreslagna stadgandet om möjlighet att underlåta rättspsykiatrisk undersökning

skulle innebära någon inskränkning av vad som enligt sinnessjuklagen

kan anses tillåtet. Ett genomförande av propositionens förslag

medför i stället att detta område något utvidgas utan att kravet på rättssäkerhet

efterges. Uskottet är för sin del icke berett att förorda en ytterligare

utvidgning utan finner den i propositionen gjorda gränsdragningen

riktig. En vidare möjlighet att ej företa undersökning före överlämnande

till vård skulle nämligen stå i mindre god överensstämmelse med de föreslagna

skärpta förutsättningarna för intagning enligt lagen om beredande

av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Utskottet delar emellertid motionärernas

åsikt att det rättspsykiatriska undersökningsväsendet icke bör ansträngas

mer än nödvändigt. Då den misstänkte nyligen varit intagen på

mentalsjukhus, bör därför undersökningens omfattning självfallet ofta

kunna begränsas. Vad därefter angår de av motionärerna framförda redaktionella

anmärkningarna gör utskottet följande bedömning. Lydelsen

av 3 § jämfört med 1 och 2 §§ ger vid handen att enligt huvudregeln avses

att rättspsykiatrisk undersökning skall företas i det aktuella målet. Att

särskilt angiva detta synes därför överflödigt. Av rättssäkerhetsskäl måste

vidare medicinalstyrelsens utlåtande inhämtas i samtliga fall då förordnande

om sluten psykiatrisk vård meddelas utan att undersökning företagits

i målet. Detta framgår av den föreslagna lagtexten och utskottet anser

därför ej heller i detta avseende någon omredigering erforderlig. Ut
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966

skottet vill också i sammanhanget framhålla att stadgandets utformning

godtagits av lagrådet.

Enligt bestämmelse i sinnessjuklagen erfordras ej, när beslut om sinnesundersökning

meddelats sedan målet förekommit vid huvudförhandling,

att bevisning åter upptas vid den nya huvudförhandlingen, såvida icke

särskilda skäl föreligger. Någon motsvarighet till detta stadgande återfinnes

icke i propositionen. Departementschefen har nämligen ansett att den

generella bestämmelsen i 46 kap. 13 § andra stycket rättegångsbalken är

till fyllest. Enligt detta stadgande skall bevis, som upptagits vid tidigare

handläggning, upptas ånyo, om det finnes vara av betydelse i målet och

hinder häremot inte föreligger. I nyssnämnda motionspar ifrågasättes om

denna föreskrift kan tillämpas så, att den täcker den i sinnessjuklagen

anvisade och i avsevärd utsträckning utnyttjade möjligheten att underlåta

upptagning av tidigare förebragd bevisning. Motionärerna anser att

rättegångsbalkens regel uppställer strängare krav i detta hänseende och

att anvisningar rörande tolkningen av denna inte kan göras i samband med

nu förevarande lagstiftning. Det föreslås därför en uttrycklig bestämmelse

av samma innebörd som regeln i sinnessjuklagen. I likhet med motionärerna

anser utskottet att någon inskränkning icke bör ske av de nuvarande

möjligheterna att underlåta förnyad bevisupptagning. Enligt utskottets mening

behöver ej heller befaras att propositionens genomförande kommer

att inverka på rådande rättsläge och i propositionen understrykes också

att någon ändring ej är åsyftad i domstolarnas praxis på området. Med den

erfarenhet som numera vunnits av tillämpningen av ifrågavarande bestämmelse

i rättegångsbalken torde det nämligen, såsom departementschefen

uttalat, vara uppenbart att bestämmelsen i sinnessjuklagen inte längre

är nödvändig. Även i denna del har propositionen godtagits av lagrådet och

utskottet får avstyrka bifall till motionerna, såvitt nu är i fråga.

I de likalydande motionerna 1:697 och 11:859 aktualiseras frågan om

möjligheten att besvära sig över beslut om rättspsykiatrisk undersökning.

I lagförslaget finnes liksom i sinnessjuklagen icke någon bestämmelse

rörande talan mot sådant beslut. Motionärerna anser det ur rättssäkerhetssynpunkt

anmärkningsvärt att ett för den misstänkte så ingripande beslut

inte kan överklagas särskilt och förordar att stadgande härom införes.

Utskottet vill erinra om att enligt 49 kap. 6 § rättegångsbalken part

äger föra talan mot beslut varigenom hans mål onödigt uppehälles. Talan

är ej inskränkt till viss tid och ett beslut om sinnesundersökning kan följaktligen

överklagas så till vida att den misstänkte äger, när helst han så

önskar, genom besvär påkalla hovrättens prövning av frågan huruvida målet

onödigt uppehälles genom beslutet. Med hänsyn till den möjlighet som

sålunda finnes att få beslutet prövat och då frågan om en ändring av dessa

regler icke lämpligen bör bedömas i förevarande sammanhang är utskottet

ej för närvarande berett alt uppta spörsmålet till närmare övervägande.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966

Såsom framgår av vad ovan anförts har utskottet icke på grund av

de motionsvis framförda yrkandena funnit anledning till ändring i förslaget

till lag om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål. Förslaget bar ej

heller i övriga delar föranlett någon erinran från utskottets sida. Utskottet

tillstyrker jämväl bifall till de genom propositionen framlagda följdändringarna

i rättegångsbalken, lagen om införande av nya rättegångsbalken

samt lagen om personundersökning i brottmål.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte

1) med avslag å motionerna I: 698 och II: 860, såvitt avser

yrkandena under I 2 och II, bifalla förevarande proposition,

nr 60, i motsvarande del;

2) med avslag å motionerna I: 697 och II: 859 bifalla propositionen,

såvitt avser 11 § i förslaget till lag om rättspsykiatrisk

undersökning i brottmål;

3) med avslag å motionerna I: 698 och II: 860, såvitt avser

yrkandet I 1, bifalla propositionen i motsvarande del;

samt

4) jämväl i övrigt bifalla propositionen.

Stockholm den 3 maj 1966

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Erik Svedberg, fröken Mattson*, herrar

Ernulf, Arvidson, Hjorth, Lundin* och Schött;

från andra kammaren: fru Gärde Widemar, herr Svensson i Vä, fru

Kristensson, fru Löfqvist*, herr Gustafsson i Borås, fröken Bergegren*,

herrar Zetterberg och Björk i Påarp.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

vid utskottets hemställan under punkt 2 av fru Gärde Widemar, herrar

Ernulf, Arvidson, Schött, Svensson i Vä, fru Kristensson och herr Gustafsson

i Borås, vilka ansett

dels att det avsnitt på s. 17 och 18 i utskottets utlåtande, som börjar: »I

s. 19 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966

19

de likalydande motionerna I: 697 och II: 859» och som slutar »uppta spörsmålet

till närmare övervägande», bort ha följande lydelse:

I de likalydande motionerna 1:697 och 11:859 --- ■— (lika med ut
skottet)

— — — förordar att stadgande härom införes. Enligt bestämmelse

i 49 kap. 6 § rättegångsbalken äger visserligen part föra talan mot

beslut, varigenom hans mål onödigt uppehälles, och genom besvär i denna

ordning kan således en viss prövning ske av beslut om rättspsykiatrisk undersökning.

Enligt utskottets mening är emellertid detta stadgande icke i

förevarande fall tillräckligt med hänsyn till den misstänktes rättssäkerhet.

Beslut om rättspsykiatrisk undersökning är nämligen såsom i motionerna

framhålles ett så allvarligt ingrepp i den misstänktes förhållanden att hans

rätt att föra talan mot ett sådant beslut ej bör underkastas den begränsning

som 49 kap. 6 § innebär. Anledning saknas att icke låta vanliga besvärsregler

gälla även i detta fall. Stadgandet bör intas i It § i den föreslagna

lagen om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål.

dels ock att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 697 och II: 859

måtte antaga 11 § i förslaget till lag om rättspsykiatrisk undersökning

i brottmål med nedan angivna såsom utskottets

förslag betecknade lydelse.

11

(Kungl. Maj. ts förslag)

Talan mot beslut, varigenom rätten

med stöd av 9 § första stycket

förordnat att någon skall vara intagen

för undersökning på rättspsykiatrisk

klinik, föres särskilt.

Beslut som rätten

(Utskottets förslag)

Talan mot beslut om rättspsykiatrisk

undersökning eller beslut, varigenom

rätten med stöd av 9 § första

stycket förordnat att någon skall vara

intagen för undersökning på rättspsykiatrisk

klinik, föres särskilt.

på rättspsykiatrisk klinik.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660030

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1966:232 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, m. m. a1 i texten